"Rune, hur kändes det när Jonas Buud krossade ditt svenska rekord på 100 kilometer?” Den frågan fick jag av moderatorn i en paneldebatt för 15 år sedan. Jag svarade att det kändes bra. Vid flera tillfällen hade jag tjatat på Jonas att prova ultradistans eftersom han var rätt sorts löpare med förutsättningar att springa bättre än jag någonsin gjort. Och så tillade jag att en förbättring från 6:43:36 till 6:41:50 knappast kan klassas som kross av ett 22 år gammalt rekord – det var ju bara en sekund per kilometer. Att vara boxningsvärldsmästare i tungvikt var för 65 år sedan…
Som prenumerant på Runner’s World får du tillgång till en rad förmåner, bättre priser i vår shop och möjlighet att läsa tidningen digitalt när du loggar in.
Att springa jättelångt är en utmaning för kroppen – inte minst när det gäller energiåtgången. Så här kan du tänka när det gäller mat- och vätskeintag på riktigt långa lopp.
En stor utmaning för ultralöpare är att få i sig tillräckligt med energi. Det såg man i studier redan 1925, och det har bekräftats i ett flertal efterföljande studier.
I en studie undersökte man energiintaget och energiförbrukningen hos idrottare som genomförde ett triathlonlopp med 3,8 kilometer simning, 180 kilometer cykling med en stigning på över 2 600 meter och 42,2 kilometer löpning. Syftet var att undersöka om de fick i sig tillräckligt med energi under loppet.
De här triathleterna gjorde av med cirka 11 000 kilokalorier, medan de åt cirka 3 600 kilokalorier (merparten kom från kolhydrater). Det betyder att de hade en energiförlust på cirka 7 400 kilokalorier (eller cirka 70 procent), det vill säga motsvarande vad många normalt äter på två till tre dagar.
Många studier visar också att man behöver få i sig stora mängder kolhydrater för att kunna prestera optimalt inom uthållighetsidrott – rekommenderat intag är 60 till 90 gram per timme eller mer.
Så äter ultralöparna
Forskaren Trent Stellingwerff studerade ett antal ultralöpare från världseliten för att kartlägga hur deras energiintag såg ut under en rad 100-mileslopp (162 kilometer).
Löparna hade alla hittat sin koststrategi genom att pröva sig fram under träningspassen. De åt cirka 5 500 kilokalorier var, varav cirka 4 600 kilokalorier kom från kolhydrater – främst från sportdryck. De åt däremot minimalt med fett och protein under loppen.
Löparna åt även en kolhydratrik frukost en till tre timmar före tävlingsstart. Under loppen åt de i genomsnitt 70 gram kolhydrater i timmen.
Optimera ditt intag
Oavsett vilken koststrategi man väljer i vardagen, bör man optimera sitt kolhydratintag under ultralopp. Upp mot 90 gram per timme kan hjälpa dig att prestera bättre.
Det är också viktigt att prova ut vad man ska äta och dricka i förväg under långa träningsrundor. Detta för att undvika obehagliga överraskningar under själva loppet. Det kan vara mag- och tarmbesvär eller att man har svårt att svälja det man stoppar i sig.
I de studier som nämnts ovan har löparna använt olika former av gel och sportdryck. De är populära dels för att de är lätta att ta med, dels för att de innehåller koncentrerade kolhydrater. Sportdrycker och gel innehåller dessutom natrium, vilket hjälper till att bibehålla vätskebalansen. I vissa fall innehåller de också koffein, som bevisats ha en prestationshöjande effekt.
Tre förpackningar gel eller starkt blandad saft plus en matsked honung eller tre bananer (vilket är svårt att få i sig varje timme under ett lopp) innehåller cirka 70 gram kolhydrater. Löpare brukar föredra flytande föda eftersom det är lätt att svälja. I slutet av loppet föredrar vissa någon form av fast föda som kanske banan, torkad frukt eller choklad.
Olle Meijer tog sin tredje raka seger i Nordens största ultralopp, Ultravasan 90. Detta efter stor dramatik sedan han passerat Oscar Claesson med bara en dryg kilometer kvar. På damsidan kunde Dominika Stelmach efter två andraplatser äntligen ta sin första seger. I Ultravasan 45 blev det nya banrekord på både herr- och damsidan, detta genom Linus Rosdahl och Agnes Josefsson.
I Trailvasan 30 putsade Lovisa Modig sitt eget banrekord med tre sekunder och dessutom sprang Jesper Lundberg hem sin första seger på tremilaren, efter att ha vunnit Ultravasan 45 de två senaste åren. Totalt lockade Vasaloppets sommarvecka 2025 över 22 000 anmälda deltagare, varav 7 000 löpare.
Intresset för att ta sig an ultralöpning i fäders spår är rekordstort. Ett minst sagt tydligt exempel på detta är att hela 1 916 löpare var anmälda till att ta sig an de 92 kilometerna mellan Berga by och Mora. Efter en kylslagen morgon fick löparna njuta av såväl en fantastisk soluppgång, stigande temperatur och dessutom en vind som blåste i riktning mot Mora.
Ultravasan 90 Herrar
Det var ett både stort och meriterat startfält som gav sig iväg, och farten var uppskruvad redan från start. Vid Högsta punkten efter drygt fjorton minuters löpning hade en trio med fjolårsvinnaren Olle Meijer (Hälle IF), fjolårstvåan Ebrahim Abdulaziz (Norge) och Ultravasadebutanten Oscar Claesson (IK Hakarpspojkarna) gått loss. Abdulaziz fick släppa och vid kontrollen i Smågan hade Claesson och Meijer en lucka till Abdulaziz och Didrik Hermansen på knappa halvminuten.
I den tekniska löpningen på väg mot Mångsbodarna petade Claesson i en högre växel och skapade därigenom en lucka till Meijer, och under de kommande milen fortsatte luckan bara att växa.
Oscar Claesson före Olle Meijer. Foto: Ulf Palm
I Mångsbodarna var Claessons ledning tre minuter, i Risberg sex och en halv minut och vid bergspriset i Evertsberg hade Claessons ledning utökats till över tio och en halv minut. Tvåa där var Olle Meijer som i sin tur var 20 sekunder före Didrik Hermansen. Men därefter bröts trenden. Efter att ha dragit ifrån i närmare fem mil så började i stället Meijer och Hermansen att plocka in tid på Claesson. Minut efter minut hämtades in. I Oxberg var Meijer knappt sju minuter bakom Claesson; i Hökberg fem och en halv minut och i Eldris tre och en halv minut. Och slutkilometerna bjöd på extrem dramatik.
Med 1,2 kilometer kvar att springa kom Meijer ikapp, och en extremt sliten Claesson kunde inte svara.
Olle Meijer kunde därmed springa hem sin tredje raka seger i Ultravasan 90. Detta på tiden 6.07.23. Segermarginalen blev 56 sekunder. Tredjeplatsen togs av starkt avslutande polacken Florian Pyszel. – Det var ett oerhört omtumlande lopp. Första halvan var miserabel. Jag hade problem med magen plus att jag stukade foten ganska rejält när jag halkade av en spång och trampade snett. Då var det fortfarande mycket teknisk stiglöpning kvar. Under ett kort tag trodde jag att det var kört, men jag fortsatte och när jag började trycka på i utförskörningarna efter Evertsberg svarade kroppen och därifrån och hela vägen in till mål kändes det otroligt bra, säger Olle Meijer.
Han fick rapporter om att han tog in minut för minut, men det var först med två och en halv kilometer kvar när han såg Claessons rygg som han började tro på seger. – Det är klart att det gav väldigt mycket krafter, och det var en fantastisk känsla att komma ikapp. Detta är ju min tredje seger, och det känns som min största. Dels med tanke på det tuffa startfältet, sättet som jag vann på och att det har varit en säsong där jag haft så mycket sjukdomar. Jag trodde inte att det skulle kunna räcka till seger, säger Meijer som med sina 6.07.23 sprang över åtta minuter snabbare än vid förra årets seger.
Oscar Claesson är ju alltså debutant i Ultravasasammanhang, men han är allt annat än debutant inom traillöpning och konditionsidrott i stort. För drygt en månad sedan putsade han Oskar Svärds tidigare rekordnotering gällande totala tiden på loppen i En Svensk Klassiker. Och så sent som förra helgen cyklade han Cykelvasan på 2.57. Dessutom har han radat upp segrar och topplaceringar i traillopp runt om i landet.
Nu satte han onekligen färg på årets upplaga av Ultravasan 90 med sin offensiva löpning: – Nio mil är ju långt. Jag märkte det när jag cyklade Cykelvasan förra helgen, och jag märkte det i dag. Jag försökte lägga upp loppet så att jag skulle ha lite krafter kvar på slutet, men andra halvan av loppet var tufft, och detta speciellt sista biten. Med sex kilometer kvar var det knappt som att benen rörde sig framåt. Jag fick lite saft och piggnade till lite, men tyvärr räckte det inte. Men jag har gjort det jag kan. Då får man vara jättenöjd, säger Claesson som gjorde en rejäl putsning av gällande rekordet på Vasaloppstrippeln 90 (Vasaloppet; Cykelvasan 90 och Ultravasan 90).
