Samuel Pihlström har tävlat på Diamond League, Andreas Almgren på Finnkampen och i en regnig huvudstad blev Ebba Tulu Chala och Hanna Lindholm bästa svenskarna på halvmaraton.
Efter ett dramatiskt avgörande blev det fransk herrseger i Stockholm halvmaraton genom 24-årige Enzo Marie.
Marie tog kommandot direkt och höll ledningen under loppet, men med 100 meter kvar hade han fortfarande Senay Fissehatsion från Eritrea i ryggen.
I den sista backen kom dock avgörandet. Marie fick till slut de meter han behövde och kunde korsa mållinjen som segrare på 1.03.35.
Bästa svensk blev Ebba Tulu Chala, som slutade fyra på 1.03.50.
Även på damsidan blev det utländsk seger, genom Katerine Tisalema från Ecuador.
Hon höll länge ihop med Hanna Lindholm, men efter ungefär en timmes löpning fick svenskan släppa. Tisalema vann på 1.13.15 och Lindholm blev tvåa på 1.13.53.
Alla resultat från loppet hittar ni här och vill ni se sändningen gör ni det här.
Ebba Tulu Chala under EM i Birmingham. FOTO: DECA TExt & Bild
Göteborg till Zürich
Bansäsongen är inne i sitt slutskede, men det finns fortfarande tävlingar kvar. Veckan har bjudit på både Göteborgs GP och Diamond League-galan i Zürich.
I Göteborg slog Carmen Cernjul till med ytterligare ett svenskt juniorrekord. Den här gången på 1 000 meter, där hon kom i mål som nia på 2.38,62.
Bästa svenska i loppet blev Wilma Nielsen, som slutade femma på 2.37,44.
Carmen Cernjul fortsätter slå svenska juniorrekord. FOTO: DECA Text & Bild
I Zürich hade Samuel Pihlström inte dagen på 1 500 meter och slutade sist på 3.39.
Ur löparsynvinkel blev galans höjdpunkt damernas 800 meter, där hemmalöparen Audrey Werro tog ytterligare ett kliv närmare världsrekordet.
Hennes 1.53,70 gör att hon befäster sin plats som trea genom tiderna och nu bara är 42 hundradelar från Jarmila Kratochvílovás världsrekord.
Finnkampen
Under helgen avgjordes även Finnkampen i Helsingfors. Flera lopp präglades av att det just var Finnkampen, där laget är viktigare än individuella tider.
Andreas Almgren vann 10 000 meter på 29.09 och Leo Magnusson sololöpte hem segern på 3 000 meter hinder på 8.28.
Alice Magnell Millán blev en av helgens stora svenska hjältar när hon vann det avslutande 800-metersloppet och säkrade därmed den svenska segern i damkampen efter att Sverige förlorat herrkampen.
Med smart matplanering är det lättare att få ihop livspusslet. Då kan du både spara tid och pengar – som du kan använda till din löpning i stället. Så här gör du. Förhoppningsvis har du hunnit återhämta dig under sommaren så att du känner dig redo inför hösten. Nu börjar livet för de flesta av oss att återgå till rutinerna med jobb, vardagssysslor och de ”vanliga” träningstiderna. Men det innebär också att det ibland kan kännas som att tiden inte räcker till för löpning och annan träning, som i värsta fall prioriteras bort. Vi kan inte få mer tid på…
Som prenumerant på Runner’s World får du tillgång till en rad förmåner, bättre priser i vår shop och möjlighet att läsa tidningen digitalt när du loggar in.
Chefredaktör Anders Szalkais pass består av ett upplägg med sex serier om fyra minuter löpning – uppdelat i tre delar. Häng med!
RW-passet: 6 x (4 minuter à 60-45-30 sekunder inkl. löpvila)
Uppvärmning
Värm upp med lugn jogg under 10–15 minuter, som tar dig till en relativt flack sträcka där du kan springa intervallerna. Väl framme kör du lite rörlighetsövningar, och sedan gärna ett inslag med löpskolning som värmer upp dig ett snäpp till och dessutom tränar din löpstyrka.
Löpskolningsövningar
Välj 3–4 övningar, t ex: – Låg Skip – Hög Skip – Hälkick varannan fot – Hälkick varje fot med frekvens.
RW-passet
Nu är du redo för intervallpasset. Tanken är att du ska springa en intervallserie som ger dig 4 minuters löpning per serie, inklusive löpvila.
Den 4 minuter långa intervallserien är uppdelad i 60 sekunder – 45 sekunder – 30 sekunder. Efter varje intervalldel tar du lika lång löpvila som du sprungit, förutom efter den sista 30 sekunder långa löpningen i serien där du tar ståvila på 60–90 sekunder för att ladda om för en ny 4-minutersserie.
Så här ser upplägget ut per 4-minutersserie: 60 sekunder intervall 60 sekunder löpvila 45 sekunder intervall 45 sekunder löpvila 30 sekunder intervall
Totaltiden per serie är alltså 4 minuter, varav 2 minuter och 15 sekunder är löpning i en tuff intervallfart och 1 minut och 45 sekunder är vila som genomförs i form av lugn löpning (löpvila). Efter varje 4-minutersserie vilar du 60–90 sekunder ståendes för att ladda om inför nästa serie.
Målbilden är att köra 6 serier, vilket ger drygt 13,5 minuters intervalltid och totalt 24 minuters löpning med löpvilan inräknad. Inkluderar vi även ståvilan på 60–90 sekunder mellan serierna tar denna del av passet runt 30 minuter.
Har du mer krafter kan du så klart lägga på en serie, och om det känns för mastigt tar du bort en serie.
Därför ska du köra passet
Tanken med upplägget är att du ska träna på att fortsätta springa (om än i lägre fart) när du är trött efter en intervall. Kroppen lär sig på så sätt att effektivt transportera bort din trötthet under aktivitet.
Intensitetintervallerna
Pulsnivån under de 4 minuter långa löpningarna ska vara så hög att du jobbar bra med din kondition, samtidigt som intervalldelarna under de 4 minuterna är så pass korta att du förhoppningsvis orkar hålla din snabba fart.
Intensitet löpvilan
Löpvila innebär att du ska fortsätta springa mellan varje kortare intervalldel under de 4 minuterna, men i en klart lägre fart. Klarar du vanligtvis av att springa fort i 4 minuter i ett sträck kan du hålla relativt hög fart på löpvilan, men det är viktigt att få till tydliga fartskiftningar mellan intervalldelen och löpvilan.
För dig som känner att 4 minuter löpning i hög fart är en lång tid så räcker det att löpvilan går i riktigt lugn joggfart. Men oavsett nivå är det viktigt att inte stanna och vila, utan håll igång hela 4-minutersdelen.
Riktfarter
Vill du ha en riktfart på löpvilan kan du som redan springer snabbt sikta på att hålla bra distansfart, och du som är mer uthållig kan sikta på att hålla lugn långpassfart.
Intervallfarten på 60-45-30-sekundersdelarna utgår från att du ska klara att höja farten ett snäpp ju kortare intervalltiden är. Så det gäller att inte springa för fort på den inledande 60-sekundersintervallen, eftersom du ska kunna höja farten varefter, trots att tröttheten ansamlas.
Om du utgår från din maxkapacitet på 10 kilometer just nu kan startfarten på 60-sekundersintervallen vara som följer:
40 min på 10 km: Runt 3:20 min/km i fart på 60 s intervallen 45 min på 10 km: Runt 3:45 min/km i fart på 60 s intervallen 50 min på 10 km: Runt 4:10 min/km i fart på 60 s intervallen 55 min på 10 km: Runt 4:30 min/km i fart på 60 s intervallen 60 min på 10 km: Runt 4:50 min/km i fart på 60 s intervallen 65 min på 10 km: Runt 5:10 min/km i fart på 60 s intervallen 70 min på 10 km: Runt 5:30 min/km i fart på 60 s intervallen
Farter är dock individuellt och ovan är mer att se som grova riktfarter. Ha med dig att känslan är viktigare än att jaga specifika farter. Utgå från en för dagen tuff fart som låter dig öka på 45- och 30-sekundersintervallerna jämfört med din fart på 60-sekundersintervallen.
Nedvarvning
Efter din sista serie pustar du ut några minuter, innan du avslutar passet med lugn nedvarvningslöpning i 5–15 minuter. Stretcha sedan ut dina löpmuskler dynamiskt eller statiskt beroende på vad du känner funkar bäst för dig!
Lördag 29 augusti avgörs adidas Stockholm Halvmaraton för 25:e gången. Missa inte livesändningen på runnersworld.se – här presenterar vi några av topplöparna du kan se!
