Blog

Vilken rekordvecka!

Vilken rekordvecka!


Andreas Almgren har slagit två svenska rekord, på 5 000 och 3 000 meter. Hindersuccén fortsätter och Pihlström närmar sig 3.33. Frågan är om inte det här är den bästa svenska löparveckan någonsin? 

Bislett Stadion var slutsåld när Andreas Almgren i torsdags startade sitt andra 5 000-meterslopp för i år. Precis som i loppet på Stockholms Stadion fick dock inte Almgren en perfekt resa. Liksom då tvingades han även nu dra sin klunga de sista fyra varven – men kom trots det i mål på 12.50,94. Ett nytt svenskt rekord och en tid som gör att han är ny sexa genom tiderna i Europa, före legendarer som Mo Farah. 

Men Almgren var inte färdig där. Under söndagen var det dags för Bauhausgalan och den svenska succémannen var förstås ett av tävlingens dragplåster, nu på 3 000 meter.

Farthållningen var satt så att löparna skulle kunna kom ned på tider runt 7.30, men rätt snabbt visade det sig att ingen var särskilt taggad på att gå med hararna. I stället passerade klungan halvvägs på 3.48 (fart för 7.36). Efter dryga 2 000 meter drogs dock farten upp och Almgren hängde med toppklungan. 

In på upploppet stod publiken på den nästan slutsålda Stockholms stadion, samtidigt som Andreas Almgren sprintade mot mål som fyra. Klockan stannade till slut på 7.34.28. Svenskt rekord med tre sekunder.

I samma lopp slutade Emil Danielsson tolva på 7.49,03. Loppet vanns av normannen Narve Gilje Nordås på 7.33,49. 

Stadion kokade för Andreas Almgren. FOTO: DECA Text & Bild

Tidernas svenska hinderlopp?

Det var inte bara Andreas Almgren som levererade i solen på Stadion. Ur svensk synvinkel är hinderloppet kanske det bästa genom tiderna. 

Emil Blomberg blev bäste svensk med en niondeplats på det nya PB:et 8.16,94 och Simon Sundström tia på 8.17,15. Vidar Johansson, som slog i ett hinder, blev tolva på 8.23,99 och Leo Magnusson trettonde på 8.24,91. 

Samtliga kvalar in bland de tio snabbaste tiderna någonsin i Sverige på 3 000 meter hinder. Emil Blomberg är ny fyra genom tiderna och Leo Magnusson ny åtta. Alla fyra tider är dessutom under EM- kvalgränsen. 

Etiopiern Lamecha Girma vann loppet på 8.01,63. 

Pihlström och Yolanda

Samuel Pihlström inledde sin vecka med att i Ostrava göra 3.35,26 på 1 500 meter, och fortsatte med att springa in som femma på samma distans på Bauhausgalan på 3.34,51. En tid som gör att han befäster sin plats som fyra genom tiderna i Sverige. Pihlström tog också viktiga rankingpoäng i jakten på en OS- plats. 

Jonathan Grahn gjorde även han ett fint 1 500-meterslopp under Bauhausgalan. Han slutade tolva på 3.38,02. I damernas lopp blev Hanna Hermansson elva på 4.07,85. Loppet vanns av Laura Muir på 3.57,99. 

Samuel Pihlström under presskonferensen inför Bauhausgalan. FOTO: DECA Text & Bild.

På damernas 800 m tog sig Yolanda Ngarambe in som ny nia genom tiderna. Med en fin avslutning kom svenskan i mål som femma på 2.01,32. Nästa vecka kommer hon att springa EM i Rom, fast då på 1 500 m. 

Bakom henne blev Julia Nielsen sjua på 2.02,37, hennes syster Wilma slutade åtta på 2.03,10. Brittiskan Jemaa Reekie vann loppet på 1.57,79. 

I herrloppet slutade Andreas Kramer sjua på stabila 1.45,27. Tidigare under veckan tävlade han på Golden Spike-galan i Ostrava där han slutade trea på 1.45,85. 

Alla resultat från Bauhausgalan hittar ni här.

Ett varmt maraton

Det var 18 400 löpare av 23 000 anmälda som sprang iväg utanför Stockholms Stadion för att ta sig an de dryga 42 kilometerna runt Stockholm. Solen sken och temperaturen visade över 25 grader när startskottet ljöd för den 45:e upplagan av Stockholm Marathon.

Av svenskarna var det Samuel Tsegay som till en början var mest offensiv. Hällelöparen gick med tätklungan men föll tillbaka. I stället var det Keep up Running Clubs Ebba Tulu Chala som tog över täten i SM-klassen. Tulu Chala hade ett stabilt grepp om SM-guldet fram tills dess att några kilometer återstod. Då började Spårvägens Archibald Casteel öka tempot och inne på Stadion hade han ögonkontakt med Ebba. 

Tulu Chala kunde dock hålla undan och ta sitt första SM-guld på 2.18.43, vilket också räckte till en sjätteplats totalt. Casteel tog silvret, sju sekunder efter Ebba och Linus Rosdal knep bronset på 2.19.36. 

I damklassen valde Högbys Hanna Lindholm att öppna hårt, något som hon senare fick betala för. Som mest hade hon en lucka ned till Carolina Wikström på 20 sekunder, men hon stumnade rejält och fick se sig omsprungen av både Wikström och Runacademys Malin Starfelt.

Uppsalalöparen Wikström tog därmed sitt fjärde SM-guld på tiden 2.37.28, vilket räckte till en fjärdeplats totalt. Silvret gick till Starfelt som sprang in på 2.41.25 och bronset till Lindholm på 2.45.58. 

Carolina Wikström mot SM-guldet. FOTO: DECA Text & Bild

Totalt blev det dubbelt kenyanskt då Fredrick Kibii vann herrklassen på 2.14.17 och Marion Kibor vann damklassen på 2.31.46.

Alla resultat från Stockholm maraton hittar ni här.

Isabellah Andersson tillbaka på Stockholms gator

Isabellah Andersson tillbaka på Stockholms gator


På sin resa genom den svenska huvudstaden passerar löparna det kungliga slottet vid tre tillfällen. En därmed mycket passande miljö för Isabellah Andersson, drottningen av Stockholm Marathon. I år gör Isabellah en efterlängtad comeback i startfältet.

Alla Swifties får säga vad de vill, men nog är väl ändå Stockholm Marathon årets stora begivenhet? Tävlingen som förkortar vintrarna för många nordbor eftersom vi tvingas plocka fram träningskalendern redan när kvicksilvret är på den nedre halvan av termometern.

I år är det ett rekordstort startfält i tävlingen och faktum är att deltagare nummer 23 000 registrerade sig klockan 12:47 dagen före tävlingen. Loppet är därmed helt utsålt och bekräftar därmed det enorma intresset för långdistanslöpning i Sverige.

Bland alla de som ger sig iväg i dag syns inte minst folkkära Isabellah Andersson, en löpare som har tagit emot segerkransen vid sju tillfällen inne på Stockholm Stadion.

Efter att ha gått igenom en knäoperation för ett år sedan är det nu alltså äntligen dags för comeback.

Vad är det bästa med Stockholm Marathon?

– När vi pratar om löpning så är det Stockholm Marathon som har gjort den jag är i dag. Jag älskar Stockholm och jag är så glad att jag är tillbaka!

Isabellah Andersson, Hanna Lindholm och Carolina Wikström.

Isabellah strör beröm över arrangören som hon säger tar hand om henne på allra bäst sätt. Och det syns verkligen på henne hur hon trivs inne på Stockholm Stadion. En arena där hon vann redan i sin debut 2008 och prenumererade på titeln ända fram till 2015. Året senare kom hon tvåa i tävlingen och när hon sprang loppet senaste gången, 2018, så kom hon på fjärde plats.

Det är alltså sex år sedan Isabellah senast nålade på sig nummerlappen i Stockholm.

När Isabellah får frågan om vilken del av tävlingen som hon tycker allra bäst om så kommer svaret blixtsnabbt utan minsta tvekan:

– Hela loppet. Jag älskar publiken och älskar att få höra den ropa Isabella!

