Väldämpade Wave Skyrise 5 från Mizuno är ett perfekt val för dig som söker en neutral löparsko för både dagliga distansrundor och långpass. Här får du veta mer om denna spännande skonyhet – och om Mizuno-löparen Linn Söderholms favoritpass just nu!
[ANNONS FRÅN MIZUNO] Den femte versionen av Mizuno Wave Skyrise är snarare en helt ny skomodell, tack vare flera stora uppdateringar av både mellansula och ovandel. Mellansulan består nu av två rejäla lager Mizuno Enerzy-skummaterial. Det övre lagrets mjuka och energiåtergivande material Enerzy Core ger bättre komfort mot foten. Det undre lagrets Enerzy-skum ger både respons i ifrånskjutet och en förbättrad stabilitet. I hälen finns också en enhet Enerzy Core insprängt.
Sulplattformen har även breddats, inte minst under mellanfoten som har fått sju millimeter extra. Resultatet är en ännu bättre balanserad, mjuk dämpning i en neutral sko med en stadig, stabil löpkänsla.
Stadigare och skönare ovandel
Den andra stora uppdateringen hittar vi i ovandelen. Den är gjord i Mizunos elastiska meshmaterial Smooth Stretch, som har små hål i väven för optimal ventilation. Trots att ovandelsmaterialet är så följsamt får foten ändå ett stabilt stöd där det behövs, utan att trycka eller skava.
Den rymliga tåboxen passar särskilt bra för löpare med breda framfötter. Samtidigt säkerställer konstruktionen att mellanfoten hålls tryggt på plats i skon. Den generöst stoppade plösen och hälkappan bidrar till den höga komforten – kilometer efter kilometer.
Yttersulans räfflade X10-gummi är förstärkt och väldigt slitstarkt. På utsatta ställen, som under hälen, sitter dessutom extra mycket gummi. Materialet ger säkert grepp på både torra och våta underlag.
Mizuno Wave Skyrise 5 är en neutral allroundsko som fungerar väl för både korta och långa pass. De omfattande uppdateringarna har gjort denna favoritsko ännu mer komfortabel – utan att kompromissa med den mycket fina löpkänslan.
Hallå Linn Söderholm – hur går träningen mot 2024 års säsong?
– Träningen går bra! Efter en höst som inte riktigt blev som jag tänkt har jag kunnat följa planeringen bra under våren. Det känns som att det börjar ge resultat att jag fått en bra period med kontinuitet. Ska bli spännande att se vad det kan resultera i när säsongen snart startar. Just nu är jag hemma och landar mellan två träningsläger och ska snart ge mig av till Albufeira där jag kommer förbereda mig de två sista veckorna innan tävlingsstart.
Vad är årets stora mål för dig?
– EM är det första stora målet. Jag hoppas på att kunna kvala dit, ta mig till final och att vara i mitt livs form på finaldagen! Det är ju också ett OS-år, och att ta mig dit är något som kommer kräva att jag höjer mig rejält. Men OS är så klart något jag drömmer om. Jag gör mitt bästa varje dag, vi får se hur långt det räcker.
Linn Söderholm är redo kvala in till EM. Foto: Arina Ljung
Har du något favoritpass?
– Det är de riktigt tuffa passen jag kommer ihåg, så det måste nog vara ett sådant. Ofta gör jag dem inför viktiga tävlingar när jag är i bra form vilket förmodligen gör att det känns roligare. Nu befinner jag mig precis i det stadiet där dessa tuffa banpass börjar smygas in i träningen, så jag vill tipsa om ett sådant pass jag gjorde förra året.
– Huvudsyftet med det här passet är att få känna på tävlingsfart. Det är alltid lite läskigt första gångerna på våren men också väldigt roligt, eftersom jag ofta överraskar mig själv genom att klara av att springa i farter som känns väldigt snabba! Men man kan absolut köra det även som motionär, men då skippa spikskor och hinder – det är bara att köra.
LINN SÖDERHOLMS FAVORITPASS: 2 x 400 m, 90 s vila mellan och 4 min efter 1 600 m, 4 min vila 1 200 m, 4 min vila 800 m, 8–10 min vila 1 200 m, hinder
Vad är ditt bästa tips till motionären som vill utveckla sin löpning?
– Respektera din plan och din kropp. Sätt upp ett mål som passar dig och gör en plan för att ta dig dit. Kom också ihåg att det är bättre att avstå ett pass när man är osäker på grund av känning, skada eller sjukdom. Ett missat pass är bättre än att missa en hel period. Det är lättare sagt än gjort men viktigt!
Linn Söderholm med Mizuno Wave Skyrise 5. Foto: Arina Ljung
FAKTA LINN SÖDERHOLM Bor: Göteborg Klubb: Sävedalens AIK Personbästa 3 000 m hinder: 9.44,25
Lördag den 20 april går adidas Premiärhalvan på Södra Djurgården i Stockholm. Ska du springa? Då får du några av våra och elitlöparen Mohammadreza ”Reza” Abootorabis bästa halvmaratontips här!
[ANNONS] I år har adidas Premiärhalvans 21,1 kilometer långa bana på södra Djurgården fått en uppdaterad bansträckning. Den tidigare tvåvarvsbanan har nu blivit en envarvsbana för att både minska trängseln och förbättra upplevelsen för löparna. Underlaget är ungefär 60 procent asfalt och resten grus eller marksten. Starten går 11.00 lördag 20 april på Biskopsudden på södra Djurgården – där löparna också går i mål.
Se adidas Premiärhalvan live! Loppet avgörs på lördag 20/4 med start kl 11.00, och direktsänds på runnersworld.se. Det är också den andra deltävlingen iadidas Adizero Running Tour. Övriga deltävlingar är adidas Premiärmilen, adidas Stockholm Marathon och Ramboll Stockholm Halvmarathon. Läs mer och anmäl dig till adidas Premiärhalvan här!
Den nya envarvsbanan är designad för att minimera trängseln – och maximera upplevelsen!
Våra bästa tips inför adidas Premiärhalvan!
Här har vi samlat några av våra bästa tips till dig som ska springa ett halvmaratonlopp som adidas Premiärhalvan.
Behöver jag värma upp?
Det beror på. För de flesta räcker det gott att använda den första kilometern till att komma in i rytmen och få upp värmen. Siktar du på att klara en viss tid är det däremot alltid bra att få igång kroppen med kanske 10–15 minuter lätt löpning och några avslutande fartökningar som närmar sig din planerade tävlingsfart.
Statisk stretchning före ett lopp kan vara kontraproduktivt, så undvik det. Däremot kan dynamiska rörelseövningar vara ett effektivt sätt att mjuka upp leder och muskler. Avsluta din uppvärmning i tid så att du hinner dricka något och gå på toa – men inte för långt i förväg eftersom effekten av uppvärmningen försvinner snabbt.
Ta det lugnt i starten – du hinner få upp både värmen och farten!Foto: adidas Premiärhalvan
Hur fort ska jag springa?
Den optimala farten på ett halvmaratonlopp som adidas Premiärhalvan är motsvarande en intensitet på eller nära din mjölksyratröskel. Är du mycket vältränad ligger den förmodligen runt 90 procent av din maxpuls – till exempel 180 om du har en maxpuls på 200 slag i minuter.
Är du osäker på din kapacitet eller nybörjare? Då är det bäst att gå ut lite mer försiktigt – sikta snarare på runt 80–85 procent av maximal hjärtfrekvens.
Vad ska jag äta?
Du har mycket att vinna på att vara lite petig med maten under dagarna före ditt halvmaratonlopp. Dels gäller det att inte äta saker som kan göra magen orolig, dels gäller det att tanka kroppen med näring och energi. Det är också bra att öva på att äta och dricka när du tränar, så att du behärskar tekniken och vet vad som fungerar för dig och din mage när det är dags för start.
Ät mycket kolhydrater, utan att överdriva, dagarna före start. På tävlingsmorgonen äter du en ordentlig frukost tre–fyra timmar före start. Undvik protein och fibrer då fibrer kan sätta fart på magen, och satsa på kolhydrater.
Två timmar före start kan du äta ett mellanmål som innehåller lite fibrer, och som du vet funkar för din mage. En smörgås med sylt, rostat bröd med honung eller en halv banan är tre kolhydratrika alternativ.
Försök också att dricka en halvliter vatten två–tre timmar före start, och komplettera med lite sportdryck var 15:e minut.
SÅ KAN DU LÄGGA UPP DIN HALVMARA
0–1 kilometer Använd den första kilometern till att komma igång och hitta en bra rytm. Se till att starta mjukt och sakta öka farten i stället för att rusa igång.
1–2 kilometer Försök att komma upp i din tänkta fart för loppet under den andra kilometern. Kolla din tid och hastighet vid kilometermarkeringarna och försök att hitta en grupp som verkar hålla din önskade fart.
2–5 kilometer Det är alltför tidigt att börja gasa. Om du å andra sidan upplever det som tufft att hålla din planerade tävlingsfart redan nu så var inte rädd för att slå av lite på takten med cirka 10–15 sekunder per kilometer ett tag – det är fortfarande långt kvar.
5–12 kilometer Försök att springa avslappnat. Lockas inte att överanstränga dig själv när det lutar uppåt eller blåser motvind.
12–15 kilometer Även om du har satt upp en realistisk målsättning när det gäller farten så börjar det bli jobbigare att hålla den nu. Därför måste du nu koncentrera dig helt och hållet på att hålla dina kilometertider. Det kan betyda att du måste öka tempot.
15–19 kilometer Under den sista fjärdedelen av loppet är det dags att börja använda den energi som du har sparat på. Att hålla farten blir alltmer en mental prövning nu. Tänk på att du inte kan ge allt riktigt ännu – koncentrera dig på en regelbunden andhämtning och att försöka springa avslappnat även om det är tufft.
19–20 kilometer Under de sista kilometerna är det ingen idé att spara på krutet. De flesta blir förvånade över vad man faktiskt klarar med en mållinje i sikte.
20–21,1 kilometer Även om du är helt slut så kan du förmodligen ändå spurta de sista hundra meterna – men gör det bara om du är väldigt nära att slå nytt personligt rekord eller att springa under din drömgräns. Annars är det dags att njuta nu – det är du värd!
Vad ska jag göra efter målgång?
