När Under Armours nya flaggskeppsbutik invigdes på Hamngatan i Stockholm fick vi chansen att prata löpning med den globala VD:n Patrik Frisk.
Sedan det amerikanska sportkonfektionsföretaget Under Armour startade 1996 har tillväxten varit stark: 2020 hade företaget en omsättning på 4,5 miljarder dollar.
Under Armours nya flaggskeppsbutik på Hamngatan i Stockholm.
I Norden är det Nordic Retail & Sports (NRS) och MnO som har hand om Under Armour. Tillväxten har varit stark även här de senaste åren, och i höstas valde man därför att ta nästa steg i sin satsning på den svenska marknaden genom att öppna en flaggskeppsbutik på Hamngatan 30–32 i Stockholm.
– Vi jobbar hårt med att cementera vår ledande position inom träning och löpning. Ända sedan jag började arbetet med att etablera Under Armour på den nordiska marknaden har jag önskat en butik i centrala Stockholm. Läget och lokalen är precis det vi letat efter, säger Andreas Runemark, försäljningschef UA Norden.
I samband med invigningen av butiken fick vi också möjlighet att prata om Under Armours satsning på löpning med globala VD:n Patrik Frisk, som har över 30 års erfarenhet av sport- och modebranschen.
Under Armours globala VD Patrik Frisk.
– Det är få varumärken som lyckas med både kläder och skor inom segmentet löpning. Där är ju vi på Under Armour dessutom nykomlingen bland de stora varumärkena. Men trots det har vi lyckats med att erbjuda helheten – både kläder och skor för löpare – på den högsta nivån, säger Patrik Frisk.
Under Armour började göra löparskor redan 2006, då framför allt för att tillgodose behovet hos spelare i amerikansk fotboll och baseboll.
– För tio år sedan började vi jobba mer mot löparna. Det var en process att förstå hur vi skulle göra löparskor som löparna både gillade och som hade bäst funktion och komfort. Det tog ett antal år, så först 2018 hade vi jobbat fram vårt koncept med Hovr som är den plattform vi jobbar med i löparskorna.
Under Armour lanserade den nya plattformen Hovr på två modeller. Nu har man flera löparskor under Hovr-plattformen, och adderar fortfarande nya. Dessutom har man utvecklat nya material som exempelvis den nya Flow-mellansulan.
– Det tar tid att bli bra på Running. Det krävs fantastiska resurser att få till det kvalitativt både när det gäller sortimentet och tillverkningen – det gäller hela kedjan från produktutvecklingen ända fram till löparen.
Patrik Frisk menar att satsningen på löpning verkligen har burit frukt internationellt.
– Ja, om vi bortser från våra kläder är vi nummer sju i världen på löparskor. Det är en resa som har tagit tid, men vi har också låtit det ta tid för att det verkligen skulle bli bra.
Satsningen på löpning är inte heller någon engångsgrej för Under Armour som varumärke, utan är seriöst menad. Den kunskap man besitter sedan tidigare när det gäller funktionskläder och material är också en tillgång för varumärket i den fortsatta satsningen mot löparna.
– Vi ser tillväxt inom löpning, både gällande skor och kläder. Inom konfektionssegmentet ser vi också att vi verkligen kan tillföra något. Den delen inom löpning kan vi utveckla eftersom vi har tillgång till unika material som kan gynna löparen, avslutar Patrik Frisk.
Vid 46 års ålder är norskan Therese Falk bättre än någonsin. I helgen slog hon europarekord under norska mästerskapen på 24-timmars, inomhus på Bislett. Det blev även norskt rekord på herrsidan. De svenska mästerskapen på 24-timmars sker i Växjö i april, som nu också har tilldelats SM på 100 km samma helg.
Dubbla SM i Växjö i april
Sedan tidigare var det klart att Växjö Löparklubb är värd för SM på 24-timmars 23-24 april 2022. Nyligen beslutade Svenska Friidrottsförbundet att även SM i 24-timmarslöpning 2023 och 2024 kommer ske i Växjö. Dessutom blir det även SM på 100 km samma helg 2022.
Det första svenska mästerskapet i 24-timmarslöpning skedde under Skövde Ultrafestival i somras, platsen där även flertalet av de tidigare riksmästerskapen hållits. Den ultratävling som har haft status av svenskt mästerskap längst är 100 km, där SM har hållits sedan 2011.