Den sjufaldiga segraren i Stockholm Marathon berättar med inlevelse hur hon njuter av att springa loppet och att hela tiden mötas av ovationer från både kända och okända människor.

– Det är ren glädje!

Kan du beskriva känslan när du har kommit in i Stockholm Stadion i ledning?

– Det känns underbart, man får rysningar.

Carolina Wikström och Isabellah Andersson.

Hur ser du på dina chanser i årets tävling?

– I år har jag ingenting att förlora, jag är bara så tacksam att vara här och att jag har kunnat träna skadefri de senaste månaderna. Jag ska göra mitt bästa.

Isabellah har inför tävlingen laddat upp med träning i Kenya och bör därmed vara acklimatiserad till den värme som punktmarkerar Stockholm under maratonhelgen.

Hon säger själv att hon är i samma form som när hon senast sprang loppet 2018. Isabellah är därmed en av de svenska favoriterna i tävlingen. Räcker det till och med till för en seger?

– Jag säger så här, alla som går i mål är en vinnare!

Kloka visdomsord av den mycket sympatiska Isabellah Andersson som nog kan räkna med att höra åskådare ropa hennes namn även i år.

Isabellah Andersson och Mustafa ”Musse” Mohamed, två folkkära långdistansare.
Svenska favoriterna i Stockholm Marathon. Från vänster: Isabellah Andersson, Hanna Lindholm, Carolina Wikström, Samuel Tsegay, Jesper Lundberg och Archie Casteel.
Dameliten på Stockholm Marathon: Dags att bryta den etiopiska segerraden? 

Dameliten på Stockholm Marathon: Dags att bryta den etiopiska segerraden? 


Tre av de fyra snabbaste svenska maratonlöparna genom historien står på startlinjen – bland annat sjufaldiga segrarinnan Isabellah Andersson. De möter hårt motstånd från inte minst etiopiska och kenyanska löpare.

I en gren som domineras så fullständigt av Kenya är det märkligt att vi endast tre gånger har haft en kenyanska högst upp på Stockholm Marathons prispall. Isabellah Andersson har däremot ståtat där sju gånger. Nu är hon tillbaka, efter ett sex år långt uppehåll.

Isabellah, med rötterna i Kenya men som blev svensk medborgare 2009, har fantastiska sju segrar i Stockholm Marathon, 2008–2015. Hon tog ett åttonde SM-guld 2016 och ett SM-brons 2018, men lade mer eller mindre av efter det. Nu har hon 43 år ung genomfört sin första ordentliga satsning sen dess med ett antal månaders träning i Kenya.

Vi lär inte se henne utmana om segern, men Isabellah är ett spännande inslag som innebär att vi har tre av historiens fyra snabbaste svenska maratonlöpare på startlinjen. Med regerande svenska mästaren Carolina Wikström och 2022 års SM-vinnare Hanna Lindholm är totalt elva SM-guld representerade, i stort sett halva mästerskapsskörden under 2000-talet. 

Den etiopiska dominansen

De fyra senaste upplagorna av adidas Stockholm Marathon har dock vunnits av etiopiskor. Sifan Melaku seglade ifrån efter halva loppet ifjol och vann till slut med nästan tre minuter till Sorome Negash. De två återvänder i år.

Melaku efter att i mars ha hängt med två tredjedelar in på Seoul Marathon, som vanns på 2:21. Negash vann i höstas Dublin Marathon på 2:26 och har inte varit sämre än tvåa i sex av sina nio maror. Och Zenebu Bihonegn och Gadise Mulu sprang maror på 2:24 ifjol. Vad kan Kenya sätta emot det? 

Halvmaratonplöjare nu på fulla distansen

Kenyas Marion Kibor har utvecklats från lopp till lopp med tiderna 2:31-2:28-2:25-2:22 under två års tid. Det tog stopp i Amsterdam i höstas, där hon passerade halvvägs på 1:09, men segade sig ändå in i mål på 2.24.

Märkligare bakgrund har hennes landsmannina Ivyne Jeruto som under 2017–19 sprang 36 (!) mindre halvmaror och vann 16 av dem. Hon gav sig så småningom på maran, men utan att bräcka ens 2:40, för att plötsligt i mars vinna i Rom på 2:24. 

Medaljaspiranterna

Bakom stockholmarna Wikström och Lindholm, som dock representerar Upsala IF respektive Högby IF på Öland, finns två medaljaspiranter som flyttat från huvudstaden. Malin Starfelt i Östersund och Fanny Schulstad i Örebro. De bör konkurrera med Isabellah Andersson och Malins klubbkamrat i Runacademy, Johanna Bäcklund samt Fannys kollega i Örebro, Erica Lech. Se dock upp för debutanten Julia Nilsson, Pallas Malmö, och inte minst IFK Umeås Evelina Henriksson, som nyss tagit sig ner under 34 minuter på milen. 

Herreliten på Stockholm Marathon: Snabbaste uppställningen någonsin 

Herreliten på Stockholm Marathon: Snabbaste uppställningen någonsin 


Med 14 löpare med personliga rekord på 2:07–2:10 har vi det snabbaste elitfältet någonsin på adidas Stockholm Marathon. Fem av dem slåss dessutom om SM-medaljer. Men vem kan hålla huvudet kallt och klara värmen bäst? 

Ja, inte nog med att SM-löparna håller högre klass än någonsin förr. Det är till och med så att två av de tre kvickaste löparna är SM-deltagare. Samuel Tsegay är den ende som har sprungit under 2:07, men det var för tre år sedan. Hässelbys Samuel Russom är minuten långsammare, men det resultatet gjorde han i februari, i Sevilla. Eritreanen väntar ännu på svenskt medborskap men på de fyra år som han har fått tävla på SM har han erövrat 19 (!) medaljer varav sju guld, däribland på maran för två år sen. Men ifjol bröt han loppet. 

Jakten på OS

Förra året passade Samuel Tsegay på att skörda sitt tredje maratonguld. Han följde upp det i höstas med att i Amsterdam sänka det svenska rekordet till 2:08:41. Men det var inte tillräckligt för att bli uttagen till OS, och efter det har han ägnat sig åt en oförtruten jakt på att komma till Paris. Men årets tre maratonstarter har inte slutat väl, 2:11 i Dubai i januari och två brutna lopp veckorna efter varandra i april. Båda tävlingarna kännetecknades av samma värme som väntar i Stockholm på lördag. 

Fem andra SM-favoriter

Fem av Sveriges snabbaste maratonlöpare genom tiderna är med på lördag. Även Ebba Tulu Chala har närt OS-drömmar. Återigen sprang han fort i Sevilla, där han har gjort sina bästa lopp. Ebbas 2.09:06 överträffas endast av Suldan Hassans svenska rekord i samma lopp och ovan nämnda mara i höstas av Tsegay.

Det var också i Andalusien som Linus Rosdahl slog personligt rekord med 2:11.30. Han sällar sig till SM-medaljaspiranterna tillsammans med Archie Casteel, som hade 2:10 där ifjol och 2.11 i Köpenhamn bara fyra veckor före Stockholm.

Glöm inte heller bort den mest erfarne av dem alla, David Nilsson, med sex maratonmedaljer inklusive silver ifjol eller Jesper Lundberg, målaren från Äppelbo som hängde upp penseln för att bli professionell löpare. SM-fältet har växt kraftigt från 57 löpare ifjol till 71 i år. Av dem är 31 från Stockholm med FK Studenterna som största förening, som har sju SM-löpare. 

Ingen given favorit

Vilka östafrikaner har hittat till Stockholm i år? Kenyanen Fredrick Kibii började med maraton ifjol och fick snabbt ihop tre lopp på 2.08-2:09 med bland annat en seger i Lens. Landsmannen Benard Kipkorir har vunnit tre av sina fem första maror på liknande tider. Kennedy Kipyeko har en djup bakgrund på halva distansen med tio lopp på strax över timmen och har inlett maratonkarriären med en seger och en andraplats. Robert Ngeno var fyra här i fjol och persade (2:10:16) sen i Buenos Aires i höstas.

Marockos Mohamed El Talhaoui var strax bakom Russom i Sevilla. Etiopiern Gezahagn Zelalem är snabbast av dem (2.07:56) med en andraplats på den svårsprungna maran i München, men har bara sprungit ett (misslyckat) lopp på de 20 månader som förflutit sen dess.