Årets adidas Stockholm Halvmaraton får ett starkt elitfält med ovanligt många internationella löpare på hög nivå. Flera spännande utländska namn kommer till start, samtidigt som flera av de bästa svenska löparna finns med. Inte minst på herrsidan finns flera internationella löpare med kapacitet att utmana fjolårets svenska toppduo, Yohannes Kiflay och Ebba Tulu Chala, som båda är med i startlistan inför årets lopp.
Starten av adidas Stockholm Halvmaraton går på Strömbron. Foto: Marathongruppen
Även i år kommer vi på Runner’s World att livesända årets lopp, tillsammans med Marathongruppen och adidas. I sändningen, som börjar 15.20, kommer fokus ligga på elitlöparna – från starten på Strömbron fram till målet på Norrbro.
Första start är kl. 15.30. Målgången för vinnarna beräknas till cirka kl. 16.33 för herrarna, damtäten kommer in cirka 10 minuter senare. Kommentatorer är Magnus Bergman och Sanna Mustonen.
Snabbast på pappret är norske Senay Fissehatsion, startnummer 48. Den eritreafödde löparen har ett personligt rekord på imponerande 1:00:55 från Köpenhamn 2023 och har även sprungit 10 kilometer på 28:15.
Norge kommer också med Fredrik Sandvik, startnummer 47. Han gör debut på halvmaraton, men har visat under 2026 att farten finns där med 28:06 på 10 kilometer. Sandvik har dessutom en bakgrund som stark hinderlöpare med 8:27.46 på 3 000 meter hinder.
Brittiske Lewis Hannigan, startnummer 46, blir också intressant att följa. 22-åringen sprang 1:03:42 i Köpenhamn förra året och har dessutom gjort 29:29.26 på 10 000 meter.
Fransmannen Enzo Marie, som springer med startnummer 1, kommer till Stockholm med ett färskt halvmaratonpers på 1:04:36 från Paris i mars i år. Under våren har han dessutom sprungit 10 kilometer på 29:23 och 5 000 meter på 13:37.68.
Det finns också flera starka svenska hopp. Framför allt de två löpare som gjorde upp om segern förra året. Yohannes Kiflay, startnummer 3, vann 2025 års adidas Stockholm Halvmaraton på 1:04:17 efter en riktigt tät kamp med Ebba Tulu Chala, startnummer 4, som bara var två sekunder bakom på 1:04:19.
Ebba Tulu Chala från segern i Stockholm Halvmarathon 2024
Kiflay visade nyligen mycket bra form när han vann Midnattsloppet i Stockholm på under halvtimmen. För Tulu Chala är frågan om han redan är återhämtad efter EM i Birmingham, där han sprang riktigt starkt på maraton och tog en mycket meriterande 13:e plats på 2:11:09.
En annan löpare som definitivt kan vara med långt fram är Mohammadreza Abootorabi, som har startnummer 2. Han blev trea här förra året på 1:06:09 och känner därmed banan väl. Abootorabi har visserligen lagt sin elitsatsning bakom sig, men har fortsatt att visa bra form på årets svenska väglopp. Med ett personligt rekord på 1:02:40 är kapaciteten dessutom väldokumenterad.
NÅGRA FAVORITER BLAND DAMERNA
På damsidan finns bland annat Ecuadors Katherine Tisalema, startnummer 144, som gör en spännande start. Hon satte personligt rekord på halvmaraton med 1:12:13 i Murcia i februari i år och har sedan tidigare bland annat 32:40 på 10 kilometer och 2:31:29 på maraton.
Hanna Lindholm, Eskilstuna FI, har två segrar i ryggen. Blir det en tredje?
Det främsta svenska hoppet är rutinerade Hanna Lindholm, startnummer 103, som knappast behöver någon närmare presentation för Stockholmspubliken. Hanna vann adidas Stockholm Halvmaraton 2018 och 2022, och har därefter varit tvåa tre år i rad. Hon kan banan bättre än de flesta och med ett personligt rekord på 1:11:03 har hon kapacitet att utmana om ännu en topplacering. Men precis som Ebba Tulu Chala på herrsidan sprang hon maraton på EM i Birmingham, där hon blev bästa svenska löpare på damsidan med 25:e plats på 2:36:42.
Sammantaget är det alltså upplagt för intressanta elitlopp med en ovanligt stark internationell prägel. Men flera svenska löpare kan utmana, löpare som både känner banan och tidigare har visat att de kan vara med och slåss längst fram i adidas Stockholm Halvmaraton om titeln och prispengarna, där en seger ger 25 000 kronor.
Hon har haft en lång och gedigen karriär som löpare. Men efter denna säsong sätter hon punkt – i alla fall vad gäller banlöpning. Möt Turebergslöparen Yolanda Ngarambe. Efter 15 år på amerikansk mark – de senaste tio åren som proffs i Atlanta Track Club – är nu Yolanda Ngarambe tillbaka i Sverige. Tävlingsmässigt blev det en sprakande återkomst. Hon tog guld på 3 000 och 1 500 meter på inomhus-SM i Sätra som avgjordes i månadsskiftet februari-mars. – Det var väldigt kul. Målet var att ta två guld och det gjorde jag. Jag insåg sen att jag sprang mitt…
Som prenumerant på Runner’s World får du tillgång till en rad förmåner, bättre priser i vår shop och möjlighet att läsa tidningen digitalt när du loggar in.
På lördag 29 augusti avgörs adidas Stockholm Halvmaraton för 25:e gången – och även i år är loppet fulltecknat. I samarbete med adidas kollar vi in den tuffa men roliga banan som passerar många av Stockholms sevärdheter. Läs vår analys så är du väl förberedd för uppgiften!
Banans utmaningar Stockholm Halvmaratons bana utmanar löparna med både några tuffare backar uppför såväl som någon brant utförslöpa som kan fresta på framsida lår. Den totala stigningen på hela loppet är uppmätt till 168 meter, och det ser ut så här: 0–5 km: +39,3 m, 5–10 km: +41,1 m, 10–15 km: +35,0 m, 15–21,1 km: +52,7 m. (Det är bra att veta att GPS-klockor har svårt att mäta höjdnivåer i stadsmiljö exakt, så din GPS-klocka kan få helt andra värden än de uppmätta.)
Genom att vara förberedd på vad som väntar dig är det lättare att dela upp loppet mentalt i kortare bitar. Är du påläst om banans utmaningar kan du även ladda mentalt för att klara loppets tuffaste passager.
Starten 0–5 kilometer: Ingen tunnel – men en tuff uppförsbacke
Precis som de senaste åren går starten på Strömbron i riktning mot och förbi Kungsträdgården och sedan upp över Hamngatan till Norrlandsgatan.
Starten går på Strömbron i riktning mot Kungsträdgården.
Därefter tar banan vänster in på Mäster Samuelsgatan. Många tidigare upplagor av loppet har svängt ner i Klaratunneln men precis som ifjol springer man vidare och viker i stället in vänster på Regeringsgatan. Strax efter 1-kilometersmarkeringen tar vi sedan höger in på Jakobsgatan där banan sluttar lätt utför.
Även i år springer vi förbi Klaratunneln – i stället svänger vi in på Regeringsgatan.
Även om första kilometern är lättlöpt är det viktigt att varken kryssa sig fram mellan medlöparna eller dras med i ett för snabbt tempo. Låt fältet sprida ut sig – stressa inte, för då spiller du onödig energi. Så fokusera på att hitta din löprytm. En för snabb öppning kan straffa sig – du har många kilometer kvar som du behöver kraft till.
Passering Norra Bantorget – och vi laddar för Torsgatan.
Efter Jakobsgatan rundar banan Sheraton Hotell och vi springer förbi Centralstationen på Vasagatan. Här är det fortsatt lättlöpt. Efter 2 kilometer viker vi av vänster från Vasagatan – här blir det några kurvor innan vi tar oss förbi Norra Bantorget.
Torsgränd – ett första lite kraftigare motlut
Torsgatan känner säkert många löpare igen från andra Stockholmslopp. Här lutar det svagt uppåt i början – men det tuffaste avsnittet kommer när vi svänger av och tar oss upp för Torsgränd. Här, efter cirka 3 kilometer, gäller det att korta ner steget och ”smyga” uppför där det är som brantast.
Lyft blicken, korta steget och jobba med armarna – snart är du uppe!
Lyft blicken så du behåller din fina hållning och rytm. Känner du att det blir tufft att hålla igång löpningen och att pulsen stiger för kraftigt så kan du med fördel ta ett kort gångavsnitt uppför – om du inte jagar de snabbaste tiderna.
Torsgränd bjuder på ett kort men lite brantare motlut.
När Torsgränd är avklarad svänger vi tvärt höger in på Hälsobrunnsgatan i nederkant av Sabbatsbergs sjukhus. Det stiger några meter till här, men ha med dig att ett relativt lättlöpt parti snart väntar när vi ska ta oss över Barnhusbron till Kungsholmen.