Byt om till torra, varma kläder. Fyll sedan på med vätska och energi. Har du svårt att äta? Testa en banan eller något annat lättsmält. Ät sedan ett ordentligt mål mat med protein inom två timmar efter målgång, för att optimera återhämtningen och återuppbyggnaden av muskelvävnad.
Hur ska jag tänka veckan efter loppet?
Vad du klarar av och hur du ska bete dig beror förstås helt och hållet på ditt utgångsläge. Försök att sova lite extra mycket dagarna efter loppet. När du börjar springa igen så ta det lugnt. Använd gärna en pulsmätare för att få koll på hur din återhämtning går. Har du en förhöjd vilopuls (mer än tio slag över din normala) så är du inte helt återhämtad ännu och bör fortsätta träna på en låg intensitet ytterligare någon/några dagar.
Proffstips från ”Reza” Abootorabi!
Elitlöparen och coachen Mohammadreza ”Reza” Abootorabi är ambassadör för adidas och tävlar för Spårvägen – när han inte jobbar som löpcoach på Bosön i Stockholm.
Att Mohammadreza kan löpning är ingen överdrift. Hans elitsatsning startade i hemlandet Iran när han var 16 år, då han också debuterade i Irans landslag. Innan han flyttade till Sverige 2016 hann ”Reza” ta inte mindre än 60 nationella medaljer och 4 medaljer i de asiatiska mästerskapen. I Sverige har han tagit ett tiotal SM-medaljer och är dessutom innehavare av det svenska rekordet på 5 000 meter inomhus.
Reza är inte heller oäven på halvmaradistansen – han har sprungit på 1:02:40 som bäst. Här ger han dig som ska springa adidas Premiärhalvan sina fem bästa tips!
Mohammadreza ”Reza” Abootorabi har koll på löpning – här får du hans fem bästa tips inför adidas Premiärhalvan. Foto: Deca Text & Bild.
Rezas fem bästa tips för dig som ska springa adidas Premiärhalvan!
1. Våga värma upp ordentligt Våga öka intensiteten progressivt under uppvärmningen – sikta på att komma upp i din tävlingsfart för att väcka kroppen ordentligt!
2. Fokusera mera Ta tio djupa andetag under någon minut när du väntar på startlinjen. Fundera på varför du står här.
3. Ta det lugnt i början Undvik att rusha i starten. Om du rusar iväg börjar kroppen samla på sig mjölksyra som gör att det känns tungt i benen redan i början av loppet. Även om det är tillfälligt så lurar du hjärnan att tolka det som att du är trött. Så börja loppet lugnt och fint.
4. Fokusera ännu mera Försök att vara närvarande i stunden (här och nu) under loppet – tänk inte på målet eller hur långt det är kvar och så vidare.
5. Du kan mer än du tror Man kan alltid mer än vad man tror! Så våga pusha dig själv de sista minuterna och försök att springa snabbare – fast du känner dig trött.
Antonia Herhold och Charlie Strandberg laddar för London Marathon. Efter coachning av New Balance-löparen Emil Johansson förbereder de sig nu för start i det maffiga maratonloppet den 21 april.
[DETTA ÄR EN ANNONS FRÅN NEW BALANCE] London Marathon närmar sig med stormsteg! Sedan sisthar Antonia och Charlie fått coachning av New Balance-löparen Emil Johansson. Han har instruerat och tipsat dem om ett effektivt intervallpass som maximerar och förbättrar snabbhet – ett pass som du också kan testa i din träning: 4 set om 4 x 100 meter med 2 minuter vila mellan seten och 100 meter joggvila mellan varje intervall.
– Det var roligt att träffa Emil. Man fick en inblick i att löpning verkligen kan se annorlunda ut och nästan upplevas som helt olika sporter. Intervaller är inget som jag kör så ofta, men något som man generellt bör lägga in mer av i veckoträningen. Emils pass krävde mer explosivitet än vad jag är van vid – så dagen efter bekände mina muskler färg och bjöd på rejäl träningsvärk, berättar Charlie Strandberg.
– Ja, det var kul och inspirerande att få springa med ett riktigt proffs när det gäller väldigt snabb, kort löpning. Det var också kul att springa på löparbana och få input av någon som är riktigt duktig, säger Antonia Herhold.
Antonia Herhold och Charlie Strandberg diskuterar löpteknik med coachen Emil Johansson. Foto: Ryno Quantz
– Antonia och Charlie gjorde passet riktigt bra, med positiv attityd. Kul också att höra hur de tränar. Trots att vi har samma intresse för löpning så gör vi ju helt olika saker, en träningsvecka för mig ser helt annorlunda ut jämfört med deras, säger coachen Emil Johansson.
PASSET: 4 x 4 x 100 meter med 100 meter joggvila mellan. Setvila: 2 minuter. – Det här är ju en väldigt kort distans jämfört med ett maraton, men jag lovar att det inte är enkelt för det. Fokus under passet är att göra loppen i hög fart och att springa avslappnat. Låt därför gärna joggvilan vara långsam så att du kan springa i högre fart under intervallerna. Du joggar då de 100 meterna sakta tillbaka till start och kör sedan igång nästa intervall direkt. Kör fyra sådana intervaller i ett set, vila sedan två minuter. Kör ytterligare tre set med samma upplägg, säger Emil Johansson.
Snabbhet – en färdighet man måste träna upp
Emil tipsar om att göra den här typen av pass med någon man har kul med.
– Ett bra humör och en god stämning ger ett mer avslappnat steg som då också är ett snabbare steg. Sedan finns det nog inget bättre sätt att springa snabbt på än när man får lite sparring och kan tävla mot en kompis, säger Emil.
Att springa ett kort intervallpass med en kompis gör det både roligare … och jobbigare. Foto: Ryno Quantz
Han menar att man kan se på snabbhet som en färdighet man måste öva på.
– Det här är ett perfekt pass med totalt 16 repetitioner där man får göra just det. Tricket är att lära sig slappna av samtidigt som man tar i, vilket är fokus under loppen. Det känns kanske fel i början, många tänker nog att ju mer man tar i, desto snabbare går det. Men en avslappnad muskel kan generera mer kraft än en som redan är spänd. Ett tips är att slappna av i ansiktet, det brukar få resten av kroppen att hänga med, förklarar Emil.
Både Charlie och Antonia passade också på att ställa frågor om träning och löpteknik till Emil.
– Vi fick bland annat tips på hur vi ska jobba med hållningen och hur man blir så explosiv som möjligt. Sedan pratade vi en del om det psykiska, det vill säga hur Emil gör och tänker under uppladdningen inför en viktig tävling, berättar Antonia.
Så har träningen gått inför London Marathon
Charlie och Antonia har tränat på bra sedan vi mötte dem i början på mars. De har sprungit fyra pass, runt 10–14 mil, i veckan.
– Vi lade också in tre längre distanspass på 36, 37 och 38 kilometer för att närma oss maratonkänslan. Sista två veckorna började vi skala ner och låg i stället på 15–17 kilometer per pass, där det längsta veckopasset blev cirka 26-27 kilometer, säger Charlie.
Charlie Strandberg är laddad inför helgens maratonlopp i London. Foto: Ryno Quantz
– Jag tycker att träningen har flutit på bra. Jag känner mig stark, peppad och glad – och det känns som bra förutsättningar. Nu har vi ju börjat att trappa ner på både antalet kilometer och intensitet för att vara så fräscha som möjligt på den stora dagen, säger Antonia.
Antonia Herhold känner sig stark och glad inför London Marathon. Foto: Ryno Quantz
– Huvudet är med och känslan är fortfarande fin. Men nervositeten lär komma. Den här sista veckans stora utmaning handlar mer om att hålla tillbaka … hur man nu ska överleva den grejen, avslutar Charlie.
New Balance FuelCell Rebel v4 är en perfekt intervallsko. Foto: Ryno Quantz
UTRUSTNINGEN: NEW BALANCE REBEL V4-SKOR OCH RC-SHORTS Antonia och Charlie sprang passet i NB:s Rebel v4, som är perfekt att köra just snabba intervaller i, samtNB:s RC-shorts, som är lätta och luftiga och har en smart ficka baktill. – Fuelcell Rebel v4 upplever jag som snabb och lätt, vilket är två egenskaper jag uppskattar och värdesätter hos mina löpardojor, säger Antonia Herhold. – Rebel är definitivt en sko jag rekommenderar alla att lägga till i sin skorotation. Den går som tåget även när man springer längre än 30 kilometer, säger Charlie Strandberg. Även coachen Emil Johansson har en ny favoritsko i Rebel v4. – Ja, det är den nya dagliga träningsskon för mig. Den gör helt enkelt allt jag behöver av en sko. Den är tillräckligt styv för all löpning i farter som inte kräver spikskor. Eftersom den inte har kolfiberplatta ger den samtidigt en bra känsla för löpskolningsövningar och explosivare övningar som olika typer av hopp, säger Emil Johansson.
Emil Johansson coachade Antonia och Charlie på klassiska Stockholm Stadion. Foto: Ryno Quantz
COACHEN: EMIL JOHANSSON, NEW BALANCE Ålder: 21 år Bor: Solna Klubb/sponsor: Tureberg och New Balance Grenar: 400 meter, men kör även 200 och 100 vid tillfälle Personbästa: 46,43 på 400 meter (200 m på 21,13 och 100 m på 10,56) Om att springa 400 meter: ”Att springa ett varv på löparbanan har sin charm. Det är en mix av sprint och uthållighet som slutar med att man är helt slutkörd och ibland springer in i ’väggen’. Viktigast för en 400-meterslöpare är ’speed’ så majoriteten av träningen är därför fokuserad på att bli så snabb och explosiv som möjligt – med både en del mjölksyra och uthållighet.” Favoritsko: New Balance FuelCell Rebel v4
Stjärnkocken Tommy Myllymäki har förverkligat många av sina drömmar. Men han har en kvar att uppfylla – att springa ett maraton under tre timmar. Läs om hans tankar om löpning – och ladda ned 25 recept som Tommy har gjort för Runner's World! Tommy Myllymäkis intresse för matlagning började på hemkunskapslektionerna under uppväxten i Katrineholm. Efter skolan gick han ofta hem och letade i frysen och bland mammas receptkort. Matintresset fortsatte att växa när han var på sommarferie på landet i Finland. Där spenderade familjen fem veckor varje sommar – och alla var tvungna att hjälpa till att laga mat. Vattnet…
Som prenumerant på Runner’s World får du tillgång till en rad förmåner, bättre priser i vår shop och möjlighet att läsa tidningen digitalt när du loggar in.
