Vatican Express Marathon

Löpning och sightseeing, Rom är ett all inclusive för långdistansare!

Rom, staden som har allt, och naturligtvis även ett maratonlopp.

Bitvis trånga kullerstensgator som ska bemannas av flera tusen löpare kanske inte låter lockande, men det är naturligtvis det pris man får betala för att springa långdistans i en av världens vackraste och häftigaste städer.

Det finns, med tanke på underlaget, mer lättsprungna banor runt vår jord, men knappast lopp som erbjuder all denna skönhet. Det är nämligen mer sightseeing än en trist jakt på kilometrar i Rom.

När jag jagade amerikanska delstater i USA 2011/12 så snackade jag med Bart Yazzo, maratonglobetrottern från amerikanska Runner’s World, om vilket lopp som var hans personliga favorit runtom i världen. Efter en stunds tvekan klämde han ur sig Rom Marathon.

Vid det tillfället hade jag själv aldrig sprungit tävlingen, men jag fick möjlighet att göra det några år senare och fick därmed full förståelse för varför Bart Yasso hade fastnat för just denna mara.

Rom Marathon är nämligen så mycket mer än löpning, det är en resa genom historien, fast med nummerlapp på bröstet.

Rent logistiskt finns det saker att förbättra i loppet som exempelvis vätskekontrollerna som inte riktigt håller måttet. Det krävs mer funktionärer på plats och större områden för vätska för att det ska flyta på smidigare, helst på båda sidor i löpriktningen.

Det blir också viss trängsel på väg till startområdet, så man bör vara ute i god tid. Å andra sidan är det bara en bonus att hänga i det fantastiskt vackra start- och målområdet i Rom.

Finns det verkligen någon stadsmara runtom vår planet som kan konkurrera i skönhet med den italienska huvudstaden..?

Planetens allra vackraste start- och målområde? Mycket tyder på det. Det är nästan svårt att veta vilket håll man ska kika åt i Rom, så många sevärdheter, så lite tid…

Laddade löpare inför starten av Rom Marathon, ett lopp som bland mycket annat bjöd på kubikmetervis med sol och värme.

Det är inga breda avenyer som möter löparna i Rom, men det är naturligtvis ett pris man får betala för att njuta av löpning i en av världens vackraste städer.

En kopp kaffe eller stretching..? Personen på bilden till vänster har en något mer avslappnad attityd till långdistanslöpning…

Sammanbitna legionärer i startområdet som är där för att hålla ordning på löparna..?

Lite modernare arkitektur under de första kilometrarna av loppet, men det hinner snart gå över till förmån för något äldre byggnadsverk.

Julius Caesar i den vänstra bilden, men.. vem är det till höger? Hon ser väldigt bekant ut… Jodå, det är Jane Sturzaker från Melbourne, en klubbkamrat i Marathon Globetrotters och hemmahörande i Melbourne, Australien. Jag bodde hemma hos henne och hennes make Robert när jag nyligen cyklade i Australien. Världen är inte bara liten, den krymper…

Och helt apropå så dök det även upp en annan gemensam klubbkamrat i Marathon Maniacs på banan: Pascal Radley, ursprungligen från Ohio. Det här visade sig vara Janes marathon nummer #350, men Pascal är vassare ändå och har snart passerat 500 marathonlopp, inklusive 7 varv runt alla stater i USA. Ni läste rätt: Han har sprungit varje amerikansk delstat minst sju gånger!

Om Jane och Pascal nöjde sig med Rom Marathon? Icke. Påföljande dag stod de även på startlinjen av Vatican Express Marathon…

Drygt en mil avverkad och löparna närmar sig Vatikanstaten som dyker upp efter ungefär 15 kilometer.

Löpning utmed floden Tibern, skön sträcka av loppet som erbjuder skugga om det är solsken på femdygnsprognosen.

Vatikanstaten och Peterskyrkan, ytterligare en sevärdhet under Rom Marathon.