Den nya noteringen lyder 13.01.06 (en putsning av Oscar Olssons tidigare rekord på 15.13.40): – Att slå rekordet har varit ett delmål under året, och det där med att variera min träning är något som motiverar mig väldigt mycket. Och alla tävlingar här har ju verkligen sin charm, säger Claesson.
Ultravasan 90 Damer
Dominika Stelmach från Polen har funnits med i toppstriden i Ultravasan 90 vid två tillfällen tidigare. Båda dessa gånger (2021 och 2024) har hon sprungit i mål som tvåa. I årets upplaga av Ultravasan 90 var taktiken klar, hon gick loss i princip från första steget. Redan vid Högsta punkten efter några kilometers löpning ledde hon med närmare en och en halv minut före Ida Nilsson (vinnare både 2017 och 2023, och som för en och en halv månad sedan blev fyra i 100-milesloppet Western States i USA).
Stelmach fortsatte sin sololöpning på ett imponerande sätt. Avståndet bakåt bara växte; i Smågan var ledningen tre och en halv minut till Ida Nilsson (som senare bröt loppet). På väg mot Mångsbodarna utökade Stelmach luckan till nya tvåan Susanna Sjögren till 8.47. I Risberg var luckan uppe i tolv minuter; i Evertsberg sexton och vid passeringen i Oxberg tjugo. Avståndet bakåt fortsatte att växa och i mål var det två sekunder från en halvtimmes marginal. Segertiden blev 6.54.59. – Äntligen. Målet för dagen var att springa smart; att vinna och att gå i mål under sju timmar. Och jag lyckades med alla dessa mål. Jag är väldigt nöjd över sättet jag genomförde loppet på. Sen måste jag tacka för allt stöd jag fick längs banan. Jag förstod inte ett enda ord av vad de ropade, men stödet betydde väldigt mycket, log polskan Stelmach.
Lika nöjd var tvåan Susanna Sjögren, Falun: – Jag valde att öppna hårt och var osäker på om jag skulle kunna hålla ihop det hela vägen. Det är klart att det var ju tufft på slutet, men jag tycker att jag kunde hålla i det hela vägen. Och väldigt kul att det räckte till andra plats, säger Sjögren som med sina 7.24.57 var 54 sekunder före trean Hanna Aho, Navåsen.
Ultravasan 45 Herrar
När löparna i Ultravasan 45 gav sig iväg från starten i Oxberg bildades det på herrsidan snabbt en tätgrupp på nio herrar. Under de kommande kilometerna föll det ifrån en efter en, och vid passeringen i kontrollen Oxberg (efter drygt 15 kilometer) var det en trio bestående av Linus Rosdahl, Simon Karlsson och Mikael Ekvall som gått loss.
På den kommande milen till passeringen i Hökberg skapade Rosdahl och Karlsson en lucka till Ekvall på en minut.
In mot kontrollen i Eldris höjde Rosdahl tempot och skapade vad som skulle visa sig bli den avgörande luckan. Men han kunde aldrig slappna av. Segermarginalen för Hässelbys Linus Rosdahl blev 18 sekunder (till tvåan Simon Karlsson). Med den nya rekordtiden 2.32.22. – Jag får tacka Simon för att jag sprang så snabbt. Han pressade mig hela vägen. Jag är verkligen supernöjd både med segern och med banrekordet, säger Linus Rosdahl.
Herr och damvinnare Ultravasan 45. Foto: Ulf Palm
Ultravasan 45 Damer
19-åriga Agnes Josefsson, Vallentuna FK, har radat upp fina prestationer under de senaste månaderna. I dagens Ultravasan 45 fortsatte hon att imponera. Hon tog ledningen i princip från första steget och luckan bakåt bara växte och växte. – Det känns helt galet bra. Jag hade inga förväntningar inför loppet utan tanken var bara att gå ut i ett skönt tempo och försöka hålla det till mål. Jag märkte ju att jag tog ledningen från start men jag visste ju inte hur de andra skulle lägga upp sitt lopp så jag försökte bara fokusera på mitt race, säger Josefsson.
Det visade sig vara en minst sagt vinnande taktik. Hennes 2.53.19 är nytt banrekord. Segermarginalen till tvåan Erika Lech, Örebro blev 13.20.
Trailvasan 30 Herrar
Hunflens Jesper Lundberg har de två senaste åren vunnit Ultravasan 45. I vintras opererade han hälen och det har varit en kamp för att ta sig tillbaka till tävlingslöpningen. – Jag har ju kunnat springa hela sommaren, men ungefär hälften av vad jag vill, så det vara en chansning om det skulle hålla, säger Lundberg som gick loss tillsammans med Simon Andersson.
Lundberg trodde dock att han skapat den vinnande luckan, men med fyra kilometer kvar kom Andersson i kapp: – Jag hade inte koll på hur långt det var bakåt, och i mitt huvud var det hur lugnt som helst. Därför blev jag väldigt förvånad när han dök upp vid min sida, men som tur var kunde jag svara direkt och jag fick en lucka, säger Lundberg som vann med tolv sekunders marginal. Detta med tiden 1.41.18.
– Om kroppen fungerar som jag vill så är planen att springa Ultravasan 90 nästa år, säger Lundberg.
Vinnare Ultravasan 30. Foto Vasaloppet
Trailvasan 30 Damer
Torsbys Lovisa Modig försvarade sin seger i Trailvasan 30. Men hon utmanades av Barbro Fjällstedt Oljans. – Min plan var att bara fokusera på mitt eget lopp. Det har varit en lite krånglig väg hit med en hel del sjukdomar i ryggen. Tidigare den här veckan trodde jag att det var kört att ens komma till start, men tänkte att jag kan ta detta som kom-igång-träning. Men det är ju väldigt tuff kom-igång-träning, skrattar Modig och fortsätter: – Det kändes väldigt mycket bättre än vad jag trodde nu under loppet. Men det var först med sex kilometer kvar som jag vågade tro på att det skulle kunna räcka till seger, säger Modig.
Och det räckte inte bara till seger, hon putsade även sitt eget banrekord med tre sekunder, där den nya rekordnoteringen blev 1.57.14. Marginalen till tvåan Barbro Fjällstedt Oljans blev tre och en halv minut.
RESULTAT
Ultravasan 90 Herrar, 92 km 1 Meijer, Olle (SWE) Hälle IF, 6.07.23 2 Claesson, Oscar (SWE) IKHP Huskvarna, 6.08.19 3 Pyszel, Florian (POL) Brooks, 6.14.22 4 Hermansen, Didrik (NOR) Oslo, 6.15.44 5 Davies, Andrew (GBR) New Balance, 6.20.53 6 Buud, Jonas (SWE) IFK Mora, 6.25.46 7 Anfält, Erik (SWE) Örebro AIK, 6.36.46 8 Jarbeck, Martin (SWE) FK Studenterna, 6.54.38 9 Eklund, Daniel (SWE) Stadium, 7.06.48 10 Martinsson, Björn (SWE) Vänersborgs AIK, 7.07.15
Uthållighetsidrottare kan drabbas av ett synproblem som kallas för ultramaratoninducerat kornealödem (UMIK). Nu ska en svensk forskargrupp ta reda på mer om varför detta bland annat drabbar ultralöpare.
Ultramaraton är lopp som är längre än ett maraton – ofta mycket längre. Distanser runt 100 kilometer är inte ovanligt, och populariteten för ultalöpning växer.
Men liksom i andra uthållighetsidrotter kan de relativt extrema distanserna orsaka flera olika typer av fysiska tillstånd. Förutom att drabbas av extrem trötthet, skador, energibrist, magproblem och sömnbrist kan man också få problem med synen, så kallat ultramaratoninducerat kornealödem (UMIK). Detta tillstånd drabbar inte bara ultramaratonlöpare, utan också utövare av andra uthållighetsidrotter som skidåkning och cykel.
UMIK uppstår när hornhinnan, den klara främre ytan av ögat, sväller på grund av vätskeansamling. Svullnaden kan göra synen suddig, vilket är både obehagligt och försämrar prestationsförmågan.
– Det behövs mer forskning om UMIK, säger Björn Lindström, specialistläkare i oftalmologi.
Han ingår i en forskargrupp från Falun och Linköping som kommer att genomföra en studie i anslutning till det årligaultramaratonevenemanget UKA PAIN 30–31 maj i Älvdalen. Syftet med studien är att öka kunskapen om UMIK.
