Veckans träning har överlag gått bra, i måndags var det vilodag från löpningen efter söndagens långpass. I tisdags var det dags för supertusingar på Stadion – perfekt tänkte jag, det gjorde inte min kropp. Efter två och en halv supertusing med en genomsnittlig tid på 3 minuter och 42 sekunder började jag känna smärta i vaden på ett sätt som jag inte har känt tidigare. Jag avslutade därför passet. Det är viktigt att lyssna på sin kropp och kunna skilja på när det gör ont för att man är trött och när det gör ont på riktigt. När jag var yngre dansade jag bland annat balett och jazzdans och igenom dansen får har jag fått lära mig att känna vad som är farligt och icke farligt ont.

I onsdags åkte jag och min sambo till min familj på Västkusten. Det är verkligen härligt att byta stad mot havsutsikt. I torsdags kväll blev det ett distanspass tillsammans med min bättre hälft och i fredags var det dags för veckans andra nyckelpass vilket var 90 minuter löpning i tempo efter dagsform i kroppen.

I lördags blev det lite styrketräning i form av rivningsarbete då vi hjälpte min syster och hennes sambo att riva tegelfasad på deras hus. En tegelsten väger förvånansvärt mycket och om man lägger flera i en skottkärra kan man få ett ganska bra styrkepass för hela kroppen.

Idag, söndag, åkte vi tillbaka hem till Stockholm och under eftermiddagen var det dags för nyckelpass numer tre och veckans höjdpunkt, ett långpass på 32 km. Solen sken och det var en riktigt fin runda fram tills kilometer 28, strax där efter började det kännas att jag var lite låg på energi och jag fick jobba mycket med pannbenet sista fyra kilometrarna. Det var en riktigt skön avslutning på denna träningsvecka, nu ser jag fram emot nästa vecka som bland annat innehåller ett tröskelpass, ett längre distanspass och en långflygning!

Helgens långpass på 30 kilometer gick runt de tre öarna Kungsholmen, Långholmen och Södermalm. 30 kilometer är ganska långt och ett perfekt tillfälle att passa på att se sig om i sitt närområde genom att springa en annan runda än den man brukar springa. För mig är det viktigt att få komma ut och uppleva nya rundor och platser. Oftast ser jag ingen mening med att springa samma runda två gånger på raken under ett pass bara för att samla kilometer, som att exempelvis springa Kungsholmen runt två gånger. Det finns så många fina platser att se och varje löprunda har sin charm.

En stor drivkraft i min löpning är att ständigt upptäcka nya platser, som ASICS kampanjen säger It’s a big world – go run it.