Sommarlov

Nu är det sommarlov. På riktigt. 8 veckors ledighet eller kanske snarare 8 veckors ”träningsläger”. Det är alltid lika svårt att ta in, känns overkligt på nåt sätt. Faktum är att det även känns lite tomt och vemodigt också men det kommer jag å förneka att jag sagt om nån säger nåt annat. Nåt som känns lika overkligt är att jag precis har avslutat mitt tionde år som lärare på Sundsvalls Gymnasium. När jag 2006 fick ett ettårs vikariat tänkte jag mest att jag skulle stanna i ett år och sen dra vidare. Nu har det gått 10 år. Vad hände egentligen?

Den här veckan har jag inte gjort många knop. Packade ihop mina saker på jobbet i måndags och började sedan så smått att fira sommarens antåg med fotboll, öl, fint väder, morgonjoggar och sommarfest i goda vänners lag. En bra avslutning helt enkelt. Löpningen har inte vart så högprioriterad dom senaste dagarna. Har förvisso sprungit en del, t.o.m lite mer än jag hade planerat från början, men mest rekreationsrundor för att det vart skönt. Njutit av att kunna springa. Annat blir det nu framöver. Då kommer det nog inte bli så mycket njutning.

Har suttit och grovskissat på ett träningsprogram inför Berlin Marathon de senaste dagarna som nu sakta börjar ta form. Egentligen har jag aldrig vart nån stor fantast av träningsprogram i allmänhet och generella program skrivna för den breda massan i synnerhet men jag tror att jag behöver ett program för att inte bli för ivrig och gå på för hårt. Jag har tidigare testat både Szalkais och Ulf Fribergs träningsprogram som finns på nätet, ingen av dom passade riktigt mig, den som kom närmast var coach LG trots att jag inte var jättebra på att lyssna på honom till 100% alla gånger. Men jag lärde mig mycket, kände mig trygg i hans filosofi och har återanvänt en hel del av hans upplägg det senaste halvåret.

Jag tror på mycket volym och gärna mycket volym i tävlingsfart ju närmre tävling man kommer så därför kommer jag att börja sommaren med några rejäla mängdveckor. Jag tror på det därför att jag vet att det passar mig. Jag vet också att min stora svaghet är fart. Tidigare har jag alltid prioriterat att förstärka mina styrkor istället för att jobba på mina svagheter, men i sommar tänker jag mig att jag ska jobba mer med mina svagheter i större utsträckning. Alltså mera fart. Kanske t.o.m fixa ett nytt PB på milen eller springa nåt lokalt 5km lopp. I vintras inför Barcelona ställde vädret och snön till det, då blev det ganska få fartpass och alla på band. Nu i sommar har jag liksom ingen ursäkt till att inte köra mera fart, särskilt inte eftersom jag är hel. Splits, linne och tartan, vad kan gå fel? Skulle vara vädret igen då möjligtvis. Idag valde jag faktiskt löpbandet pga hällregn ute (nej, jag är inte gjord av socker) och igår var det långa tights, jacka och vantar i grådassigt hällregn. Men jag klagar inte, det hade kunnat vara värre. 35 grader och gassande sol eller Gud förbjude, 3x10min tröskelintervaller på crosstrainer.

Väntar nog nån vecka till innan jag går på det nya träningsprogrammet och börjar om med maraträningen. Vill kunna njuta av löpningen ett tag till. Framförallt är jag inte så sugen på långa långpass med fartökningar just nu men det suget kommer förhoppningsvis tillbaka. Jag litar på min erfarenhet och min kännedom om min egna kropp, tar med mig det som funkade inför Barcelona, kryddar det med lite mera fart allt eftersom och tar sedan sikte på 2.48.48. Fram tills dess blir det kravlös rekreationslöpning och jordgubbar med visprgädde. Sen ska kroppen slimmas till ordentligt.

Vi får se hur det blir med lopp i sommar. Jag håller som sagt ögonen öppna men sätter inte upp några tidsmål. Alla mil jag springer framöver ska resultera i 2.48.48 i Berlin, ingenting annat, så eventuella lopp blir bara rena träningspass. Det blev varken Midnight Sun Marathon i Tromsö eller Skellefteå Midnight Marathon, men ett lopp som seglat upp som ett hett alternativ är Jordgubbsloppet i Jättendal om ett par veckor. Bara namnet gör ju att man blir sugen. Ryktet säger att alla deltagare bjuds på nyplockade svenska jordgubbar efter målgång. 

På det stora hela är jag nöjd med den första halvan av 2016 med perset i Barcelona i mars som den riktiga toppen. Träningsmässigt har jag sprungit betydligt mer än tidigare år och även fast jag inte fått ut det på tävlingarna i vår så känner jag att kroppen är både snabbare och uthålligare än för ett år sen, förhoppningsvis kommer det ge resultat till hösten. Jag har stora förhoppningar på nästa halva, vill bocka av sub 80 på halvmaran, 2.48 på maran såklart men framförallt vill jag vara hel. Jag väntar gärna ytterligare ett år på dom tiderna så länge jag kan springa utan att ha ont. Jag vill kunna springa 2mil distans i kvällssolen och bara njuta av det. Året om. Det är viktigare än alla tider i världen.

För övrigt så anser jag att löparstrumpor är det mest meningslösa som finns och därför borde förstöras.

/Hörs

Dagens låt: på sommaren ska man lyssna på country. Det är sen gammalt. Gärna Brad Paisley. Men Alan Jackson och Emmylou Harris funkar lika bra.