– Vi kommer att erbjuda en snabb och smärtfri ögonundersökning, dels genom att fota hornhinnan, dels genom att mäta trycket i ögat. Dessa undersökningar görs både vid start och målgång. Som komplement till dessa mätningar finns också en enkät med hälsorelaterade frågor, säger Björn Lindström.
Här är delar av forskargruppen samlad på ögonkliniken vid Falu Lasarett: Nora Borres, Björn Lindström, Nicklas Sjölund.
Forskargruppen är stationerad vid start- och målplatsen inne på Älvdalens hotell. Studiens målgrupp är ultralöpare som ska springa 170, 100 eller 50 kilometer under UKA PAIN.
Du kan anmäla dig till studien vid starten men du får gärna meddela redan nu om du är intresserad av att delta och bidra till forskningen genom att skicka mail till: bjorn.lindstrom@regiondalarna.se
Ansvariga för studien är Region Östergötland och Region Dalarna.
Camille Herron är en av världens främsta ultralöpare. Nu har hon och hennes make och tränare, Conor Holt, hamnat i ett rejält blåsväder. Anledningen är att det har uppdagats att de har manipulerat Wikipedia-artiklar, för att framhäva Herrons prestationer och tona ner andras.
Det slog det ner som en bomb i ultravärlden i måndags, även om det för många inte kom som en överraskning. Canadian Running Magazine publicerade en nyhet om anklagelser mot den amerikanska ultralöparen Camille Herron och hennes make och tränare Conor Holt. Sedan har diskussionerna gått heta i olika onlineforum, som Letsrun och Reddit, och i sociala medier.
Men vad handlar det egentligen om? Vilka är Herron och Holt? Och vad kommer avslöjandena leda till?
Wikipedia-kontroversen
Det senaste avslöjandet handlar om att Camille Herron och Conor Holt ska ha använt flera olika Wikipedia-konton för att redigera artiklar om såväl Herron som andra kända ultralöpare, bland annat Kilian Jornet, Courtney Dauwalter, Des Linden och Yiannis Kouros. Formuleringar som “widely regarded as one of the best trail runners ever” togs bort from Jornets och Dauwalters sidor, samtidigt som liknande formuleringar lades till på Herrons.
Kontot Temporun73 skapades 2016 och stängdes av i februari 2024. Några timmar senare skapades kontot Rundbowie, vilket nyligen också stängdes av för att ha brutit mot Wikipedias regler om intressekonflikt och neutralitet. Upprepade varningar om självreklam och regelbrott ignorerades av de nämnda kontona som “kränkande”, medan beteendet fortsatte.
Kontot Rundbowie har nyligen också använts för att ta bort referenser till danskan Stine Rex, som slog Herrons världsrekord på 48-timmars och sexdagars (dessa rekord är ännu inte officiellt ratifierade).
Enligt Canadian Running Magazine ska båda kontona ha kopplats till en e-postadress som Herron använt sedan 2007 och till en IP-adress i Holts namn i Oklahoma.
Tidigt på onsdagen publicerades ett epostmeddelande från Conor Holt, där han tog på sig hela ansvaret och menade att Camille inte hade något med kontona eller redigeringarna att göra. Anledningen till det han gjort skriver han var för att skydda Camille från näthat, trakasserier och anklagelser som hon har utsatts för under sin löparkarriär, något som enligt Holt allvarligt har påverkat hennes mentala hälsa.
Istället anklagar han flera etablerade Wikipedia-redigerare – inklusive tidigare produktchefen på Wikimedia Foundation, Steven Walling – som “nätmobbare”.
Holt skriver vidare att han tillfälligt inaktiverade alla Camilles konton i sociala medier, “på grund av de vidriga kommentarer hon har fått”.
Herrons mamma, Susan Easterling Herron, har försvarat sin dotter i kommentarer på Facebook och menar att “någon är ute efter att sabotera henne med falsk information”. Hon skriver också att Camille ”vet vilka hennes vänner är och de som förstår, stöttar och älskar henne!”
Camille Herron – en av världens bästa ultralöpare
Camille Herron har varit i blåsväder förr. Men vem är hon egentligen, som gör att den här storyn har blivit så stor?
Artikelförfattaren Daniel Westergren med Camille Herron vid Ultra VM i Taiwan 2023
Camille Herron är en av världens bästa ultralöpare, framförallt när det handlar om väg och bana. Hon har tre VM-guld, 50 km och 100 km 2015 och 24-timmars 2019. Förra året slog hon banrekord när hon vann hon det klassiska loppet Spartathlon (en seger hon ska försöka försvara nu till helgen) och 2017 vann hon världens största ultratävling, Comrades Marathon.
Hon har världsrekord på 100 miles och officiellt ännu på 24-timmars, 48-timmars och sexdagars. En del av historien handlar dock om att de tre senare rekorden alla har slagits under det senaste året, men ännu inte ratifierats av IAU (det internationella ultralöpningsförbundet).
Dessutom har hon 14 andra rekord som förs av GOMU (en nybildad organisation som för rekord i flerdagarslopp), rekord som hon hon slog som passeringar när hon i mars blev första kvinna över 900 km på sexdagars.
Sexdagarsrekordet slog Herron i en tävling som arrangerades av hennes huvudsponsor, idrottsklädföretaget Lululemon, som avslutning av projektet FURTHER. Herron är ambassadör för Lululemon och var en av tio kvinnliga influencers som med mångmiljonbudget skulle visa hur långt man kunde nå om kvinnor fick alla de resurser de behövde.
Ett mer udda rekord är Guinness-värdsrekordet för snabbaste maraton i superhjältedräkt (2:48:51, klädd som Spiderwoman). Enligt hennes egen träningsdagbok nådde hon 100 000 miles löpning 2022, som yngsta kvinna någonsin.
Herron gick tidigare i år ut med att hon vid 42 års ålder har diagnosterats med autism och ADHD. Hon har en mastersexamen i tränings- och idrottsvetenskap och har arbetat som forskarassistent. Hon är engagerad förespråkare för bland annat jämställdhet, inkludering, antidoping och perimenopaus.
På sin hemsida presenterar hon sig som “världens bästa ultralöpare”.
Conor Holt – tränare och make
Conor Holt är Camille Herrons make sedan 2009. Holt är själv tidigare elitlöpare och har arbetat som coach på universitet, där de båda träffades. De driver numera coachingverksamhet tillsammans.
Holt säger alltså själv att han har kontroll över Herrons sociala medier, som han nu tillfälligt har stängt ner.
Tidigare konflikter
På samma sätt som Herrons har hyllats för sina prestationer har hon kritiserats för sitt ofta kontroversiella beteende. Parallellt med sitt starka engagemang för exempelvis kvinnor och antidoping beskrivs hon som självcentrerad, arrogant och fixerad vid att vara bäst. Både Holt och Herron har i starka ordalag anklagat dem som de menar inte ha följt regler eller där banmätning enligt dem inte har varit transparent.
När Aushley Paulsen – som 2016 hade stängts av i sex månader för doping – år 2022 slog banrekordet i Badwater (ett 217 km långt lopp genom en av världens hetaste platser, Death Valley), då bidrog Herron till att misstänkliggöra Paulsen (inga bevis befanns mot Paulson).
När Harvey Lewis vann Big’s Backyard Ultra 2022 angrep Herron tävlingsformatet och bristen på översyn och dopingtest.
Framför allt det senaste året har flera ultralöpare anklagats i starka ordalag för att ha brutit mot regler som gör att deras rekord inte borde godkännas. Bland annat danskan Stine Rex, som under 2024 överträffade Herrons rekord både på 48-timmars och sexdagars. Hon utmålades av Herron och Holt som fuskare och anklagades bland annat för otillåten pacing. “Illegal pacing for days. IAU is already aware and won’t ratify”, skrev @runcamille på X.
– Istället för att fira min framgång var jag tvungen att prata med journalister om jag hade fuskat. För mig tog hon min seger och gjorde det till att handla om fusk istället, sa en tagen Stine Rex i intervju med undertecknad efter loppet.
Men även Viktoria Brown har anklagats. Hon har både ungerskt och kanadensiskt medborgarskap och Herron och Holt har försökt att få hennes kanadensiska 48-timmarsrekord ogiltigförklarat.
Likaså har Herrons egna rekord diskuterats. 2022 slog hon sitt eget världsrekord på 100 miles, men kontrollmätning efteråt visade att banan var något för kort, något Herron överklagade (men inte fick igenom).
Ett stort antal tidigare Facebookvänner har blockerats av Camille Herrons konton på sociala medier. Det gäller både ledare och löpare i det amerikanska 24-timmarslandslaget, ultrahistorikern Davy Crocket och även undertecknad.
I slutet av Stine Rex’ sexdagarsrekord i september hörde en mycket upprörd Conor Holt av sig på Messenger, för att påtala regelbrott. Camille Herron taggade sedan undertecknad i ett inlägg, med anledning av rapporter i en Facebookgrupp om Stine Rex’ världsrekordförsök. När anledningen till detta efterfrågades blockerades tillgång till alla Herrons och Holts konton på både Facebook, Instagram och X.
