I Budapest sprang Wilma Nielsen in på den tredje snabbaste svenska 1500m tiden någonsin. Under samma tävling bjöd även Andreas Kramer på ett nytt stabilt 800m- lopp. Det och lite annat, som ett midnattslopp i Stockholm, har varit höjdpunkten för årets 33:e löparvecka.
Till 2023 års VM stad åkte Wilma Nielsen och Andreas Kramer för att tävla. För den senare, som redan är uttagen till mästerskapet i september, gällde det att visa att träningen går i rätt riktning. För den förstnämnda det att ta en kvala.
Och en VM- plats tog hon. I ett högklassigt 1500 meterslopp sprang Nielsen in som elva på 4.02,05. En tid som inte bara förde upp henne som trea i Sverige genom tiderna utan också gav henne en VM- biljett.
Att Nielsen kniper en plats innebär också att Sverige kommer att skicka minst två damer på 1500 meter. Sedan innan är också Vera Sjöberg uttagen. På rätt sida om rankingen ligger, för nuläget, även både Yolanda Ngarambe och Mia Barnett. Chansen finns alltså att Sverige kan skicka fullt hus på 1500 meter.
För Kramers del då?Jo, det blev ett nytt stabilt 800 meterslopp där han slutade sexa på 1.44,10.
Alla resultat från tävlingen i Budapest, där Armand Duplantis slog världsrekord, hittar ni här.
Freij, Midnattsloppet och Bryssel
Den Schweiz baserade malmöiten Maria Freij har inte riktigt fått det att lossna under delar av säsongen. De flesta tider hon har gjort har varit kring 2.05 till 2.07, fram tills nu.
Under veckan reste hon nämligen till Fribourg i Schweiz för att springa 800 meter och där smällde hon till med ett nytt säsongsbästa. 2.03,69 gör att hon går upp som femma i Sverige i år.
En hel del mil norr om Fribourg, i Stockholm, avgjordes under helgen också Midnattsloppet. Ett säkert sensommartecken som fyllde huvudstadens gator med löpare.
Snabbaste av alla var Emil Danielsson på 29.27. Femton sekunder efter honom kom David Nilsson och på tredjeplats med 30,02 kom Yohannes Kiflay.
På damsidan tog Evelina Henriksson hem segern på 34.13, före Leonie Balter på 34.56 och Emy Thorén på 35,06.
Alla resultat från Midnattsloppet i Stockholm hittar ni här.
Danielsson under Adidas spåret 5000 meter. FOTO: DECA Text & Bild
Vi ska också ta oss en sväng förbi Belgien. Där gjorde Yolanda Ngarambe ett försök att nå VM- kvalet på 1500 meter som slutade med 4.06,54. Några sekunder från gränsen men nyttiga rankingpoäng. Även Linn Söderholm sprang 1500 meter, för hennes del blev det 4.13,51.
Sista svensk att tävla i Belgien var Benjamin Åberg som gjorde ett nytt sub 1.50 lopp på 800 meter.
JSM i Ljungby
Under helgen har också junior- SM avgjorts i Ljungby. Det resultat som löparmässigt sticker ut mest är damernas 1500 meter där Alice Magnell Millán tog hem segern på 4.13,94. Magnell Millán vann även 800- loppet på 2.04,75.
Ska du springa Stockholm halvmaraton eller något annat långlopp i höst? Då kanske du vill toppa formen. Coach LG Skoog visar hur du gör det.
Förutsatt att du skött grundträningen bra under våren och sprungit kontinuerligt under sommaren kan du testa en liten formtoppning inför höstens kommande lopp. Principen för formtoppning är ju enkel – träna lite mindre så kommer kroppen att kännas fräsch på tävlingsdagen.
Det är allmänt vedertaget att just minska träningsmängden och träningsintensiteten två till tre veckor före ett lopp. Fast det gäller förstås att veta hur mycket och på vilket sätt man ska minska träningsmängden.
Lägger man in för många vilodagar och bara kör korta, lugna distanspass kan man dels känna sig lite seg och okoordinerad i löpsteget, dels kan man förlora lite av sin syreupptagningsförmåga – och det är ju knappast syftet.
Jag brukar därför i stället rekommendera att man fortsätter att träna enligt sitt vanliga veckoprogram, och att man springer lite kortare distanspass och något färre antal intervaller – men i sitt vanliga tempo.
Tre sista veckorna
När du toppar formen inför ett lopp bör du tre veckor före loppet minska träningsmängden till 80–90 procent av din normala veckomängd. Två veckor före loppet minskar du veckomängden till 60–70 procent och sista veckan före loppet ligger du på 50 procent av din normala veckomängd.
På distanspassen ska du alltså inte springa långsammare än normalt, däremot kortare. På intervallpassen ska du inte heller sänka tempot, men däremot köra färre intervaller.
Sista veckan inför loppet bör innehålla korta distanspass, någon eller några vilodagar samt ett till två löppass i din planerade tävlingsfart.
När du en dag eller två inför loppet kör ett lättare intervallpass för att väcka liv i musklerna kommer du förmodligen uppleva att benen känns fräscha och att ditt löpsteg är högt och fint. Se då till att inte springa fortare än normalt för att kroppen känns så pigg. Den känslan och energin ska du använda i loppet.
Spar din energi till målrakan! Foto: Stockholm halvmaraton
Olle Meijer tog sin tredje raka seger i Nordens största ultralopp, Ultravasan 90. Detta efter stor dramatik sedan han passerat Oscar Claesson med bara en dryg kilometer kvar. På damsidan kunde Dominika Stelmach efter två andraplatser äntligen ta sin första seger. I Ultravasan 45 blev det nya banrekord på både herr- och damsidan, detta genom Linus Rosdahl och Agnes Josefsson.
I Trailvasan 30 putsade Lovisa Modig sitt eget banrekord med tre sekunder och dessutom sprang Jesper Lundberg hem sin första seger på tremilaren, efter att ha vunnit Ultravasan 45 de två senaste åren. Totalt lockade Vasaloppets sommarvecka 2025 över 22 000 anmälda deltagare, varav 7 000 löpare.
Intresset för att ta sig an ultralöpning i fäders spår är rekordstort. Ett minst sagt tydligt exempel på detta är att hela 1 916 löpare var anmälda till att ta sig an de 92 kilometerna mellan Berga by och Mora. Efter en kylslagen morgon fick löparna njuta av såväl en fantastisk soluppgång, stigande temperatur och dessutom en vind som blåste i riktning mot Mora.
Ultravasan 90 Herrar
Det var ett både stort och meriterat startfält som gav sig iväg, och farten var uppskruvad redan från start. Vid Högsta punkten efter drygt fjorton minuters löpning hade en trio med fjolårsvinnaren Olle Meijer (Hälle IF), fjolårstvåan Ebrahim Abdulaziz (Norge) och Ultravasadebutanten Oscar Claesson (IK Hakarpspojkarna) gått loss. Abdulaziz fick släppa och vid kontrollen i Smågan hade Claesson och Meijer en lucka till Abdulaziz och Didrik Hermansen på knappa halvminuten.
I den tekniska löpningen på väg mot Mångsbodarna petade Claesson i en högre växel och skapade därigenom en lucka till Meijer, och under de kommande milen fortsatte luckan bara att växa.
Oscar Claesson före Olle Meijer. Foto: Ulf Palm
I Mångsbodarna var Claessons ledning tre minuter, i Risberg sex och en halv minut och vid bergspriset i Evertsberg hade Claessons ledning utökats till över tio och en halv minut. Tvåa där var Olle Meijer som i sin tur var 20 sekunder före Didrik Hermansen. Men därefter bröts trenden. Efter att ha dragit ifrån i närmare fem mil så började i stället Meijer och Hermansen att plocka in tid på Claesson. Minut efter minut hämtades in. I Oxberg var Meijer knappt sju minuter bakom Claesson; i Hökberg fem och en halv minut och i Eldris tre och en halv minut. Och slutkilometerna bjöd på extrem dramatik.
Med 1,2 kilometer kvar att springa kom Meijer ikapp, och en extremt sliten Claesson kunde inte svara.
Olle Meijer kunde därmed springa hem sin tredje raka seger i Ultravasan 90. Detta på tiden 6.07.23. Segermarginalen blev 56 sekunder. Tredjeplatsen togs av starkt avslutande polacken Florian Pyszel. – Det var ett oerhört omtumlande lopp. Första halvan var miserabel. Jag hade problem med magen plus att jag stukade foten ganska rejält när jag halkade av en spång och trampade snett. Då var det fortfarande mycket teknisk stiglöpning kvar. Under ett kort tag trodde jag att det var kört, men jag fortsatte och när jag började trycka på i utförskörningarna efter Evertsberg svarade kroppen och därifrån och hela vägen in till mål kändes det otroligt bra, säger Olle Meijer.
