Blogg

Tajming


Det finns ju somliga som påstår att turen har en väldigt stor portion av ens framgång inom idrott. Jag tycker det är ett övertramp att kalla vissa saker tur när de i själva verket faller under tillfälligheter, omständigheter och tajming. Dessutom är det ju så som Stenmark så fint uttrycker det att ju mer man tränar & förbereder sig ju mer ”tur” har man och vice versa. Knappast en tillfällighet att vakna människor som lägger en stor vikt på förberedelser och materiell noggranhet mer sällan får punkteringar eller annat strul.
Kommer aldrig vara någon annan än dig själv som gör jobbet åt dig när det kommer till din nutrition eller vid diagnosställande av diverse åkommor.
Ligger i var och ens eget intresse att få bukt med detta. Förvänta sig att någon annan ska fixa det är naivt och slött. Självklart ska man om man har möjlighet bolla idéer samt rådfråga experter i ämnet men i slutändan blir det endå en själv som måste tänka till.
Saker är sällan svarta & vita och vi är alla olika. Svensk sjukvård är inte riktigt anpassad för krisande medelålders människor med idrottsskador. De har märkligt nog viktigare saker för sig än hjälpa Mr X bli av med sin hälsporre inför Stockholm Marathon.

Vet egentligen inte vart jag vill komma med det här. Blir bara lite trött när den 25:e personen för veckan pekar på sitt knä efter ha sprungit för 4:e gången i sitt vuxna liv och gnäller över att han/hon har ont. Förväntar de sig att jag ska släppa allt och komma med en vetenskaplig förklaring som löser dennes våndor? Kan ibland bli lite skrämd av den kunskapsnivå som finns där ute när det kommer till träning, kost och hälsa i allmänhet.
Märkligt att man ska behöva kunna räkna ut rymdfysiska tal i skolan men när man tar examen kan man inte ett skit om saker som håller en vid liv utan krämpor så man får uppleva sin pension med värdighet.
Kanske inte så konstigt att Aftonbladet säljer så många lösnummer när de för 711:e gången har en 3 veckors genväg till fysisk perfektion. Alla som är pålästa i ämnet vet att det är omöjligt men de är knappast målgruppen.
Folk vill inte ha sanningen. Inse att det tar ca 2-3 år att komma i form samt nå anständiga nivåer inom en konditionssport är inget som väcker soffliggarens intresse. De vill ha en App som ger dem ett resultat som är synligt innan helgen.

På tal om tajming så är jag krasslig. Inte under rubriken sjuk som förpassar mig till sängen utan mer håglös, trött och slö. Kommer knappt ihåg sist jag var sjuk men det var länge sen nu i småbarnföräldrars mått. Tur i oturen antar jag då mina muskler verkligen behöver vila. 4-5 dagars komplett stillasittande är nog bara bra om jag ska ha någon chans att prestera en tid i NY. Oddsen är inte direkt med mig men ska ge det en ärlig chans.
42,2 km är för långt för att bara jogga igenom, bättre gasa på så man får det gjort så fort som möjligt.

Här kommer föresten min efterfrågade annons på cykeln. Bara för den som är småladdad & +185 cm lång att höra av sig.

http://www.blocket.se/stockholm/Trek_Speed_Concept_9_9_Triathloncykel_50161756.htm?ca=11&w=1

Nelker


Senaste numret av Runner’s World

  • Guide! 21 nya trailskor
  • Intervju med Yolanda Ngarambe
  • Är superskorna verkligen superbra
  • Nystart! Så kommer du igång efter semestern
  • Öka farten – spring tabata
  • Plantarfasciit? Experten: Gör så här
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Så blev Emelie Forsberg bäst i världen
Blogg

Så blev Emelie Forsberg bäst i världen


I starten inför Mont Blanc Marathon i Chamonix ser jag hennes blonda hästsvans studsa upp och ner i takt med hennes steg. Löpare och åskådare i närheten snubblar nästan över varandra för att få en bild tillsammans med stjärnan, eller åtminstone få se en glimt av henne. När vi ses efter loppet berättar Emelie Forsberg att hon är nöjd med sin andraplacering, men också med fjärdeplaceringen på ”Vertical kilometer”-loppet häromdagen. Då hade löparna till uppgift att ta sig 1 000 höjdmeter, en vertikal kilometer, på en sträcka av 3,8 kilometer. Där krävdes inte bara starka ben och gigantiska lungor utan även god teknik, eftersom den sista delen av banan innebar ren klättring – som gav rejält med mjölksyra.
– Det där är egentligen inte riktigt min grej eftersom jag inte har tränat för det, och jag har bara gjort ett liknande lopp tidigare. Men eftersom jag fortfarande utvecklas så vill jag verkligen försöka bli bättre på det, säger hon.

