Olympia2Olympia: Tärningen är kastad

 

Dagens Soundtrack: Stonecake – Tuesday Afternoon

Dagens etapp: Terracina – Anzio, Italien

Poddar, motvindens värsta fiende. Med en konstant motvind, i det här fallet sex sekundmeter, är det närmast obligatoriskt med trådlösa hörlurar för att få bort det där malande irriterande ljudet som viner i öronen. Och vad är väl då bättre än en podd.

Fotbollspodden When We Were Kings passar naturligtvis alla tillfällen, men extra bra för långfärdscykling eftersom avsnitten är typ längre än Öresundsbron.

När man i normala fall endast har en timmes lunchrast att plöja igenom vanliga poddar så går det alltså åt nästan hela veckans lunchraster för att ta sig från punkt A till B när man lyssnar på WWWK. Detta trots att jag fuskar med att ha ljudet på hastigheten 1.25 för att speeda upp Erik Niva.

Eftersom avsnitten dessutom är omöjliga att bita av efter en timme (man går på händerna om man inte får plöja igenom avsnitten rakt upp och ner) så spar jag numera avsnitten tills jag verkligen har tid att avnjuta dem, d.v.s. i cykelsadeln.

I dag hade turen äntligen kommit till dubbelavsnittet om Fiorentina, min italienska favoritklubb. Serie A-laget som bland annat tränats av Svennis, men som framförallt är synonym med argentinske målsprutan Batistuta. Där spelade under en turbulent period även galningen Edmundo, en spelare som sällan blev långvarig i sina klubbar och som gick under öknamnet ”O Animal” (Odjuret). En spelare som bland annat representerat Rio-klubben Flamengo.

Totalt därmed drygt fem timmars utsökt fotbollsgodis från Florens (och Rio), timmar som mentalt dämpade motvinden med flera sekundmeter.

Kanske det var en tillfällighet, men som på beställning dök det faktiskt mitt under poddavsnittet upp ett gäng flamingos typ en järnnia från cykelvägen. Inga odjur dock, inte ens Edmundo.

Lungomare Di Terracina, dagens startpunkt.

Flamingos och sothönor trivs som en fiskpinne i fritösen i Parco Nazionale del Circeo.

Cyklister som gjorde det enda kloka beslutet och cyklade i sydlig rikting, med vind i ryggen…

---

Dagens Soundtrack: Bonnie Tyler – Have You Ever Seen the Rain?

Dagens etapp: Mondragone – Terracina

Knappt åtta mil i cykelsadeln och det är så dagarna brukar se ut numera. Tidigare var det en skamgräns på 100 km om dagen som bara fick underskridas om man typ hade 30 sekundmeter motvind och spruckna hemorrojder.

Tiderna förändras alltså, men kanske till det bättre? Jag får inte längre dåligt samvete över att börja kika på hotell redan under tidiga eftermiddagar.

Med ca 80 km om dagen så behöver man ej heller stressa iväg på morgonkulan. Man kan unna sig både en fjärde och femte kopp kaffe innan man ”sadlar hästen” och rullar iväg.

Rimligtvis är det alltså bara en dag kvar till Olympiastadion i Rom, men… varför stressa? Det finns dessutom mycket skönhet att checka av på vägen mot den eviga staden, så det får nog därmed bli ännu en övernattning vid den vackra italienska kusten.

Påven får alltså vänta ytterligare en dag på min ankomst. Hoppas han inte tar illa upp.

Kustremsan norr om Neapel fortsätter att leverera ögongodis. Dessutom mestadels plant och en hel del cykelvägar utmed strandpromenaderna. All inclusive!

Förmiddag med sol, eftermiddag regn. Kändes som fyra årstider i Italien under dagen.

Gaeta. vacker kuststad med en hel armada med båtar:

Gaeta, Italien.

Sperlonga, Italien.

Dramatiskt kustlandskap där väg SR213 är framdragen.

---

Dagens soundtrack: Sven-Bertil Taube – Så skimrande var aldrig havet

Dagens etapp: Stadio Diego Armando Maradona, Neapel – Mondragone

Nästa anhalt på olympiaturnén blir Olympiastadion i Rom, en arena jag har passerat flera gånger tidigare med cykel, men aldrig besökt invändigt. Den här gången är det meningen att det ska ske och förhoppningsvis i samband med Romas nästa hemmamatch på söndag.

På söndag brakar även Rom Marathon igång. Det går fortfarande att anmäla sig, men jag kan inte påstå att löparformen är den ultimata. Jag sprang loppet 2014, så kanske det är läge att ställa sig på startlinjen 10 år senare? Vi får se. Jag har några kilometer i cykelsadeln att tänka igenom beslutet…

För er som ska springa i Rom och är sugen på fler fysiska aktiviteter så kommer Vatikanstaten Marathon att avgöras dagen efter Rom Marathon. I princip så är det bara starten som går i Vatikanstaten, därefter är det löpning på en vändbana utmed Tibern resten av tävlingen. Man springer en mile (1609 meter) söderut där vändpunkten är och springer sedan tillbaka tills proceduren har upprepats tillräckligt många gånger så att det blir en mara.

Jag sprang Vatikanstaten Marathon under fjolåret och då var det typ ett 20-tal löpare på startlinjen. Det blir väl något liknande i år, men utan undertecknad. Det handlar emellertid inte om någon bannlysning av påven, utan mer om att jag har sett tillräckligt av Tibern.

Tävlingen är i vilket fall godkänd för att tillgodoräkna sig som Vatikanen för alla medlemmar i Marathon Globetrotters. Så… här finns en fin möjlighet att skrapa ihop två länder utan någon större logistisk ansträngning. Dagens dubbel!