Han fick rapporter om att han tog in minut för minut, men det var först med två och en halv kilometer kvar när han såg Claessons rygg som han började tro på seger. – Det är klart att det gav väldigt mycket krafter, och det var en fantastisk känsla att komma ikapp. Detta är ju min tredje seger, och det känns som min största. Dels med tanke på det tuffa startfältet, sättet som jag vann på och att det har varit en säsong där jag haft så mycket sjukdomar. Jag trodde inte att det skulle kunna räcka till seger, säger Meijer som med sina 6.07.23 sprang över åtta minuter snabbare än vid förra årets seger.
Oscar Claesson är ju alltså debutant i Ultravasasammanhang, men han är allt annat än debutant inom traillöpning och konditionsidrott i stort. För drygt en månad sedan putsade han Oskar Svärds tidigare rekordnotering gällande totala tiden på loppen i En Svensk Klassiker. Och så sent som förra helgen cyklade han Cykelvasan på 2.57. Dessutom har han radat upp segrar och topplaceringar i traillopp runt om i landet.
Nu satte han onekligen färg på årets upplaga av Ultravasan 90 med sin offensiva löpning: – Nio mil är ju långt. Jag märkte det när jag cyklade Cykelvasan förra helgen, och jag märkte det i dag. Jag försökte lägga upp loppet så att jag skulle ha lite krafter kvar på slutet, men andra halvan av loppet var tufft, och detta speciellt sista biten. Med sex kilometer kvar var det knappt som att benen rörde sig framåt. Jag fick lite saft och piggnade till lite, men tyvärr räckte det inte. Men jag har gjort det jag kan. Då får man vara jättenöjd, säger Claesson som gjorde en rejäl putsning av gällande rekordet på Vasaloppstrippeln 90 (Vasaloppet; Cykelvasan 90 och Ultravasan 90).
Den nya noteringen lyder 13.01.06 (en putsning av Oscar Olssons tidigare rekord på 15.13.40): – Att slå rekordet har varit ett delmål under året, och det där med att variera min träning är något som motiverar mig väldigt mycket. Och alla tävlingar här har ju verkligen sin charm, säger Claesson.
Ultravasan 90 Damer
Dominika Stelmach från Polen har funnits med i toppstriden i Ultravasan 90 vid två tillfällen tidigare. Båda dessa gånger (2021 och 2024) har hon sprungit i mål som tvåa. I årets upplaga av Ultravasan 90 var taktiken klar, hon gick loss i princip från första steget. Redan vid Högsta punkten efter några kilometers löpning ledde hon med närmare en och en halv minut före Ida Nilsson (vinnare både 2017 och 2023, och som för en och en halv månad sedan blev fyra i 100-milesloppet Western States i USA).
Stelmach fortsatte sin sololöpning på ett imponerande sätt. Avståndet bakåt bara växte; i Smågan var ledningen tre och en halv minut till Ida Nilsson (som senare bröt loppet). På väg mot Mångsbodarna utökade Stelmach luckan till nya tvåan Susanna Sjögren till 8.47. I Risberg var luckan uppe i tolv minuter; i Evertsberg sexton och vid passeringen i Oxberg tjugo. Avståndet bakåt fortsatte att växa och i mål var det två sekunder från en halvtimmes marginal. Segertiden blev 6.54.59. – Äntligen. Målet för dagen var att springa smart; att vinna och att gå i mål under sju timmar. Och jag lyckades med alla dessa mål. Jag är väldigt nöjd över sättet jag genomförde loppet på. Sen måste jag tacka för allt stöd jag fick längs banan. Jag förstod inte ett enda ord av vad de ropade, men stödet betydde väldigt mycket, log polskan Stelmach.
Lika nöjd var tvåan Susanna Sjögren, Falun: – Jag valde att öppna hårt och var osäker på om jag skulle kunna hålla ihop det hela vägen. Det är klart att det var ju tufft på slutet, men jag tycker att jag kunde hålla i det hela vägen. Och väldigt kul att det räckte till andra plats, säger Sjögren som med sina 7.24.57 var 54 sekunder före trean Hanna Aho, Navåsen.
Ultravasan 45 Herrar
När löparna i Ultravasan 45 gav sig iväg från starten i Oxberg bildades det på herrsidan snabbt en tätgrupp på nio herrar. Under de kommande kilometerna föll det ifrån en efter en, och vid passeringen i kontrollen Oxberg (efter drygt 15 kilometer) var det en trio bestående av Linus Rosdahl, Simon Karlsson och Mikael Ekvall som gått loss.
På den kommande milen till passeringen i Hökberg skapade Rosdahl och Karlsson en lucka till Ekvall på en minut.
In mot kontrollen i Eldris höjde Rosdahl tempot och skapade vad som skulle visa sig bli den avgörande luckan. Men han kunde aldrig slappna av. Segermarginalen för Hässelbys Linus Rosdahl blev 18 sekunder (till tvåan Simon Karlsson). Med den nya rekordtiden 2.32.22. – Jag får tacka Simon för att jag sprang så snabbt. Han pressade mig hela vägen. Jag är verkligen supernöjd både med segern och med banrekordet, säger Linus Rosdahl.
Herr och damvinnare Ultravasan 45. Foto: Ulf Palm
Ultravasan 45 Damer
19-åriga Agnes Josefsson, Vallentuna FK, har radat upp fina prestationer under de senaste månaderna. I dagens Ultravasan 45 fortsatte hon att imponera. Hon tog ledningen i princip från första steget och luckan bakåt bara växte och växte. – Det känns helt galet bra. Jag hade inga förväntningar inför loppet utan tanken var bara att gå ut i ett skönt tempo och försöka hålla det till mål. Jag märkte ju att jag tog ledningen från start men jag visste ju inte hur de andra skulle lägga upp sitt lopp så jag försökte bara fokusera på mitt race, säger Josefsson.
Det visade sig vara en minst sagt vinnande taktik. Hennes 2.53.19 är nytt banrekord. Segermarginalen till tvåan Erika Lech, Örebro blev 13.20.
Trailvasan 30 Herrar
Hunflens Jesper Lundberg har de två senaste åren vunnit Ultravasan 45. I vintras opererade han hälen och det har varit en kamp för att ta sig tillbaka till tävlingslöpningen. – Jag har ju kunnat springa hela sommaren, men ungefär hälften av vad jag vill, så det vara en chansning om det skulle hålla, säger Lundberg som gick loss tillsammans med Simon Andersson.
Lundberg trodde dock att han skapat den vinnande luckan, men med fyra kilometer kvar kom Andersson i kapp: – Jag hade inte koll på hur långt det var bakåt, och i mitt huvud var det hur lugnt som helst. Därför blev jag väldigt förvånad när han dök upp vid min sida, men som tur var kunde jag svara direkt och jag fick en lucka, säger Lundberg som vann med tolv sekunders marginal. Detta med tiden 1.41.18.
– Om kroppen fungerar som jag vill så är planen att springa Ultravasan 90 nästa år, säger Lundberg.
Vinnare Ultravasan 30. Foto Vasaloppet
Trailvasan 30 Damer
Torsbys Lovisa Modig försvarade sin seger i Trailvasan 30. Men hon utmanades av Barbro Fjällstedt Oljans. – Min plan var att bara fokusera på mitt eget lopp. Det har varit en lite krånglig väg hit med en hel del sjukdomar i ryggen. Tidigare den här veckan trodde jag att det var kört att ens komma till start, men tänkte att jag kan ta detta som kom-igång-träning. Men det är ju väldigt tuff kom-igång-träning, skrattar Modig och fortsätter: – Det kändes väldigt mycket bättre än vad jag trodde nu under loppet. Men det var först med sex kilometer kvar som jag vågade tro på att det skulle kunna räcka till seger, säger Modig.
Och det räckte inte bara till seger, hon putsade även sitt eget banrekord med tre sekunder, där den nya rekordnoteringen blev 1.57.14. Marginalen till tvåan Barbro Fjällstedt Oljans blev tre och en halv minut.