2017 och 2018, samt 2021, hölls SM på 100 km under SM-veckan. Men SM-veckan och Svenska Friidrottsförbundet (SFIF) har olika huvudsponsporer och inför 2022 kunde inte SFIF och RF hitta en fungerande kompromiss. Därför stod plötsligt även SM på 100 km utan arrangör och tävlingen utlystes igen.
Växjö Löparklubb var den enda sökande och därför hamnar SM både på 100 km och 24-timmars alltså under samma helg 2022.
Norskan Therese Falk sprang sitt första VM på 24-timmars redan 2015, efter att ha kommit över 200 km i 24-timmarsdebuten på Bislett 2014 (efter bland annat tre svenskor). 2015 vann hon för första gången på Bislett och 2016 blev hon EM-fyra på det personliga rekordet 228 km och totalvann Bislett. Det personliga rekordet förbättrade hon 2017 till 236,8 km..
På VM har hon en 14:e-plats 2019 som bäst, i samma tävling då amerikanskan Camille Herron satte nu gällande världsrekord på 270,116 km.
Men sedan hände något. Förutom en åttondeplats visar pandemiåret 2020 bara ettor i resultatlistan för Therese Falk. Den första fullträffen kom i norska Hell i september, då hon med 251,452 km slog Maria Janssons nordiska rekord med knappt 800 meter. Bislett i november 2020 blev inställt.
I somras kom Therese till det första svenska mästerskapet i Skövde och sopade banan med både herrar och damer och var för andra gången över 240 km, trots värmen. Ett par veckor senare fyllde hon 46.
I september var väderförutsättningarna bättre när hon totalvann 24 Hours in Hell överlägset och förbättrade sitt nordiska rekord till 254,846 km. Även 2021 innehåller statistiken enbart ettor för Therese Falk. Men inför den sjätte 24-timmarsstarten på Bislett, som också är norskt mästerskap, fanns det en ackilles, nämligen hennes ackilleshäl.
Men detta dygn, 20-21 november 2022, kunde varken ackilleshäl, trängsel eller bristande ventilation i katakomberna under Bislettarenan hindra Therese Falk. För fjärde gången på 14 månader passerade hon 240 kilometer, något hon aldrig hade gjort innan dess.
Som tredje dam någonsin kom hon över 260 kilometer. Resultatet 261,170 km var cirka 500 meter, mindre än ett varv, längre än polskan Malgorzata Pazda-Pozorskas tidigare europarekord från Ultra Park Weekend i Polen 2020. Bara Camille Herron har sprungit längre i världen, i sina båda 24-timmarslopp 2018 och 2019, med världsrekordet på 270,116 alltså satt under VM 2019.
En enda kvinna har tidigare tre resultat över 250 km, japanskan Mami Kudo som från 2011 till 2017 hade världsrekordet på 255,303 kilometer. Men ingen annan har varit i närheten av tre tävlingar över 250 kilometer inom 14 månader, eller för all del fyra tävlingar över 240 kilometer. Polskan Patrycja Bereznowska har dock sex tävlingar totalt över 240 km, en varje år från 2016 till 2021, inklusive ett VM-guld, ett VM-brons, ett EM-guld och två EM-silver.
Under 2020 och 2021, när Therese Falk har varit bäst i världen på 24-timmars, har inga internationella mästerskap hållits. Nästa är EM i 24-timmars i Verona i september 2022 och Therese börjar snegla mot världsrekordet…
Innan helgen var det norska rekordet för herrar 257,606 km, satt av Bjørn Tore Kronen Taranger just i Therese Falks 24-timmarsdebut på Bislett 2015. I helgen gjorde 24-timmarsveteranen sitt bästa resultat sedan 2017, 252,207 km, men fick ändå se sig slagen både av Therese Falk och två norska herrar.
Allan Hovda är elit-triatlet och har norskt rekord på 24-timmars med cykel. Sitt första ultralopp gjorde han för ett år sedan då han blev tvåa i Backyard Sandefjord (max 12 varv, 80,4 km). I våras vann han även Sande til Verdens Ende, 83 km. Han satsade högt i sin 24-timmarsdebut och ännu med bara någon timme kvar hade han chans på Johan Steenes nordiska rekord, 266,5 km.
