Blog

Sent ska syndaren vakna – om att vara oförberedd inför ett lopp

Sent ska syndaren vakna – om att vara oförberedd inför ett lopp


Den joggande rökaren, Karl Fredrik Mattsson, fortsätter att utforska löpningens utkanter. Nu har han anmält sig till det nya loppet Paltmilen i Piteå – trots att han varken gillar lopp eller har tränat för det. I ren desperation ringer han upp RW-poddaren och löpcoachen Peppe Lindholm för goda råd.

Jag har i flera år uteslutande sprungit två kilometer på mina löppass. Jag kallar metoden för att mikrojogga – ett recept som har fungerat väl och som även hållit mig skadefri. Trots vänners ihärdiga uppmaningar om att jag borde börja testa att springa längre har jag valt att hålla fast vid mitt minimalistiska koncept och aldrig givit efter för frestelsen att sätta upp nya personliga mål för min löpning.

Därför förvånade jag mig själv nyligen när jag i ett svagt ögonblick lät mig övertalas att anmäla mig till det nya loppet Paltmilen uppe i Piteå. Jag gillar ju inte ens lopp – snarare tvärtom. Samtidigt kände jag att det finns flera anledningar till att jag borde springa just det här loppet. 

För några år sedan kom jag ut med boken Palt och älskar själv sedan barnsben den här norrbottniska delikatessen. Och ett lopp som i namnet hyllar palten blir därför svårt för mig att motstå. 

En annan trigger är att jag i de reportage jag skriver för Runner’s World, ibland väljer att utmana mig själv i utforskandet av löpningens utkanter. Då kan det hända att jag tvingar mig själv att kliva utanför komfortzonen – vilket det här loppet definitivt skulle innebära. 

Sedan är Piteå staden där jag föddes och växte upp, och att springa ett lopp just där innebär sannolikt en intensiv löparupplevelse längs minnenas allé.

”Jag kanske måste träna mer?”

Men jag ska vara ärlig nu, att behöva springa fem gånger så långt som vad jag är van vid har börjat oroa mig en hel del. Jag inser att jag måste börja träna mer för att kunna klara det, kanske till och med träna rätt hårt. Och jag har inte särskilt mycket tid att spela på då loppet går redan den 14 september.  

Jag bestämmer mig för att ringa upp Peppe Lindholm som är löpcoach för att se om han har några bra tips som kan hjälpa mig. Peppe, som varierar sitt löptränarjobb med att spela trummor med olika turnerande band, råkar ha en ledig vecka just nu och svarar redan efter den första signalen. Efter lite trivsamt snickesnackande om diverse musik- och löparrelaterade ämnen går jag in på mina frågor.

Är det vanligt att folk hoppar på lopp som de egentligen inte är förberedda på?

– Det är nog vanligare än vad man tror. Sen vill man ju inte generalisera, men jag misstänker att det är vanligare att svenska mellanchefer gör såna här saker, men det har å andra sidan svängt lite på sistone också, trendmässigt. Unga tjejer som håller på med löpning har ökat ordentligt i antal. Men den gamla bilden är ändå lycramän som hoppar på saker de inte riktigt klarar av. 

Varför gör man det tror du?

– Dels tror jag det är lite tryck från sina vänner och att man vill visa upp både inför sig själv och inför andra att man klarar det här. Men det roliga är ju att de tror att andra bryr sig, vilket de inte gör. Det är inte så många som bryr sig om din tid på halvmaran, liksom. Ofta gör man det för sin egen skull, men också för att imponera på andra. Och vi ska komma ihåg att det inte är vana löpare som hoppar på sånt här – att svepa tre starköl för att sen springa Midnattsloppet, liksom. 

Har du själv tagit dig vatten över huvudet någon gång i samband med ett lopp? 

– Jag är vanligtvis lite försiktig av mig, men det har jag faktiskt gjort. Jag sprang en halvmara i Palma på Mallorca en gång då jag inte var helt förberedd. Efteråt blev jag erbjuden en trelitersöl – en sån där stor ölglasfot – av arrangörerna. När jag fick frågan om jag ville ha en alkoholfri öl, fnös jag bara åt henne. Då var det inte så vanligt med alkoholfri öl.

– Efteråt skulle jag hålla i en workshop om löpning. Jag hade förlorat en massa vätska under loppet men som sagt även hunnit svepa i mig tre liter öl. Senare, när jag låg i duschen hemma på hotellrummet och mådde dåligt, insåg jag hur korkade beslut jag hade tagit. 

Vad är det värsta som kan hända om man springer en mil oförberedd? 

– Det är att man blir tröttare än vanligt. Eller att du skadar dig, men då ska det mycket till. En mil klarar de allra flesta. Men spring inte barfota. Det gjorde dansaren Karl Dyall en gång på Midnattsloppet. Jag varnade honom, och sa: ”Om fyra kilometer kommer det kullersten”, men han sprang barfota ändå. Något som han sen skulle komma att ångra, kan jag säga. 

Hur bör jag gå till väga för att utöka min tvåkilometervana (där jag även tillåter mig att gå) till en mil?

– Vi ska inte vända upp och ner på ditt liv, men jag tror att du borde dela upp ditt lopp. Så att du gör fem av dina två kilometer långa mikrojoggar och faktiskt blandar in lite gång också, där du tar en minuts paus. Man förlorar inte så mycket på det. För nu har vi ett mål, du ska tänka att du är en ”Navy Seal i löpning”. Och man blir bra på det man tränar på.

Hur ofta får jag pausa?

– Var femte minut tänker jag, eller under varje mikrojogg. Så att du till slut har varit inne och testat att springa 5 x mikrojoggar à två kilometer.

Ska träningsdosen öka succesivt?

– Ja, den första veckan gör du ett par pass med en dubbel mikrojogg, alltså att du springer fyra kilometer. Veckan därefter kör du tre mikrojoggar (sex km) och vecka tre så växlar du upp till fyra mikrosträckor (åtta km). Efter det ska du ta uppehåll en dag så att kroppen får vila – och under vecka fem så kör du fem tvåkilometerssträckor (en mil).

– Mellan dina fokuserade träningspass kan du också gärna springa dina vanliga mikrojoggar, om du vill. Sen så kanske du avslutar med att, näst sista veckan, göra ett event. Då bjuder du in dina vänner, så att du dessutom får publik med hejarop längs banan och vattenstationer. Och den sista veckan tar du det lugnt med lättare träning, då samlar du ihop dig inför loppet.

Men om jag tar gå-pauser ibland under loppet, skämmer jag inte ut mig då? 

– Nej, du skämmer verkligen inte ut dig. Det är ju precis som att du springer intervaller. De kan ju vara till för att vila också, att man får den där pausen. Det är bra att fokusera på vilan, det gör det lättare att springa.

Kan jag ta gå-pauserna ofta?

– Ja, den mentala biten är ju lite av ett Mount Everest för dig, skulle jag säga. Antingen tar du en minut för varje mikrojogg, eller så kör du med klocka och tillåter dig att ta en enminutspaus var femte minut. Och då gör du det även från början, även om du känner dig fräsch. Det där är vanligt i maraton, att de som tar det lugnt i början sen springer förbi de som gasat rejält i början på slutet.

Men kan man verkligen säga att man sprungit ett millopp om man även har promenerat?

– Ja, det tycker jag. Säg om du skulle göra det på 60 minuter, som är en slags magisk gräns, även om du krälar, går, eller åker taxi – det spelar liksom ingen roll. Så självklart kan du säga det. Jag blev faktiskt själv ”omgången” en gång i Portugal när vi sprang i fyrakilometersfart. Då kom det en gångare och gick om oss. Det var en fransman som var väldigt trevlig och som vi lärde känna senare, han kom tvåa på OS sen

Jag har ju aldrig blivit skadad, men nu känns det som att den risken ökar? 

– Vi ökar ju inte träningen med några kopiösa mängder. Men tänk på att inte springa i exakt samma skor varje gång. Prova att stretcha lite grann efteråt också och känn efter, men känn efter lagom. Eftersom du är så van vid mikrojogg så tror jag inte det är någon fara, men om du skulle köra fem kilometer i ett svep, då blir det större skaderisk.

– Ett annat tips är att våga hålla ner farten, för att sen köra på lite tuffare. Från riktigt lugnt till hyfsat hårt. Men då gäller det att hålla på sig själv, och sen öka litegrann. Det första varvet ska vara med handbromsen i, sen lättar du lite på den för att sedan släppa upp den helt. 

Nu har jag låtit mig övertalas till att delta i det här loppet men jag tycker ju egentligen att lopp och tävlingar är bland det värsta som finns. Hur ska jag göra för att stå ut? 

– Jag tycker att du ska tänka på Joe Strummer i The Clash som sprang London Marathon 1983. Inför loppet hade han inte tränat på fyra veckor, och kvällen innan racet drog han i sig tio pints öl. Du kan ha honom som målbild litegrann, tänker jag. Han hörde inte hemma där, han heller.