Jag hade redan innan startskottet bestämt mig för en tidig sorti i Rom Marathon. Jag hade en något udda uppladdning som bestod av två nätter på ett golv på en färja fram och tillbaka till Barcelona, samt en natt i cykelsadeln i Barcelona, så min kropp skrek efter sömn. Men med draghjälp från Jane Sturzaker så lyckades jag i alla fall ta mig halvvägs in i tävlingen.

Kullersten är naturligtvis påfrestande, men man glömmer ganska snabbt underlaget när man får möjlighet att fullständigt torpederas av vackra vyer under hela tävlingen.

Halvvägspunkten och därmed var det roliga över för denna gång. Men eftersom jag har sprungit tävlingen tidigare så vet jag att även andra halvan är fullständigt nerlusad med skönhet. Man springer bland annat förbi vackra Piazza del Popolo i slutet av tävlingen.

Målgång framför Coloseum i Rom, bara en sån sak!

Klart irländarna tar med sig Saint Patrick’s Day till den italienska huvudstaden!

Belöningen för 42,2 kilometer genom en av världens vackraste städer!

Upploppsrakan i Rom, vilka städer kan konkurrera med liknande vyer?

Det är mestadels dojor som gäller i startfältet i Rom, annat var det när OS 1960 avgjordes i staden och den etiopiske löparen Abebe Bikila vann loppet barfota. Det var tider det!

Så här går det när man lugnt och fredligt påstår att vikingarna hade knackat skiten ur romarna om de levt under samma tidsepok. Inte populärt…

Avslutningen av kvällen blev en reunion med klubbkamraten Jc Santa Teresa och hans fru samt nya vänner. Redan påföljande dag är Jc tävlingsledare för populära Vatican Express Marathon. Men först pasta!

 

 

---

Dagens Soundtrack: Miriam Makeba – Pata, Pata

Det finns mycket skönhet i Barcelona, men det kanske allra vackraste är något som många missar under sina korta weekendbesök i den katalanska huvudstaden: Estadi Olímpic Lluís Company. OS-arenan anno 1992.

Det var här som Sydafrika gjorde sin comeback i den olympiska familjen. Vem minns väl inte sydafrikanskan Elana Meyer och etiopiskan Derartu Tulu när de efter det tuffa 10,000-metersloppet sprang ärevarv tillsammans. Magiskt!

Men framförallt kommer väl alla ihåg den där iskalle bågskytten som avlossade den pil som tände den olympiska elden. Det är alltså ingen tillfällighet att statyn utanför det spännande olympiska museet i Barcelona föreställer en bågskytt.

Det olympiska museet ligger mittemot Olympiastadion i Barcelona på den där höjden som ligger precis bakom Plaza de España och det katalanska konstmuseet. Platsen är alltså väldigt lättillgänglig förutom att det är några höjdmetrar som ska avverkas för att ta sig upp till arenan och museet. Men det är absolut värt ett besök. Avsatt gärna minst en timme till det olympiska museet. Ett tips…

Mitt tjugotimmarsbesök i Barcelona är därmed över och nu är skutan på väg tillbaka till Rom. I morgon är jag tydligen anmäld till Rom Marathon. Uppladdningen ligger dock på källarnivå, både vad gäller löpning och de senaste dagarnas färjetur med två övernattningar på ett golv på ett ”slagskepp”, samt en natt i cykelsadeln på grund av mycket sen ankomst till Barcelona.

Jag har sprungit Rom Marathon vid ett tillfälle tidigare, så vi får se om det blir en tidig sorti i loppet denna gång. Min kropp behöver en sovmorgon. Och möjligen ett glas rom.

Olympiska museet i Barcelona, en av många höjdpunkter i Barcelona.

Välkända figurer från OS i Barcelona 1992.

Wilma Rudolph och Emil Zatopek, två OS-profiler som det går att läsa mer om inne på det olympiska museet i Barcelona.