Slutet blev dock plågsamt, men han slutade som vinnare på 264,887 km, längre än någon norrman sprungit tidigare. Men då han inte tävlade för en friidrottsklubb får han varken tillgodogöra sig det norska rekordet eller guld i norska mästerskapet. Detta föräras istället tävlingens tvåa, Jo Inge Norum, som sprang 263,347 km i denna oerhört högklassiga tävling där alltså de tre bästa norska resultaten någonsin presterades.
TOPPFOTO: Therese Falk från sommarens SM i 24H i Skövde. Deca Text & Bild
Den nordiska mästarinnan i terräng, Sara Christiansson, berättar om sin supersäsong och sin träning – och om hur hon håller sig torr och varm i vinter med hjälp av Saucony Runshield Collection.
[ANNONS] I samarbete med Saucony och nordiska terrängmästarinnan Sara Christiansson presenterar vi Saucony Runshield – en kollektion med vinteranpassade löparskor som håller dig varm och torr i regn och rusk.
SAUCONY RUNSHIELD COLLECTION Inför årets vintersäsong lanserar Saucony några av sina nyckelmodeller i ett speciellt utförande, anpassat till blöta och kyliga förhållanden: Runshield Collection. Först ut är den lätta tempomodellen Endorphin Speed 2 och den populära neutrala mängdträningsskon Ride 14 (läs mer om dem längre ner i texten). På alla modeller i Saucony Runshield Collection ger ovandelen bättre skydd mot väta och yttersulan ett säkrare grepp på halkiga underlag.
Sara Christiansson tävlar för Sävedalen och har haft en fantastisk säsong, där hon nyligen blev nordisk mästarinna i terränglöpning.
Sara Christiansson efter sitt NM-guld. (Foto: Deca Text & Bild)
Sara har ett samarbete med Saucony sedan tre år tillbaka och lyfter att det finns oerhört mycket positivt i samarbetet, både när det gäller skor och kläder, och tycker att det är inspirerande att ha en så nära relation med varumärket.
Vi går nu in i den mörka, blöta och kalla årstiden vilket ställer lite högre krav på kläder och skor. Har du fått testa Sauconys Runshield Collection? – Ja, jag har fått testa Runshield. Det är verkligen bra att Saucony har en kollektion som sätter fokus på de krav som höstens och vinterns yttre förhållanden ställer på utrusningen, med material som står emot höst- och vintervädret.
Har du någon favoritprodukt i kollektionen? – När det gäller skorna vill jag verkligen lyfta temposkon Endorphin Speed som nu finns i Runshield-utförande. Speed är även i vanliga fall en favoritsko på tempopass och intervallpass där jag vill spara benen. Speed är nämligen lite mjukare än tävlingsskon Endorphin PRO, då den har en nylonplatta i mellansulan i stället för en kolfiberplatta.
– Med det regn och rusk vi har i Göteborg är det en jättebra kombo med en temposko som står emot höst- och vintervädret. I det avseendet tror jag faktiskt att skon är lite unik, det vill säga kombinationen av fartkänsla och låg vikt med den nya teknologin i ett utförande anpassat för höst och vinter.
Använder du några andra Saucony-skor i vinter? – På mina distanspass springer jag även gärna i Ride som ju också kommit i ett Runshield-utförande. Den ger suverän support utan att tappa löpkänsla. Jag kan till och med köra vissa kvalitetspass i den då den är ”slimmad” och känns lätt på foten.
Du har ett terräng-EM kvar att springa i december, men om du redan nu ska ta ut några insatser under året som du är extra nöjd med – vilka blir det då? – Oftast säger man kanske något mästerskapslopp, och just Nordiska mästerskapen i terräng är nog den prestation jag värderar högst under 2021. Men från bansäsongen blir det ett 1 500-meterslopp i Västerås där jag tog ner mitt personbästa till 4.09 och där utförandet och känslan under loppet var riktigt bra. Sedan var så klart mina tävlingar på Finnkampen roliga och bra lopp.