Till syvende och sist blir frågan vem som har mest is i magen när termometern visar 25 grader. Vinnarna av tidigare högvärmelopp i Stockholm har sällan gått att förutse. 

Spetsa formen – med rätt mental inställning

Spetsa formen – med rätt mental inställning


I nedräkningen mot adidas Stockholm Marathon den 1 juni, som görs i samarbete med adidas, får du följa RW:s chefredaktör Anders Szalkais förberedelser inför hans 26:e Stockholm Marathon – 30 år efter hans första SM-guld på maratondistansen i just Stockholm. Nu är det bara den fysiska och mentala laddningen kvar.

[ANNONS FRÅN ADIDAS] Känslan i löpningen var hyfsad de senaste passen. Sista tuffare fartpasset berättade jag om här, och med två dagar kvar till loppet körde jag ett lätt distanspass där jag ”som på den gamla goda tiden” la in 5×200 m i lite snabbare tempo för att hålla i gång fart och känsla. Nu återstår bara en korta hålla i gång-jogg dagen innan loppet (jag brukar inte vila helt utan gillar att aktivera kroppen med lätt jogg).

5×200 meter med 45 sekunders ståvila blev sista lilla farttriggningen innan maran

Positiv mental status

Som jag skrev i min analys av maratonbanan tycker jag att en del av den mentala laddningen är att kolla in banan. Självklart finns det även andra saker som handlar om att förbereda sig mentalt inför ett maratonlopp. En bra mental status inför och under loppet kan man tjäna tid på – och det kan också lägga grunden för en ännu mer positiv upplevelse.

Det handlar mycket om att gå in med en positiv känsla och ett självförtroende som kan besegra tröttheten. För tröttheten kommer – jag har i varje fall aldrig sprungit en mara utan att tröttheten smugit sig på. Fundera därför gärna redan nu på hur du ska hantera tröttheten under tävlingsdagen. Hitta också ett mantra som du kan ta till när det tar emot.

Tona ner pressen

Om du har bra träning bakom dig är det enkelt att gå in med ett starkt och positivt sinne. Då blir det viktiga i stället att tona ner pressen. För stora förväntningar kan blockera löpningen om det helt plötsligt inte går så lätt som det borde göra, med tanke på den träning du har lagt ner.

Ha därför med dig att du har tränat riktigt bra, det är en styrka. Men lämna också en öppning för att det är ett tufft jobb som ska göras. Du vet att arbetet och resultatet inte kommer av sig självt. Du måste därför vara inställd på att du kommer behöva plocka fram de resurser du har byggt upp med all bra träning.

Allt att vinna

Om träningen inte riktigt gått som planerat blir det om möjligt ännu viktigare att få till den mentala styrkan. Du måste vända den inte helt perfekta träningsuppladdningen till något positivt, genom att hitta en ”jag har allt att vinna”-känsla. Då kan du lättare gå in i detta med en avslappnad inställning, utan press från dig själv eller omgivningen.

Ett sätt att förstärka känslan av att det ska gå bra, även om förberedelserna inte varit de bästa, kan vara att titta tillbaka på träningen eller på en tidigare tävling. Fokusera gärna på tillfällen då du har haft flytet och farten utan en perfekt träningsperiod. Övertyga dig själv om att du också denna gång kommer att ha flyt på tävlingsdagen – om du gör rätt de sista dagarna.

All träning är gjord och skorna är redo för start – men lite av den mentala laddningen återstår.

LÄS TIDIGARE INLÄGG I NEDRÄKNINGEN MOT
adidas STOCKHOLM MARATHON:
Underskatta inte värmen – sista fartpasset med högre puls
Banan på adidas Stockholm Marathon
Bästa tipsen med en vecka kvar
Därför ska du lägga in fartökning i långpasset
Snabbdistans – ett tufft men utvecklande pass
Längsta långpasset innan maran – så ska du tänka!

Underskatta inte värmen – sista fartpasset med högre puls

Underskatta inte värmen – sista fartpasset med högre puls


I samarbete med adidas får vi följa chefredaktör Anders Szalkais uppladdning mot 2024 års adidas Stockholm Marathon. Här reflekterar han över hur värmen påverkade honom på sista lite tuffare passet inför maran – och hur man kan tänka inför och under maran när det är varmt.

[ANNONS FRÅN ADIDAS] Jag frångick mitt eget rekommenderade upplägg mot maran där jag förespråkar, och oftast själv kör, sista fartpasset inför lördagens maratonlopp på tisdagen innan loppet. Nu blev det både av praktiska skäl och för att jag tror det passar mig bättre i år så att jag körde sista lite tuffare passet redan på måndagen. Jag hade förmånen att kunna lägga in passet precis samma tid på dagen som loppet avgörs, det vill säga med start runt lunchtid.

Med drygt 25 grader och strålande sol ute blev det ett pass där jag både värmetränade mig själv, och där jag påmindes om hur mycket man påverkas i prestationsförmåga när det blir riktigt varmt.
Jag har en gammal våg och som experiment nu tog jag vikten innan passet och sen efter passet, och ja det var stor skillnad …

Värmepasset

Jag värmde upp med en distansuppvärmning på 8 km i lugn fart ute i värmen. Efter lite rörlighet och kläd- och skobyte blev sedan huvuddelen av passet på mitt löpband.

+27 grader sa termometern vid löpbandet – och ingen fläktande vind. Passet inleddes med 5 x 25 sekunder koordinationslopp med 2,0 % i motlut med 35 sekunders ståvila (det vill säga start varje hel minut), med progressivt ökande fart: 15-16-17-18-19 km/h. Det körde jag för att få upp farten och pulsen och för att hitta in till känslan med tävlingsskon som jag kommer köra maran i.

Efter att ha vilat någon minut efter sista koordinationsloppet körde jag ett pass där jag har många referenser sedan tidigare: 4 x 10 minuter i lite snabbare än min planerade maratonfart och med svagt progressivt upplägg. Jag har haft exakt samma pass två gånger efter att jag sprang Boston Maraton i mitten av april, men då var det klart svalare temperatur vid bandet.

Svetten lackade – minus 3,6 kg

Man kan säga att svetten verkligen lackade. Jag bytte linne och torkade svett på ståvilan efter varje tiominutersintervall, men ändå var spegeln framför bandet mer randig än vanligt av all svett. Känslan var dock faktiskt bättre än på länge, och jag tyckte att jag inte alls fick jobba lika mycket som förra gången jag körde passet.

Efter passet konstaterade jag att min snittpuls var fyra slag högre, sett över hela passet, jämfört med senast – trots den bättre känslan. Speciellt kunde jag se på pulskurvan på sista intervallen att den ”driftade” (höjdes) klart snabbare upp till en för mig hög nivå tidigt i intervallen.

Jag tror definitivt att jag kan koppla ihop detta med värmen och att jag svettades så mycket. Efter nedjoggen kunde jag konstatera att jag – trots att jag drack cirka 3 dl under passet – hade tappat 3,6 kg i vikt. Det påminner mig helt klart om att man ska ha respekt för värme och anpassa fartupplägget på maratonsträckan.

Anpassa farten – speciellt uppför

Utifrån den konstaterade högre snittpulsen jag hade på passet i jämförelse med tidigare pass, (utan att ha gjort någon form av vetenskapligt test) tror jag att det är väldigt viktigt att framför allt ta det lugnt på de delar av banan där det går uppför.

Uppförslöpning gör automatiskt att pulsen går upp, och om man då dessutom har högre puls från värmen finns det risk att man ”går i taket”. Så jag ska försöka lyssna på mina egna råd här och verkligen våga ”smyga” uppför utmaningarna för att spara kroppen från att gå på rött – även om känslan i benen är positiv på loppet.

Låås gav tipsen – salt och nedkylning

Jag var dock nöjd med passet, och tar med mig känslan men kommer ha respekt för värmen och göra allt jag kan för att optimera mig för värmelöpning på lördag. Lite tips till det fick jag och ett stort gäng löpare som slutit upp på Löplabbet för en ”inför maran”-träff med adidas.

