Welcome to Wrexham…

Stade Olympique, Montreal

Det har hunnit gå 48 år sedan Anders Gärderud lämnade polacken Malinowski och östtysken Baumgartl bakom sig och sprintade hem OS-guldet på 3000 meter hinder under OS i Montreal. På något vis känns det ändå som i går eftersom det här var mitt allra första olympiska minne.

OS 1976 handlade annars först och främst om Nadia Comăneci, den rumänska gymnasten som så småningom, och mycket välförtjänt, förärades ett litet torg framför huvudarenan Stade Olympique. Runt denna cirkelformade plats finns skyltar uppsatta med alla guldmedaljörer från sommarolympiaden.

Sverige skyfflade som bekant hem fem medaljer under tävlingarna och förutom Ulrika Knapes silver i simhopp blev det fyra medaljer av den allra ädlaste valören (precis som i årets olympiad i Paris). Cyklisten Bernt Johansson och hinderikonen Anders Gärderud naturligtvis, men även seglarna John Albrechtson och Ingvar Hansson samt laget i fäktning bestående av Rolf Edling, Göran Flodström, Leif Högström, Hans Jacobson och Carl von Essen.

Place Nadia Comaneci

Ett annat starkt minne från Montreal är avslutningen av spelen. Är det någon som kommer ihåg streakaren som dök upp på avslutningsceremonin? Den där skäggige nudisten som började spontandansa mitt bland de olympiska ringarna som hade bildats av flera hundra unga kvinnor? Det krävdes antagligen många terapisamtal efter den händelsen.

Herrarnas maratonlopp vanns av östtysken Waldemar Cierpinski nästan minuten före amerikanen Frank Shorter, med Lasse Virén på femte plats och svensken Göran Bengtsson på 18:e plats. Lasse Virén laddade för övrigt upp inför maran med att försvara sina OS-guld från München på 5000 och 10 000 meter. På den tiden var det roligare att vara finne under OS…

När det gäller kvinnorna och maratondistansen så skulle de däremot få vänta i ytterligare åtta år på att jämlikheten skulle hitta hem till den allra ädlaste av löpgrenarna.

Katt bland hermelinerna, typ. Avslutningsceremonin i Montreal fick en objuden gäst…

Maratonloppet 1976 startades och avslutades då inne på Stade Olympique, men när det gäller den nutida versionen av Montreal Marathon så ligger målgången istället i Olympiaparken, typ en toppad järnsjua från huvudarenan. Starten är däremot förlagd till den vackra ön Île Sainte-Hélène mitt i Saint Lawrencefloden, en plats där man bjuds på en härlig vy över Montreal.

Det finns flera sträckor att välja på, bland annat 10, 21 och 42 km. Maratonloppet hade i år 3700 deltagare medan det var 9300 som lockades till halva sträckan precis som undertecknad.

Logistiken är väldigt enkel både när det gäller Montreal och dess maratonlopp. Det går extremt fort att ta sig ur immigrationen på flygplatsen. Och har man bara fixat sitt ETA (kostar 7 dollar och går blixtsnabbt att ansöka på nätet) så går man fram till en maskin (finns många, ingen kö) och knappar in sin info och får ett kvitto som man sedan visar upp för en halvsömnig tulltjänsteman som pliktskyldigast och vänligt frågor om syftet med resan. Sedan är man inne i landet. Det är dessutom smidigt och billigt att hugga en buss till centrum. Det känns faktiskt som att bussarna avgår typ precis bakom bagagebanden.

Själv bodde jag på det hotelliknande vandrarhemmet Hotel M (rekommenderas) i närheten av metrostationen Berri-UQAM, vilket innebar att jag hade fem metrostopp på gröna linjen till Olympiastadion och ett ynka stopp på den gula linjen till startområdet på Île Sainte-Hélène.

Place Nadia Comaneci

Och hur är då arrangemanget? Jodå, en mestadels trevlig tävling på en mjuk asfalt, men med några skönhetsfläckar innan man har tagit sig in i centrum. Fläckvis även ett hyfsat publiktryck i de centrala delarna av banan. Arrangören uppskattar siffran till 25 000 åskådare.