Vad är din styrka som löpare? – Det är nog att jag har en bra bredd. Jag kan springa allt från 800 meter till längre terränglopp och 10 kilometer långa stadslopp. Så jag är ganska uthållig.
Sara i favoritskon Endorphin Speed (Foto: Deca Text & Bild)
Hur har du lyckats bli bättre på både 1 500 meter och de längre distanserna? – Jag skulle nog säga att det är träningskontinuiteten som är den största faktorn bakom det. Jag har kunnat träna på bra en längre tid. Däremot har jag inte kört något specifikt för att bli snabbare på just 1 500 meter. Jag tror helt enkelt att jag har blivit starkare och då kommer det ekonomiska i löpningen som en effekt av det – att jag orkar hålla steget hela vägen.
Träningsmässigt, hur ser en typisk vecka ut för dig? – I grundträningen ligger jag runt 12 mil i veckan fördelat på 9–10 pass. Kvalitetsmässigt är det två tröskelpass och ett intervallpass i veckan, och sen mycket distanspass. Utöver det har jag ett rent styrkepass med skivstång och ett sprintpass varje vecka, där vi jobbar med teknik och snabbhet.
Teknikpasset och snabbhetspasset, hur planeras det in i förhållande till volympassen och kvalitetspassen? – Vi har fått testa oss fram lite genom åren. Nu tycker jag att vi har hittat rätt genom att lägga snabbhets- och teknikpasset som ett förmiddagspass där jag sedan på kvällen samma dag kan köra ett tröskelpass. Efter just teknikpasset, med häckövningar och annat, har jag klart mer träningsvärk än efter andra tuffare pass. Men det har ändå funkat. Det är som att det passet väcker kroppen och att det sen går bra att köra tröskel som pass två samma dag.
Har du något tips på ett kvalitetspass som läsarna kan testa? – Jag gillar intervaller, och tycker nog det är roligast att utgå från tid snarare än sträcka. Ett pass vi körde nyligen i Skatås här i Göteborg var intervaller på tid med upplägget 4-4-3-3-2-3-4 minuter med relativt snabb joggvila på 90 sekunder mellan varje intervall. Vi tog så lång vila för att vi skulle orka springa intervallerna lite snabbare, normalt tar jag nog oftast bara 1 minuts joggvila på denna typ av pass.
När du säger snabb joggvila, vad innebär det för dig? – Det innebär att vilan löps i distansfart, vilket för mig innebär runt 4.10-4.20 minuter per kilometer (Saras maximala milfart ligger en bit under 3.20 minuter per kilometer, reds. anm.). Så det ska inte vara jogg, utan man håller i gång bra mellan intervallerna. Det upplägget passar mig bra – att man kör lite ”flås” även på vilan.
Möt Saucony Runshield Endorphin Speed 2
Endorphin Speed 2 Runshield
”Snabbskon” Endorphin Speed 2 Runshield har, precis som i standardversionen, Sauconys så kallade speedroll-teknologi. Det innebär att skon har en vaggliknande sulplattform med en mellansula i det ultralätta skummaterialet Pwrrun PB vari en inkapslad s-formad nylonplatta sitter för en kvick stegavveckling.
Ovandelen i Runshield-utförande består däremot av en tätare vävd ripstop-mesh än i originalutförandet, vilket ger en vattenavvisande effekt. Materialet ger även en mer formfast passform jämfört med standardutförandets glesare engineered mesh-struktur.
På Runshield-versionen är yttersulan dessutom tillverkad i ett mjukare Coldtrac-gummi, som är tillverkat av ett sojabönbaserat material. Det ger ett säkrare grepp på blöta underlag samtidigt som det är mer miljömässigt hållbart.
Häldroppet i Runshield-utförandet av Speed 2 är 8 millimeter – exakt detsamma som i standardversionen. Också vikten på 221 gram (herr) respektive 192 gram är helt identisk – liksom det rekommenderade butikspriset på 2 100 kronor.
Möt Saucony Runshield Ride 14
Ride 14 Runshield
Ride 14 Runshield är en lätt mängdträningssko med en markant stötdämpande mellansula i två olika skikt, vilket är samma lösning som återfinns i standardversionen. Huvuddelen av mellansulan utgörs av Pwrrun-skum och närmast foten ligger ett lager med ett mer spänstigt skummaterial kallat Pwrrun+. Detta ger en optimal avvägning mellan mjuk stötdämpning och kvick respons i stegavvecklingen.