RESULTAT
Ultravasan 90 Herrar, 92 km 1 Meijer, Olle (SWE) Hälle IF, 6.07.23 2 Claesson, Oscar (SWE) IKHP Huskvarna, 6.08.19 3 Pyszel, Florian (POL) Brooks, 6.14.22 4 Hermansen, Didrik (NOR) Oslo, 6.15.44 5 Davies, Andrew (GBR) New Balance, 6.20.53 6 Buud, Jonas (SWE) IFK Mora, 6.25.46 7 Anfält, Erik (SWE) Örebro AIK, 6.36.46 8 Jarbeck, Martin (SWE) FK Studenterna, 6.54.38 9 Eklund, Daniel (SWE) Stadium, 7.06.48 10 Martinsson, Björn (SWE) Vänersborgs AIK, 7.07.15
Över 6 800 löpare har anmält sig till helgens sex löplopp i Vasaloppets regi. Av dem slår bland annat Ultravasan 90 nytt rekord med nästan 1 900 anmälda. Därmed blir man Nordens största ultralopp 2025.
På fredag och lördag 15–16 augusti går fem individuella lopp samt Vasastafetten av stapeln. Redan på fredag eftermiddag klockan 14.00 startar Funkisvasan med start och mål i Vasaloppsmålet i Mora. Sträckan är 4 km och loppet vänder sig till personer med någon form av funktionsnedsättning.
Klockan 18.00 är det dags för Trailvasan 10, ett motionslopp på 10 km, med start och mål vid Vasaloppsmålet. Här har bansträckningen dragits om vid Mora skidstadion på grund av byggnation av den nya rullskidbanan.
Ultravasan 90. 92 km. Start i Sälen kl 05.00. Ultravasan 90 km startar, liksom det traditionella Vasaloppet, i Sälen och följer banan österut mot Mora. Två klasser: Dam och Herr. Vasaloppet.TV direktsänder redan från 04.55 på lördagsmorgonen.
Ultravasan 45. 45 km. Start i Oxberg kl 09.00. Ultravasan 45 km startar i Oxberg och följer i stort sett vinterns sträckning för Vasaloppet 45 längs Oxbergssjön bort till Vasslan, innan den ansluter till Ultravasan 90-banan. Två klasser: Dam och Herr.
Trailvasan 30. 30 km. Start i Oxberg kl 11.30. Trailvasan 30 km startar i Oxberg och går på skogsvägar och stigar, genom fäbodmiljöer och granskog via kontrollerna i Oxberg, Hökberg och Eldris till Mora. Två klasser: Dam och Herr.
Vasastafetten. Löparstafett för tiomannalag. Start i Sälen kl 08.00. 92 km från Sälen till Mora fördelade på tio delsträckor som är 4,5–15 km. En nyhet är att Vasastafettens tävlingsklasser har utgått och från och med i år är loppet enbart en motionsstafett – precis som Stafettvasan är på vintern. (Det är tillåtet att springa fler sträckor per person, men laget måste bestå av minst två personer.)
Vilka vinner?
Med utgångspunkt från fjolårets tio bästa i varje klass presenterar vi här de som är anmälda även i år, med fjolårets placering först, samt andra intressanta anmälda deltagare Ultravasan 90 och 45.
Ida Nilsson (etta UL90 2017 och 2023, tvåa UL90 2015 och 2018) – 1355 Frida Södermark (13:e 2024, dessförinnan sex topp-tio-placeringar i UL90) – 1331 Petra Klevmar (femma UL90 2021 och 2022) – 1483 Hanna Aho (fyra UL45 2024), svensk mästare på 100 km 2025 – 1223 Veronica Westerlund (sjua UL45 2024) – 1096 Lisa Ring (etta UL45 2016 och 2018) – 1344 Johanna Nordblad (femma UL90 2018) – 1339 Johanna Bygdell (tvåa UL90 2017) – 1470
Starten för Ultravasan 90 går i Sälen. Foto Vasaloppet
Ultravasan 90 Herrar
1 Olle Meijer, (SWE) – startnummer 2738 2 Ebrahim Abdulaziz, (NOR) – 3219 3 Johan Lantz, (SWE) – 3316 4 Joacim Lantz, (SWE) – 2838 5 Alfons Enell, (SWE) – 2533 6 Erik Anfält, (SWE) – 2607 7 Jakob Klasén, (SWE) – 2551 10 Andreas Lundegård, (SWE) – 2581 Florian Pyszel, Polen, sprungit maraton på 2.19 – 2665 Robert ”Robbie” Britton, Storbritannien, nationsrekord i 24-timmars (277 km), VM-brons 2015 – 3042 Jonas Buud (etta UL90 2014 och 2015) – 3016 Fredrik Eriksson (etta UL45 2019, femma UL90 2022) – 2841 Fritjof Fagerlund (etta UL90 2018) – 2994 Oscar Grönborg (elva UL90 2024) – 2096 Erik Olofsson (nia UL90 2023, tolva UL90 2024) – 2842 Björn Martinsson (femma UL45 2024) – 3224 Andrew Davies, Storbritannien, (etta TR30 2024) – 2666 Christoffer Lundgren Björnqvist (nia TR30 2024) – 2322 Didrik Hermansen, Norge (trea UL90 2015 och 2018, fyra UL90 2014) – 3173 Sebastian Pokorny (13:e UL90 2017) – 2944 Mattias Wellermark – 2706 Oscar Claesson – 2864
Ultravasan 45 Damer
5 Ingvild Aurdal, (NOR) – startnummer 4167 6 Louise Skak, (DEN) – 4129 9 Lisa Heens, (SWE) – 4358
Anna Hellström (etta UL90 2022, fyra UL90 2023) – 4006 Jasmin Nunige, Schweiz (etta UL90 2015 och 2016, tvåa UL45 2018) – 4315 Fiona Nunige, Schweiz (dotter till Jasmin Nunige) har studerat och åkt skidor i Mora – 4126 Malin Gibrand (trea UL45 2023) – 4387 Marte Maehlum Johansen, Norge – 4317 Nora Serres, Norge – 4400
Starten för Ultravasan 45 går i Oxberg. Foto Vasaloppet
Ultravasan 45 Herrar
7 Oscar Bergström, (SWE) – startnummer 5348
Elov Olsson (etta UL90 2017, tvåa UL45 2024) – 5367 Mikael Ekvall (fyra UL90 2023) – 5235 Mathias Flade, Tyskland, (sjua UL45 2021) – 5144 Yavar Biranvand (sjua UL45 2022) – 5006 Erik Johansson (femma TR30 2024) – 5130 Erik Johansson (femma TR30 2024) – 5130 Andreas Lundegård (tia UL90 2024, trea UL45 2023) – 5397 Kristian Ulriksen, Norge – 5287
Brooks Hyperion är en serie löparskor för dig som vill känna dig lättare och snabbare. Här är allt du behöver veta om Brooks Hyperion 3, Brooks Hyperion Max 3 samt nyheten Brooks Hyperion Elite 5.
[ANNONS FRÅN BROOKS] Brooks Hyperion är en kollektion med tre lätta löparskor som alla har gott om energiåtergivande skummaterial i mellansulan och luftiga ovandelar. Hyperionskorna är nämligen konstruerade för att gynna din fart genom att hjälpa dig framåt i varje steg – oavsett om målet är att sätta nytt personbästa eller att höja farten på dina kvalitetspass. I Brooks Hyperion-kollektion finns en löparsko för alla behov.
Årets uppdaterade Hyperion-serie innehåller den lätta temposkon Hyperion 3, den maximalt dämpade supertrainern Hyperion Max 3 samt tävlingsskon Hyperion Elite 5. Här är allt du behöver veta om dem.
Siktar du på att prestera nya personbästan på långlopp som halvmaraton eller maraton – då är Brooks Hyperion Elite 5 ett bra val för dig. Den här superlätta och spänstiga löparskon är utvecklad för precis den typen av distanser eller för fartpass. Elite 5 passar dessutom många olika typer av löpare och löptekniker då Brooks har testat den utförligt med även motionärer och inte bara elitlöpare.
Hyperion Elite 5 är lättare än föregångaren Hyperion Elite 4 PB – samtidigt som både passform och energiretur har förbättrats. Däremot består mellansulan fortfarande av Brooks DNA GOLD-material, som helt och hållet är tillverkad av PEBA. Resultatet är imponerande god dämpning och energiretur till en mycket låg vikt.
Inbäddad i mellansulan sitter en SpeedVault Plus-platta i kolfiber som anpassats efter skostorleken. Genom individuell optimering av kolfiberplattan får användaren ett dynamiskt och mer kraftfullt frånskjut.
