MEST LÄSTA
3 effektiva löppass som du hinner med på lunchen
Blogg

3 effektiva löppass som du hinner med på lunchen


Att springa på lunchen är ett bra sätt att hinna med träningen för dig som har fullspäckade morgnar och kvällar eller vill ta vara på dagsljuset – nog så viktigt under vinterhalvåret! Varva de här tre passen, de ger bra träningseffekt trots att uppläggen går snabbt att genomföra. Jogga lugnt i fem minuter som uppvärmning innan du sätter i gång med själva passet, och jogga eller gå några minuter som nedvarvning efteråt. Lycka till!

1. Hälften/hälften
Varva 30 sekunder snabb löpning med 30 sekunder gång i 15-20 minuter (beroende på hur lång tid du har på dig). Gå inte ut för hårt i början utan försök att anpassa tempot så att du orkar springa alla intervallerna i ungefär samma fart. Våga trycka på allt mer under de snabba intervallerna i takt med att du blir starkare, så att kroppen får en riktig genomkörare.

2. Pyramiden
2×15 sek, 2×30 sek, 2×45 sek, 2×60 sek, 2×45 sek, 2×30 sek, 2×15 sek. Vila med 30 sekunder gång mellan intervallerna. Håll ett progressivt tempo, det vill säga att du springer snabbare ju kortare intervallerna är.

3. Kombinationen
Hitta en ganska lång trappa (eller en backe), som tar åtminstone 20 sekunder att springa uppför. Spring upp- och nedför trappan. Gör därefter en styrkeövning, till exempel 10-12 repetitioner av benböj, utfall, burpees eller armhävningar. Upprepa trapplöpningen, nästa gång du kommer ner väljer du en annan styrkeövning (eller samma, beroende på vad du vill fokusera på). Gör så många varv du hinner på 12-15 minuter.


Antal kommentarer: 1


Träning för den som vill tävla i orientering – 3plus3.se

[…] har mycket bra kondition och kan hålla ett högt tempo även i besvärlig terräng. Lägg in fler löppass varje vecka för att träna upp konditionen. Passen kan utföras på en vanlig motionsslinga eller […]



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

5 löpbandsmisstag – och hur du fixar dem
Blogg

5 löpbandsmisstag – och hur du fixar dem


1. Springer alldeles för nära kanten
Vi vet, det kan kännas som om du är på väg att flyga av bandet ju längre bak du springer. Men ditt löpsteg påverkas om du kommer för nära den främre kanten, så försök att hålla dig lite längre bak på bandet så att du kan springa obehindrat.

2. Hittar inte rätt i steget 
Ditt löpsteg ska anpassas efter tempo och lutning, för att vara så effektivt som möjligt. Ta inte för långa steg när du springer snabbt och kom ihåg att korta ner på steget i branta uppförslutningar.    

3. Svingar armarna framför kroppen
Undvik att pendla med armarna från sida till sida framför kroppens mittlinje. Håll istället armarna i nittio graders vinkel, nära kroppen, och pendla rakt framåt/bakåt.   

4. Dålig hållning
När du springer på samma ställe under en lång tid är det lätt att tappa fokus på hållningen. Tänk på att vara rak i kroppen, med en lätt framåtlutning från fötter upp till hjässan. Undvik att ”sitta ner” i steget när du blir trött.   

5. Landar på hälarna
Det är okej att landa på hälarna när du går. Men ju snabbare du joggar/springer desto bätttre är det att försöka landa lite längre fram på foten. Om hälen slår i marken långt framför kroppen så är risken större att du överbelastar knän, höfter etc. Du kan träna upp ditt löpsteg genom en upprätt hållning, kortare löpsteg och lite högre knälyft (så att foten är på väg bakåt när den landar i marken). Samma saker som du ska tänka på när du springer utomhus! 

LÄS MER: 8 tips för bättre och roligare löpbandsträning



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Lära en gammal byracka


Länge sedan jag uppdaterade bloggen gällande min egen situation. Har för dem som missat det haft en envis vadskada som gjort mig inkapabel från att tävla. Skadan uppstod mitt under det sista träningsblocket inför Ironman Klagenfurt i våras. Genomförde tävlingen utan kunnat löpträna sista perioden vilket såklart resulterade i ett dåligt resultat. Gjorde några försök i somras komma igång men skadan gjorde sig påmind och jag fick se 2017 som ytterligare ett förlorat år. Det var bara vända blad och blicka framåt. Fick en chans köra Ironman Arizona den 19:e November och på vinst & förlust anmälde jag mig då jag hoppades hinna bli frisk i vaden samt träna tillräckligt för ha goda chanser där.