Det är mot denna bakgrund som Conor Holts ursäkt ifrågasätts av många. Men ultralöpningsprofilen och fotografen Ian Corless är mer återhållsam. “Det här är något mörkare, djupare och ett mentalt hälsoproblem som kräver förståelse och hjälp. Det bästa scenariot (tror jag) är att erkänna, be om ursäkt och söka hjälp. Jag tror att ultralöpningsgemenskapen skulle stötta henne. Det finns något mycket ömtåligt här.”
Vad händer nu?
Vilka konsekvenser de senaste dagarnas händelser kommer få för Camille Herron är ännu oklart. Hon befinner sig i Grekland för att springa Spartathlon och försvara sin seger.
Hur kommer Herrons huvudsponsor Lululemon agera? Hur allvarlig blir skadan för Herrons anseende? Kommer hon kunna fortsätta sin löparkarriär? Och inte minst, hur påverkar detta hennes mentala hälsa och vad tar hon för hjälp?
Conor Holts uttalande, där han tar på sig hela ansvaret för Wikipedia-manipulationerna, väcker frågor om vem som faktiskt har styrt kommunikationen i Herrons namn och om sanningshalten i hans påståenden. Vad är Herrons del i detta? Hur påverkas hennes verklighetsuppfattning av att blockera dem som framför motsatta åsikter?
Tre av Camille Herrons världsrekord, gällande 24-timmars, 48-timmars och sexdagars, har under det senaste året överträffats av andra löpare, men inväntar fortfarande officiell verifiering från IAU.
Att Camille Herron är en av tidernas bästa ultralöpare betvivlar ingen. Men vilket arv hon kommer lämna efter sig är en fråga som ännu är för tidigt att svara på.
NUTS 300 är ett ruskigt långt lopp i finska Lappland fullt av vatten, myggor, teknisk stig och branta stigningar. RW:s Sussi Lorinder har sprungit det.
Vår planering har pågått i flera år när vi åker till finska Lappland för att springa det längsta jag någonsin sprungit: 320 kilometer. Ett så långt lopp kräver mer än att snöra på sig skorna, stoppa några chokladbitar i västen och ge sig i väg.
Vi har flera stora väskor med all möjlig utrustning – tält, sovsäckar, mat, sportdryck packat i 40 små portionspåsar, extra strumpor och skor, regnkläder, vantar, mössor, powerbanks, kompass, kläder för olika väder och myggmedel. Massa myggmedel.
Att packa olika ”dropbags” med extra utrustning har varit ett sätt att visualisera hela loppet, för att kunna packa rätt saker på rätt ställe har jag nämligen tvingats göra en plan för hela sträckan. Inte helt lätt då jag aldrig sprungit något liknande.
Det finns möjlighet att ha en ”dropbag” på varje station och det finns tre stationer, efter 88, 203 och 265 kilometer. Vi bestämmer också att vi ska dela den längsta etappen på två så vi behöver ha med tält, sovsäckar och mat för en extra dag ut efter andra stationen.
Starten har gått
Starten går på måndag klockan 12.00. Vi har fem dygn att ta oss genom den finska vildmarken till Ylläs, 32 mil bort. Tanken på distansen är svindlande så jag försöker hålla tankarna på dagens etapp – 88 kilometer är i varje fall hanterbart.
Min kille Stefan och jag har sällskap hela vägen. Vi springer svagt uppför och när skogen öppnar sig ser vi att vi är uppe på en ås med utsikt åt båda hållen. På ena sidan breder skogen ut sig, på den andra en älv. När vi närmar oss älven ser vi en båt som ska föra oss över det strömmande vattnet. Vi drar den med en vajer till andra sidan.
Efter knappt tre mil kommer vi fram till vildmarken. Sedan är det obanat i över fem mil. Vi trasslar oss genom buskar, sumpmark och över klapperstensfält. Tempot är långsamt – men det har vi räknat med.
Ibland tror jag att vildmarken ska ta slut när jag ser något som liknar en stig. Men jag inser snabbt att det är en djurstig och att klockans navigering visar mig åt ett helt annat håll.
Myggen härskar över dessa marker och de låter oss aldrig glömma det. Att fylla vatten i bäckarna är det enda vi stannar för att göra. Går och går och går. Kilometer efter kilometer.
Ute i vildmarken
Terrängen är obarmhärtig. Vi hoppar från tuva till tuva för att försöka hålla oss torra men inser snart att det är en meningslös kamp mot naturen. En kamp vi inte kan vinna. Vi får anpassa oss och springa resten av sträckan med blöta fötter.
Det svindlar i huvudet av tanken på hur långt ut i vildmarken vi tar oss till fots. Vi är helt isolerade från civilisationen. Jag känner mig liten i denna mäktiga finska vildmark.
Men så bryter solen fram och torkar våra kläder efter störtskuren som överraskade oss för en stund sedan. Vi kommer upp på höjd igen och vinden tar myggorna. Vi befinner oss fortfarande i vildmarken men det är mindre snårigt här så vi småspringer i solnedgången – men innan solen går ner under horisonten avlöses den av soluppgången.
När klockan visar 88 kilometer kommer vi fram till en sandväg och strax därefter till den första stationen. Vi möts av snälla funktionärer, får mat och en säng att vila på. Stannar några timmar och tar hand om våra sargade kroppar.
112 kilometer och tusen sjöar
Etapp två som är 112 kilometer börjar med några mil på sandvägen. Solen skiner från en helt blå himmel. En svag vind håller myggorna stångna. Landskapet påminner om sanddynerna på Ölands stränder och jag skulle inte bli förvånad om jag får se ett parasoll och några solbadare. Finland kallas de tusen sjöarnas land och här förstår jag varför. Så många små sjöar.
Det dröjer inte länge förrän vi kommer fram till en å vi ska över. Naturligtvis finns det ingen bro så det är bara att kliva ner på de hala stenarna i det strömmande vattnet. Vi är ändå blöta då vägen går genom en myr och det har regnat mycket de senaste veckorna. Hjulspåren på vägen är vattenfyllda.
Myggornas land
Efter sex mil genom sand, vattenfyllda vägar och över ett litet berg slår vi upp tältet och sover en stund. Innan vi somnar hör vi förundrat att det börjar regna. Himlen var ju helt blå? Öppnar tältduken och får se en svärm av myggor som slår mot tältet. Himlen är fortfarande blå.
På morgonen packar vi snabbt ihop våra saker och äter frukosten – en mazarin nersköljd med sportdryck och en koffeintablett – medan vi går. Myggorna äger detta land.
Redan efter en kilometer kommer vi till första vattendraget. Vi har gett upp att försöka hålla fötterna torra, klafsar rakt igenom och fortsätter. Till fler vattenfyllda hjulspår och myrmark.
Var är alla?
På något sätt har vi fått för oss att endast den första etappen skulle vara vildmark. Sedan skulle det vara mer stigar och vägar. Så är det inte. Även denna etapp är enormt ödslig. Inga andra människor än de andra löparna, inga tecken på mänsklighet ens.
En gång möter vi en man på en fyrhjuling vid ett skjul men i övrigt är här bara vildmark där myggorna härskar. Och blommorna växer vilt. Här finns mängder av gullris, rallarrosor, blåklockor, orkidéer och midsommarblomster. Det är vidunderligt färgsprakande vackert.
Vi springer över några kullar med milsvid utsikt. Överallt glittrar sjöar. Solen skiner, inga moln alls. Vi fortsätter, över stenskravel och genom lera. Efter en lång dag kommer vi till ett hus och strax därefter asfalten. Vi har 18 kilometer till dagens mål: Hetta. Det är 18 kilometer på en asfaltsraka. En man i en bil frågar om vi vill ha skjuts. Vi tackar nej och börjar nöta asfalt.
Väl framme i Hetta får vi duscha, äta, sova. Blir väl omhändertagna av funktionärerna och sover gott några timmar.
Men vi vill ändå komma i mål så innan tuppen är vaken nästa morgon är vi ute och rör oss tillbaka på asfalten. Väderprognosen för dagen ser inte så bra ut, men vi njuter ändå av värmande sol på morgonen. Några mil är lätta på asfalt och sedan blir det grusväg. Det lutar svagt uppför hela tiden.
Efter 20 kilometer kommer vi in på en vandringsled som tar oss över två berg. Vinden har friskat i och tilltar hela dagen. På väg ner för första berget kommer regnet. Vi drar snabbt på regnkläder och stretar vidare. Mot nästa berg som är det högsta på hela loppet.