Barnhusbron tar dig över till Kungsholmen.
Här kan du vila upp dig lite med avslappnad men mjukt rullande löpning innan banan svänger av höger in på Fleminggatan som bjuder på ett flackt men sugande motlut. Här passerar vi 4 kilometer.
Vi jobbar vidare. När banan viker höger från Fleminggatan tar en av loppets brantaste nedförsbackar vid. Det är Inedalsgatan som tar oss ner till vattnet vid Kungsholms strand.
Spring mjukt utför
När det är brant utför är det klokt att försöka springa så mjukt som möjligt, med rullande steg. Se till att inte ”slå sönder” framsida lår så här tidigt i loppet, utan ha som mål att verkligen ta dig nerför med ditt mjuka rullande steg.
Inedalsgatan är en av loppets brantaste nedförsbackar. Den tar oss ner till vattnet vid Kungsholms strand.
Efter den branta utförsbacken passerar vi snart 5-kilometersmarkeringen på Kungsholms strand strax efter att vi sprungit under St Eriksbron.
På Kungsholms strand passerar du femkilometersmarkeringen.
Det du kan glädjas åt är att du redan avverkat nästan en fjärdedel av banan nu. Om du inte redan börjat nyttja energi- och vätskestationerna är det verkligen läge göra det här. Vi utgår från devisen att hellre ta vätska ofta och lite (läs en mugg) än vid ett fåtal tillfällen och mycket. Ha som utgångspunkt att få i dig någon dryck och gärna även energi via sportdryck eller gels ungefär var 15–20:e minut.
5–10 kilometer: Ännu en utmaning vid Kristinebergs IP
Nu springer vi alltså vidare från 5-kilometerspasseringen nere på Kungsholms strand. På pappret har denna del marginellt mer uppförslöpning än den första 5:an. (Se rutan ovan.)
Kungsholms strand bjuder på lätt löpning och vackra vyer mot Karlbergs slott.
Efter 5-kilometerspasseringen är det en skön löpning längs med vattnet. På andra sidan av Karlbergskanalen ser vi Karlbergs slott. Här är banan lätt böljande och vi springer vidare mot fina Hornsbergs strand. Här är det fortsatt flackt och fint innan vi viker av vänster upp på Elersvägen som tar oss fram till Nordenflychtsvägen.
Tufft uppför vid nyöppnade Krillan
När vi går in på Nordenflychtsvägen har vi redan passerat en tredjedel av hela banan. Det kan vara ett bra landmärke att ha som målbild. Vi fortsätter förbi klassiska Kristinebergs idrottsplats, Krillan, som med sina fina och relativt nylagda löparbanor.
Vid Kristinebergs IP kommer en ganska tuff uppförsbacke.
Här kommer en relativt tuff stigning upp mot Fredhällsparken och det gäller därför att återigen hushålla med krafterna. Korta ner steget något och ha blicken en bit fram och inte ner på fötterna, för då är det lätt att tappa hållningen och flytet.
Banan följer sedan Drottningholmsvägen. Vi passerar under Essingeleden (E4/E20) och kommer till en tuff stigning efter runt 8 kilometer. Sedan blir det en skön utförslöpning ner mot Rålambshovsleden.
Under Essingeleden möter du också ett motlut – men sen väntar ett lättare parti.
Detta är början på ett fint och lättlöpt parti. Har man bra flyt här går det att tjäna sekunder. Så passa på att njuta av den fina miljön med närheten till Riddarfjärden och de fina funkishusen längs Norr Mälarstrand.
10–15 kilometer: Den lättaste femman
Nu springer vi alltså vidare från 10-kilometerspasseringen som ligger mitt på Norr Mälarstrand fram till 15-kilometersmarkeringen på Söder Mälarstrand. På pappret är denna del av banan den lättaste och snabbaste med minst uppförslöpning när man jämför de olika bandelarna.
Löpningen längs Norr Mälarstrand är snabb – och vyerna är bildsköna.
Efter 10-kilometerspasseringen är det en skön löpning på Norr Mälarstrand bort mot Stockholms Stadshus. Där väntar några kurvor som kanske mest påverkar de löpare som springer riktigt snabbt. Sedan följer det första lilla motlutet på den här delen av banan. Det kommer när Klara Mälarstrand tar oss under Centralbron bort mot Vasabron, som sedan tar oss över till Gamla Stan.
Strax innan Stadshuset kommer två 90-graderssvängar.
På Munkbroleden passerar vi 12 kilometer, så nu har vi avverkat klart mer än halva loppet. Om du inte redan tagit till knepet att ta hjälp av publikens energi kan du göra det nu. Ge ett leende eller en ”high five” till de som kantar banan, så får du dubbelt med energi tillbaka. Mota bort de trötta tankarna och se det som att vi nu börjat räkna ner, även om vi fortsatt tar banan bit för bit både fysiskt och mentalt.
Upp mot Söders höjder
Guldbron som tar oss upp mot Slussen och Hornsgatan lutar svagt uppför. Här gäller det att jobba på i sitt eget tempo och ta till tipsen vi redan gett för motluten som kommer. Blicken uppåt, ett något kortat steg och låt armarna hjälpa till så du får en bekväm frekvens.
Guldbron som tar oss upp från Gamla stan upp mot Slussen och Hornsgatan lutar svagt uppför.
Från Hornsgatan viker vi sedan ner på Torkel Knutssonsgatan. Här kan vi spana ut över Riddarfjärden med Stadshuset på andra sidan vattnet. Utförslöpan ner till Söder Mälarstrand ger bra fart, men det gäller att köra på med rullande steg.
Från Hornsgatan springer du utför igen på Torkel Knutssonsgatan ned till Söder Mälarstrand.
Sedan följer en flack, fin kilometer längs vattnet fram till markeringen för 15 kilometer, som ligger mitt på Söder Mälarstrand.
Löpningen på Söder Mälarstrand går inte heller av för hackor – ganska platt och snyggt hela vägen.
15–20 kilometer: Var redo – nu kommer den tuffaste delen
Nu springer vi alltså vidare från 15-kilometerspasseringen som ligger mitt på Söder Mälarstrand och bort mot Hornstulls strand. Bansträckningen efter 15-kilometersmarkeringen längs Söder Mälarstrand är lättlöpt. Vi springer under klassiska Västerbron och rundar Söders västra spets, med Reimersholme till höger om oss.
Efter att du har passerat Reimersholme väntar lätt löpning längs Hornstulls strand.
Numera följer banan strandlinjen här och det är bra för vi behöver spara all kraft vi kan. För ungefär vid 17-kilometersmarkeringen inleds det långa och sega motlutet genom Tantolunden som tar oss förbi Zinkensdamms IP. Lyft blicken – kanske kan du hitta en medlöpare som du kan peppa och så får du energi tillbaka. Även om det är jobbigt för de flesta här, får man tänka på att det faktiskt inte är så långt kvar.
Det sista lite tuffare motlutet går längs den gamla banvallen upp genom Tantolunden.
Känner du att musklerna är helt slut så tvinga dig själv att ändra ditt steg under 10–15 sekunder – där du sprintar på snyggt trots din trötthet. Det här kan göra att du hittar gömd lagrad energi genom att du aktiverar muskler som inte fått jobba så mycket. Lyckas du väcka dem så kan de supporta ditt steg när du återgår till det under slutfasen.
Ett sugande parti – på trötta ben
Större delen av stigningen är avklarad när banan går under Ringvägen. Här får vi till och med en kort och fin liten utförslöpa. Banan går sedan vidare genom Söder på gångvägar längs med och strax nedanför Maria Bangata. Den här sträckan är lite sugande och distansen tar ut sin rätt.
Andra gången gillt på Hornsgatan – nu är det bara slutspurten kvar.
Mitt på Söder tar banan en vänstersväng in på Timmermansgatan. Här gäller det att hitta flytet fram till Krukmakargatan, där banan vänder tillbaka en kort bit innan vi kommer in på Hornsgatan igen. Om du ligger i den främre delen av fältet här kan du gärna passa på att heja på de mötande löpare som precis kommit in på Söder.
20–21,1 kilometer: Slutspurten är snabb – och det är även du
Precis innan Slussen når vi 20 kilometer. Nu återstår bara den fina utförslöpan nedför Guldbron och den fina – och publikvänliga – slutspurten på Skeppsbron.
Sista knixen upp mot målrakan.
Här går det att springa in många sekunder för dig som är pigg och som jagar ett tidsmål. Tänk bara på att det kommer en liten sista knix uppför på Slottskajen innan du når den efterlängtade målgången på Norrbro.
Försök att njuta för nu är du nästan hemma. Ta en sista hjälp av publiken så får du extra energi tillbaka. Tänk på att du har besegrat den här utmanande banan – snart är din medalj inramad av Kungliga Slottet, Riksdagen och Operan. Kan det bli bättre?