– Strummer sprang även Paris Marathon – jag har faktiskt en t-shirt med honom och hans nummerlapp från loppet. Men den kan jag inte lägga upp på sociala medier, när jag gjorde det en gång ville en massa människor genast köpa den (*skratt*).

Peppe Lindholm med den berömda Joe Strummer-tröjan från Paris Marathon.

Måste man samtala med folk i ett lopp? Jag tycker det är nog jobbigt att springa och föredrar att stänga ute världen.

– Jag brukar hälsa på folk om jag tränar hemma i Järvsö. På tävlingar behöver man inte prata alls, tycker jag. Man är i sin bubbla, kan man säga, om någon tycker man är otrevlig.  

När på dygnet ska jag träna, tycker du? 

– När går loppet? Om det går nio på morgonen är det bra att träna på ungefär samma tidpunkt. Sen har man ofta en optimal tid på dygnet när man är som bäst. Så där kan man försöka lägga kvalitetspassen. Kroppen kommer ändå att pirra till när du ska göra loppet.

– Men stressa inte, försök ha en skön känsla, tänka att det här är kul. Inte att folk är fula, luktar illa och har på sig fula kläder som du själv aldrig skulle kunna tänka dig att bära. 

Bör jag äta frukost innan loppet tycker du?

– Om loppet går klockan nio så kliver du upp klockan sex och tar två rostade mackor med lite sylt på, och ett par koppar kaffe. 

De senaste dagarna har jag börjat springa dubbelt så långt som jag brukar, men jag svettas fem gånger så mycket. Varför?

– Haha, det är för att du chockar din kropp! Det är varmt ute, och din kropp som är jättevan vid mikrojogg vet inte hur en dubbel mikrojogg känns. Sen kanske du har en del grillkvällar som du också behöver svettas ut, det brukar vara så på sommaren. 

Hur tror du att jag kommer jag känna mig efter loppet?

– Om du klarar loppet så kommer du känna dig lite euforisk, då kommer du att fatta det här med ”runners high”. ”Jag klarade det!”, liksom och att ölen efteråt smakar riktigt gott. Jag hoppas att du kommer känna att ”vad bra vi var tillsammans!” Det finns ju en gruppgemenskap som är rätt härlig vid tävlingslopp, trots att löpning ofta är en solitär sport.

När vi har lagt på är det två tankar som genast dyker upp i huvudet. Dels att Peppes träningsråd kommer att vara till stor hjälp för mig inför loppet uppe i Piteå, dels att fem minuter är väldigt lång tid att springa innan man äntligen får gå. 

Fortsättning följer i nästa nummer av Runner’s World, ute den 28 oktober!

Karl Fredrik Mattsson ska snart lämna sin komfortzon och springa sitt första lopp – Paltmilen.
Bästa träningstipsen veckan innan Tjejmilen

Bästa träningstipsen veckan innan Tjejmilen


Anders Szalkai tipsar om tre pass som kan passa veckan innan Tjejmilen  – ett för dig som inte tränat något i sommar, ett för dig som tränat lite och ett för dig som tränat mycket!

På lördag 6 september är det dags för Tjejmilen. Är du en av alla löpare som ska springa? Då kommer här några förslag på hur du kan träna under veckan – som skiljer sig åt lite beroende på hur just din träning sett ut i sommar.

Dåligt med träning? Ingen fara!

Om du inte fått till någon löpträning alls i sommar kan du med fördel få till ett kort löppass i början av tävlingsveckan som ger dina, vid löpning ovana, ben viss muskulär tillvänjning till löpningens belastning. Visst finns det en risk att du får lite träningsvärk, men om passet är tillräckligt kort och du har några dagar att vila efter passet fram till loppet kommer träningsvärken att försvinna. Passet kommer också att gynna dig på Tjejmilen.

Kör till exempel ett lugnt pass där du blandar löpning med gång, och sätt upp en totaltid på passet. Ett mål kan vara totalt 20–25 minuter träningstid där du blandar löpning och gång så att det känns behagligt ansträngande för just dig.

Mer än så kan du inte köra – och mer behövs inte för att du ska bli lite mer redo för tio kilometer på lördag än om du bara vilar. Givetvis ska du anpassa loppet till det faktum att du inte fick in någon träning i sommar. Kanske kan du ta det som en start på din träningshöst?

Sporadiskt med träning? Gör så här!

Har du tränat löpning lite sporadiskt i sommar? Då gäller det att försöka få till ett pass där du jobbar upp både puls och lite fart utan att det för den skull blir ett för tufft pass. Svenskans ”lagom” passar bra in på hur trött du ska känna dig under passet.

Passet kan till exempel vara en uppvärmningsjogg på tio minuter följt av lite lätt rörlighet innan du springer 5 x 40 sekunders intervaller. Ta lika lång stående vila som du sprang, och spring inte fortare än att känslan i löpningen är lagom tuff under alla fem intervallerna. Givetvis ska du jobba klart hårdare än på uppvärmningsjoggen, för både farten i löpningen och triggningen av att skicka ut syre till dina arbetande muskler är bra inför lördagens lopp.

Den lätta känslan ska dock vara övergripande – det är viktigt att du känner att du är laddad och bra till loppet, och bästa sättet att hitta den känslan brukar vara att försöka springa fint och lätt. Så se dig som en snabbspringande elitlöpare med lätt steg och ta med dig den känslan! Glöm inte att avsluta passet med en lätt jogg på fem-tio minuter och lite stretch, så att du även har rörligheten intakt till på lördag.

Tränat på bra? Här är några tips på vägen!

Har du tränat bra med löpning i sommar kan intervallpasset som beskrivs ovan vara ditt sista fartpass innan lördagen, men du kan utöka intervallantalet med tre-fem intervaller till. Har du kört lite kuperat och/eller backlöpning i sommar kan ett kort lätt backpass vara nyckeln till ett spänstigt Tjejmilssteg för dig.

Väljer du backalternativet tar du en uppvärmningsjogg i ditt lugna tempo till någon kort backe i din omgivning, som bjuder på ett hyfsat motlut. Väl där kör du lite rörlighet innan du kör fem-åtta backar uppför där din tid i uppförslöpningen inte tar mer än runt 20 sekunder.

Vilan blir mycket lugn jogg ner, eller så går du ner för backen. Försök få till känslan av ett spänstigt steg med bra tryck, utan att du för den skull riskerar att dra på dig några muskelsträckningar. Ta dig tid att göra en ordentlig nerjogg efter backpasset och gärna lite dynamisk rörlighet om du är van vid det – alternativt vanlig klassisk stretch om det känns bättre.

Utöver detta sista formgivande pass kan du som är van vid många löppass i veckan även köra ett kort underhållande lugnt distanspass någon av dagarna innan loppet. Det är skönt för huvudet att få komma ut och springa men det är även bra för din kropp som är van att hålla i gång. För många dagar vila kan då skapa en lite onödigt seg känsla.

Toppa formen inför Lidingöloppet

Toppa formen inför Lidingöloppet


Sista veckan före Lidingöloppet kan du fortfarande påverka din form och dina förutsättningar för att få ut maximalt av din kapacitet på loppet. Men hur du ska göra beror på vem du är som löpartyp, din träningsbakgrund och ditt tidsmål. Här är fyra olika upplägg. FYRA VARIANTER PÅ TRÄNINGSUPPLÄGG UNDER VECKAN FÖRE LIDINGÖLOPPET 30 KM: 1. HELVILA? Att vila helt och hållet från träningen kan vara ett alternativ om du är sjuk, eller om du har någon skavank som du bör vila för och sen chansa att det blir bra till lördagen. Men du ska givetvis INTE springa loppet om du…
Almgrens styrkebesked – och snabb segertid i damklassen på Stockholm halvmaraton

Almgrens styrkebesked – och snabb segertid i damklassen på Stockholm halvmaraton


Med två veckor kvar till VM stod Andreas Almgren för ett nytt formbesked när han blev trea i Diamond League-finalen i Zürich. Nästan 200 mil därifrån avgjordes Stockholm halvmaraton med den snabbaste vinnartiden i damklassen på tolv år. 

Flera av världens främsta friidrottare gjorde upp i Diamond League-finalen i Zürich under veckan. På 3 000 meter fanns Andreas Almgren med. Almgren placerade sig längre bak i fältet som inte var så sugna på att springa fort. Ju längre in i loppet desto mer avancerade han och in på upploppet sprang han upp i tät. 

Det såg ut att gå vägen men med ett tiotal meter kvar till mål passerade både Jimmy Gressier och Grant Fischer svensken. Tredjeplats på 7.36,82 är dock ett bevis på att svensken kan utmana de främsta i världen även i ett taktiklopp. 

