I got Chicked……again!
”Jaha, cykla ett tempolopp. Det är väl inte så jobbigt. Om jag inte går ut för hårt och syrar ner mig så borde det inte vara värre än ett pass snabbdistans löpning?!”
Ungefär så resonerade jag i bilen upp samtidigt som jag smed listiga planer för hur jag skulle utnyttja mina styrkor och svagheter för att slå den personen som satt shotgun bredvid mig. När personen i fråga dessutom berättade att hon kört 2h stenhård cykel på morgonen med ”Le Peloton” så kände jag segervittring.
Märkligt hur elak ens hjärna är. Största skälet för att jag skulle köra detta lopp var för att få mitt 20-30 minuters maxtest ur världen. Att ge järnet på träning är väl en sak men jag vet att när man sätter på sig en nummerlapp så tar man fram det där lilla extra. Men bara för att två träningskompisar började hetsa mig att ”du kan väl inte förlora mot en tjej” så vaknade djävulen i mig.
SMACK står för Sigtuna Märsta Arlanda Cykel Klubb. Deras vida kända Smack-serie som innehåller både linjelopp och tempolopp körs normalt varje vecka. Väldigt välorganiserade och kvalitéen av de som ställer upp är av yppersta klass. 20 kr kostar det att deltaga och då ingår fika efteråt.
Stämningen är alltid på topp och folk är lika trevliga som snabba. Nomalt är det ca 60-100 personer startande på varje tempolopp. Man startar var 30:e sekund.
Jag hade startnr 40. Lyckades övertala min Nemesis för dagen att starta före mig som nr 39. Ännu en genidrag av Herr Nelker! Efter några kilometers uppvärmning så var det dags.
Normalt är vägarna runt Arlanda skönt ondulerade, sällan förekommer några rejäla backar.
Med det sagt tänkte jag att det var väl lika bra att öppna relativt hårt, inget att spara på! Tyvärr var så inte fallet denna gång, banan hade strax innan vändpunkt ett par rätt stökiga stigningar som dessutom var relativt långa. I normalfall hade det väl funkat men när jag hade legat farligt nära rött sedan startskottet så kändes det som att bestiga K2 utan syrgas.
Hade dock inte kämpat förgäves. De 30 sekunders försprång som hon hade på mig var vi vändpunkten nere på ca 20. Jag tänkte att om jag bombar på platen och spar mig lite uppför så kanske det håller. Tyvärr spelade det ingen roll. Efter den kuperade delen på tillbakavägen så märkte jag att avståndet hade växt, ganska mycket också. Nu var det heller ingen fråga om att bomba på platten. Jag var så trött att jag fick koncentrera mig på att ta mig i mål över huvudtaget. Led av håll, lätt krampkänning i högra vaden och åkte t o m ut i gruset en gång när jag inte ens orkade titta upp. En jävla tur att det inte låg ett dike där.
När jag bröt målsnöret så brydde jag mig inte ens om att stanna klockan. Hade ändå glömt sätta på den direkt efter start utan kom på det några hundra meter in i tävlingen. Det enda jag kunde tänka på var hur jävla skönt det var att äntligen vara i mål och få sluta trampa.
Kl 22:30 efter att ha svullat i mig en pizza och druckit ca 2 liter mjölk kom reultaten upp på Smacks hemsida (www.smack.cc). Lisa 32:20, Nelker 32:36. Snittfart 41.94 resp 41.60 km/h. De bästa på tävlingen denna dag hade kommit in strax under 31 minuter.
Jävla helvete va hon är stark, tänkte jag. Men i samma ögonblick så kom jag på att få stryk av världens bästa tjej kanske inte var så farligt ändå….:)
Kvällens behållning blev dock den data jag lyckades få fram, 325 watt hade jag snittat. Även den snittfart på loppet som jag höll är hela 2 km/h bättre än föregående år då jag körde på samma distans men på en ”lättare” bana. Rom byggdes inte på en dag försökte jag trösta mig med och satte på en Wallander film och lade upp benen i min sambos knä…
Hörs på den!
Birdlegs
Kan bli slentrian för en bloggstjärna som mig när alla vill bli fotad med en hela tiden.
Vad gör man inte för sina fans!
