av Runner's World. FOTO: Dopest Runners / @picturesby.tiara
Hejarklacken från Dopest Runners fick verkligen humöret att lyfta vid halvvägsmarkeringen på årets adidas Stockholm Halvmarathon. Och visst kan ett peppande hejarop vid rätt tillfälle lyfta vår prestationsförmåga under ett lopp. Men enligt forskningen finns det bättre och sämre saker man som publik kan ropa till löparna.
Kulturen med organiserade hejarklackar på löplopp har formligen exploderat de senaste åren. Inte sällan är det mer eller mindre löst sammansatta löpargrupper som samlas för att stötta alla löpare under större lopp. Har du sprungit något sådant nyligen så har du säkert stött på dem. De både syns och hörs – och de flesta uppskattar deras intensiva stöttning.
På årets adidas Stockholm Halvmarathonvar flera gäng ute och hejade. Några som verkligen syntes och uppskattades av löparna var hejarklacken från Dopest Runners. De stod vid halvvägspasseringen 10,5 kilometer och hejade på både sina egna löpare och alla andra.
– Jag tror det var runt 45 personer som sprang från Dopest Runners. I hejarklacken var vi över 100 personer. Sedan anslöt sig en massa andra som hejade också, så det var svårt att hålla koll. Det blev liksom en stor klunga av folk, säger Kristian Icho. Han är en av tre grundare av Dopest Runners och var själv med och styrde och ställde i ”cheer zonen”.
Kristian Icho – en av tre grundare av Dopest. Foto: @picturesby.tiara
– Eftersom vi hade så många löpare med och majoriteten sprang det här loppet för första gången, ville vi se till att vi hade en så peppig ”cheer zone” att den verkligen gav energi. Det var också viktigt att vi stack ut och gav energi till de andra löparna, inte bara våra egna.
Till sista löparen har passerat
Hejarklacken från Dopest körde på från start ända till sista löparen hade passerat.
– Vi har till och med ett klipp där man ser den allra sista löparen kämpa sig förbi – och vår hejarklack är kvar och skriker för fullt. Det var riktigt kul.
Förutom en stor mängd människor hade Dopest också riggat en scen med ett DJ-bås. Man hade även en såpbubbelmaskin och två ”hype men” med varsin megafon.
– Och så hade vi vår ikoniska, fem meter höga skydancer – ballongmannen med Dopest Runners-branding på. Vi bjöd också på gratis kaffe och energidryck. Längs staketet hade vi även high five-händer och små flaggor för barnen. Man kunde också göra egna skyltar.
Ett uppskattat inslag
Hejandet uppskattades verkligen av många löpare – inte minst av Dopest Runners egna löpare i loppet.
– Alla var lyriska efteråt. Många sa att energin vid 10,5 kilometer var något helt annat. Majoriteten av Dopest-löparna satte dessutom personbästa.
– Vi startade Dopest Runners med noll erfarenhet av löpning, men nu har vi några löpare som springer på nästan elitnivå. Det är grymt.
Nu blickar de framåt mot flera lopp, både som deltagare och som hejarklack.
– Just den här gången var lite speciell eftersom adidas och arrangörerna bakom loppet, Maratongruppen, backade upp oss. Det gjorde att vi kunde ha mer resurser. Men på de lopp där vi har löpare med kommer de som inte springer stå och peppa. Det är en del av det vi gör, en del av communityt.
Det här är Dopest Runners Dopest Runners grundades av Kristian Icho, hans storebror Ninos Icho och deras vän Adama Njie. – Allt började med att Ninos skulle ut på en joggingtur. Han pushade Adama, som aldrig sprungit i sitt liv, att hänga med. Adama var säker på att han inte skulle klara det, men han tog sig igenom två, tre kilometer. Han var helt slut, men känslan efteråt var ”Wow, vilken grej!”, berättar Kristian. Han hakade sedan också på, och de bestämde sig för att satsa på att få med människor som aldrig hade löpt seriöst innan.
Kristian Icho, Ninos Icho och deras vän Adama Njie.
– Från början var det bara vi vänner som spred det till andra. Men för ett och ett halvt år sedan öppnade vi upp för alla. Då exploderade tillväxten, och här är vi i dag. Vi fokuserar på nybörjare och vill skapa en inkluderande miljö. Man ska kunna komma som man är, med noll erfarenhet, och ändå känna sig välkommen, säger Kristian Icho.
Vad säger forskningen om hejande?
Att hejandet är uppskattat råder det nog inget tvivel om. Men hjälper hejandet verkligen dig som löpare att prestera bättre – och vad ska man som publik ropa? För att ta reda på det skickade forskarna bakom en studie, som publicerats i The Sport Psychologist, ut enkäter till löpare i ett 10-kilometerslopp och ett halvmaraton. De fick tillbaka över 800 svar och intervjuade dessutom 14 löpare om hur de upplevde stödet från publiken.
Forskarna fann att den mest värdefulla typen av hejarop var de som var personliga, genuina, korrekta och icke-dömande . Men de upptäckte också att det fanns vissa typer av hejarop som löpare snarare uppfattade som något negativt (se rutan).
Hejandet behöver inte bara vara verbalt
Forskarnas resultat visade att instruerande och motiverande uppmuntran värderas högst av löpare. Men hur den typen av hejarop tas emot beror också på sammanhanget – bland annat hur löparen känner sig och hur exakt och korrekt informationen är om till exempel vad som väntar på banan eller hur långt det är kvar.
Dessutom kunde forskarna konstatera att relationen mellan publiken och deltagarna i loppet är ömsesidig. En mer entusiastisk stöttning – alltså som den Dopest Runners hejarklack stod för – leder till exempel till mer entusiasm hos den mottagande löparen. Och ju mer effektivt stödet är, desto bättre presterar löparen rent fysiskt. Ett hejarop som känns genuint uppskattas mer – och om det dessutom är personligt kan den positiva känslomässiga responsen hos löparen förstärkas ytterligare.
Det ska också sägas att forskarna i sina intervjuer fann att även icke-verbalt stöd uppskattas av löparna. Då kan det handla om sådant som handklappande, personliga eller roliga texter på skyltar, att få highfives eller ögonkontakt och ett leende från någon i publiken.
Rätt sätt att heja: IMPACT
För att hjälpa dig som precis som Dopest Runners vill stötta dina nära och kära löpare – och alla andra loppdeltagare – tog forskarna fram minnesramsan IMPACT för hejaord och hejaramsor som verkligen gör skillnad för löparna. IMPACT står för att hejarop bör vara Instruerande, Motiverande, Personliga, Autentiska, Confidence-building (stärka självkänslan) och Tailored (skräddarsydda efter både den tillryggalagda och återstående distansen).
Så nu vet du hur du ska – och inte ska – heja på löparna nästa gång du är publik på ett löplopp. Som självpåtagna representanter för den springande massan människor vill vi därför ge dig några uppmuntrande ord på vägen: Heja [ditt namn], vi vet att du klarar det här!
Den här typen av hejarop upplevs som positiva av löparen: Informerande: Korrekt information om banan – ”Nu är det bara två kilometer kvar!” Instruerande: Påminnelser om till exempel löpteknik – ”Tänk på armarna i backen!” Berömmande: Till exempel för deltagande och ansträngning – ”Bra jobbat!” Motiverande: Uppmuntran som stärker självförmågan – ”Du klarar det här!” Personliga: Löparens namn, klubb eller liknande – ”Heja Anna!” Genuina: Om du ska heja – heja som att du verkligen menar det!
Den här typen av hejarop upplevs som negativa av löparen: Felaktig information om banan: ”Nu är det inte långt kvar” när mer än hälften återstår. Kritiska kommentarer: ”Man ska väl inte gå på ett löplopp?” Utseenderelaterade kommentarer: ”Kom igen tjockis!” Att man ska ta i mer – när man redan kämpar hårt!
I senaste numret av Runner’s World delar Mustafa ”Musse” Mohamed med sig av ett träningspass som han gjorde inför junior-EM 1997 – där han tog silver på 10 000 meter. Här är ett annat nyckelpass som han körde då.
Här bjuder Musse på ytterligare ett av passen han körde som 18-åring inför junior-EM (du hittar det första i RW 4-2025). I träningsdagboken inför loppet har han noterat ett pass om 5×1 000 meter följt av 2 × 400 meter – en serie som han sedan upprepade en gång till. Det är ett riktigt mastigt pass med totalt 11,6 kilometer löpning.
– Målet var att springa i 10-kilometersfart på 1-kilometersintervallerna. Men på 400-metersintervallerna skulle jag trycka ner farten till 63 sekunder (2:37–2:38 min/km), säger Musse.
Vilan mellan intervallerna, både de korta och långa, var 1 minut. Serievilan var däremot 2 minuter.
– Det här är ett riktigt bra milpass för en elitlöpare. Men pyramidintervallerna som jag berättade om i förra numret var roligare – och lättare att genomföra rent mentalt.
Musse menar att den här typen av träning kan vara värdefull om man ser till att vara ordentligt återhämtad innan och efter passet.
– Som motionär kan man förstås modifiera även detta upplägg genom att till exempel köra färre intervaller. Självklart måste man även anpassa farterna utifrån sin egen kapacitet på milen, säger Musse – som samma år tog bronset i juniorklassen på terräng-EM (som bilden är i från).
För 10–15 år sedan pratades det mycket om högintensiva intervaller i zon 5: ”No pain, no gain” eller ”Go hard or go home”. Numera är lågintensiv träning i zon 2 på allas läppar. Men de flesta verkar blanda både hård och lugn träning genom att polarisera den – då ska runt 80 procent av träningen vara lågintensiv och 20 procent högintensiv.