Ett stort plus för startområdet som är riktigt vasst. Där finns till och med en stor restaurang med uteservering om man vill klunka i sig en kubikmeter kaffe och en macka på morgonen. Från startområdet får man som tidigare nämnts en riktigt häftig vy över Montreal på andra sidan Saint Lawrencefloden. De första kilometrarna är behaglig löpning med fina vyer, men det tar abrupt slut efter ungefär fyra kilometer då det blir närkontakt med ett varvsområde (?) och mindre attraktiva omgivningar.

Efter ungefär 7-8 km är man inne i centrum av staden och där passerar man bland annat landmärket Basilique Notre-Dame de Montréal. Därefter handlar det om att ta sig upp för ett par brutala backar innan man hamnar i lummiga områden som följer banan i princip ända fram till målsnöret i Olympiaparken.

Loppet går alltså inte att jämföra med de maror som går i amerikanska storstäder räknat till publiktryck, men den har sin charm och som nämnts tidigare är logistiken väldigt enkel i Montreal. Och.. gillar man munkar så finns den berömda kedjan Tim Hortons mest överallt. Bara en sån sak.

Om två år är det 50 år sedan Anders Gärderud och Bernt Johansson satte Montreal på kartan, då ska ni absolut besöka Montreal.

Île Sainte-Hélène, Montreal

Montreal Marathon och halvmarathon

Montreal Marathon och halvmarathon

Basilique Notre-Dame de Montréal

Kanske funkar..?

Centrala delarna av Montreal

En kilometer till målskynket, Olympiaparken till höger

Sannerligen!

Röda mattan för alla långdistansare, flott värre i Montreal!

Olympiaparken

Stade Olympique, Montreal

Olympiaparken, Montreal

Montreal

Tim Hortons!

---

Löparvärldens vackraste inlämningsplats för överdragskläder..? #stockholmhalvmarathon

Carolina Wikström fortsätter att dominera den svenska långdistanslöpningen på damsidan.

Jonas Glans och Samuel Russmo, femma respektive trea i Stockholm Halvmarathon.

Linköpingslöparna i IK NocOut  före och…

…efter loppet!

Nöjda löpare som har avverkat 21,195 meter och som därmed är berättigade en tjusig metallbit. Och gott samvete.

Ola Bryngelsson, en av alla löpare som tog sig an halvmaran i Stockholm.

Om värmen var tuff? Inte för Lisbeth Persson, det här var nämligen ”Lisbeth-väder”!

Belöningen för 21,1 km genom den svenska huvudstaden.

”Skyltmannen” är redo att supporta löpare i Stockholm. Vad som står på årets skylt? ”Stick och vinn!”. Till höger syns den löpande prästen Magnus Boäng från Ljusdal.

Starten har gått!

Herr- respektive damelit har lämnat ”startblocken” på Strömbron.

Precis som i Stockholm Marathon och Tjejmilen levererade SMHI solsken även under Stockholm Halvmarathon.

Thomas Pickelner (#14510) sprintade i mål på 1:24:27. Malin Ewerlöf (#403) var några sekunder snabbare och noterades för tiden 1:24:21.

Täten halvvägs in i loppet för herr- respektive damklass.

Hinner löparna se vyn av Stadshuset..?

Carolina Wikström viker av in på upploppet och kan sträcka armarna i skyn. Förra helgen var hon dessutom snabbast i Tjejmilen.

Segrartid i damklassen blev 1:14:36 och Carolina Wikström var därmed 52 sekunder före Hanna Lindholm i mål. På tredje plats kom Malin Starfelt.

Tvåan i loppet, Oscar Niyonzima, fick se sig slagen med en sekund efter en rafflande finish mot Ebba Tulu Chala. På tredje plats kom Samuel Russom. Segrartiden i herrklassen blev 1:04:08.

David Nilsson kom på elfte plats med tiden 1:07:52.

Upploppsrakan framför slottet.

Andrea Proietti från Italien missade tvåtimmarsgränsen med några minuter, men är lika glad ändå.

