Crazy weekend – del 3
Inför den sista och tredje delen av crazy weekend hade jag varken träningsvärk eller stela ben vilket jag verkligen trodde att jag skulle få efter lördagens pass på Ursvik Extreme spåret. Mitt huvud var inte riktigt med mig, jag var inta alls så speciellt sugen på att springa även om kroppen kändes bra. Så det var uppförsbacke i dubbel bemärkelse när jag började den tredje delen av min crazy weekend i en uppförsbacke. Jag hade tänkt springa de två sista milen på Roslagsleden men jag ändrade planerna till ett för mig okänt område för att få lite sällskap. Då ingen av oss hade sprungit så särskilt mycket i området tidigare var det svårt att hitta och den första delen av sträckan sprang vi nästan helt obanat över stenar, under träd och genom någon slags mosse.
När jag har föreställt mig att löprundan och underlaget skall se ut på ett visst sätt har jag ganska svårt för oväntade ändringar, som i detta fall den obanade terrängen, även om det var ganska kul så här i efterhand. Jag vill gärna vet hur jag skall springa och hur långt jag skall springa så att jag kan förbereda mig inför löprundan. Så är inte alls fallet om jag tillexempel ger mig ut på ett äventyr för att upptäcka omgivningen. För mig betyder inställningen väldigt mycket.
Efter ett tag i obanad terräng kom vi ut till ett område med nyligen dragna leder i olika längder. Jag fick kämpa ganska mycket med mitt huvud för att ta mig igenom rundan och jag tror att jag för huvudets skull hellre springer sju mil på en gång istället för att fördela det på tre dagar. Man ska dock träna på sina svagheter och det gjorde jag verkligen under del tre av min crazy weekend, det var faktiskt jobbigare mentalt än vad det var för benen.