Även Samuel Pihlström kvalificerade sig till finalen. 24-åringen gjorde ett nytt fint 1 500-meterslopp och kom i mål som åtta på 3.31,15. Det är hans näst snabbaste lopp någonsin, tre tiondelar från det svenska rekordet. 

Alla resultat från Diamond League-finalen i Zürich hittar ni här

Rekordmånga på Stockholm halvmaraton

Hela 20 000 löpare var anmälda till årets upplaga av adidas Stockholm halvmarathon och för flera av dem innebar loppet även den fjärde etappen i Adidas-touren. 

På herrsidan blev det en rafflande duell mellan Yohannes Kiflay och VM-löparen Ebba Tulu Chala. De två hängde ihop fram tills att en kilometer återstod, då Kiflay la in sin stöt. Han fick direkt ett tiotal meter på Tulu Chala som dock inte gav upp. I stället kröp han närmare och närmare och in på upploppet var det bara ett fåtal meter mellan de båda löparna. 

Kiflay höll dock undan och vann på 64.17, två sekunder före Ebba. Tredjeplatsen knep Mohamadreza Abotorabi på 66.09.

Yohannes Kiflay under Bauhaus-galan 2025. FOTO: DECA Text & Bild

På damsidan uteblev spänningen. Carolina Johnsson drog iväg från sina konkurrenter direkt från start och korsade mållinjen som segrare på 73.13 – den snabbaste damsegertiden på tolv år. 

Bakom henne tog Hanna Lindholm andraplatsen på 74.35 och Moa Gustafsson knep tredjeplatsen på 74.55. 

Alla resultat från halvmaran hittar ni här och vill ni se loppet gör ni det här.  

Norrköping stadslopp

Innan vi avslutar veckan ska vi ta en sväng förbi Norrköping också. Där avgjordes under veckan stadsloppet där David Nilsson hade en fin dag. Först vann han 10 kilometer på 30.38 före Karl Ottfalk – och 45 minuter senare tog han även hem 5-kilometersloppet på 15.07. 

På damsidan var det Hanna Lindholm som vann 10 kilometer på 35.42 medan 5-kilometersloppet vanns av Alice Magnell Millán på 17.10. 

Kolla in livesändningen – och favoriterna i adidas Stockholm Halvmarathon

Kolla in livesändningen – och favoriterna i adidas Stockholm Halvmarathon


Lördag 30 augusti avgörs adidas Stockholm Halvmarathon för 24:e gången. Missa inte livesändningen på runnersworld.se – här presenterar vi några av topplöparna du kan se!

Hela 20 000 löpare är anmälda – ett nytt deltagarrekord – i det slutsålda adidas Stockholm Halvmarathon. Bland de anmälda finns några riktigt snabba elitlöpare. Flera av de svenska topplöparna tävlar också om placeringar i adidas adizero Running Tour – detta är deltävling fem av totalt sex.

Runner’s World kommer tillsammans med Marathongruppen och adidas livesända årets Stockholm Halvmarathon. I sändningen, som börjar 15.15, kommer fokus ligga på elitlöparna – från starten på Strömbron fram till målet på Norrbro.

Första start är kl. 15.30. Målgången för vinnarna beräknas till cirka kl. 16.33 för herrarna, damtäten kommer in cirka 10 minuter senare. Kommentatorer är RW:s Olof Silvander med Magnus Bergman som expert.

FAVORITER PÅ DAMSIDAN

Hanna Lindholm, Eskilstuna FI, har två segrar i ryggen. Blir det en tredje?

Hanna Lindholm (301) från Eskilstuna FI debuterade här för 14 år sen, och vann loppet både 2018 och 2022. Hanna har dessutom fyra SM-medaljer i halvmaraton i ryggen. Personbästa på distansen är 1:11:03.

Linköping Gif:s Carolina Johnson (302) tog ett silver på 10 000 meter tidigare i år – kan hon utmana i den längre distansen på adidas Stockholm Halvmaraton? Hon har ett personbästa på 1:12.17.

Runacademys Johanna Bäcklund (303) har som 40-åring slagit personbästa på distansen 10 kilometer. Sex av totalt sju gånger som hon har sprungit adidas Stockholm Halvmaraton har hon också slagit personbästa. Senaste PB:t lyder 1:14:31.

Lovisa Modig (304) Torsby LK, blev svensk mästare på 10 000 meter i fjol. Samma år debuterade hon på halvmaraton på Göteborgsvarvet. Hennes personbästa är 1:16:02.

En bubblare är den gamla storlöparen Malin Ewerlöf (316) som trots 50 år fyllda säkert kommer dyka upp direkt bakom eliten. Malin är bland annat före detta juniorvärldsmästare i terräng och har ett EM-silver på 800 meter på meritlistan, och håller en fortsatt extremt hög nivå.

FAVORITER PÅ HERRSIDAN

Ebba Tulu Chala, Hässelby, kommer eventuellt till start om kroppen känns bra efter en lång flygresa hem till Sverige häromdagen. Ebba vann här i fjol och blev då svensk mästare på distansen. I våras satte Ebba nytt personligt rekord på halvmaratondistansen när det nya mästerskapet väg-EM avgjordes i Bryssel i Belgien. Tiden 1.02.34 var en förbättring av hans sju år gamla personbästa med 1.33 minuter. Han kommer att representera Sverige på VM i Tokyo på maratondistansen om några veckor.

Mohammadreza Abootorabi, Spårvägen (1), har gjort starka miltider med 28:16 som snabbast. På halvmaran har han som bäst imponerande 1:02:40, och han har även vunnit här för tre år sedan (2022). Mohammadreza har bland annat tre SM-guld i terräng och är svensk mästare på 10 kilometer. Han tog medalj på halvmaraton-SM i maj – kan han tampas om pallplatsen?

Hässelby-löparen Yohannes Kiflay (2) har i år tagit en SM-bronsmedalj på 10 000 meter, och kammade hem guld i JSM på 1 500 meter i fjol. I Stockholm tar han sig an sitt hittills andra halvmaraton – det första sprang han på 1:09:43.

Kan David Nilsson vinna Stockholm Halvmarathon igen?

Andra vassa namn i startlistan är David Nilsson, Högby IF (35), som tidigare innehaft både svenska halvmaratonrekordet (1:01:40) och maratonrekordet. Han springer nu sitt 75:e halvmaraton totalt. David vann Stockholm Halvmaraton 2015 och 2017 – kan han springa sig hela vägen till förstaplatsen?

Spårvägens Victor Urquhart Smångs (3) har gjort 1:05:27 som bäst. Tre av fem halvmaraton har han genomfört i Köpenhamn – nu springer han Stockholm Halvmaraton för första gången.

Samuel Russom stängs av i tre år för dopning

Samuel Russom stängs av i tre år för dopning


Långdistanslöparen Samuel Russom, Hässelby SK, stängs av i tre år efter att ha testats positivt för meldonium vid SM i halvmaraton i maj. Avstängningen innebär att hans SM-guld i både halvmaraton och maraton dras in – och att konkurrenter som Kristofer Låås nu får ta emot maratonguldet i efterhand.

Svenska Friidrottsförbundet meddelar att Samuel Russom testade positivt för meldonium under SM i halvmaraton den 10 maj 2025. Även B-provet visade spår av substansen. Antidoping Sverige utdömde först fyra års avstängning, men eftersom Russom accepterade domen och tog ansvar för intaget reducerades straffet till tre år. Avstängningen gäller från den 16 juni 2025 till den 15 juni 2028, och alla resultat från perioden 10 maj till 16 juni 2025 stryks.

Beslutet får direkta sportsliga konsekvenser. Russoms SM-guld i halvmaraton tilldelas i stället Samuel Tsegay, silvret går till Mohammadreza Abootorabi och bronset till Kristofer Låås. På maratondistansen får Kristofer Låås guld, Linus Rosdahl silver och David Nilsson brons. För Låås innebär det en efterlängtad titel, men också en märklig känsla att få medaljen långt efter loppet.

Russom, som kom till Sverige 2018 och har tävlat för Hässelby SK sedan 2020, har under de senaste åren etablerat sig som en av landets främsta långdistanslöpare med tolv individuella SM-guld. Nu är hans karriär satt på paus i minst tre år.

Friidrottsförbundets generalsekreterare David Fridell beskriver fallet som “djupt olyckligt” och betonar att dopning strider mot förbundets nolltolerans. Han påminner också om att idrottaren alltid har det fulla ansvaret för vad som förs in i kroppen, även i form av kosttillskott. Hässelby SK:s ordförande Bengt Olsson säger att Russom nekar till medveten dopning men medger att han brustit i kontrollen, delvis på grund av språkproblem när han använde ett hälsokostpreparat som visade sig innehålla meldonium.

