I en viktbärande idrott som löpning finns det en direkt relation mellan kroppsvikt och prestationsförmåga. Det är ett faktum som dessvärre driver många elitidrottare att ligga farligt nära den gräns som kan leda till ätstörningar. Här är varningssignalerna du bör ta på stort allvar. 

Jag vill börja med att slå hål på några myter kring ätstörningar. Energibrist är väldigt vanligt inom uthållighetsidrott, men kopplas ofta felaktigt ihop med diagnoser som ätstörning och psykisk ohälsa. Energibrist kan bero på en ätstörning, men i många fall beror det på andra faktorer. Det kan handla om att idrottaren inte har tillräcklig kunskap om vilket energibehov som krävs eller att man har tidsbrist, har ändrat sin träningsmängd eller har minskad aptit på grund av hård träning. 

En annan myt är att man kan se om en person har en ätstörning på grund av viktnedgång eller undervikt. Vid diagnosen anorexia nervosa är låg vikt ett av kriterierna, men för diagnoser som bulimia nervosa och hetsätningsstörning har man ofta en normal vikt eller är överviktig. 

En tredje myt är att ätstörningar endast drabbar tjejer. Enligt statistiken är de flesta drabbade kvinnor men sjukdomen finns även bland män. Det finns dessutom ett stort mörkertal eftersom många inte söker hjälp – och man tror att detta mörkertal är högre bland män. Många ser också ätstörning som en tonårssjukdom. Det stämmer att den är vanligare i yngre åldrar, men den förekommer också bland vuxna.

Allvarliga psykiatriska sjukdomar

Ätstörningar är allvarliga psykiatriska sjukdomar med många negativa konsekvenser för individens fysiska och mentala hälsa. En ätstörning drabbar inte enbart den som blir sjuk utan påverkar också personens närstående i stor utsträckning. 

Just begreppet ätstörning är ett samlingsbegrepp för flera olika ätstörningsdiagnoser där själva problembilden kan se lite olika ut. Det som alla med ätstörning har gemensamt är en stor upptagenhet vid mat och ätande, samt ett missnöje med den egna kroppen och figuren. De allra flesta har också en väldigt negativ och kritisk självbild. 

De flesta med ätstörning är normal- eller överviktiga och det går oftast inte att se på en person att hen är drabbad av en ätstörning. Att vara drabbad av ätstörning är förknippat med både skam- och skuldkänslor och många känner sig ensamma i sin situation. Men det finns hjälp att få – och det går att bli frisk! 

Ätstörningar finns i hela samhället, det är en sjukdom som inte diskriminerar. Ätstörningar förekommer också inom idrotten på alla nivåer, inte minst inom viktbärande idrotter där kroppsvikt och prestation hänger ihop – som löpning. Följer du den internationella löpareliten har du säkert hört om flera löpares kamp mot ätstörningar. Även den amerikanska längdskidåkaren Jessica Diggins har öppet pratat om hur hon under många år kämpat med ätstörningar. 

Elefanten i rummet – prestation kopplat till låg vikt

Den stora elefanten i rummet inom uthållighetsidrott är just oftast kopplingen mellan låg kroppsvikt och prestation. Har du en hälsosam vikt men vill prestera bättre så är vikten bara en del i ett väldigt stort pussel. Vissa kan prestera bra under en kortare period med lägre kroppsvikt, men detta kan också trigga ett beteende med ytterligare viktnedgång, ätstörningar eller ett osunt förhållande kring mat och kropp. 

En för låg kroppsvikt kan också leda till en längre skadeperiod, att du får svårigheter att tillgodogöra dig träningen eller får problem med att återhämta dig. Det är därför viktigt att understryka att en för låg vikt under en längre period inte är lika med guld i idrottsvärlden – men att det nästan alltid för med sig många negativa konsekvenser för din hälsa och prestationsförmåga. 

Sök hjälp! Tidiga insatser är viktiga men man kan absolut bli frisk även vid en långvarig ätstörning. För att tillfriskna krävs oftast professionell hjälp av ett multidisciplinärt team. Behöver du eller någon närstående hjälp eller vård så börja med att söka på Vårdguiden 1177.se eller på Frisk&Fri – riksföreningen mot ätstörningar.

En ätstörning drabbar dessutom inte enbart personen i fråga utan hela familjen och nära vänner. Men det är också vanligt att anhöriga rannsakar sig själva om uppkomsten till sjukdomen samt att många föräldrar är besvikna på sig själva för att de inte upptäckt sjukdomen tidigare. Då är det viktigt att veta att en ätstörning oftast smyger sig på och att den beror på flera olika faktorer.

De tidiga tecknen kan även sammankopplas med mycket annat som inte har med ätstörningar att göra. Ny forskning har även visat att ätstörningar kan bero på genetiska faktorer. Misstänker du att du själv, en familjemedlem eller vän har en ätstörningsproblematik – våga fråga. Tidig upptäckt är viktig. Du som är anhörig är ett enormt stöd och resurs för den drabbade.