Den brittiska världsstjärnan Jon Albon delar med sig av några nyttiga träningstips för alla trailsugna löpare – och vi känner på nya, spännande tävlingsskon Vectiv Pro 2 från The North Face!
[ANNONS FRÅN THE NORTH FACE] Visst är det underbart att komma upp i ottan och jogga genom Stockholms innerstad? Ja – eller i byn, på landsvägen eller vart man nu tar sig ut. Känslan är nog densamma – det fridfulla lugnet och vetskapen om att du har dagen framför dig. Denna morgon hänger vi med The North Face trailcommunity när de möts på Tengu, en modern och mysig liten japansk krog på Östermalm. Här träffas de en gång i månaden för löpträning och samtal om ämnen som kan hjälpa till att bli en bättre traillöpare, dessutom med olika inbjudna gästtalare och löpcoacher vid varje tillfälle.
Redan vid ankomst är de flesta på plats. Vi hälsar på varandra över en kopp kaffe, tar en banan och beger oss sedan ut mot närliggande stigar och kullar. Definitionen på kulle i Stockholms innerstad kan självklart diskuteras, men det går alltid att hitta en mindre höjd. Vi hamnar i Lill-Jansskogen där Jon Albon samlar gruppen och börjar förevisa några av sina bästa träningstips inom traillöpning.
Jon Albon – en av världens bästa traillöpare
Vi backar bandet. Jon Albon är en av vår planets bästa traillöpare. Han är britt, uppvuxen strax utanför London, men flyttade för några år sedan till Norge tillsammans med sin flickvän. Numera bor de i Romsdalen på den norska västkusten. Där finns det gott om vertikala höjdmeter och fantastisk natur, så det är inte föga förvånande att Romsdalen blivit en hemvist för några av Nordens, och världens, bästa trail- och skyrunning-löpare.
Jon, eller Jonathan för att vara korrekt, började däremot sin karriär inom OCR – obstacle course racing. Varje år mellan 2014 och 2019 vann han VM i OCR, liksom Spartan World Championships år 2014 och 2018. På senare år har tjusningen för traillöpningen däremot tagit större plats. Och listan på meriter är lika lång här. Han är tidigare världsmästare i Skyrunning och har även vunnit Trail World Championships. Så sent som i fjol vann han CCC – ett av de mest prestigefyllda loppen under UTMB-veckan i Chamonix. När Jon pratar är det med andra ord lätt att bli inspirerad av hans passion för traillöpning.
Albons smarta trailträningstips
Vi återvänder till skogens slask och lera, perfekt för lite extra trailkänsla! Vi startar med att springa på en varvslinga – på stig, över nerfallna träd och kantiga stenar. Några höjdmeter tar vi oss också an, som blir jobbigare och jobbigare för varje varv.
Avslutningsvis joggar vi till en obanad höjd där Jon föreslår att vi ska testa lite knep som han använder för att stärka kroppen för att bli en bättre traillöpare, knep som inte minst är användbara när höga berg saknas runtomkring.
På vissa löparrundor, på platt mark, passar han till exempel på att föra in jump squats varje kilometer. I dag ska vi däremot träna uppför och växla mellan att gå med längre kliv och att ta snabba korta steg, något Jon tränar på emellanåt och som liknar hur tävlingsloppen brukar te sig. Det är ofta svårt och tungt att börja springa igen efter en hajk uppför en längre brant backe.
Jon påpekar också skillnaden mot steget vid plattare löpning. Här blir fotnedsättningen inte lika monoton och sätts snarare ner mer parallellt, med ett större mellanrum mellan benen än när vi springer på plan mark.
Vi börjar med de stora stegen, som nästan är som kontrollerade hopp, med ett ben i taget uppför kullen. Helst ska detta ske under en till tre minuter, för att därefter växla till korta, snabbare steg. Så växlar vi uppför backen, från långa till korta steg, under några varv innan vi slutligen känner av mjölksyran i benen och det är dags att jogga tillbaka till krogen Tengu.
En titt på nya Vectiv Pro 2 från The North Face
På plats där vi började möts vi återigen av den mysiga atmosfären och sätter oss ner tillsammans runt det rektangulära bordet. Alla tar fram pinnarna för att ivrigt smaka av den ramen-soppa som serveras. Det smakar extra gott efter en löptur ute, och den värmande buljongen känns som en bra återhämtning efter ett långt trailpass.
Samtidigt som vi äter, passar vi på att titta närmare på det senaste tillskottet i utbudet från The North Face: Summit Vectiv Pro 2 Trail, som vi testat under löpturen. Skon är framtagen och designad tillsammans med löparna i The North Face-teamet och är avsedd för race. Den är lätt, med kolfiberplatta som levererar stabilitet och energiretur även i extremt teknisk terräng, samtidigt som du har en skön känsla och dämpning genom det nya Dream-skummet i mellansulan.
Rockerkänslan fram- och baktill skapar en snabb känsla, och underlättar steget nedför brantare backar. Den rullande känslan är skonsammare mot dina ben, vilket också sparar energi under långa lopp. Vectiv Pro 2 är en tävlingssko vi verkligen vill testa mer – ett klart spännande alternativ för nästa traillopp.
Mätta och nöjda, men med trötta ben, återvänder vi till Stockholms gator. Timmarna har gått och nu är det betydligt livligare på gatorna. Det har varit en inspirerande morgon och det fina är att många timmar av dagen återstår. Varför inte använda dem till att bege sig ut i skogen, hitta en brant backe och låta benen värka lite mer?
THE NORTH FACE SUMMIT VECTIV PRO 2 Vikt: 227 gram Häldropp: 6 mm Cirkapris: 2 799 kronor
Julia Nielsen har en helg att minnas bakom sig. Hon startade den med att från tät springa 2.02 på 800 m och fortsatte den med att göra 4.12 på 1 500 m.
Båda systrarna Nielsen ställde upp på Bryan Clay Invitational under helgen. En stor tävling i Kalifornien med upp till 800 startande på vissa grenar.
I C-heatet på damernas 800 m sprang Julia Nielsen. Direkt efter startskottet tog hon täten och höll den placeringen hela vägen in i mål. Utan hare gjorde hon nya personbästat 2.02,10. En tid som innebar att hon slog systern Wilmas gamla skolrekord och att hon nu är Sverigeetta i år.
Wilma Nielsen sprang i B-heatet och gjorde även hon ett bra lopp. Hon slutade femma i heatet på det nya säsongsbästat 2.02,55. Det innebär att Sverige, redan i april, fått tre tjejer under 2.03 på 800 m: Wilma Nielsen, Julia Nielsen och Yolanda Ngarambe.
Julia var dock inte klar efter 800 m. Dagen efter startade hon på 1 500 m i ett meriterat fält med bland annat den amerikanska löparen Heather Mclean. Även här slutade loppet med nytt PB för Julia som kom i mål som nia i sitt heat på 4.12,18. Det innebär att hon, precis som på 800 m, är ny Sverigeetta i år.
Vera Sjöberg tävlade också på 1 500 m under Bryan Clay. Hon kom i mål på 4.20,55.
I samband med Paris Marathon arrangerade ASICS en festival i löpningens tecken – tre fullspäckade dagar fyllda med spännande lopp, aktiviteter och evenemang. Givetvis med fokus på ASICS nya Metaspeed Paris-serie!
[ANNONS FRÅN ASICS] Under Paris Marathon i början på april fylldes stadens gator av över 50 000 löpare, som tog sig an den 42,2 kilometer långa banan. I anslutning till loppet arrangerade ASICS Festival Of Running, tre fullspäckade dagar av aktiviteter och evenemang runt om i staden. Mathias Stjernlöf var på plats för att uppleva stämningen – och göra sin debut på maratondistansen.
Fredagen inleds med ett besök på Palais de Tokyo och deras Innovation Exhibition där vi får en djupare inblick i ASICS Metaspeed Paris-serie, med de båda tävlingskorna Metaspeed Sky Paris och Metaspeed Edge Paris.
Vi får också höra Brendon Stubbs, forskare vid King’s College i London, berätta om sin globala forskning om sambandet mellan fysisk aktivitet och välmående. Därefter är det Sebastian Coe, tidigare världsrekordhållare och nuvarande ordförande i Internationella friidrottsförbundet IAAF, samt ASICS VD Yasuhito Hirota, som tillkännager att ASICS förlänger samarbetet med Paris Marathon till minst år 2031.
Imponerande prestationer av ASICS löpare
På kvällen är det dags för IGNIRE RACE PARIS 5 & 10KM vid Palais Royal, där ASICS har bjudit in toppatleter på både ungdoms- och elitnivå att mäta krafterna. Löpare från flera olika länder sätter inte mindre än tre nya nationsrekord och 20 nya personbästan på distanserna – imponerande prestationer.
– Det var en spännande kväll med tävlingar där vårt pågående partnerskap med ASICS förde ett urval av exceptionella idrottare – från ungdom till elit – till Paris gator. ASICS skapade en verkligt unik händelse, vilket visar på kraften i löpningen och deras engagemang för sporten och löpgemenskapen inför det stora år som väntar för staden, säger Sebastian Coe.
På plats träffade vi även Sarah Lahti, som för tillfället hoppar runt på kryckor. Vi passade på att byta några ord med henne, och du kan se en kortare intervju med Sarah på RW:s Instagram.
En nyopererad Sarah Lahti och Suldan Hassan som sprang ASICS Community Run
Efter elitloppen hålls ett Community Run på samma bana för oss och publiken som är på plats för att känna på stämningen. Bland annat är den svenska rekordhållaren på maraton, Suldan Hassan, och Skottlands superstjärna Eilish McColgan, med och joggar och inspirerar inför söndagens maratonlopp. Det är också ett perfekt tillfälle att känna lite på de nya Metaspeed Sky Paris-skorna inför min debut på distansen.