I dagens maratonlopp kom Emelie tvåa med tiden 4.25, cirka 20 minuter efter segraren Stevie Kremer från USA. Det är ingen imponerande maratontid. Men banan går på Frankrikes högsta berg Mont Blanc, och bjuder på en extremt kuperad och bitvis mycket svårsprungen terräng. Och som grädde på moset hade Emelie magproblem.
– Jag måste ha fått i mig något konstigt för jag hade ont i magen redan i starten, och sedan kräktes jag flera gånger under loppet. Det var intressant, säger hon med ett snett leende.

Det är så hon ser det. Magont, tunga ben, trötthet eller andra kroppsliga reaktioner är inga anledningar att bryta lopp. De är snarare intressanta utmaningar som ger henne tillfälle att studera sin egen reaktion.
– Jag sänkte farten och då gick det bättre, säger hon som om både problemet och lösningen var den enklaste saken i världen. Trots att Emelie inte ger upp i första taget när hon stöter på motgångar så skulle hon aldrig pusha sig själv över gränsen.
Hennes tränings- och tävlingsfilosofi är enkel: Det ska vara roligt och lustfyllt.
– Jag lyssnar alltid på mig själv. Det är ju för min egen skull jag springer och jag vet att jag alltid gör mitt bästa. Det viktiga för mig är att jag gillar det jag gör, förklarar hon.

Det senaste årets händelser må ha gjort Emelie till sportstjärna, men hon har inte en tillstymmelse till divalater. I Sverige och hemma i Tromsö i Norge får hon ingen större uppmärksamhet. Men i övriga Europa, där trail- och bergslöpning är enormt mycket större, är Emelie omåttligt populär.
– Visst har livet förändrats en del men jag är fortfarande samma person som jag var innan jag började nå stora framgångar för ett drygt år sedan. Den största skillnaden är att jag kutar fler lopp och deltar i så väldigt många fler arrangemang nu.


Vill du läsa hela den här artikeln?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 10 2013.
Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:


Antal kommentarer: 2


Sandra

Suck, detta tjat om den där tjejen.
Har ni inget annat att skriva om?


ann-sofie

Är den jag tycker det är allra roligast att läsa om . Fler artiklar om henne . Tycker att hon verkligen hittat meningen med löpning .
avundsjuk Sandra . ??



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Ladda om & träningsplanera inför 2014
Blogg

Ladda om & träningsplanera inför 2014


Många löpare väljer att ta tre, fyra veckor totalvila efter sitt sista lopp för säsongen, innan man sätter igång med träningen igen. Nackdelen med detta upplägg är att man missar en period som bjuder på fina förutsättningar för utomhuslöpning. Jag rekommenderar därför att man trappar ner på löpträningen, men förlänger träningssäsongen fram till december då det ofta är kallt, halt och vått.

Efter din sista hösttävling bör långdistanslöpning utgöra huvudinnehållet i din träning. Spring i naturen och passa gärna på att utforska nya löprundor. Försök njuta av upplevelsen och reflektera över hur kroppen och löpsteget känns. Tempot är av underordnad betydelse under denna period – träningen ska främst vara en återhämtning för kroppen och bra för själen, samtidigt som den upprätthåller din uthållighetskapacitet.

I december är det sen dags för tre veckors ledighet från löpningen. Åk till simhallen, simma några tag och basta. Ladda inför julen, se några filmer, träffa kompisar och kör lite music-quiz. Den mentala vilan från löpningen kommer att göra dig sugen på att köra igång löpträningen igen runt nyår.

PLANERA INFÖR 2014
Efter din treveckorsvila bör träningen ha följande innehåll i ditt veckoschema:

  • Distanspass.
  • Pass i tröskelfart – det vill säga i ett tempo lite långsammare än din tävlingsfart.
  • Alternativa träningsformer för syreupptagningsförmågan, till exempel spinning, crosstrainer, simning eller längdskidåkning.
  • Styrketräning som syftar till att stärka bålen, fötterna och benen, men också till att minska eventuell styrkeobalans i kroppen. Jag rekommenderar cirkelträning, crossfit samt styrketräning med lätta vikter och många repetitioner.
  • Yoga för rörligheten, och någon rolig bollsport för omväxlingen.