Det optimala valet för snabba pass
Ovandelen är konstruerad för att forma sig efter foten – passformen är klar för tävling direkt ur skolådan. Skosnörenas silikoninlägg motverkar att de går upp under snabb löpning.
Yttersulans SpeedTack-material är superlätt samtidigt som det ger utmärkt grepp. Gummit är placerat med tanke på slitstyrka och greppegenskaper, även vid riktningsändringar i höga farter.
Hyperion Elite 5 är alltså det optimala valet för dina snabba pass eller lopp. Mellansulans DNA Gold-material ger både fantastisk energiretur och komfortabel dämpning. Den här kombinationen gör Hyperion Elite 5 till ett självklart val för dig som vill springa fort
Brooks Hyperion Elite 5 Häldropp: 8 mm (40/32 mm) Vikt: 196 gram (unisex) Cirkapris: 3 300 kronor Läs mer och beställ dina Brooks Hyperion Elite 5 här!
Brooks Hyperion Max 3
Hyperion Max 3 är byggd för dig som vill springa fort, men som inte är beredd att offra komfort och dämpning. Max 3 är faktiskt framtagen för snabb löpning – från tröskel- och tempopass till längre intervaller och snabba distanspass. Trots den generösa dämpningen är vikten och energiåtergivningen åt det spänstiga hållet.
Den tredje versionen av Hyperion Max har fått en justerad geometri för att ge en ännu bättre löpkänsla. Med en ny, maxad mellansula på hela 45 millimeter är det lätt att tro att detta handlar om en tung och klumpig sko – men faktum är att vikten har minskats genom att Brooks har skurit ut delar av mellansulan skummaterial.
DNA Gold och DNA Flash v2
Den nya mellansulan bygger på två lager DNA Gold och DNA Flash v2 för ökad energiåtergivning och stötdämpning. Tack vare ett häldropp på åtta millimeter och den inbyggda Speedvault-plattan i Pebax är det här en livlig löparsko med bra spänst i frånskjutet. Den så kallade RapidRoll-geometrin driver dig framåt i varje steg.
Ovandelens luftiga material håller foten i ett säkert grepp, oavsett fart. Passformen är följsam och komfortabel och ger stöd, utan att begränsa din fot naturliga rörelsemönster.
Yttersulan ger ett säkert grepp på både torrt och vått underlag, och själva gummimaterialet har både låg vikt och hög slitstyrka.
Hyperion Max 3 är en högpresterande supertrainer för dig som vill ha prestanda och komfort i en och samma förpackning – en sko som fungerar för både långa och snabba pass. Brooks moderna DNA GOLD-skum är deras mest responsiva mellansulematerial hittills – ett bra val för dig som gillar att springa snabbt oavsett om det handlar om långpass, tröskelpass eller renodlad maratonträning. Tack vare den generösa dämpningen kan du träna hårdare och återhämta dig snabbare – så att du är redo att prestera när det är dags för race.
Brooks Hyperion Max 3 Häldropp: 8 mm (45/37 mm) Vikt: 249/280 gram (dam/herr) Cirkapris: 2 400 kronor Läs mer och beställ dina Brooks Hyperion Max 3 här!
Brooks Hyperion 3
Hyperion 3 är ett utmärkt val för dig som gillar den där studsiga, lätta känslan under dina fartpass. Den är utvecklad för att passa lika bra på fartpass som intervaller och snabbdistans. Kombinationen av låg vikt och generöst med dämpning gör att alla dina träningspass kan genomföras med extra spänst och fart – Hyperion 3 är därför ett utmärkt val för både erfarna och nya löpare.
En nyhet är att mellansulan nu består av DNA FLASH v2, ett skummaterial som har injicerats med nitrogen (kväve) för förbättrad energiåtergivning. Genom att addera två millimeter skummaterial i både mellansulan och innersulan har komforten höjts ytterligare ett snäpp sedan föregångaren.
Stadig och komfortabel ovandel
Ovandelen är tillverkad i ett lätt och ventilerande material som ger god passform. Trots den höga komforten är det tillräckligt stadigt för att hålla foten säkert på plats i höga farter och vid snabba riktningsförändringar.
RoadTack Rubber är ett lätt gummimaterial som gör att yttersulans grepp är pålitligt på varierande underlag. Det sitter utplacerat på strategiska punkter under skon där grepp och slitstyrka behövs.
Brooks Hyperion 3 är en perfekt löparsko för dig som söker en lätt och smidig löpkänsla. Dess energiåtergivande egenskaper, uppdaterade mellansula och lägre vikt gör den utmärkt för såväl korta och snabba som långa pass – oavsett om det handlar om lopp eller om din vardagsträning.
Brooks Hyperion 3 Häldropp: 8 mm (28/20 mm) Vikt: 207/232 gram (dam/herr) Cirkapris: 1 800 kronor Läs mer och beställ dina Brooks Hyperion 3 här
På lördag är det dags! RW:s chefredaktör Anders Szalkai tipsar om hur du tar dig an den utmanande banan – och njuter av folkfesten på Midnattsloppet i Stockholm.
Äntligen är det dags för 2025 års Midnattslopp på Södermalm i Stockholm. Över 35 000 löpare är anmälda, så det kommer bli en riktig folkfest på lördag kväll med både publik och löpare.
Ska du springa loppet? Då ska allt i träningsväg vara gjort vid det här laget. Det som kan få dig att prestera bättre – eller njuta maximalt av folkfesten – är att välja rätt upplägg för loppet. Här kommer några små tips från Runner’s Worlds chefredaktör Anders Szalkai gällande banans utmaningar. Ta hjälp av dem för att optimera ditt Midnattslopp – utifrån dina förutsättningar.
Den utmanande banan
Midnattsloppets 10 kilometer långa bana på Söder är väldigt utmanande, och även lite förrädisk. Även 5-kilometerssträckan är utmanande, så många av de här tipsen går även att applicera där.
Efter starten går de första 400 meterna svagt uppför. Sedan är det mycket lätt att man springer på lite för fort när fältet väl har spridit ut sig under den följande lättlöpta delen fram till 3-kilometersmarkeringen. Löpningen kan lätt bli lite stressad när alla andra springer på så fort, men då tömmer man sig i onödan på energi och kraft som man behöver på andra halvan av loppet.
Kurvigt värre
Vid cirka 3 kilometer viker banan upp från den helt flacka Norra Hammarbyhamnen. Här börjar en mer utmanande del, både med ett svagt motlut och med flera kurvor som man måste parera i kvällens mörker och i harmoni med alla andra löpare runt omkring.
Höjdprofil – Midnattsloppet 10 km Stockholm
Så här gäller det att ha fokus på att behålla flytet och INTE bli för trött. För efter denna lite knixiga del kommer loppets riktiga prövning, nämligen stigningen vid Sofia kyrka. Den backen börjar redan innan man kommit in i Vitabergsparken. Räknar man ända nerifrån Norra Hammarbyhamnen är den faktiskt både större och tuffare än klassiska Västerbron på maran – faktiskt i klass med Abborrbacken på Lidingöloppet och Älvsborgsbron på Göteborgsvarvet.
Stigningen upp mot Sofia kyrka
Den tydligaste delen av backen sträcker sig 600 meter från 3,6 kilometer upp till toppen vid Sofia kyrka efter 4,3 kilometer. Så det gäller att vara mentalt förberedd på dessa tuffa 600 meter. Det är ingen skam alls att gå i backen – för många kan det vara en klar fördel att släppa löpningen här och gå raskt uppför.
Genom att gå uppför sparar du mycket kraft men tappar väldigt lite tid – och då hinner du också njuta mer av inramningen med brinnande marschaller och stämningen i backen och folkfesten längs resten av banan. Med piggare ben kan du sedan springa igen tiden du förlorat.
FOTO: Jonas Persson
Om du känner dig stark och har tränat bra kan du givetvis springa uppför och säkert då passera många löpare. Tänk på att korta ner steget och på att jobba lite extra med armarna – det kan hjälpa din löpning uppför. Försök ha blicken uppåt i backen i stället för ner i marken så blir din löpteknik och kraft också bättre.
Samma princip kan man använda på loppets andra lite tuffare motlut som kommer efter. Ca 8,4 km där man har ett ca 300 meters långt motlut vid Mosebacke Torg där Östgötagatan tar oss upp till ”toppen” när man svänger in på Hökens Gata. Så även denna korta – men känns som långa – tuffa del är det bara att ha med sig mentalt.