Lördagsmorgonen startar med en Shake Out Run på cirka 5 kilometer, fylld med glädje och entusiasm från tusentals deltagare. Sedan är det dags att bege sig till Expo Porte de Versailles för att hämta ut startnummer och möts av en extremt stor och imponerande ASICS Village. Väl där får jag en första känsla av hur massivt morgondagens lopp kommer att bli!
Maratondebut i OS-staden Paris
Klockan är 05:30, söndag morgon och nu är det bara 2,5 timme kvar till start. Mitt första maraton står för dörren i den olympiska staden, och jag känner mig oväntat lugn. Jag har inga direkta förväntningar eller en detaljerad spelplan inför loppet då det är min debut på sträckan – och banprofilen är allt annat än platt.
Jag har en vag plan att försöka hålla mig runt 3:40 minuter per kilometer och att följa de tips jag fått från Suldan dagen innan – att inte bli för ivrig och rusa iväg den första eller andra milen bara för att det känns lätt, samt att se till att inta energi regelbundet även om jag inte är ”hungrig” för stunden.
Med över 50 000 deltagare är det svårt att ta sig fram i startfältet, och även om jag står i sub 3-timmars gruppen så delar jag den med flera tusen andra löpare. Men det är känslan som får avgöra dagen, förväntningarna är inte inristade i sten.
Första milen passerar jag på 36:19, kroppen känns bra och benen rullar på fint. Jag börjar redan nu dela in loppet i 5-kilometersetapper och fokuserar på att få i mig energi regelbundet, och analyserar inte min möjliga sluttid alltför mycket.
Mathias Stjernlöf är ute på Paris gator under Europas största maraton.
Andra milen klockar jag 1:12:18 (35:59). Känslan håller i sig med lätta ben och en bra rytm. Jag passerar folk hela tiden men hittar ingen grupp att springa med – men blir heller aldrig passerad av någon annan löpare.
Halvvägs passerar jag på 1:16:12. Nu tänker jag för första gången på sluttiden och att jag ligger bra till för att ta mig under 2:35, vilket vore enormt kul. Vid 28 kilometer känner jag att framsida lår börjar göra sig påminda. För att fokusera på något annat slänger jag i mig en gel och fortsätter att springa på känsla.
Vikten av att tänka långsiktigt
Tredje milen på 1:47:27 – men vad händer nu? Utan att ha tänkt på det alls har jag lyckats öka farten ytterligare och springer min tredje mil på 35:09!
Känslan håller i sig fram till 33 kilometer där vi kommer in i en riktigt kuperad sektion av banan, och nu förstår jag vikten av att tänka långsiktigt i loppet. För när jag passerar 35 kilometer börjar framlåren göra sig märkbart påminda igen. Jag bestämmer mig snabbt för att inte pressa på, utan att tänka en kilometer i taget. Det är helt rätt beslut ska det visa sig. Även om jag har några tuffa och långsamma kilometer upp till 40 kilometer håller jag ihop det bra och passerar fjärde milen på 36:21 (2:23:48).
Vid 41 kilometer är första och enda gången jag känner att ”nu får gärna mållinjen komma för dessa lår behöver vila!” Den sista kilometern är utför så jag försöker att släppa på så gott det går utan att riskera något.
En fantastisk helg
Efter en skarp 180-graderskurva i slutet springer vi så ut på Champs-Élysées-upploppet. Jag har inte kollat på klockan alls de senaste kilometerna utan försöker bara koncentrera mig på att hålla benen i rullning. När jag ser att klockan står på 2:31:30 när jag passerar mållinjen blir jag både förvånad och glad – och kan snabbt konstatera att jag både har lyckats leverera negativa splittider och har tagit familjerekordet från lillebrorsan på samma gång.
Sammanfattningsvis är jag extremt nöjd med min maratondebut, som gick långt över förväntan. Jag placerade mig på 96:e plats dessutom, wow!
Det var en helg fylld med gemenskap, glädje och personliga framgångar – en upplevelse jag sent kommer att glömma. Jag måste också ge en stor eloge till ASICS som arrangerade ett fantastiskt evenemang. Och inte minst var jag extremt imponerad av hur bra och sköna ASICS Metaspeed Sky Paris var att springa loppet i!
DET HÄR ÄR ASICS METASPEED PARIS-SERIEN
METASPEED EDGE PARIS och SKY PARIS delar samma grundläggande teknologi, men riktar sig till löpare med olika löpteknik. Skillnaden mellan skorna syns därför inte på utsidan – den sitter inkapslad i mellansulan.
SKY PARIS har en kolfiberplatta som sitter placerad högre upp i sulplattformen. Den är nu breddad under framfoten för att kunna komprimera en större del av skummaterialet. Detta ger en extra skjuts i ifrånskjutet och underlättar ett längre steg. SKY PARIS är därför det optimala valet för löpare som höjer farten genom att förlänga sitt steg.
EDGE PARIS har i stället en mer vinklad och lägre placerad kolfiberplatta. Framfotsdelen har också konstruerats med en helt ny geometri. Syftet är att den ska ge en mjukare stegavveckling, bättre stöd samt en mer stabil plattform i höga farter. EDGE PARIS gynnar därför främst löpare med en högre stegfrekvens.
FAKTA ASICS METASPEED SKY PARIS / EDGE PARIS Vikt: 183/185 gram (herr US9) Häldropp: 5 mm (39,5/34,5 mm) Cirkapris: 2 800 kronor
Svenska rekordhållaren på maraton – Suldan Hassan – ger METASPEED PARIS-SERIEN ”10 av 10 poäng”
Från maror i Paris och Milano, till halvmara i Berlin och 10 km i Oslo och Örebro. Flera svenskar har tävlat på väg – ett säkert tecken på att våren är här.
I Paris anordnades Asics Running Festival. Ett event med 5- och 10-kilometerslopp som avslutades med Paris Marathon. RW var på plats och på våra sociala medier finns filmer och intervjuer från helgen. Ni hittar dessa här.
I maratonloppet blev det dubbelt etiopiskt när Mulugeta Uma tog hem herrklassen och Mestawut Fikir vann damloppet. Noterbart är också att den schweiziska orienteraren Matthias Kyburz debuterade på maran genom att sluta sjua på 2.07.44.
Lite drygt 1 000 km väster om Paris avgjordes halvmaran i Berlin. Kristofer Låås och Johanna Larsson blev bäst bland svenskarna med 67.29 respektive 1.17.26.
Daniel Simiu Ebenyo från Kenya tog hem herrloppet på 59.30 och Tekel Mulat vann damloppet på 66.53. Svenskbekantingen Diego Estrada slutade sexa 61.05.
Maraton i Milano
Om vi fortsätter vår resa från Paris, via Berlin, ner till Milano, hittar vi Hanna Lindholm. Hon åkte dit för stadens maratonlopp och slutade sjua på 2.38.35, drygt 12 minuter från segrande Tigist Memuye från Etiopien.
I Drammen utanför Oslo gick under helgen stadens 10-kilometerslopp. Jesper Lundberg lyckades bäst med en fjärdeplats på 29.49. Även Otto Kingstedt var under 30 minuter med samma tid som Lundberg fast placeringen bakom. Vann gjorde Samuel Kibet från Uganda på 27.54. Alla resultat från Drammen hittar ni här.
Även i Örebro anordnades det 10-kilometerslopp. Martin Regborn var starkast i Startmilen och vann på 29.23.
Den årslånga kvalprocessen för att få en startplats i det 412 kilometer långa Trans Japan Alps Race är skoningslös. Men arrangörerna menar att den krävs – för att säkerställa att alla deltagare når mållinjen. Vid liv.
Text: Scott Yorko Foto: Miwaza Jemimah
– Mitt liv blir kortare. Det här är för mycket. Jag lovade min fru att det här skulle bli sista gången jag försöker … det är ett känsligt ämne, säger Naomasa Kimura över en stekt fläskkotlett med ris, dränkt i en söt och smakrik sås.
Den 41-åriga lagerchefen arbetar för en traktortillverkare i Osaka, men sitter nu inklämd vid ett restaurangbord med fem andra män, som alla äter samma mat. Vi befinner oss i den lummigt belägna staden Komagane, i dalen som delar Japans södra och centrala bergsmassiv. Det är en sval, fuktig kväll i juni. På en fönsterbräda står glada trädgårdstomtar och tittar på oss.
Männen vid bordet är tunna med vältränade benmuskler, många bär t-shirts från olika 100-mileslopp. Alla har sprungit ett sub 3.20-maraton det senaste året (de flesta gjorde sub 3.00). Det är bara en av flera prestationer som krävs för att ens bli inbjuden till morgondagens två dagar långa kvalevent för Trans Japan Alps Race (TJAR), som går i augusti.
70 löpare slåss om 30 platser
Den långa listan över nödvändiga fysiska prestationer som krävs för att kvalificera sig till en av de 30 startplatserna är så omfattande och krävande att det nästan är mer imponerande – och farligt – att genomföra kvalificeringsprocessen än loppet i sig.
Cirka 70 löpare ansökte om att få en plats genom att skicka in bevis på att de hade klarat av det som krävs. Bland annat måste de ha campat minst tio nätter på över 2 000 meters höjd och ha sprungit ett ultralopp där reptiden är 25 timmar eller mer – och det på en tid som är mindre än 60 procent av loppets reptid.
Till det stundande två dagar långa kvaleventet finns det 60 platser, och 59 löpare lyckades uppfylla kriterierna för det – vilket de fick reda på med en månads varsel. De som kvalificerar sig för TJAR i augusti får sedan springa drygt 41 mil, från Japanska havet på västkusten till Stilla havet på östkusten.
Löparna i TJAR tar sig över tre prefekturer och tre bergmassiv, med sammanlagt 27 000 höjdmeter uppför och nedför. Det motsvarar att springa uppför och nedför den 3 776 meter höga vulkanen Fuji sju gånger i rad, inom loppet av åtta dagar – helt utan support. Detta i augusti, mitt under den japanska högsäsongen för tyfoner.
En löpare följer den röda linjen som markerar banan på kartan.
Att bara ta sig i mål anses vara en bragd. Därför delas inga prispengar eller pokaler ut, inte ens till vinnarna. Att bli en i den exklusiva skara som har genomfört loppet anses vara belöning nog.
4 dagar, 23 timmar och 52 minuter
– Den här träningen har kostat på rent fysiskt, säger Kimura.