Måttliga berg
Vatten rinner i en strid ström nerför berget. Snart är jag blöt in på bara skinnet. Vinden viner och blåser mig av leden flera gånger. Sikten är dålig i det hårda regnet och den massiva vinden. När jag tittar upp ser jag att jag är flera meter från leden, ute i brötet där det är betydligt jobbigare att ta sig fram. Känns ju lite onödigt när vi ändå ska springa 32 mil på ganska svårt underlag.
Till slut når vi krönet. Till skillnad från i Sverige är bergen i Finland inte särskilt höga. Den högsta höjd vi kommer upp på är 750 meter, innan det vänder ner. Vi springer så tygen fladdrar.
Snart anar vi en stor byggnad i regndiset några kilometer längre fram, Pallas skidanläggning. Väl där blir vi mottagna av en funktionär ute i regnet. Han visar oss vägen rakt in i torkrummet där vi får byta om. Det är varmt och skönt efter ovädret. Vi får duscha, äta och sova innan vi ger oss ut på sista delen.
Bara 65 kilometer kvar!
Dimman är tät och regnet som föll dagen innan gör hela skogen blöt och sagolikt skimrande. Utsikten ska vara vidunderlig på den sista etappen. Men vi ser inget mer än grågrön skog, leriga stigar, hala rötter och massa myggor.
Regnet och vinden har stillnat men vi blir ändå lika blöta då skogen är tät och stigen slingrar fram och tillbaka genom buskar. Vi smeker vattnet av trädens våta löv. Att försöka hålla fötterna torra genom att hitta en torr passage genom lera och vatten har vi gett upp för länge sen. Nu vill vi bara i mål.
Den sista delen är 65 kilometer och går mest på teknisk stig i skogen. Branta backar både upp och ner för små berg ger oss mjölksyra. En liten stund springer vi på en asfaltsväg och det är riktigt skönt efter allt det tekniska och leriga.
Min bästa målgång – någonsin!
På slutet kommer vi till skidspåren nära Ylläs. Vi springer på vinterleden och räknar ner kilometrarna. När det står 19 kilometer tycker vi att vi är enormt nära målet, men inser sedan att en vanlig träningsrunda i vardagen inte ens brukar vara så lång! Vi fortsätter stoppa i oss energi och matar på. Nu möter vi också folk som är ute på hundpromenad, mtb-cyklister och vardagslöpare.
Och så anar vi plötsligt ljudet av en bjällra. En cyklist med en typisk NUTS-bjällra kommer för att möta oss. Vi pratar lite och sedan ringer han målet för att förvarna att vi är på ingång. Nåja, så fort går det inte, vi har ändå 4–5 kilometer kvar så de hinner nog samla sig innan vi är i mål. Över 300 kilometer i benen sänker farten rejält. Men att få en egen målgångsledsagare känns proffsigt.
Vi springer förbi hotellet vi bodde på innan start – det betyder att det bara är runt 900 meter till målet. Bjällrorna ringer, applåderna och jublet är öronbedövande. Jag kan inte hålla tillbaka tårarna, men mitt leende går från öra till öra när jag förstår att vi kommer klara det. Efter 100 timmar och 320 kilometer tas vi emot i mål som kungligheter. Jag tror detta är min bästa målgång någonsin!
NUTS 300 VAD: 326 kilometer långt ultralopp genom vildmarken i finska Lappland NÄR: 8–13 juli 2024 VAR: Njurkulahti till Äkäslompolo, Finland STARTANDE: 40 löpare (9 damer, 31 herrar) FULLFÖLJANDE: 29 löpare (6 damer, 23 herrar) SEGRARE: Max Moberg på 46:40 och Eevie Bengs på 54:24 LÄS MER HÄR!
Louise Kjellson slog både svenskt ultramaratonrekord och nordiskt rekord i sexdagarslöpning under Viadal Ultra Six Days. Samtidigt slog Bo Pelander världsrekord i åldersklassen M80.
Ja, det blev återigen en mäktig vecka på gården Viadal utanför Förslöv. Den fjärde upplagan av Viadal Ultra Six Days hade även lockat flera duktiga internationella löpare. Efter att belgaren Ivo Steyaert fått problem med foten blev det dominans av kvinnorna, där topp tre total och fyra av topp fem var kvinnor.
Nordiskt rekord av Louise
En av dem var svenska, Louise Kjellson som gjorde sexdagarsdebut. Och som hon gjorde det. Redan med 4,5 timmar kvar passerade hon Kristina Palténs tidigare notering från 2018. Och när alla 144 hade gått slutade Louise på 754,672 km, vilket både är svenskt ultramaratonrekord och nordiskt rekord. Hon totalvann hela tävlingen. Bara 16 kvinnor i världen har någonsin sprungit längre.
Louise har varit med i både EM och VM i 24-timmarslöpning. Nu visade hon att hon även är en av få som behärskar alla de faktorer som kommer med att vara i rörelse under sex dygn. Att hon gjorde två jämna halvor (51,2 % av totaldistansen under de första 72 timmarna) tyder också på att hon la upp loppet väl.
Världsrekord i M80
Bo Pelander höll dem som följde hans jakt mot världsrekordet i M80 på halster in i det sista. Det var först med en halvtimme kvar som han definitvt var över den tidigare rekordnoteringen, av amerikanen Don Winkley. När sista varvets meter hade mätts slutade resultatet på 528,548 km.
Bo Pelander mot nytt rekord. FOTO: Johan Asplund
Bo är 81 år och ingen annan i världen över 80 har alltså sprungit längre. I våras blev han förste 80-plussare att springa längre än 100 miles på 24 timmar. Nu har han också åldersvärldsrekord på den längsta av de distanser där det förs officiella rekord.
Det blev fart från början i den tionde upplagan av Ultravasan. Stora avstånd krympte, men blev till slut ändå favoritseger på herrsidan. Damtävlingen vanns av en långloppsåkare på skidor, som gjorde sin första löptävling på ultradistans. Även på halva distansen blev det favoritseger på herrsidan och banrekord på damsidan.
Meijer vann igen
Anton Gustafsson hade redan före tävlingen antytt att han skulle dra upp ett högt tempo från början, för att gå för spurtpris och ta det lugnt under andra halvan. Och liksom hans eget förhandstips var fjolårsvinnaren Olle Meijer den ende som vågade haka på.
Redan efter den första kvartens uppförslöpning hade de fått ett avstånd på en minut. Efter att Anton Gustafsson tagit hem spurtpriset i Mångsbodarna dröjde det nästan sju minuter innan Johan och Joacim Lantz kom tillsammans med Mikael Ekvall.
När Anton släppte på gasen var det bara Olle mot Mora. Åtminstone såg det ut så ännu vid passeringen i Evertsberg. Men i utförslöporna mot Oxberg var det norrmannen Ebrahim Abdulazziz (VM-fyra på 50 km och gjort 2:15 på maraton), som på en timmes löpning tog in nästan fem minuter på Olle. Avståndet dem emellan var nere på 1 minut och 15 sekunder i Hökberg, då magen för ovanlighetens skull inte var på Olles sidan denna dag.
Skulle fjolårsvinnaren tappa den stora ledningen?
Själv trodde Olle Meijer att han hade 10 minuter till tvåan och att det var Mikael Ekvall som var närmast, då Abdulazziz inte hade någon GPS-tracker. När han fick rapporter om att norrmannen var mycket närmare än så fick han öka för att hålla honom bakom sig.
Med tiden 6:15:19 fick Olle Meijer återigen springa i mål med kransen runt halsen, 3:45 före Ebrahim Abdulazziz.
– Det känns nästan bättre än förra året med tanke på hur spännande det blev den sista biten, sade Olle Meijer. Det blev en liten chock i Hökberg när jag fick veta att det bara var knappt två minuter bakåt.
– Men konstigt nog fick jag mer energi när jag hörde att det var någon som jagade mig. Just energi var det enda som inte stämde i dag. Magen vände upp och ner i Oxberg och efter det blev jag lite låg, men sedan fick jag i mig en halv liter vätska och en gel i Hökberg och kände att energin kom tillbaka så det var ju skönt, vilket gjorde att jag kunde öka tempot igen.
Mikael Ekvall bröt i Eldris. Istället blev det Johan Lantz som knep sin första pallplats i Ultravasan 90, en dryg minut före brorsan Joacim Lantz.
Loppets stora utropstecken var 20-årige Alfons Enell, som sprang i mål som femma. Anton Gustafsson joggade i mål 2,5 timmar efter Meijer, på 63:e plats.
Kveli först att vinna både Vasaloppet och Ultravasan
Norskan Laila Kveli har nu både vunnit Vasaloppet och Ultravasan 90. FOTO: Vasaloppet
På förhand såg damtävlingen ut att bli en defileringsseger för polskan Dominika Stelmach, som var tvåa efter Alexandra Morozova i Ultravasan 2021. Men hon blev utmanad från oväntat håll.