Efter denna invänjningsperiod under januari kan du börja träna enligt den plan som du förhoppningsvis sammanställt inför den nya säsongen. Denna träningsplan bör varje vecka omfatta distans- respektive tröskelpass, backträning/ långa intervaller och fortsatt styrke- och rörlighetsträning.

Lägg gärna in ett testlopp en gång i månaden för att se att din löpform överensstämmer med den förväntade enligt din träningsplan. När det gäller veckoträningsdosen kan den vara ganska hög från januari till och med april, det vill säga så länge du inte ska delta i några tävlingar som kräver lätta och utvilade ben.

Som avslutning vill jag betona att det är viktigt att du jobbar med dina svagheter även om du tycker att det är tråkigt. Jag lovar att du har igen det när säsongen börjar. Tänk på att bygga upp uthålligheten och styrkan först.

Att förbättra syreupptagningsförmågan och därmed tempot blir nästa steg. Avslutningsvis vill jag också påminna om att rörlighet och löpteknik är något du bör träna året om.


Antal kommentarer: 1


Kent Andersson

Hej LG!
Jag tycker ditt förslag på träningsupplägg är ganska OK men det här med tröskelpass mitt i mängdträningsperioden måste jag i fråga sätta. Många långa intervaller 10-15 st sammanlagt 30-40 min i en fart 10-15 s under tröskelfart är att föredra.
Förresten hur många vet vad en tröskel i detta sammanhanget är för något?!
Med vänlig hälsning från Hemmafruarnas idol



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Emelie besegrade "Dårarnas Diagonal"
Blogg

Emelie besegrade "Dårarnas Diagonal"


Berätta hur det kändes att besegra Dårarnas diagonal!
Det känns helt otroligt. Jag hade som mål att genomföra det och inte se det som en tävling men det var helt galet. Jag fick jobba väldigt mycket med psyket för att fortsätta. Det var så spännande!!

Hur kändes det att hålla kroppen igång i över 30 timmar jämfört med de sträckorna som du har sprungit tidigare, där du sprungit 15 timmar i sträck som mest?
Helt okej faktiskt även om de sista timmarna var tunga och det gjorde lite ont i benen. Idag känns det inte så mycket värre än min första 100 km tävling. Är lite mer trött i vänster del av kroppen, men annanstans känns det helt ok!

Vad var det bästa med hela upplevelsen?
Att jag fick lära mig så mycket om hur sinnet fungerar, upp och ned och att lyckas fortsätta trots att man verkligen inte tror det!

Hur har dina förberedelse sett ut inför tävlingen?
Inget speciellt, för två veckor sedan sprang jag min första 100 kilometers tävling, och i söndags en 24 kilometer tävling. Så det var väl förberedelserna.

Vad kändes mest skrämmande innan du stack i väg?
Sömnen! Jag är kvällstrött, starten var klockan 23 och nu skulle jag inte sova på 2 nätter.

Tog du sällskap med någon under tävlingen?
Jag hade sällskap med några olika personer under loppet. Det var tre personer som jag tog sällskap med under en längre tid. Första dam Natalie och jag sprang cirka sex timmar tillsammans. Sen sprang jag med Jules, en kille ifrån Schweiz Salomon, vi kanske sprang fem timmar. Det var fint att prata med honom, han har mycket erfarenhet av att springa långa tävlingar. De sista timmarna sprang jag med Kilian, det var fint att springa med nån jag kände. Jag hade många svackor och var inte på mitt soligaste humör. Kanske klagade jag lite mer än om jag sprungit själv?

Vad tänkte du på när det kändes som jobbigast?
När det var som jobbigast tänkte jag på att jag valt det här själv och att jag var lyckligt lottad som fick göra detta. Sen tänkte jag att det är väl inte värre än att man tuppar av och om det går så långt så får jag nog bryta.

Vad hade du i din utrustning?
Jacka, tröja, visselpipa, räddningsfilt och vatten.

Vad var det första du gjorde när du kom i mål?
Svarade på frågor, tog dopingtest och svimmade.

Vad är nästa mål på listan?
Att göra det bästa av min återhämtningsperiod innan jag börjar åka skidor!