Ett exempel på högintensiv träning är norska intervaller. De ligger på en intensitet runt 90 procent av maxpuls. De fysiologiska anpassningarna av bland annat ditt energisystem drivs av adrenalin – du andas och tänker som om du springer för livet.
Det är med andra ord jobbigt att köra hårt. Hårda pass ökar risken för skador och överträning och behöver därför en bred bas av lågintensiv träning.
Vad är lågintensiv träning?
Men vad är lågintensiv träning? Det är här zon 2 kommer in. Poddaren Peter Attia är kanske den mest kände förespråkaren för zon 2-träning. Attia har gjort ett antal intressanta poddar tillsammans med Iñigo San Millán, professor vid University of Colorado School of Medicine i USA.
I en träningsmodell med fem zoner motsvarar zon 2 ungefär en intensitet runt 60–70 procent av din maxpuls, vilket motsvarar prattempo. San Milláns forskning visar att detta är den zon då du stressar dina mitokondrier till max – en stress som tvingar dem att anpassa sig. Resultatet är en ökad mitokondriemassa, bättre fettförbränning och effektivare transport av laktat, både mellan muskelfibrer och in i mitokondrierna.
I zon 2 använder du långsamma och uthålliga muskelfibrer och de drivs i huvudsak av fett. Om du ökar intensiteten och kommer in i zon 3 används fler snabba muskelfibrer och mer glukos, det vill säga blodsocker. Därmed skapas också ökade mängder laktat. Laktat är bränsle för muskler, hjärta och hjärna och även en signal till kroppen att växla över till ditt kamp- och flykt-system – vilket hämmar fettförbränningen. Anpassningen är evolutionär – en lösning som snabbt ger dig energi när du behöver det. Fett är för långsamt som bränsle om du plötsligt måste springa för livet.
Enligt San Millán är detta också anledningen till att du bör hålla dig inom zon 2 under ett lugnt löppass. Om din puls ökar i en backe så att du hamnar i zon 3 skapas nämligen så mycket laktat att fettförbränningen hämmas i upp till 30 minuter, vilket i sig motverkar ett av målen med lågintensiva pass: bättre fettförbränning. Om du vill köra några sprintar bör du i så fall göra det i slutet av ditt pass då större delen av anpassningen redan har skett.
Ska jag bara springa i zon 2?
Betyder det här att man bara ska träna i zon 2? Det beror förstås på vad du vill med din träning. Det finns många vägar till bra kondition som kan aktiveras med en rad olika träningsmetoder som intervaller, dubbla trösklar och långpass. Lugna löppass med långsamma fettdrivna fibrer i zon 2 är absolut bra – men variation i träningen är ännu bättre.
Men det som kanske är bäst med zon 2-träning är att du återhämtar dig snabbt efter den. Det känns bra att springa igen nästa dag. Eftersom du kan träna mycket i zon 2 utan att bli skadad och övertränad bygger du upp en stabil bas. Den gör i sin tur att du också – om du vill det – orkar träna i hårdare zoner.
Du bygger ditt system nerifrån och upp – från mitokondrier till hjärta, lungor och kapillärer. Det gör att användning och transport av laktat blir mer effektiv. Det tar tid – månader och år – men det är väl investerad tid.
Fördelarna är många
Det finns flera fördelar med zon 2. Eftersom det är ganska lätt att andas när du springer på den här intensiteten kan du prata med en träningskompis. Du behöver heller inte gruva dig för att det ska kännas jobbigt att ge sig ut och springa. Tvärtom är zon 2-träning ett ganska skönt pass som du kan göra om och om igen.
Och det kanske är den verkliga hemligheten bakom zon 2-träningen som framgångsrecept. För det bästa sättet att förbättra din kondition och hälsa är att hitta något som du kan tänka dig att göra regelbundet – resten av livet.
Jag kör på i zon 2 tills det inte går längre, och jag tränar lite hårdare när jag känner för det. Just nu blir det mycket vardagsmotion i zon 1, löpning i zon 2 och ibland fartlek eller norska intervaller uppför berg och genom skogar i zon 4 och 5.
Sveriges två största städer fylldes under veckan med löpare. I Göteborg var det Midnattsloppet och i Stockholm Tjejmilen. En bit därifrån i Rotterdam har också David Nilsson hunnit med att springa under 29 minuter.
Nästan 18 000 löpare från över 40 nationer sprang årets Tjejmilen. Den 41:a upplagan av loppet blev en duell mellan Hanna Lindholm och Johanna Bäcklund.
Redan efter fem kilometer skakade de av sig konkurrenterna och på upploppet var det Lindholm som var starkast. Hon korsade mållinjen på 34.32, sex sekunder före Bäcklund och 36 sekunder före Emy Thorén som blev trea.
Även i Göteborg var det folkfest i stadsmiljö när Midnattsloppet intog stadens gator. Snabbast av alla var Jonathan Grahn på 30.24. Tvåa blev Arvid Öhrn på 31.04 och trea blev Oscar Hagström på 32.07.
På damsidan knep Lovisa Modig segern på 35.19 före Linn Söderholm (35.43) och Johanna Larsson (35.50).
I Rotterdam tävlade David Nilsson på stadens 10-kilometerslopp.
38-årige Nilsson imponerade när han för första gången på tre år sprang under 29 minuter på distansen. När han korsade mållinjen stannade klockan till slut på 28.58 vilket gav honom en sjundeplats.
Imorgon, lördag den 6 september, avgörs den 41:a upplagan av Tjejmilen – Sveriges största idrottsevenemang för kvinnor. Nästan 18 000 deltagare från fler än 40 nationer samlas för att springa 10 eller 6 kilometer genom centrala Stockholm.
Start och mål sker vid Sjöhistoriska museet, och banan tar löparna från Djurgården via Strandvägen till Kungliga slottet och Operan innan de vänder tillbaka mot målområdet. Första start går kl. 13.00, den sista kl. 14.25. Sedan premiären 1984 har Tjejmilen lockat hundratusentals kvinnor till löpningen och spelat en avgörande roll i att jämna ut könsfördelningen i svenska långlopp. Och än idag är Tjejmilen en stark motor i svensk löparkultur.
Eliten
Årets elitfält är starkt med namn som Hanna Lindholm, Sanna Mustonen och Emy Thorén. På förhand såg vi fram mot att återse fjolårsvinnaren Carolina Wikström (Upsala IF), men tyvärr har hon fått lämna sent återbud på grund av en förkylning. Nedan hittar ni några av loppets topplöpare, och eftersom loppets anmälan är öppen fram till en timme innan start kan det även bli någon till elitlöpare som kan slå sig in bland de snabbaste löparna.
Sanna Mustonen, Eskilstuna Friidrott Personbästa 33:03 (Castellón 2025). Representerade Sverige på EM-maraton 2022 och har under 2025 visat fin form med nytt PB på 10 km väg.
Hanna Lindholm, Eskilstuna Friidrott Personbästa 10 km väg: 32:54 (2021). Startade sin karriär i Tjejmilen och har visat att det går att nå elitnivå och hålla sig kvar i toppen länge. 17 SM-medaljer på seniorsidan. Nyligen 2:a i adidas Stockholm Halvmarathon. Har flera topplaceringar i Tjejmilen, inklusive seger 2019.
Malin Agervig Kristiansson, Hälle IF Lovande elitorienterare i Danmarks landslag. Vann årets Kraftprovet (11,6 km) i Trollhättan före Hanna Lindholm. Hennes syster Ida, också elitorienterare för Danmark, springer även Tjejmilen.
Emy Thorén, Hälle IF Personbästa 10 km väg: 33:59 (Valencia 2025). Har satt PB i år på både 10 km landsväg, halvmaraton och 10 000 m bana, där hon blev 4:a på SM.
Johanna Bäcklund Personbästa 34:36 (Berlin 2025). Blev 4:a i adidas Stockholm Halvmarathon.
Moa Gustafsson Nyligen 3:a i adidas Stockholm Halvmarathon med PB 1:14:55. Siktar på toppstriden även i Tjejmilen.
Folkfest på och utanför banan
Utöver huvudloppet arrangeras Lilla Tjejmilen och Valles Minsta Tjejmilen för närmare 500 barn i åldrarna 0–13 år. På Sjöhistoriska väntar också After Run med prisutdelningar, musik och foodtrucks.
TJEJMILEN 2025 När & var: Lördag 6 september, start kl. 13.00, Sjöhistoriska museet, Stockholm Distans: 10 km eller 6 km Antal deltagare: ca 18 000 från över 40 länder
Många menar att de senaste årens rekordslakt på långdistans delvis kan tillskrivas den snabba skoutvecklingen. I den här guiden kikar vi närmare på femton av de bästa raceskorna för löpning. Hur mycket snabbare de kan göra oss kan vi bara spekulera i – men det råder inget tvivel om att de både bidrar till högre farter och skonsammare löpning.
För ett tiotal år sedan var intresset för tävlingsskor högst begränsat. Sådana skor var i princip förbehållna elitlöpare med väl utvecklad löpteknik, låg kroppsvikt och starka fötter. För att hålla ned skornas vikt – vilket självfallet är önskvärt i sammanhanget – tvingades man nämligen förse skorna med mycket tunna sulor. Därmed blev stötdämpningen näst intill obefintlig.