Madeleine Lundell, med SM-guld på 100 km förra året och brons i år, var närmast efter i början. Där bakom gjorde maratondrottningen Isabellah Andersson ett nytt försök i Gustav Vasas fotspår. Hon passerade Smågan som trea tillsammans med Laila Kveli, som vet hur det är att vinna på den här sträckan. Kveli vann Vasaloppet på skidor 2013 och 2014, men gjorde nu debut i en ultratävling till fots. Hon är norska, men bor sedan länge i Sverige med en annan tidigare långloppsåkare, Jerry Ahrlin.
Och det var Kveli som tog upp jakten. Hon passerade Lundell och var uppe som tvåa vid spurtpriset i Mångsbodarna. Men ännu i Risberg (där Isabellah Andersson klev av) var det över tre minuter upp till Stelmach.
Likt Abdulazziz i herrklassen var det i nerförlöporna mot Oxberg som Kveli kom ikapp och förbi Stelmach. Och därefter ökade avståndet, för att till slut vara tio minuter vid målet i Mora.
Det blev alltså en tredje seger i Vasaloppsspåret för Laila Kveli, i hennes debut som ultralöpare. Klockan stannade på 7:18:24.
– Det här var jobbigare än att åka Vasaloppet. Det var kämpigt. Man är liksom utlämnad till sig själv här. På skidor kan man krypa ner i fartställning ibland och ta någon rygg ibland. Men i löpning är det verkligen bara steg för steg hela vägen. Men jag har en förmåga att hålla jämn fart över längre tider, det är väl min styrka. Håller man sig lite kall i början så brukar det kunna hålla bra i längden, sa Laila Kveli efter målgång.
Madeleine Lundell behöll tredjeplatsen, före loppets överraskning, Susanna Sjögren från Falun. Femteplatsen togs av Eleonora Olsmats, som med sina 25 år var klart yngst av tätlöparna. Olsmats har tidigare genomfört Supervasan (Sälen-Mora-Sälen-Mora på rullskidor, cykel och löpning) och vann i somras SM-guld i gång.
Banrekord av Starfelt, Buud på pallen igen
Då 2022 års vinnare Kristofer Låås och Liselotte Hellsten inte kom till start, var fjolårsvinnarna Jesper Lundberg och Erica Lech favoriter att ta sina andra raka segrar.
För Lundbergs del var segern aldrg hotad. Elov Olsson var hela tiden ensam en bit bakom och slutade tvåa, 4:45 efter i mål. Efter ett väldisponerat lopp tog 50-årige Jonas Buud sin första pallplats i Ultravasan sedan sitt klassiska rekord 2015, men nu i sin första start på den halva distansen.
Även om 47-åriga Erica Lech sprang nästan lika fort som förra året var hon aldrig nära segern i år. För första gången blev segertiden under 3 timmar.
Fjolårsvinnaren i Trailvasan 30, Jenny Björnberg, inledde starkast. Under loppets andra halva passerades hon av Malin Starfelt (SM-tvåa i maraton i år och bland annat en fjärdeplats i Fjällmaraton 43K 2019). Starfelt sprang över mållinjen på 2:55:19, nytt banrekord, exakt två minuter före Björnberg. Erica Lech slutade trea.
Det blev succé för de tre löparna i “Ockelbomaffian” i den 97:e upplagan av världens största ultratävling, Comrades Marathon i Sydafrika. Elov Olsson (7:a), Joacim Lantz (15:e) och Johan Lantz (22:a) är fantastiska prestationer i tuffast möjliga konkurrens.
Över 20 000 löpare var anmälda för att avverka knappt 86 km från Durban till Pietermaritzburg. Det var i år ett så kallat Up Run, med runt 1800 positiva höjdmeter och motsvarande omkring 1200 höjdmeter neråt.
Elov Olsson hängde de första milen med i den stora huvudklungan, med Johan Lantz en bit där bakom och Joacim Lantz som den som startade lugnast. Efter att först ha släppt huvudklungan med någon minut började Elov sedan ta många platser på slutet. Halvvägs låg Elov 68:a, och bröderna Lantz på platserna 90 och 91.
Men i mål var alltså Elov Olsson 7:a på tiden 5:35:24, drygt 10 minuter efter vinnaren Piet Wiersma från Nederländerna. Wiersma var förste icke-sydafrikan att vinna herrtävlingen sedan 2011 och förste icke-afrikan sedan ryssen Leonid Shvetsov 2008. För Elovs Olssons del blir det också prispengar i form av motsvarande drygt 32 000 svenska kronor.
Joacim Lantz sprang i mål efter 5:43:19 som 15:e man och Johan Lantz var med tiden 5:49:25 21 sekunder före överlägsna damvinnaren, den sydafrikanske superstjärnan Gerda Steyn.
Steyn tog en favoritseger
Steyn tog sin tredje seger, före trefaldiga Ultravasanvinnaren, ryskan Aleksandra Morozova. Hon får totalt inkassera omkring 2 miljoner sydafrikanska rand (ca. 1,1 miljoner svenska kronor), för seger, bästa sydafrikan, banrekord på Up Run och det snabbaste totaltempot på Up Run någonsin.
Sverige har fina traditioner i detta klassiska ultralopp, som är lite av ultralöpningens Vasaloppet. För att få en medalj i äkta guld ska man komma topp tio i dam- eller herrklassen. Jonas Buud har varit på platserna 2, 4 och 7 under åren 2011-2014. Kajsa Berg var trea 2016, Sophia Sundberg sexa 2018 och Frida Södermark åtta 2014. Elov Olsson blir alltså den femte svensken med en guldmedalj.
VM uttagningar
Det blir nu tacksamma bekymmer för landslagsledningen, för eventuella uttagningar till VM på 100 km i december. Dit är redan tre kvinnor och tre män uttagna. Olssons och bröderna Lantz’ tider i Comrades motsvarar alla under den indikativa VM-kvalgränsen på 6:45. Sverige har näst Japan det bästa landslaget i världen på herrsidan på 100 km just nu.
Det blev en storartad succé för Anna Carlsson och Jenny Josefsson i Trail Alsace Grand Est by UTMB i helgen. Anna var tillbaka efter över ett års skadefrånvaro – och vann sin distans överlägset. Jenny gav sig själv en tidig 50-årspresent och vann den längsta distansen med över 2,5 timme.
Ja, det kunde inte ha blivit bättre utdelning i den andra upplagan av Trail Alsace Grand Est by UTMB, en av 42 tävlingar i UTMB World Series. Vinsterna för Anna och Jenny ger dem dessutom plats till något av loppen under den stora UTMB-veckan, i år eller nästa år.
Från långskada till succé för Anna
Anna Carlssons målsättning var kort och gott att ta sig igenom hela banan, allt annat var sekundärt. För ett år sedan bröt hon Ultra-Trail Snowdonia, skadad. Sedan dess har allt handlat om att få höft och rygg samarbetsvilliga igen. Men processen har varit lång och kantats av motgångar. Hon var själv osäker på om hon ens skulle kunna springa ultra igen, ännu mindre på en internationell nivå.
När hon stod på startlinjen i söndags morse väntade 114 km och 4 200 höjdmeter i den franska Alsace-provinsen på gränsen mot Tyskland. På papperet var Anna favorit, men det var baserat på resultat före skadorna.
Hon startade lugnt de första 3–4 milen och kände att det gick lätt. Det gick så lätt att hon började öka tempot. Anna lämnade de övriga kvinnorna bakom sig och avancerade snabbt i totalen. Och det höll hela vägen.
När hon nådde målet efter 12 timmar och 26 minuter var hon nästan 40 minuter före damtvåan och 12:a totalt i ett startfält med 1 231 löpare.
Anna var inte bara i mål. Hon hade krossat motståndet i en internationell tävling. Det blev ett känslosamt mottagande av sambon Roger Marklund i mål. Anna Carlsson hade visat att hon är tillbaka i världstoppen.
Kross av Jenny på den långa distansen
Jenny Josefsson FOTO: UTMB
Jenny Josefssons framgångssaga är en annan. I juli fyller hon 50, men hon verkar bara bli bättre och bättre med åren. Hon blev trea i just Trail Alsace Grand Est by UTMB förra året, den långa distansen på 172 km med 6 300 höjdmeter. Och hon var även i år en topp tre-kandidat.
Men redan tidigt stod det klart att detta skulle bli Jenny-show i ett helt dygn. Hon var i ledningen från start till mål och när hon efter 24 timmar och 4 minuter passerade mållinjen tog det 2,5 timmar innan nästa kvinna skulle göra detsamma.
Dygnet bjöd både på felspring, värme och regn. Men till slut var det alltså ingen tvekan. Jenny Josefsson har inte bara vunnit ”Sveriges starkaste familj” på SVT, tillsammans med sina döttra Tilde och Agnes. Nu har hon även vunnit en internationell ultratävling och tillhör de allra bästa i världen i sin ålderskategori i den här typen av längre ultratrailtävlingar.