De andra löparna runt bordet skakar fnissande på sina huvuden. En av dem, Yusuke Hayashida från Tokyo, tar fram Kimuras Stravaprofil på mobilen och skickar runt den. Alla tittar storögt och ger ifrån sig överdrivna ”Ooooo!” av förundran. Sedan mars har han sprungit ett 100-kilometerspass varje helg. Ibland har han klämt in 50 kilometer på vardagsmorgnarna före jobbet – och ett maraton på lunchen.
Bara under den första halvan av 2022 har han fått ihop över 70 000 höjdmeter uppför – vilket han själv menar är lite och beror på att han har gjort mycket av sin maratonträning på platt mark.
Någon föreslår att Kimura kanske har en chans att peta ned ”Kungen” Shogo Mochizuki från tronen. Han är känd för att ha genomfört loppet fem gånger, varav fyra gånger i rad som segrare, och har sedan 2016 banrekordet på 4 dagar, 23 timmar och 52 minuter. (För att utmana sig själv valde Mochizuki att under 2018 års lopp frivilligt bära med sig all sin mat, utan att stanna för att fylla på förråden längs vägen – och slutade ändå sjua.)
– Neeeej … han är kungen, han kan inte besegras. Han är en legendar för oss, säger Kimura som verkar uppriktigt chockad och förlägen över att frågan ens ställs.
Uppställning 02.30
Morgonen därpå regnar det. Klockan är 02.30 och uttagningen börjar med en kontroll av utrustningen. Funktionärer i orangea västar går igenom innehållet i löparnas ryggsäckar, som ligger utlagt på presenningar framför dem.
Den 27 punkter långa listan (se rutan) på obligatorisk utrustning omfattar bland annat två pannlampor med extra batterier, en kompass, ett försäkringskort, ett bivacktält (inte en säck), ett första hjälpen-kit, ett gasolkök inklusive en kastrull på minst 300 milliliter, gummiändar till vandringsstavarna, en nödsändare och två toalettkit.
Funktionärer tittar på när en löpare lägger ut de 27 obligatoriska delarna i utrustningen.
För att få en plats i detta kvalificeringsevent har deltagarna också behövt visa upp bevis på att de har genomfört en kurs i avancerad livräddning, ett läkarintyg och ett medgivande från närmast anhöriga – bland annat.
När de har fått sina utrustningar och blanketter godkända får alla lämna in sina mobiltelefoner, som tejpas och placeras i en plastlåda. Löparna får sedan papperskartor över området som de ska använda tillsammans med en kompass för att orientera sig längs den 78,9 kilometer långa bana de ska springa under loppet av två dagar.
Stämningen är lugn och nedtonad. De flesta av löparna har förberett sig för detta under flera års tid, och att missa den här möjligheten att kvalificera sig vore förstås katastrofal. En av dem är Paul Deckret, en 42 år gammal amerikan som har bott i Japan sedan 2003, då han flyttade hit för att undervisa i engelska.
– Förberedelserna för att kvalificera mig till det här loppet är det enda jag kan tänka på, berättar Deckret.
Fram tills alldeles nyligen har han arbetat för turistbyrån på skidorten Hakuba, samtidigt som han genomgick en utbildning till bergsguide och startade en familj med sin japanska fru och deras nyfödda bebis. Nu är han klar och jobbar med att guida turister, både i sitt eget företag och som frilans för andra researrangörer.
– Jag får i princip betalt för att träna, säger han.
Sedan 2017 har han studerat tjocka böcker med tävlingsrapporter, inklusive utrustningslistor, träningsupplägg och detaljerade redogörelser för läxor som andra löpare har lärt sig den hårda vägen längs banans olika avsnitt. Men i år ska han inte springa. Ett diskbråck efter att ha skottat nästan två meter snö från taket på familjens 140 år gamla hus sätter stopp. Paul Deckret är här som supporter och fan – och han är synbart uppspelt över att bara vara i sina hjältars närhet.
Paul har bestigit Japans 100 högsta toppar och vunnit ultralopp, inklusive Bunsuirei 80K – en prestation som hjälpte honom att uppnå kraven för kvalificeringseventet. Han är en ytterst vältränad idrottsman, men inte den snabbaste löpare. Och det är också därför TJAR lockar honom.
– Jag älskar att planera skiten ur saker och ting, säger han.
Det betyder att optimera tajmingen för sömn, göra detaljerade fartstrategier för varje sträcka och räkna på hur många kalorier han måste bära med sig under loppet.
Det betyder att optimera tajmingen för sömn, göra detaljerade fartstrategier för varje sträcka och räkna på hur många kalorier han måste bära med sig under loppet.
– Det kan jag göra bättre än många sponsrade idrottare av världsklass … men ärligt talat är jag skraj för hela den här kvalificeringsprocessen. Det är som att arrangörerna jävlas med oss.
Äran är belöning nog
För Deckret och många andra deltagare ligger den största lockelsen i att bli en del av den här exklusiva klubben med legendariska bergslöpare. Den japanska kulturen kan vara artig och välkomnande, men består också av många tätt sammankopplade grupper med höga trösklar för den som vill vara med.
Att bli en del av ett sammanhang kan ta åratal i Japan, där vikten av att respektera gränser är central i kulturen – och det gäller särskilt för gaijin (icke-japaner). Om en av dina japanska vänner ska hänga med sina skolkamrater eller tenniskompisar är det inte säkert att du blir inbjuden om du inte redan är en del av deras etablerade grupp – även om alla gillar dig.
När Deckrets diskbråck har läkt kan han bli den första gaijin som försöker kvalificera sig för loppet – och verkligen har en chans att fullfölja. Han har blivit vän med folk i arrangörsgruppen och med flera av löparna som har genomfört loppet, hängt med på gemensamma träningspass och till och med gjort en nyårsvandring inklusive övernattning. Men då han inte har sprungit loppet själv blir han bara inbjuden till deras träffar ibland.
Spring inte mot rött ljus
Strax innan solen går upp i Komagane står tävlingsledaren Hiroshi Iijima, som har fullföljt loppet fyra gånger, under ett vitt tält för att skydda sig från regnet. Han läser upp regler i en mikrofon, om saker som var löparna kan fylla på vatten och hur man ska läsa kartan över bansträckningen.
– Ni får springa på vilken väg ni vill, men följ alla trafikregler är ni snälla, säger han.
Den andra dagen av kvalificeringstävlingen informerar tävlingsledaren Iijima löparna inför starten klockan 02.00.
Under 2018 års lopp var en löpare väldigt nära att inte klara reptiden på 192 timmar – men när han sprang genom staden Shizouka på sin väg mot målet var han ändå tvungen att stanna och vänta in grönt ljus vid varje övergångsställe. Annars hade han blivit diskvalificerad. ”Det var väldigt stressigt” sa han efteråt. Han hann i mål med två minuters marginal.
Efter mötet kastar sig löparna över kartorna som studenter inför ett examensprov. Första dagen ska de springa 46,7 kilometer på en bana som tar dem ut från staden och upp till en skogsled som sedan tar dem genom tät, fuktig skog innan de springer nedför igen till en stenig campingplats. Förutom att avverka 3 500 höjdmeter uppför och 2 400 höjdmeter nedför ska de hitta och registrera sig på fem olika checkpoints längs vägen – och genomföra en simulerad livräddning på en av dem – innan de kommer till campingplatsen där de ska övernatta.
Där ska de visa exakt var de officiella checkpointsen ligger på sina kartor för tävlingsledningen, inom fyra millimeters felmarginal på kartan (eller 100 meter i verkligheten). Därefter ska de på mindre än fyra minuter montera och kliva in i sina tält – och stänga dragkedjan. Tältets stabilitet testas sedan med en specialdesignad apparat. Flera välrenommerade japanska löpare har briljerat i samtliga moment, bara för att misslyckas på just detta test och därmed inte kvalificera sig till loppet.
Den andra dagen av kvaleventet bjuder på 32 kilometer tuff bergs- och väglöpning, med 1 650 höjdmeter uppför och 2 800 höjdmeter nedför. Direkt efter målgång ska de utmattade löparna besvara ett skriftligt prov – som bara erbjuds på japanska – med frågor om väder och hur man agerar i olika nödsituationer.
”Kungen” lutar sig över kartan på bordet, följer bansträckningen med ett finger. På handleden har han en vit Casioklocka, båda knäna är tejpade med turkos kinesiotejp. I närheten står en liten man för sig själv, klädd från topp till tå i The North Face-kläder. Den sponsrade löparen heter Takashi Doi och är 40 år, men ser ut som en tonåring. Han var tvåa på det 166 kilometer långa Ultra-Trail Mt. Fuji i april och var nära att krossa ”Kungens” banrekord på TJAR 2021, men loppet stoppades dag två på grund av ihållande stormvindar på 25 meter per sekund. De arbetar båda som brandmän, specialiserade på att rädda liv i bergen.
Starten går
Efter ett gruppfoto på startlinjen kisar löparna mot den stigande solen innan startskottet ljuder 05.15. De springer i väg genom Komagane med löparryggsäckarna fulla av noggrant utvald och tajt nedpackad utrustning. Vägen ut ur staden kantas av gröna risfält som glöder i det varma morgonljuset.
Klockan 06.20 samlas en liten grupp med supportrar på bron som löper över Tenryū-floden. Den utgör starten för den långa klättringen uppför det 1 685 meter höga berget Tokura.
Ryosuke Ichinoe (till vänster) och Mitsuru Mikami korsar Tenryu-floden på sin väg mot den första klättringen. Ichinoe kvalificerade sig inte. Mikami klarade kvalet men bröt TJAR på grund av vädret och utmattning.
Med kartan i ena handen leder Doi tätgruppen på åtta löpare in i backen. Åskådarna klappar och viftar med händerna för att uppmuntra löparna. Nästan alla löpare vinkar tillbaka, ibland med båda händerna, ofta med ett brett leende.
– Jag är väldigt trött, säger en löpare på engelska och ler brett när han passerar. Flera flexar med sina biceps inför kamerorna, innan de försvinner vidare uppför backen.
När den asfalterade vägen slingrar in i det första bergsområdet blir det tydligt vilken utmaning det är för löparna att springa på en för dem okänd bana. Samtidigt som de bestämmer sina positioner baserat på landmärken och terrängen försöker de orientera med hjälp av sina papperskartor.