Kostnaden för att löpa i den här typen av skor var hög. Det innebar avsevärda belastningar på muskler, leder och stödjevävnad. Endast ett fåtal drivna löpare med gedigen träningsbakgrund kunde därför hantera dessa lättviktsmodeller i praktiken. Men på den tiden fick dessa löpare också leva med att återhämtningen efter tävlingar i de tunna tävlingsmodellerna tog lång tid. Generellt innebar användningen av den gamla typen av tävlingsskor en påtaglig risk för överbelastningsskador.
Nike banade väg med Breaking 2
När Nike lanserade sitt Breaking 2-projekt 2017 med målsättningen att löpa maratonsträckan under två timmar (med hjälp av tillrättalagda förutsättningar) presenterades också en helt ny typ av raceskor. Den tekniska lösning som fick nästan all uppmärksamhet var att sulplattformen hade försetts med en styv kolfiberplatta, inkapslad i mellansulan.
Inledningsvis tillskrevs kolfiberplattan en sorts trampolineffekt som gav löparen extra kraft i frånskjutet. Faktum är emellertid att kolfiberkomponenten egentligen endast är en del av denna nya typ av sulplattform. Det är mellansulans innovativa plastskum – med högre energiåtergivning än traditionella skumplaster – som i princip spelar huvudrollen. Enkelt förklarat gör kolfiberplattans styvhet främst att skumplastmaterialets respons fördelas mer effektivt över en större yta av skons bottenplatta.
Denna förklaring stöds av försök som gjorts med skor där kolfiberplattan har delats upp med tvärsgående spår i flera separata sektioner. Energiåtergivningen blir då likvärdig med den som en sammanhängande styv platta i skons hela längd kan ge.
Bästa raceskorna för löpning har god energiåtergivning
Nya typer av mellansulematerial, som förenar hög energiåtergivning med låg vikt, bör alltså ges merparten av äran för att dagens moderna raceskor har blivit mer tillgängliga för en större grupp löpare. Materialens lägre vikt möjliggör helt enkelt högre sulplattformar utan att skorna blir klumpiga. Följaktligen ger detta en mer skyddande stötdämpning, effektivare stegavveckling och i förlängningen ett minskat behov av återhämtningstid.
Det sistnämnda innebär också att man inte nödvändigtvis måste reservera dessa lättviktsskor till tävling. Man kan absolut unna sig lyxen att då och då genomföra en del av sin tempoträning med dessa skor – skor som ger något av en raketkänsla.
Nyckeln till framgång är … skum
Den tillåtna höjden på skornas sulkonstruktioner är sedan några år tillbaka reglerad (max 40 millimeter för vägmodeller som ska användas för tävling). Utvecklingen av allt bättre skumplastmaterial går emellertid i en rasande fart.
Allt fler tillverkare har börjat använda någon typ av PEBA-material (polyeterblockamid), som på ett utmärkt sätt förenar låg vikt med hög energiåtergivning. Detta material är emellertid kostsamt och flera av de största producenterna provar sig fram med alternativa lösningar. Adidas använder exempelvis TPEE (termoplastisk polyesterelastomer) i sitt Lightstrike Pro-skum.
Nu finns det raceskor för alla smaker
Värt att notera är att det nu också finns en allt större bredd i utbudet av lättviktsmodeller. De stora skotillverkarna erbjuder inte enbart strömlinjeformade och utpräglade Formel 1-varianter. Det finns också en hel del mer uppbyggda, stadigare modeller som fungerar bättre för den stora massan av löpare utanför elitskiktet.
Raceskor är generellt byggda på andra läster (fotformar) än vad företagen använder för sina träningsskor. Det innebär inte sällan att de har en mer åtsmitande passform. Därför kan man ofta behöva gå upp ett halvnummer när man testar raceskor jämfört med den storlek man brukar välja för sina distansskor.
Det betyder siffrorna Angivna vikter gäller storlek US 9 (42,5) i herr och Wmns US 8 (39) i dam. Häldropp är skillnaden i sulans höjd mellan häl och framfot, när innersulan är avlägsnad.
Adidas tog tidigt upp kampen med Nike när det gäller den nya typen av snabbskor. Man valde däremot inte att kapsla in en kolfiberplatta i mellansulan. I stället lanserade man en lösning med fem inkapslade kolfiberstavar – påminnande om fotens mellanfotsben.
Fjärde versionen av toppskon Adizero Adios Pro har fått en rad genomtänkta uppdateringar. Mellansulan består precis som tidigare av två separata skikt av premiumskummet Lightstrike Pro. Densiteten har dock justerats så att skon nu ger en mjukare kontakt och kvickare respons mot underlaget. Mellan de två lagren med skummaterial finns de fem kolfiberstavarna, så kallade Energyrods 2.0. Tillsammans med en något justerad rocker-profil, där ”vippunkten” nu ligger något längre bak, blir markkontakten och stegavvecklingen mer kontrollerad.
Ovandelen har en helt ny utformning. En tunn, något elastisk väv formar sig efter fotens anatomi. Tillsammans med att framdelen är markant uppåtvinklad gör detta att skon blir kort i passformen. Ett halvnummer större än normalt är därför oftast nödvändigt.
Yttersulan består av en nyutvecklad mjuk gummiblandning kallad Lighttraxion. Som namnet antyder ger detta ett pålitligt grepp mot underlaget trots ett lågprofilsmönster. Under stortåleden finns ett mer slitagetåligt parti i det klassiska Continental-gummit.
Trots sin låga vikt och aggressiva siluett ger Pro 4 en överraskande stadig löpkänsla. Det gör att även löpare med mer måttliga fartresurser än elitens faktiskt kan hantera skon över varierande distanser på hårda släta underlag.
Foto: Deca Text & Bild
Så tycker löparna: Mohammadreza Abootorabi, Keep Up RC (sponsrad av Adidas).
”Jag använder Pro 4 under en del av de hårda pass jag kör under veckan och tävlar även i dem, senast på halvmaraton-SM och Stockholm Marathon. Särskilt för maraton tycker jag att de har mycket bra stöd och stabilitet – och dagen efter maran var det tydligt att de också är väldigt skonsamma att springa i. Kroppen kändes mycket bättre än förväntat. För mig som har breda fötter sitter Pro 4 perfekt. Jag tror att den passar alla typer av löpare med tanke på hur skonsam och bekväm den är. Men ju mer vältränad man är desto bättre kan man också utnyttja skornas studsighet.”
Bostons styrka sitter i dess allsidiga användningsområde – detta är alltså inte en utpräglad tävlingsmodell. Men tack vare att en hel del inspiration har hämtats från toppskon Adios Pro 4 blir skon ett säkert val för många motionslöpare på såväl längre lopp som vid tempoträning.
Precis som hos föregångaren består mellansulan av två olika skikt. I nedre delen återfinns Lightstrike 2.0, som ger en trygg och stadig grundplattform. Närmast fotbladet ligger det mer energiåtergivande Lightstrike Pro (samma som i Pro 4-modellen). I den här nya versionen utgör det cirka 13 procent mer av den totala mängden plastskum jämfört med föregångaren. Precis som tidigare är fem så kallade Energy Rods-stavar i glasfiber inkapslade mellan de två olika skumskikten.
Höjden på sulpattformen har sänkts något, från 38 millimeter i häldelen och 31 millimeter i framfoten till 36/30 millimeter. Det gör att skon nu är drygt 10 gram lättare och ger en mer distinkt kontakt med underlaget och en kvickare löpkänsla.
Ovandelen har också uppgraderats med en stadigare plös, förenklad snörning och mer polstring i hälkappan. Det tätt vävda och glatta yttre skiktet är smutsavvisande och ger en stadig passform.
Yttersulan består av en kombination av ett nyutvecklat material kallat Lighttraxion och mer slitstarkt Continental-gummi. Lågprofilsmönstret förstärker skons racingkänsla.
Boston är en omtyckt allroundmodell som har fått flera positiva uppdateringar. Att priset inte har ändrats från förra versionen gör Boston 13 dessutom till ett klart prisvärt val.
Asics Magic Speed är en klart mer allsidig tempo-modell än Asics mer extrema Metaspeed-modeller. De sistnämnda lanseras i uppdaterade versioner i sommar (både Sky och Edge), tillsammans med en superlätt ny variant kallad Ray. Samtliga tre får tilläggsbeteckningen Tokyo – där friidrotts-VM avgörs i september.
Magic Speed 4 har bättre slitstyrka än de mer utpräglade tävlingsmodellerna, samt en mer skyddande och stadigare uppbyggnad. Mellansulan består av två lager med mjukt FF Blast Plus-skum som omger en kolfiberplatta i hela skons längd. Detta kompletteras av ett parti med det ännu mer energiåtergivande FF Turbo-materialet i framfoten. Sulplattformen mäter hela 43,5 millimeter i hälen och 35,5 millimeter i framfoten – det vill säga en väl tilltagen stötdämpning som ger en påtagligt skön komfort.
Ovandelen utgörs av en tunn jacquard-vävd mesh, som sluter väl om foten – men passformen är mer lik den man hittar på normala träningsmodeller. Den löstagbara innersulan kan bytas ut mot egna fotbäddar för den som önskar. Yttersulan i Asicsgrip-material består av ett mjukt gummi med greppsäkert mönster. Skons mittparti har en viktbesparande urgröpning i sulplattformen som gör att kolfiberplattan är synlig.
Magic Speed är ett utmärkt val för såväl motionslöpare som söker en rapp racemodell som för mer drivna löpare som vill ha en sko för snabba tempopass.