Mark Sptiz, simmarkung och drömliraren Michael Jordan. Utanför museet i Barcelona finns ett antal fotavtryck man kan mäta sina fotvårtor med.

Nadia… OS i Montreal 1976… kärlek!

Två kända golfprofiler… Ok, en i alla fall. Slicaren till vänster borde dock få fotavtrycket placerat bredvid ”The Golden Bear” med tanke på att han kan vara den person i golfhistorien som slagit bort flest bollar på en 36-hålsrunda.

Invigningen av OS i Barcelona, en riktig höjdare!

Kommer ni ihåg bågskytten som tände den olympiska elden i Barcelona? Här är pilen som användes.

Svenska landslaget i handboll, bara en sån sak!

Och Annika Sörenstam!

Men vad i..?

Paralympics genom historien.

Och mycket annan härlig skåpmat. Olympiska museet i Barcelona innehåller det mesta i sportväg.

Diskusen Ståhl använde i senaste VM..?

Staffan Idlund, materialförvaltare i Ljusdals Bandyklubb, påstår att det inte är han som slipat skridskorna till höger. Jag tror honom inte.

Olympisk historia.

Finns en plats över för en fotbollsspelare med koppling till Barcelona? Henke Larsson..?

Känd flyfotad norrman…

Första IOK-mötet. Tror den som tog bilden hade en iPhone 2. Typ.

Fler norrmän…

Och en finne!

Och.. Barcas nya hemmaarena! Estadi Olímpic Lluís Companys. I alla fall tills Camp Nou är restaurerad.

Estadi Olímpic Lluís Companys, en underbart vacker idrottsarena som det bara är att knalla in på om man vill beskåda skönheten och ta en kopp kaffe. Ingen entrébiljett krävs.

Cykelturen genom Sydeuropa avslutades med en femmilare runt Barcelona. Nu får cykeln vila en vecka, men inte kroppen. Tydligen är jag anmäld till Rom Marathon i morgon…

 

---

Dagens Soundtrack: We’re from Barcelona – I’m from Barcelona

Dagens etapp: Olympiastadion, Barcelona – La Sagrada Familia – Camp Nou – Olympiastadion

Jag bokar aldrig hotell eller vandrarhem i förväg eftersom mycket kan hända under dagen i sadeln. Hittar jag någon fin plats jag trivs med så kan jag bita av etapperna innan det tänkta slutmålet för dagen. Det här ger alltså stort utrymme för spontanitet, men det kan även ha en liiiiiten nackdel efetersom utbudet naturligtvis minskar om man är ute i sista minuten.

När jag kom fram till Rom på eftermiddagen och äntligen hade tid att kika efter boende så insåg jag att… det här var inte riktigt bra. Hotellen kostade skjortan och lite till, och dessutom hade extremt många vandrarhem gått över till policyn att inga personer över 40 årsringar får ligga i sovsalarna. Privata rum på vandrarhemmet yes, men inte det billigare alternativet ”dorm”.

Betala 1500 riksdaler för ett hotellrum eller… ta en kryssning för en femhundring? Valet var enkelt. Jag avslutade rundan i Rom med att cykla till tågstationen Termini för att köpa en tågbiljett till hamnstaden Civitavecchia. Därifrån väntade en 24-timmarskryssning till den katalanska huvudstaden Barcelona.

Det fanns dock ett problem med kryssningen: Vi anlände klockan 2 på natten. Det blev därmed en dygnet-runt-cykling light genom vackra Barcelona. En cykeltur som gav 50 kilometer på chipskontot.

Besvikelsen över att Camp Nou såg ut som en nerskiten Bajamaja på Stockholm Marathon vändes dessutom till glädje eftersom det visade sig att Barca lirar på vackra Olympiastadion fram tills restaureringen är klar.