Träning handlar inte om att bränna kalorier

Träning ska vara något glädjefyllt, även om det kanske inte alltid är så kul de sista tuffa intervallerna eller kilometrarna på långrundan. Men drivkraften när vi tränar ska komma från känslan av att vi förbättrar vårt välmående, vår hälsa och – ibland – vår prestation.

Träning handlar däremot inte om att förbränna kalorier eller dämpa ångest. När våra träningsbeteenden går från att vara något sunt och glädjefyllt till något som är ett symtom på ätstörning finns det flera varningstecken att se upp med – och ta på allvar. 

Om du tror att en viktnedgång kan gynna din prestation skulle jag rekommendera att du kontaktar en dietist eller näringsfysiolog med erfarenhet i dessa frågor för att få professionell hjälp. Har du en historik med ätstörningsproblematik avråder jag dig däremot från att försöka gå ned i vikt, eftersom det kan trigga fram gamla ätstörningsbeteenden. 

Som uthållighetsidrottare måste du kunna träna för att få resultat, och vid energibrist är risken väldigt stor att kroppen inte håller för den belastningen. Var därför noga med att justera dina måltider så att energiintaget matchar din träningsbelastning och ditt energibehov. Hälsa och välmående är det viktigaste – oavsett om du är elitidrottare eller motionär.    

Vanliga varningstecken och ätstörningsdiagnoser 

Emma Forsén Mantilla är forskare och psykolog på Karolinska institutet, med inriktning på ätstörningar. Hon är också involverad i världens största studie med syfte att undersöka geners och miljömässiga faktorers inblandning i uppkomsten av ätstörningar: The Eating Disorders Genetics Initiative (EDGI). Här har Emma sammanställt de vanligaste tecknen som kopplas till tvångsmässig träning och ätstörning, samt de huvudsakliga diagnoserna för ätstörningar.

Tecken på tvångsmässig eller problematisk träning:

• Träningen är det enda man kan ta till för att hantera jobbiga känslor.
• Träningen är det enda som kan få en att bli lite lugnare. 
• Träningen gör en inte längre glad utan bara mindre ledsen/irriterad/ångestfylld.
• Träningen är helt omöjlig att hoppa över eller ändra eftersom man är styrd av hårda regler och rutiner. Om man tvingas stå över ett pass mår man väldigt psykiskt dåligt. 
• Personen klarar inte av att ha vilodagar, trots att medvetenheten finns om att kroppen behöver återhämtning. 
• Personen tränar trots skada eller sjukdom. 
• Träningen används för att kompensera matintag.
• Om personen inte upplever att hen tränat som det var tänkt så kommer hen att äta mindre, eller om personen upplever att hen har ätit mer än det var tänkt så kommer hen att träna mer. 

Tecken som kan tyda på en ätproblematik:

• Personen börjar ändra saker i sitt sätt att äta, kanske exkluderar vissa livsmedel, slutar att fika, uttrycker tankar om olika dieter eller sätt att gå ner i vikt. 
• Personen kan bli allt mer upptagen av sin kropp, figur och vikt. 
• Personen kan bli mer innesluten, verka lite frånvarande och inne i sig själv. 
• Personen undviker sociala sammanhang som till exempel restaurangbesök med vänner. 
• Personen kan verka allt mer nedstämd och trött och visa tecken på bristande koncentration. 

Tre huvuddiagnoser för ätstörningar:

Anorexia nervosa Karaktäriseras av låg kroppsvikt, restriktivt ätande samt låg självkänsla och missnöje med den egna kroppen/figuren/vikten. 

Bulimia nervosa Kännetecknas av återkommande episoder av hetsätning. Personen konsumerar stora mängder mat under en begränsad tid och upplever en total kontrollförlust kopplat till detta – upplevelsen är att det inte går att sluta äta. Personer med bulimi kompenserar sedan för hetsätandet på olika sätt, vanligt är att framkalla kräkningar och att träna tvångsmässigt. 

Hetsätningsstörning Kännetecknas av just hetsätning men utan kompensatoriska beteenden. 

Utöver dessa huvuddiagnoser för ätstörningar finns det också en kategori som heter ”andra specificerade ätstörningar”. Då har individerna ofta liknande symtom som i någon av huvuddiagnoserna, men har exempelvis inte haft symtom under den tid som krävs för en av huvuddiagnoserna. 

Det här är EDGI-studien! 
The Eating Disorders Genetics Initiative är världens största studie om hur genetiska och miljömässiga faktorer påverkar risken att drabbas av ätstörningar. Studien är ett globalt initiativ som drivs av professor Cynthia Bulik vid Karolinska institutet. Målet är att öka kunskapen om varför vissa individer drabbas av ätstörning medan andra inte gör det, samt att på sikt utveckla bättre metoder för att både förebygga och behandla problematiken.

---