I version fyra av Hyperion Elite använde Brooks ett skummaterial kallat DNA Flash v2 i mellansulan. Det gav både hög komfort och påtaglig respons i stegavvecklingen, men betydde också att skovikten hamnade på cirka 220 gram (i US 9). När ett nytt PEBA-skum blev tillgängligt för ungefär ett halvår sedan uppgraderade Brooks skon med detta och gav den beteckningen Hyperion Elite 4B. Vikten hamnade runt 200 gram och skon fick en märkbart rappare löpkänsla. Nu i juli lanseras denna helt nya och uppgraderade variant med PEBA-skummet DNA Gold.
Mest iögonfallande är att en del skummaterial har avlägsnats i mellanfotspartiet och ersatts med en sorts halvt sfäriska, stötdämpande element. Konstruktionen sparar en hel del vikt utan att skon blir ostadig. Nu kan man också se den uppdaterade kolfiberplattan, som Brooks kallar Speedvault+.
Hyperion Elite 5 har, precis som tidigare, en ganska moderat rockerprofil som ger god kontroll under markkontakten. Sulplattformen mäter 40 millimeter i hälen och 32 millimeter i framfoten.
Ovandelen består av ett nyutvecklat, mycket glest nätmaterial som ger utomordentligt god ventilation. Polstringen utgörs endast av en långsmal remsa i hälpartiet och en minimalistisk platta under snörningen. Yttersulan har ett räfflat och greppsäkert lågprofilsmönster som täcker hela framfoten och hälpartiets mest slitageutsatta partier.
Det märks att femte versionen av Hyperion Elite har fått mycket kärlek av Brooks produktteam och att den har genomgått omfattande praktisk testning. Ett genomtänkt materialval och smart detaljutformning betyder en kvickare och mer följsam löpkänsla jämfört med föregångaren.
Brooks har under de senaste säsongerna erbjudit en avsevärt mer uppbyggd Hyperion-modell med tilläggsbeteckningen Max. Den tredje versionen har – precis som Elite-versionen ovan – genomgått avsevärda uppdateringar. Två av dessa är högst påtagliga.
Dels har Max 3 försetts med ett lager av det högelastiska PEBA-skummet DNA Gold närmast fotbladet. I nedre delen återfinns DNA Flash 2, ett material som i version två utgjorde hela mellansulan. Dels är höjden på sulplattformen nu hela 45 millimeter i häldelen respektive 37 millimeter i framfoten (föregångaren hade 36/30 mm).
Precis som tidigare finns en styv Speedvault-platta av Pebax inkapslad i mellansulan. Den är relativt lågt placerad i sulplattformen, vilket gör att mycket av det mjuka och bekväma skummaterialet är i direkt kontakt med fotsulan. I viktbesparande syfte finns en markant utskärning i sulplattformen under hålfoten som gör att plattan blir synlig.
Ovandelen på Max har en klart stadigare utformning än på Elite-versionen, och är väl polstrad både runt hälpartiet och i plösen. Plösen har också en sockliknande utformning för att ge en omslutande, säker passform. Yttersulan har relativt väl tilltagna slitagezoner i såväl framfot som häldel. Det räfflade mönstret säkerställer gott grepp på släta hårda underlag.
Hyperion Max 3 kan dels fungera som ett skonsamt val för motionslöpare på långa lopp, dels som en allsidig träningssko för mer drivna löpare. Skons styrka är kombinationen av komfortabel stötdämpning och fin respons i stegavvecklingen.
Svenska Craft bygger successivt ut sin skokollektion med allt fler modeller för olika användningsområden och varierande målsättningar. Under våren presenterade man en helt ny race-modell kallad Kype Pro. Första versionen har fått den här iögonfallande färgställningen i skarpt orange i såväl herr- som damutförande.
Mellansulan består av ett PEBA-skum som Craft kallar Xx-foam. Den höga sulplattformen (40 millimeter i häldelen, 32 millimeter i framfoten) ger ett relativt fast intryck och har utformats med en ganska radikal geometri. En stor del av skons mellanparti har nämligen en djup och bred urgröpning i skons längdriktning, som märkbart reducerar skons vikt. Här exponeras också den längsgående, måttligt styva 3D-printade kolfiberplattan.
Den tunna ovandelen har en sammanhängande, sockliknande konstruktion. Materialet har en öppen struktur som Craft kallar för Aero Mesh, och som ger klart effektiv ventilation. Passformen är mer generös än i de flesta racemodeller – skon funkar därför också för relativt breda fötter.
Den tunna yttersulan är utvecklad av italienska cykeldäcksspecialisten Vittoria och har ett minst sagt slätt mönster. Detta är endast placerat i framfoten och i två små zoner i hälpartiet, vilket bidrar till skons ultralätta utformning.
Kype Pro kommer bäst till sin rätt på släta underlag över längre distanser i jämnt, relativt högt löptempo. I klartext: Kype Pro är ett utmärkt tävlingsalternativ på maratondistansen.
Även om andra versionen av Hokas Cielo-modell bygger på samma grundkoncept som föregångaren har skon fått avsevärda uppgraderingar. Mellansulan består precis som i version ett av två skikt med påtagligt spänstigt PEBA-skum. Det betyder en stötdämpning som står sig väl också jämfört med komfortabla, mer uppbyggda träningsmodeller. Energiåtergivningen är högst påtaglig och ger skon dess studsiga karaktär.
Nytt är att denna version har fått en ännu mer tydligt vaggformad så kallad MetaRocker-profil som gör att man rullar fram snabbare på framfoten. Sulplattformen har också en utskärning under mellanfoten. Den ligger nu direkt under hålfoten på skons medialsida (på utsidan hos föregångaren). Detta ger en kvickare löpkänsla men kräver å andra sidan att man håller uppe löptempot för att inte skapa en oönskad pronationsrörelse (inåtvridning av foten).
Ovandelen är klart mer bekväm än hos föregångare. Den tunnare, genomskinliga väven sluter stadigt om foten. En mjuk polstring i den avrundade hälkappan säkrar ett tryggt hälgrepp.
Yttersulan har ett relativt slätt mönster som tack vare en mjuk gummiblandning ger fint grepp på hårda underlag. Alla dessa detaljförändringar innebär en märkbar viktbesparing.
Cielo X1 2.0 passar bäst för lopp mellan 10 kilometer och halvmaraton, där skons mjuka och rappa löpkänsla ger maximal utdelning. Också under snabbare tempopass levererar Cielo X1 2.0 en klart inspirerande löpupplevelse.
För två år sedan presenterade Mizuno en radikalt utformad racemodell med namnet Wave Rebellion Pro. Dess vaggformade rockersiluett, där hälpartiet i det närmaste var helt avfasat, orsakade många höjda ögonbryn. Att landa på hälen var i princip helt omöjligt.
Mizuno följde upp den extrema konstruktionen med denna något mer stadiga Flash-version som har en mer återhållsam vaggform. (Flash 2 har endast fått nya färgställningar och små kosmetiska förändringar från förra året.) En annan tydlig skillnad är att den inkapslade, vågformade plattan är av kolfiber i Pro medan den i Flash består av ett mer miljövänligt material kallat Rilsan. Det är huvudsakligen baserat på återvinningsbar resinolja. Mizuno kallar sulkonstruktionen för Smooth Speed Assist. Flash har dessutom en något mer robust konstruktion för ökad slitstyrka.
Mellansulan består av två olika skikt, där det mjukare Enerzy Lite+ är placerat närmast fotsulan för ökad komfort. Det något fastare Enerzy Lite-materialet i botten av sulplattformen ger skon stadga och effektiv respons mot underlaget. Mellansulan har en urgröpning i mittpartiet under foten som gör att den så kallade Wave-plattan exponeras. Det sparar vikt och ger samtidigt skon en effektivare stegavveckling. Till skillnad från de flesta moderna superskor med inkapslad platta i sulplattformen har Flash 2 en hellång gummiyttersula, för ökad slitstyrka och säkert grepp mot underlaget.
Med sin markant avfasade häldel förutsätter Rebellion Flash att man landar på mellan- eller framfot för att skon ska ge en följsam löpkänsla. Den kommer därmed främst till sin rätt i högre löptempon. I långsam distansfart blir kontakten med underlaget snarare vingligt.
Förra året gav vi version fyra av FuelCell Rebel utmärkelsen ”RW:s val” i vårens stora skopresentation. I år lanserar New Balance den uppdaterade femte versionen inför sommar- och höstsäsongerna. Därför passar det bra att ta med den i den här racesko-presentationen. Tack vare dess låga vikt platsar Rebel v5 lika bra här som i en bredare översikt över träningsskor.
Precis som på föregångaren har denna femte version en mellansula som består av en mix av PEBA och EVA. Däremot har sulplattformen nu höjts till 35/29 milimeter, jämfört med 30/24 millimeter på föregångaren. Det innebär en märkbart mjukare kontakt med underlaget – utan att skon för den sakens skull tappar sin väl avvägda löpkänsla. En ökad vikt på cirka 15 gram är heller inget som känns negativt. Rebel behåller helt enkelt sin tydliga karaktär av allsidig lättviktsmodell samtidigt som den nu känns stadigare på foten.
Passformen har också justerats. Nu smiter ovandelen åt mer kring hela foten. Plösen har fått en tunn polstring, vilket gör att skon kan snöras mer distinkt utan att ge obehagligt tryck över vristen. En justerad hälkappa med mer behaglig polstring ökar komforten.