Elsa Hinnersjö klarade tvåtimmarsgränsen och är ännu gladare än sin italienske medtävlare.

Finns det utrymme även för Stockholm Halvmarathon..?

---

K-G Nyström har sprungit klart. Den store löparprofilen blev 86 år.

Tråkiga nyheter från löparvärlden, K-G Nyström har parkerat löpardojjorna. För gott.

Från det att jag började läsa löpartidningar i 80-talets inledning så har hans namn alltid dykt upp i alla möjliga sammanhang. En ikon.

Jag hade aldrig träffat honom, men i samband med att jag började plocka amerikanska delstater under 2011/12 så blev han i allra högsta grad ”närvarande” under mitt maratonprojekt. Med drygt 20 delstater i bagaget fick jag nys om att K-G hade sprungit maratonlopp i 47 delstater.

Jag ville naturligtvis bli den förste svensk att springa maraton i alla 50 delstater, men nu dök han upp som ett spöke  under resten av min resa. Vad var hans status, sprang han fortfarande? Han hade ett hus i Florida, tänkte han möjligen korsa Atlanten för att pricka av de sista staterna?

Var och varannan dag gick jag in på K-G:s Facebook för att se var han befann sig, och jag kommer ihåg lättnaden varje gång han postade ett inlägg från Sverige. Med facit i hand skulle han heller aldrig komma i kapp. Han stannade, vad jag vet, vid 47 delstater.

När jag var klar med USA började jag istället blicka upp mot den magiska siffran 100 maratonlopp. Och jag ville göra det så snart som möjligt. Snabbt gjorde jag upp en plan på att springa 10 maraton i 10 länder under 10 veckor. Schweiz var ett av dessa. Jag startade med Paris Marathon och därefter skyfflade jag av marorna i Wien, Belgrad, Krakow och Geneve. Nästa anhalt var Prag och av den anledningen befann jag mig på tågstationen i Geneve för att fundera ut hur jag skulle ta mig enklast till Tjeckien. Det var exakt då som jag fick ett meddelande från K-G Nyström som hade en alpstuga i Schweiz.

Jag minns inte exakt vad han skrev, men det var typ ”Kom och hälsa på, jag bjuder på gravlax och dillpotatis”. Jag vände genast på klacken och gick istället till en annan perrong än den jag hade tänkt mig. Att till slut få träffa K-G var naturligtvis värt alla omvägar, men givetvis lockade även gravlaxen.

Några timmar senare hade jag förmånen att äta svenska delikatesser mitt bland Alperna tillsammans med löparikonen Nyström. Resten av natten snackade vi löpning och dissikerade hans liv. Jag minns att jag satt närmast förstummad och ville att han skulle berätta mer. Både om sitt liv som ultralöpare och den person han var när han inte hade löpardojjorna på sig.

Under kvällen berättade han bland annat om sina affärsbesök bakom järnridån mitt under kalla kriget och hur han hade lyckats smuggla ut östeuropéer till väst. Vid ett tillfälle hade han även blivit hotad med stryk av Ingemar ”Ingo” Johansson.

I en artikel i Runners World kort därefter skrev jag att K-G Nyström i allra högsta grad borde vara aktuell som den nye James Bond, men det borde naturligtvis ha varit tvärtom. Sean Connery hade varit perfekt för rollen som K-G Nyström…

Vila i frid K-G, om du nu kan… För lärde jag känna dig rätt mellan gravlaxtuggorna i Alperna så har du nog svårt att sitta still där bland molnen…

Runners World 2013-9 (sidan 56)

Gravlax och dillpotatis tillagad av K-G Nyström. Mums!

Utsikt från K-G:s alphydda i Schweiz med svenska flaggan i topp. Som det ska vara.

K-G Nyströms alphydda, den perfekta platsen att ladda batterierna på mellan maratonloppen i Genève och Prag.

---

OS i Paris avslutat, fyra år till nästa arrangemang…

Vad gör man nu?

Efter tidernas kanske mäktigaste sportsommar med i tur och ordning friidrotts-EM, fotbolls-EM och ett olympiskt spel, är abstinensen all-time-high. Ok, Premier League startade i helgen, men det känns ändå som en ganska futtig ”metadonbehandling” för det starka beroendet av stora idrottsarrangemang.