Inför den utsålda 25:e upplagan av Stockholm halvmaraton lanserar adidas nu en exklusiv finisher t-shirt – framtagen i samarbete med den Stockholmsbaserade konstnären och designern Axel Wahl.
[ANNONS FRÅN ADIDAS] För andra året i rad samarbetar adidas med Stockholmsbaserade kreatörer för att designa loppets målgångströja. Årets svarta finisher tee pryds av konstnären och designern Axel Wahls uttrycksfulla vita grafik, inspirerad av Stockholm halvmaratons bana.
Gatuskyltar, typografi och symboler längs banan har tolkats om som en hyllning till staden. Samarbetet med Axel Wahl speglar trenden där löpning, mode och samtida undergroundkultur smälter ihop och blir ett sätt att uttrycka sin identitet.
Axel Wahl är känd för sitt experimentella sätt att arbeta med grafik, olika material och processdriven design. Han rör sig mellan självständig konstnärlig praktik och olika samarbeten med internationella varumärken. Wahl, som är utbildad vid Beckmans designhögskola och är grundare av Wawa Print Shop, bidrar med ett distinkt visuellt språk som är rotat i Stockholms kreativa scen.
Den svarta målgångströjan pryds av Axel Wahls uttrycksfulla vita grafik som visar den 21,1 kilometer långa banan från starten vid Strömbron till målgången vid Norrbro i centrala Stockholm. Gatunamnen, bokstäverna och de ikoniska symbolerna har Axel sett när han har sprungit längs banans gator. Staden utgör på så sätt en dynamisk, symbolrik bakgrund.
– Att springa gör att jag kan sakta ner, vara närvarande och verkligen lägga märke till min omgivning. Jag ville fånga den känslan genom att skapa ett collage av bokstäver som jag såg längs banan på Stockholms gator. På tröjan sitter varje bokstav exakt där den upptäcktes. Resultatet är en unik karta över loppet och en design som bara kan tillhöra Stockholm, säger Axel Wahl.
Banan omtolkas både som ett visuellt statement och som en bärbar hyllning till staden. Designen gör Stockholm halvmaratons finisher t-shirt till ett eftertraktat modeplagg som kan fortsätta leva långt efter målgången.
Efter succéloppet på 10 000 meter under EM i friidrott siktar Andreas Almgren nu mot längre utmaningar. Först väntar VM på halvmaratondistansen i Köpenhamn, sedan kröner han säsongen med debut på maratonsträckan i New York den 1 november. För RW-podden berättar han om satsningen, träningen och de högt satta målsättningarna.
[DETTA ÄR EN KORTARE TEXTVERSION AV INTERVJUN SOM DU KAN LYSSNA PÅ I RW-PODDENS AVSNITT 342 – UTE PÅ TORSDAG 27 AUGUSTI]
Anders Szalkai/RW:”Vi måste ju börja med EM i Birmingham. Du gjorde ett fantastiskt lopp där som har berört många människor. Vad betyder EM-titeln på 10 000 meter för dig?”
Andreas Almgren: ”Att äntligen få vara högst upp på en prispall betyder mycket. Det är någonting man har kämpat länge för. Och det är ju absolut en boost för självförtroendet att jag kan göra ett lopp på det här sättet.”
AS: ”Många tänkte nog att ditt ryck, när det gick så långsamt, kom så väldigt tidigt i loppet. Var du själv orolig att du tog det här beslutet så tidigt och körde på?”
AA: ”Ja, det var jag. Jag var inte säker på att det skulle hålla hela vägen. Men samtidigt var det ingen i startfältet som hade imponerat supermycket inför EM. Så jag intalade mig väl att det skulle vara jobbigare för dem än för mig.
Det finns nog ingen som har sprungit fler varv på 64 sekunder än vad jag har gjort i år. Det har matats väldigt mycket i den farten. Så länge jag låg på ungefär 64 sekunder per varv så kändes det förhållandevis bekvämt.
Sedan när jag märkte att de började tappa lite lade jag in dödsstöten med fyra, fem varv som var riktigt snabba. Efter dem blev jag ganska trött, men då hade jag ju byggt upp ett så pass stort avstånd att det ändå kändes ganska lugnt.
Hade jag behövt så hade jag kunnat springa de sista varven snabbare också. Men jag låg och bevakade för att vara helt säker på att jag skulle klara det hela vägen, att jag inte skulle kollapsa. Så jag sprang med viss kontroll de sista tre, fyra varven ungefär.”
AS: ”Hur lång tid sitter ett sådant här lopp i, när du i princip drar från start och hela vägen till mål? Andra halvan sprang du dessutom på en tid som hade varit gångbar på 5 000 meter.”
Andreas Almgren invirad i den svenska flaggan efter segern på 10 000 meter på EM i Birmingham 2026. FOTO: DECA Text & Bild
AA: ”Dagen efter joggade jag bara väldigt lugnt i sju kilometer. Jag och ’Pilen’ (Samuel Pihlström, reds. anm.) var ute och joggade i 4.31-fart. Jag låg väl på 110 i puls eller vad jag nu hade. Så det var ingen jätteinsats.
Dagen efter det blev det helvila med resdag och sådant. På tisdagen kände jag mig tillräckligt fräsch för att kunna dra igång träningen inför nästa del av säsongen. Jag kände inte att jag var mer sliten än vad jag hade varit en normal grundträningsvecka. För då känner man ju sig heller aldrig fräsch.”
AS: ”Nästa del av säsongen är spännande. Du har ju aviserat att du först ska springa VM på halvmaraton i Köpenhamn den 20 september för att sedan göra din maratondebut i New York den 1 november. Om vi börjar med VM på halvmaran, hur ser du på det loppet?”
AA: ”Jag vill vara där framme och slåss om segern. Men det är alltid lite osäkert vilka som ställer upp. Kejelcha slog nyss världsrekordet på halvmaraton i Buenos Aires, så jag misstänker att han inte dyker upp på VM – det är ganska tätt inpå. Och Sawe ska springa Berlin och Kiplimo springer i Chicago. Så många av de allra bästa verkar inte vara på plats. Men Kenya har en väldigt bra VM-trupp. De har ju med flera löpare som gör halvmaran på låga 58 minuter. Så det kommer ju vara bra motstånd.”
Världsrekordhållaren på maraton, Sabastian Sawe från Kenya, kommer inte att utmana på halvmaraton-VM i Köpenhamn. Foto: Alex Davidson/Getty Images
AS: ”Du har ju också ett stort mål med maratonloppet i New York. Ingår halvmaraton-VM som en del i den planen?”
AA: ”Det är ett steg på vägen mot New York. Många som gör riktigt bra maratoninsatser har ofta en halvmara eller någonting liknande i uppbyggnaden. Kiplimo satte ju världsrekord på halvmaraton i våras som en del av bygget mot London Marathon, där han sprang på 2:00.
Jag kör ett maratonblock nu, men jag kommer ju också från en otroligt bra 10 000-metersform. Den kombinationen bör göra att jag blir bra på halvmaraton om fyra veckor. Det blir mycket träning nu, och sedan blir det några dagar med lite lättare träning inför VM-loppet.”
AS: ”Jag tänkte på valet av New York för din maratondebut. Du var där och tittade förra året och blev inspirerad. Hur tidigt bestämde du dig för att du verkligen skulle satsa på det redan i år?”
Andreas Almgren efter VM-bronset på 10 000 meter förra året. FOTO: DECA Text & Bild
AA: ”Det var under förra sommaren som jag började fundera på att springa ett maratonlopp den här hösten. Jag har känt ganska länge att jag efter OS i Los Angeles 2028 vill fokusera på maraton. Men då vill jag ha en så sömlös övergång som möjligt till det. Om jag springer ett eller två maraton innan dess tror jag att jag får ett bättre grepp om vilken träning jag svarar på, hur jag ska göra ett maratonblock inför lopp och sådant. Det är ett bra tillfälle att testa det nu, eftersom det fungerar bra att kombinera med EM och bansäsongen.
När jag började tänka på det kollade jag direkt vilka maratonlopp som är rimliga. Om man kollar på majors så är ju New York det enda som går tillräckligt långt efter EM – Sydney, Berlin och Chicago går lite för tätt inpå. Sedan finns förstås Valencia, men det går ännu senare.
Jag funderade också på vilken typ av maratonlopp jag ville ha som mitt första. Jag har svårt att se att jag i mitt allra första maratonlopp skulle springa min allra snabbaste mara. Då är det kanske onödigt att göra allt jag kan för att göra en så snabb debut som möjligt. I stället vill jag göra en så bra prestation som möjligt. Det tror jag att jag har bättre chans till i New York.