De speciella Runshield-detaljerna på Ride 14-modellen utgörs – precis som på Endorphin 2 Speed Runshield – av en vattenavvisande ripstop-ovandel och det mjuka greppsäkra Coldtrac-gummit i yttersulan.
Vikten är identisk på bägge versionerna av Ride 14: 266 gram (herr) respektive 238 gram (dam). Det är även häldroppet på 8 millimeter och det rekommenderade butikspriset: 1 600 kronor.
Både Speed 2 Runshield och Ride 14 Runshield har dessutom färgstarka ovandelar i olika kombinationer av gult, blått och rött samt extra reflexdetaljer för ökad synbarhet.
Hej!
Jag gillar er tidning!
Om jag skulle få önska något är det mindre reportage om superdyra (1700 kr och över) skor utan i stället hur man kan springa billigt. De bästa löparna kommer från Afrika och jag tror inte att de i början av sin karriär springer med några 2000 kr skor. Löpning är inte en prylsport och skall ej heller bli det. Sedan kunde ni skriva mera om äldre och medelålders löpare som blir allt fler. Alla är tunna smala spentisga vidjor som flyger fram , somliga är som jag mera pansarvagnar som ofta går sönder. Inspirera alla att springa. Även de som inte springer milen under 45 minuter. Bara några förslag. Jag låter väldigt negativ och det är för att jag är en grinig gammal gubbe. Ha det gott!
PUMA Nitro är en ny serie med löparskor som har tagit löparvärlden med storm. För att fira det lanserar PUMA nu två spännande utmaningar på Strava – och i potten ligger förstås skor från PUMA Nitro-serien!
PUMA har alltid varit ett starkt och attraktivt varumärke inom löpning. Med Nitro, en ny och spännande serie löparskor, gör man nu en nysatsning som redan har lovordats av löparna.
Nitro-serien från PUMA består av fyra modeller totalt där toppmodellen heter Deviate Nitro – en perfekt mix mellan en traditionell träningssko och den nya teknologin med spänstig mellansula och kolfiberplatta.
Deviate Nitro har prisats av Runner’s World, både internationellt och i Sverige. Responsen bland specialistbutikerna och deras kunder är också överväldigande positiv.
Men till skillnad från majoriteten av tävlingsskor med kolfiberteknologi är Deviate Nitro varken lika extrem eller har lika kort hållbarhet. Genom en mer robust sulplattform med mer hållbart gummi i den greppsäkra yttersulan klarar Deviate Nitro även längre distanspass.
Nitros egenskaper har delvis att göra med den nyutvecklade, gaffelformade kolfiberplattan som sitter inkapslad i mellansulan. Kolfiberplattan, som är konturformad efter fotens anatomi, ska liksom på andra liknande kolfibermodeller ge ett effektivare frånskjut i löpsteget.
Beteckningen Nitro i modellnamnet syftar på att materialet i mellansulan har injicerats med nitrogen (kväve) i stället för luft. Detta gör man främst för att åstadkomma ett mer elastiskt skummaterial med kvick respons.
PUMA Deviate NitroVikt: 275/218 gram (herr/dam). Häldropp: 8 millimeter. Butikspris: 1 900 kronor. Köp dem hos Runner´sStore här eller hos Löplabbet här!
Häng på Puma Strava Challenge – vinn Nitro-skor!
För att fira framgångarna med Nitro-serien – och få fler att upptäcka Nitro-skornas fantastiska egenskaper – lanserar Puma nu två utmaningar på den sociala träningsplattformen Strava. Det är helt kostnadsfritt att delta, men du behöver förstås Strava-appen och ett Strava-konto (det är gratis att registrera ett sådant – och det gör du här)
Som deltagare i PUMA Strava Nitro Challenge är du också med i utlottningen av fina priser, bland annat löparskor från PUMA Nitro-serien.
PUMA Nitro Strava Challenge #1, 13–20 november:
Spring 7 kilometer under en vecka Den här utmaningen är perfekt för dig som inte har sprungit så mycket. Du kan till exempel sikta på att springa 7 kilometer sammanlagt under en vecka (13–20 november) eller ha som mål att springa 7 kilometer i ett sträck. Även du som är en mer erfaren löpare kan förstås anta den här utmaningen – varför inte sikta på att sätta pers på 7 kilometer?