Yttersulan har också fått en helt ny design. Framfoten har nu ett heltäckande gummiskikt med små öppningar som ser till att skon blir flexibel och följsam. I hälen återfinns två separata gummipartier, där den mer slitageutsatta yttre zonen har fått en mer robust utformning.
FuelCell Rebels femte utgåva håller definitivt sin position som en rapp och komfortabel lättviktsmodell med ett brett användningsområde. För motionären är den intressant både som tävlingssko och som en pigg tempomodell. Drivna löpare kan säkert använda den också för en del distanspass där man vill ha en kvickare löpkänsla än vad en typisk mängdträningssko kan erbjuda.
Foto: Luca Mara
Så tycker löparna: Vanessa Werkelin, Running Around Club (ambassadör för New Balance).
”Jag använder Rebel v5 som en fartsko på snabba intervallpass när jag vill ha lite extra skjuts utan hjälpen av kolfiberplattor. Den sitter ännu bättre på foten än förra versionen, särskilt över hälen. Men det bästa är att den är så väldämpad samtidigt som den har bra energiretur. Därför tror jag absolut att alla kan använda den. För motionären är det en perfekt racesko. Du får både energireturen och snabbheten, men utan att den kostar lika mycket som en kolfibersko. För den lite mer avancerade löparen är det en utmärkt fartsko för intervallpass. Den funkar även toppen som en allroundsko för distanspass, upp till 21 kilometer.”
Vaporfly blev vid lanseringen 2017 ett draglok för hela kolfibertrenden i löparvärlden. Inledningsvis kämpade många löpare för att få tag på ett par från en produktion som inte var i närheten av efterfrågan. Men efterhand såg man allt fler löpare i Vaporfly-skorna långt fram i startfälten på de stora loppen runt om i världen. Nike hade åstadkommit ett paradigmskifte när det gäller raceskor – och fick inledningsvis ett klart försprång på sina konkurrenter.
Vaporfly-skon har justerats på flera olika sätt sedan dess, även om grundkonceptet med en styv kolfiberplatta och högelastiskt skummaterial hela tiden har varit det centrala. Den senaste varianten är den fjärde versionen i ordningen.
Precis som sina föregångare har den ett PEBA-skum i mellansulan som Nike kallar för Zoom X. Men i denna version har geometrin förändrats tämligen markant. Version fyra mäter 35/29 millimeter i sulplattformen jämfört med 39/31 millimeter hos föregångaren. Detta innebär en plattare siluett med ett två millimeter lägre häldropp. Detta sparar vikt men medför också att skon nu är mer anpassad för lopp upp till halvmaraton – färre kommer kunna hantera den på maratondistansen. Den inkapslade kolfiberplattan har också fått en mer svängd utformning än hos föregångaren. Kontentan blir en ökad markkontakt och något mer tryck i stegavvecklingen.
En ny, mer ventilerande ovandel och något rymligare passform i framfoten är klara förbättringar. Tänk bara på att såväl häl som mellanfot har en smal utformning för att spara vikt. Det förutsätter att man har bra driv i steget och håller hög fart för att skon ska fungera optimalt. Yttersulan i mjukt expanderat gummi har nu fått en mer funktionell placering av material under de mest slitagekänsliga områdena – det är en bättre prioritering än tidigare.
Foto: Deca Text & Bild
Så tycker löparna: Andreas Almgren, Turebergs FK (sponsrad av Nike).
”Jag använder Vaporfly på mer kontrollerade pass på bana, när jag ska springa i tröskelintensitet eller strax över och vill spara fötter och ben från spikskor. Men även på backintervallpass. Den här fjärde version är lättare än föregångaren och lite mer aggressiv. Det känns som att den svarar bättre och att man får med sig mer energi i steget. Jag tror definitivt att den funkar för alla typer av löpare. Men springer man längre lopp och lite långsammare tror jag kanske att Alphafly är lite mer passande.”
De senaste säsongerna har On modifierat och anpassat sin unika Cloud-teknologi på olika sätt utefter inriktning på de olika modellerna. De tvärsgående kanalerna genom mellansulan har fått större eller mindre volym, varierande geometri och vinkling. Allt beroende på om den aktuella modellen är en typisk mängdträningssko, en trailsko eller en modell för tävling och tempoträning.
Nya Cloudboom Strike är ett lysande exempel på hur produktutvecklarna har tänkt funktionellt och innovativt. Mellansulan består av tre olika skikt i ett premiumskum som On kallar Helion HF. Mellan de två undre och det övre lagret ligger en skedformad kolfiberplatta, och mellan de två undre skikten sitter Cloud-teknologin. I det här fallet består den av tre minimalistiska, platta kanaler som ger en mjukare känsla vid markkontakt och en extra respons i stegavvecklingen.
Det tredje och översta lagret i sulplattformen kallas Bounceboard och är placerat direkt mot skons kolfiberplatta. Det utgör en väl tilltagen innersula och betyder att fotbladet har direktkontakt med det energiåtergivande Helion HF-skummet. Genom att utesluta en traditionell separat innersula kan man maximera volymen med högelastiskt plastskum inom ramen för regelverkets tillåtna 40 millimeter.
Ovandelen består av en ultratunn viktbesparande väv i ett enda skikt. Ett extra internt stöd i vristpartiet ökar skons stadga vid riktningsförändringar.
Yttersulan har ett markant lågprofilsmönster, anpassat till löpning på asfalt. Den består av fyra separata slitageskikt som placerats där belastningen är som störst.
Cloudboom Strike erbjuder en utmärkt mix av mjuk stötdämpning och kvick respons i stegavvecklingen. Tack vare en elegant kombination av skyddande stötdämpning och låg vikt klarar den definitivt tävlingar upp till full maratondistans.
När Pumas produktteam utvecklade tredje versionen av Fast-R Nitro var det med en tydlig strävan att få ned vikten så mycket som möjligt. Man har också gjort hela skons siluett mer strömlinjeformad – och kolfiberplattan som förbinder de separata häl- och framfotspartierna är nu integrerad på ett elegant sätt.
Mellansulan består av Pumas premiumskum Nitrofoam Elite. Tillsammans med den gaffelformade, uppdaterade kolfiberplattan Pwrplate ger detta en kvick respons och ett tydligt driv framåt. Höjden på sulan är däremot oförändrad – den mäter fortfarande 40/32 millimeter i häldel respektive framfot.
Den minimalistiska ovandelen består av ett närmast genomskinligt, lövtunt och formfast skikt som håller foten säkert på plats i skon. Den återhållsamma polstringen i hälpartiet ger precis lagom mycket komfort och stöd.
Den tunna yttersulan har endast en antydning till mönster, men ger tack vare den mjuka gummiblandningen ett säkert grepp under markkontakten. Notera också att nedre delen av sulplattformen är något utdragen på bredden för att öka skons stadga. Framför tåpartiet sticker dessutom en sorts läpp ut i syfte att ge en längre hävstång vid stegavvecklingen.
Med en matchvikt på cirka 170 gram i herrutförande (hela 70 gram lättare än version 2) är detta främst en sko för hög fart – ett bra val för dig som siktar mot nya PB:n på korta och medellånga distanser. Riktigt drivna löpare kan kanske även hantera skon i längre lopp.
Foto: Deca Text & Bild
Så tycker löparna: Hanna Lindholm, Högby IF (sponsrad av Puma).
”Förutom på tävling använder jag Fast-R Nitro Elite 3 på alla kvalitetspass utomhus och på kvalitativa långpass. Jag gillar att den är superlätt och att den hjälper mig att träffa precis rätt i min fotisättning. Jag får mycket kraft tillbaka i frånskjutet – den ger mig ett perfekt driv framåt. När man sätter ner foten första gången i den här skon känns det som att den vill vagga dig framåt, det är en kul känsla. Jag skulle rekommendera den till alla som gillar att trycka på och ha driv i löpningen. Ju mer tryck man har desto mer effektiv blir den!”
Saucony uppdaterar och justerar sin Endorphin-serie frekvent. Nyligen presenterades den här femte versionen av den allroundbetonade temposkon Endorphin Speed. Precis som föregångaren har mellansulan i premiumskummet Pwrrun PB kombinerats med en inkapslad nylonplatta (de utpräglade raceskorna Endorphine Elite och Pro har kolfiberplatta). I praktiken innebär detta att Speed har en mindre aggressiv löpkänsla och att den fungerar bättre i varierade löptempon. Nylonplattan har dessutom en uppdragen sarg i hålfotspartiet för extra stöd.
Ovandelen har uppdaterats till en tunn, närmast genomskinlig så kallad ”hexagon mesh” med utmärkta ventilationsegenskaper. Extra plus för den väl avvägda polstringen av plösen och hälkappan. Det ger en fin kombination av hög komfort och säker passform.
Yttersulan har fyra separata slitagezoner som omger ett längsgående, tydligt flexspår i mittpartiet. Detta ökar skons följsamhet vid riktningsändringar och i stegavvecklingen.
Med en sulplattform på 36/28 millimeter i häl respektive framfot ger Endorphin Speed 5 tillräckligt med stötdämpning för att fungera under distanspass i måttligt tempo för erfarna löpare. Men det är i det högre fartregistret som Speed främst kommer till sin fördel. Den är dessutom ett utmärkt alternativ i tävlingssammanhang för många löpare.
Skechers började tidigt använda moderna skummaterial, tillverkade med så kallad superkritisk expansion, och kolfiberteknologi. Aero Spark-modellen är en tekniskt avancerad temposko som fungerar väl också i tävlingssammanhang över längre distanser.