Man får alltså leva på minnen. Och vad passar då inte bättre än att rangordna alla minnesvärda olympiska ögonblick? En högst personlig lista kryddad med både svenska och internationella godbitar.

Tom Cruise snor åt sig flaggan inne på Stade de France och drar västerut mot Los Angeles.

Listan:

20  Snoop dogg – Jag visste knappt ens vem han var före detta OS (min Spotifylista domineras av Sven-Bertil Taube och Very Lynn), men vilken profil. Speciellt när han bär ridhjälm.

19 Simning herrar – Leon Marchand, fyra individuella guld i poolen. Och ett brons i stafett. Metalldetektorn måste ha fått ett frispel när han tog flyget från Paris direkt efter avslutningsceremonin…

18 Marathon pour tous – Maraton för alla. Får vi se samma upplägg under OS i Los Angeles? Ett stort maratonlopp för allmänheten som ingår i det olympiska arrangemanget.

17 Friidrott tiokamp herrar – Vilken häftig avslutning med Norge och Grenada på prispallen. Men… är det inte läge att banta ner denna klassiska gren och istället följa damernas exempel med en sjukamp? Eller varför inte en femkamp för att göra grenen än populärare och mer tillgänglig för fler friidrottare. Vad sägs om: 100 meter, längdhopp, höjdhopp, kulstötning och 1500 meter?

16 Handboll damer – Så nära, så nära för de svenska tjejerna. Å andra sidan slog svenskorna den blivande guldmedaljören Norge. Om fyra år är det omvänd ordning.

Parc des Princes i Paris, dags för damernas OS-final och Martas sista match i den brasilianska landslagströjan.

15 Arrangemanget – Mängder av funktionärer och poliser som skapade trygghet. Speciellt tacksam för alla funktionärer som står överallt på tunnelbanestationerna och visar vägen. Världsklass. Paris överraskade positivt.

14 Landhockey, vattenpolo, velodromcykling etc. – Sporter som bara får uppmärksamhet i den svenska tv-tablån vart fjärde år, men som ändå är något av murbruket i det olympiska programmet.

13 Friidrott 200 meter herrar – Afrika i topp genom Botswanas Tebogo. Afrikanska löpare även på plats 6, 7 och 8. Kommer Afrika dominera sprintersträckorna i framtiden?

12 Beachvolley herrar – Ett franskt vandrarhem är absolut fel plats att beskåda en final i beachvolley, i alla fall om det samtidigt pågår en basketfinal mellan USA och Frankrike. Lyckligtvis finns det numera en väl fungerande liverapportering att följa. Jag kunde dessutom blicka ut över Eiffeltornet (där arenan låg) från vandrarhemmets roof top.

11 Simning 50 meter frisim damer – Kan man införa ett handicapsystem i grenen likt golf? Allt för att ge Sarah Sjöströms konkurrenter en liten chans att simma om guldmedaljen, typ låta Sarah starta en kvart senare…

Nederländernas Sifan Hassan (till höger mitt i bilden) sprintar mot OS-guld i maraton, hennes tredje medalj under de olympiska spelen i Paris.

10 Friidrott maraton damer – Den tighta finishen med Sifan Hassan och Tigst Assefa i huvudrollerna går till historien. Kommer de att fira jul tillsammans? Knappast.

9 Friidrott 1500 meter herrar – Den prispallen såg man inte framför sig…

8 Friidrott 100 meter damer – Nu kan jag äntligen placera Saint Lucia på kartan! Sprintersträckorna har mer och mer utvecklats till en spännande geografilektion nu när det inte längre per automatik är en kamp mellan USA och Jamaica.

7 Friidrott spjut herrar – Tidernas häftigaste spjuttävling med Pakistan, Indien och Grenada överst på prispallen. Lägg därtill spjutkastare från Kenya, Trinidad och Tobago, Brasilien och Moldavien i finalfältet förutom de tre obligatoriska finnarna som alltid ska ingå i en medaljjakt. Så här såg INTE ett finalfält ut på 70-talet. Kul!