TOPP TRE HERRAR:

1. D’HAENE François, 22h58mn00s

2. THEVENIN Freddy, 25h40mn16s

3. BLANC Pascal, 25h47mn18s

TOPP TRE DAMER:

1. MAUCLAIR Nathalie, 28h45mn32s

2. FORSBERG Emelie, 31h29mn05s

3. BENARD Christine, 34h19mn40s

Mer information hittar du på Le Grand Raid Réunions hemsida


Antal kommentarer: 8


Moa

Minst sagt imponerande!


Sara

Underbart Emelie!!!!
Du är helt otrolig,bäst helt enkelt. Nu kanske dom såkallade Kallarna tystnar för alltid!!!!!


Thomas

Grattis Emelie, du imponerar hela tiden


bruce

vilken legend du är!!!


Patrick Joyce

Vilken fin bild!


Kalle kelle

Ja, detta ar ju verkligen en tavling dar varldens framsta lopare ar med, det fullkomligen vimlar av VM- och OS-medaljorer! NOT!


Anna Höjrup

Fasen vad du är bra Emelie! Imponerande prestation! Stort stort GRATTIS!!
Dessutom – underbart med höra om glädjen och passionen i löpningen istället för km-tider, träningsprogram osv. Löparkollektivets glädjespridare!
Njut av din välförtjänta vila 🙂


Ola

Men komigen alla groupies!
Man springer något konstigt okänt lopp med ett coolt namn och hypar upp det. Sen hänger media på. Det säger ingetting om hur tufft loppet är eller hur stort motsåndet är från det andra löparna.
Vi har löpare i Sverige som springer både längre och snabbare och tränar hårdare men de mediaexponeras inte lika hårt. Varför? Jag vet inte, kanske för att vissa passar mer att exponera i media?



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Mät din träning för att utvecklas
Blogg

Mät din träning för att utvecklas


Aktivitus Triathlonpaketet innehåller tre tester och ett personligt anpassat träningsprogram. Test på löpband och cykel är konditionstest som mäter puls och hastighet/effekt. Tester för simning finns inte med i paketet. 

Löptest
Var fjärde minut tas ett blodprov genom ett stick i fingret för att mäta laktat/mjölksyra medans man springer på löpbandet. Det ger en bild av ens uthållighet som i korthet handlar om att träna upp kroppens förmåga att bränna fett istället för kolhydrater. I samma takt ökas farten på löpbandet. Pulsen mäts också för att kunna fastställa individuella pulszoner, ett underlag till att använda en pulsklocka på ett bra sätt i träningen.

Cykeltest
En ergometercykel, motionscykel med utrustad med wattmätare, används för testet på cykel som tar ca 10-15 minuter. Även här tas blodprov och motståndet höjs med samma frekvens som på löpbandet.

Det är i princip samma test som löptestet men resultaten kan skilja väsentligt från en gren till en annan då teknik och musklernas lokala kapacitet kan variera i de olika testerna. Man behöver inte komma upp till maximal ansträngning för dessa två tester. Borgskalan används och målet är att komma till ”mycket ansträngande”.

Det är mycket som mäts och testerna ger följande resultat:

  • grafisk framställning av puls, effekt (cykel), hastighet (löp) och laktatnivåer
  • pulsvärden vid aerob och anaerob tröskelnivå
  • värden för belastning (watt)/kilometertid vid aerob och anaerob tröskelnivå
  • fettförbränningszon (watt/hastighet/puls)
  • värden för estimerat VO2-max och laktattröskeleffekt i relation till kroppsvikt
  • grafisk sammanställning av laktat, aerob och anaerob tröskel, maximal belastning (watt/kg), max laktat, tid till utmattning, puls och laktat

Värdet på den anaeroba tröskeln är ett pulsvärde där musklerna börja samla på sig mjölksyra vid ansträngning. Den gränsen kan man genom rätt träning förbättra och på så sätt träna längre innan man musklerna får svårt att jobba. 

VO2max-test
Detta testet mäter maximal syreupptagningförmåga. Det kan göras på löpband, crosstrainer eller en ergometercykel och med en mask på som man andas genom.

Här gäller det att komma upp i maximal ansträningning för att få ett exakt värde på den maximala mängd syre man kan ta upp och utnyttja. Liksom den anaeroba tröskeln är detta ett värde man vill ha så högt som möjligt.

Träningsupplägg
I triathlonpaketet ingår ett personligt anpassat träningsupplägg, baserat på ovanstående tester. Träningsupplägget räcker för 16 veckor för cykel och löpning. 

