Blogg

Manhattan Mike


I tisdags var det sista gangen for Terrible Tuesdays under HT 2013.
November blir traningsfri, atminstone nar det kommer till strukturerad traning.
3:e december drar vi igang igen med nomhustraning pa Boson i fyra manader. Utan tvekan den mest givande loptraningen man kan fa under vintersasongen i Stockholm. 200 meters ovalen pa Boson vacker skrackblandad fortjusning hos de flesta av oss som varit dar. Ytterst sallan om nagonsin jag kommit darifran utan blodsmak i munnen och varkande benmuskler..

Helt sjukt att den lilla mailslinga jag startade for 2 ar sedan nu ar en Facebook grupp pa over 250 personer. En lustig observation ar att antalet inte har okat mer an namnvart pa traningarna. Oavsett sa ar det valdigt smickrande att sa manga foljer oss och forhoppningsvis far de nagonting ut av det?

Jag gillar den trend som man kan se hos liknande grupperingar runt om i staden. Terrible Tuesdays, Le Peloton m fl. Entusiaster som ses och kor skiten ur sig sjalva och varandra utan att det ska behova kosta nagot. Stenhart, kravlost, gratis & kul, precis sa som sport ska vara. Sjalvklart finns det prestige inom gruppen men det ar bara nyttigt och framjar utvecklingen.

Tisdagens pass var 3×2 km @ marathon pace. Hade gott (snabbt) sallskap sa det forvandlades snabbt till 3×2 km troskel med joggvila pa 500 meter. Inte optimalt kanske sa nara inpa en marathon men kande att jag behovde se var jag star om jag ska springa anstandigt stabilt pa sondag. De tva forsta som gick i 3:49 resp 3:45 min/km denna blasiga kvall, kandes mycket bra. Den sista som landade runt 3:40 kandes valdigt hard. Normalt ar detta farter som jag inte alls ska ha problem med men motvind, ovana/slitna ben gjorde att jag led ordentligt. Nasten glad att jag ska springa ett marathon snarare an ett 10km lopp da hog fart verkar vara ett dilemma for mig kort efter en Ironman

I skrivanda stund ar min plan denna for sondag: Oppnar forsta milen runt 40 minuter sen far jag utvardera hur det kanns. Kanns det ok sa fortsatter jag i samma fart, om inte ar det bara att omgruppera och gora det basta av situationen. Ta en 5:a i taget typ…

Nu vantar 3×1000 meter i Central Park med Viktor. Bara grejen att vara har och fa mojligheten att springa i denna maktiga stad borde ge 5-10 sek per km!

Manhattan Mike


Senaste numret av Runner’s World

  • Guide! 21 nya trailskor
  • Intervju med Yolanda Ngarambe
  • Är superskorna verkligen superbra
  • Nystart! Så kommer du igång efter semestern
  • Öka farten – spring tabata
  • Plantarfasciit? Experten: Gör så här
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Vad är egentligen "Runners High"?
Blogg

Vad är egentligen "Runners High"?


Öka kroppens endorfiner
Anledningen till ”runners high” tros vara att motion frigör endorfiner, en typ av naturliga opiater, vars syfte är att döva känslor som smärta och utmattning. Endorfin påminner om morfin och studier har visat att en 45 minuter lång löptur kan motsvara en dos av tio milligram morfin.

Träningsnarkomani kan alltså vara ett beroende av både fysisk och psykisk karaktär, (som inte är något att oroa sig för om man lyssnar på kroppens signaler, det vill säga äter, sover och lägger in vilodagar i sin träningsplan).

Även om motion har en snabbt välgörande effekt på humöret är kroppen inte kapabel att producera endorfiner så att man når ”runners high” vid inledande löpträning.
Därför kan en vältränad person känna sig mer ”hög” under eller efter ett träningspass än en nybörjare.

Regelbunden träning
Det tar cirka två månaders träning att väsentligt öka koncentrationen av endorfiner i blodet. Den ökade koncentrationen av endorfiner i blodet kan också vara en del av förklaringen till att hjärtfrekvensen och blodtrycket sänks efter en tids regelbunden träning.

Problemet är att många inte tränar under tillräckligt lång tid för att uppnå löpningens välgörande inverkan. Många springer dessutom enbart i lugnt tempo. Vill man ha den bästa effekten måste man löpträna regelbundet i några månader och öka tempot på en del av passen.