Spring 21 kilometer under en vecka Den andra veckans utmaning innebär att du ska springa 21 kilometer totalt. Du springer den klassiska halvmaratondistansen precis som du vill – i ett svep eller uppdelat på 3 x 7 kilometer till exempel.
Det blev som alltid en dramatisk helg när Kullamannen till slut kunde anordnas som vanligt igen. Eller ja, nästan som vanligt. I Borås blev det finfina 6-timmarsresultat, som vanligt, bland annat med en lysande ultradebut av Matilda Gend.
Kullamannen
Allhelgonahelgen har i ultrasammanhang numera blivit synonymt med Kullamannen. Tävlingen har växt till en av årets höjdpunkter för trail- och ultralöpare och var i år också för första gången en del av UTMB-organisationens Ultra-Trail World Tour.
2011 ordnades det första Kullamannen och från 2013 kunde man även springa ultra i “dödens zon” på Kullaberg. Sakta växte distansen och 2017 erbjöds för första gången 100 miles. Eller +100 miles som arrangören är noga med att påpeka. Hur långa Kullamannens tävlingar är vet man aldrig riktigt i förväg. Denna osäkerhet är en del i den tuffa utmaning som Kullamannen innebär.
En annan central del i evenemanget är själva legenden om Kullamannen. Exakt vem Kullamannen egentligen är, eller var, vet ingen. Men legenden kring de krafter som rör sig på det för vädrets makter utsatta Kullaberg är en av de dragningskrafter som lockar alltfler löpare att ge sig i kast med himmel, hav och helvete som 100-milesdistansen kallas. Eller någon av de andra båda ultradistanser på 50 och 100 kilometer som numera erbjuds.
Kaosartad inledning på 100 miles
I år blev osäkerhetsfaktorerna extra många. Pandemin bidrog förstås med sitt, men banan har också gjorts om ett otal gånger, efter synpunkter från Länsstyrelsen. Till skillnad från de tre första åren fick 100-milesdistansen i år nöja sig med 1,5 varv på Kullaberg och istället passage genom Sinarpsdalen söder om Båstad två gånger. Men så sent som eftermiddagen före start kom en ny bana, en mil kortare än den tidigare annonserade. Och på själva tävlingsdagen visade sig den nyinlagda niokilometersslingan i Kronoskogen i Ängelholm inte alls stämma med den gpx-fil som löparna hade laddat ner till sina klockor.
Som om det inte var nog, när starten till slut gick, 20 minuter försenad, blev det närmast kaosartat under den inledande prologen, en vändslinga på 5-6 kilometer. Snitslingen var otillräcklig och löparna visste inte var de skulle springa. Några tog en kortare väg, andra vände om när de trodde att de sprungit fel och när löparna gav sig upp mot Sinarpsdalen hade en mer eller mindre slumpartad utspridning av det 447 löpare stora startfältet skett.
100 miles, damtävlingen
På damsidan innebar inledningen att Johanna Bygdell tog en ledning som under hela det första varvet på Bjärehalvön låg på 5-10 minuter före Anna Carlsson. Ytterligare 20 minuter bakom skuggade Malin Hjalmarsson, nybliven världsmästare i adventure racing.
Johanna och Anna innan start i Kullamannen 100 miles (Foto: Kullamannen Trail)
I backarna ut från Båstad slog det dock till i vaden för Malin, som därmed tvingades ge upp jakten på de båda favoriterna. Sakta men säkert tog sig Anna ikapp och ut från stationen vid Råbocka camping efter 94 kilometer hade hon passerat en vid det laget uttråkad Johanna.
Det gav Anna nya krafter och trots ytterligare felspringningar hade ledningen växt till 31 minuter när de anlände till Mölle för att ge sig ut på det avslutande varvet runt Kullaberg. Där var Anna omutlig och hon var i mål efter 17 timmar och 28 minuter var hon hela 1,5 timme före Johanna.