Den har en sulplattform på 36/30 millimeter med en mellansula tillverkad i så kallat HyperBurst ICE-skum. Det har expanderats med hjälp av kväve för att ge materialet en jämn och exakt densitet, samtidigt som vikten hålls ner. I framfoten finns en H-formad kolfiberplatta inkapslad för ökad stadga och stöd i stegavvecklingen.
Ovandelen har en mjuk mesh-struktur och ger en stadig och bekväm passform. Såväl plös som hälkappa är välpolstrade och håller foten tryggt på plats. Innersulan är en så kallad Arch Fit. Den är utvecklad i samarbete med ortopedisk expertis och höjer komforten märkbart. Yttersulan består av flera separata slitagezoner och är framtagen av däckfabrikanten Goodyear.
Att mellansulan är uppdragen som en stabiliserande sarg runt skons ovandel gör skon klart allsidig. Aero Spark klarar distanspass i måttligt tempo på ett galant sätt – men känns ändå rapp och följsam när farten ökar.
I Flame 4.0 från kinesiska 361 har mjuk komfort fått högsta prioritet, men den är också lämplig för snabbare tempoträningspass.
Mellansulan består av två skikt av ett superkritiskt nylonbaserat plastskum kallat CQT och mäter 36/30 millimeter i höjd. Dessa skikt kompletteras av en högt placerad kolfiberplatta. I mellanpartiet finns ett öppet mellanrum mellan kolfiberplattan och det undre skiktet av plastskum, vilket tillåter en viss fjädring i plattan. Detta ger en rapp respons i stegavvecklingen, reducerar vikten och innebär en smidigare löpkänsla.
Den tunna ovandelen är förstärkt med ett stödjande skikt ned mot mellansulan och har en omslutande passform. Hälkappan är relativt mjuk. Yttersulans låga mönster ger tryggt grepp på hårda underlag.
Tack vare en förhållandevis solid uppbyggnad klarar Flame 4 såväl långa distanslopp som snabb tempoträning. För att den ska komma till sin rätt krävs dock att man håller ett relativt högt tempo.
Den joggande rökaren, Karl Fredrik Mattsson, fortsätter att utforska löpningens utkanter. Nu har han anmält sig till det nya loppet Paltmilen i Piteå – trots att han varken gillar lopp eller har tränat för det. I ren desperation ringer han upp RW-poddaren och löpcoachen Peppe Lindholm för goda råd.
Jag har i flera år uteslutande sprungit två kilometer på mina löppass. Jag kallar metoden för att mikrojogga – ett recept som har fungerat väl och som även hållit mig skadefri. Trots vänners ihärdiga uppmaningar om att jag borde börja testa att springa längre har jag valt att hålla fast vid mitt minimalistiska koncept och aldrig givit efter för frestelsen att sätta upp nya personliga mål för min löpning.
Därför förvånade jag mig själv nyligen när jag i ett svagt ögonblick lät mig övertalas att anmäla mig till det nya loppet Paltmilen uppe i Piteå. Jag gillar ju inte ens lopp – snarare tvärtom. Samtidigt kände jag att det finns flera anledningar till att jag borde springa just det här loppet.
För några år sedan kom jag ut med boken Palt och älskar själv sedan barnsben den här norrbottniska delikatessen. Och ett lopp som i namnet hyllar palten blir därför svårt för mig att motstå.
En annan trigger är att jag i de reportage jag skriver för Runner’s World, ibland väljer att utmana mig själv i utforskandet av löpningens utkanter. Då kan det hända att jag tvingar mig själv att kliva utanför komfortzonen – vilket det här loppet definitivt skulle innebära.
Sedan är Piteå staden där jag föddes och växte upp, och att springa ett lopp just där innebär sannolikt en intensiv löparupplevelse längs minnenas allé.
”Jag kanske måste träna mer?”
Men jag ska vara ärlig nu, att behöva springa fem gånger så långt som vad jag är van vid har börjat oroa mig en hel del. Jag inser att jag måste börja träna mer för att kunna klara det, kanske till och med träna rätt hårt. Och jag har inte särskilt mycket tid att spela på då loppet går redan den 14 september.
Jag bestämmer mig för att ringa upp Peppe Lindholm som är löpcoach för att se om han har några bra tips som kan hjälpa mig. Peppe, som varierar sitt löptränarjobb med att spela trummor med olika turnerande band, råkar ha en ledig vecka just nu och svarar redan efter den första signalen. Efter lite trivsamt snickesnackande om diverse musik- och löparrelaterade ämnen går jag in på mina frågor.
Är det vanligt att folk hoppar på lopp som de egentligen inte är förberedda på?
– Det är nog vanligare än vad man tror. Sen vill man ju inte generalisera, men jag misstänker att det är vanligare att svenska mellanchefer gör såna här saker, men det har å andra sidan svängt lite på sistone också, trendmässigt. Unga tjejer som håller på med löpning har ökat ordentligt i antal. Men den gamla bilden är ändå lycramän som hoppar på saker de inte riktigt klarar av.
Varför gör man det tror du?
– Dels tror jag det är lite tryck från sina vänner och att man vill visa upp både inför sig själv och inför andra att man klarar det här. Men det roliga är ju att de tror att andra bryr sig, vilket de inte gör. Det är inte så många som bryr sig om din tid på halvmaran, liksom. Ofta gör man det för sin egen skull, men också för att imponera på andra. Och vi ska komma ihåg att det inte är vana löpare som hoppar på sånt här – att svepa tre starköl för att sen springa Midnattsloppet, liksom.
Har du själv tagit dig vatten över huvudet någon gång i samband med ett lopp?
– Jag är vanligtvis lite försiktig av mig, men det har jag faktiskt gjort. Jag sprang en halvmara i Palma på Mallorca en gång då jag inte var helt förberedd. Efteråt blev jag erbjuden en trelitersöl – en sån där stor ölglasfot – av arrangörerna. När jag fick frågan om jag ville ha en alkoholfri öl, fnös jag bara åt henne. Då var det inte så vanligt med alkoholfri öl.
– Efteråt skulle jag hålla i en workshop om löpning. Jag hade förlorat en massa vätska under loppet men som sagt även hunnit svepa i mig tre liter öl. Senare, när jag låg i duschen hemma på hotellrummet och mådde dåligt, insåg jag hur korkade beslut jag hade tagit.
Vad är det värsta som kan hända om man springer en mil oförberedd?
– Det är att man blir tröttare än vanligt. Eller att du skadar dig, men då ska det mycket till. En mil klarar de allra flesta. Men spring inte barfota. Det gjorde dansaren Karl Dyall en gång på Midnattsloppet. Jag varnade honom, och sa: ”Om fyra kilometer kommer det kullersten”, men han sprang barfota ändå. Något som han sen skulle komma att ångra, kan jag säga.
Hur bör jag gå till väga för att utöka min tvåkilometervana (där jag även tillåter mig att gå) till en mil?
– Vi ska inte vända upp och ner på ditt liv, men jag tror att du borde dela upp ditt lopp. Så att du gör fem av dina två kilometer långa mikrojoggar och faktiskt blandar in lite gång också, där du tar en minuts paus. Man förlorar inte så mycket på det. För nu har vi ett mål, du ska tänka att du är en ”Navy Seal i löpning”. Och man blir bra på det man tränar på.
Hur ofta får jag pausa?
– Var femte minut tänker jag, eller under varje mikrojogg. Så att du till slut har varit inne och testat att springa 5 x mikrojoggar à två kilometer.
Ska träningsdosen öka succesivt?
– Ja, den första veckan gör du ett par pass med en dubbel mikrojogg, alltså att du springer fyra kilometer. Veckan därefter kör du tre mikrojoggar (sex km) och vecka tre så växlar du upp till fyra mikrosträckor (åtta km). Efter det ska du ta uppehåll en dag så att kroppen får vila – och under vecka fem så kör du fem tvåkilometerssträckor (en mil).
– Mellan dina fokuserade träningspass kan du också gärna springa dina vanliga mikrojoggar, om du vill. Sen så kanske du avslutar med att, näst sista veckan, göra ett event. Då bjuder du in dina vänner, så att du dessutom får publik med hejarop längs banan och vattenstationer. Och den sista veckan tar du det lugnt med lättare träning, då samlar du ihop dig inför loppet.
Men om jag tar gå-pauser ibland under loppet, skämmer jag inte ut mig då?
– Nej, du skämmer verkligen inte ut dig. Det är ju precis som att du springer intervaller. De kan ju vara till för att vila också, att man får den där pausen. Det är bra att fokusera på vilan, det gör det lättare att springa.
Kan jag ta gå-pauserna ofta?
– Ja, den mentala biten är ju lite av ett Mount Everest för dig, skulle jag säga. Antingen tar du en minut för varje mikrojogg, eller så kör du med klocka och tillåter dig att ta en enminutspaus var femte minut. Och då gör du det även från början, även om du känner dig fräsch. Det där är vanligt i maraton, att de som tar det lugnt i början sen springer förbi de som gasat rejält i början på slutet.
Men kan man verkligen säga att man sprungit ett millopp om man även har promenerat?
– Ja, det tycker jag. Säg om du skulle göra det på 60 minuter, som är en slags magisk gräns, även om du krälar, går, eller åker taxi – det spelar liksom ingen roll. Så självklart kan du säga det. Jag blev faktiskt själv ”omgången” en gång i Portugal när vi sprang i fyrakilometersfart. Då kom det en gångare och gick om oss. Det var en fransman som var väldigt trevlig och som vi lärde känna senare, han kom tvåa på OS sen.
Jag har ju aldrig blivit skadad, men nu känns det som att den risken ökar?