Efter lite skosnack, där jag fick presentera snabba och heta adidas Adizero Adios Pro Evo 1, blev det marasnack med Kristoffer Låås – en av de svenska topplöparna i årets adidas Stockholm Marathon. Kristoffer sprang nyligen Göteborgsvarvet och konstaterar att han där fick bra värmeträning – och delade nu med sig av sina erfarenheter.

Inför loppet hade Kristoffer laddat med extra salt genom att ta en salttablett dagarna innan loppet och sen tog han även salt efter halva loppet – och det var något han även skulle göra på maran. Det stämmer väl in på mina egna råd – att ta extra salt innan långlopp i värme och gärna extra salt under loppet.

Salt går ju att få i sig via olika sportdrycker, Resorb och salttabletter. Vilket man väljer spelar nog inte så stor roll, men jag har testat salttabletter på några av mina ultralopp och tycker det har funkat bra. Men tar man det under loppet och även inför så ska man inte glömma att vara redo med vatten – för annars kan det bli väldigt torrt i munnen. Så buffra gärna med lite extra salt i någon form om du ska springa.

Ta det kallt

Kristoffer tipsade även om att man ska kyla sig så mycket man kan inför och under loppet. Beordra ut nära och kära på banan där de kan stå med kallt vatten att hälla över dig. Ett tips som jag tycker är bra och enkelt är att frysa in en flaska med vatten och ta med på tävlingsdagen. Den kan man sedan dels hälla lite vatten från när det smält men också bara dra runt över axlar och överkropp för att kyla lagom mycket innan start – om det nu blir en varm dag på lördag.

Andra bra värmetips är att ha en ljus, luftig keps (ingen keps som stänger inne värmen) som skydd och att överlag välja ljusa, luftiga kläder som inte drar till sig värme.

Läs mer om nedräkningen till adidas Stockholm Marathon:
Banan på adidas Stockholm Marathon
Bästa tipsen med en vecka kvar
Därför ska du lägga in fartökning i långpasset
Snabbdistans – ett tufft men utvecklande pass
Längsta långpasset innan maran – så ska du tänka!

LÄS MER HÄR HUR PRESTATIONSFÖRMÅGAN PÅVERKAS AV VÄRME

Maratonprofilen: Annette springer VM för fjärde gången

Maratonprofilen: Annette springer VM för fjärde gången


Hon har sprungit maraton i veteran-VM tre gånger. I höst är det återigen dags för Annette Nilsson Springare från Gällivare att packa resväskan. Eftersom mästerskapet avgörs i samband med Sydney Marathon innebär detta dessutom att Annette kan bli en av de allra första löparna med sju ”marathon majors”.

Det är i samband med en mellanlandning på flygplatsen i Köpenhamn som Annette Nilsson Springare från Gällivare berättar om sin passion för löpning och resor. En kärlek som har fått henne att gång på gång lämna hemmet i Gällivare för att ge sig iväg till olika maratondestinationer världen över.

Men eftersom Annette Nilsson Springare är bosatt i norra Lappland så får hon alltid addera två dagar till sina maratonäventyr. En klar kontrast till de flesta andra löpare som bekvämt kan ta flygbussen eller tåget fram och tillbaka till Arlanda eller Kastrup.

Förutom utresan så förlorar nämligen Annette även en dag i samband med hemresan eftersom hon tvingas vänta en hel dag på sitt kvällsflyg. Exakt så är fallet just denna gång när hon landar på Arlanda efter sin avslutade maratonutflykt till Boston Marathon.

Annette Nilsson Springare med medaljen från årets Boston Marathon.

– Jag har bokat ett hotell på Arlanda i dag så att jag kan duscha och gå och lägga mig innan planet går i kväll. Klart man kan bli lite avundsjuk när man landar och ser de andra medresenärerna ta flygbussen hem medan jag blir kvar på flygplatsen.

Annette är dock van vid det här förfarandet och har accepterat att det är priset som får betalas för att bo långt från Sveriges största flygplats. Hennes breda leende avslöjar dessutom att det absolut är värt det.

– Jag älskar det här! Det är otroligt boostande att få vara med likasinnade och fly verkligheten för några dagar. Det är helt fantastiskt!

Hur många löparresor brukar du genomföra varje år?

– Sådana här långa resor blir det kanske två av, men jag springer nog totalt kanske 2–4 maror varje år.

Annette berättar att hon börjar känna igen allt fler som hon har träffat tidigare i samband med löparresor, men att det alltid tillkommer nya ansikten. Hon säger att man hänger en del med varandra under resorna och att man har lite kontakt efteråt via sociala media.

– Hon jag delade rum med i Tokyo förra året träffade jag faktiskt vid startbussarna under årets Boston Marathon. Vi åkte samma buss ut till starten. Det är ett privilegium att få vara med om det här!

Några av Annettes reskamrater i samband med årets Boston Marathon. Annette ses som tredje person från vänster längst upp i bilden.

När Annette i början av resan hämtade ut sin väska från bagagebandet på Logan Airport i Boston så var den ganska rejält tilltagen trots att det endast handlade om en veckoslutsresa. Vädret kan visserligen variera på den amerikanska östkusten under april, så det krävs kläder för alla möjliga väder under Boston Marathon. Men kanske det även rymdes något annat i resväskan?

– Jag åker alltid med en påse Pågens kanelgifflar!

Annette avslöjar att hon dessutom alltid tar med sig smågodis som hon laddar upp med inför tävlingarna.

– Det är blandat smågodis. Man vet inte exakt vad man vill ha före loppet, så man måste blanda, förklarar Annette.

Fjärde gången gillt

I höst ska hon springa sitt fjärde veteran-VM i maraton. Hon har därmed varit med på alla världsmästerskap sedan grenen kom med på programmet för veteran-VM. Tävlingarna går i samband med ordinarie maratonlopp i någon storstad.

– Jag har sprungit VM båda gångerna i London och i fjol sprang jag när det gick i Chicago.

Årets veteran-VM arrangeras i samband med Sydney Marathon, ett lopp som aspirerar på att bli den sjunde deltävlingen i World Marathon Majors. För att bli en fullvärdig medlem i denna exklusiva skara så krävs dock att arrangören prickar av 102 punkter på en speciell checklista två år i rad.

Eftersom Sydney Marathon checkade av dessa kriterier i samband med fjolåret så ser det därmed ljust ut för tävlingen som bara behöver upprepa det i år igen. I så fall blir loppet officiell medlem i World Marathon Majors från och med år 2025.

Boston Marathon 2019. Här har Annette kommit fram till tuffa Newton Hills under andra halvan av loppet.

Alla deltagare i årets veteran-VM i Sydney har emellertid en extra förmån eftersom de får tillgodoräkna sig denna tävling som en major i efterhand om den klarar kriterierna i år. Annette Nilsson Springare har därmed chansen att bli en av de allra första maratonlöparna att lyckas genomföra sju majors.

Ditt största minne från alla din långresor?

– Island! Det är klart att det är Island, säger Annette och skrattar åt det galna minnet från 2019.

Det var i samband med en mellanlandning på Reykjavik på väg till Boston Marathon som helvetet brakade loss på vulkanön. Stormar attackerade Island från alla möjliga håll och de flygplan som landade blev kvar där. Inga flyg kunde lyfta och alla avgångar blev inställda. I stället för uppladdning i Boston så blev det istället två nätter i Reykjavik eftersom infernot fortsatte gäcka ön även påföljande dag.

– Det var hemskt, men den grupp som jag reste med blev väldigt tight och vi hade ganska mycket kontakt efteråt, säger Annette om den omskakande händelsen.

Via ombokade platser på ett annat flygplan två dagar senare hade vädret blivit marginellt bättre så att hon till sist kunde lyfta mot USA. Men i stället för direktflyg till Boston så gick färden till New York och därefter med buss mot slutmålet.

– Jag var inne på mitt hotellrum klockan 22.00 på söndag kväll och starten var nästa morgon. Det var helt snurrigt! Det är nog både det bästa och värsta minnet.