Vad som händer i natt? Vi testar en färja igen, dessa får som sagt även 40-plussare använda…

Civitavecchia, den italienska hamnstaden en dryg timme nordväst om Rom. En ny bekantskap, och en vacker sådan.

Jag har väl aldrig kryssat i den bemärkelsen, men transportkryssar väldigt flitigt varje år, inte minst på Medelhavet.

Sardinien, helt apropå. Jag fick lite feeling och tog tågtet till Civitavecchia när jag kommit fram till Rom. Där köpte jag biljett till Barcelona… och mellanlandade alltså på Sardinien.

Klockan tre på natten var det nog kanske bara jag som långfärdscyklade i Barcelona. Det blev starten på en fem mil lång typ dygnet-runt-sightseeing i den katalanska metropolen.

Barcelona by night…

Centrala Barcelona nära hamnen inklusive statyn över en berömd italiensk  sjöfarare med koppling till det spanska kunghuset.

Barcelona är lättnavigerat, lite känslan av New York där faktiskt. När det gäller statyn av Columbus så markerar den även platsen där Las Ramblas startar. Är man vilse så är det alltså bara att spana efter Chrille Columbus.

Jag tycker jag har varit så många gånger i Barcelona, men det finns ändå saker man missar, som exempelvis detta torg.

Intressant att även Las Ramblas kan bli mer eller mindre folktomt. Klockan fyra på morgonen kan man på uppleva denna unika händelse.

Plaza de Cataluña och La Sagrada Familia.

Bygget är på upploppet, men…

…lyftkranarna är fortfarande sysselsatta!

Liksom här! Den extra milen för att plåta skönheten Camp Nou gav alltså inte alls det resultat jag hade hoppats på, men… efter regn kommer tydligen solsken. Barcelona lirar numera på gamla Olympiastadion tills restaureringen är klar.

Gamla fina Estadi Olímpic Lluís Companys i Barcelona. Här hände det prylar 1992. Men… vi återkommer till det.

Plaza de España samt Museu Nacional d’Art de Catalunya. Två ikoniska inslag i Barcelona som ligger väldigt nära Olympiastadion.

Museu Nacional d’Art de Catalunya, Barcelona.

Barca från ovan.

Alltså… Barcelona behöver inte skämmas för det olympiska området mitt i staden. Imponerande!

Olympiastadion, men vi har alltså anledning att återkomma till denna pärla.

Barcelona med Medelhavet i förgrunden.

Hittar ni La Sagrada Familia på bilden?

---

Dagens soundtrack: Toto Cutugno – Insieme: 1992

Totti må vara kungen av Rom, men… det råder väl inga tvivel om att drottningen måste vara Wilma Rudolph, den amerikanska sprintern som tog tre guldmedaljer under OS 1960 i Rom. Två individuella guld på 100 och 200 meter och dessutom stafettguldet på 4 x 100 meter. Skapligt facit för tjejen som hade polio som liten!

Få idrottsarenor kan tävla med Stadio Olimpico i Rom med dess härliga läge och avspända atmosfär. När man känner viss stress för att besöka arenor i andra storstäder så känner man bara lugnet när man närmar sig Romas och Lazios hemmaplan. Det är väl å andra sidan kanske en helt annan stämning när det vankas fotboll, men jämfört med andra namnkunniga arenor så känns det mer som ett konfirmandläger när man närmar sig Stadio Olimpico.

1960 var Sydafrika med för sista gången på väldigt länge i OS-sammanhang, och det skulle dröja ända fram till olympiaden i Barcelona 1992 då landet återigen ansågs var rumsrent.

Kina var inte med under tävlingarna i Rom på grund av konflikten med Taiwan. Men inte inte ens Taiwaneserna var glada eftersom de tvingades tävla under namnet Formosa och inte Kina. Något de protesterade emot genom att marschera in med en skylt med texten ”Under protest”. Rörigt…

Det började dessutom hända saker inom pillerverksamheten i samband med den här olympiaden. Där dog bland annat en 23 år gammal dansk tempocyklist efter att ha knaprat amfetamintabletter. Det hände alltså grejer 1960…

Olympiastadion i Rom, en byggnad jag trampat förbi ett antal gånger men aldrig besökt förrän nu.