Ta in Midnattsloppets unika stämning
Löpningen mellan dessa två backar är mestadels flack, även om det så klart både går lite uppför och nerför. Här kan man fokusera på Midnattsloppets unika publik och stämning – utnyttja detta till din fördel. Ta hjälp av både publiken och dina medtävlare. En vinkning och en positiv utstrålning, trots tröttheten, till publiken kan ge mycket respons och kraft tillbaka.
FOTO: Jonas Persson
Medtävlarna finns också runt dig hela tiden – uppmuntra varandra när det börjar bli tufft. Blir du trött kan du med fördel lägga dig i någon grupp och ”ta rygg” under en period.
Tänk positivt. Tröttheten kommer för alla, men om man kan lyckas ha positiva tankar går det oftast att hitta mer kraft än man tror. Testa att växla steget om det går tungt, tänk dig att du ska springa högt och fint trots tröttheten. Då kommer du under en period behöva tänka på något nytt, och oftast kan man på det här sättet hitta outnyttjad muskelkraft.
Ha också med dig att sista kilometern är relativt snabblöpt om man har krafter kvar. Med en bra spurt här går det både att plocka sekunder och placeringar om det är något som triggar just dig.
Glöm inte att dricka
Ett annat tips att ha med sig – framförallt om sommarvärmen håller i sig – är att inte glömma dricka under loppet. Vätskeförlust medför sämre prestationsförmåga och en ökad risk för att gå lite i ”väggen”. Så ta dryck vid varje vätskestation. Vatten går bra om du inte testat sportdryck, men vet du att sportdrycken funkar med din mage kan du med fördel välja det under loppet.
Mentalt ska du vara inställd på att 10 kilometer är tufft (om det är den distansen du väljer att springa). Siktar du mot en för dig riktigt snabb tid gäller det att övervinna tröttheten som ofrånkomligen infinner sig när man ligger nära sitt max. Tänk några kilometer eller bara några hundra meter framåt när det tar emot. En liten bit av trötthet fixar du, och bara några minuter framåt i loppet är det inte långt kvar.
FOTO: Jonas Persson
Har du kul kommer du att optimera ditt Midnattslopp utifrån dina förutsättningar. Men tider är inte det viktigaste i Midnattsloppet, utan att VERKLIGEN HA KUL!!
Har du några stora säsongsmål inplanerade i höst? Då är det kanske dags att fila på detaljerna och höja löpförmågan ännu ett snäpp. Här är fyra sätt att göra det.
Efter att ha byggt upp en solid bas av uthållighet under vintern, spetsat tempoförmågan under våren och sedan kanske avverkat något eller några lopp under sommaren har du förmodligen en ganska tydlig bild av var du står formmässigt. Har du ett viktigt säsongsmål under de kommande månaderna är det nu dags att lägga större vikt vid de detaljer som kan hjälpa dig att höja löpförmågan ännu ett snäpp.
Att kunna löpa i högt tempo och att få ut din fulla kapacitet under ett specifikt lopp handlar inte enbart om att utveckla din fysiska kapacitet så mycket som möjligt. Det gäller också att du lär dig att disponera krafterna på ett smart och effektivt sätt. Främst gäller det att närmast spontant kunna känna av när farten är den optimala för en viss löpsträcka.
Hitta rätt nivå
Med en nummerlapp på bröstet och tillhörande extra adrenalinpåslag är det väldigt lätt att överskatta sin förmåga. Det är helt enkelt svårt att hålla huvudet kallt och fokusera på att hitta en ansträngningsnivå som motsvarar det planerade löptempot.
För att klara av att hitta det rätta löptempot för bästa möjliga sluttid över en viss sträcka är det därför smart att regelbundet lägga in träningspass med specifik fartträning i din planering.
För att klara av att hitta det rätta löptempot för bästa möjliga sluttid över en viss sträcka är det därför smart att regelbundet lägga in träningspass med specifik fartträning i din planering. Genom att prova dig fram under träningspassen kan du bli bättre på att ”känna fart” och därmed lära dig vilka löptempon som du klarar av att hantera på olika sträckor.
Fyra olika förslag
Här nedan hittar du fyra förslag på träningspass som var för sig specifikt inriktas på att behärska olika faser av ett lopp. Tränar du regelbundet på dessa olika komponenter kan du så småningom lära dig att genomföra dina lopp så att du verkligen kan utnyttja din löpkapacitet till fullo.
Notera att det är en klar fördel om du alltid genomför dessa fartträningspass på samma plats. Med samma yttre förutsättningar får du en mer rättvisande jämförelse av utfallet av passen från gång till gång. Om du emellertid reser mycket eller av andra orsaker måste skifta plats för fartpassen har moderna löparklockor funktioner som gör att du ändå kan ha bra kontroll på både genomförandet och effekten av den här typen av träningspass.
Fyra sätt att prestera bättre under tävling
1. Problematik: Svårt att hålla jämn fart under ett helt lopp
Målsättning: Lär dig att hitta ditt optimala tempo för maraton, halvmaraton, milen respektive 5 kilometer.
Lösning: Intervallpass med successivt kortare fartsekvenser i allt högre fart. Efter en inledande uppvärmning på 15 minuter i lugn distansfart genomförs 12 minuter i din maratonfart, 10 minuter i halvmaratonfart, 8 minuter i 10-kilometersfart och 4 minuter i 5-kilometersfart.
Återhämtningen mellan fartinslagen består av 90 sekunder långsam jogg. Avsluta med minst 10 minuter nedjoggning.
2. Problematik: Svårigheter att hantera variationer i bansträckningen
Målsättning: Lära kroppen att hantera variationer i ansträngningsgrad vid löpning på kuperade underlag i hög fart.
Lösning: Efter inledande 15 minuter uppvärmning i lugn distansfart genomförs 5 x 3 minuter tävlingssimulering. Första minuten av det tre minuter långa fartinslaget löps på flackt underlag, andra minuten uppför och sista minuten åter på flackt underlag.
Sträva efter att behålla god fart uppför, men ändå snabbt återfinna löprytmen under avslutande minuten. Återhämtning 2 minuter lätt jogg mellan upprepningarna. Avsluta med 10 minuter nedjoggning.
3. Problematik: Svårigheter att hitta rätt utgångstempo i kortare lopp, exempelvis 10 kilometer
Målsättning: Behärska en kvick och säker inledning i kortare lopp utan hög mjölksyraansamling.
Lösning: Inled träningspasset med en noggrann generalrepetition av ditt uppvärmningsprogram inför ett lopp. Börja med långsam jogg, därefter dynamiska rörlighetsövningar och slutligen 3–4 stegringslopp på cirka 100 meter. Därefter springer du 3 x 60 sekunder i din planerade tävlingsfart med 60 sekunder joggvila, följt av 3 x 3 minuter i din planerade tävlingsfart med 2 minuter joggvila mellan fartinslagen.
Sträva efter att hitta ett tempo som känns klart ansträngande men undvik att löpa dig stum. Avsluta med 10 minuter nedjoggning.
4. Problematik: Ingen ”kick” i slutet av loppen
Målsättning: Klara av att engagera dina snabba muskelfibrer i slutspurten – trots att kroppen är trött.
Lösning: Inled med samma uppvärmningsrutin som i exempel 3 ovan. Löp därefter i din tröskelfart under cirka 20 minuter. Tröskeltempo är något långsammare än din 10-kilometersfart och marginellt snabbare än din halvmaratonfart.
Jogga därefter ned under 2–3 minuter innan du genomför 6 backintervaller med hög kraftinsats. Backen bör ta 15–20 sekunder att forcera. Återhämtningen mellan upprepningarna består av lugn gång nedför backen. Avsluta med 10 minuter nedjoggning och lägg extra fokus på töjningar av vad- och benmuskler.
Kostnadsfritt för dig som är prenumerant! Söndagen den 24 augusti bjuder vi på Runner’s World, i samarbete med Springtime, in dig som är prenumerant på en dag i Stockholm fylld av härlig löparglädje, kunskap och motivation. Oavsett om du laddar för Stockholm halvmaraton i september, Valencia Marathon i december eller Kapstaden Marathon i oktober, är det nu dags att samla mil, motivation och ny energi inför kommande stora mål. Vi startar med en inspirerande föreläsning som sätter tonen för dagen. Därefter väntar ett kvalitativt löppass lett av vår chefredaktör Anders Szalkai tillsammans med erfarna coacher – ett perfekt tillfälle att slipa på…
Som prenumerant på Runner’s World får du tillgång till en rad förmåner, bättre priser i vår shop och möjlighet att läsa tidningen digitalt när du loggar in.