Stockholm i mitt hjärta

Ett annat minne som Annette gärna delar med sig av är från fjolårets Stockholm Marathon, ett lopp som faktiskt sammanföll med hennes 50-årsdag. På läktaren fanns både hennes familj och vänner som kunde heja fram Annette inne på Stockholms Stadion, en händelse som även uppmärksammades av loppets speaker.

– Det var fantastiskt och så himla roligt att få springa just det loppet på den dagen. Det är inte alla löpare som får springa Stockholm maraton på sin 50-årsdag. Kändes lite som ödet att dessa två händelser sammanföll just det året.

Vilken är din favoritmara?

– Favoritmaraton är svårt att välja bara ett, jag älskar att få vara med om de stora världsloppen med den stämning som råder. Men jag uppskattar även Höstrusket Marathon där man springer varv efter varv, ofta själv och i stort sett bara påhejad av de fantastiska funktionärerna.

Spontant tycker Annette Nilsson Springare att Lissabon Marathon är ett av de allra vackraste och hon berömmer även Tromsö Marathon för den vackra målgången mitt i natten med midnattssol.

– Det har varit jätteroligt att tänka på allt jag fått vara med om. Jag känner mig tacksam för allt, inte minst alla fantastiska människor jag har mött, säger Annette.

Och på lördag har ni möjlighet att heja fram henne i Stockholm Marathon. Det är lätt att känna igen Annette Nilsson Springare – hon är löparen med det bredaste leendet.

Annette Nilsson Springare tillsammans med sambon Daniel Karvonen som också har testat på det där med maraton.
Lundegård vann i Sydafrika, varmt i Älvdalen och inför EM i trail- och bergslöpning

Lundegård vann i Sydafrika, varmt i Älvdalen och inför EM i trail- och bergslöpning


Andreas Lundegård åkte till Sydafrika och vann en tävling i UTMB World Series. Över 450 löpare tog sig trots värme i mål på ultradistanser i sex svenska tävlingar. Till helgen går EM i trail- och bergslöpning i Annecy, med nio svenskar till start. Och Joacim Martinsson Rikner blir ny landslagsledare för 100 km.

Lundegård vann i Sydafrika

Andreas Lundegård. Foto från Sportograf.com

Det finns numera 44 tävlingar som ingår i UTMB World Series. Två av dem går i Afrika, en i Sydafrika och en på Mauritius. De tre främsta damerna och herrarna på varje distans får möjlighet att springa ett av loppen OCC, CCC eller UTMB under den stora UTMB-veckan i Chamonix med omnejd i slutet av augusti.

För Andreas Lundegård var det ett mål att knipa en åtråvärd plats till OCC. Mountain Ultra Trail by UTMB (MUT) går i Outeniqua-bergen i södra Sydafrika, med start och mål i staden George. För Andreas del blev det både längre och fler höjdmeter än någonsin tidigare, i den tävling som kallas MUT 60. 58 km och 3000 höjdmeter blev det i de vackra bergen.

Halvvägs var Lundegård sju minuter efter sydafrikanen Kane Reilly, som vann tävlingen både 2021 och 2022. Men efter en stark avslutning fick Andreas Lundegård springa i mål som vinnare med nästan 14 minuters marginal till Reilly och Admire Muzopambwa från Zimbabwe, som delade andraplatsen.

Det är karriärens hittills största framgång för 38-årige Lundegård. I december sprang han Valencia Marathon på 2:23 och han har bland annat gjort 8:43 på 3000 meter inomhus.

Lyssna på intervju med Andreas Lundegård i podden Ultraaktuellt på onsdag

Löparfest i Älvdalen

Älvdalen är skådeplatsen för Uka Pain, som betyder “vilket slit” på älvdalska. Med Marcus och Petra Ekenstierna från Sweden Runners vid rodret ordnas distanser från 12 till 170 km.

I ultraloppen startade 306 löpare, där 251 av dem tog sig hela vägen i mål. Störst var konkurrensen på 50 km. Ultralegendaren Jonas Buud bemästrade värmen bäst och vann herrklassen på 4:08, 6,5 minuter före 27 år yngre Axel Svärdhagen. Wille Englund var med i ledningen när han föll handlöst i en utförslöpa efter 16 km och fick stanna för att få tätt på ett jack i handen. Med en stark avslutning gick han ändå i mål som trea.

Den på förhand jämna damklassen vanns något överraskande av Marika Wagner, i hennes blott andra ultratävling. Stephanie Magnenat och Sofia Smedman fyllde de övriga två platserna på pallen.

På 100 km blev Anna Ståhlkloo totaltrea och vann damklassen före ultradebutanten Susanna Sjögren. Per Bodin Hansen tog sin första seger i en ultratävling, efter att förhandsfavoriten och de senste tre årens vinnare, Viktor Stenqvist, klev av vid 72 km.

Den längsta distansen bjöd inte oväntat på mest omkastningar. Maria Saxvall bröt i ledning halvvägs på grund av illamående. Elin Öhman betade sig uppåt i fältet och med bara ett par kilometer kvar låg hon totaltrea. Då fick hon en black-out och tog ett tio minuter långt, svalkande dopp i älven, medan Joakim Johansson passerade. Damseger blev det ändå med över tre timmar.

Herrsegern gick till förhandsfavoriten Clarens Olsson, med Oscar Askerlund som tvåa. Hela herrpallen tog därmed ett pinnhåll upp från förra året.

Lyssna på intervjuer med Jonas Buud och Elin Öhman i Ultraaktuellt på onsdag

Övriga ultratävlingar

Med SVT på plats startade 76 löpare i den femte upplagan av Frykstahöjden Backyard Ultra i Kil. 65 av dem tog sig minst sju varv och därmed ultradistans. När Edward Smiths mage inte längre kunde fortsätta efter 23 varv blev det 24:e varvet segervarvet för Kenth Persson. Kenth samlade dessutom in över 70 000 kronor till damfotbollsklubben Mallbackens IF. Amanda Liljestrand kom med sina 19 varv längst av damerna.

Med något förlängda banor kunde man springa 50 eller 91 km i Borås Ultra Marathon. Den längsta distansen, med start i Skatås i Göteborg och målgång i Borås, vanns av Dina Böhm och Oscar Larsson. Den kortare distansen, med start i Hindås, togs hem av Anna Lindgren och Fredrik Stjärnvy.

På Billingen utanför Skövde gick Billingen Trail Marathon. Dock omkring fem kilometer längre än maratondistans. Vinnare blev Mervi Heiskanen och Jimmy Eriksson.

Den första upplagan av Glasriket Ultra var en del av Mundekulla 3 Days of Running Festival. På lättlöpta grusvägar utanför Emmaboda blev det totalseger för tävlingens ambassadör, Frida Södermark. Herrvinnare blev kvällens musikunderhållning, indierockartisten Jack Moy.

På S:t Hans backar i Lund gick S:t Hans Extreme Ultra, där man sprang så många varv som möjligt under sex timmar. Helena Gautam (61,3 km) och Magnus Linde (70,08 km) slog banrekord.

Inför EM i trail- och bergslöpning

Med start på fredag går den andra upplagan av EM i trail- och bergslöpning, i franska Annecy. Under ledning av landslagsledare Karl Avedal skickar Sverige en trupp med nio löpare.

På engelska kallas det European Athletics Off-Road Running Championships och är en kombination av bergslöpningsdisciplinerna Uphill och Up & Down, samt en traildistans på 60 km.

Först ut är Uphill på fredag förmiddag. 7,6 km med ungefär 1000 höjdmeter ska avverkas. Anastasia Denisova Thor, som både har SM-guld på 10 km väg och tidigare ett brons på sprintdistansen i orienterings-VM, blir Sveriges representant i damklassen. Det svenska herrlaget, med Oscar Claesson, Petter Engdahl, Linus Hultegård och Martin Nilsson, har höga ambitioner både individuellt och som lag

På lördag är det trail, 58 km med 3500 höjdmeter. Endast svenska damer, med Johanna Gelfgren, Malin Barrulf och Barbro Fjällstedt Oljans. Det är ett väldigt högklassigt startfält, där en individuell topp tio-placering skulle vara en stor framgång. Som lag är Sverige på förhand rankat som åtta, men kan en riktigt bra dag vara med och utmana om en medalj.