Det aktuella preparatet har en historia i friidrottssammanhang. 2016 testade Abeba Aregawi positivt för samma substans, men hennes avstängning hävdes senare då halterna i provet var under WADAs fastställda gränsvärden. Meldonium, som ökar blodflödet till kroppens vävnader, har varit förbjudet inom idrotten sedan 2016.

För Samuel Russom innebär avstängningen ett hårt slag, där både karriär och förtroende sätts på spel. Om hans förklaring om ett misstag skulle stämma är det naturligtvis tragiskt, men fallet väcker samtidigt frågor och riskerar att kasta en skugga över hans tidigare prestationer. Konkurrenterna drabbas också – deras insatser berövades rätt värde i stunden och medaljerna delas nu ut i efterhand. För löpare som Kristofer Låås kan det ses som en form av upprättelse, men känslan av att stå på pallen vid själva loppet går aldrig att återskapa.

Bästa sista minuten-tipsen inför adidas Stockholm Halvmarathon

Bästa sista minuten-tipsen inför adidas Stockholm Halvmarathon


Lördag 30 augusti går adidas Stockholm Halvmarathon av stapeln. Här är experternas bästa tips för dig som ska springa loppet.

Klockan 15.30 lördag 30 augusti är det dags för den första gruppen löpare att ge sig ut på den 24:e upplagan av adidas Stockholm Halvmarathon från start- och målområdet vid Slottet och Kungsträdgården.

Här har vi samlat våra experters bästa tips för hur du tar dig an distansen och banan på bästa sätt.

Även i år går adidas Stockholm Halvmarathons bana genom de centrala delarna av Stockholm.

1. Få i dig energi före loppet

Att springa ett halvmaraton är en tuff utmaning för de flesta av oss. Oavsett hur snabbt du springer kommer det att krävas mycket energi för att förflytta dig 21,1 kilometer. Däremot behöver du inte ladda på samma sätt som inför ett maratonlopp. Du behöver alltså inte trycka i dig massa extra mat det sista dygnet – sikta i stället på att äta bra, kolhydratrik mat dagen innan loppet.

Eftersom första start är 15.30 på lördagen behöver du äta både frukost och en lättsmält lunch som du blir lagom mätt av. Komplettera sedan med något extra mellanmål eller en uppladdningsdryck under tävlingsdagen så att du får i dig den extra energi du behöver. Detta är extra viktigt för dig som kommer att springa i mer än 90 minuter. Tänk också på att kolhydraterna behöver vätska för att bindas i kroppen, så glöm inte bort att dricka.

2. Drick ordentligt före loppet

Det krävs inte bara energi för att klara av ett halvmaratonlopp, det går även åt mycket vätska – särskilt om det blir varmt. En vätskeförlust medför både sämre prestationsförmåga och i värsta fall en ökad risk att inte komma i mål.

Se alltså till att du är ordentligt vätskeladdad. Vatten går bra, men även sportdryck om du vet att det funkar för dig. Däremot kan det vara klokt att vänta med sportdrycken fram till att du börjat din uppvärmning inför loppet.

3. Ha en vätskestrategi …

Under lopp som är så långa som halvmaraton eller längre bör du ha en vätske- och energistrategi förberedd och inte bara förlita dig på din törst. Bestäm dig till exempel för att dricka vid varje vätskestation.

Se till att du också får i dig elektrolyter (salter) för att ersätta de salter du förlorar när du svettas, till exempel med hjälp av sportdryck eller Resorb. Att tillföra elektrolyter hjälper även mot hyponatremi – en elektrolytrubbning som kan inträffa om man dricker för mycket vatten (vilket också är skadligt). 

4. … och en energistrategi

Du bör även tillföra 45–90 gram kolhydrater per timme, till exempel i form av sportdryck eller gels (som ska intas tillsammans med vätska). Brukar du få problem med magen under långa lopp eller vid värme? Då kan det hjälpa att äta och dricka i mindre portioner – men oftare.

5. Förbered dig

På tävlingsdagen är det skönt att slippa stressa för att i stället kunna koncentrera dig på uppgiften som väntar. Ett enkelt sätt att minska känslan av stress är att vara väl förberedd. Se till att du gjort i ordning ditt tävlingskitt redan dagen innan, och fixa nummerlapp och annat innan du kommer till startfållan.

6. Ha en rimlig målsättning

Sätt upp ditt mål utifrån de förutsättningar du har och hur träningen har gått. Tänk som en realistisk optimist, men var också beredd på att justera din målsättning utifrån väder och dagsform. Bestäm dig för ett upplägg innan loppet – och försök att följa din plan. 

Att läsa in dig på banprofilen kan göra att tuffare delar av banan blir lättare att hantera. Dela också upp loppet i kortare avsnitt, till exempel fem kilometer i taget, så kommer distansen inte att kännas så svåröverkomlig.

7. Värm upp utifrån tidsambition

Måste du starta i en snabb fart redan från start för att kunna hålla din snittfart? Då är det bra om musklerna och hjärtat är redo att börja jobba hårt direkt. Förbered dig för det med en kort, pulshöjande uppvärmning. 

Men oavsett hur snabbt du tänker springa så har du nytta av att mjuka upp muskler och leder innan starten. Har du inte jättebråttom så kan du värma upp genom att ta det lugnt den första kilometern innan du jobbar dig in i ditt planerade tempo.

8. Starta lugnt – du hinner!

Starta lugnt och stressa inte för att jaga positioner i början. Du har drygt 21 kilometer på dig att springa om dina medlöpare, och startfältet sprider ut sig relativt snabbt. Att kryssa dig fram under den första kilometern tar mycket energi – och du vinner oftast väldigt lite tid. När du hittat din rytm kan du sedan flyta på i din planerade fart.

9. Bästa fartstrategin? Den här!

Upplägget på halvmaran i Stockholm kan med fördel vara att springa i marginellt snabbare fart i början av loppet (när startfältet har spridit ut sig) än din planerade snittfart per kilometer. Den sista femman, från 15 kilometer fram till mål, har nämligen störst andel stigning jämfört med de andra femkilometersavsnitten. Det kan göra att det blir tuffare att hålla ditt planerade tempo, så det kan vara skönt att ha lite tidsmarginal här.

10. Tänk positivt!

Ta hjälp av dina medtävlare under loppet, försök att inspirera och uppmuntra varandra när det börjar bli tufft. Blir du trött kan du med fördel lägga dig i någon klunga där du kan springa bakom någon annan löpares rygg. Tänk positivt. Tröttheten kommer för alla, men om man lyckas ha positiva tankar går det oftast att hitta mer kraft än man tror.

Går det tungt? Testa att växla steget – tänk dig att du ska springa högt och fint trots tröttheten. Då kommer du under en period behöva tänka på något nytt, det kan frigöra outnyttjad muskelkraft.

Se fram mot målet. Snart är du framme och kan njuta av att ha besegrat halvmaran!

Här är banan på adidas Stockholm Halvmarathon

Här är banan på adidas Stockholm Halvmarathon


På lördag 30 augusti avgörs adidas Stockholm Halvmaraton. Loppet är fulltecknat – 20 000 löpare är anmälda, vilket är nytt rekord. I samarbete med adidas kollar vi in den tuffa men roliga banan som passerar många av Stockholms sevärdheter. Läs vår analys så är du väl förberedd för uppgiften!

Genom att vara förberedd på vad som väntar dig är det lättare att dela upp loppet mentalt i kortare bitar. Är du påläst om banans utmaningar kan du även ladda mentalt för att klara loppets tuffaste passager.

Starten 0–5 kilometer: Ingen tunnel – men en tuff uppförsbacke

Precis som de senaste åren går starten på Strömbron i riktning mot och förbi Kungsträdgården och sedan upp över Hamngatan till Norrlandsgatan.

Starten går på Strömbron i riktning mot Kungsträdgården.

Därefter tar banan vänster in på Mäster Samuelsgatan. Många tidigare upplagor av loppet har svängt ner i Klaratunneln men precis som ifjol springer man vidare och viker i stället in vänster på Regeringsgatan. Strax efter 1-kilometersmarkeringen tar vi sedan höger in på Jakobsgatan där banan sluttar lätt utför.

Även i år springer vi förbi Klaratunneln – i stället svänger vi in på Regeringsgatan.

Även om första kilometern är lättlöpt är det viktigt att varken kryssa sig fram mellan medlöparna eller dras med i ett för snabbt tempo. Låt fältet sprida ut sig – stressa inte, för då spiller du onödig energi. Så fokusera på att hitta din löprytm. En för snabb öppning kan straffa sig – du har många kilometer kvar som du behöver kraft till. 

Passering Norra Bantorget – och vi laddar för Torsgatan.

Efter Jakobsgatan rundar banan Sheraton Hotell och vi springer förbi Centralstationen på Vasagatan. Här är det fortsatt lättlöpt. Efter 2 kilometer viker vi av vänster från Vasagatan – här blir det några kurvor innan vi tar oss förbi Norra Bantorget.

