MEST LÄSTA
Ät som en triathlet
Blogg

Ät som en triathlet


Vad är viktigast att tänka på när det kommer till kost och triathlon?
– Att få i sig tillräckligt med energi och kolhydrater. Triathleter tränar oftast mycket mängd och har en hög energiförbrukning, då behövs mycket energi. Tränar man på höga intensiteter krävs kolhydrater för att klara träningen.

Hur viktigt är det att kolhydratladda inför tävling?
– Det är viktigt att få i sig ordentligt med kolhydrater innan tävling eftersom man oftast tävlar på höga intensiteter. Tävlar eller tränar man på intensiteter över 63% av VO2max (över pratfart) är kolhydrater den huvudsakliga energikällan. Kolhydratladdning kan hjälpa prestationen, men viktigt att tänka på är att man testar detta innan tävling eftersom ett ökat kolhydratintag kan ge magproblem.

Hur långt före en tävling kan man påverka sin egna prestation med hjälp av kost?
– Jag brukar rekommendera att inte slarva veckan innan, sedan beror det naturligtvis på tävlingens längd. Dagen innan och tävlingsdagen bör man absolut tänka på vad man stoppar i sig.

Hur mycket vätska är viktigt att få i sig om man till exempel ska göra en olympisk distans?
– Vätskeintaget beror mycket på individen, hur effektivt man kan göra sig av med värme och hur mycket personen svettas. Sedan beror det också på klimat och om man tävlar på hög höjd. Det är viktigt att hydrera före, under och efter tävling.

Finns det någon kost som man absolut bör undvika?
– Det viktigaste är att man hittar en kost som passar en själv, alla är olika och alla reagerar olika på ett upplägg. Prova dig fram på träningen vad som fungerar och håll dig sedan till din plan på tävlingsdagen.

Kan man på något sätt periodisera kostintaget? Så som man kan göra med träning?
– Absolut, jag rekommenderar att man periodiserar sitt kostintag. Tränar man mycket, behöver man mycket energi. Har man vilodagar eller lugnare perioder behöver man mindre energi. Många slarvar väldigt mycket på vilodagarna, även dessa är viktiga för kroppens återhämtning. Man behöver kanske mindre energi än hårda dagar men det betyder inte att man kan slarva. Det dagar du tränar hårt ät extra mellanmål och lägg till återhämtningsmål.

Hur viktigt är det med kosttillskott?
– Äter man en balanserad och varierad kost behövs oftast inga kosttillskott.

Hur kan man äta under ironman/ halvdistans? Hur bör man tänka kring olympisk distans?
– Gör du en olympisk distans behövs bara små mängder av kolhydrater. Kolhydratsförråden räcker 60-90 min.
Vid längre tävlingar som halvironman/ ironman behöver man fylla på med mer kolhydrater eftersom kolhydratsförråden tar slut efter 60-90 minuter. Vad man kan äta/ dricka under tävling är till exempel sportdryck, gel, saft, blåbärssoppa, torkad frukt, ljust bröd och banan. Tänk bara på att prova allt på träning så du vet att magen tolererar det sedan på tävling.

Har du något förslag på en matsedel som man kan inspireras av?
– När du gör en matsedel kan du börja med att göra en grundmatsedel (så du får variation). Välj sedan vilken form av protein du ska äta (rött), lägg till kolhydrat (blått) och grönsak (grönt). Sedan är det dags att leta recept. Ett exempel kan se ut så här:

Mån: vegetariskt: bönor/tofu, bulgur, grönsaksmix
Tis: fisk, potatismos, grönsallad
Ons: kyckling, pasta, broccoli + morot
Tors: soppa, bröd + efterrätt
Fre: fredagsmys
Lör: fisk, ris, ärtor, majs
Sön: kött, potatis, grekisk sallad

Vad är dina tre bästa kost-tips?

  1. Bra kostrutiner ska inte vara svårt. ”Vanlig mat” fungerar långt, och fyll på med mellanmål, återhämtningsmål och kvällsmål när du behöver mer energi.
  2. Se till att du får i dig tillräckligt med energi och kolhydrater – två väldigt viktiga faktorer när man håller på med uthållighetsidrott.
  3. Lyssna på kroppen, hårda pass kräver återhämtning både i form av vila, sömn och bra mat.