– Vi ökar ju inte träningen med några kopiösa mängder. Men tänk på att inte springa i exakt samma skor varje gång. Prova att stretcha lite grann efteråt också och känn efter, men känn efter lagom. Eftersom du är så van vid mikrojogg så tror jag inte det är någon fara, men om du skulle köra fem kilometer i ett svep, då blir det större skaderisk.
– Ett annat tips är att våga hålla ner farten, för att sen köra på lite tuffare. Från riktigt lugnt till hyfsat hårt. Men då gäller det att hålla på sig själv, och sen öka litegrann. Det första varvet ska vara med handbromsen i, sen lättar du lite på den för att sedan släppa upp den helt.
Nu har jag låtit mig övertalas till att delta i det här loppet men jag tycker ju egentligen att lopp och tävlingar är bland det värsta som finns. Hur ska jag göra för att stå ut?
– Jag tycker att du ska tänka på Joe Strummer i The Clash som sprang London Marathon 1983. Inför loppet hade han inte tränat på fyra veckor, och kvällen innan racet drog han i sig tio pints öl. Du kan ha honom som målbild litegrann, tänker jag. Han hörde inte hemma där, han heller.
– Strummer sprang även Paris Marathon – jag har faktiskt en t-shirt med honom och hans nummerlapp från loppet. Men den kan jag inte lägga upp på sociala medier, när jag gjorde det en gång ville en massa människor genast köpa den (*skratt*).
Peppe Lindholm med den berömda Joe Strummer-tröjan från Paris Marathon.
Måste man samtala med folk i ett lopp? Jag tycker det är nog jobbigt att springa och föredrar att stänga ute världen.
– Jag brukar hälsa på folk om jag tränar hemma i Järvsö. På tävlingar behöver man inte prata alls, tycker jag. Man är i sin bubbla, kan man säga, om någon tycker man är otrevlig.
När på dygnet ska jag träna, tycker du?
– När går loppet? Om det går nio på morgonen är det bra att träna på ungefär samma tidpunkt. Sen har man ofta en optimal tid på dygnet när man är som bäst. Så där kan man försöka lägga kvalitetspassen. Kroppen kommer ändå att pirra till när du ska göra loppet.
– Men stressa inte, försök ha en skön känsla, tänka att det här är kul. Inte att folk är fula, luktar illa och har på sig fula kläder som du själv aldrig skulle kunna tänka dig att bära.
Bör jag äta frukost innan loppet tycker du?
– Om loppet går klockan nio så kliver du upp klockan sex och tar två rostade mackor med lite sylt på, och ett par koppar kaffe.
De senaste dagarna har jag börjat springa dubbelt så långt som jag brukar, men jag svettas fem gånger så mycket. Varför?
– Haha, det är för att du chockar din kropp! Det är varmt ute, och din kropp som är jättevan vid mikrojogg vet inte hur en dubbel mikrojogg känns. Sen kanske du har en del grillkvällar som du också behöver svettas ut, det brukar vara så på sommaren.
Hur tror du att jag kommer jag känna mig efter loppet?
– Om du klarar loppet så kommer du känna dig lite euforisk, då kommer du att fatta det här med ”runners high”. ”Jag klarade det!”, liksom och att ölen efteråt smakar riktigt gott. Jag hoppas att du kommer känna att ”vad bra vi var tillsammans!” Det finns ju en gruppgemenskap som är rätt härlig vid tävlingslopp, trots att löpning ofta är en solitär sport.
När vi har lagt på är det två tankar som genast dyker upp i huvudet. Dels att Peppes träningsråd kommer att vara till stor hjälp för mig inför loppet uppe i Piteå, dels att fem minuter är väldigt lång tid att springa innan man äntligen får gå.
Fortsättning följer i nästa nummer av Runner’s World, ute den 28 oktober!
Karl Fredrik Mattsson ska snart lämna sin komfortzon och springa sitt första lopp – Paltmilen.
Anders Szalkai tipsar om tre pass som kan passa veckan innan Tjejmilen – ett för dig som inte tränat något i sommar, ett för dig som tränat lite och ett för dig som tränat mycket!
På lördag 6 september är det dags för Tjejmilen. Är du en av alla löpare som ska springa? Då kommer här några förslag på hur du kan träna under veckan – som skiljer sig åt lite beroende på hur just din träning sett ut i sommar.
Dåligt med träning? Ingen fara!
Om du inte fått till någon löpträning alls i sommar kan du med fördel få till ett kort löppass i början av tävlingsveckan som ger dina, vid löpning ovana, ben viss muskulär tillvänjning till löpningens belastning. Visst finns det en risk att du får lite träningsvärk, men om passet är tillräckligt kort och du har några dagar att vila efter passet fram till loppet kommer träningsvärken att försvinna. Passet kommer också att gynna dig på Tjejmilen.
Kör till exempel ett lugnt pass där du blandar löpning med gång, och sätt upp en totaltid på passet. Ett mål kan vara totalt 20–25 minuter träningstid där du blandar löpning och gång så att det känns behagligt ansträngande för just dig.
Mer än så kan du inte köra – och mer behövs inte för att du ska bli lite mer redo för tio kilometer på lördag än om du bara vilar. Givetvis ska du anpassa loppet till det faktum att du inte fick in någon träning i sommar. Kanske kan du ta det som en start på din träningshöst?
Sporadiskt med träning? Gör så här!
Har du tränat löpning lite sporadiskt i sommar? Då gäller det att försöka få till ett pass där du jobbar upp både puls och lite fart utan att det för den skull blir ett för tufft pass. Svenskans ”lagom” passar bra in på hur trött du ska känna dig under passet.
Passet kan till exempel vara en uppvärmningsjogg på tio minuter följt av lite lätt rörlighet innan du springer 5 x 40 sekunders intervaller. Ta lika lång stående vila som du sprang, och spring inte fortare än att känslan i löpningen är lagom tuff under alla fem intervallerna. Givetvis ska du jobba klart hårdare än på uppvärmningsjoggen, för både farten i löpningen och triggningen av att skicka ut syre till dina arbetande muskler är bra inför lördagens lopp.
Den lätta känslan ska dock vara övergripande – det är viktigt att du känner att du är laddad och bra till loppet, och bästa sättet att hitta den känslan brukar vara att försöka springa fint och lätt. Så se dig som en snabbspringande elitlöpare med lätt steg och ta med dig den känslan! Glöm inte att avsluta passet med en lätt jogg på fem-tio minuter och lite stretch, så att du även har rörligheten intakt till på lördag.
Tränat på bra? Här är några tips på vägen!
Har du tränat bra med löpning i sommar kan intervallpasset som beskrivs ovan vara ditt sista fartpass innan lördagen, men du kan utöka intervallantalet med tre-fem intervaller till. Har du kört lite kuperat och/eller backlöpning i sommar kan ett kort lätt backpass vara nyckeln till ett spänstigt Tjejmilssteg för dig.
Väljer du backalternativet tar du en uppvärmningsjogg i ditt lugna tempo till någon kort backe i din omgivning, som bjuder på ett hyfsat motlut. Väl där kör du lite rörlighet innan du kör fem-åtta backar uppför där din tid i uppförslöpningen inte tar mer än runt 20 sekunder.
Vilan blir mycket lugn jogg ner, eller så går du ner för backen. Försök få till känslan av ett spänstigt steg med bra tryck, utan att du för den skull riskerar att dra på dig några muskelsträckningar. Ta dig tid att göra en ordentlig nerjogg efter backpasset och gärna lite dynamisk rörlighet om du är van vid det – alternativt vanlig klassisk stretch om det känns bättre.
Utöver detta sista formgivande pass kan du som är van vid många löppass i veckan även köra ett kort underhållande lugnt distanspass någon av dagarna innan loppet. Det är skönt för huvudet att få komma ut och springa men det är även bra för din kropp som är van att hålla i gång. För många dagar vila kan då skapa en lite onödigt seg känsla.
Sista veckan före Lidingöloppet kan du fortfarande påverka din form och dina förutsättningar för att få ut maximalt av din kapacitet på loppet. Men hur du ska göra beror på vem du är som löpartyp, din träningsbakgrund och ditt tidsmål. Här är fyra olika upplägg. FYRA VARIANTER PÅ TRÄNINGSUPPLÄGG UNDER VECKAN FÖRE LIDINGÖLOPPET 30 KM: 1. HELVILA? Att vila helt och hållet från träningen kan vara ett alternativ om du är sjuk, eller om du har någon skavank som du bör vila för och sen chansa att det blir bra till lördagen. Men du ska givetvis INTE springa loppet om du…
Som prenumerant på Runner’s World får du tillgång till en rad förmåner, bättre priser i vår shop och möjlighet att läsa tidningen digitalt när du loggar in.
Med två veckor kvar till VM stod Andreas Almgren för ett nytt formbesked när han blev trea i Diamond League-finalen i Zürich. Nästan 200 mil därifrån avgjordes Stockholm halvmaraton med den snabbaste vinnartiden i damklassen på tolv år.
Flera av världens främsta friidrottare gjorde upp i Diamond League-finalen i Zürich under veckan. På 3 000 meter fanns Andreas Almgren med. Almgren placerade sig längre bak i fältet som inte var så sugna på att springa fort. Ju längre in i loppet desto mer avancerade han och in på upploppet sprang han upp i tät.
Det såg ut att gå vägen men med ett tiotal meter kvar till mål passerade både Jimmy Gressier och Grant Fischer svensken. Tredjeplats på 7.36,82 är dock ett bevis på att svensken kan utmana de främsta i världen även i ett taktiklopp.
