Löpningen finns i många olika former idag, och man kan konstatera att ultralöpningen på elitnivå, motions och upplevelse nivå är på frammarsch. I takt med att ultralöpningens alla discipliner lockar mer ökar konkurrens situationen då fler löpare vill testa sina gränser på allt från långa trail ultralopp i bergen till distanslopp och tidslopp där man jagar sträckor och tider. I helgen avgjordes Skövde 6 timmars, och där satte Aktivitus Sport Clubs Sophia Sundberg svenskt rekord när hon på de 6 timmarna hann hela 80099 meter. För att nå rekordet höll hon runt 45 minuter per mil åtta gånger i rad utan vila. Det tidigare svenska rekordet hölls av Kajsa Berg som gjort 800024 meter, vilket alltså Sofia förbättrade med 75 meter. Runners World fick en pratstund med Sophia efter loppet.

Grattis Sofia till ditt svenska rekord på 6 timmars löpning med över 80 km avverkade. Hur hittade du inspiration till en sådan prestation i ett småruggigt mars väder på en varvbana i Skövde?
– Ja, det låter ju fruktansvärt när man tänker efter, men det är faktiskt ett fantastiskt kul lopp. Jag gjorde mitt första ultralopp där för 5 år sedans och har sprungit varje år sedan dess. Så jag har gjort runt 400 km på 1200 meters varvbanan där loppet avgörs.

Vad är det som är så speciellt med Skövde 6 timmars?
– Jag tycker att varvet som går i en park är varierande och det gör det lättare att springa. Sen ger stämningen bland löparna en positiv känsla.  Tidslopp är ju lite speciellt utifrån att alla startar samtidigt och alla går i mål samtidigt. Man har bara dom 6 timmarna att förhålla sig till, så det är lika för alla, sen hinner man givetvis olika långt. – Nu hade jag fördelen att springa om nästan alla hela tiden och dom första 4 timmarna pratar jag ofta med medlöparna, sen sista två timmarna går jag in i min egen bubbla. Men det är mycket gemenskap och pepp mellan löparna på banan, och just 6 timmars är verkligen något alla som vill testa springa längre kan ställa upp på. Det finns ju inga krav hur långt man ska hinna, utan man kan ta det i sin takt och anpassa till sin nivå och ambition. Det är en grym känsla att alla slutar samtidigt.

Även om det är vanligt inom ultralöpning med tidslopp, utgår de flesta loppen ändå från en sträcka som ska avverkas, finns det någon skillnad i upplägget när man kör en bestämd tidslängd jämfört med sträcka?
– Det som är positivt är att man vet exakt hur länge man ska hålla på. Har du en sträcka, speciellt på längre sträckor kan tiden det tar att klara av loppet ta klart längre tid än vad man hoppades på. Det jobbiga kan bli om man är trött och börjar titta för mycket på minuterna, men precis som i alla lopp gäller det att dela upp det i etapper. Jag tycker ändå att det är värre att veta att det är si eller så långt kvar i av ett lopps distans.

Vad hade du för strategi på loppet för att nå det svenska rekordet som Kajsa Berg hade på 80024 meter?
– Tidigare lopp har jag utgått från vad gps klockan visat, men eftersom det blir att jag springer lite slalom och ytterkurvor när jag varvar medlöpare har mätaren visat längre distans. Så i år utgick jag istället från varvtider, och hade skrivit ner vad jag skulle passera varje varv på. Utgångspunkten var att hålla runt 44.30 per mil, 4.27 minuter per kilometer, under första delen av loppet för att sen ha lite utrymme till att kunna tappa lite fart på slutet och ändå komma över 80 km på 6 timmar, och det gick ju precis. Så det var en tydlig plan att komma över 80, jag hade inte åkt dit för att göra 79 km.

Hur har du tränat inför ditt rekordlopp?
– Jag har tidigare tränat mig själv, men efter både framgångar och mycket strul med framförallt ett ben kände jag att jag behövde något nytt. Både för kroppen och för motivationen. Så då kom jag i kontakt med David Hedlund på Aktivitus som har en bakgrund som skidåkare på hög nivå. Jag tyckte det verkade spännande med någon som inte kom från löpningen utan kommer in med ett helt annat tänk. Så jag har lagt min träning i hans händer och han har pusslat om ganska rejält i min träning.

Vilka förändringar har han gjort i din träning?
– Tidigare gjorde jag det klassiska att man bara springer och springer och inte värdesätter vilan. Visst måste jag ha mängd som en viss grund, men den ökade vilan har verkligen varit positiv för mig och sen har jag också övergått till att styra min träning utifrån pulsen. – Sen har jag också kör mer regelbunden DNS träning. (Dynamisk Neuromuskulär träning)

Kan du utveckla hur mycket mer vila du har nu?
– Nu har jag två heldagars vila varje vecka. Det var jätte märkligt i början, för träningen har ju varit en del av min vardag varje dag. Så i början var det nästan svårt, men nu njuter jag av att ha vilodagarna. Vilan har medfört att mängden blivit mindre, men samtidigt håller jag högre intensitet på många av passen jag kör jämfört med tidigare. – Alla förändringarna känns väldigt positiva för min löpning.

Vad har du nu för mål?
– All min träning är inriktad mot Comrades Marathon i Sydafrika. Det är mitt absolut stora mål. Där vill jag ha revansch på efter det som har varit i det loppet.

Runners World har nyligen tagit upp problemet kring att tjejer kan utsättas för obehagliga inslag i olika grader i samband med träning och löpning. Kan du berätta om det som hände dig på Comrades när du sprang där senast?
– Ja, det var ju jätte tufft. Jag har försökt att ta bort det ur minnet. Men det var efter starten h det är mörkt. Jag behövde gå ut i buskarna och kissa, och då blev jag indragen bakåt av någon person. Allt går så fort och jag slår mig lös och är ute på banan igen, men mina kläder är helt trasiga och loppet är förstört. Jag är så uppskärrad men springer vidare, men helt utan fokus mer på loppet. Det hände ju aldrig något mer än att jag blev indragen, men jag har burit med mig händelsen och haft en enorm rädsla för att springa i skogen och när det varit mörkt. Det är egentligen först nu den rädslan börjat släppa lite.

Men trots den här skrämmande händelsen kan du se fram mot Comrades?
– Jag älskar både loppet och Sydafrika, så jag vill inte den händelsen ska förstöra det. Så jag vill verkligen tillbaks och uppleva loppet på ett annat sätt och samtidigt verkligen prestera där. En topp 10 placering är det givna målet. Jag har varit 11 i loppet och det är verkligen ”första förloraren”. 11:an får inget, men kommer man topp 10 får man springa med en ros på slutet in i mål och sen får man den eftertraktade guldmedaljen. Så det vill jag uppleva i Comrades i år.

RW tackar för pratstunden och önskar Sophia lycka till med träningen och Comrades Marathon första söndagen i juni

Sophia efter rekordloppet i Skövde