Olympia2Olympia: Estadi Olímpic Lluís Companys – OS 1992 i Barcelona

Dagens Soundtrack: We’re from Barcelona – I’m from Barcelona

Dagens etapp: Olympiastadion, Barcelona – La Sagrada Familia – Camp Nou – Olympiastadion

Jag bokar aldrig hotell eller vandrarhem i förväg eftersom mycket kan hända under dagen i sadeln. Hittar jag någon fin plats jag trivs med så kan jag bita av etapperna innan det tänkta slutmålet för dagen. Det här ger alltså stort utrymme för spontanitet, men det kan även ha en liiiiiten nackdel efetersom utbudet naturligtvis minskar om man är ute i sista minuten.

När jag kom fram till Rom på eftermiddagen och äntligen hade tid att kika efter boende så insåg jag att… det här var inte riktigt bra. Hotellen kostade skjortan och lite till, och dessutom hade extremt många vandrarhem gått över till policyn att inga personer över 40 årsringar får ligga i sovsalarna. Privata rum på vandrarhemmet yes, men inte det billigare alternativet ”dorm”.

Betala 1500 riksdaler för ett hotellrum eller… ta en kryssning för en femhundring? Valet var enkelt. Jag avslutade rundan i Rom med att cykla till tågstationen Termini för att köpa en tågbiljett till hamnstaden Civitavecchia. Därifrån väntade en 24-timmarskryssning till den katalanska huvudstaden Barcelona.

Det fanns dock ett problem med kryssningen: Vi anlände klockan 2 på natten. Det blev därmed en dygnet-runt-cykling light genom vackra Barcelona. En cykeltur som gav 50 kilometer på chipskontot.

Besvikelsen över att Camp Nou såg ut som en nerskiten Bajamaja på Stockholm Marathon vändes dessutom till glädje eftersom det visade sig att Barca lirar på vackra Olympiastadion fram tills restaureringen är klar.

Vad som händer i natt? Vi testar en färja igen, dessa får som sagt även 40-plussare använda…

Civitavecchia, den italienska hamnstaden en dryg timme nordväst om Rom. En ny bekantskap, och en vacker sådan.

Jag har väl aldrig kryssat i den bemärkelsen, men transportkryssar väldigt flitigt varje år, inte minst på Medelhavet.

Sardinien, helt apropå. Jag fick lite feeling och tog tågtet till Civitavecchia när jag kommit fram till Rom. Där köpte jag biljett till Barcelona… och mellanlandade alltså på Sardinien.

Klockan tre på natten var det nog kanske bara jag som långfärdscyklade i Barcelona. Det blev starten på en fem mil lång typ dygnet-runt-sightseeing i den katalanska metropolen.

Barcelona by night…

Centrala Barcelona nära hamnen inklusive statyn över en berömd italiensk  sjöfarare med koppling till det spanska kunghuset.

Barcelona är lättnavigerat, lite känslan av New York där faktiskt. När det gäller statyn av Columbus så markerar den även platsen där Las Ramblas startar. Är man vilse så är det alltså bara att spana efter Chrille Columbus.

Jag tycker jag har varit så många gånger i Barcelona, men det finns ändå saker man missar, som exempelvis detta torg.

Intressant att även Las Ramblas kan bli mer eller mindre folktomt. Klockan fyra på morgonen kan man på uppleva denna unika händelse.

Plaza de Cataluña och La Sagrada Familia.

Bygget är på upploppet, men…

…lyftkranarna är fortfarande sysselsatta!

Liksom här! Den extra milen för att plåta skönheten Camp Nou gav alltså inte alls det resultat jag hade hoppats på, men… efter regn kommer tydligen solsken. Barcelona lirar numera på gamla Olympiastadion tills restaureringen är klar.

Gamla fina Estadi Olímpic Lluís Companys i Barcelona. Här hände det prylar 1992. Men… vi återkommer till det.

Plaza de España samt Museu Nacional d’Art de Catalunya. Två ikoniska inslag i Barcelona som ligger väldigt nära Olympiastadion.

Museu Nacional d’Art de Catalunya, Barcelona.

Barca från ovan.

Alltså… Barcelona behöver inte skämmas för det olympiska området mitt i staden. Imponerande!

Olympiastadion, men vi har alltså anledning att återkomma till denna pärla.

Barcelona med Medelhavet i förgrunden.

Hittar ni La Sagrada Familia på bilden?