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Del 4 | Så gör du comeback i spåret!
Blogg

Del 4 | Så gör du comeback i spåret!


1. Variera dig 
Byt regelbundet asfaltsrundorna mot löpning på mjukare underlag som skogsstigar och grusvägar. Det är både bra för din utveckling samt för att hålla kroppen skadefri. Kom dock ihåg att ta med mobilen och att hålla dig i närheten av din bostad eller bil – om du skulle behöva stanna.

2. Övermedicinera inte
Smärtstillande läkemedel kan hjälpa dig att må bättre kortsiktigt, men de kan också dölja smärta som egentligen talar om för dig att det är dags att stanna. Om du inte kan springa utan smärtstillande, gå eller vila i stället. 

3. Alternativträna!
Om du tränar lite varje dag kommer du snabbt att öka upp konditionen igen, men det betyder inte att du bara måste springa. Lägg till 2-3 dagar med alternativträning. Om du har varit skadad, kolla med din läkare att träningsformen du väljer inte försämrar ditt tillstånd. Det kan vara cykling, roddmaskin, simning eller crosstrainer. Glöm inte heller bort att stärka upp kroppen och träna rörlighet med yoga, styrketräning och pilates.

Om du har haft ett långt träningsuppehåll är det dock viktigt att du börjar lugnt och ökar upp träningen successivt. Vila hellre någon dag extra mellan passen så att kroppen hinner anpassa sig till den ökade belastningen. 

DEL 1: Vad händer i kroppen när du slutar springa?
DEL 2: Så tar du första löpstegen tillbaka + hur du ökar upp mängden igen
 
DEL 3: Styrkeövningarna som bygger en grundstark löparkropp – medan du springer



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Eleiko PT – here I come!


”Jag skulle välja dig som PT framför 99,9% av alla andra PT:s redan nu.” Sällan har jag blivit så himla glad för en enda mening. Det var nämligen min PT Andreas Öhgren som sa det när vi var där idag och mjukade upp våra höfter. Andreas är nämligen fruktansvärt duktig och på många sätt en förebild för mig, och det betyder otroligt mycket att han har sånt förtroende för mig. För trots allt har jag bara gått tre dagar av 22 på utbildningen. Till jul kommer jag att kunna kalla mig Licensierad personlig tränare. Förhoppningsvis kommer jag att kunna jobba en del som det också under nästa år. Det vore otroligt roligt.

Jag har länge velat gå en PT-utbildning men inte hittat någon som fallit mig i smaken. Men så fick jag läsa om Eleikos PT-utbildning och då kände jag att det var helt rätt. Fantastiska lärare och bra upplägg på utbildningen. Och nu har det dragit igång.

Första dagen hade vi Gustav Ström, naprapat och rena rama uppslagsverket när det gäller anatomi och rörelseapparaten. Jag försökte läsa en del anatomi på egen hand innan och kände mig helt blåst när jag inte fick in det i huvudet. Efter bara någon timme med Gustav kände jag att det inte skulle vara omöjligt. Vi pratade muskler, fästen, ursprung och funktion i åtta timmar. Helt slut efteråt, men också med en betydligt större förståelse för hur allt hänger ihop. Nu gäller det bara att fortsätta plugga så att sakerna han lyckades få in i huvudet fastnar där också.

Coach Jenny Jacobsen från Nordic går också utbildningen och bland annat hon och jag ritade muskler på varandra med tusch. Till slut var i så här fina på hela kroppen. Jag hade en kassler på bröstet och Jenny små prickar på axlarna. Jenny fick också ditritade magrutor av Gustav som visade var musklerna satt. Det var ju jätteorättvist, hon HADE ju redan magrutor!