Det är en ganska tuff mara, men det är inga pacers eller någonting – det är bara race. Och där tror jag att jag kan hävda mig bättre än i ett rent time trial-lopp. Det gör ju också att loppet blir väldigt mycket roligare att springa. I New York kan jag ligga med i täten länge. I exempelvis Valencia Marathon är det ju en större risk att typ Kejelcha och Korir bara drar i väg och sedan får man ligga där lite i ingenmansland. Det är inte lika kul att springa ett sådant lopp helt enkelt.”
AS:”Gjorde du någon maratonspecifik träning redan innan EM – eller börjar allt det nu?”
AA: ”Nej, jag kan inte säga att jag har gjort något maratonspecifikt. Men det var ju en period där efter Diamond Leauge i Eugene, USA, som jag körde ett sorts grundträningsblock för 10 000 meter. Då hade jag tre långpass på 30 kilometer, så det var ändå ganska närvarande i min träning.
Men jag hade också New York i baktankarna när jag gjorde EM-planeringen. Det var en av anledningarna till att jag bara ville springa 10 000 meter för då behövde jag inte göra någon 5 000-meters spurtträning. Jag kunde fokusera helt på att bygga en så bra 10 000-metersform som möjligt. Det tror jag är en väldigt bra bas att ha för att sedan gå över till maratonträningen.”
Andreas Almgren på Bislett Games 2026. FOTO: DECA Text & Bild
AS: ”I din bok skriver du att du inte har maratonerfarenheten och du har också sagt tidigare att det är en annan typ av träning. För halvmaraton kan du ändå leva på mycket av den träning du gör för 10 000 meter. Men för maratonlöpning är det ett annat energisystem som ska kopplas på. Hur tänker du kring det? Hinner du jobba med det? Eller tänker du att din form för 10 000 meter och halvmaraton även kommer funka på maran?”
AA: ”Det är grejer som jag måste lägga till. Samtidigt har jag förmodligen bäst 10 000-meterskapacitet i fältet vid den här tiden på året. Så jag behöver inte lägga något fokus på VO2max eller anaerobt eller någonting – det kommer jag ha gratis. I stället kan jag lägga allt fokus på tröskel, framför allt då LT1, den aeroba tröskeln. Den blir mer avgörande. Och så långpassen för att få hårdheten, uthålligheten så att man klarar hela loppet. Det handlar om att kunna springa fort de sista 30 minuterna när du redan sprungit i 90–100 minuter.
En annan anledning till att jag valde New York är att det inte finns några pacers och att det är ganska tufft. Därför brukar det gå ganska lugnt första halvan, även om det finns undantag när de drar på mycket i starten. Så om jag bygger på en hyggligt bra maratonkapacitet och sedan behåller min kapacitet på 10 000 meter och halvmaraton hyfsat, så borde jag ha en ganska bra möjlighet att kunna vara stark i en avslutning.
Andreas Almgren efter sitt Europarekord på halvmaraton i Valencia. Foto: sportmedia.es
Om jag hade sprungit Valencia skulle jag i stället behövt gå rakt på maratonpace för att sedan hålla den loppet ut. Det tror jag hade varit betydligt tuffare att hantera. Då skulle jag förmodligen behöva en längre invänjning.”
AS:”Maratonträning är ju ändå lite nytt för dig. Lägger du upp det själv eller var hittar du inspiration till de pass som kommer nu inför New York? Jag såg till exempel att du gjorde ett 35-kilometerspass nyligen där du körde varannan kilometer snabbt och varannan lite långsammare.”
AA: ”Det är jag som lägger upp och bestämmer passen, men jag diskuterar också med andra som har gjort det här tidigare. Och jag har också mycket hjälp av folket bakom sportdryckstillverkaren Maurten. De har jobbat med några av världens bästa maratonlöpare, så de har ju rätt mycket erfarenheter som man kan samla in.
Men jag vill ju inte bara totaländra all typ av träning jag gör. Snarare utgår jag från vad jag har gjort för träning och hur jag kan ändra på den för att det ska bli bra för maraton.”
AS: ”Kan du berätta lite mer om det där 35-kilometerspasset? Lade du in någon typ av energiträning under det?”
AA: ”Ända sedan november förra året, när jag bestämde mig för att jag ville springa New York, så har jag tränat på att tanka energi. Så jag har jobbat med det i nästan ett år nu. Under alla mina långpass, även om de har varit lugna, så har jag legat på 120 gram kolhydrater i timmen. Och när jag har sprungit tröskel på löpband så har jag druckit under intervallerna i stället för mellan intervallerna. På just det där 35-kilometerspasset i går snittade jag nästan 130 gram kolhydrater i timmen, om man räknar med att jag tog en gel precis innan start.”
AS: ”Vad var syftet med att alternera varannan kilometer snabbt och varannan halvsnabbt?”
AA: ”Det var det första långpasset jag gjorde, så det var lite mer för att komma igång. Först hade jag fem kilometer uppjogg, sedan ökade jag farten progressivt i elva kilometer ungefär. Och sedan sprang jag tio gånger en kilometer ’on’, en kilometer ’off’. Men jag skippade den sista ’offen’ och avslutade med att springa snabbt.
Tanken är just det, att jag på alla mina maratonpass vill springa snabbt i slutet. Det har jag ju inte gjort tidigare. Jag måste helt enkelt se till att jag kan springa fort även efter 90, 100 minuter.
Lite så är det med banan i New York. Det är nästan som fartleksliknande träning i slutet, när man kommer in mot Central Park och de böljande backarna. Även på First Avenue är det ju också lite böljande. Då blir det lite av den här on/off-känslan som jag tycker är ganska bra.
Sedan har jag också halvmaraton-VM i tankarna. Jag vill vara nere på en fart som är snabbare än maratonfart för att fortsätta reta det systemet lite. Så det var väl egentligen grundtanken med upplägget på passet.”
AS:”Det känns som att du är påläst om banan i New York redan. Har du sprungit delar av den eller är det att du har visualiserat hur de här utmaningarna ser ut i New York?”
AA: ”Jag har inte sprungit banan, men jag har ju kollat på New York Marathon sedan jag var liten. När jag väl hade bestämt mig kollade jag bansträckningen. Man vet ju hur den går där igenom alla fem stadsdelarna. Jag har inte koll på varenda sväng, men jag har en ungefärlig bild i huvudet av hur det ser ut.
Det är ju en av anledningarna till att jag väljer New York också, att jag vet hur banprofilen ser ut och att jag tror att det är den maratonbana som kommer passa mig bäst i det här läget. Jag har faktiskt även kollat lite på loppet från i fjol och några andra år också för att få en uppfattning om hur det brukar kunna se ut.”
AS: ”När du tog din medalj på junior-VM på 800 meter 2014, hade du någon tanke då att du skulle sitta och prata New York Marathon tolv år senare?”
AA: ”Nej, alltså på den tiden tyckte man ju att 5 000 meter var för långt. Man kunde sträcka sig till att kanske köra 1 500 meter. Men nu när jag vet vad jag har gjort på halvmaran och hur allting har gått, så känns det ganska naturligt att göra en maratonsatsning också. Och jag vill göra det när jag fortfarande känner att jag är riktigt bra. Det ska inte vara att jag är på väg utför – jag vill fortfarande ha resultat att hämta helt enkelt.”
AS: ”Under din träning inför maran, hur långa långpass anser du att du behöver? En del springer ju lika långt som själva loppet är och andra springer lite kortare långpass. Hur resonerar du där?”
AA: ”Jag kommer nog vara uppe på ungefär 40 kilometer som längst, och då springa fort i slutet på sådana pass. Men det är inte så att jag kommer att göra ett 40 kilometer långt tempopass, eller vara uppe på sådana där 50-kilometerspass som vissa tänker sig att de ska dunka in.
Om jag har fått till väldigt bra träning, är i väldigt god form och kör det här passet så tror jag att det räcker för att få den här hårdheten i kroppen. Då kör jag 40 kilometer progressivt, så att jag springer i maratonpace eller snabbare i slutet, och gör det på 2.15 eller något sådant. Om jag sedan gör en taperingperiod och känner mig lätt … då ska det ju funka helt enkelt.”
AS: ”Du har tydligt aviserat att OS i Los Angeles är ett stort mål. Men skulle en superinsats i New York Marathon kunna ändra dina planer?”
AA: ”Det finns absolut sådant som skulle kunna få det att ändras. Jag har inte helt skrivit i sten att det är just tian jag ska göra på OS, även om det är det som jag vill göra just nu. Men jag kommer absolut köra en bansäsong nästa sommar, det är det inget snack om – jag vill försöka ta ett VM-guld på 10 000 meter.
Skulle jag sedan vilja springa OS-maran så måste jag ju få in ett lopp efter VM för att kvala in. Samtidigt ska man väl inte helt stryka möjligheten att dubbla i Los Angeles – 10 000 går ju den första dagen, maratonet går den sista dagen. Så det är två och en halv vecka emellan.”