---

Dagens soundtrack: Toto Cutugno – Insieme: 1992

Totti må vara kungen av Rom, men… det råder väl inga tvivel om att drottningen måste vara Wilma Rudolph, den amerikanska sprintern som tog tre guldmedaljer under OS 1960 i Rom. Två individuella guld på 100 och 200 meter och dessutom stafettguldet på 4 x 100 meter. Skapligt facit för tjejen som hade polio som liten!

Få idrottsarenor kan tävla med Stadio Olimpico i Rom med dess härliga läge och avspända atmosfär. När man känner viss stress för att besöka arenor i andra storstäder så känner man bara lugnet när man närmar sig Romas och Lazios hemmaplan. Det är väl å andra sidan kanske en helt annan stämning när det vankas fotboll, men jämfört med andra namnkunniga arenor så känns det mer som ett konfirmandläger när man närmar sig Stadio Olimpico.

1960 var Sydafrika med för sista gången på väldigt länge i OS-sammanhang, och det skulle dröja ända fram till olympiaden i Barcelona 1992 då landet återigen ansågs var rumsrent.

Kina var inte med under tävlingarna i Rom på grund av konflikten med Taiwan. Men inte inte ens Taiwaneserna var glada eftersom de tvingades tävla under namnet Formosa och inte Kina. Något de protesterade emot genom att marschera in med en skylt med texten ”Under protest”. Rörigt…

Det började dessutom hända saker inom pillerverksamheten i samband med den här olympiaden. Där dog bland annat en 23 år gammal dansk tempocyklist efter att ha knaprat amfetamintabletter. Det hände alltså grejer 1960…

Olympiastadion i Rom, en byggnad jag trampat förbi ett antal gånger men aldrig besökt förrän nu.

Curva Nord respektive Curva Sud. Lazio har lagt beslag på den norra kurvan medan Roma häckar på dess södra sida.

Komforten i stolarna klarade testet, fotbollsspelarna/ledarna i den italienska huvudstadens toppklubbar sitter bekvämt!

Prydlig ordning i Lazios omklädningsrum, jag misstänker att varje spelare har varsin städvecka under säsongen..?

Även spelarna i Roma sköter städningen med den äran och Lukakus tröja ser välstruken ut.

Zalewski och Smalling har emellertid en viss oordning när det gäller hur tröjorna hänger i omklädningsrummet. Tveksamt om de får behålla veckopengen av klubbpresidenten.

Olympiska ringar, Stadio Olimpico är alltså mer än bara fotboll.

Den guidade turen inleds med att besökarna går ner under stadion och möts av ett galleri med signerade tröjor, bara det är värt besöket.

Tröjgalleriet i Stadio Olimpico i Rom.

Tottis dojjor, bara en sån sak!

Funktionsmaterial anno OS 1960…

Löparbanorna är täckta, men det var alltså här som Wilma Rudolph stormade fram 1960 och satte tre världsrekord på 100 meter, 200 meter och stafett 4 x 100 meter.

Stolar i olympiska färger, ännu ett tecken på att det pågick något sorts event där för 64 år sedan…

Framför stadion får man än fler tecken på att det har arrangerats OS inne på stadion.

---

Dagens Soundtrack: Engmans Kapell – Norrlands Glimmande Guld

Dagens etapp: Anzio – Stadio Olimpico, Rom

Nästan, men bara nästan kalasstart på dagen. Med 20 sköna kilometrar i sadeln slog jag mig ner på ett skönt café och sippade på en ”americano” samtidigt som jag ringde upp gamla kollegan Rebecca Hjelm på FaceTime.

Det var dagen D, rättningen av sista deltävlingen i Mellotävlingen. En tävling på min gamla arbetsplats DHL Sales som har pågått ända sedan människan lärde sig behärska elden. Typ.

Jag har inte lyssnat en sekund på någon av årets mello-låtar, men det har gått bra ändå med tippandet och inför finalen så låg jag faktiskt i delad ledning. Och.. jag skulle naturligtvis ha legat i ensam ledning om det inte vore för att jag fick feeling och gissade att Peppe Lindholm och Engmans Kapell skulle dra en finalplats i en av deltävlingarna. Så var ej fallet och jag missade därmed viktiga poäng som hade behövts för att bärga segern i denna mycket prestigefyllda tävling.

När poängen lästes upp under mitt kaffestopp i den lilla italienska staden Ardea, så visade det sig att jag var en poäng bakom segraren Olov Lundh (inte den långe!). Jag missade därmed ett helt års rättighet att skryta om mina mello-kunskaper (i själva verket ganska obefintliga) och rätten att pika mina forna kolleger.