Sen var det dags för träningslära. I lördags gick vi igenom knäböjningar i åtta timmar. Och igår körde vi höftfällningar och utfall i åtta timmar. Nej, jag skrev inte fel, vi knäböjde, gjorde utfall och höftfällde på olika sätt i 8 x 2 timmar. (Ett uns möra lår gick till tunnelbanan klockan 17 igår.) Det här är varför jag gillar den här utbildningen, den är väldigt grundläggande och man är noga med att bygga en stabil bas för oss att stå på. Och att vi inte kommer att lära oss om några maskiner. Vi kommer bara att jobba med fria vikter och kroppsvikt. Våra lärare nu är Mads Jacobsen och Erik Börjesson. Också här är det fantastiska lärare. De utmanar oss med frågor och att ifrågasätta våra svar. Det är otroligt viktigt och lärorikt. Dessutom fick vi börja cocha varandra direkt. Och det är ju det enda sättet att bli bra, att öva, öva, öva öva… Och vi har redan gjort framsteg. Första coachningen jag gjorde var jag alldeles torr i munnen och tafatt. Den sista jag gjorde på söndagskvällen var stabil och säker. Det känns så himla roligt! Och jag känner mig jätteduktig! Det kan bli bra det här. Med de här lärarna kan jag inte misslyckas.

Om inte annat får jag börja träna PT-Andreas.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Ledarkrönika: En morgonpredikan
Blogg

Ledarkrönika: En morgonpredikan


– Jaså, sprungit till jobbet?
Jag inbillar mig att killen bakom disken på vårt stammiskafé ser lite imponerad ut när han ställer frågan. Klockan är inte mer än strax efter sju på morgonen, och jag har ju både trotsat höstmörkret och ett osedvanligt trist grådisduggregn för att kuta till redaktionen. Så till och med jag är lite imponerad över mitt pannben när jag står där och beställer en läskande blåbärssmoothie till min leverpastejmacka.

– Javisst, ett otroligt skönt sätt att starta dagen på, svarar jag – lite för käckt.
– Man piggnar ju till i varje fall, svarar killen, medan han slår in summan i kassan.
– Jo, verkligen. Och så har jag redan klarat av träningen, det är en skön känsla att ha med sig resten av dagen. Killen nickar inkännande. Jag sveper över lokalen med blicken och konstaterar att den är så gott som tom, stoppar in mitt kort och knappar in koden.
– Springer du mycket? undrar han artigt.
– Fem, sex gånger i veckan blir det nog, säger jag och för att det inte ska låta som skryt lägger jag till:  
– Men det blir inte så långa pass, de flesta är till och från jobbet och sen brukar det bli något intervallpass på lunchen och något långpass på helgerna.
– Jaha, tränar du för något lopp då? – Just nu är det Tunnelloppet. Men det finns alltid ett lopp att träna för. Problemet är bara att jag har så svårt att hinna springa långt. Men kort och ofta går bra, då kan jag få in bra pass på vägen hit och hem, förklarar jag.

Sen händer det. Jag kan liksom inte hejda mig.
– Just att springa till och från jobbet är fenomenalt på det sättet. Jag kan förlänga passet om jag vill, jag kan lägga in intervaller eller backträning, och jag kan välja mellan att köra ett tempopass eller ett återhämtningspass. Det är perfekt.

Jag förstår att jag har överskridit kallpratsgränsen, men den artiga killen har inte en chans att komma undan nu, så jag babblar på.

– Och jag sparar inte bara spårvagnspengar, all träning är avklarad på den tid jag ändå måste transportera mig – jag behöver inte ens gå till gymmet, fortsätter jag.
– Det är ju jättebra…, säger killen och börjar flacka lite med blicken.
– Det är verkligen grymt. Att springa tar lika lång tid som att åka spårvagn, det tar bara några minuter mer än att cykla och det går definitivt mycket snabbare än att ta bilen. Och så är det säkert det mest miljövänliga alternativet, hör jag mig själv skrocka.

Jag vet att jag borde sluta, men det är som att en dammlucka har öppnats. Mitt i min predikan anar jag ljudet av dörrplingan bakom mig, men löpningens lovsång fortsätter att forsa ur min mun.
– Du vet, morgnar som den här så smakar kaffet och frukostmackan extra gott. Jag får mer energi, känner mig mer tillfreds, ja – till och med lycklig. Det har till och med hjärnforskningen kunnat visa att vi löpare verkligen blir – det skrev vi om i förra numret, säger jag med blicken fäst i fjärran samtidigt som jag inser att killen förmodligen inte förstår vad jag syftar på. Så jag söker hans blick för att förklara.
– Alltså, jag jobbar på en löpartidning…, börjar jag men tystnar när jag inser att han pratar med en annan kund en bit bort. Jag vänder mig om och ser att en kö med kaffesugna människor står i en halvcirkel bakom mig.