Doi missar en skymd stig med ”Kungen” och Yuichi Konno – tvåa både 2008, 2010 och 2016 – i släptåg. De springer nästan 400 meter uppför innan de inser sitt misstag och vänder tillbaka, hittar antydan till en stig in i skogen och tar fram sina vandringsstavar för att fortsätta klättringen.
Till slut hittar tättrion in på den lilla stigen genom skogen.
Nästa löpare får hjälp av en 68-årig supporter med guldtänder som heter Tsuda och följer loppet på sin silvriga moped. Tsudas ständiga leende glittrar i solljuset där han står och pekar ut stigen för några av löparna som svettas i den 27-gradiga värmen, tills Deckret påpekar att det bryter mot regeln om att ingen får ta emot hjälp.
”Har man gjort detta en gång så är man fast”
På andra sidan av berget sitter 43-åriga möbelsnickaren Kosuke Kaito vid ett litet bord, placerat i botten på dalen. Kaito är funktionär vid den första av de fem checkpoints som löparna måste markera på sina kartor. Han är från den gamla bergsstaden Takayama och vann själv loppet 2018 när ”Kungen” sprang med all sin mat i ryggsäcken. I år ställer Kaito upp som funktionär.
– Har man gjort detta en gång så är man fast. Det är som ett drogberoende, man vill bara ha mer och mer. Och ju svårare det blir, desto större kick får man, säger han.
En av de många klättringar som tvingade löparna att gå under den första dagen.
Klockan 08:55 åker Tsuda upp på trottoaren med sin moped och stiger av den, precis i tid för att heja på löparna genom att ropa ”Hurra!” och klappa händerna. ”Kungen”, som har tagit ledningen, tackar och bugar uppskattande och springer sedan över ännu en bro för att börja klättringen uppför det drygt 3 000 meter höga berget Senjo, under lärkträdens skuggiga lövtak.
”Kungen” anländer
Mörka moln börjar röra sig mot Choegoya, som är den campingplats där löparna ska övernatta. Klockan är strax 15.00, och löparna förväntas snart anlända. De tio medlemmarna i tävlingskommittén diskuterar hur många drag man ska göra med mätaren som används för att testa tälten. Man kommer överens om att det är ett fast ryck med tre kilos motstånd som gäller, i alla fyra riktningar.
Åskan blixtrar över himlen när ”Kungen” kommer fram till lägret, långt före de andra löparna. Flera av hans fans följer varje steg han tar, med mobiler och kameror i högsta hugg.
– Jag blev förtjust i honom under loppet 2014. Han ger allt och är en äkta och god person. Inte pretentiös och alltid ödmjuk, säger 76-årige Kozo Okushima, som bär en hatt med ”Kungen” Mochizukis autograf från just det året.
– Är det dags för Mochizuki att överlämna facklan? frågar jag.
– Aldrig. Alla ser upp till honom. Det är viktigt för Mochizuki att vara här, och många kommer för att se just honom, säger han och skakar på huvudet med övertygelse.
”Kungen” checkar in och spatserar över den platta grusytan. Han lyssnar när en funktionär i tävlingskommittén läser tältmonteringsinstruktionerna och sedan startar stoppuret. Mochizuki börjar montera sitt 170-grams nylontält, som stöds av två vandringsstavar som hålls uppe av spända tältlinor. Hans rörelser är snabba och beslutsamma.
Utan att göra fel spänner han tältduken, placerar ut tälthörnen och fäster dem med hjälp av de största stenarna han hittar i närheten. Utan att stressa kontrollerar han tältets stabilitet och kryper sedan in med sin ryggsäck. Blixtlåset dras igen när stoppuret visar 3.07. Sedan kommer han ut igen, skrattar och masserar sin ena sida medan funktionärerna kontrollerar tältets stabilitet.
Shogo ”Kungen” Mochizuki sätter upp sitt tält.
– Det är så många människor som tittar på – det var ett tag sedan jag kände så mycket press, säger han.
”Kungens” tältkonstruktion håller för testet. Han bugar sig och tackar tävlingskommittén precis när regnet börjar falla, som om himlen respektfullt har väntat på att ”Kungen” skulle bli klar.
– Jag satsar inte längre på att vinna. Nu när jag är 44 år och allt gör ont är det bättre att ungdomarna tar täten i klungan. Men jag tänker inte sluta ännu, jag behöver fortsätta utmana mig själv – även om det känns annorlunda nu efter att ha hållit på med detta i över tio år, säger han inför japanska statstelevisionen NHK:s kameror.
Trettiofyra minuter efter ”Kungens” ankomst, när en funktionär berättar för tv-teamet från NHK att han är glad över det dåliga vädret ”eftersom det gör tävlingen mer utmanande”, anländer Takashi Doi. The North Face-löparen markerar sina checkpoints på kartan och förbereder sig för tälttestet i det allt mer intensiva duggregnet. Precis innan Doi sätter igång att resa tältet påpekar någon i publiken att bröstremmen på hans ryggsäck inte är helt fastsatt – ett annat krav – vilket han snabbt åtgärdar.
Takashi Doi tittar på medan en tävlingsfunktionär testar hans tält.
Doi kämpar inledningsvis med att hitta tillräckligt mjuk mark att slå ned tältpinnarna i och får ta hjälp av en sten, men han lyckas ändå dra igen blixtlåset på 2.57 – allt medan ”Kungen” tittar på.
En halvtimme senare kommer Konno in i lägret. Trots att han är bland de tre bästa signalerar hela hans uppenbarelse nederlag. Han monterar sitt tält utan problem, och fäster tältlinorna runt stora stenar – utan tältpinnar.
Konno klockas på 3.30, men när funktionärerna testar stabiliteten är det något som inte stämmer. Vandringsstavarna som används för att staga upp tältduken är olika långa, och när funktionären drar i konstruktionen glider den kortare staven omkull och tältet kollapsar.
– Jag kommer att försöka igen om två år, säger Konno och hänger med huvudet när han inser att chansen att kvalificera sig till TJAR är borta.
Efter ett tag ramlar fler löpare in, däribland Kimura. Några ler, men flera är bekymrade över sina prestationer i första hjälpen-testet. Löparna var tvungna att tejpa sina egna fotleder men på grund av regnet fick de problem med att få den våta tejpen att fästa. Detta potentiella misslyckande ägnade många flera timmar över att grubbla på. Dessutom kommer det att dröja flera dagar innan tävlingskommittén bekräftar om löparna misslyckades eller klarade testet.
Kimuras tältpanik
Duggandet har nu förvandlats till regelrätt regn vilket har gjort marken mjukare, och några få löpare misslyckas i tälttestet. Kimura börjar att montera sitt tält, vilket han har övat på 30 eller 40 gånger. Men när han drar i en lina för att spänna tältduken går den tunna rem som linan sitter fast i plötsligt sönder och tältet faller platt till marken.
Kiretaaa! Det gick sönder!
– Kiretaaa! Det gick sönder! ropar han med skräck i rösten.
Kimura knyter i panik ihop den trasiga remmen med en minimal knut, och trär snöret igenom öglan innan han försiktigt drar åt den igen. Det verkar hålla. Han har fortfarande tillräckligt med tid att dra i det några gånger, innan han kryper in i tältet på tiden 3.37.
När Kimura kommer ut igen ser det ut som att han kommer att börja gråta. Han tittar på när funktionären drar i hans improviserade reparation – men knuten och snöret håller och hans tält står kvar. Folkmassan runt honom andas ut.
– Det var det värsta jag har varit med om. Jag trodde att det var slutet, säger han efteråt.
Regnet och vinden ökar när dagens reptid på 13 timmar närmar sig. Några löpare anländer bara minuter för sent, och skriker i besvikelse upp mot den gråa skyn.
Packade på en yta stor som två tennisplaner ser de mer än 60 färgglada tälten ut som blöta plastpåsar. I dem ska nu löparna försöka komma till ro.
Löparna försöker koppla av och förbereda sig inför den andra dagen av kvalificeringsloppet.
– Tältgolvet fylls med vatten och regnet droppar i ansiktet hela natten. Det är varken varmt eller avkopplande och man sover inte ordentligt. Man bara svimmar och förlorar medvetandet, säger Yusuke Hayashida med ett skratt medan han lagar nudlar sittandes i sitt våta tält.
”Kungen” försöker flytta sitt tält till en torrare plats, men till och med han måste sova i en pöl.
Det handlar om att de inte ska dö
Vid starten 02.00 nästa morgon virvlar vinden i trädtopparna ovanför de av pannlampor upplysta löparna. Tävlingsledaren Hiroshi Iijima ställer upp alla i den ordning de kom i mål dagen innan. Mochizuki står längst fram, följd av Takashi Doi som sov i sina regnkläder.
– Ni hade lite regn och vind i går kväll, och att få den typen av väder i fem till åtta dagar under loppet sliter på er. Så försök att träna så mycket som möjligt i sådana förhållanden, säger han.
Iijima varnar också löparna för dagens krävande flodövergång och säger åt dem att inte ta några farliga genvägar. Inga langningsstationer, farthållare eller andra typer av stöttning är tillåtet.
Alla justerar sina pannlampor och springer sedan in i mörkret. Framför sig har löparna en 4,7 kilometer lång klättring upp till 1 050 meters höjd, innan de ska ta sig ned till en väg där 19,3 kilometer utförslöpning på asfalt väntar.
– Man klarar inte loppet genom att bara vara snabb. Deltagarna måste klara sig helt utan hjälp, så om de skadar sig måste de ha utrustning med sig för att hantera problemet. Vissa försöker spara vikt genom att ta med mindre mat, kläder eller första hjälpen-kit. Men de måste också känna till vilka risker de tar i den här miljön, säger Iijima när löparna har lämnat startområdet på campingplatsen.
Jag frågar varför antagningsprocessen är så strikt och kraven så omfattande. – För det första handlar det om att jag inte vill att de ska dö
Jag frågar varför antagningsprocessen är så strikt och kraven så omfattande.
– För det första handlar det om att jag inte vill att de ska dö, säger han, med stadig röst och en stoisk min.
Det har hänt att människor har dött på grund av hypotermi eller fall från klippor när de har utsatt sig själva för extrema förhållanden under träningen inför tävlingen.