Surt, men allt är naturligtvis Peppe Lindholms fel. Han får väl gottgöra det på något vis. Antingen genom en kopp kaffe på Camp Järvsö eller.. att jag får ersätta honom som trummis i Engmans Kapell. Då blir det finalplats.

Olympiastadion i Rom är numera nådd och i går seglade det dessutom in en anmälan till Rom Marathon. Jag har emellertid några dagar på mig att ångra beslutet, jag ska stämma av med kroppen på fredag. Jag är lite osäker på om jag i nuvarande skick orkar trumma på runt Rom…

Alla vägar bär till Rom och de har en tendens att alltid göra det. Det har blivit otaliga cykelbesök i staden, man tröttnar aldrig på den italienska huvudstaden.

Forum Romanum, Rom.

---

 

Dagens Soundtrack: Stonecake – Tuesday Afternoon

Dagens etapp: Terracina – Anzio, Italien

Poddar, motvindens värsta fiende. Med en konstant motvind, i det här fallet sex sekundmeter, är det närmast obligatoriskt med trådlösa hörlurar för att få bort det där malande irriterande ljudet som viner i öronen. Och vad är väl då bättre än en podd.

Fotbollspodden When We Were Kings passar naturligtvis alla tillfällen, men extra bra för långfärdscykling eftersom avsnitten är typ längre än Öresundsbron.

När man i normala fall endast har en timmes lunchrast att plöja igenom vanliga poddar så går det alltså åt nästan hela veckans lunchraster för att ta sig från punkt A till B när man lyssnar på WWWK. Detta trots att jag fuskar med att ha ljudet på hastigheten 1.25 för att speeda upp Erik Niva.

Eftersom avsnitten dessutom är omöjliga att bita av efter en timme (man går på händerna om man inte får plöja igenom avsnitten rakt upp och ner) så spar jag numera avsnitten tills jag verkligen har tid att avnjuta dem, d.v.s. i cykelsadeln.

I dag hade turen äntligen kommit till dubbelavsnittet om Fiorentina, min italienska favoritklubb. Serie A-laget som bland annat tränats av Svennis, men som framförallt är synonym med argentinske målsprutan Batistuta. Där spelade under en turbulent period även galningen Edmundo, en spelare som sällan blev långvarig i sina klubbar och som gick under öknamnet ”O Animal” (Odjuret). En spelare som bland annat representerat Rio-klubben Flamengo.

Totalt därmed drygt fem timmars utsökt fotbollsgodis från Florens (och Rio), timmar som mentalt dämpade motvinden med flera sekundmeter.

Kanske det var en tillfällighet, men som på beställning dök det faktiskt mitt under poddavsnittet upp ett gäng flamingos typ en järnnia från cykelvägen. Inga odjur dock, inte ens Edmundo.

Lungomare Di Terracina, dagens startpunkt.

Flamingos och sothönor trivs som en fiskpinne i fritösen i Parco Nazionale del Circeo.

Cyklister som gjorde det enda kloka beslutet och cyklade i sydlig rikting, med vind i ryggen…

---

Dagens Soundtrack: Bonnie Tyler – Have You Ever Seen the Rain?

Dagens etapp: Mondragone – Terracina

Knappt åtta mil i cykelsadeln och det är så dagarna brukar se ut numera. Tidigare var det en skamgräns på 100 km om dagen som bara fick underskridas om man typ hade 30 sekundmeter motvind och spruckna hemorrojder.

Tiderna förändras alltså, men kanske till det bättre? Jag får inte längre dåligt samvete över att börja kika på hotell redan under tidiga eftermiddagar.

Med ca 80 km om dagen så behöver man ej heller stressa iväg på morgonkulan. Man kan unna sig både en fjärde och femte kopp kaffe innan man ”sadlar hästen” och rullar iväg.

Rimligtvis är det alltså bara en dag kvar till Olympiastadion i Rom, men… varför stressa? Det finns dessutom mycket skönhet att checka av på vägen mot den eviga staden, så det får nog därmed bli ännu en övernattning vid den vackra italienska kusten.

Påven får alltså vänta ytterligare en dag på min ankomst. Hoppas han inte tar illa upp.

Kustremsan norr om Neapel fortsätter att leverera ögongodis. Dessutom mestadels plant och en hel del cykelvägar utmed strandpromenaderna. All inclusive!

Förmiddag med sol, eftermiddag regn. Kändes som fyra årstider i Italien under dagen.

Gaeta. vacker kuststad med en hel armada med båtar:

Gaeta, Italien.

Sperlonga, Italien.

Dramatiskt kustlandskap där väg SR213 är framdragen.

---