På hemmaplan, i Sollentuna, smällde han till. Med 7.31,42 sprang han under sitt gamla rekord på 3000 meter med tre sekunder. Tiden förde dessutom upp honom som 15:e man genom tiderna i Europa och gav ett fint besked inför VM om en dryg månad.
Solen sken över Stockholm denna söndag. I Sollentuna blåste vinden lite lätt över stadion som nästan var fullsatt. Hemmasonen Andreas Almgren hade lockat flera till Sollentunavallen.
Och besvikna lär de inte ha blivit. Mot slutet av galan gick startskottet för herrarnas 3000 meter.
Trots att han är inne i en tuff träningsperiod (170 km i veckan) följde Almgren med haren i täten av loppet. När denne gick av efter 2000 meter var det Andreas som tog över.
30- åringen började lägga varven under 60 sekunder och med ett varv kvar rann han ifrån de övriga konkurrenterna. När han korsade mållinjen stannade klockan på 7.31,42, nytt svenskt rekord och ett formbesked av svensken.
Bakom honom sprang unge Sebastian Lörstad in på 7.52, den näst bästa tiden någonsin av en europeisk U18- löpare. Bara den nederländska superlöparen Niels Laros har varit snabbare i samma ålder.
Även Emil Danielsson gjorde ett fint lopp med 7.47. Jonathan Grahn kom i mål på 7.50.
Kramer fyra
Den svenska mästaren och rekordinnehavaren, Andreas Kramer, blev fyra i 800 metersloppet på 1.46,00. Bakom honom kom även Yared Kidane och Edvin Hagberg under 1.50. Det gjorde också Felix Francois som vann B- heatet.
På damsidan blev Wilma Nielsen bästa svenska med en fjärdeplats på 4.11,62.
I Belgien och Oordegemen skedde ett av de bästa svenska hinderloppen någonsin. Vidar Johansson, Leo Magnusson och Simon Sundström sprang alla under 8.18.
Bäst av de svenska löparna blev Johansson med sina 8.15,00, en tangering av VM- kvalgränsen och en tid som för upp honom som fyra genom alla tider. Två hundradelar bakom kom Leo Magnusson och ytterligare två sekunder efter honom kom Simon Sundström på 8.17,01.
Samtliga tider är bland de sju bästa genom alla tider i Sverige och gör att vi kan börja tro på möjligheten att det blir tre svenska hinderlöpare på ett mästerskap igen.
Simon, Vidar och Leo under SM i Karlstad förra helgen. FOTO: DECA Text & Bild
I damloppet sprang Linn Söderholm in på det nya säsongsbästat 9.53.
Hinderframgångarna stannar dock inte i Belgien. På SAYO i Stockholm sprang Fanny Szalkai in som den tredje bästa junioren någonsin på sträckan när hon gjorde 10.05,97. Szalkai är endast 17 år och har alltså två år kvar i klassen.
U20 framgångarna
På ungdomssidan har Sverige under den senaste månaden haft fina framgångar. På de europeiska ungdoms-OS:et tog nyss nämnda Szalkai silver på 2000 meter hinder och Sebastian Lörstad guld på 3000 meter.
På U23 EM knep Jonathan Grahn ett silver på 10 000 meter och i helgen var det dags för nya framgångar när U20- EM i Tammerfors avgjordes.
Först spurtade Karl Ottfalk hem en silverpeng på 5000 meter innan Carmen Cernjul kontrade med att göra detsamma på 1500 meter.
Ottfalk fortsatte med att ta sin andra medalj, en dag efter, genom att knipa bronset på 3000 meter.
Cernjul ville inte vara sämre och tog under söndagen ytterligare en silverpeng på samma distans.
I tisdags somnade Kjell-Erik Ståhl in, vid 79 års ålder. Han var en av svensk löpnings allra största genom tiderna och hade bland annat det svenska rekordet på maraton i 36 år. Till minne av Kjell-Erik återpublicerar vi här en tidigare publicerad intervju av Ingmarie Nilsson.
Slutet på elitsatsningen inom orientering blev början på en hittills oöverträffad karriär som långdistanslöpare. Han tog det svenska rekordet på maraton 1983 – och det stod sig i hela 36 år. Löparikonen Kjell-Erik Ståhl, en löpare som kunde springa kilometer efter kilometer nära sitt max, är än i dag en förebild – även för dagens svenska elitlöpare.
Det finns några få personer som i princip alla vet vilka de är även om man bara nämner för- eller efternamn; som Carola, Zlatan eller Bildt. Och så är det Ståhl.
Kjell-Erik vann Stockholm Marathon två gånger (1982 och 1986).
Alla som springer vet vem han är, på grund av att hans framfart på löparbanorna världen över är smått ofattbara, många och historiska. Om du av någon anledning ändå har missat honom så kanske följande exempel på vad han har uppnått kan vara av intresse: 70 av 101 maratonlopp har han sprungit under 2.20. Han har vunnit Stockholm Marathon två gånger (1982 och 1986), varit med på två OS och vunnit Frankfurt, Peking och München Marathon.
Många, stora framgångar
Men framgångarna slutar inte där. Han har sprungit Lidingöloppets tre mil i M40-klassen på 1.42 och 1.41 (det sista 1986) och han hade det svenska rekordet på maraton – 2.10.38 – i 36 år.
En av anledningarna till att det stod sig så länge menar han beror på att det svenska samhället helt enkelt är för bekvämt nu för tiden.
– Förr idrottade man spontant hela tiden och transporterade sig genom att cykla. Man höll på med någon aktivitet från morgon till kväll. Som tolvåring delade jag ut tidningar varje söndagsmorgon innan jag var på orienteringen klockan sju. Nu handlar det mesta om datorer och tv-spel och ska man någonstans så skjutsas man på ett eller annat vis. De första elva åren i livet måste det till en allsidighet för att man ska få en bra grund, något till exempel kenyanerna fortfarande har, säger han.
Det ska börjas i tid
Kjell-Eriks egen idrottskarriär började tidigt. Förutom att han spelade fotboll på skolrasterna som ung var han orienterare, och mellan 1971 och 1976 sprang han i landslaget. Samtidigt var han mitt uppe i karriären med arbetsveckor på upp emot 60 timmar, en kombination som blev ohållbar i längden.
– Jag bestämde mig för att lägga ner elitsatsningen för jag hade inte tid att åka runt på tävlingar. Vilket naturligtvis krävdes för att jag skulle hålla mig kvar på toppen, förklarar han.
Vi ses i hans hemby Åhus, dit han och familjen flyttade i mitten av 1970-talet. Det är ett litet samhälle vid den skånska kusten. På vintern bor här cirka 12 000 personer, på sommaren fyrdubblas antalet. Kjell-Erik kör runt mig och fotograf Luca för att visa sina löprundor, de klassiska små husen, havet och de långa, vita sandstränderna.
Han har exakt koll på var tusenmeters-intervallerna startade och slutade, vilka tider han snittade på genom åren och hur långa alla olika rundor var. Här körde han 10 gånger 1 000 meter i 3-minutersfart, där 20 gånger 500 meter strax under 90 sekunder. Alla intervaller mätte han noga upp på cykelbanan och markerade med blått, berättar han.
Oftast sprang han själv men ibland hade han med sig någon kompis som orkade hänga på.
Med sinne för siffror
Hans sifferminne skulle göra vilken mattelärare som helst grön av avund. Han minns varje kilometertid på varenda löppass och varenda tävling – exakt. Ändå har han varken haft GPS-klocka eller pulsmätare.
– Jag provade dotterns pulsmätare en gång, men den mätte fel, säger han och skrattar.
I stället har han använt det klassiska mäthjulet. Ska det vara exakt så ska det, resonerar han.
Vi pausar en stund på Åhusbryggan som byggdes tack vare invånarnas donationer.
– Kolla här, den har vår familj sponsrat, säger han och pekar på en av bryggans brädor. ”Fam. Kjell-Erik Ståhl”, står det ingraverat i träplankan.
Kjell-Erik ser stolt ut där han står och blickar ut mot havet. Men även om han gillar att bo nära havet, så gillar han inte att bada. När en dam kommer för att ta sig ett höstdopp huttrar han högt.
– I somras var det okej men jag vill ha minst 25 plusgrader om jag ska i.