Mästerskapet avslutas på söndag med bergsloppet Up & Down. 16 km, uppför en topp och ner igen. Emelie Forsberg gör här en mycket intressant start och Anastasia Denisova Thor springer även denna distans. Herrlaget blir detsamma som i Uphill, minus Petter Engdahl.

Joacim Martinsson Rikner ny landslagsledare på 100 km

Annika Nilrud klivet av från landslagsledningen, efter sju år. Hon har varit en viktig kugge i framtagandet av den modell för support på mästerskap som inte bara är i världsklass, utan som också inspirerar andra nationer att ta efter.

Nilrud ersätts av Joacim Martinsson Rikner, som tar över som lagledare för 100 km vid årsskiftet. Martinsson Rikner är dock med som ledare redan vid VM i Indien i december.

Lotta Thörn är fortsatt huvudansvarig för ultralandslaget och blir lagledare för 24-timmarslandslaget.

Hindersuccén fortsätter – och nytt PB av Pihlström

Hindersuccén fortsätter – och nytt PB av Pihlström


De svenska hinderlöparna fortsätter att göra fina resultat. Vidar Johansson drog till med 8.20 i säsongsdebuten, Leo Magnusson är ny nia genom tiderna i Sverige och Julia Samuelsson närmar sig EM. Dessutom har Samuel Pihlström slagit nytt PB på 1 500 meter.

Till Marseille, vid den franska rivieran, reste Samuel Pihlström, Vidar Johansson och Hanna Hermansson för tävlingen Meeting Premium de Marseille. 

För Pihlström blev det succé när han följde upp förra veckans 3.36-lopp med att slå nytt personligt rekord på 1 500 meter med 3.35,15. Tiden, som är under EM-kvalgränsen, räckte till en tredjeplats i loppet som vanns av fransmannen Mael Gouyette på 3.34,46. 

Just tredjeplatsen spelar lite extra stor roll då tävlingen i Marseille var rankad som en B-tävling. Det innebär att han får extra mycket rankingpoäng som kan hjälpa honom i jakten på en OS-plats. 

På samma tävling gjorde Vidar Johansson sitt första hinderlopp för i år. VM-löparen från 2023, slutade sjua på 8.20,87. Även det är under EM-kvalgränsen och en fin start för Johansson som har ett personbästa på 8.18,31. 

Den tredje svenska löparen under galan var Hanna Hermansson. Hon gjorde sitt fjärde 1500-meterslopp för i år och satte nytt säsongsbästa med 4.07,68. Tiden innebar också att hon slog sitt eget svenska veteranrekord i K35-klassen. 

Magnusson ny nia genom tiderna på hinder

Leo Magnusson har haft en bra start på säsongen. 26-åringen, som gick skadad säsongen 2021 och 2022, började med att göra 8.34 i USA och fortsatte med att vinna de nordiska mästerskapen förra helgen. 

Nu kom dock fullträffen. I Belgiens huvudstad, Bryssel, sprang göteborgaren in på 8.26,08. En tid som är under nomineringsgränsen till EM och som gör att han går in som ny nia genom tiderna i Sverige. 

Nia genom tiderna är också Julia Samuelsson. I samma tävling som Magnusson sprang hon in på det nya PB:et 9.44,36. Det innebär att hon varit under nomineringsgränsen till EM två gånger den här säsongen. 

Samuelsson under Finnkampen 2023. FOTO: DECA Text & Bild

Miguel Palm gjorde också ett bra hinderlopp. Han slog nytt PB med 8.41,43. Mohammedreza Abootorabi sprang 5 000 meter och kom i mål på 13.49,85. 

Fina 10-kilometerslopp i Manchester

Suldan Hassan visade att formen fortsatt är god. Den OS-klara göteborgaren sprang in på 28.15 på 10-kilometersloppet Great Manchester Run. Det är den femte bästa tiden någonsin av en svensk på sträckan. I samma lopp gjorde David Nilsson 29.21, hans snabbaste lopp på över ett år. 

Suldan Hassan fortsätter sin fina säsong. FOTO: DECA Text & Bild

Andra svenskar som tävlat utomlands är Alexander Lundskog som på nytt var under 1.50 på 800 m i år. I Estland gjorde han 1.49,07. 

Maria Freij har hunnit med att slå PB på 800 m två gånger den här veckan. Först gjorde hon 2.03,76 i Österrike och sen sprang hon in på 2.03,70 i Pfungstadt, Tyskland.  

I Bergen var både Emil Danielsson och Jonathan Grahn under 3.40 på 1 500 m. Grahn var först av de två med 3.38,33, Danielsson var 55 hundradelar efter. 

USA-kollen

Den amerikanska college-säsongen går in i sitt slutskede. NCAA-finalen närmar sig och under gårdagen kvalificerade sig Wilma Nielsen till denna när hon gjorde 2.03,11. Det var hennes näst bästa tid för säsongen. 

Efter de internationella mästerskapen rankas NCAA-finalen som den mest prestigefyllda. 

Stafett-SM

Spårvägen hade en fin helg i ett varmt Uppsala. På Stafett-SM vann de tre av fyra möjliga seniorguld. Enda “bommen” kom på männens 4 x 800 m där Tureberg tog hem guldet. 

Alla resultat från stafett-SM hittar ni här.

Peters Trail – för kärleken till löpningen

Peters Trail – för kärleken till löpningen


Peters Trail är ett lopp med fokus på kärleken till löpning, naturen och livet. Och kärleken till en speciell person, Peter Jörnroth, som inte finns med oss längre. Loppet är till hans minne och startades av hans fru Helene och Peters familj och vänner enligt hans instruktioner. Första upplagan gick en varm vårdag i maj 2024 – och RW:s Sussi Lorinder var där.

I RW 2-24 skrev vi om Peter Jörnroth under vinjetten ”Livsloppet” – en löpare som sprang många långa lopp och älskade löpningen och äventyret. Han träffade Helene som blev hans fru genom vänner och det var bland annat löpningen som gjorde att de blev ett par. Men när de var ute på ett löpäventyr i amerikanska Boulder träffades Peter av blixten. Han dog omedelbart.

En tid efter hans död fick Helene ett kompendium från en av Peters vänner. I det beskrevs Peters Trail in i minsta detalj. Det tog fem år men den 18 maj 2024 stod ungefär 150 löpare på startlinjen för den första upplagan av loppet som Peter drömde om att arrangera. Loppet har två distanser – 52 kilometer och 104 kilometer samt en stafett på 52 kilometer. Jag bestämmer mig för att springa den längsta distansen.

Känslofylld start

Funktionärerna består av Peters och Helenes familjer och vänner. De servar med enormt mycket kärlek, vänlighet och stolthet, peppar och hejar som bästa hejarklacken.

Stämningen vid starten för 104 kilometer är fylld av känslor. Både Peters pappa och Helene håller tal. Jag ser flera löpare runt omkring mig torka tårar. Jag låter mina rinna. Talen är känslosamma och kärleksfulla.

Starten går och vi har en långs dags äventyr framför oss. De första 52 kilometerna går på Södra Vätternleden och är relativt lättsprungna. Morgonen är kylig men himlen är molnfri och blå, det kommer bli varmt så jag passar på att njuta lite av att inte vara överhettad. Småpratar med andra löpare, någon som kände Peter väl, någon som var bekant med honom, någon som aldrig träffat honom men kommer från Jönköpingsområdet. Alla vittnar om en fantastisk människa.

Loppet har vätskestationer på tre nivåer – en med bara vätska, en med vätska och enklare snacks och en med riktig mat. Alla stationer överträffar sig själva. Där finns frukt av olika slag, smörgåsar, choklad, hembakta sockerkakor och andra bakverk, chips och saltgurka. Jag märker mycket liten skillnad på stationerna, alla verkar vara överfyllda av godsaker.

Vi springer några lättlöpta mil på grusväg innan vi passerar Taberg och trots att vi bara ska halvvägs upp är utsikten vidunderlig. Berget har av Carl von Linné kallats för Miraklet i Småland och från toppen kan man se 7 mil åt alla håll, sägs det.