De som känner mig bra vet att jag sällan följer min träningsplan till 110% utan ofta, kanske lite för ofta får s.k. ”feeling” under passen och tränar för hårt. Det gäller framförallt de lugnare och längre passen. Har länge kommit undan med det då jag varit förskonad från skador men nu med en vansklig höger vadmuskel så hade jag inget val. Har verkligen tagit det försiktigt med löpningen och t o m styrketränat på gymmet, tagit massage och stretchat där jag vet det finns stelhet. Ingen gillar ha fel, allra minst jag men det har fungerat över förväntan. Det sjuka är att min löpform börjar faktiskt bli riktigt god trots inga snabba pass sedan maj månad. Då syftar jag på uthålligheten. Någon raket på 3-5km är jag troligtvis inte men så ska jag inte tävla på det heller som tur är.

I skrivande stund är jag mitt uppe i de sista två tuffa veckorna så jag vet ärligt inte hur min cykelform är då jag är ganska mosig och det är knappast läge göra någon form av tester nu. Bara borra vidare och hoppas det ger en hårdhet som står sig på tävlingsdagen. Litar 100% på Björn så gör det som jag hinner med helt enkelt. Kortar inte ner & höjer intensiteten som jag gjorde förut, den metoden fungerar inte längre. Definitionen på dumhet är väl försöka sig på exakt samma sak igen och hoppas på ett annat resultat?!

Kroppen är fantastisk, dessutom är den i de flesta fall väldigt ärlig & ger en rättvis behandling om man tar vara på den i sin tur. När ett problem eller skada dyker upp så ska man rannsaka sig själv över hur den uppstod. Kan lova att i de flesta fall har det uppstått pga slarv får ägaren. Det absolut vanligaste är att framförallt vi killar inte riktigt vill först träna för att sedan klara av den riktiga träningen. Man känner sig frisk & stark, ger sig ut och dundrar på där man va när man var i sin absoluta toppform. Sedan sitter man och kliar sig i huvudet och undrar varför baksida lår bara smällde till. Som ta en gammal sportbil som stått i ett garage i flera år och köra skiten ur den på bana. Lär ju knappast ta lång tid innan nåt börjar ryka. Känns det igen?! En annan faktor är att man tränar ikapp missade pass samt kör för många hårda i rad. Brukar jämföra det med att måla en vägg…..kladdar man på ny färg innan den gamla har torkat så kommer det inte bli bra.

Allt detta har jag själv gjort oräkneliga gånger och kommer säkert göra igen vid något tillfälle. Självklart kan man inte till 100% göra rätt hela tiden och saker och ting blir kullkastade och ni tar fel beslut. Se bara till skaffa er ett samvete för hur saker och ting ska göras så ni gör fel saker mer sällan. Skador är fruktansvärt jobbiga och kan verkligen förstöra mer än bara ett race. Det är ju det här livet vi har valt, vore extremt dumt kasta bort allting pga fåfänga eller klantiga beslut?!

Som sagt Look who´s talking… Men men, det är aldrig försent att ändra sig.

Om en vecka kommer min race plan inför IMAZ – stay tuned!

Nelker



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Planera 2018 med stora planer?


Kan vara sent ute. Många har redan tagit chansen boka Kalmar inför nästa år. Detsamma gäller några andra IM race samma period. Kommer bli tight för de race som går slutet juli resp början augusti locka till sig PRO´s. De flesta i världstoppen har fått sina Kona slots vid det laget och laddar för det eller VM på 70.3 som 2018 går i Sydafrika. Undantag för de som varit skadade eller av andra anledningar inte skramlat ihop tillräckligt med poäng. Tittar man bakåt 2013-2017 så är det ”lättkvalat” i Kalmar & Köpenhamn (undantag 2012 & 2016). Inte bara är startfältet bland PRO svagt utan det gäller även AG´s. Undantag för lokala scheriffer som vill glänsa på hemmaplan men de tar mer sällan slots av olika anledningar. Största nackdelen är förutom logistiska & monetära faktumet att om du verkligen har tömt dig så är det väldigt svårt om inte omöjligt ladda om och göra ett nytt kanonrace på 8 veckor. Speciellt då man kör i ett så annorlunda klimat efter lång resa med 12h tidsskillnad. 