Testerna ger gedigen dokumentation med siffror och grafer som kan analyseras kors och tvärs. Gillar man statistik är detta något att prova på;) Egentligen säger inte första testtillfället så mycket. Det som är intressant är att göra en uppföljning efter 16 veckor och se hur mycket siffrorna har förändrats. Om inte annat kan det vara en motivationshöjare i höstmörkret! 

Såhär går ett test till: 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Materialval


Triathlon är en sport där man inte kommer undan prylarna. För somliga är dock prylarna viktigare än själva utövandet och för somliga tvärtom. Oavsett var man står i frågan måste man ändå var och vartannat år göra ett par större aktiva val. 
Jag har alltid haft en inställning att man får det man betalar för samt att det är tråkigt att behöva hämmas av undermålig utrustning. Det är kanske inte den mest ekonomiska inställningen och inser att jag är lyckligt lottad som har haft möjlighet att alltid ha det bästa.

Då jag har en ganska ovanlig kroppstyp så är det dessutom svårt att hitta ”dussinvaror” för bra priser då de storlekar jag behöver sällan köps in i större kvantiteer. Att vara 190 cm lång, väga 79 kilo och ha stl 47-48 i sportskor är inte direkt en europeisk median. 
Grejerna finns men för att skaffa dessa krävs mycket research samt en ganska stor plånbok. Inget att sura över, vi har alla våra problem och så länge de är materiella snarare än fysiska så ska jag inte klaga.

Inför nästa år måste två större val göras. Behöver en ny tempocykel samt ny våtdräkt. Behöver sannolikt några par skor också men det byter man så ofta att de faller under förbrukningsvaror tillsammans med t-shirts. 

Har kört med Orca 3.8 sedan mitt första år med sporten 2010. De har alltid funkat bra men den sista jag köpte är jag inte helt nöjd med. Passformen är sådär och kvalitéen lämnar mer att önska. Kan vara så att jag förändrat min kroppstyp något och behöver en mindre. 
Ska testa några olika nu under vintern och utvärdera vad som är bäst för mig. Ingen direkt brådska då det är tyvärr sex månader tills man får simma utomhus i Sverige igen.

Något större huvudbry är införskaffandet av en ny cykel. Är egentligen supernöjd med den jag har idag (Trek Speed Concept 9.9) då den tillåter mig sitta bekvämt samt att den är ruskigt snabb. Finns oändliga inställningsmöjligheter på den vilket är det absolut viktigaste för mig. Om en cykel vinner vindtunneltester eller inte är helt oväsentligt om den som äger den inte kan sitta som det är tänkt alt sitter obekvämt om tvingas röra på sig hela tiden. Hela idén går liksom förlorad då. Har sett många på t ex Cervelos P5:a där de har sadeln på en lägre höjd än var styret sitter på. När de dessutom är i aeroställning så ligger de nästan raklånga. Känns som om de kunde gjort ett smartare cykelval då….

Det enda man har kunnat klaga på är att cykeln mer är en tempocykel än en triathloncykel.
Många lösningar som krävs inför en Ironman får man uppfinna själv och det blir sällan optimalt eller särskillt snyggt. På den nya uppgraderade versionen för 2014 är dessa saker korrigerade och ramen sägs dessutom vara om möjligt snabbare än den förra. 
Det jag främst tänker på är hur de löst förvaringen av reservdelar samt vätska under cykling. De har inte mindre än tre avtagbara boxar för reservdelar samt energi. Styret är konstruerat så att man kan ha en flaska mellan sina tri bars samt wattmätaren ovanpå.
Detta gör att man får en clean cykel och jag slipper ha tejpade grejer över hela ramen & styret. Ett stort irritationsmoment att ha en skramlande cykel på träning & tävling samt grejer som lossnar. Nu verkar det som om jag slipper det i framtiden.

Nu återstår endast komma fram till vilka specs jag ska ha på den. Lutar åt Sram Red då min wattmätare från Quarq kör med såna vevar. Ser illa ut när man blandar komponenter. Vill dessutom ha mekaniska grejer, lite old school i den frågan samt frågande om det är värt 15.000 kr extra att ha elväxlar. Lägger man det på ett läger istället så tror jag att cykeln kommer gå snabbare än om det går på batterier?!

Återkommer i frågan när beställningen är gjord. 

Nelker

Ut med det gamla…… 


…….och in med det nya.
 

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*