Antal kommentarer: 11


Bosse

Vet inte riktigt om jag upplevt detta runners high medan jag springer, jag kör ganska mycket löpning ca 7 mil i veckan på vår / sommaren ca 3-5 på vinterhalvåret, jag älskar ju att springa och tycker förstås att det är kul aktivitet. Det jag däremot upplever är en nedstämdhet, rastlöshet och längtan då jag av någon anledning varit tvungen att avstå löpning en längre period beroende på sjukdom eller skada. kanske jag befinner mig i ett runners high hela tiden utan att vara medveten om detta? Därav abstinens symptom?


Morgan

Har upplevt detta fenomen vid några tillfällen. Har kommit vid 12-13km på långpassen. Ett par ggr har lyckokänslan varit så stark att jag nästan börjat gråta. Farten har också en tendens att öka något man får sota för i slutet på långpasset då effekten inte sitter i särskilt länge.:-)


Magnus n

Min upplevelse från några pass är att man en bit in i passen känner sig som en steadycam där hjärnan är kameran som stadigt håller samma position när kroppen gungar ”fritt” och flyter i övrigt..!? Svårt att förklara,
Nån som känner igen sig??


Mikael

Min erfarenhet stämmer in på Morgans beskrivning. Första gången var just vid ett längre pass och det slog verkligen till vid ca 11-12 km. Kom till ett ställe där jag valde mellan den korta vägen hem eller lägga på ytterligare ca 5 km. Gick på känslan i kroppen och då jag liksom tvingades känna efter för att ta rätt beslut slog det mig helt plötsligt hur lätt jag kändes i kroppen. Bara så där…Vek alltså av på längre sträcka varpå jag direkt nådde en längre backe. Tilläggas bör att jag sprungit denna sträcka ett ”otal” gånger tidigare. Mitt i backen så kom en känsla av extreeeem lättnad över mig. Kändes som jag ”flög/flöt” fram uppför. Och när det planade ut så stormade det i kroppen på något vis. Jag var inte många sekunder från att ta till lipen…hahah
Detta tillfälle sitter som fastklistrat i mitt minne och jag tror aldrig jag kommer glömma känslan där och då.


Johan Wieck

Har precis som Morgan skriver känt av runners high vid långpass i lugnt tempo. Har ”drabbats” 2 ggr av detta fenomen och känslan är en enorm lyckokänsla. Senast skedde för ett par veckor sedan i slutet av ett långpass på ca 20 km. Känslan satt i kroppen i flera timmar efter, glad som ett barn på julafton!
Längtar till nästa gång!


Lisbeth Engström

Positiva känslor vid löpträning finns det många men just Runners high visste jag inte mycket om när jag var på elitnivå. En gång skulle jag springa 20 km och var så trött vid 18 km att jag tänkte avsluta när jag plötsligt tyckte mig springa ovanför marken med en flygande känsla. De sista två km gick lätt och smärtfritt och jag var lycklig. Många gånger har jag försökt komma dit igen, men icke.


Nancy Blomqvist

Jag har något som heter Hortons huvudvärk och sedan jag började med löpningen så har mina anfall minskat från var vecka till nästan inga anfall alls och mått så mycket bättre och fått en helt annan livskvalitet. Så detta med löpningen kommer att bli något jag kommer att göra till en livsstil.


Dennis

När det slår till så sitter det bara i någon minut innan det försvinner igen.
På något enstaka pass har det dykt upp flera ggr.
För mig vanligtvis runt 15-18km, men sicken känsla 🙂


Träning mot kronisk smärta - Ranic

[…] Endorfiner. Det här är forskning från 1970-talet och jag var oerhört förvånad över att fler inte känner till att bl.a. löpning kan generera känsla av eufori och smärtlindring som av somliga idrottare kallas runner’s high. […]


Rickard Lindberg

jag har fått ”runners high” två gånger i mitt liv. Den enda gången jag verkligen kommer ihåg känslan var efter en 2 timmar intensiv cykling på landsväg med en ”racing” cykel. Efteråt kändes det som jag hade tagit någon form av verktablett. Kände en mindre form av skönhet i kroppen och ett fokus som låg över synfältet, men efter cirka 3-4 minuter så var det helt borta.