Torsgränd – ett första lite kraftigare motlut

Torsgatan känner säkert många löpare igen från andra Stockholmslopp. Här lutar det svagt uppåt i början – men det tuffaste avsnittet kommer när vi svänger av och tar oss upp för Torsgränd. Här, efter cirka 3 kilometer, gäller det att korta ner steget och ”smyga” uppför där det är som brantast.

Lyft blicken, korta steget och jobba med armarna – snart är du uppe!

Lyft blicken så du behåller din fina hållning och rytm. Känner du att det blir tufft att hålla igång löpningen och att pulsen stiger för kraftigt så kan du med fördel ta ett kort gångavsnitt uppför – om du inte jagar de snabbaste tiderna.

Torsgränd bjuder på ett kort men lite brantare motlut.

När Torsgränd är avklarad svänger vi tvärt höger in på Hälsobrunnsgatan i nederkant av Sabbatsbergs sjukhus. Det stiger några meter till här, men ha med dig att ett relativt lättlöpt parti snart väntar när vi ska ta oss över Barnhusbron till Kungsholmen.

Barnhusbron tar dig över till Kungsholmen.

Här kan du vila upp dig lite med avslappnad men mjukt rullande löpning innan banan svänger av höger in på Fleminggatan som bjuder på ett flackt men sugande motlut. Här passerar vi 4 kilometer.

Vi jobbar vidare. När banan viker höger från Fleminggatan tar en av loppets brantaste nedförsbackar vid. Det är Inedalsgatan som tar oss ner till vattnet vid Kungsholms strand.

Spring mjukt utför

När det är brant utför är det klokt att försöka springa så mjukt som möjligt, med rullande steg. Se till att inte ”slå sönder” framsida lår så här tidigt i loppet, utan ha som mål att verkligen ta dig nerför med ditt mjuka rullande steg.

Inedalsgatan är en av loppets brantaste nedförsbackar. Den tar oss ner till vattnet vid Kungsholms strand.

Efter den branta utförsbacken passerar vi snart 5-kilometersmarkeringen på Kungsholms strand strax efter att vi sprungit under St Eriksbron. 

På Kungsholms strand passerar du femkilometersmarkeringen.

Det du kan glädjas åt är att du redan avverkat nästan en fjärdedel av banan nu. Om du inte redan börjat nyttja energi- och vätskestationerna är det verkligen läge göra det här. Vi utgår från devisen att hellre ta vätska ofta och lite (läs en mugg) än vid ett fåtal tillfällen och mycket. Ha som utgångspunkt att få i dig någon dryck och gärna även energi via sportdryck eller gels ungefär var 15–20:e minut.

5–10 kilometer: Ännu en utmaning vid Kristinebergs IP

Nu springer vi alltså vidare från 5-kilometerspasseringen nere på Kungsholms strand. På pappret har denna del marginellt mer uppförslöpning än den första 5:an. (Se rutan ovan.)

Kungsholms strand bjuder på lätt löpning och vackra vyer mot Karlbergs slott.

Efter 5-kilometerspasseringen är det en skön löpning längs med vattnet. På andra sidan av Karlbergskanalen ser vi Karlbergs slott. Här är banan lätt böljande och vi springer vidare mot fina Hornsbergs strand. Här är det fortsatt flackt och fint innan vi viker av vänster upp på Lars Forssells gata som tar oss fram till Nordenflychtsvägen.

Tufft uppför vid nyöppnade Krillan

När vi går in på Nordenflychtsvägen har vi redan passerat en tredjedel av hela banan. Det kan vara ett bra landmärke att ha som målbild. Vi fortsätter förbi klassiska Kristinebergs idrottsplats, Krillan, som nyligen fått helt nya löparbanor.

Vid Kristinebergs IP kommer en ganska tuff uppförsbacke.

Här kommer en relativt tuff stigning upp mot Fredhällsparken och det gäller därför att återigen hushålla med krafterna. Korta ner steget något och ha blicken en bit fram och inte ner på fötterna, för då är det lätt att tappa hållningen och flytet.

Banan följer sedan Drottningholmsvägen. Vi passerar under Essingeleden (E4/E20) och kommer till en tuff stigning efter runt 8 kilometer. Sedan blir det en skön utförslöpning ner mot Rålambshovsleden.

Under Essingeleden möter du också ett motlut – men sen väntar ett lättare parti.

Detta är början på ett fint och lättlöpt parti. Har man bra flyt här går det att tjäna sekunder. Så passa på att njuta av den fina miljön med närheten till Riddarfjärden och de fina funkishusen längs Norr Mälarstrand. 

10–15 kilometer: Den lättaste femman

Nu springer vi alltså vidare från 10-kilometerspasseringen som ligger mitt på Norr Mälarstrand fram till 15-kilometersmarkeringen på Söder Mälarstrand. På pappret är denna del av banan den lättaste och snabbaste med minst uppförslöpning när man jämför de olika bandelarna. 

Löpningen längs Norr Mälarstrand är snabb – och vyerna är bildsköna.

Efter 10-kilometerspasseringen är det en skön löpning på Norr Mälarstrand bort mot Stockholms Stadshus. Där väntar några kurvor som kanske mest påverkar de löpare som springer riktigt snabbt. Sedan följer det första lilla motlutet på den här delen av banan. Det kommer när Klara Mälarstrand tar oss under Centralbron bort mot Vasabron, som sedan tar oss över till Gamla Stan.

Strax innan Stadshuset kommer två 90-graderssvängar.

På Munkbroleden passerar vi 12 kilometer, så nu har vi avverkat klart mer än halva loppet.
Om du inte redan tagit till knepet att ta hjälp av publikens energi kan du göra det nu. Ge ett leende eller en ”high five” till de som kantar banan, så får du dubbelt med energi tillbaka. Mota bort de trötta tankarna och se det som att vi nu börjat räkna ner, även om vi fortsatt tar banan bit för bit både fysiskt och mentalt.

Upp mot Söders höjder

Guldbron som tar oss upp mot Slussen och Hornsgatan lutar svagt uppför. Här gäller det att jobba på i sitt eget tempo och ta till tipsen vi redan gett för motluten som kommer. Blicken uppåt, ett något kortat steg och låt armarna hjälpa till så du får en bekväm frekvens.

Guldbron som tar oss upp från Gamla stan upp mot Slussen och Hornsgatan lutar svagt uppför.

Från Hornsgatan viker vi sedan ner på Torkel Knutssonsgatan. Här kan vi spana ut över Riddarfjärden med Stadshuset på andra sidan vattnet. Utförslöpan ner till Söder Mälarstrand ger bra fart, men det gäller att köra på med rullande steg.

Från Hornsgatan springer du utför igen på Torkel Knutssonsgatan ned till Söder Mälarstrand.

Sedan följer en flack, fin kilometer längs vattnet fram till markeringen för 15 kilometer, som ligger mitt på Söder Mälarstrand. 

Löpningen på Söder Mälarstrand går inte heller av för hackor – ganska platt och snyggt hela vägen.

15–20 kilometer: Var redo – nu kommer den tuffaste delen

Nu springer vi alltså vidare från 15-kilometerspasseringen som ligger mitt på Söder Mälarstrand och bort mot Hornstulls strand. Bansträckningen efter 15-kilometersmarkeringen längs Söder Mälarstrand är lättlöpt. Vi springer under klassiska Västerbron och rundar Söders västra spets, med Reimersholme till höger om oss.

Efter att du har passerat Reimersholme väntar lätt löpning längs Hornstulls strand.

Numera följer banan strandlinjen här och det är bra för vi behöver spara all kraft vi kan. För ungefär vid 17-kilometersmarkeringen inleds det långa och sega motlutet genom Tantolunden som tar oss förbi Zinkensdamms IP. Lyft blicken – kanske kan du hitta en medlöpare som du kan peppa och så får du energi tillbaka. Även om det är jobbigt för de flesta här, får man tänka på att det faktiskt inte är så långt kvar.

Det sista lite tuffare motlutet går längs den gamla banvallen upp genom Tantolunden.

Känner du att musklerna är helt slut så tvinga dig själv att ändra ditt steg under 10–15 sekunder – där du sprintar på snyggt trots din trötthet. Det här kan göra att du hittar gömd lagrad energi genom att du aktiverar muskler som inte fått jobba så mycket. Lyckas du väcka dem så kan de supporta ditt steg när du återgår till det under slutfasen.

Ett sugande parti – på trötta ben

Större delen av stigningen är avklarad när banan går under Ringvägen. Här får vi till och med en kort och fin liten utförslöpa. Banan går sedan vidare genom Söder på gångvägar längs med och strax nedanför Maria Bangata. Den här sträckan är lite sugande och distansen tar ut sin rätt.

Andra gången gillt på Hornsgatan – nu är det bara slutspurten kvar.