En backe – och 52 kilometer till

Grusvägar blandas med teknisk stig, uppåt och neråt. Den långa distansen har ungefär 2 400 höjdmeter och efter några mil känns både stigning och utförslöpning i låren. Innan vi är halvvägs ska vi uppför Järabacken i Huskvarna som är en slalombacke med flera liftar och cirka 80 höjdmeter. Det var här jag lärde mig åka utför i mellanstadiet. Då tyckte jag att den var makalöst lång, i värmen är den makalöst tung men blir hanterbar då vi viker in i skogen innan toppen.

Och går det upp måste det ju gå ner. Vi belönas med en lång utförslöpa innan vi kommer till mitten av loppet och den station där man också kan ha sin ”drop bag”. Där bjuds vi på smörgåsar, soppa och många andra godsaker innan andra halvan börjar.

Förtrollande stigar

Den andra halvan är också 52 kilometer och går på John Bauerleden. Bara smaka på det – John Bauerleden. John Bauer är känd för sina konstverk med trolska skogar fulla med sagoväsen – älvor och troll, prinsar och prinsessor. Och det är precis så.

Jag är trött av värme och av att ha sprungit långt så det är inte alls svårt att föreställa sig varifrån han fick sin fantasti, John Bauer. Skogen är sagolik med små näckrosfyllda dammar, solen som strilar genom bladverken på mossbeklädda träd, stenarna liknar troll som kommer vakna till liv vid skymningen.

I Huskvarna springer vi genom de gamla kvarteren med kullerstensgata och gamla vackra rödmålade trähus. Vi passerar en gammal kvarn och en fors med en knirkig bro. Efter bron springer vi in i lövskogen igen, teknisk stig och mycket upp och ner.

När vi kommer ut ur skogen springer vi genom bondgårdar där äppelträden står i blom och gräsmattorna är full av förgätmigej, vårlök, vitsippor och gullvivor. De röda husen med vita knutar är en klar kontrast mot den blå himlen. Korna betar bakom gärdsgårdar och rapsfälten lyser alldeles gula. Småland visar sig verkligen från sin bästa sida.

Leden går en bra bit inåt landet och bort från Vättern men medan vi är på höjd ser vi hela tiden Sveriges näst största sjö glittra i närheten. Vi springer genom beteshagar, förbi gamla torp och små byar.

Solnedgång över Vättern

Solen är på väg ner och distansen börjar kännas i benen. Vi passerar vätskestationer, fyller flaskor, äter frukt och smörgåsar och får pepp av funktionärerna. Tempot är lågt men så länge jag rör mig framåt är jag nöjd.

I början av andra halvan pratade jag med Viktor som kommer från Jönköping och har sprungit mycket här. Han berättade att det kommer en sex kilometer lång stigning på slutet. Och jag som gillar när det är nerförsbacke in i mål så att man kan springa fort och låta det se ut som att man sprungit så där fort hela tiden.

När det är ungefär en mil kvar går leden ut till Vätterns skvalpande strand. Vi springer utmed vattnet en stund. Solnedgången i Vättern är magisk, orangerosalila skimrande vatten. Visingsö ligger som en skärva i vattnet och båten tuffar långsamt fram och tillbaka mellan Gränna och ön som jätten Vist sägs ha kastat ut där för att orka kliva över sjön efter en fest då han ätit för mycket.

Den sex kilometer långa uppförsbacken på slutet har pågått länge innan jag inser att det går uppför. Min längtan till mål är större än benens trötthet så jag tuffar på i ett makligt tempo, uppför eller inte. Till slut springer jag nedför en teknisk stig i pannlampans sken och ser den gyllene målportalen. En lång dags äventyr är över.

VINNARE PETERS TRAIL
104 kilometer
Herrar: Simon Bloss 9:40
Damer: Emelie Eklöf 12:04
52 kilometer
Herrar: David Kasselstrand 4:40
Damer: Mimmi Svensson 5:23
Stafett 52 Kilometer
Los Kiwis 4:19

Sofia springer OS-maran i Paris

Sofia springer OS-maran i Paris


Hon fick upp ögonen för långdistanslöpning ganska sent i livet. Men nu ska Sofia Gottberg Norén göra det som andra löpare bara drömmer om – springa OS-maran!

– Jag har väl aldrig varit intresserad av löpning och det är jag väl inte nu heller, säger vår maratonprofil.

Trots det något ”svala” intresset för löpning så har Sofia Gottberg Norén ändå genomfört 49 långlopp på bara lite drygt ett decennium. Till denna imponerande samling ingår även krävande ultralopp som exempelvis Ultravasan och Comrades.

När började du springa långdistans?

– Det var inför Berlin Marathon 2013 när jag var 38 år gammal.

Sofia berättar skämtsamt att hennes make Anders Norén förmodligen hade en åldersskris vid den här tidpunkten eftersom han ville springa Berlin Marathon, och då anmälde sig även hon till tävlingen. Men det blev en mycket tuff upplevelse eftersom hon fick så mycket annat att tänka på inför loppet.

– Jag var helt otränad. Anders bröt lårbenshalsen innan Berlin så jag var tvungen att sköta all logistik hemma med att ta hand om småbarn och en skadad man.

Sofia lyckades ta sig runt den tyska huvudstaden, men sedan var väl ändå löparkarriären över? Icke. När maken var återställd från benbrottet så anmälde sig paret till det populära maratonloppet mellan Nice och Cannes på franska rivieran. Därefter har det blivit några maror varje år.

Sofia Gottberg Norén fick en ny hobby att bita i när hon hade fyllt 38 år, långdistanslöpning. Här med medaljen från Venedig Marathon.

I början handlade det mest om internationella lopp som exempelvis New York Marathon, tävlingar som ”tvingade” henne att hålla igång med löpningen även under det kalla vinterhalvåret.

– Bokar jag in ett lopp så måste jag hålla igång med träningen, förklarar Sofia.

Av den anledningen är maratonsamlingen ständigt växande. I dagsläget har hon sprungit långlopp i ungefär 20 länder inklusive vissa mer exotiska platser som Isle of Man och Lesotho.

Sofia Gottberg Norén och maken Anders Norén på plats i Lesotho för att springa ett långlopp på hög höjd.

Hur kommer det sig att du sprang långdistans i Lesotho?

– Anders hade anmält sig till ett lopp i Indien och ville först testa ett lopp på hög höjd och fann då en tävling i Lesotho.

Sofia berättade att hon naturligtvis följde med till det lilla kungadömet i södra Afrika, men i stället för att sitta i lodgen och vänta så anmälde även hon sig till den 50 kilometer långa tävlingen. Ett lopp som med facit i hand gav henne en helt galen solbränna trots att himlen var täckt av moln.

– Jag hade till och med brännmärken efter hålen från klockans armband, berättar Sofia och skrattar åt minnet.

Ultraloppet i Lesotho råkade infalla med makarnas bröllopsdag, något som faktiskt har skett fler gånger. Förutom i Lesotho har långdistansparet firat bröllopsdag två gånger under New York Marathon och en gång i samband med en mara i Malaga.

Sofia Gottberg Norén och maken Anders har firat flera bröllopsdagar i samband med långlopp, bland annat här i Malaga.

– Maratonlopp är en bra ursäkt för att dra iväg någonstans, säger Sofia apropå att bröllopsdagarna allt som oftast råkar infalla med löpaktiviteter.

50 innan 50

När kalenderbladet visade 2016 så bestämde sig Sofia för att genomföra det projekt som hon nu befinner sig på upploppet för: 50 genomförda långlopp innan hon har hunnit fylla 50 år.

– Jag hade just då sprungit 7–8 maror, så det kändes som en piece of cake.

Ultravasan 90 km, en av alla utmaningar som Sofia har genomfört under jakten på 50 maror innan 50-årsdagen.

Sofia hade emellertid inte räknat med att världen snart skulle stängas ner på grund av pandemin. Det blev därmed helt plötsligt väldigt bråttom när det återigen blev möjligt att resa runt i världen och tävla.

Under våren 2023 sprang hon sitt 35:e långlopp, en ultra i Slovenien. Men hon hade alltså fortfarande 15 långlopp kvar som skulle genomföras före hennes 50-årsdag som infaller i slutet av juli i år.