Michael Nordvall

Jag har upplevt ”runners high” två gånger i livet. Har löpt periodvis men är ganska bra på att ”ta tag i problemet” när kolorna börjar samlas efter ibland, år av soffsittandes. För mig kändes det som om jag flög fram. Gatukorsning ar som jag tidigare använde fyra till fem steg för att komma över, tog jag på tre. Dessutom kunde jag njuta av omgivningarna. Sprang helt enkelt och tittade på saker medans benen bara rullade på i hög frekvens. Kände mig oövervinnelig. Kämpa på löpkompisar. Men som sagt: Det är inte ofta det händer. Slösa aldrig på pigga ben.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Gör Min Utmaning ännu bättre och vinn!
Blogg

Gör Min Utmaning ännu bättre och vinn!


Oavsett om du är en av dem som deltagit aktivt i Min Utmaning eller bara följt våra inspirerande tips på hemsidan hoppas vi nu att du vill vara med och göra Min Utmaning ännu bättre och få chansen att vinna en årsprenumeration på Runner’s World.

Det enda du behöver göra är att besvara frågorna i formuläret här nedanför.


Blogg

Big Apple coming up


Så, nu har jag lökat klart. Haft mitt längsta träningsuppehåll sedan jag låg på sjukan för 15 månader sedan. Har väl inte varit helt stilla men inte gjort något som kan beskyllas för strukturell träning i alla fall. Normalt hade detta varit tortyr för någon med vuxendamp men just denna gång har jag faktiskt njutit av min tillfälliga frihet.
Har med framgång intalat mig själv att inget jag gör är av godo utan alla desperata försök att stressa kroppen till god löpform bara förvärrar saken. Två stycken Ironman inom loppet av två månader plus resan och tidsskillnaden är nog tuffare för kropp och själ än vad man tror. Inser självklart att tre veckor knappast är tillräckligt om man frågar experterna för vad som är lämpligt men nu är situationen sådan så det är bara att försöka göra det bästa av den.

På söndag morgon står jag där på en bro, 42 kilometer från Central Park tillsammans med över 40.000 oroliga själar.
Har fortfarande inget specifikt tidsmål. Låter det vara osagt tillsvidare. Ska testa benen ikväll och på torsdag först. Väldigt relaxed oavsett hur det går då jag inte behöver bevisa något för mig själv eller någon annan.

Mitt gamla PB från London 2012 lyder 2:53:23h. Var i kanonform då men insjuknande veckan innan och sprang med penicillin i kroppen vilket lade lite sordin på slutresultatet. Naivt tror jag att jag hade åtminstone 2:48-2:49h i mig men det får jag aldrig veta.
Sedan dess har min löpning gått framåt, inga jättekliv men det plus lite mental mognad & erfarenhet borde ju påverka om något positivt?!

Nåja, lätt att sitta här och babbla om hur fantastisk man är. En annan sak är ju att springa de där 42,2 kilometrarna med en snittfart som är under 4:00 min/km. Innan Hawaii hade jag utan tvekan den formen, frågan är vad som finns kvar idag.
Finns inte många som testat exakt det jag ska med liknande profil. Antingen så har de varit profesionella monster som fnyser åt mina bleka insatser eller så har de varit komfortlöpare som springer för upplevelsen.
Får helt enkelt lita på det lilla jag vet och ge det en ärlig chans. Det enda jag vet med säkerhet att jag kommer gå 110% för ett så bra resultat som möjligt, något annat vore mesigt. Man ska förvalta de chanser man har, alltid lär man sig något.
Precis som med allt annat i livet så tenderar man ju ångra saker man INTE gjort snarare än saker man gjort. Kanske inte ett talesätt som sitter på väggen på Kumla men i övrigt fungerar det?!

För att detaljerat beskriva uppladdningen sista veckan så kommer den här:

Måndag: VILA (sur jävla träningsvärk i baken från söndagens tennis)
Tisdag: Löpning, 3×2 km @ Marathon Pace (3:50-4:00)
Onsdag: VILA (Resdag)
Torsdag: Löpning 3x1km @ 3:20-3:25 min/km.
Fredag: VILA alt jogg med sambon i 20-25 minuter.
Lördag: Kortare jogg 15-20 minuter inkl några rusher i överljudsfart.
Söndag: New York Marathon, BOOM!

Hör av mig på torsdag, då kommer jag sannolikt ha en ambitiös game plan.

Manhattan Mike

Kona Underpant Run



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Skador i hälsenan – vad ska man göra?
Blogg

Skador i hälsenan – vad ska man göra?