Mitt på Söder tar banan en vänstersväng in på Timmermansgatan. Här gäller det att hitta flytet fram till Krukmakargatan, där banan vänder tillbaka en kort bit innan vi kommer in på Hornsgatan igen. Om du ligger i den främre delen av fältet här kan du gärna passa på att heja på de mötande löpare som precis kommit in på Söder.

20–21,1 kilometer: Slutspurten är snabb – och det är även du

Precis innan Slussen når vi 20 kilometer. Nu återstår bara den fina utförslöpan nedför Guldbron och den fina – och publikvänliga – slutspurten på Skeppsbron.

Sista knixen upp mot målrakan.

Här går det att springa in många sekunder för dig som är pigg och som jagar ett tidsmål. Tänk bara på att det kommer en liten sista knix uppför på Slottskajen innan du når den efterlängtade målgången på Norrbro.

Försök att njuta för nu är du nästan hemma. Ta en sista hjälp av publiken så får du extra energi tillbaka. Tänk på att du har besegrat den här utmanande banan – snart är din medalj inramad av Kungliga Slottet, Riksdagen och Operan. Kan det bli bättre?

Stort lycka till önskar vi alla löpare!

Äntligen i mål – bra jobbat!
Tejp – när kroppen gnäller

Tejp – när kroppen gnäller


Är det något i kroppen som ömmar eller inte känns helt rätt – men inte så pass mycket att löpvila är ett alternativ? Då kan tejp vara det där lilla extra som behövs. Här får du tre av RW:s expert Jimmy Englunds favorittejpningar.

Du som läser Runner’s World regelbundet anar kanske att jag är en stark förespråkare av aktiva insatser som styrketräning, prehab och rehab som viktiga delar i tränings- och återhämtningspusslet. Och det oavsett om det handlar om ökad prestation, om återgång till löpning efter skada eller om det är i skadeförebyggande syfte. 

När det kommer till löpare som precis har börjat få lite känningar någonstans, eller som är på väg tillbaka efter skada, så är en viktig nyckel även själva doseringen av löpning och eventuell annan träning. Förutom styrka, rehab och prehab ingår alltså även den totala träningsvolymen samt justering av hur det nuvarande schemat ser ut. 

Som komplement till detta använder jag mig ibland av tejpning. Den kan användas i smärtlindrande syfte en period under träning och löpning, för att sedan fasas ut när det inte gör ont längre.

I den här artikeln använder jag mig av två olika typer av tejp. Dels en vanlig klassisk coachtejp (den vita). Den är rigid, alltså oelastisk, och är ofta mer lämplig om man med tejpningen vill begränsa en rörelse. Dels den (i den här artikeln) blåa tejpen som är en kinesiotejp. Det är en betydligt mer elastisk tejp som inte begränsar rörelser på det sätt som coachtejpen kan göra. Kinesiotejpen upplevs ofta som lite skönare att ha på sig. De båda tejperna lämpar sig därför olika bra för olika typer av skador och smärtor. 

Vid vissa smärtor eller skador har man i forskningen sett lika bra resultat när det gäller smärtlindring med båda tejpsorterna. 

Är du osäker eller har stora besvär så rådgör först med någon medicinskt utbildad. Är besvären inte så stora så kan du prova dig fram både vad gäller typ av tejp och variant av tejpning. Det behöver jag också göra ibland innan jag kommer fram till vad som passar den aktuella löparen bäst.  

Tejptips från coachen 

  • Sätt tejpen på ren och torr hud, alltså inte på hud som är blöt eller svettig – då fäster den dåligt. 
  • Sätt inte tejp på sår.
  • Raka kroppsdelen som du ska applicera tejpen på. Dels gör det inte lika ont att ta bort tejpen, dels fäster den betydligt bättre om det inte är en massa hår i vägen. 
  • Använd dig av ett ”ankare” när du ska applicera den vita coachtejpen – den fäster nämligen bäst på tejp. Börja med att sätta på en eller flera tejpremsor, som kallas för ankare, som de andra tejpändarna sedan ska börja och sluta på. På samma sätt som man börjar med ankare så avslutar man sedan med tejpremsor som får låsa fast ändarna.
  • Den elastiska kinesiotejpen fäster bäst på hud. Sträva därför efter att så stor del av remsorna som möjligt har kontakt med hud – du behöver alltså inte använda dig av ”ankare” med denna tejp.
  • Om det känns som att det kliar under tejpen bör du ta av den. Det är ovanligt men ibland får huden en liten allergisk reaktion av tejpen/klistret. Det kan ge en retning av huden och ibland små sår. 
  • Använd tejpunderlag (”pre-wrap”) för att skydda huden om det behövs vid till exempel känslighet, frekvent tejpning eller mycket kroppsbehåring. Ett tejpunderlag är ett tunt material som man applicerar först, innan man tejpar. För detta ändamål kan man även använda en speciell klisterspray. Detta hjälper också om du svettas mycket eller behöver ha tejpen på under längre pass.
  • Tänk också på att låta hud och kroppsdel vila från tejp. Jag har som grundregel att jag rekommenderar tejpning inför en aktivitet, men att den tas av efter aktiviteten.  

Så tejpar du!

Plantarfasciit (”hälsporre”) 

Denna tejpning kan du testa om du har smärta där hålfotssenan fäster in mot hälbenet eller vid smärta i eller kring detta område.

Så gör du! 

Applicera tejpen utan drag i tejpen. Drar man i tejpen när man sätter fast den kan det ge en känsla av att tejpen sitter för hårt och klämmer. De tvärsgående, kortare remsorna däremot kan tryckas fast med lite mer tryck. 

I det här exemplet drar jag två remsor från lilltåsidan och tillbaka till lilltåsidan. Du kan även prova att addera en remsa på samma sätt, fast från stortåsidan och tillbaka till stortåsidan. 

Patellar tendinopati (”hopparknä”)

Precis vid knäskålens undre kant fäster den sena som kallas för knäskålssenan (den medicinska termen är patellarsenan). Ett par centimeter längre ner fäster senan sedan in i skenbenet (tibia). Den här tejpningen används bland annat när den här senan gör ont.

Så gör du! 

Remsorna ska fästas precis nedanför kanten på knäskålen. Du kan använda rätt mycket drag i tejpen när du applicerar de bägge armarna i U:et – tänk dig att tejpen ska lyfta upp knäskålen. Även när du applicerar den horisontella remsan kan du ha mycket drag i tejpen. Den vita extra remsan med den lite fastare coachtejpen syftar till att förstärka den horisontella remsan.

I det här exemplet är knät i cirka 45 grader när jag tejpar. Du kan även sitta med benet över kanten på stolen så att du har knät i 90 grader när du tejpar. 

Benhinneinflammation

Testa denna tejpning vid smärta längs med skenbenets insida.

Så gör du! 

De två vertikala remsorna (ankare) sätter du på varsin sida om det stråk som smärtar. De kortare tejpbitarna som du sätter som kryss ska du sätta fast med ett lätt drag i. Ett tips där är att hålla fast den ände du applicerar först, annars riskerar den att lossna. 

Traillöpning i Schweiz – i James Bonds fotspår

Traillöpning i Schweiz – i James Bonds fotspår


Kenneth Gysing åker till de schweiziska alperna för att utforska traillöpningen i regionerna Engadin, Saas-Fee/Saastal och Thyon. Resan startar i St Moritz i Engadin, där James Bond kastade sig ut i backarna i filmen Älskade spion. Nu finns här varken snö eller spioner, däremot ett svindlande vackert landskap med oändliga vandringsleder – som gjorda för traillöpning. 

Fem dagars bergslöpning i Schweiz, löparguden är god. Med början i dalgången Engadin i kantonen Graubünden, ett område fullt av fantastiska trailspår, med utgångspunkt från legendariska skidorten St Moritz. Det var här Roger Moore som James Bond i filmen Älskade spion (1977) kastade sig ut i halsbrytande svängar i backarna med skidor på fötterna – i hård kamp med jätten Jaws som tuggade på kabelvajrar med ett skarpslipat tandgarnityr i stål (som jag minns det). Men nu är det senhöst, ingen snö, inga skidåkare, inga spioner i sikte – trakten är däremot fortfarande ett paradis för traillöpning. 

Flyget till Zürich funkar fint, tågcentralen ligger i direkt anslutning till flygplatsen och tågen i Schweiz är en fröjd att åka, de går som – tåget! I appen SBB Mobile presenteras avgångar och byten föredömligt enkelt (till och med en teknisk idiot känner sig skärpt, inga namn nämnda) och några timmar senare reser sig bergsväggarna allt högre längs med tågbanans sidor. Det är något speciellt med Schweiz, det är nästan overkligt vackert. Men – jag nyper mig i armen och jodå – det är på riktigt! 

Vår guide Eli Müller går igenom dagens etapp med Kenneth.