– Jag fick ihop elva maror från mars till december i fjol och i år har jag kört en gång i månaden, förklarar Sofia.

Hon ligger därmed på rätt kurs för att kunna genomföra sitt 50:e långlopp i samband med årets Stockholm Marathon, en tävling som dessutom betyder lite extra för henne eftersom hennes pappa brukade springa tävlingen. En glad prick som aldrig lyckades infria drömmen om att springa under tre timmar, men i stället stolt kunde berätta att hans pers var två timmar och sextiosju minuter…

– Det är en speciell känsla att springa in genom porten till Stockholms Stadion. Det känns som att pappa finns med mig då trots att han har lämnat oss, säger Sofia.

Sofia Gottberg Norén tillsammans med sin pappa som också sprang Stockholm Marathon.

Vilken är din absoluta favoritmara?

– Ska man bara springa en mara i livet så är det New York Marathon. Det går inte att slå den där känslan när man korsar bron över till Manhattan. 

Hon sprang Ultravasan 45 kilometer 2015 och fick då smak på längre distanser. När hon senare även sprang Ultravasan 90 kilometer så intervjuades hon halvvägs in i tävlingen i Evertsberg. Jublande glad och på bredaste dalmål berättade hon för publiken att hon från och med nu satte distansrekord för varje meter av tävlingen.

– Jag var inne i ett sådant härligt flow, berättar Sofia.

Comrades Marathon i Sydafrika, en tävling som Sofia har genomfört två gånger, både när loppet har gått uppför och nedför.

Och fler ultramaror har det naturligtvis blivit. Sofia har bland annat sprungit det klassiska sydafrikanska loppet Comrades vid två tillfällen, både ”uppför” och ”nedför” (den cirka 86 kilometer långa bansträckningen går åt olika håll vartannat år, vilket innebär att målet antingen ligger högre eller lägre än starten, reds. anm.). Dessutom har hon sprungit Two Ocean Marathon utanför Kapstaden, liksom ett 100 miles lopp i Skåne (cirka 161 kilometer).

Tio fingrar i luften, en för varje genomförd mil som Sofia precis har sprungit i denna tävling, en 100-miler i Skåne.

Kan du verkligen sluta med löpning nu när du är halvvägs till 100 långlopp?

– Jag kommer inte sluta om jag inte blir skadad, men det blir inte ett i månaden. Och 50 lopp är ju egentligen inget att ha, man ser ju många som springer omkring med 100-tröjor på tävlingarna.

Det blir därmed förmodligen fler långlopp för Sofia. Hon lämnar framförallt dörren på vid gavel för att genomföra 60 maror innan hon fyller 60. Men först och främst ska hon genomföra det som många bara drömmer om, OS-maran i Paris.

– Jag letade på nätet efter lopp förra året och då snubblade jag över den här utmaningen att springa OS-maran i Paris, säger Sofia.

Maratonloppen under OS kommer att avgöras den 10 augusti (män) och 11 augusti (kvinnor). Men klockan 21.00 på kvällen den 10 augusti, alltså mellan de båda maratonloppen, får cirka 20 000 motionärer chansen att springa OS-banan i form av ett motionsarrangemang. För första gången någonsin är det alltså möjligt för den breda massan att springa maratonbanan under OS – och naturligtvis är det hård konkurrens om de attraktiva startplatserna.

Blir det bättre väder under årets Stockholm Marathon för Sofia Gottberg Norén och alla andra på startlinjen?

För att ha chansen att vinna en startplats krävs att man har genomfört ett antal utmaningar som registreras via en speciell app och det var där Sofia lyckades bli en av deltagarna. Men det var väldigt nära att hon gick miste om det här unika tillfället eftersom hon hade missat att läsa det glada mejlet från arrangören. Lyckligtvis fick hon en påminnelse.

– Jag fick ett mejl där det stod att jag hade 48 timmar på mig att anmäla mig till loppet. Först trodde jag att det var ett skämt, men nu är jag anmäld! Det känns helt overkligt, väldigt coolt!

Därför ska du göra en fartökning under sista långpasset före maran

Därför ska du göra en fartökning under sista långpasset före maran



I samarbete med adidas får vi följa chefredaktör Anders Szalkais uppladdning under de sista veckorna fram till adidas Stockholm Marathon. Här förklarar Anders varför det ingår en fartökning i hans sista långpass före maran – ett upplägg som du också kan testa!

[ANNONS FRÅN ADIDAS] Har du missat många långpass i uppbyggnadsperioden, eller känner du att långpassen ger dig mycket positiv energi mentalt? Då kan du ha nytta av ett sista, kortare långpass med bara en vecka kvar till loppet. Det ska i så fall inte vara så långt att du känner dig fysiskt eller mentalt sliten av det.

Själv brukar jag lägga in mitt sista långpass med två veckor kvar till mitt maratonlopp, och det är även så upplägget ser ut i de träningsprogram jag skriver för andra löpare. Under våren har jag fått in tillräckligt många och långa långpass under våren (även om man väl egentligen alltid vill ha fler). Därför sprang jag mitt sista långpass med två veckor kvar till adidas Stockholm Marathon. 

Så körde jag mitt fartökningslångpass

Jag körde ett mellanlångt långpass på 25 kilometer, med en fartökning inlagd under passets andra halva. De 15 första kilometerna gick därför i en för mig relativt lugn fart på runt 5:00 minuter per kilometer. Därefter la jag in en fartökning under 5 kilometer.

Då mitt mål är 2.52 i sluttid innebär det en tävlingsfart på 4:05 minuter per kilometer i snitt. Under fartökningen ville jag hålla en klart snabbare fart som motsvarar runt 10 sekunder per kilometer, det vill säga 3.55-fart. Det fick jag till – de 5 kilometerna gick på 19:30.

Känslan var väl kanske inte 100 procent bra – det gick inte riktigt så lätt som jag vill att det ska göra. Men känslan efteråt är ändå helt ok. Hoppet om 4:05 min/km i snitt på maran lever.

Fartökningsdelen syns tydligt i diagrammet som visar farten under passets 25 kilometer.

Efter fartökningen gick jag ner till runt 5-minutersfart igen. Totalt blev det drygt 25 kilometer med ett snitt på 4:51 min/km.

Så lägger du upp fartökningslångpasset

Jag brinner mycket för det lugna långpasset som grund i maratonträningen. Men om man vill förbättra sin maratontid och har en särskild sluttid som mål kan just fartökningslångpassen vara en nyckel. 

Precis som jag gjorde i helgen vill jag att huvuddelen av passet ska gå i din lugna långpassfart. Men någonstans under andra halvan av passet kan du öka farten markant under en kortare sträcka. Den får gärna komma efter ungefär två tredjedelar av passet. Dels för att du då är lite trött av distansen du redan har sprungit, dels för att du efter fartökningen inte har alltför långt kvar av passet.

Längden på fartökningen ska vara runt 20 procent av den totala distansen för passet. På mina 25 kilometer motsvarar det alltså en fartökning under 5 kilometer. När det gäller längden på fartökningen kan du också gå på känsla, men från 2 upp till som längst 10 kilometer brukar jag rekommendera. Om du nu inte är på elitnivå förstås – då kan fartdelen vara ännu längre.

Så snabbt ska du springa

Fartökningen ska vara tuff. Helst ska du springa klart snabbare än din planerade maratonfart, eller några sekunder snabbare per kilometer än din snittfart på halvmaran. 

Genom att lägga in en fartökning på utvalda långpass kan du också stärka dig mentalt. Detta eftersom du sedan vet att du kan springa snabbare än den fart du planerar att hålla på tävlingen. Det är i varje fall min erfarenhet. Dessutom tränar du förstås kroppens förmåga att använda trötthetsämnena som bildas som bränsle till de arbetande musklerna. Den höga farten ger så klart även extra muskulär träning.

Men du ska ha med dig att ett långpass med fartökning sliter klart mer, både mentalt och fysiskt, än ett lugnt långpass. Därför tycker jag inte att du ska köra det oftare än ett par gånger i månaden om du kör regelbundna långpass varje vecka.

Läs också: Snabbdistans – ett tufft men utvecklande pass
Läs också: Längsta långpasset innan maran – så ska du tänka!