Skadan orsakas nästan alltid av att vadmusklerna är för korta. Hälsenan är inte särskilt töjbar, vilket innebär att det är vadmusklerna som står för det mesta av stötupptagningen i samband med fotisättningen. Om vadmusklerna är styva och korta ökar spänningen i hälsenan, vilket kan orsaka inflammation. På kort sikt är den bästa lösningen att kyla hälsenan med is efter träningspasset. I övrigt bör du ta reda på följande:

• Har du någon svaghet i fötterna? Om du till exempel har smärtor i hålfoten bör du se till att få ordning på det problemet först.

• Har du en muskulär obalans i foten? I så fall bör du träna fötternas muskler, till exempel genom att plocka upp små saker från golvet med tårna, göra balansövningar och gå korta sträckor i löparskor med minimal stötdämpning.

• Vad visar magnetröntgen? Det finns många mjukdelar i foten som kan vara inflammerade och skapa smärta i hälsenan. Om magnetröntgen inte avslöjar orsaken till problemet, komplettera med en ultraljudsundersökning.

När du fått klart för dig hur dina problem har uppstått finns följande behandlingsalternativ:

1. För en biomekanisk korrigering kan du gå till en ortopedtekniker som skapar skräddarsydda iläggssulor för dina fötter. De ortopediska sulorna korrigerar obalansen i fötterna genom att ge extra stöd där foten behöver det. Att stärka fotens muskler är ett utmärkt sätt att komplettera inläggen. Vänd dig till en sjukgymnast som sammanställer ett träningsprogram för just dina problem.

2. Sjukgymnastik samt ultraljud-, elektro- och hydroterapi har också visat sig effektivt.

3. Pröva antiinflammatoriska läkemedel, till exempel Voltaren eller Naproxen – i en vecka. Kontakta en läkare om behandlingen behöver förlängas.

4. Alternativ träning avlastar hälsenan, till exempel att cykla och att träna på en crosstrainer. Vattenlöpning, som är den mest grennära motionsformen, ger minimal biomekanisk stress i hälsenan. Om du åker till badhuset lika ofta som du springer kommer du att behålla löpformen.

När smärtan i hälsenan försvunnit är det viktigt att du stegrar träningen försiktigt. Undvik långpass de första veckorna och vänta ytterligare ett par veckor innan du börjar med intervallträning. Även om din fysiska form är god så måste hälsenan hinna vänja sig vid löpningens påfrestningar.

Förebygg problemen genom stretching
Har du problem med hälsenan är det viktigt att regelbundet stretcha vaderna, gärna flera gånger om dagen. En klassisk vadstretch räcker långt:

Luta dig framåt mot en vägg, med händerna i väggen, den ena foten mot väggen och den andra foten bakom dig. Låt det främre benet vara böjt och det bakre benet rakt. Om det inte stretchar i vaden kan du flytta det bakre benet ytterligare en bit bakåt. Hälen ska alltid vara i golvet.

Pröva nu att flytta det bakre benet så långt bak du kan utan att du behöver böja på det. Det ska inte göra ont, men det ska stretcha ordentligt. Håll kvar positionen i cirka 20 sekunder och upprepa övningen ett par gånger om dagen.

Notera hur långt bak du kan placera benet för att följa utvecklingen. Variera gärna övningen med att böja lätt på det bakre benet, då stretchas de nedre vadmusklerna.


Antal kommentarer: 8


David

Ni har glömt det absolut bästa och enklaste sättet som också är mest tidssparande om man inte hinner besöka alla läkare, ortopeder, röntgen etc…tåhävningar!
Guld värt och kan göras var som helst, om man inte har någon kant så ställ dig på en bok eller en annan upphöjning på minst 4cm så når hälen även sitt utdragna läge!
Det fick iaf jag som råd när jag har haft hälseneinflammation, gör tåhävningar, massor av dem så går det bort!


Patrik

Exakt…
Exentriska tåhävningar är vad jag vet den behandling som är vanligast rekommenderad för tillfället. Även stötvåg har ofta en god effekt.


Nils-Olov Åsman, Örebro

Det bästa och enklaste är att se till att vadmusklerna blir längre och även ”baklårsmusklerna ” blir längre. Låt någon trycka in fingrarna rakt in i vaden när du ligger framstupa. Du kommer att känna att det smärtar men strax så kommer en varm känsla och smärtan minskar. Med tryck som ger värme ”tinar” du upp en hård nästan frusen muskel som blir längre och hälsenans spänning släpper och smärtan i hälsenan minskar. Det är arbetet att lossa muskulära spänningar som jag gör i mitt arbete och man kan snabbt få bort akuta smärtor och du kan springa nästa löp-pass med mindre smärta. Du kan även nyttja en kruskavel att stå på eller klämma i knävecket mellan vad och lår. Har minst 10 år av erfarenhet och har hjälpt massor av löpare från landslagslöpare till motionärer med denna teknik.