Även Samuel Pihlström kvalificerade sig till finalen. 24-åringen gjorde ett nytt fint 1 500-meterslopp och kom i mål som åtta på 3.31,15. Det är hans näst snabbaste lopp någonsin, tre tiondelar från det svenska rekordet.
Alla resultat från Diamond League-finalen i Zürich hittar ni här.
Rekordmånga på Stockholm halvmaraton
Hela 20 000 löpare var anmälda till årets upplaga av adidas Stockholm halvmarathon och för flera av dem innebar loppet även den fjärde etappen i Adidas-touren.
På herrsidan blev det en rafflande duell mellan Yohannes Kiflay och VM-löparen Ebba Tulu Chala. De två hängde ihop fram tills att en kilometer återstod, då Kiflay la in sin stöt. Han fick direkt ett tiotal meter på Tulu Chala som dock inte gav upp. I stället kröp han närmare och närmare och in på upploppet var det bara ett fåtal meter mellan de båda löparna.
Kiflay höll dock undan och vann på 64.17, två sekunder före Ebba. Tredjeplatsen knep Mohamadreza Abotorabi på 66.09.
Yohannes Kiflay under Bauhaus-galan 2025. FOTO: DECA Text & Bild
På damsidan uteblev spänningen. Carolina Johnsson drog iväg från sina konkurrenter direkt från start och korsade mållinjen som segrare på 73.13 – den snabbaste damsegertiden på tolv år.
Bakom henne tog Hanna Lindholm andraplatsen på 74.35 och Moa Gustafsson knep tredjeplatsen på 74.55.
Alla resultat från halvmaran hittar ni här och vill ni se loppet gör ni det här.
Norrköping stadslopp
Innan vi avslutar veckan ska vi ta en sväng förbi Norrköping också. Där avgjordes under veckan stadsloppet där David Nilsson hade en fin dag. Först vann han 10 kilometer på 30.38 före Karl Ottfalk – och 45 minuter senare tog han även hem 5-kilometersloppet på 15.07.
På damsidan var det Hanna Lindholm som vann 10 kilometer på 35.42 medan 5-kilometersloppet vanns av Alice Magnell Millán på 17.10.
Lördag 30 augusti avgörs adidas Stockholm Halvmarathon för 24:e gången. Missa inte livesändningen på runnersworld.se – här presenterar vi några av topplöparna du kan se!
Hela 20 000 löpare är anmälda – ett nytt deltagarrekord – i det slutsålda adidas Stockholm Halvmarathon. Bland de anmälda finns några riktigt snabba elitlöpare. Flera av de svenska topplöparna tävlar också om placeringar i adidas adizero Running Tour – detta är deltävling fem av totalt sex.
Runner’s World kommer tillsammans med Marathongruppen och adidas livesända årets Stockholm Halvmarathon. I sändningen, som börjar 15.15, kommer fokus ligga på elitlöparna – från starten på Strömbron fram till målet på Norrbro.
Första start är kl. 15.30. Målgången för vinnarna beräknas till cirka kl. 16.33 för herrarna, damtäten kommer in cirka 10 minuter senare. Kommentatorer är RW:s Olof Silvander med Magnus Bergman som expert.
Hanna Lindholm, Eskilstuna FI, har två segrar i ryggen. Blir det en tredje?
Hanna Lindholm (301) från Eskilstuna FI debuterade här för 14 år sen, och vann loppet både 2018 och 2022. Hanna har dessutom fyra SM-medaljer i halvmaraton i ryggen. Personbästa på distansen är 1:11:03.
Linköping Gif:s Carolina Johnson (302) tog ett silver på 10 000 meter tidigare i år – kan hon utmana i den längre distansen på adidas Stockholm Halvmaraton? Hon har ett personbästa på 1:12.17.
Runacademys Johanna Bäcklund (303) har som 40-åring slagit personbästa på distansen 10 kilometer. Sex av totalt sju gånger som hon har sprungit adidas Stockholm Halvmaraton har hon också slagit personbästa. Senaste PB:t lyder 1:14:31.
Lovisa Modig (304) Torsby LK, blev svensk mästare på 10 000 meter i fjol. Samma år debuterade hon på halvmaraton på Göteborgsvarvet. Hennes personbästa är 1:16:02.
En bubblare är den gamla storlöparen Malin Ewerlöf (316) som trots 50 år fyllda säkert kommer dyka upp direkt bakom eliten. Malin är bland annat före detta juniorvärldsmästare i terräng och har ett EM-silver på 800 meter på meritlistan, och håller en fortsatt extremt hög nivå.
FAVORITER PÅ HERRSIDAN
Ebba Tulu Chala, Hässelby,kommer eventuellt till start om kroppen känns bra efter en lång flygresa hem till Sverige häromdagen. Ebba vann här i fjol och blev då svensk mästare på distansen. I våras satte Ebba nytt personligt rekord på halvmaratondistansen när det nya mästerskapet väg-EM avgjordes i Bryssel i Belgien. Tiden 1.02.34 var en förbättring av hans sju år gamla personbästa med 1.33 minuter. Han kommer att representera Sverige på VM i Tokyo på maratondistansen om några veckor.
Mohammadreza Abootorabi, Spårvägen (1), har gjort starka miltider med 28:16 som snabbast. På halvmaran har han som bäst imponerande 1:02:40, och han har även vunnit här för tre år sedan (2022). Mohammadreza har bland annat tre SM-guld i terräng och är svensk mästare på 10 kilometer. Han tog medalj på halvmaraton-SM i maj – kan han tampas om pallplatsen?
Hässelby-löparen Yohannes Kiflay (2) har i år tagit en SM-bronsmedalj på 10 000 meter, och kammade hem guld i JSM på 1 500 meter i fjol. I Stockholm tar han sig an sitt hittills andra halvmaraton – det första sprang han på 1:09:43.
Kan David Nilsson vinna Stockholm Halvmarathon igen?
Andra vassa namn i startlistan är David Nilsson, Högby IF (35), som tidigare innehaft både svenska halvmaratonrekordet (1:01:40) och maratonrekordet. Han springer nu sitt 75:e halvmaraton totalt. David vann Stockholm Halvmaraton 2015 och 2017 – kan han springa sig hela vägen till förstaplatsen?
Spårvägens Victor Urquhart Smångs (3) har gjort 1:05:27 som bäst. Tre av fem halvmaraton har han genomfört i Köpenhamn – nu springer han Stockholm Halvmaraton för första gången.
KOLLA IN LIVESÄNDNINGEN PÅ RUNNERSWORLD.SE ELLER PÅ RW:S YOUTUBEKANAL
Långdistanslöparen Samuel Russom, Hässelby SK, stängs av i tre år efter att ha testats positivt för meldonium vid SM i halvmaraton i maj. Avstängningen innebär att hans SM-guld i både halvmaraton och maraton dras in – och att konkurrenter som Kristofer Låås nu får ta emot maratonguldet i efterhand.
Svenska Friidrottsförbundet meddelar att Samuel Russom testade positivt för meldonium under SM i halvmaraton den 10 maj 2025. Även B-provet visade spår av substansen. Antidoping Sverige utdömde först fyra års avstängning, men eftersom Russom accepterade domen och tog ansvar för intaget reducerades straffet till tre år. Avstängningen gäller från den 16 juni 2025 till den 15 juni 2028, och alla resultat från perioden 10 maj till 16 juni 2025 stryks.
Beslutet får direkta sportsliga konsekvenser. Russoms SM-guld i halvmaraton tilldelas i stället Samuel Tsegay, silvret går till Mohammadreza Abootorabi och bronset till Kristofer Låås. På maratondistansen får Kristofer Låås guld, Linus Rosdahl silver och David Nilsson brons. För Låås innebär det en efterlängtad titel, men också en märklig känsla att få medaljen långt efter loppet.
Russom, som kom till Sverige 2018 och har tävlat för Hässelby SK sedan 2020, har under de senaste åren etablerat sig som en av landets främsta långdistanslöpare med tolv individuella SM-guld. Nu är hans karriär satt på paus i minst tre år.
Friidrottsförbundets generalsekreterare David Fridell beskriver fallet som “djupt olyckligt” och betonar att dopning strider mot förbundets nolltolerans. Han påminner också om att idrottaren alltid har det fulla ansvaret för vad som förs in i kroppen, även i form av kosttillskott. Hässelby SK:s ordförande Bengt Olsson säger att Russom nekar till medveten dopning men medger att han brustit i kontrollen, delvis på grund av språkproblem när han använde ett hälsokostpreparat som visade sig innehålla meldonium.
Det aktuella preparatet har en historia i friidrottssammanhang. 2016 testade Abeba Aregawi positivt för samma substans, men hennes avstängning hävdes senare då halterna i provet var under WADAs fastställda gränsvärden. Meldonium, som ökar blodflödet till kroppens vävnader, har varit förbjudet inom idrotten sedan 2016.
För Samuel Russom innebär avstängningen ett hårt slag, där både karriär och förtroende sätts på spel. Om hans förklaring om ett misstag skulle stämma är det naturligtvis tragiskt, men fallet väcker samtidigt frågor och riskerar att kasta en skugga över hans tidigare prestationer. Konkurrenterna drabbas också – deras insatser berövades rätt värde i stunden och medaljerna delas nu ut i efterhand. För löpare som Kristofer Låås kan det ses som en form av upprättelse, men känslan av att stå på pallen vid själva loppet går aldrig att återskapa.