Trots att han inte på långa vägar tränar lika mycket som han en gång gjorde, ser han nästan likadan ut som han alltid har gjort, och han går med spänstiga steg på vår sightseeingtur.
Han har slutat sitt chefsjobb på Telia men har ändå dagarna fulltecknade, med bland annat olika uppdrag i de styrelser han fortfarande sitter kvar i.
En lång karriär som löpare
Kjell-Erik Ståhls karriär har varit lång – och allt började egentligen med den där sista orienteringstävlingen, då när han hade bestämt sig för att lägga av med elitsatsningen. Han åkte med 700 andra svenskar i chartrade plan till Montreal i Kanada, för att springa en stor orienteringstävling. Lägligt nog var det samtidigt som OS gick, så en av höjdpunkterna var att få se en del av spelen. Den 31:a juli 1976 stod därför 700 svenskar och hejade på Anders Gärderud när han tog den första svenska guldmedaljen på 28 år.
– Det var stort, vilken stämning! Hade någon då sagt till mig att jag skulle vara med på de två nästkommande spelen hade jag trott att de var helt galna, utbrister han.
Men så blev det. För även om han lade orienteringen på hyllan, så fortsatte han att springa löpartävlingar. Vartenda terränglopp i Skåne som han ställde upp i vann han, och han bestämde sig därför att prova på långdistans också innan han lade av. Svenska mästerskapens 25 kilometer i Eslöv 1978 verkade bra. Han vann igen, på 1.17.33.
– Det var en femvarvsbana. Vi var några som låg ihop, men sista varvet sprang jag ifrån dem alla.
Tanken om maraton föddes
Då föddes en ny tanke. Innan han lade av med långdistansen skulle han prova en mara också.
Siktet var New York 1979, för det verkade stort och häftigt. Men den första blev Östhammar maraton samma år, som även var SM och NM.
– Jag blev fälld efter bara 5 kilometer och det kunde ha slutat där med blodiga knän, men jag kom upp igen och slet som ett djur för att komma i kapp täten. Efter 15 kilometer kändes det lite bättre. Efter 30 var jag pigg och sprang och väntade på den beryktade ”väggen”, säger han och skrattar.
Men den kom aldrig. Med blodiga knän sprang han in som förste svensk och tredje nordbo på 2.16.49. Plötsligt var han ett namn att räkna med. Sitt andra maratonlopp sprang han i New York i slutet av oktober 1979. Ståhl blev 28:a på 2.20.18 i varmt väder.
Sprang OS i Moskva
Svenska Friidrottsförbundet var beredda på att skicka tre deltagare till OS nästkommande år, men då skulle man springa max fem minuter sämre än yttersta världseliten. Ståhl satsade. For till gamla Östtyskland och sprang på 2.16.10, vilket var nästan exakt fem minuter efter segraren Waldemar Zierpinski från DDR.
– Så jag fick åka till OS i Moskva 1980. Jag minns att Ricky Bruch langade vätska till mig, säger han och skrattar.
Kjell-Erik kom på 19:e plats och blev bäste svensk på 2.17.
– Ja, och resten är historia, säger han och ler blygt.
Hans minne är extremt gott, och han berättar gärna om sina bravader men utan att skryta – tvärtom visar Kjell-Erik stor tacksamhet för allt han fått uppleva.
En fenomenal återhämtningsförmåga
Under större delen av 1980-talet tillhörde han världseliten på maraton och en av de saker han också är känd för är sin enorma återhämtningsförmåga. Redan dagen efter ett maratonlopp sprang han 10 kilometer. Andra dagen 16 och tredje 20. På den fjärde var det åter dubbla pass.
Ståhl är säkert delvis unik när det gäller detta, men han har även sin egen teori kring sin återhämtningsförmåga.
– Dels har jag nog en god löpekonomi. Jag testade mig på GIH en gång. Det var jag och en massa medel- och långdistanslöpare från bland annat DN-galan. Det här var helt nytt då, men det visade sig att min löpekonomi till och med var bättre än proffsen som sprang 10 000 meter och kortare.
Han skrattar igen och fortsätter:
– Jag hade inte heller någon naturlig snabbhet, men jag kunde springa väldigt nära mitt max under en längre tid. Det gjorde att jag aldrig drog på mig en massa mjölksyra som ju i sin tur tar tid att få ur kroppen. Jag var mest ”ytligt” trött, och den tröttheten försvann alltid snabbt.
Kjell-Erik tror också att orienteringen gjort hans ben och vrister extra starka, liksom det faktum att övervägande delen av alla pass har sprungits på mjukt underlag. Han är även en framfotslöpare, och det gör att steget blir mer rullande, frånskjutet bättre och stötarna mindre, förklarar han.
Ett hem fyllt av löparhistoria
Vår utflykt har tagit oss till hans hem, där han visar sin gedigna samling av pokaler i alla möjliga former. Alla bär sin egen fascinerande historia. Som det gigantiska skepp han forslade hem utan att ens ha packat upp, och nästan åkte fast på grund av i tullen.
– Jag vann det i Bremen i april 1983. På nytt pers, 2.12.38, trots en felspringning på cirka 300 meter. Ledarbilen körde rakt fram i en korsning, där banan svängde till höger, och jag och en tysk i täten fick vända tillbaka ett helt kvarter. Vi nådde sedan täten efter fem kilometer igen.
Skeppet är en modell av Columbus skepp Santa Maria, berättar han.
I källaren har han ett litet rum där samtliga t-shirts från alla lopp, plus skor, linnen och splitshorts från tidernas begynnelse ligger välorganiserat i tidsordning. Medan han visar minnena från sin storhetstid, börjar vi prata om hur det kommer sig att det sprangs så fort då.
– Vi tränade helt enkelt hårt och hade hög kvalitet på det vi gjorde. Till exempel gick inga pass över fyraminuterstempo, vilket jag tror har betydelse – för springer man för långsamt tappar man helt enkelt både fart och teknik.
Många svenska löpare sprang snabbt
På Kjell-Eriks tid var det alltid minst tio svenska löpare som sprang under 2.20. Det var något man skulle klara mitt i natten, säger han. Då var gränsen 2.15 om man skulle vara med i landslaget.
– Om man inte tränar mer än 20 mil per vecka behöver man inte heller ha en massa långsamma kilometer. Kenyanerna tränar tre gånger om dagen och springer 25 mil per vecka. Då är det självklart att man måste ha riktigt lugna pass, men inte annars.
Kjell-Erik tror också att mycket handlar om attityden. Att ha en positiv inställning till det man gör.
– Det ÄR jobbigt ibland, precis som det kan vara jobbigt att klippa gräset, men emellanåt är det också väldigt lätt, säger han med ett stort leende.
Men, tillstår han, det är mycket möjligt att han hade tänkt annorlunda om han hade gått in i ”väggen” på sitt första maratonlopp. Totalupplevelsen av loppen har oftast varit positiv och han har lärt sig att det kan vända. Att tungt kan bli lätt – det gäller bara att härda ut och vänta.
– Jag längtade alltid till de sista tio kilometerna, för det var då jag var som starkast. Jag tänkte aldrig på att det skulle bli jobbigt, utan såg det mer som ett jobb och att det skulle bli jäkligt kul att få fajtas mot de andra löparna.
Citatmaskinen Kjell-Erik
Det finns vissa välkända Kjell-Erik Ståhl-citat som beskriver ganska väl hur han tänker. Som definitionen på vad ett riktigt hårt pass är: ”Du ska inte kunna stå upp och duscha efteråt utan vara tvungen att sitta ner”. Eller kriteriet för när det är okej att bryta ett lopp: ”Bryta för kramp i vaden? Så länge du inte har kramp i hela kroppen kan du fortsätta”.
Han skrattar gott åt sina egna ord och berättar fler historier från sina lopp över hela världen. Just den biten saknar han, att få resa iväg och känna tävlingspulsen. Att vara i form och känna sig stark.
– När jag var mitt upp i det hela så tänkte jag aldrig på det. Men nu när jag inte kan, inser jag hur otroligt mycket jag ändå uppskattade de där två passen per dag. Att kunna springa är verkligen livskvalitet, utbrister han.
Trots att han lade av med själva tävlandet 2011, dimper det regelbundet ned inbjudningar från när och fjärran. Inte nödvändigtvis för att springa, ofta efterfrågas han som VIP-gäst. Reser gör Kjell-Erik fortfarande, det är en del av hans livsstil. Florida är tillsammans med Hawaii två av hans favoritresemål.