Av övriga ultratävlingar kan nämnas premiären av Peters Trail. Med mottot “Spring för att du kan. För så mycket kärlek”, är loppet skapat till Peter Jörnroths minne. Peter dog av ett blixtnedslag under en löprunda i USA 2019. Längs Södra Vätterleden och John Bauerleden vid södra Vättern kunde man springa 52 eller 104 km, eller en stafett över 52 km.
Emelie Eklöf och Simon Bloss vann den långa distansen. Mimmi Svensson och David Kasselstrand segrade på den korta.
Väster om Uppsala startade över 140 löpare i Backyard Ultra Vänge. Segern delades till slut mellan Jakob Andersson och Jonas Bergström, som båda valde att kliva av efter 27 varv. Gunilla Axelsson kom längst av damerna, med 19 varv.
I norra Italien sprang Petter Restorp in som sexa i Garda Trentino Trail, på distansen 62 km (med 3 800 höjdmeter).
Och till sist: 16-årige Hannes Rapp kom längst i det så kallade fat ass-evenemanget Sätra Skidstadion GDS – en femtimmars terrängultra utanför Sala. Han tog sig strax över maratondistans runt banan på 2,1 km, som mestadels gick på stigar.
SM-helgen VXO Ultrafest levde återigen upp till sitt namn. Olle Meijer slog Jonas Buuds klassiska svenska rekord på 100 km. Tre kvinnor tog sig under den indikativa VM-kvalgränsen. De regerande 24-timmarsmästarna försvarade sina guld. Och Bo Pelander blev först i världen över 80 år att springa länge än 100 miles på 24 timmar.
Det var tredje året som det var ultrafest i Växjö. Och liksom 2022 var det återigen SM på både 100 km och 24-timmars, samt för första gången även de långa gångdistanserna.
Svenskt rekord för herrar på 100 km
100 km är lite av flaggskeppet bland ultralöpningsdisciplinerna. Det är den enda distans som det internationella friidrottsförbundet, World Athletics, officiellt sanktionerar. Svenska Friidrottsförbundet noterar svenska rekord på 100 km sedan 2010 och sedan 2012 har distansen SM-status.
Väderförhållandena i Växjö var idealiska för snabba tider, med 6-12 grader och vindstilla på den 3,235 km långa banan runt sjön Trummen.
Den stora snackisen inför tävlingen var inte om någon skulle slå Jonas Buuds svenska rekord, utan om vem som skulle göra det. Svaret blev Olle Meijer. Men det var på damsidan den stora toppbredden imponerade mest, med fem kvinnor under 8:10, en tid som i samtliga tidigare mästerskap hade gett minst bronsmedalj.
Herrtäten bestod i tre mil av fem löpare: Mikael Ekvall, Anton Gustafsson och Olle Meijer, samt Andrzej Piotrowski från Polen och Robbie Britton från Storbritannien. Därefter blev det en svensk trio i ytterligare tre mil, då Gustafsson stannade för att byta skor.
Strax därefter signalerade även Ekvall att han skulle släppa. Det gav en energikick till Meijer som gjorde tävlingens snabbaste varv, i ett tempo av 3:39 minuter per kilometer.
Gustafsson klev av efter 74 km, medan Ekvall, som tidigt i loppet känt smärta i låren, kämpade sig igenom ytterligare en mil. De sista 35 kilometerna var istället en kamp mellan Meijer och klockan, som slutade efter 6 timmar 20 minuter och 51 sekunder. Då sprang Olle Meijer från Karlskrona, som numera tävlar för Hälle IF, med flaggan i hand som ny svensk rekordhållare.
Det rekord han slog sattes av Jonas Buud när han efter fyra VM-silver blev världsmästare 2015 på 6:22:44.
Meijers tid är världsårsbästa och en tid som sätter 26-åringen i respekt inför VM i Indien i december. Detta var Meijers blott tredje ultralopp – och hans första på 100 km – med en tredjeplats och en seger i Ultravasan som de två tidigare.
48-årige örebroaren Erik Anfält låg länge på tempo för den indikativa VM-kvalgränsen 6:45 och sprang i mål som silvermedaljör, fyra totalt i tävlingen, på nya personbästat 6:56:42, vilket också är svenskt M45-rekord. Två år äldre Fritjof Fagerlund tog bronset på det nya svenska M50-rekordet 7:26:51. Svenska rekord av alla tre herrmedaljörer alltså.
VM-kval och toppbredd i damklassen
I damtävlingen tog Nikita Steiner från Hässelby SK kommandot från start. SM-vinnaren för två år sedan hade ett långt skadeuppehåll efter VM hösten 2022. I sin första ultratävling sedan dess höll hon ihop loppet väl hela vägen. Sluttiden 7:35:39 är det bara svenske rekordhållaren och trefaldige europamästarinnan Kajsa Berg som har överträffat.
Nikita Steiner, Hässelby SK, svensk mästarinna 100km på starka 7:35:39
Även där bakom imponerade övriga medaljörer stort. Hanna Aho, Navåsens FK, kom direkt från världscupsäsongen i skidalpinism och gjorde sin första ultratävling på väg. 7:42:40 för in henne som femma i Sverige genom tiderna. På placeringen efter hittar vi bronsmedaljören Madeleine Lundel, Vänersborgs AIK, med tiden 7:47:26.
Alla medalljörerna tog sig med marginal under den indikativa VM-kvalgränsen på 7:51. Lundell, som födde barn i februari, slog med 12,5 minuter den tid som förra året gav henne SM-guld.
Efter att ha avslutat med sitt allra snabbaste varv passerade Matilda Gend den femfaldige SM-vinnaren Frida Södermark efter den sista förvarningen. 8:09:16 är personbästa med 13 minuter för Gend. Och 46-årige Södermark gjorde med 8:09:49 sin snabbaste tid sedan 2017.
Där bakom ska även nämnas Eleonora Olsmats, som blev SM-sexa i sin första slutförda ultratävling på 8:49:20. Och Hampus Otterborg, som fyller 17 i augusti, blev den yngsta deltagaren någonsin i en ultra-SM-tävling. Han kom i mål på 11:26.
Det blev faktiskt ytterligare två svenska åldersrekord på 100 km, men då som mellantider i 24-timmarstävlingen. 20-årige Alfons Enell öppnade i ett rasande tempo och hade 82,9 km efter 6 timmar (åtta i världen genom tiderna) och 7:42:04 som mellantid vid 100 km. 60 år äldre Bo Pelander passerade 100 km efter 14:12:45, som trots att han fortsatte i tio timmar till ger en topp 10-placering i världen genom tiderna.
Dramatik i herrarnas 24-timmarstävling
24-timmarstävlingen blev annars en dramatisk tävling. Utöver Enell inledde Christian Malmström, Team Blekinge, i ett tempo som länge pekade på en distans mycket långt över det svenska rekord som Tobbe Gyllebring satte på SM förra året, 272,086 km. Malmströms 12-timmarspassering, 151,089 km är den längsta svenska 12-timmarsnoteringen i en officiellt kontrollmätt tävling.
Men framåt 20 timmar hade muskelsmärtorna visat tecken på rhabdomyolys. Efter tre gåvarv gick det inte längre att fortsätta och Christian Malmström slutade på 232,462 km. Det skulle ändå räcka till ett silver.
Torbjörn Gyllebring försvarade sitt SM guld på 24 timmars löpning
Med 1 timme och 50 minuter kvar av tävlingen passerades Malmström av fjolårsvinnaren och svenske rekordhållaren Torbjörn “Tobbe” Gyllebring, Umara SC. Även om det var “en tuff dag på jobbet” gav 243,142 km honom ett andra raka SM-guld. Det är förvisso nästan tre mil kortare än fjolårets svenska rekord, men bara en enda gång har någon sprungit längre på ett SM, innan det första SM i Växjö 2022.
Tredjeplatsen togs av Mikael Gottberg, IF Kville, som därmed tog sin första SM-medalj. Även han hade problem med muskelsmärtor under de sista timmarna, men höll alltså undan och slutade på 221,793 km.
Revansch för Fredriksson i stark damtävling
Therese Fredriksson, Borås LK, SM-guld och mästerskapsrekord på 24 timmars löpning med strax över 233 km
Resultatmässigt var det Therese Fredriksson, Borås LK, som stod för den allra starkaste insatsen. På sitt allra sista varv passerade hon Christian Malmström och blev med 233,400 km totaltvåa i hela tävlingen.
Det är bara europamästarinnan och tidigare europarekordhållaren Maria Jansson, samt med 746 meters marginal även Yudith Hernandez Melgar (numera Hällstorp) som har sprungit längre i Sverige. Fredrikssons lopp var det längsta av en svensk kvinna sedan 2017 och placerar henne som tvåa i världen hittills i år.