– En löpare dog nästan under loppet också, och då fick jag en utskällning från räddningsteamet. Så det är viktigt att alla är väl förberedda.
För att säkerställa det arrangerar Iijima till och med ett träningsläger för löpare som vill försöka kvalificera sig till kvalificeringstävlingen.
Umaningen är uppenbarligen attraktiv för vissa. Men varför skulle någon som har klarat av att genomföra tävlingen – eller till och med har vunnit den – komma tillbaka? Handlar besattheten främst om att få vara en del av den här exklusiva klubben?
– Definitivt. Det finns deltagare som inte har några andra vänner utanför det här, skrattar han.
När vi tar bussen ner från övernattningslägret passerar vi flera av löparna som har spridits ut längs banan. En yngre nykomling överraskar medlemmarna i tävlingskommittén – han leder och ligger långt före ”Kungen”. ”Tsuyoi” säger en av dem, vilket betyder ”stark”.
– Att någon av de där killarna säger det om en måste vara så coolt, säger Deckert.
Dags för teoriprov
Vi kommer fram till mållinjen klockan 08.00. Takashi Doi sitter med korslagda ben på den varma asfalten och gör det tre sidor långa, skriftliga provet. Vinden blåser ett tält över parkeringsplatsen, men Doi störs inte av det utan kliar sig koncentrerat i huvudet. Han beräknar nedkylningseffekten baserat på vindhastigheten, besvarar en svår ja- eller nej-fråga om hjärt-lungräddning och anger hur stor andel i procent av den mänskliga kroppen som består av blod.
Doi gör det skriftliga provet efter den andra dagens 32 kilometer långa löpning.
I intervjuerna efter kvaltävlingen undviker Doi, liksom hans konkurrenter, att svara på frågor som handlar om rivalitet, ära, rekord, målsättningar och segerchanser – det vill säga allt som kan uppfattas som att man inte är ödmjukt självförnekande.
Som den rutinerade 100-mileslöpare Doi är fann han inte det två dagar långa kvalloppet så fysiskt utmanande.
– Men det är klart att man känner pressen att inte göra misstag i testerna, som tältuppsättningen och kartläsningen, säger han.
Kimura kvalificerade sig till exempel senaste gången med god marginal – men slogs ut i lottdragningen och fick vänta ytterligare två år.
Även om en löpare klarar alla krav – som Doi, Kimura och ”Kungen” gör dag två – är det ingen garanti för att få en plats i tävlingen. Om fler än 30 sökande lyckas i kvalificeringstävlingen så hamnar alla i stället i ett invecklat lotteri. Kimura kvalificerade sig till exempel senaste gången med god marginal – men slogs ut i lottdragningen och fick vänta ytterligare två år.
– Då kunde jag inte tro mina ögon. Men jag blev faktiskt ännu mer motiverad och fortsatte träna för att bli ännu bättre, säger han.
Takashi Doi avsätter ”Kungen”
Mindre än två månader senare, i början av augusti, avsätter Takashi Doi ”Kungen” från tronen och sätter ett nytt banrekord med sex timmar. Trots tungt regnande springer han TJAR på 4 dagar, 17 timmar och 33 minuter.
– Jag insåg att sömnbristen skulle påverka mig, så den största utmaningen var att få högsta möjliga sömnkvalitet på kortast möjliga tid, säger han.
Men hans största kamp handlade om att få till näringsintaget.
– Mina kaloririka sportmatsprodukter gjorde att mitt blodsocker steg, och ”insulinchocken” som kom av det bidrog till att jag kände mig seg. Men det var mitt enda misstag.
Denna trötthet drabbade Doi hårdast på klättringen till toppen av berget Senjo, där terrängen och lutningen är relativt likartad – dessutom i ett ganska enahanda landskap.
”Kungen” kommer i mål över 24 timmar efter Doi, och tar därmed fjärde plats med den imponerande tiden 5 dagar, 18 timmar och 37 minuter.
– Jag tänkte ge upp ungefär tre gånger. Tidigare hade jag som mål att vinna och slå banrekordet, men den här gången försökte jag hitta på ursäkter som ”jag har inte samma uthållighet som när jag var yngre” eller ”min kropp rör sig inte som den brukade”. Men då missar man hela poängen med det här. Att springa genom Japan är en tillräckligt stor utmaning bara det – så jag är mest glad att jag tog mig i mål.
I år gjorde ”Kungen” det till en vana att titta på bergen och stjärnorna, uppskatta soluppgångar och solnedgångar, prata med vänner och vandrare längs vägen och tillåta sig själv att verkligen njuta av loppet.
– Varje sådan handling har kraften att återställa sinnet och kroppen när man är på gränsen till att bryta ihop, säger han.
Vid målet på stranden, under en stormig grå himmel med vågor som slår in mot den mörka sanden, reflekterar han framför publiken. Nästan alla filmar.
– Jag trodde att jag skulle kunna avsluta det här kapitlet i dag, och tänkte absolut inte att jag skulle vilja springa Trans Japan igen. Men när jag nu passerat mållinjen känner jag nästan att jag vill försöka igen. Om jag gör det, så var snälla och heja på mig.
Den mentala utmaningen är kanske värst
Tio av de 30 deltagarna hoppade antingen av före start, eller kom inte i mål inom den åtta dagar långa tidsgränsen. Men Naomasa Kimura var inte bland de tio. Trots det säger han att ”det var den bästa upplevelsen i hans liv” när han en månad senare sitter vid sitt skrivbord på kontoret och talar tyst i sitt headset över Zoom.
– Men det var verkligen tufft.
Efter att ha brutit en vandringsstav tidigt i de norra delarna av bergen på Hayatsuki-leden, som är en av Japans vandringsleder med störst höjdskillnad, såg han ändå till att hänga med huvudgruppen. Men när han nådde de södra delarna av bergsmassivet fann han sig själv springa ensam. Kroppen kändes bra, men någonstans under dag fyra, mellan bergen Yokokawa och Mibu, började han bli mentalt nedbruten.
Rent mentalt kunde jag inte hantera den där väldigt speciella typ av trötthet som drabbar en på TJAR. För att övervinna den lurade jag min hjärna att tro att det bara var den som kände av muskelvärken – inte jag.
– Rent mentalt kunde jag inte hantera den där väldigt speciella typ av trötthet som drabbar en på TJAR. För att övervinna den lurade jag min hjärna att tro att det bara var den som kände av muskelvärken – inte jag.
Allt eftersom fler och fler människor och åskådare dök upp på vägen mot målet blev också deras hejarop och uppmuntran ett stöd för honom. Och på den sista sträckan, från dammen vid Hatanagi till stranden vid Ohama, kunde Kimura få ut det sista han hade.
– Efter målgången kändes det som att jag aldrig skulle kunna springa igen, säger han.
Kimura chockade fältet med en andraplats på tiden 5 dagar, 14 timmar och 7 minuter – fyra och en halv timme före ”Kungen”. Inför kvaltävlingen svor Kimura att det skulle bli hans sista försök på Trans Japan Alps Race.
– TJAR har varit allt för mig de senaste tre åren, så nu är min motivation verkligen låg. Jag vet bara inte vad jag ska göra i stället.
Några som har hjälpt honom hantera den frågan är hans nya vänner. Efter loppet har han campat, grillat och gått ut och druckit med de andra TJAR-löparna.
– Vi är som bröder, säger han.
Och nu – när han äntligen är en del av den här exklusiva klubben – kan han kanske aldrig lämna den.
OBLIGATORISK UTRUSTNING □ 2 lampor Två pannlampor eller en pannlampa och en ficklampa. Fullt laddade batterier plus reservdelar. □ Mobiltelefon Vattentät, med ett extra batteri. Kan användas för att navigera under loppet. □ GPS-spårare I vattentät väska med extra batteri. □ Kartor för hela rutten Tryckta, i plastpåse. □ Kompass □ Block och penna För loppets plan och checkpoint-tider. □ Bergsbestigningsrapport Vattentät rapport om var du planerar att vara. □ Bergsförsäkringskort □ Hälsoförsäkringskort □ Körkort □ 3 nummerlappar För löparen, ryggsäcken och tältet. □ Regnkläder Separat överdel och underdel med tejpade sömmar. □ Varma kläder Som täcker handleder och fotleder, utöver regnkläder. □ Mössa och handskar □ Tält Får inte vara en bivacksäck. □ Sovsäck Eller nödräddningsfilt □ Klocka Att skrämma svartbjörnar med. □ 1 liter vatten Vid starten, i flera behållare. □ Nödproviant □ Klätterhjälm Används under sträckorna där det finns fallrisk. □ Röda blinkande lampor För mörka vägavsnitt utan trottoarer. □ Första hjälpen-kit □ Gasolkök, kastrull och tändare. □ Gummikåpor Till ändarna, om vandringsstavar används. □ Nödsändare □ Ansiktsmask □ Två portabla toalett-kit
adidas Running och Löplabbet arrangerar träningsträffarna TRY:ON SESSIONS för alla som är intresserade av löpning och vill förbättra sin teknik. Nu släpps ytterligare träningstillfällen i Stockholm, Göteborg och Malmö.
[ANNONS] Under april fortsätter adidas Running med sina uppskattade träningsträffar TRY:ON Sessions, som arrangeras tillsammans med Löplabbet. Alla som är intresserade av löpning och vill förbättra sin teknik har möjlighet att delta.
Löppassen i april är framtagna av kända löparprofiler som Charlotta Fougberg, Kristoffer Låås, Anders Szalkai, Sebastian Fannon och Johan Wissman. Du har även möjlighet att testa de senaste löparskorna från adidas. På plats finns även produktexperter från adidas och Löplabbet som hjälper till med frågor kring produkterna.
Passen tar cirka en timme, är gratis och öppna för alla.
Här hittar du adidas TRY:ON Sessions under april:
Stockholm – 18.00 vid Sjöhistoriska museet 9/4 – Kristoffer Låås: Fartlek 16/4 – Flåset: Lugn jogg 23/4 – Anders Szalkai: Mixade intervaller
Göteborg – 18.00 vid Skatås Motionscentrum 11/4 – Charlotta Fougberg: Backintervaller
Malmö – 18.00 vid Lilla Torg 10/4 – Sebastian Fannon: Mixade intervaller 17/4 – Johan Wissman: Löpteknik, spänst och intervaller
Tidigare sågs demens som något oundvikligt man utvecklade med åren. Sedan dess har forskningen gått framåt. Nu vet man att konditionsträning som löpning är den kanske viktigaste nyckeln för att minska risken för demens och minnesproblem.