6 Segling tvåmansjolle – Rebecca Netzler och Vilma Bobeck bjöd på dramatik när de till skillnad mot nästan alla andra seglare i finalheatet valde ett helt annat spår. En manöver som kunde ha satt djupa psykiska spår i tv-tittarna, men naturligtvis visste tjejerna vad de gjorde. Silver! Och vilken rolig och gastkramande tv-sport.

Beachvolleysporten verkar ha monopol på den allra häftigaste arenan. Under OS i Rio de Janeiro låg arenan mitt på Copacabana.

5 Bordtennis singel herrar – Ansiktsuttrycket när Truls slår ut världsettan Wang Chuqin i sextondelsfinalen, obeskrivligt!

4 Simning 100 meter frisim damer – Från att Sarah Sjöström nästan drunknar under den första längden gör hon en ”Tommy Söderberg” och levererar ända in i kaklet. Ett bonusguld, så oväntat. Ungefär som att gå in på Coop för att köpa en burk rårörda lingon och komma hem med tre påsar ostkrokar, mums!

3 Friidrott 400 meter häck damer – Sydney McLaughlin-Levrone mot Femke Bol, eller rättare sagt… Sydney mot världsrekordet. Amerikanskan visade sig vara lika överlägsen som Femke Bol var på sin avslutningssträcka i mixed-stafetten några dagar tidigare där hon såg till att Nederländerna tog OS-guld.

2 Friidrott stavhopp herrar – Tidsfråga innan det krävs tillstånd från luftfartsverket när Duplantis ska hoppa stav? The sky is the limit… Hur gör karln? Och vem är hans stackars materialförvaltare som får baxa stavar runt hela planeten?

Tara Babulfath blev tillsammans med Anton Dahlberg utsedda till svenska fanbärare under avslutningsceremonin. Här syns hon några timmar senare på flygplatsen i Paris.

1 Judo damer – Tara Babulfath… Wow!!! Hennes leende när hon liggandes på mattan avgör matchen mot den högre rankade koreanskan i sin inledningsmatch, årets bild!

Inte med på listan:

DJ:n som förstörde herrarnas hundrametersfinal med en lång pinsam plåga för trumhinnorna i det som kändes som tjugo minuter. Man hade lätt hunnit veckosluthandla, kört två tvättmaskiner och spelat 18 hål golf innan löparna fick klartecken att gå ner i startblocken.

Återkval. Exakt hur tänkte de här..?

TV-producenternas besatthet av att följa friidrottarnas snack med sina tränare på läktaren efter exempelvis en rivning i höjdhopp eller ett misslyckat diskuskast. Varför visar tv-producenterna detta totalt ointressanta snack istället för att följa alla andra spännande aktiviteter som  samtidigt pågår inne på stadion? Jag skiter fullständigt i vad tränare och adepter snackar om efter rivningen, jag vill se vad som händer på 5000 meter!

Övertid i fotboll – 16 minuter övertid i fotboll..? En siffra som brukar bli 20 minuter innan det är färdigt eftersom det naturligtvis maskas under övertiden. Går det inte att få bort det här eländet? Typ införa effektiv speltid de sista 5 eller 10 minuterna av en match? Och… börja med avbytare och tiominutersutvisningar i sporten, titta på bandyn och lär.

Invigningar som är längre än ett ljusår.

Breaking…

---

Carolina Wikström representerade Sverige i det varma maratonloppet och sprang i mål på 2:34:20 som bästa nordbo.

Hastighetsrekord av Hassan, i alla fall i olympiska sammanhang. Det nya olympiska rekordet lyder på 2:22:55 och innebar ännu mer metall att baxa hem till Nederländerna, denna gång i form av den ädlaste som går att få i ett OS.

Det blev faktiskt även svenska medaljer i maratonloppet i Paris, men inte till Carolina Wikström eller Suldan Hassan. De fick nöja sig med att bli bästa nordbor i sina respektive klasser. Medaljerna kom istället mellan herrarnas och damernas maratonlopp i den tävling som startade sent på lördagskvällen och som gick under namnet Marathon Por Tous.