Atie

Jag måste träna för att må bättre därför att jag orkar inte mer med såna värk som har jag?


Niclas

Det finns en mängd faktafel i den här artikeln. Jag jobbar som sjukgymnast med idrottare sedan >10 år, så jag vill säga att jag är ganska insatt i dessa skador.
Magnetkamera har ingen plats i utredningen, möjligtvis ultraljud (om man misstänker en ruptur). Klinisk bedömning är oftast tillräckligt.
Såvida du inte har en uttalad felställning i foten är inlägg inte nödvändiga.
Varken ultraljud, elektro- eller hydroterapi har någon som helst vetenskaplig bevisad effekt.
Eftersom det inte rör sig om någon inflammation, utan en degenerativ skada (tendinos) kan inte heller antiinflammatoriska läkemedel rekommenderas.
Som beskrivet nedan är excentriska tåhävningar i nuläget det bästa vi har för att behandla dessa skador. 80% blir besvärsfria efter tre månader.


Camilla

Kan/bör man göra tåhävningar även när man har smärta eller är det bara i förebyggande syfte?


Anonym 13 åring

Min hälsena gjorde ont för något år sedan och jag kunde inte spela fotbolls på att tag, sen så försvann det lite. Nu har smärtan kommit tillbaka igen, det är inte precis så att det gör så ont att jag inte kan springa men jag vågar nästan inte spela när jag har ont i rädsla för att det ska bli värre. Jag har börjat med ilägg men det funkar inte än och jag vet verkligen inte vad jag ska göra för att den ska bli bättre, jag stretchar efter varje träning och lite ibland men ibland gör stretchningen bara att det blir värre. Det är är ett stort problem för mig för att jag har inte kunnat gå på träningar och sånt. Jag har inte heller vågat gå ut och springa vilket jag brukar göra ibland… Vad ska jag göra?😓


Erik

Jag har haft mkt Problem med mina hälsenor.
Exentriska tåhävingar med både rakt och böjt ben samt strech av baksidan har hjälpt mig.
I början gör det ont, när man går igenom den onda delen. Det minskar med tidem. En läkare sa till mig att att en hälsena som gör ont brister ej.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Terrängloppen avslutade SM-säsongen
Blogg

Terrängloppen avslutade SM-säsongen


Andreas Åhwall säkrade sitt första individuella SM-guld genom en mycket stark avslutning på 4 km, där han 300 meter före mål sprang om 19-årige Napoleon Solomon. På 12 km sprang Mikael Ekvall hem en klar seger, 37 sekunder före Haben Idris.

I damklassen var Meraf Bahta överlägsen både på 4 km och 8 km. I båda loppen tog hon en klar ledning redan på det första varvet och sprang sedan ifrån konkurrenterna. Isabellah Andersson, som dominerat terräng-SM de senaste åren, ställde inte upp i årets mästerskap, utan fokuserar istället på Honolulu Marathon i början av december.

Helgens tävlingar säkrade också att Hässelby både på dam- och herrsidan tog hem segern i Mästerskapsstandaret, för den förening som lyckats ta flest poäng i samtliga SM-tävlingar.

RESULTAT SM i TERRÄNGLÖPNING
Herrar 4 km

1) Andreas Åhwall, Hässelby SK, 12.18

2) Napoleon Solomon, Fredrikshofs FI, 12.21

3) Adil Bouafif, Hässelby SK, 12.22

Herrar 12 km

1) Mikael Ekvall, Strömstad Löparklubb, 38.29

2) Haben Idris, Hässelby SK, 39.06

3) Abraham Adhanom, Eskilstuna Friidrott, 39.33

Damer 4 km

1) Meraf Bahta, Hälle IF, 13.48

2) Sarah Lahti, Hässelby SK, 14.12

3) Charlotta Fougberg, Ullevi FK, 14.22

Damer 8 km

1) Meraf Bahta, Hälle IF, 28.59

2) Frida Lundén, FK Studenterna, 29.31

3) Charlotta Fougberg, Ullevi FK, 29.42

Fler resultat hittar du här.

Längre referat från loppen hittar du här



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*