AS: ”Det vore en cool dubbel.”
AA: ”Ja, men du måste ändå välja en distans som du ska fokusera på. Du kan ju inte vara i form för både maraton och 10 000 meter samtidigt.
Men om träningen eller övergången till maraton går bra så vill jag ändå fortsätta mot maran. Så även om jag vill satsa på tian på OS skulle det inte vara helt otänkbart att jag springer maran i Los Angeles också, för att få se hur det funkar på OS och skaffa erfarenhet.”
AS:”Du springer 10 000 meter på Finnkampen i helgen – hur tänker du kring ett sådant lopp nu när du tränar mot både VM på halvmaran och New York?”
Andreas Almgren korsar mållinjen som segrare i Finnkampen 2022. FOTO: DECA Text & Bild
AA: ”Jag kanske inte behöver göra en maxinsats för att ta mina poäng för laget. Med största sannolikhet springer jag igenom loppet och ser till att jag tar de poäng jag ska. Sen sticker jag väl ut och springer efteråt – jag kommer inte direkt lätta på träningen så tian på Finnkampen får väl bli en del av ett långpass helt enkelt.”
AS:”Tack för intervjun och stort lycka till – vi ser verkligen fram emot att följa dig mot både halvmaraton-VM i Köpenhamn och inte minst New York Marathon.”
AA: ”Tack så mycket. Det ser jag också fram emot – New York är kanske den coolaste maran att springa ändå.”
NYC Marathon – världens coolaste maraton?
LYSSNA PÅ HELA INTERVJUN I RW-PODDEN – UTE PÅ TORSDAG 27 AUGUSTI
Att träna löpning är nyckeln till att bli bättre på att springa. Men mer av samma är sällan den bästa och mest effektiva träningen – nyckeln till framgång är snarare variation.
Den allra mest grundläggande förutsättningen för att vi ska få märkbar effekt av vår träning är kontinuitet. Genom att träna regelbundet utan längre avbrott och varva träningsbelastning med tillräcklig återhämtningen blir vi successivt starkare och mer uthålliga. Den minst sagt enkla formeln ”löp, vila, upprepa” fungerar.
Efter ett tag med samma typ av träning upplever vi emellertid att vi hamnar på en platå i vår utveckling. Vi behöver då en mer genomtänkt plan med en konkret målsättning. Vår träning behöver göras mer varierad.
Gör en plan – men var flexibel
En träningsplan är emellertid just en plan. Ska den fungera som styrmedel måste den göras flexibel. Att långt i förväg i detalj fastställa exakt vilka träningspass som ska genomföras på en bestämd dag och sedan slaviskt hålla sig till det upplägget är ingen hållbar strategi i längden. En väl fungerande träningsplanering är i stället ett ramverk som möjliggör kontinuerliga justeringar.
Vissa dagar har vi extra energi och känner oss inspirerade att träna. Men vi har också dagar då kroppen känns trög och ovillig till riktigt ansträngande träningsinsatser. Ibland handlar det enbart om ett igångsättningsmotstånd, men vid vissa tillfällen gör vi helt enkelt klokast i att lätta på gasen och enbart genomföra ett lätt distanspass i stället för den tuffa tempoträning som vi kanske ursprungligen hade planerat.
Du kan alltid träna något
Är vi inte sjuka är det ytterst sällan vi behöver ställa in vår träning helt och hållet. Även om vi har skadebesvär finns det i princip alltid någon typ av träning som vi kan genomföra. Därför är det viktigt att vi i förväg har förberett olika typer av alternativ träning och inte drabbas av handlingsförlamning när vi inte kan löpträna på det sätt som vi har planerat.
Inomhuscykling är ett trevligt alternativ vintertid … Foto: Getty Images
Träningsaktiviteter som cykling, simning, längdskidåkning, vattenlöpning och gymmens cardio-maskiner erbjuder många möjligheter att få upp pulsen så att cirkulationsapparaten får fin träningsstimulering. Ibland behöver vi också lägga in styrke- och rörlighetsövningar för att påskynda rehabiliteringen vid skadebekymmer. Kreativitet och flexibilitet hjälper oss att hålla igång träningen även när vi måste frångå våra ursprungsplaner.
… liksom längdskidåkning om snötillgången tillåter det. Illustration: Getty Images
Ett gott råd är att alltid värma upp ordentligt innan vi tar ett slutligt beslut om huruvida vi ska modifiera ett planlagt löpträningspass eller byta ut det mot någon form av alternativ träning. Är vi inne i en intensiv träningsperiod får vi lära oss att leva med att kroppen inte sällan känns motsträvig innan vi kommit igång med det aktuella träningspasset. Efter 10–15 minuters inledande försiktig belastning brukar vi känna oss betydligt piggare både fysiskt och mentalt.
Stegra försiktigt
Tålmodighet är en bra egenskap om man vill utvecklas optimalt som löpare. Därför är det viktigt att stegra träningsbelastningen med försiktighet. Många har en tendens att i alltför hög grad fokusera på träningsmängd i sin strävan att förbättra löpförmågan.
Mer träning betyder emellertid inte automatiskt att kroppen svarar med en kapacitetsökning. Att träna progressivt kan i stället betyda att man faktiskt ligger kvar på samma veckomängd som tidigare, men exempelvis lägger in mer tempoträningsmoment, löper oftare i kuperad terräng eller kompletterar sin löpträning med styrkeövningar, specifika löpskolningsövningar eller rörlighets- och koordinationsträning.
Styrketräning – en bra grej
Under senare år har också allt fler löpare insett vikten av att styrketräna för att utvecklas som löpare. Styrketräning för löpare kan delas upp i tre olika delar. En allsidig grundläggande styrka som främst inriktas på bål- och höftmuskulaturen har en direkt inverkan på hur väl vi kan bibehålla en god löpteknik under långa, krävande löpträningspass. Denna typ av styrketräning prioriterar vi främst under vinter och tidig vår, för att sedan minska omfånget och lägga den på en underhållande nivå under resten av året.
Vinterhalvåret är en perfekt period att träna upp styrkan inför säsongen.Foto: Getty Images
De flesta av oss har också en eller flera svaga punkter på kroppen, som kräver extra uppmärksamhet för att undvika oönskade skadebesvär. Att regelbundet genomföra riktade styrkeövningar just för dessa områden blir ofta en förutsättning för att vi friktionsfritt ska kunna genomföra den mängd löpträning som vi har planerat för.
Glöm inte löpstyrkan
Slutligen har vi en tredje del i styrketräningen som utgörs av specifik löpstyrka. Den utvecklar vi främst med hjälp av backträning och olika hoppövningar. Här handlar det om träningsmoment som har ett rörelsemönster som påminner om ett normalt löpsteg, men som på något sätt ger en extra hög belastning. Syftet är att på ett effektivt sätt stimulera löpmuskulaturens förmåga att utveckla den kraft som driver oss framåt. Denna träning har sin givna plats under våren då vi vill spetsa formen och förbereda oss för kommande lopp.
Löpare som har tränat regelbundet under minst ett halvår och som har utvecklat en rimlig hållfasthet i muskler, senor, ligament och broskvävnad behöver inte begränsa sin backträning till att löpa uppför. Kontrollerad utförslöpning kan också bli ett effektivt styrketräningsmoment.
Välj ut ett måttligt sluttande segment på cirka hundra meter som du avverkar i ett kvickt men behärskat tempo. Sträva efter en lätt framåtlutad kroppshållning (utan pik i höften) som gör att du får en accelererande stegfrekvens. Utförslutningen gör att främst lårens framsida – men också vadmuskulaturen – aktiveras i bromsande så kallade excentriska muskelkontraktioner. Resultatet blir en högeffektiv, grenspecifik typ av styrketräning som i förlängningen gör att benmuskulaturen kan generera god kraft också i slutet av långa träningspass och lopp.
Stegra belastningen genom att kontrollerat öka antalet upprepningar och löptempot. Lägg in långsam jogg- eller gångvila mellan fartavsnitten.
Variera distans, tempo – och skor
Eftersom löpning betyder en tämligen ensidig belastning av kroppen under lång tid är det viktigt att sträva efter att göra träningen så varierad som möjligt. Detta gör vi främst genom att varva långa långsamma träningspass med snabbare kortare tempoinslag, lätt återhämtande jogg och kompletterande träningsformer.
Genom att förlägga träningen till skiftande underlag och olika kupering får vi fin variation på kroppens belastning och inspirerande mental omväxling. Finns det löparbanor i vår närhet bör vi definitivt försöka att utnyttja möjligheten att då och då få tillgång till den sköna, finstämda känsla som löpning på moderna allvädersunderlag erbjuder.