Det var en lättad Anna Carlsson som fick revansch efter att ha brutit UTMB och som klarade det favorittryck som hon inte själv hade vågat ge sig själv. Det var också hennes andra seger i Kullamannen, då hon 2018 vann sin 100-milesdebut. I tuff konkurrens var hon i år femma totalt.
Även Johanna Bygdell var både lättad och nöjd efter att ha tagit sig tillbaka efter efterhängsen skada och därmed upprepade andraplatsen från 2019.
Snabbare än Johanna under andra halvan sprang dock sexan från Ultravasan90, Anna Ståhlkloo, som med tiden 20:41:32 tog en övertygande tredjeplats. Ytterligare fyra kvinnor tog sig i mål under 24 timmar.
100 miles, herrtävlingen
I herrtävlingen tog överraskande Daniel Bränholm en övertygande inledning de första tre milen. 33-åringen som tävlar för Hälle IF gjorde ultradebut så sent som förra året och när han var sjua på Fjällmaraton 100K i augusti i år var det också det längsta han hade sprungit inför Kullamannen.
Norsk-svenske Simen Hjalmar Wästlund tog sig som förväntat steg för steg närmare ledningen och vid varvningen i Båstad efter 56 kilometer ledde han med sju minuter före Bränholm och med ytterligare ett par minuter ner till de andra jagande favoritnamnen William Englund och Stefan Ehrin.
Men likt TDS i augusti och Penyagolosa så sent som i mitten av oktober slutade tävlingen för vinnaren från Fjällmaraton 100K 2020, Simen Hjalmar Wästlund, med ytterligare en DNF. På vägen till Råbocka hade både Englund och Ehrin passerat.
Efter slingan i Kronoskogen kom Ehrin för första gången ikapp Englund och den minutduell som hade avgjorts till 27-årige Wille Englunds fördel på Fjällmaraton 100K i augusti återupprepade sig. Men den här gången var det nio är åldre, Salomonsponsrade Stefan Ehrin som kom ut med segern.
I Mölle inför de avslutande 25 kilometerna var ledningen 12 minuter, men för världsmästaren i OCR 24-timmars från 2018, Wille Englund, var det detta han hade sett fram emot. När Wille tappade greppet om repet i klättringen uppför Håkull och föll försvann dock den sista möjligheten att ta sig ikapp.
Stefan Ehrins segertid, 16:02:14, är två timmar snabbare än när Petter Restorp vann 2018 (på annan bana). Men tiden till trots ansåg han det avslutande varvet på Kullaberg än mer brutalt med många snabblöpta platta mil, delvis på hårt underlag, i benen innan dess. William Englund var 13 minuter efter i mål.
Bakom dessa blev det återigen en katt-och-råtta-lek mellan coachen Christian Malmström och hans adept Magnus Linde. Denna gång blev det ombytta namn på tredje- och fjärdeplatsen till Christian Malmströms fördel. Malmström var 53 minuter efter Ehrin, med Linde ytterligare sex minuter bakom.
Toppbredden var bättre än någonsin tidigare och hela 21 herrar tog sig i mål under 20 timmar, inom fyra timmar efter vinnaren. 86 herrar kom under 24 timmar. Totalt sett blev det också den 100-milestävling med klart minst antal DNF, Did Not Finish, med 73 procent av herrarna och 74 procent av damerna i mål.
Av ultradistanserna är det den allra längsta på 100 miles som lockar flest deltagare. Men för andra gången, ja tredje om man räknar in specialupplagan i augusti, anordnades även en distans på +100 kilometer, samt en på 50 km.
Sent anmälde Johannes Tegner, som överlägset vann 22-kilometersdistansen Dödens zon 2019 och Dubbeldöden på 44 km året innan, satte upp ett rasande temp och var halvvägs i Råbocka hela 27 minuter förre andre herre, Johan Ekenstierna, med damledarinnan Lena Trillelv ytterligare två minuter bakom.
Men när han kom fram till Arild på Kullaberg missade han att ta av till vänster mot Mölle utan fortsatte ytterligare åtta kilometer rakt fram på den runda han skulle springa först senare. När det till slut gick upp för honom valde han att bryta.