Guiden Eli Müller tar oss till bergbanan Surley-Murtél, några kilometer från byn Maloja (16 kilometer utanför St Moritz). Vi ska ta oss upp till Berghaus Furca Surley, stationerad på 2 702 meters höjd, och följa ett trailspår längs med bergskammarna och ner mot St Moritz, en sträcka på drygt tolv kilometer.

Eli (kort för Elisabeth, hon tyckte i tonåren att Elisabeth klingade så hårt på tyska, och kapade av en bit) flyttade till Maloja för femton år sedan, efter ett besök i trakten förlorade hon alldeles sitt hjärta. Det gjorde gamle tyske filosofen Friedrich Nietzsche också, som redan i slutet av artonhundratalet skrev till vännen Carl von Gersdorff: ”Well, my dear old friend, I am once more in the Upper Engadine. This is my third visit to the place and once again I feel that my proper refuge and home is here and nowhere else.” 

Maloja och sagosjön Lej de Segl

Maloja är verkligen en magisk plats, ligger på 1 809 meters höjd i ena änden av den grönblåskimrande sagosjön Lej de Segl. Där sträcker sig Malojapasset mer än 3 000 meter upp med fina trailstigar. Från byn kan man ta bussen till Italien och efter trettio minuter landa i pittoreska Val Gardena.  Ner från bergen faller malojavinden ofta under dagarna, en fjällvind som blåser gäss på sjön och drar till sig vind- och kite-surfare från hela världen.

Maloja och sjön Lej de Segl är en magiskt vacker plats.

När vi stigit ur liftkabinen är det drygt två kilometer löpning och ett par hundra höjdmeter uppför till Berghaus Furca Surley innan vi tar oss vidare utför till St Moritz. De där första meterna uppför känns för en stackars löpare som det senast året mest varit strandad på havsnivå. Luften är så tunn, tycks berövad det mesta av syremolekyler, jag börjar flåsa som en bälg.

Berghaus Furca Surley ligger bedövande vackert på nästan tretusen meters höjd.

– Are you ok? undrar guiden Eli oroligt (höghöjdsdopad sedan femton år tillbaka tänker jag tilltufsat), jag gör tummen upp, har inte tillräckligt med luft för att prata. Snart, snart bär det utför, då blir det lättare.

Äntligen går det utför

Berghaus Furca Surley ligger bedövande vackert på nästan tretusen meters höjd, med utsikt över ett alplandskap omgiven av toppar som sträcker sig upp mot fyratusen meter och vitskimrande glaciärer ruvande mellan dem. Fotograf Daniel smattrar bilder med kameran, vi klunkar i oss äppelmust och sen bär det utför.

Det råder ingen brist på ”Insta-moments” i Engadin.

Stigen vindlar längs bergskammen, genom väldiga fält av urgamla stenblock, det är stundtals tekniskt och lite trixigt, men bara hålla tungan rätt i mun och ha koll på vad man sätter fötterna, ingen brådska här inte. Vi stannar till då och då, tar in de väldiga bergen omkring, sjöarna som glittrar långt där nere, begrundar människans litenhet i världsalltet. 

En överjordiskt god öl får sätta punkt för dagens löpning.

Men så tillbaka i verkligheten igen, brant utför, ett steg i taget, lugnt och stilla, inte läge att slå ihjäl sig (vem ska då skriva texten?) och så är vi plötsligt omgivna av skog och mjuka stigar – och kolla där, en uteservering – och en iskall öl – den smakar överjordiskt gott!

Saas-Fee nästa – om vi överlever

Vi kommer till Saas-Fee efter en fem timmar lång och vindlande bilfärd från St Moritz. Fotograf Daniel kör bil som han åker cykel downhill, full fart utför och broms i kurvorna. Vägarna är visserligen i perfekt skick, men är ändå aningens osäker på om jag kommer att uppnå pensionsåldern (bara några veckor kvar nu), varje kurva gränsar till avgrunder.

Men det går bra, vi anländer till Saas-Fee, beläget i dalgången Valais, med ännu högre berg än i Engadin, här finns bergstoppen Dom som med 4 545 meter är ett av Schweiz högsta berg – och upptäcker strax att Saas-Fee är en by utan bilar. 

Här finns dock ett rejält parkeringshus i nio våningar med kapacitet för 5 000 bilar, där huvuddelen av våningsplanen är placerade under markytan. 

Boende med stil

Inne i byn rullar små eldrivna ekipage, som fraktar besökare och bagage. Vi checkar in på stilfulla Hotel Schweizerhof, omringat av arton bergstoppar med höjder över 4 000 meter, en mäktig syn, och mellan topparna skymtar väldiga, vitskimrande glaciärer. 

Vi möter upp med vår kontaktperson Yves Audrimont, som dagen efter ska ta oss till Mattmark, Europas största damm, som började byggas redan på 1950-talet. Runt dammen ringlar sig ett lättsprunget trailspår (som också lämpar sig väl för vandring) på drygt sju kilometer. Det är där vi ska springa i dag, och jag tackar min lyckliga löparstjärna. Utförslöpan på tolv kilometer i St Moritz sitter fortfarande i benen, det kniper i låren och gnisslar i vaderna. 

Runt dammen Mattmark ringlar sig ett lättsprunget trailspår på sju kilometer.

Vi åker buss från Saas-Fee, fotograf Daniel har hängt upp cykeln på baksidan av bussen på en för cyklar ämnad ställning. Schweiziska bussar är en fröjd att åka, perfekt utformade för reportageteam från Sverige. 

Yves berättar att han för ett år sedan lämnade ett jobb som socialarbetare i Luxemburg för ett helt annat liv i Saas-Fee. Nu jobbar han för turistbyrån, har mycket mer tid över för det han tycker är roligast här i livet, att löpa trail och cykla mountainbike. På vintern åker han skidor, Saas-Fee med sina höga berg och branta bergssidor är ett paradis för lössnöåkare. Snön börjar falla redan i oktober, framåt november är alla liftar igång. 

Löpning på 2 300 meters höjd känns i både ben och lungor.

Vi är uppe tidigt nästa dag, bussen tuffar på högre och högre, många tvära kurvor och höjdmeter senare når vi 2 300 meters höjd där dammen Mattmark är belägen (att jämföra med vår egen alpina stolthet, Kebnekaise, på 2 097 meter över havet). Det blir underbart fin löpning runt den grönblåskimrande vattenytan, här och där via små broar över våldsamt forsande forsar från angränsande glaciärer.

Jag känner fortfarande syreskuld av löpningen på den här höjden, kroppen jobbar febrilt med att producera fler röda blodkroppar. Räknar med att hemma på havsnivå igen kuta som en raket och slå – om icke världen – så åtminstone mig själv med häpnad!

Mot Thyon – och slutet av vår resa

Reportageteamet Gysing-Breece drar snabbt vidare efter ett par fantastiska dagar i Saas-Fee mot Thyon, drygt nittio minuters bilväg bort. Vägen vindlar sig ner i dalen, värmen stiger snabbt. Men mot Thyon bär det uppåt igen, luften klarnar, blir svalare, lättare att andas. Min kropp har börjat vänja sig vid det begränsade antalet syremolekyler som står till förfogande på höjder över tvåtusen meter. ”Det är synd att årets veteran-SM redan är överspelat”, tänker jag hög på hemoglobin.

I Thyon möter vi Inez, turistchef i Thyon, en kvinna i sina bästa år med sprittande humör och omisskännlig brittisk dialekt. Hon berättar att hon under många år arbetade som flygvärdinna till dess att hon träffade en flygkapten och blev gravid med denne (dock inte under en flygning) och när barnet kom ville de även utanför arbetet vistas någonstans högt upp, nära himlen, med rymd och utsikt åt alla håll. Valet föll på Thyon, och det har de aldrig ångrat.

Här finns både fantastisk skidåkning på vintern och härliga stigar för traillöpning när det är barmark.

Här finns både fantastisk skidåkning på vintern och härliga stigar för traillöpning när det är barmark. Säsongens höjdpunkt för löparna är det traditionsrika loppet Thyon-Dixence på sexton kilometer och 700 höjdmeter som går av stapeln i augusti varje år.

Starten går i byn Thyon, på 2 095 meters höjd över havet med en rejäl stigning i början upp mot en bergstopp, Thermene Ro (2 360 m ö h), därefter går det utför och är förhållandevis lättsprunget fram till tolv kilometer då det bär brant uppför igen i tre kilometer mot toppen Mirador (2 420 m ö h). 

Den sista kilometern faller raskt utför ner mot dammen Grande Dixence, en jättelik konstruktion i betong. Den håller stånd mot femton miljoner ton vatten med ett djup på 277 meter. Vattnet har en lyster av blåvitskimrande skummjölk. För yngre läsare som aldrig har hört talas om skummjölk: det var en mjölk med allt fett bortsilat, och smakade hemskt (fast det tyckte inte min farmor), som i årsskiftet 1976/1977 ersattes av lättmjölk. 