Glömmer du mötestider eller minns du inte varför du gick in i ett rum? Det händer oss alla. Men om dina minnesproblem påverkar ditt vardagsliv under en längre period så bör du söka vård. Glömska är nämligen ett av de första symtomen på demens. Du är dina minnen och när minnena inte längre finns tillgängliga, är det som om jaget löses upp. Sakta, bit för bit, hjärncell för hjärncell, monteras allt du byggt upp under livet ner.
Tidigare sågs demens som något oundvikligt. Det var något man utvecklade med åren. Det stod demens någonstans i DNA-spiralen och det enda man kunde göra var att välja rätt föräldrar. Sedan dess har forskningen gått framåt. Nu vet man att det går att minska risken för demens och minnesproblem.
Miia Kivipelto är professor i geriatrik och en av världens ledande forskare inom ämnet demens kopplat till livsstil.
Miia Kivipelto är professor i geriatrik och en av världens ledande forskare inom ämnet demens kopplat till livsstil. Tillsammans med Mai-Lis Hellénius, professor i kardiovaskulär prevention vid Karolinska institutet, har hon skrivit boken ”Hjärnhälsa – på dina fem fingrar”.
Fem verktyg mot demens
I boken presenteras Finger-modellen, den första vetenskapliga studie som visar hur din livsstil kan förebygga minnesproblem, förbättra din hjärnhälsa och öka motståndskraften mot demens. Boken är full med konkreta råd och ger inspiration till förändring.
– Finger-modellen är tänkt som en minnesregel där var och en av handens fem fingrar motsvarar ett verktyg mot demens. Ett finger är bra och två fingrar ger mer kraft än ett finger, men en knuten näve ger dig maximal motståndskraft, säger Miia Kivipelto.
Ett bevis för livsstilsfaktorernas betydelse för risken att utveckla demens är att dagens åldringar drabbas av demens vid en senare tidpunkt jämfört med samma åldersgrupp för 50 år sedan. Det stämmer alltså inte att demens rent generellt har blivit vanligare. Visst, vi blir äldre och då drabbas fler av sjukdomar som demens eftersom ålder är den största riskfaktorn – men debutåldern har alltså blivit högre.
Högt blodtryck, hjärtsjukdom och demens hänger ihop. Det som är bra för hjärtat är bra för hjärnan.
För 50 år sedan drabbades också fler av hjärtsjukdomar, vilket ledde till en rad hälsofrämjande åtgärder. Genom att vi blivit bättre på att ta hand om vår hjärthälsa, har även våra hjärnor blivit friskare. Högt blodtryck, hjärtsjukdom och demens hänger ihop. Det som är bra för hjärtat är bra för hjärnan.
Så kan löpning förebygga demens
Att konditionsträning stärker hjärtat har också varit känt i minst 50 år. Men redan för 25 år sedan visade forskare att konditionsträning som löpning även stärker hjärnan, bland annat genom att öka antalet nervceller och blodflödet i hjärnan. Att löpning har positiva effekter på hjärnan är också något som har lyfts fram alltmer på senare tid.
– Därför är det inte konstigt att konditionsträning är ett av de fem fingrarna i kampen mot Alzheimer och demens – och kanske är det viktigaste fingret. Det handlar inte bara om den fysiska effekten, utan också den sociala – att man ofta tränar med andra och känner sig som en del av en gemenskap, säger Miia Kivipelto.
Spring för Alzheimerforskningen! Den 23–26 maj arrangeras Digitala Alzheimerloppet till förmån för Alzheimerforskningen. Läs mer och anmäl dig på alzheimerloppet.se
Hon menar också att träning även är en slags hjärngympa. När du springer utmanar du hjärnan, som hela tiden måste räkna ut och förutsäga nästa löpsteg. Det kräver koordination, fokus och att du använder alla dina sinnen.
Finns det då risk för att vi kommer att få se en ökning av demenssjukdomar när allt fler människor sitter stilla i sin vardag?
– Under pandemin har vi ju sett att människor sitter mer. Jobbar man på kontor får man en hel del vardagsrörelse på köpet: man tar sig till och från arbetsplatsen, man går mellan möteslokaler, till och från kaffeautomaten och så vidare. När kontoret byts mot hemmet sitter man i samma rum hela tiden och kopplar upp sig mot olika möten. Det är effektivt, men har lett till att många rör sig mindre.
Mer fokus på frisk- och riskfaktorer
Det här har förstås inneburit att en del av oss har ökat sina riskfaktorer för bland annat demens. I framtiden tror Miia Kivipelto att det därför kommer att bli mer fokus på just individuella frisk- och riskfaktorer.
– Det är det som är mest intressant nu. Särskilt friskfaktorerna. Vad kan du göra i dag för att öka din motståndskraft mot demens? Ett första steg kan vara att läsa boken och hitta nycklar som passar dig, säger hon.
Själv lever Miia som hon lär. Hon både springer och promenerar.
– Båda mina söner spelar tennis så jag har också börjat med det, det är socialt och en bra utmaning för hjärnan. En av dem simmar och tränar därför i gym, då följer jag med och lyfter vikter, säger hon.
Miia menar att det är viktigt med styrketräning, särskilt när man blir äldre. En stark kropp orkar mer och ju längre man orkar använda sin kropp, desto bättre motstånd har man mot demens. På gymmet kan man även köra balansträning.
– Det är viktigt att skapa bra vanor tidigt i livet, men det är aldrig för tidigt och aldrig för sent att börja träna, säger hon.
Fem vetenskapligt underbyggda faktorer som förebygger demens enligt professor Miia Kivipelto – vilka kan du checka av?
Finger 1: Träning
”Träna 3–5 gånger i veckan, ungefär 30 minuter per gång. Träning bör bestå av både styrketräning och uthållighetsträning. Hitta en träningsform du tycker om och som du känner att du mår bra av.”
Finger 2: Sociala aktiviteter
”Delta i sociala aktiviteter och upprätthåll goda relationer. Att göra någonting meningsfullt tillsammans med andra är mycket värdefullt för hjärnhälsan.”
Finger 3: Hjärngympa
”Det är bra att göra nya utmanande saker och att ha en hobby eller en fritidsaktivitet. Det är särskilt viktigt efter pensionering eftersom jobbet ger mycket stimulans för hjärnan. Exempel på aktiviteter som stimulerar minnet och andra tankefunktioner är att lyssna på musik, studera språk, läsa och spela olika spel. Det finns också en koppling mellan låg utbildningsnivå och demens och det beror förmodligen på att utbildning är en form av hjärngympa som bygger upp en mental buffert.”
Finger 4: Kosten
”Hälsosamma matvanor främjar en bättre hjärnhälsa. Ät mer grönsaker, frukt, bär och fibrer. Välj omättade fetter och minska på ett överdrivet intag av socker och salt. För äldre är kosten väldigt viktig eftersom det kan finnas risk för undernäring. I boken finns ett trettiotal recept på god och hälsosam mat.”
Finger 5: Mätvärden
”Blodtryck, blodsocker och blodfetter är livsstilsrelaterade faktorer som kan påverkas av träning, kost och medicinering. Man kan leva med högt blodtryck utan att veta om det och därför bör man kontrollera sina värden från medelåldern. Om man får rätt behandling kan det minska risken för påverkan på hjärtat och hjärnan.”
FAKTA ALZHEIMERS SJUKDOM Vid Alzheimers sjukdom bildas plack som består av beta-amyolid vid nervtrådarna. Det finns även ny forskning som visar att inflammation och oxidativ stress uppstår vid demens, samt brist på viktiga tillväxtfaktorer. I nästa steg bildas tau-proteiner som skapar trassel i nervcellerna. Plack och trassel fungerar som markörer för Alzheimer. Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen, men det finns även andra typer av demens. I Sverige har i dag omkring 160 000 personer demens, och cirka 25 000 insjuknar årligen. Källa: fbhi.se
I Belgrad avgjordes terräng-VM med två svenska deltagare och i USA har bansäsongen kommit igång. Där har både systrarna Nielsen och Yolanda Ngarambe tävlat.
Senaste gången Sverige hade några löpare med på ett terräng-VM var för fem år sedan. Då var det Robel Fshia, Napoleon Solomon och Omar Ismail som var uttagna. I år var det Karl Ottfalk och Elsa Sundqvist som båda sprang i juniorklassen.
Temperaturen låg runt 25 grader när löparna i F19-klassen startade för de sex kilometrarna. Sundqvist hade en offensiv öppning på loppet och varvade första gången som 25:a av de 82 löparna. När ett varv återstod hade hon avancerat fem placeringar och var uppe som näst bästa europé.
In på upploppet log hon trea bland européerna men fick tyvärr se sig passerad av två fransyskor precis innan mållinjen. Svenskan slutade dock på en fin 24:e plats på 21.20, två minuter efter segraren Marta Alemayo från Etiopien. Sundqvist placering är den bästa av en svenska i klassen sedan 1990.
För Karl Ottfalk gick det desto tyngre. Svensken, som är född 2006, åkte på en förkylning under veckan och hade svårt att göra sig helt rättvis under loppet. Han slutade 43:a i 8km- loppet på 25,17 och blev åttonde europé.
Seniorloppen vanns av kenyanskan Beatrice Chebet och ugandiern Jacob Kiplimo.
I Raleigh, North Carolina, säsongsdebuterade både Yolanda Ngarambe och Julia Nielsen på 800m. Båda visade att formen är god tidigt på året. Yolanda vann A-heatet på 2.02,54 och Julia vann B-heatet på 2.02,65. Nytt PB för Julia och endast en tre tiondelar från PB för Yolanda.
Yolanda Ngarambe har öppnat säsongen i USA. FOTO: DECA Text & Bild
Dagen innan vann också Julia 1500m på 4.16,96. Även det är nytt PB med tre sekunder.
I Stanford tävlade Julias syster Wilma. Likt Julia sprang Wilma dubbeln, 800/1500m. På 800m slutade hon sexa på 2.04,93 och på 1500m blev hon också sexa på 4.16,72.