Alla har hört min monolog, mitt predikande om transportkutandets fördelar i synnerhet, och löpningens fördelar i allmänhet. Ändå ser de inte övertygade ut. De verkar inte ens vara imponerade. Mer lite… småsura. Jag tänker att det säkert blir så när man inte rör på sig, utan trängs på bussar och tunnelbanor och sitter still i stressande bilköer. Så jag ler lite överseende, tar min macka och min smoothie och säger hej till killen i kassan. Han tittar inte åt mitt håll.  



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Veckans Triathlonklubb: Trelleborg Triathlon
Blogg

Veckans Triathlonklubb: Trelleborg Triathlon


Antal medlemmar: 52
Ordförande: Robert Thunell
Kontaktmail: info@trelleborgtriathlon.se
Säte: Trelleborg
Hemmasimhall: Trelleborgs badhus
Hemsida: www.trelleborgtriathlon.se

Hur tränar ni hop?
– Vi har två fasta simpass per vecka; ett med simtränare och ett för egen träning. Övrig gemensam träning planeras via en sluten Facebookgrupp. För att få ihop vardagsliv, arbetsliv, familjeliv – några medlemmar är par, många har barn – krävs flexibel träning utan fasta tider. I Facebookgruppen aviserar vi när vi tänker träna och undrar om fler vill hänga med. Här delar vi också med oss av tips och rundor, ger råd och peppar varandra, säger Lotta Kellander, tävlingsledare för Trelleborg Triathlon.

Hur håller ni ihop i klubben?
– Mottot för oss är gemenskap. Förutom att vi ses när vi tränar tillsammans, ”pratar” vi ofta med varandra via Facebook och träffas på puben då och då. I april ska några åka till Playitas tillsammans för att träna. Jag själv är simtränare och startade klubben för några år sedan. Men först i år har klubben fått en aktiv styrelse med tränande medlemmar och tillsammans arrangerar vi träningsläger som man kan följa med på om man vill.

Ert bästa träningstips?
– Träna utifrån den egna förmågan. Vi har alla olika förutsättningar, acceptera det. Satsa på att utveckla den gren som du är minst bra på. Är du triathlet, planera kontinuerliga brickträningspass och långpass med en gren i taget.

Hur tänker ni kring försäsongen?
– Eftersom vår klubb är fortfarandes rätt så nybildad, har vi inte hunnit förbereda någon särskild inomhusträning än. Dessutom bor vi ju i Skåne. Vi kan cykla och löpa utomhus i stort sett året om, så länge det är barmark…
För vår del handlar triathlon också mycket om att planera in viktig vila. Just nu funderar vi på att anlita en föreläsare som kan berätta om egna erfarenheter utifrån livet som triathlet.

Anordnar ni träningsläger?
– Ja, på hemmaplan brukar vi ha små träningsläger som arrangeras fredag-söndag. Alla sover hemma, på så vis binder vi inte upp oss till mer än till själva träningspassen. I våras hade vi ett triathlonläger med Mattias Sjöberg och Elise von Alexy som tränare. I höstas blev det ett simläger och i maj 2015 är det dags för ett triathlonläger igen.

Brukar ni åka på tävlingar ihop?
– Absolut! Det kan till exempel börja med att en medlem funderar på att anmäla sig till en tävling, lägger ut frågan i Facebookgruppen om fler vill hänga med, och så slutar det med att tio har anmält sig till tävlongen. Så blev det exempelvis inför Halmstad Triathlon i september och Österlensmaran i november. Detsamma gäller Ö-loppet – två lag deltog i somras, i augusti 2015 har vi minst fem lag med på startlinjen.

Varför ska man bli medlem hos er?
– Vi har en fantastisk gemenskap. Ingen behöver bevisa något, alla gläds åt allas framgångar. Och vi tröstar varandra om det behövs. Vi är inga supermänniskor, här finns en chans att utveckla sig tillsammans med andra. Hos oss är det aldrig för sent.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*