Dammen Grande Dixence, i slutet av den 16 kilometer långa Thyon-Dixence-banan.

Thyon-Dixence är ett lopp som drar till sig deltagare från hela världen, i år var runt 1 000 löpare anmälda. Rekordet för kvinnor är 1.19.28, och sattes så sent som 2021 av Purity Gitonga från Kenya. För män är rekordet betydligt äldre: 1.08.28, satt 1990 av colombianske bergslöparen Jairo Correa.

Med Thyon är vår resa i Schweiz avslutad för den här gången. Många höjdmeter har det blivit, löpning i fantastiska miljöer bland hisnande höga alptoppar och grönblåskimrande bergsjöar. Tack Schweiz och alla vänliga schweizare vi mött på vägen – allt var toppen i både bildlig och bokstavlig bemärkelse! 

Finnkampen och Aregawis återkomst

Finnkampen och Aregawis återkomst


Stockholm stadion var så gott som slutsåld hela helgen. Vädret bjöd på det mesta och Sverige tog hem en dubbelseger. Innan helgen gjorde dessutom Abeba Aregawi sitt första banlopp på tio år. 

I år startade kampen redan på fredagen med 10-kilometersloppen. Regnet öste ned över stadion där löparna varvade fem gånger. 

Det var ett stjärnfyllt svenskt lag som anfördes av Andreas Almgren och Suldan Hassan som tog en planenlig seger. Tillsammans korsade de mållinjen på det nya Finnkampsrekordet 29.12.  

På damsidan blev Liv Dinis bästa svenska med 33.30 och en andraplats.

Andreas Almgren i regnet. FOTO: DECA Text & Bild

På lördagen präglades tävlingen av Finnkamp/slutet på säsongen-tävling. Andreas Kramer vann 800 meter och Linn Söderholm 3 000 meter hinder. Emil Danielsson tog hem 5 000 meter i ett lopp där 17-årige Sebastian Lörstad debuterade i seniorlandslaget. 

Ett mästerskapsrekord blev det också – när Wilma Nielsen spurtade hem 1 500-metersloppet på 4.08,12 före Yolanda Ngarambe och Vera Sjöberg. 

Aregawi tillbaka på banan

Redan under fredagen gjorde Abeba Aregawi sitt första banlopp på ett decennium när hon i Bryssel sprang 5 000 meter i Diamond League på 15.15,88. 

Under söndagen gjorde hon sitt andra när hon sprang samma distans på Finnkampen. Det blev seger för svenskan men tiden var en bra bit från VM-kvalgränsen. Klockan stannade på 15.23. 

Söndagen bjöd annars på ett fint 800-meterslopp signerat Alice Magnell Millán. Hon satte upp farten direkt från start och lyckades knipa segern på det nya PB:et 2.02,87. 

Det blev även svensk trippelseger i 3 000 meter hinder där Leo Magnusson, Vidar Johansson och Simon Sundström korsade mållinjen ihop på 8.38. 

Finnkampen avslutades sedan med att Samuel Pihlström spurtade hem 1 500-meterloppet på 3.39.  

Alla resultat här

Boosta Lidingöloppsformen med kuperad tröskel

Boosta Lidingöloppsformen med kuperad tröskel


Att hitta rätt flyt och nivå i förhållande till den växande tröttheten är en utmaning. Det kräver träning – och även om det bara är en månad kvar till Lidingöloppet finns det fortfarande tid att vässa formen. Ett eller flera pass i högre fart på kuperad terräng kan ge löparen både bättre teknik och känsla för rätt fart. Just kuperad tröskelträning kan därför bli ett nyckelpass i slutspurten mot Lidingöloppet.

Så här kör du passet

Låt uppvärmningen på 10-20 min i din lugna fart ta dig till din inspirerande intervallsträcka eller en runda där du har inspiration att springa lite snabbare. Sträckan ska innehålla lätt kupering, just för att springa avslappnat i kupering är en nyckel till ett bra Lidingölopp!

Stanna till och kör lite effektiv rörlighet och spring en pulshöjande koordination på 15-20 sekunder i din bekvämt snabba fart. Vila ner 1 minut innan det sen blir det tröskellöpning som innebär snabb men kontrollerad fart. Precis mellan bekväm och lite tuff fart!

På det här tröskelpasset har vi som mål att ”blanda” 5 minuters tröskelavsnitt med 10 minuters tröskelavsnitt. Efter varje tröskeldel bryter du av med vila på 45-90 sekunder. Vilan kan vara allt från lugn ”jogg” till lätt gående vila eller helt stående vila. Anpassa vilan till vad som känns bäst för dig, men generellt sätt kan man utgå från att ju snabbare tidsmål du har desto viktigare blir det att även ha en aktiv vila på passet.

Fart och ansträngningsnivå

Gällande farten och intensiteten är tanken att du på 5-minuterslöpningen ska springa snäppet snabbare än just tröskel, så på de avsnitten är målet att jobba på ganska tufft, men inte springa dig ”intervall-slut”. Sen på 10 minuters ska du verkligen vara noga med att hitta ett bekvämt tröskeltempo. Så här kan det till och med vara snäppet lugnare än när du kört tröskel tidigare. Hitta din flytrytm!

På din tröskelsträcka, ska du korta ner steget något uppför och försök anpassa farten så du inte drar på dig ”mjölksyra”, utan nu blir konsten att trots kuperingen kunna flyta på i just ”tröskel”. På 5-minutaren får du dock jobba på lite tuffare uppför för att få extra träningseffekt.

I utförslöpningen jobbar du med relativt kort steg så du får en mjuk utförslöpa och sen övar du på att ”släppa på din fart” sista biten av backen och ”ta med dig gratisfarten” till fortsättningen av din löpning efter backen. Ha fokus på ditt flyt mellan skiftningarna i kuperingen på tröskelintervallsträckan. Siktar du inte mot riktigt snabba tider får du givetvis bryta av med gång uppför om det behövs för att det ska vara ”tröskel”.

Efter tröskelintervallerna tar du en lugn nedjogg på minst 5 minuter och stretchar ut löpmusklerna.

Riktfarter och tidsupplägg utifrån ”tidsmål” på Lidingöloppet 30 km:

• Tidsmål snabbare än 2.00:
5-10-5-10-5-10 minuter kuperad tröskel. Vila 60 sekunders mellan varje tröskeldel och det kan vara en kombination av lite stående och lätt jogg eller jogg hela vilotiden. Runt 3.40-3.45 min/km på 5 min delarna och strax under 4.00 på 10 minuters. (Total tröskeltid ca 45 min)
• Tidsmål på 2.15:
5-10-5-10-5-10 mininuter kuperad tröskel. Vila 60 sekunders mellan varje tröskeldel och det kan vara jogg på hela vilan eller en kombination av lite stående och lätt jogg. Runt 4.00-4.05 min/km på 5 min delarna och strax under 4.10-4.15 på 10 minuters. (Total tröskeltid ca 45 min)
• Tidsmål på 2.30:
5-10-5-10-5 minuter kuperad tröskel. Vila 60 sekunders stående/gående mellan varje tröskeldel.
Runt 4.25-4.30 min/km på 5 min delarna och runt 4.40 på 10 minuters.
(Total tröskeltid ca 35 min)
• Tidsmål på 2.45:
5-10-5-10-5 minuter kuperad tröskel. Vila 60 sekunders stående/gående mellan varje tröskeldel.
Runt 4.50-5.00 min/km på 5 min delarna och runt 5.10 på 10 minuters.
(Total tröskeltid ca 35 min)
• Tidsmål på 3.00:
5-10-5-10-5 minuter kuperad tröskel. Vila 60 sekunders stående mellan varje tröskeldel.
Runt 5.20-5.25 min/km på 5 min delarna och runt 5.35-5.40 på 10 minuters.
(Total tröskeltid ca 35 min)
• Tidsmål på 3.15:
5-10-5-10-5 minuter kuperad tröskel. Vila 60 sekunders stående mellan varje tröskeldel.
Runt 5.40-5.45 min/km på 5 min delarna och runt 5.55-6.00 på 10 minuters.
(Total tröskeltid ca 35 min)
• Tidsmål på 3:30 eller helt enkelt klara det utmanande loppet inom maxtiden.
5-10-5-10 minuter kuperad tröskel. Vila 60 sekunders stående mellan varje tröskeldel.
Runt 6.10-6.25 min/km på 5 min delarna och runt 6.25-6.45 på 10 minuters.
(Total tröskeltid ca 30 min)

Kör du på puls kan ditt snitt på tröskelintervallerna ligga på runt 85% av ditt max. På första intervallerna kommer du kanske upp i 85% på slutet av intervallerna, men sen på sista intervallerna kan du våga gå upp till 90% om allt känns bra!