Det finns också ytterligare en viktig detalj som kan ge en viktig belastningsvariation. Genom att skifta mellan olika skor i vår träning blir belastningen inte alltid exakt densamma på vår rörelseapparat. De små förändringar som det innebär att regelbundet rotera några olika par skor mellan veckans pass kan faktiskt reducera risken för överbelastningsskador. Dessutom gör det träningen mer inspirerande.
”Hur många par skor sa de att man behöver?” Foto: Getty Images
Börja med två par traditionella träningsmodeller av en typ som du trivs med. Det kan gärna vara olika modeller och från olika tillverkare. Nästa steg blir att komplettera med en lättare modell för dina snabbare tempopass. Löper du ofta i terräng blir utbytet större om du också unnar dig ett par trailskor.
Att öka vår prestationsförmåga och kunna löpa snabbare är en viktig drivkraft hos många som ägnar sig åt löpning. Det kräver självfallet att vi prioriterar vår träningstid till just löpning. Vi får dock aldrig glömma att ett hälsosamt liv förutsätter att vi tränar allsidigt och varierat. Under en viss period i livet klarar vår kropp en prestationsinriktad träning – men ju äldre vi blir desto viktigare blir det också med variation i träningsbelastningen.
Från att nästan ha varit en skambelagd företeelse under 1980-talet har intresset för ultralöpning – det vill säga distanser över maraton – exploderat de senaste tio åren. Är du också sugen på att testa dina gränser? Här är allt du behöver veta om ultralöpningens svenska historia och sportens olika grenar och inriktningar.
Ultralopp delas huvudsakligen in i tre kategorier: distanslopp, tidslopp och backyard ultra. Distanslopp har en bestämd sträcka som alltid är längre än ett maraton. Vanliga distanser är 50 kilometer, 100 kilometer och 100 miles, men i dag finns lopp med alla tänkbara distanser – från relativt korta utmaningar till extrema lopp på flera hundra kilometer. Man skiljer även på traillopp och lopp som går på väg eller bana.
I tidslopp är det i stället tiden som är bestämd från början. Löparnas uppgift är att ta sig så långt som möjligt på den tiden. Vanliga format är 24-timmarslopp och 6-dagarslopp på varvbana där deltagarna springer runt under hela tävlingstiden.
I backyard ultra gäller det för löparna att klara den 6,7 kilometer långa banan så många gånger som möjligt med ny start varje timma. Världsrekordet ligger nu på runt 5 dygn.
Klassiska internationella ultralopp
Runt om i världen finns en lång tradition av klassiska lopp som blivit legendariska. Världens äldsta är Comrades Marathon i Sydafrika, 89 kilometer som arrangerats sedan 1920. Spartathlon i Grekland, 246 kilometer asfalt, räknas som ett av de tuffaste ultraloppen. Swiss Alpine Marathon genom alpmiljö i Davos, 78 kilometer är ett av Europas största ultralopp.
UTMB i Alperna går på stigar i bergen, är ungefär 170 kilometer och har 10 000 höjdmeter. Det finns en mängd 100-mileslopp i USA varav de kändaste i är Western States Endurance Run och Leadville Trail 100. Badwater, som är 216 kilometer är ett av de varmaste loppen med temperaturer upp emot 50 grader.
Svensk ultralöpnings start
I Sverige anordnades Lejonbragden i Lund första gången 1984 som det första ultraloppet på väg. Distansen var 100 kilometer och vinnaren, RW-krönikören Rune Larsson, sprang på drygt 7 timmar. Detta lopp brukas sägas ha lagt grunden för svensk ultralöpning.
Men innan dess hade Hälsingeleden arrangerats under tio år, 1976-86. Den var 51 kilometer lång och gick på trail. Om man går ännu längre tillbaka i tiden ordnades ett 82 kilometer långt gång- och löplopp mellan Varberg och Göteborg 8-9 gånger från 1921-1935.
Sedan dess har flera stora svenska ultralopp vuxit fram. Ultravasan, avgörs i augusti på den klassiska Vasaloppssträckan, 90 km. Värda att nämnas är även Black River Run, 100 miles i Västerås, Täby Extreme Challenge, 100 miles i Stockholm (numera Tyresö Extreme Challenge) samt Kullamannen som erbjuder flera ultradistanser i dramatisk terräng och går i november på Kullaberg i Skåne. Österlen Spring Trail är ett populärt lopp i Skåne på 60 kilometer och Uka Pain i Älvdalen är ett väldigt tufft lopp med flera ultradistanser.
Även tidsloppen har fått en stark ställning. I Sverige anordnas sådana lopp bland annat i Förslöv (Viadal), Borås, Skövde, Växjö och Karlstad.
Ultralöpning etableras som friidrottsgren
Sedan 2006 har Svenska Friidrottförbundets Kommitté för Ultradistanslöpning jobbat för att utveckla och främja ultralöpningen i Sverige. Under den perioden har ultralöpning gått från att ha varit en nisch för ett fåtal entusiaster till att bli en etablerad gren inom svensk idrott med allt fler deltagare.
En av våra mest kända ultralöpare är nämnda Rune Larsson som vunnit det mytomspunna Spartathlon tre gånger. Jonas Buud tog sedan svensk ultralöpning till en ny nivå genom ett världsrekord på 100 kilometer 2015. Han har också vunnit Swiss Alpine Marathon åtta gånger och Ultravasan två gånger.
Johan Steene har varit svensk rekordhållare på 48-timmars, 24-timmars samt 6-dagars, Erik Olofsson slog Johan Steenes rekord på 24-timmars 2022 och Tobbe Gyllebring slog Eriks rekord 2023.
Elov Olsson är en av våra bästa ultralöpare på väg. Med flera svenska rekord, SM-guld och internationella topplaceringar har han visat en imponerande bredd och uthållighet. Han har starkt bidragit till att höja nivån på svenska ultralöpning.
Petter Engdahl har etablerat sig som en världsstjärna genom segrar bland annat i Transvulcania, CCC by UTMB, Eiger Ultra Trail och Zugspitx Supertrail.
Svenska världsstjärnor på damsidan
På damsidan är Emelie Forsberg en av sportens stora pionjärer som gjort stora avtryck genom sina världsmästartitlar i Skyrunning och en lång rad segrar världscuptävlingar i traillöpning. Kajsa Berg var Europamästarinna på 100 kilometer och Maria Jansson har nu haft det svenska rekordet i 24-timmars i ett decennium.
I dag är det Tove Alexandersson som dominerar den internationella scenen. Med segrar i några av de riktigt stora och kända tävlingarna, rekordprestationer och en position som världsetta har hon etablerat sig som en av sportens främsta genom tiderna.
Ida Nilsson är en annan löpare som förnyat sin karriär. Efter en tid med framgångar på medeldistans valde hon att satsa på trail och längre distanser där hon snabbt nådde toppen. Bland hennes främsta meriter finns bland annat segrar i Ultravasan, Transvulcania och Swiss Alpine Marathon.
Ultralöpning – inte bara distanser och tider
Ultralöpning handlar ytterst om så mycket mer än bara distanser och tider. Det är en sport där uthållighet, strategi och förmågan att hantera både fysiska och mentala utmaningar till slut avgör vem som står högst på pallen. Men det är även en sport med en enormt stor gemenskap och kärlek till löpning. För vem kan springa flera hundra kilometer utan att känna kärlek till sin sport?
Svensk ultralöpnings främsta ambassadör: Daniel Westergren Daniel Westergren är ett välkänt och uppskattat ansikte inom svensk ultralöpning, som brinner för att få fler att upptäcka sporten. Nu drömmer han om att skriva en bok om ultralöpningens historia – men ett tufft sjukdomsbesked kom i vägen. Du kan läsa mer om Daniel i Runner’s World #4–2026.
Plantarfasciit är en diagnos som varje år stoppar många löpare från att springa. Så här säger forskningen om vilka åtgärder som är värda att satsa på – och vilka som inte är det.
Plantarfasciit är ett smärttillstånd i plantarfascian, den tjocka bindvävsstruktur som löper längs fotsulan från hälbenet till tårna. Smärtan sitter oftast – men inte alltid – på insidan av hälens undersida, vid fästet in mot hälbenet. Besvären uppkommer vanligen gradvis och är särskilt tydliga vid de första stegen på morgonen eller när man ska röra på sig efter en stunds vila.
Plantarfascian fungerar som ett stöd för fotens längsgående valv och utsätts för stora krafter vid gång och löpning när foten ska plattas ut och dras ihop i samband med stötupptagning och frånskjut. Om belastningen överstiger vävnadens kapacitet kan smärta uppstå.
Prognosen för plantarfasciit är generellt god, men besvären kan vara långvariga. De flesta förbättras inom 6–12 månader med lämplig behandling och anpassad belastning, även om både snabbare och långsammare förlopp förekommer.