Då ska man ha med sig bakgrunden att hon i sitt livs form fick avbryta VM i december med muskelbristning och 24-timmarstävlingen i finländska Espoo i februari slutade med rhabdomyolys och sjukhusbesök. Revanschen innebar ett andra raka SM-guld.
Silvret gick till Sandra Lundqvist, Hälle IF, som vid snart 47 års ålder gjorde comeback i den disciplin som hon tidigare har tävlat i vid tre VM. Vid hennes senaste VM, för sju år sedan, slog hon personbästat 226,22 km. Årets silverlopp var hennes tredje längsta i karriären, 218,92 km. Det hade gett en fjärdeplats i herrtävlingen.
SM-bronset gick till Jessica Ström, Umara SC, på 211,533 km.
Världsrekord för Pelander
Bo Pelander – Enhörna IF – nytt världsrekord i M80 med 161,869 km på 24 timmars löpning
Och sist men inte minst, festhelgen avslutades med ett världsrekord. Med bara tio minuter kvar av dygnet blev Bo Pelander, Enhörna IF, den förste över 80 år i världen att klara av 100 miles, 160,9 km, på ett dygn. Efter high fives med publiken hann Pelander med ytterligare ett varv och slutade på den nya världsrekorddistansen 161,869 km. Världsrekord alltså.
SM-gulden i gång (35 km för män, 20 km för kvinnor) togs av syskonen Monica och Christer Svensson.
Två år i rad har det blivit svenskt rekord under SM-tävlingarna under VXO Ultrafest. 2024 är Växjö åter platsen för SM på både 100 km och 24-timmarslöpning – och dessutom långa gång-SM. Och när temperaturen börjar stiga på flera sätt är oddsen låga för att fler rekord faller till helgen 27-28 april.
2024 års SM-tävlingar på 100 km och 24-timmars i har lockat riktigt starka startfält, kryddade med några internationella stjärnor som likt de svenska siktar på nationella rekord och VM-kval. Med omkring 120 löpare (och 7 gångare) i högklassiga startfält blir det ultrafest intill sjön Trummen i Växjö till helgen.
100 km – med jakt på svenskt rekord och VM-platser
Först ut är 100 km, som startar på lördag kl. 08.00. Medan damklassen är en väldigt öppen historia, med 7-8 löpare med klockor ställda på VM-kvaltid, handlar herrklassen på förhand mest om vem det blir som slår Jonas Buuds svenska rekord.
2015 var det svenska superultraåret, med fantastiska resultat i VM på både 100 km och 24-timmars. Jonas Buud blev världsmästare på gällande svenska rekordet 6:22:44. Kajsa Berg blev VM-tvåa och europamästarinna på gällande svenska rekordet 7:20:48.
Men aldrig tidigare har oddsen varit så låga för att Buuds rekord ska falla.
Mikael Ekvall är en av Sveriges bästa genom tiderna både på långdistans på bana och på halvmaraton och maraton. När han nu har sadlat om till ultradistanser blev det svenskt rekord och världsårsbästa på 6-timmars förra året, 94,452 km.
På ett hett Bro galoppbana sprang Anton Gustafsson för ett år sedan in sitt första SM-guld, på 6:30:57, en tid som bara Buud och med några sekunders marginal även Elov Olsson i sitt lopp som VM-sjua, har överträffat.
Olle Meijer har aldrig sprungit 100 km, men vann Ultravasan övertygande i augusti, en tävling där han var trea i sin ultradebut året innan.
Medan det mesta alltså handlar om vem av dessa som slår svenskt rekord skuggar 48-årige Erik Anfält där bakom om någon faller ifrån. Den indikativa VM-kvalgränsen för herrar är 6:45.
I den starka M45-klassen gör Fredrik Sigurd – med veteran-SM-guld från 3000 meter till maraton – 100-kilometersdebut. Av intresse är även kampen om det 40 år gamla M50-rekordet, där tidigare Ultravasanvinnaren Fritjof Fagerlund är hetast kandidat, med Andreas Feurst och Kent Melin som backup-kandidater. Yngsta deltagaren är i gengäld Hampus Otterborg, som fyller 17 i augusti.
Men herrfältet kryddas också med några internationella löpare av rang. Andrzej Piotrowski blev tredje man att komma över 300 km på 24-timmars. Nu siktar han mot det 30 år gamla polska rekordet på 100 km (6:23:34). Robbie Britton har brittiskt rekord på 24-timmars och ett tidigare VM-brons. Nu försöker han kvala till det brittiska laget till VM som går i Indien i december.
Sannolikheten att Kajsa Berg blir av med sitt svenska rekord är närmast obefintlig. Men kampen om både medaljer och eventuella VM-platser (den indikativa kvalgränsen för damer är 7:51) kan bli oerhört rafflande.
Hela fyra tidigare svenska mästare står på startlinjen. Frida Södermark har fem SM-guld och har varit med i samtliga SM-tävlingar sedan hon tog guld i ultradebuten 2012. Madeleine Lundell tog överraskande guld förra året. Och även om hon födde barn i februari sprang hon 70 km i Skövde 6-timmars en månad senare. Nikita Steiner vann senast i Växjö, 2022, och gör comeback efter en skada sedan VM 2022. Och slutligen Sofia Smedman, som vann SM för tre år sedan, som kom sist in i startlistan.
Men det är fler än så som kan springa snabbt. Beatrice Taavo vann 100 km på Personliga Rekordens Tävling (PRT) senast, Matilda Gend året innan. Hanna Aho har inte sprungit 100 km på asfalt, men väl på trail. Hon tävlar dessutom på elitnivå i militär femkamp och skidalpinism.
Eleonora Olsmats, snabbaste kvinna i Supervasan (Sälen-Mora x 3, på rullskidor, cykel och löpning) är också bra att ha koll på, liksom Stina Nordström.
Även här finns det en internationell utmanare i Ida Tidemand Slorafoss, 16:e på VM i 24-timmars, som vill kvala till det norska laget till VM i Indien.
Efter att gångarna har gett sig av kl. 9 och 10 är det slutligen dags för 24-timmarslöparna kl. 11. Ett dygn senare, kl. 11 på söndag, vet vi om det för tredje året i rad blir svenskt rekord.
Liksom på 100 km är damtävlingen väldigt oviss. De tre VM-löparna, Therese Fredriksson, Jessica Parnebo och Louise Kjellson, är huvudfavoriter. Men alla tre har haft störningsmoment i uppladdningen. Det kan sluta med allt från tidig sorti till svenskt rekord. Så hög är deras potential när allting stämmer.
Och att Malin Hjalmarssons potential är hög vet vi av hennes VM-guld i adventure racing. Hur hon klarar ett dygns monotont nötande är mer oklar. Fjolårets silvermedaljör Sara Holmström Ottinge har mer erfarenhet av just det och kan mycket väl få kliva upp på pallen även i år.
Jessica Ström vann PRT senast och Linda Pilerud var tvåa i densamma året innan. Och tidigare landslagslöparen Sandra Lundqvist gör en intressant återkomst på distansen.
Det internationella motståndet består främst i brittiskan Jen Coleman, med VM-meriter redan 2010 och som var med även i de senaste EM och VM.
Och liksom på 100 km handlar herrtävlingen på 24-timmars mycket om vem som ska slå Tobbe Gyllebrings svenska rekord från SM förra året, 272,086 km.
Gyllebring själv är en av framför allt fyra huvudkandidater, som alla tror att det krävs svenskt rekord för tredje året i rad för att vinna SM-guld. Erik Olofsson var den som slog rekord för två år sedan. Efter att sjukdomar förstört alla tävlingar förra året har han isolerat sig i en stuga i 2,5 vecka inför årets tävling.
Christian Malmström ledde loppet för två år sedan i 23 timmar. I år kommer han ännu bättre förberedd. Medan Tobbe och Erik kommer gå ut relativt lugnt kommer Christian, tillsammans med den fjärde rekordkandidaten Emir Halalkic, gå ut desto tuffare. Det ger ett dramatiskt upplägg, där tävlingen mycket väl kan avgöras under “Happy Hour”, den sista timmen på söndag.
Men också här finns det andra som aspirerar på pallplats om någon av de hårt satsande faller ifrån. Mikael Gottberg var fyra förra året på 231 km, trots att han efter bara några timmar hade så stora problem att han höll på att bryta. 55-årige Martin Scharp hade ett tufft fjolår, där han siktade på den tuffa VM-kvalgränsen men gång efter annan drabbades av oklara kramper. Dessa hoppas han veta hur han ska undvika denna gång.
Branislav Pavic var fyra för två år sedan och den som assisterade Tobbe Gyllebring till dennes seger på 57 varv i satellit-VM i backyard ultra samma år. Och se upp för tävlingens två yngsta deltagare, 20-årige Alfons Enell och 21-årige Isak Berggren.
Ja, fler än så kommer kunna vara med i kampen om fina placeringar, i en SM-tävling som återigen ser ut att kunna bli högdramatisk.