Nytt för årets 0lympiad var alltså tävlingen för ”vanliga” motionärer som via en serie utmaningar kunde kämpa om en startplats i detta unika maratonlopp.

En av de löpare som deltog i Marathon Por Tous har vi tidigare berättat om här på RW Sweden: Sofia Gottberg Norén.  Sofia hade som målsättning att springa 50 långlopp (minst maratondistans) före sin 50-årsdag. En uppgift hon lyckades med när hon sprintade in på Stockholm Stadion den 1 juni i år.

Men… Sofia har naturligtvis inga som helst planer på att varva ner. Och när hon blev en av de lyckliga vinnarna av en startplats till ”OS-maran” i Paris så sattes naturligtvis kursen mot den franska huvudstaden.

I Marathon Por Tous (Marathon för alla) fanns plats för 20 024 deltagare, löpare som i olika startgrupper från och med 21:00 på lördagskvällen gav sig  iväg på den tuffa olympiska banan.

Sofia Gottberg Norén hade en plats i den fjärde vågen och rusade iväg en halvtimme senare. Det här innebar naturligtvis att det blev en lång natt för Sofia och de andra löparna.

– Jag sprang i mål på 4:11:38, berättar Sofia efter tävlingen.

Med mattematikens hjälp kan vi därmed räkna ut att hon passerade mållinjen ungefär tjugo minuter i två på natten.

Kunde du sova någonting efter denna otroliga upplevelse?

– Absolut, sova är något jag är riktigt bra på! Det tog en stund att ta sig tillbaka till hotellet, så jag somnade nog strax före 3.

Förhoppningsvis är det här något som kommande OS-arrangör tänker upprepa. Och varför inte trycka in samtliga löpare i samma tävling som elitlöparna? Bevisligen fungerar det i alla andra maratonlopp på jorden som exempelvis Chicago Marathon, tävlingen där fjolårets segrare Sifan Hassan bevisligan sprang i samma startfält som nästan 50 000 motionärer.

Det här konceptet borde därmed inte vara ett mission impossible. Tom Cruise som smet iväg med OS-flaggan från avslutningsceremonin kanske kan tipsa kommande arrangör..?

Sofia Gottberg Norén med belöningen för 42,2 km löpning på natten i den franska huvudstaden.

Tom Cruise snor åt sig flaggan från avslutningsceremonin på Stade de France och beger sig i riktning mot nästa OS-anhalt: Los Angeles.

Suldan Hassan  sprang i mål på 2:11:21 i Paris och blev därmed bäste nordbo.

Sifan Hassan, segraren i damernas maratonlopp, och Eunice Chebichii Chumba (tionde plats) framför slottet Versailles i Paris.

Tamirat Tola rusar mot seger i OS-maran i Paris. Precis som Sifan Hassan på nytt olympiskt rekord. Tola noterades för 2:06:26.

Kinzang Lhamo från Bhutan möttes av ett öronbedövande jubel när hon kom in på upploppet av OS-maran i Paris. Tiden, strax under fyra timmar, räckte naturligtvis inte till en framskjuten placering, men på något vis blev hon ändå en av dagens stora vinnare.

I mitten av klungan syns Hellen Obiri som sprang så bra att det räckte till att kvittera ut en bronsmedalj efteråt.

Ständigt leende Dakotah Lindwurm sprang i mål på placeringen 12 med tiden  2:26:44.

Camilla Richardsson från Finland kom på plats 65 i maratonloppet i Paris med tiden 2:38:02. Till höger syns Tereza Hrochova från Tjeckien som kom på plats 26 med tiden 2:30:00.

Belgaren Abdi till vänster lade vantarna på silverpengen placeringen före Kipruto.

Sondre Moen till vänster var 18 sekunder långsammare än Suldan Hassan och fick nöja sig med att bli näst bäste skandinav.

Sondre Moen blev bäste norrman före landsmannen Mezngi.

Damernas prispall i maratonloppet i Paris: Assefa, Hassan och Obiri. Hassans tredje medalj under OS i Paris!

---