Personligen tycker jag Kalmar/Köpenhamn skulle bli tilldelade fler poäng till PRO, mer prispengar samt få tidigarelagda datum. Lopp utan proffs tappar status och med tiden intresset utifrån. Bra organiserade race förtjänar det. Finns bra mycket sämre lopp som oförtjänt sitter på bättre förutsättningar. Cut your losses and ride your winners, enkelt.

Som elitmotionär med drömmar om ”the big Island” så vill jag säga följande då jag ser ambitiösa utövare i min närhet som börjar planera nästa säsong. Skriver detta utifrån det faktum man vill ha goda chanser hamna på prispallen samt få chans åka till Kona.

Varnar för välja Sydafrika. Många ute i världen har nyligen förstått att det är en snabb och lättkvalad bana historiskt. Speciellt då det kommer vara nyasfalterat 2018 då det var ett krav för de skulle få VM på 70.3. Det gick 20-25 minuter snabbare 2017 än 2016 för dem som kvalade till Kona bland herrarna 30-40 år. Fler européer åker dessutom dit numera som har bättre möjligheter träna än vi under vintersäsogen. 75 slots är bra men antalet lätta race börjar försvinna. Dessutom extremt få roll downs. 2017 var det inga roll downs i AG M45-50, då var de ändå tilldelade 11 st. ”Enklast” för män är nog Bolton, Kalmar & Köpenhamn – i den ordningen. Även Wales bjuder på halvdant motstånd men den banan sägs vara extremt tuff precis som Lanzarote. 

Det som dock talar mot mig är många av världens bästa redan åkt till Hawaii ett par gånger och varken vill eller har råd åka dit igen. Antalet Roll Downs ser ut öka på sina håll, speciellt på de race som ligger senare på säsongen På damsidan är det annorlunda. En slot per AG är väldigt vanskligt så för dem blir Sydafrikas 2-3 slots på de största grupperna en enorm skillnad.

Alltså – Är du man mellan 30-50 år kör Kalmar, de många fördelarna som finns slår nackdelarna. Vi kommer ändå ha svårt hävda oss på Hawaii, bättre åka dit för att det är ”kul” och för upplevelsen. Köpenhamn är också logistiskt ett bra alternativ men det är ofta sanslöst bra AG resultat på herrsidan där så risken är att man inte klarar motståndet. Bolton är ett logistiskt självmord men orkar man med det så är det ur en kvalsynpunkt ett bra alternativ om man gillar böljande cykling. Som kvinna, åk till Sydafrika….underbart resmål, många slots och snabb bana. Alternativt Frankfurt & Texas.

Sen finns det ju två andra alternativ. Träna som ett djur & kör på 8:30h. Då kan du skita heligt i var du kör. Eller plocka fram plånboken & köp dig in….ryktet säger det ligger runt en halv miljon. Ska man in på Legacy så krävs 12 st avklarade race. Räknar man ihop vad det kostar i tid, resor & pengar genomföra det så är nästan 500.000 kr ett bra pris.

Som sagt, detta är mina tankar & slutsatser. Det mesta är gissningar & sannolikheter utifrån mina erfarenheter. Finns inga säkra kort i sport. En sak är saker, Stenmark hade rätt – Man har mer ”tur” om man tränar bra..

Mike



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Turkish get-up for dummies
Blogg

Turkish get-up for dummies


Att ställa sig upp från liggande är ingen match för de flesta, men det går att skruva upp svårigheten rätt rejält. Ett sätt är att göra en Turkish getup. Det hela började som en ren uppvisningsgren, att resa sig upp från liggande till stående med en kompis som tyngd på rak arm. (Googla på ”Turkish getup history” så får du se några riktiga hårdingar i trikå från förra sekelskiftet visa var skåpet ska stå.)

Här kommer jag inte att visa hur man bollar runt med sin kompis, för det här är ingen övning man lassar på vikt på direkt. Här gäller det att gå långsamt fram och först sätta själva rörelsen helt utan vikt. En Turkish getup är ett sätt att se hur starkt kroppens samarbete är. Det handlar om kroppskontroll, koordination, smidighet, axel- och bålstabilitet och ren och skär styrka – allt i en och samma övning.