Curva Nord respektive Curva Sud. Lazio har lagt beslag på den norra kurvan medan Roma häckar på dess södra sida.

Komforten i stolarna klarade testet, fotbollsspelarna/ledarna i den italienska huvudstadens toppklubbar sitter bekvämt!

Prydlig ordning i Lazios omklädningsrum, jag misstänker att varje spelare har varsin städvecka under säsongen..?

Även spelarna i Roma sköter städningen med den äran och Lukakus tröja ser välstruken ut.

Zalewski och Smalling har emellertid en viss oordning när det gäller hur tröjorna hänger i omklädningsrummet. Tveksamt om de får behålla veckopengen av klubbpresidenten.

Olympiska ringar, Stadio Olimpico är alltså mer än bara fotboll.

Den guidade turen inleds med att besökarna går ner under stadion och möts av ett galleri med signerade tröjor, bara det är värt besöket.

Tröjgalleriet i Stadio Olimpico i Rom.

Tottis dojjor, bara en sån sak!

Funktionsmaterial anno OS 1960…

Löparbanorna är täckta, men det var alltså här som Wilma Rudolph stormade fram 1960 och satte tre världsrekord på 100 meter, 200 meter och stafett 4 x 100 meter.

Stolar i olympiska färger, ännu ett tecken på att det pågick något sorts event där för 64 år sedan…

Framför stadion får man än fler tecken på att det har arrangerats OS inne på stadion.

---

Dagens Soundtrack: Engmans Kapell – Norrlands Glimmande Guld

Dagens etapp: Anzio – Stadio Olimpico, Rom

Nästan, men bara nästan kalasstart på dagen. Med 20 sköna kilometrar i sadeln slog jag mig ner på ett skönt café och sippade på en ”americano” samtidigt som jag ringde upp gamla kollegan Rebecca Hjelm på FaceTime.

Det var dagen D, rättningen av sista deltävlingen i Mellotävlingen. En tävling på min gamla arbetsplats DHL Sales som har pågått ända sedan människan lärde sig behärska elden. Typ.

Jag har inte lyssnat en sekund på någon av årets mello-låtar, men det har gått bra ändå med tippandet och inför finalen så låg jag faktiskt i delad ledning. Och.. jag skulle naturligtvis ha legat i ensam ledning om det inte vore för att jag fick feeling och gissade att Peppe Lindholm och Engmans Kapell skulle dra en finalplats i en av deltävlingarna. Så var ej fallet och jag missade därmed viktiga poäng som hade behövts för att bärga segern i denna mycket prestigefyllda tävling.

När poängen lästes upp under mitt kaffestopp i den lilla italienska staden Ardea, så visade det sig att jag var en poäng bakom segraren Olov Lundh (inte den långe!). Jag missade därmed ett helt års rättighet att skryta om mina mello-kunskaper (i själva verket ganska obefintliga) och rätten att pika mina forna kolleger.

Surt, men allt är naturligtvis Peppe Lindholms fel. Han får väl gottgöra det på något vis. Antingen genom en kopp kaffe på Camp Järvsö eller.. att jag får ersätta honom som trummis i Engmans Kapell. Då blir det finalplats.

Olympiastadion i Rom är numera nådd och i går seglade det dessutom in en anmälan till Rom Marathon. Jag har emellertid några dagar på mig att ångra beslutet, jag ska stämma av med kroppen på fredag. Jag är lite osäker på om jag i nuvarande skick orkar trumma på runt Rom…

Alla vägar bär till Rom och de har en tendens att alltid göra det. Det har blivit otaliga cykelbesök i staden, man tröttnar aldrig på den italienska huvudstaden.

Forum Romanum, Rom.

---