Istället blev det för andra Kullamannen i rad en kvinnlig totalvinnare på 100-kilometersdistansen, Lena Trillelv. Med tiden 11:28:31 var hon tio minuter före herrvinnaren Mikael Windahl. Ytterligare tio minuter senare följde John Kumlin, Adam Stenman och Johan Ekenstierna och som sjätte löpare och andra dam under 12 timmar även Lisa Eneroth.
Kanske dags för Lena Trillelv att ge sig upp på den långa distansen nästa gång?
– Haha, jag tycker det är skönt att komma fram i bra tid till kvällen. Jag var inte intresserad förut men det kanske jag blir framöver, man vet aldrig, ler Lena Trillelv efter ytterligare en triumf.
Segerdueller på 50 km
På den kortaste ultradistansen, 50 km, blev det tajta segerdueller på både herr- och damsidan. På damsidan vann Sara Rais på 6:42:18, 48 sekunder före Emma Lindberg. Till trean Hana Dobsicek Trefna skiljde det ytterligare en halvtimme.
På herrsidan blev det som väntat en duell mellan fyran i Ultravasan90 (och vinnaren i Ultravasan45 2017) Erik Anfält, och österrikaren Gerhard Kaufmann. Frekvent tävlande Anfält var först i mål på tiden 5:03:02, 1:22 före Kaufmann. Trean Alexis Bilak var en kvart efter, men hade ytterligare en kvart ner till löparen efter.
Lysande ultradebut av Matilda i Borås 6-timmars
En annan klassisk tävling den här delen av året är Borås 6-timmars. Den första upplagan gick 2012, under 6-timmarsloppens storhetsperiod. Det var en av hela nio olika 6-timmarstävlingar i Sverige det året, men blev tillsammans med Skövde 6-timmars direkt den största.
Foto: SOK Knallen
Rekord i antal deltagande var det senast, 2019, då Linus Wirén slog svenskt rekord med 91,540 km. Riktigt lika många var det inte i år, men 73 damer och 100 herrar kom till start och totalt 100 av dem sprang minst 45 kilometer och kommer därmed få sina resultat noterade i ultrastatistikdatabasen DUV.
Både på herr- och damsidan fick vi se starka segerresultat. Men allra mest imponerande var 32-åriga Matilda Gend från Ystad som vann damklassen på 73,198 km. Det är ett resultat som tar henne in på åttonde plats i Sverige genom alla tider. Än mer imponerande är det med tanke på att det var hennes första ultratävling och första gången hon sprang längre än 45 km.
Matilda Gend. Foto SOK Knallen
När hon fick höra att de kvinnor som sprang ungefär lika långt förra året tillhör de allra bästa i Sverige på distanser som 100 km, Ultravasan och 24-timmars blev hon själv överraskad.
Matilda sprang länge tillsammans med Karima Makrof, Majornas IK. Men ungefär vid maratonpasseringen började Matilda glida ifrån. Karima slutade tvåa på likväl imponerande 70,908 km, vilket är personligt rekord. Det är hennes andra ultratävling, efter att ha vunnit 6-timmars på Personliga Rekordens Tävling 2017. Trea blev Anette Ottosson på 66,262 km.
På herrsidan fick Anton Wilson, Borås Löparklubb, för första gången stiga högst upp på prispallen i en ultratävling och med 228 meters marginal passerade han för första gången 80 km i en 6-timmarstävling. Tvåa blev Björn Morén på 74,504 km, en knapp kilometer före Kent Melin på tredje plats.
Anna Lindgren är nu den ende att ha deltagit i samtliga Borås 6-timmars, som nästa år firar 10-årsjubileum.
Annorlunda upplägg i Markusloppet
Markusloppet är ett familjärt lopp anordnat av Markus Rytterkull, som gick för första gången redan 2006. För att göra det lite roligare behöver man lista ut olika gåtor och annat för att kvalificera sig.
Upplägget skiljer sig också år från år. Den här gången hade man fem timmar att springa så långt man kunde på Skåneleden från Skrylle, men genom att springa till en självvald vändpunkt och tillbaka, med avdrag på sträckan om man kom tillbaka efter fem timmar.
Längst av de 16 herrarna kom Martin Scharp, som hann 58 km och kom tillbaka med fyra sekunders marginal. Av tre startande damer hann Marie Lennerhagen längst med 45,4 “markuskilometer”.