 

Börja med att ligga på golvet med en kettlebell i höger hand på rak arm upp mot taket och höger ben böjt. Så mycket som möjligt av handen och handleden ska vara igenom handtaget, så att handleden är rak. Det blir lättare och säkrare. (När du börjar jobba lite tyngre vikter, hjälp till med andra handen också för att ta upp och ner vikten för att skona axeln och göra det hela lite smidigare.) Genom hela övningen ska du aktivt pressa vikten upp mot taket på en spikrak arm. Blicken på vikten hela tiden. Tänk dig att du är lite som en sjöstjärna – gör dig bred genom att sprida ut armar och ben över golvet.

 

Rulla nu upp på vänster armbåge med hjälp av magmusklerna och genom att trycka på med höger ben. Rulla verkligen upp, det här är ingen situp. Högerarmen pressas fortfarande aktivt upp mot taket och du tittar på den.

 

Nu reser du upp dig på vänster hand. Tänk fortfarande på att vara bred så att handen inte kommer för nära höften. Du vill vara bred för att kunna hålla balansen.

 

Pressa upp höften mot taket. Lyft så högt du kan för att göra plats för nästa steg.

 

Nu viker du in vänster ben under dig så att du står på höger fot och vänster knä. Kom långt in med vänster ben. Knät ska vara under höften. Räta upp överkroppen så att du står i friarposition. Och var är armen? Jo, aktivt pressad upp mot taket!

 

Nu ställer du dig upp utan att fälla överkroppen framåt. Pressa med det främre benet, precis som när du gör ett utfall. Och armen? Ja, du vet var den är – rak och upp mot taket.

Puh! Nu är vi väl färdiga?

Nej. Nu vänder vi på det hela och gör rörelsen baklänges. Börja med att kliva bak med vänster ben och gå ner på vänster knä. Sätt vänster hand i golvet. Akta så att du inte hamnar för långt bak med handen, sikta mer ut åt sidan – kom ihåg, du vill vara bred.

Lyft ut det vänstra benet så att det hamnar utsträckt framför dig. Lyft upp höften hela tiden så blir det lättare.

Sänk ner rumpan mot golvet. Böj sedan vänster arm så att du står på armbågen. Rulla ner på rygg.

Ta ner vikten och börja om på andra sidan.

Så. Nu till några användbara tips:

  1. Håll hårt i vikten. Det gör det lättare att hålla en spänning genom hela armen och resten av kroppen. Armen och skuldran är aktiv och spänd hela tiden.
  2. När du är klar och ligger på golvet och bara ska ta ner vikten, släpp inte fokus. Du är inte färdig än. Om du börjar slappna av då kan vikten plötsligt komma nedramlande rakt i bröstet och jag talar av egen erfarenhet när jag säger att det inte är att rekommendera. Ta hjälp av den andra armen och sänk vikten.
  3. Släpp inte vikten med blicken någon gång! Det är mycket lättare att hålla armen rak och under kontroll om du hela tiden tittar på vikten. Börjar armen tippa över åt något håll är det lätt att du tappar kontrollen helt och får avbryta övningen.
  4. Börja på mycket låga vikter. Du kommer förmodligen märka att det finns någon rörelse som du har svårt för och då måste det vara den rörelsen som bestämmer vilken vikt du tar.
  5. Stressa inte! Långsamt och steg för steg är nyckeln till en bra Turkish getup. Är det någonstans i övningen du känner att det är svårt eller tungt? Stressa inte förbi för att slippa, utan jobba istället långsamt för att bli bättre och utvecklas.

Men måste jag ha en kettlebell? Nej, du måste inte ha en kettlebell, men övningen är enklast med just en kettlebell eftersom vikten då ligger och vilar på din underarm och inte blir lika vinglig som exempelvis en hantel som inte lutar mot något och där vikten dessutom hamnar lite längre ifrån kroppens centrum.

Vill du utmana dig på riktigt – ta en skivstång. Då måste du dessutom parera för att skivstången vill tippa åt olika håll när du rör dig.

Turkish getup är en av världens bästa övningar som du kan använda som en värdemätare på hur mycket starkare du blir som helhet. Du kommer att upptäcka svagheter och stelheter, samtidigt som du lär kroppen att jobba tillsammans och stärker i princip hela kroppen. Och den är rolig!

 

Lycka till!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*