– Jag har sprungit maran på Hawaii tio gånger och varit där fjorton gånger. De kallar mig ”The Swedish Steelman” där, säger han.
Inte sugen på fler maror
Men hur roligt det än har varit att kuta maror så är han ändå inte särskilt sugen på att göra det igen.
– Man måste vara bra tränad för att få någon behållning av det. Ärligt talat var jag tröttare efter Göteborgsvarvet 2013, då jag sprang på 1.40, än jag någonsin har varit efter en mara.
Efter alla sina rekord och vinster så har han inte heller något kvar att bevisa. Motivationen är helt enkelt inte tillräckligt stark.
– Det går bra att satsa fram till 55-årsåldern, men sedan börjar musklerna bli stelare, skadorna kommer lättare och det tar längre tid för kroppen att återhämta sig.
Karriären i backspegeln
Jag frågar hur han ser på sig själv och allt det han åstadkommit.
– Det är väldigt roligt att jag är ihågkommen och på något vis gett ett litet avtryck i historien. Och att även de nya generationerna vet vem jag är. Det känns stort.
När han följer mig till bussen senare på eftermiddagen märks det att han är välkänd även på sina egna gator. Han hejar på både den ena och andra, växlar några ord och önskar en fortsatt bra dag. Alla verkar känna Ståhl och Ståhl verkar känna alla.
Men det är väl så det är med de verkliga Stålmännen och -kvinnorna. De gör avtryck, oavsett i vilken miljö de rör sig i. Och det är nog också så legendarer uppstår. Kjell-Erik Ståhl tillhör definitivt en av dem.
Kjell-Erik Ståhl (1946–2025)
Under 36 år var Kjell-Erik svensk rekordhållare på maratondistansen. Tiden 2.10.38 som han satte på VM i Helsingfors 1983 stod sig ända fram till den 1 december 2019. Under perioden augusti 1981 till augusti 1982 fullbordade han 14 maratonlopp med genomsnittstiden 2.16.11. Av totalt 101 maraton sprang han 70 gånger under 2.20, 15 gånger under 2.14, 27 gånger under 2.15.30.
Meriter i urval
Svenskt rekord på maraton: 2.10.38 (1983–2019). 8 SM-guld.
Maratonsegrar i urval (total 17 segrar och 12 andraplatser):
Stockholm Marathon (1982 och 1986) Oslo Marathon, inklusive banrekord (1983 och 1986) Frankfurt Marathon (1981) Peking Marathon (1981) Manilla Marathon (1983) München Marathon (1983) Seoul Marathon (1984)
För att komma igång igen efter semestern kan det krävas en andra grundträningsperiod. Här ger vi dig några tips på hur du kan lägga upp träningen inför höstens alla långlopp. Ungefär sex veckor innan du vill nå höstens toppform är det dags att dra igång förberedelserna. Avsätt de fyra första veckorna till en progressivt stegrad grundträning, lätta sedan på träningsmängden ordentligt under de två sista veckorna före tävlingen. Då fokuserar du i stället på att spetsa tempoförmågan och att låta kroppen återhämta sig så att den kan tillgodogöra sig hårdkörningen. Under den inledande fyraveckorsperioden återuppbygger du den uthållighet och grundstyrka…
Som prenumerant på Runner’s World får du tillgång till en rad förmåner, bättre priser i vår shop och möjlighet att läsa tidningen digitalt när du loggar in.
Solen sken över Karlstad – för det mesta. Vera Sjöberg visade att hon är löpardrottningen, Andreas Kramer slog nytt mästerskapsrekord och Andreas Almgren tävlade återigen på 10 000 meter.
Redan i torsdags startade friidrotts-SM med 10 000 meter i Kil. Herrarna var först ut – och det blev en favorit som tog hem segern. Efter att ha lagt in en fartökning de sista fyra varven kunde Andreas Almgren ta hem guldet. Turebergslöparen hann till och med vinka till publiken de sista varvet innan han korsade mållinjen på 28.53. Silvret gick till hans klubbkompis Meron Goitom på 29.06 och bronset till Hässelbys Yohannes Kiflay på 29.10.
I damloppet var det inledningsvis växeldragning mellan Evelina Henriksson och Carolina Johnsson. Efter halva distansen kunde dock Henriksson dra ifrån Johnsson och säkra guldet på 33.26. Johnsson kom i mål som tvåa på 33.47 och Ebba Broms spurtade hem ett brons på 35.03.
Löpardrottningen
Täbys Vera Sjöberg har ett år utöver det vanliga. Redan för några månader sedan sprang hon hem ett silver i NCAA-finalerna och i helgen kom hennes första SM-guld.
I 1 500-metersloppet satte hon plattan i mattan direkt från start och höll hela vägen in i mål på det nya mästerskapsrekordet 4.05,09. Det gamla rekordet har stått sig sedan Malin Ewerlöfs SM-final 1998.
Även bakom Sjöberg gick det fort. Wilma Nielsen knep silvret på 4.05,34 och Mia Barnett bronset på 4.05,39. Totalt sprang sex tjejer på 4.10 eller snabbare i en av de snabbaste svenska 1 500-metersfinalerna. Topp fyra gick in bland de tio snabbaste i Sverige genom tiderna.
I herrloppet blev det favoritseger när Samuel Pihlström drog ifrån de övriga med 300 meter kvar. Hällelöparen korsade mållinjen på 3.39,15. Silvret sprang 17-årige Sebastian Lörstad hem (som drog större delen av loppet) på 3.44,38 och bronset knep Erik Nederheim på 3.44,57.
Mållinjen på damernas 1 500 meter. FOTO: DECA Text & Bild
Vera Sjöbergs andra guld kom på 5 000 meter där hon satte in det avgörande rycket med fem varv kvar att springa. Efter att ha lämnat de andra löparna bakom sig vann hon till slut på 15.25,80 – ytterligare ett mästerskapsrekord. Bakom henne spurtade Liv Dinis hem silvret på 15.54 och Evelina Henriksson bronset på 15.59.
I herrloppet var det Jonathan Grahn som tog hem guldet efter en rafflande spurtuppgörelse med Emil Danielsson. Sida vid sida mötte de båda de sista hundra meterna och med ett tiotal meter kvar pressade sig Grahn förbi. Grahns segertid blev 14.01,35, en dryg sekund före Danielsson. Bronset knep Abel Yemane från Tureberg.
Kramer tillbaka på tronen
Efter att ha förlorat SM-titeln till Habtom Asgede förra året var det en revanschsugen Andreas Kramer som ställde sig på startlinjen för 800-metersfinalen.
Djurgårdslöparen tog täten direkt och solosprang hela loppet in på det nya mästerskapsrekordet 1.45,14. Det här trots en märkbar vind på Sola Arena.
Yared Kidane tog silvret på 1.46,94 och Benjamin Åberg bronset på 1.49,40.
Andreas Kramer korsar mållinjen i 800-metersfinalen. FOTO: DECA Text & Bild
Örgrytes Wilma Nielsen försvarade sin titel i damloppet när hon vann på det nya svenska årsbästat 2.02,58. Bakom henne spurtade Alice Magnell Millán hem silvret på 2.02,85 och Julia Nielsen bronset på 2.03,07.
Hinderloppen – en parhistoria
Linn Söderholm levde upp till favoritskapet på 3 000 meter hinder. Sävedalenlöparen gick upp i tät efter 800 meter och såg ut att gå mot en enkel seger.
Men mot slutet vaknade junioren Ebba Cronholm till liv och tog sig närmare och närmare. Söderholm lyckades dock hålla undan och knep segern på 9.55, två sekunder före Cronholm. Bronset knep Julia Samuelsson på 10.03.
Några minuter efter Söderholm var det dags för hennes pojkvän Vidar Johansson på samma sträcka.
Efter att Olof Silvander (undertecknad) satt upp farten de första 900 meterna tog Merom Goitom över taktpinnen innan det var dags för Leo Magnussons tur. Med cirka en kilometer kvar var det dock de tvåa andra förhandsfavoriterna, Vidar Johansson och Simon Sundström, som tog över farthållningen.
Duon drog iväg från de övriga och gick tillsammans ut på det sista varvet. Över den sista vattengraven fick Johansson en liten lucka och efter ett fint upplopp kunde han knipa sitt andra SM-guld på 3 000 meter hinder. Segertiden skrevs till 8.27, en sekund före Sundström. Leo Magnusson knep bronset på 8.35.
Alla resultat från SM hittar ni här och vill man se filmer och bilder från mästerskapet finns det på RW:s Instagram.