Plantarfasciit/plantarfasciopati går alltså över med tiden. Men det finns flera saker du kan göra för att minska symptomen och för att komma tillbaka med bättre förutsättningar än du hade innan skadan. Två av dessa åtgärder rekommenderar jag alltid: att stretcha vaden och hålfoten och att träna upp fotstyrka. Stretcha vaden och hålfoten direkt på morgonen eller efter längre stunder av inaktivitet. Stretching har visat sig vara smärtlindrande framför allt de första månaderna med besvär. Evidensen säger däremot inget om effekterna på mer än tre månaders sikt.
Träna fot- och fotledsstyrka
Författarna till publikationen som denna artikel bygger på rekommenderar också övningar för fot- och fotledsstyrka. Rekommendationen är stark, om än inte lika stark som för stretching. Trots det är styrketräningen enligt min mening en av de viktigaste delarna av rehabiliteringen.
Precis som vid belastningsrelaterade senbesvär handlar rehabiliteringen till stor del om att successivt belasta och stärka vävnaden. Träningen bidrar även till att styrka inte förloras i fot och underben under skadeuppehållet. Detta till skillnad från stretchingen, som framför allt verkar vara symtomlindrande. Effekten av att träna fotstyrka verkar vara störst när träningen kombineras med andra insatser. Det saknas fortfarande tydliga råd kring vilken träning som är bäst.
Tejp och fotbäddar
Utöver dessa två åtgärder brukar jag ofta rekommendera två andra också: tejpning och att använda fotbäddar/inlägg. Tejpning används i avlastande och smärtlindrande syfte. Evidensen för kortsiktig smärtlindring är god, men det saknas stöd för att någon särskild tejpningsteknik eller tejptyp är överlägsen.
Det finns också bra vetenskapligt stöd för att inläggssulor som stöttar fotvalvet och/eller ger extra stötdämpning under hälen minskar smärta på både kort (2 veckor) och lång (1 år) sikt. Översikten som denna artikel refererar till poängterar att sulor inte bör användas som ensam behandling.
Det finns ingen konsensus kring vilken sultyp som är bäst och färdiga sulor verkar på gruppnivå ge lika god smärtlindring som individuellt tillverkade fotbäddar. Jag brukar rekommendera att inläggen långsamt och successivt fasas ut efter att smärtfrihet uppnåtts. Som tumregel kan utfasningen få ta mellan halva och samma tid som inläggen har använts.
Manuell behandling
Utöver dessa kan man även komplettera med manuell behandling av mjukdelar och leder. Manuell mjukdelsbehandling handlar om att bearbeta triggerpunkter och muskler i fot och vad. Metoden används främst för smärtlindring och kan vara ett viktigt komplement under rehabiliteringen.
Manuell ledbehandling kan användas för att återställa eller bibehålla rörlighet i fot, fotled och underben. Den syftar främst till smärtlindring samt till förbättrad funktion när rörligheten är nedsatt.
Andra typer av behandlingar vid plantarfasciit
Nattskena Det här är en ortos som används nattetid för att hålla fotleden i ett mer neutralt läge. Kan minska morgonsmärta och rekommenderas främst under de första 1–3 månaderna.
Laserbehandling och dry needling Detta rekommenderas inte av författarna till översikten, men kan vara värt att prova om övriga insatser inte ger tillräcklig effekt.
Stötvågsbehandling Det finns relativt stark evidens för måttlig smärtlindring av stötvågsbehandling, särskilt vid besvär som varat längre än sex månader.
Ultraljud Rekommenderas inte då evidensen är otillräcklig.
Kortisoninjektion En injektion med kortison kan ge snabb smärtlindring men riskerar att försvaga vävnaden. Bör därför främst övervägas i undantagsfall när andra behandlingar inte haft önskad effekt och besvären är långvariga eller kraftigt påverkar livskvaliteten.
Glöm inte helheten Se över löpteknik, skoval, träningsupplägg samt eventuella styrke- eller rörlighetsbegränsningar i resten av kroppen.
Tips till dig som är terapeut! Om besvären är väldigt uttalade så kan det hjälpa att med tejpningar, skor eller inlägg minska på hälens eversion och på tårnas (framför allt stortåns) extension i stegavvecklingen.
Andra tänkbara orsaker till smärtan (differentialdiagnoser)
Hälkuddsinsufficiens Hälens stötdämpande fettkudde har förlorat en del av sin tjocklek eller elasticitet. Ger ofta smärta centralt under hälen.
Stressfraktur på kalkaneus (hälbenet) En överbelastningsskada som resulterat i små sprickor i hälbenet. Till skillnad från plantarfasciit blir smärtan ofta successivt värre under aktivitet och förbättras inte när man har kommit igång. Bör bedömas av ortoped och gärna med bilddiagnostik. I vissa fall krävs total avlastning med kryckor och/eller ortos.
Triggerpunkter Smärta under hälen kan ibland vara refererad från triggerpunkter i framför allt vaden eller musklerna under foten.
Nervpåverkan Flera nerver kan ge upphov till smärta under hälen:
Baxters nerv – inklämning av en liten nervgren på insidan av hälen. Besvären liknar ofta plantarfasciit men kan även ge brännande eller stickande smärta. Morgonsmärtan är ofta mindre uttalad.
Tarsaltunnelsyndrom – inklämning av nerv bakom den inre fotknölen. Kan ge liknande smärta som plantarfasciit eller Baxters nerv, men ofta även neurologiska symtom i fotsula och tår.
Nervpåverkan från ländryggen – kan ibland ge utstrålande smärta till hälen. Ofta förekommer även bensmärta, domningar eller andra sensoriska symtom.
Fakta plantarfasciit Termen plantarfasciit är egentligen missvisande. Ändelsen -it betyder inflammation, men modern forskning tyder på att tillståndet oftare präglas av överbelastning och degenerativa förändringar. Därför används allt oftare termen plantarfasciopati, som inte säger något om bakomliggande mekanism.
Rehab av plantarfasciit
För att få rätt dosering av träning, behandling och belastning bör rehabiliteringen anpassas individuellt. Hur aktiv du kan vara beror bland annat på smärtans intensitet, hur länge besvären funnits och hur foten reagerar på vardags- och träningsbelastningen. Styrketräningen av foten fyller flera syften och därför används olika övningar beroende på syfte.
Här visar jag några exempel på inslag som jag ofta använder i rehabiliteringen.
Vadmuskelstretch
Gör 1–2 x 30–60 sekunder per sida, både med rakt ben och med lätt böjt knä.
Stretch plantarfascia
Gör 1–2 x 30–60 sek per sida – även den sida som är smärtfri.
Bollmassage hålfot
Gör 2–4 minuter per sida. Variera mellan långsamma massagerörelser och att stanna på ömma punkter samtidigt som du böjer och sträcker tårna. Undvik att massera direkt på det smärtande området vid hälens fäste.
Fotstyrka
Syftet med kilen på bilden är att tårnas uppåtvinkling gör att plantarfascian spänns upp mer. Pressa gärna tårna lätt ner i kilen. Det gör att du känner arbetet ännu mer i hålfoten. Sikta på att bli trött av 3–5 × 10–20 repetitioner. Använd vikter, ryggsäck eller viktväst vid behov.
Tejpning
Ett tips om du vill tejpa foten en längre period är att använda tejpunderlag eller klisterspray. Detta kan minska risken för irriterad hud och gör att tejpen fäster bättre.
I Buenos Aires blev Yomif Kejelcha, Etiopien, den förste personen att springa ett halvmaraton under 57 minuter i godkända förhållanden. Och på Diamond League-galan i Silesia imponerade Samuel Pihlström.
56.51. Så lyder det nya världsrekordet på halvmaraton, satt av etiopiern Yomif Kejelcha. I Argentinas huvudstad Buenos Aires krossade han det tidigare rekordet med 29 sekunder.
Det gamla rekordet innehades av ugandiern Jacob Kiplimo, som sprang på 57.20. Noterbart är dock att Kiplimo har sprungit ännu snabbare. I Barcelona förra året noterade han 56.42, men tiden ratificerades aldrig som världsrekord. Anledningen var bland annat att han ansågs ha sprungit för nära ledarbilen och därmed fått otillbörlig hjälp.
Pihlström fortsätter imponera
Under Diamond League-galan i polska Chorzów stod Samuel Pihlström för ännu ett starkt lopp på 1 500 meter.
Precis som under EM låg han en bit bak i fältet när sista varvet inleddes, men började avancera genom den avslutande kurvan.
När löparna kom in på upploppet var svensken med i kampen om segern. Trots att han tappade något på slutet sprang han i mål som femma på 3.31,41 – en placering bakom Jakob Ingebrigtsen och knappt en sekund efter segraren Ethan Strand, USA.
Samuel Pihlström efter sitt EM-silver. FOTO: DECA Text & Bild
Alla resultat från Diamond League tävlingen hittar ni här.