Stor fet cykel på tågvagnen, dags att vakna SJ..? Sverige är ett stort U-land när det gäller att transportera cyklar på tåg. I Neapel är det busenkelt, den korta transporten till Stadio Diego Armando Maradona gick därmed galant.

Curva A vs Curva B. Visst låter väl ändå Curva A betydligt läskigare..?

Lungomare di Via Napoli. Oavsett vilken planhalva man väljer i Italien så är man garanterad mycket ögongodis.

Lago d’Averno med Tyrrenska havet i bakgrunden.

Diego dyker upp överallt, går inte ens att skyffla i sig en fingerborg espresso på ett café förrän han dyker upp!

Lågsäsong utmed italienska kusten gör det gynnsamt att turista under den här perioden. Fina hotell med vandrarhemspriser typ mest överallt. Lördag hela veckan alltså för bekväma långfärdscyklister som saknar disciplinen att resa sitt tält…

---

Dagens Soundtrack: Volcano Man – Will Ferrell, My Marianne

Vesuvius, den mäktiga vulkanen en mil söder om Neapel, är fortfarande aktiv och sprattlade senast till 1944. Mer känd är naturligtvis utbrottet 79 f.kr. som ödelade städer som exempelvis Pompeji och Herculaneum. Ungefär 2000 personer dog i Pompeji och totala dödssiffran för hela området var ungefär 16,000 under vulkanutbrottet.

Vulkaner är farliga grejer, inte minst Vesuvius. Tacka vet jag då istället en pizza vesuvio. Och kan det finnas någon lämpligare plats i Neapel än att inta en vesuvio på Pizzeria Santa Maradona? Eller på Pizzeria Il tempio di Maradona? Båda ligger runt det lilla torget Largo Maradona i stadsdelen Quartieri Spagnoli i Neapel, men det kryllar naturligtvis av pizzerior över hela stan som hyllar den argentinske fotbollsikonen.

Vid Largo Maradona finns en stor muralmålning av Maradona och ett helt smörgåsbord med graffitimålningar föreställandes den store fotbollshjälten. Och.. extremt många turister som trängs på den lilla ytan för att hylla den bortgångne Napolispelaren.

Om mina kalkyler stämmer så är nog Largo Maradona dessutom en riktigt bra plats att fly till om Vesuvius får ett nytt utbrott eftersom Quartieri Spagnoli ligger lite högre upp i Neapel. Om katastrofen är framme så är jag nämligen säker på att man kan fortsätta äta sin vesuvio i lugn ro på Pizzeria Santa Maradona utan att behöva plaska omkring i lava. Eller tomatsås.

Neapel, så mycket mer än pizza och fotboll!

Pompeji

Pompeji

Pompeji

Pompeji

Pompeji

Pompeji

Pompeji

Pompeji

Pompeji

Pompeji

Pompeji

Largo Maradona, Neapel

Largo Maradona, Neapel

Largo Maradona, Neapel

Largo Maradona, Neapel

---

Dagens Soundtrack: Rodrigo – La mano de Dios (Homenaje a Diego Maradona)

Jag har tidigare bara touchat vid Neapels centrala delar och inte gett staden en ärlig chans. Typ, varför stanna i Neapel när välstädade storebrorsan Rom bara finns runt hörnet? Den stökiga hamnstaden har därmed aldrig lockat. Inte förrän nu.

Napolis klassiska fotbollsarena São Paulo bytte för drygt tre år sedan, med anledningen av att stadens store ikon gick bort, namn till Stadio Diego Armando Maradona. Med anledning av att jag nyligen gjorde en resa i hans fotspår i Sydamerika och bland annat besökte arenan med samma namn i Buenos Aires, hemmaplan för hans moderklubb Argentinos Juniors, var det därmed alltför frestande att inte besöka arenan.

Min sejour  i Neapel var emellertid inplanerad att endast stanna vid just fotbollsanläggningen. Stökiga storstäder har aldrig varit riktigt min melodi, men eftersom besöket inföll samtidigt som Napoli spelade hemmamatch mot Torino så var valet enkelt att förlänga vistelsen några dagar.

Det fanns därmed tid till att förälska sig i de charmerande (och fortfarande lite halvstökiga) små kullerstensgatorna i den gamla stadskärnan. Och precis som Rom behöver man ingen karta över staden med alla turistsevärdheter, man springer ändå på dessa i varje gathörn.

När det gäller dagen D, fotbollsmatchen mellan Napoli och Torino, så kryddades den med besök i fantastiska Pompei. Däremellan skulle jag även via modern teknik direktrapportera bandy för Ljusdals-Posten när Ljusdals Bandyklubb spelade en viktig kvalmatch mot Motala som kunde innebära en plats i nästa säsongs elitserie.

Exakt här dök en logistisk kullerbytta upp. Matchen mellan Ljusdal – Motala pågick mellan 19-21, medan matchen mellan Napoli – Torino startade 20:45. Insläppet till Stadio Diego Armando Maradona i Neapel öppnade redan 18:30, men… stängdes bara en kvart efter det att matchen börjat enligt min information.

Jag kunde därmed inte släntra in på arenan sedan bandymatchen var över och tvingades därför till det radikala beslutet att direktrapportera bandymatchen från läktaren. Rapporteringen fungerade lyckligtvis klockrent ända fram tills fotbollsmatchen startade då många av de 45,000 åskådarna var indragna i ett digitalt slagsmål. Direktsändningen av bandymatchen frös därmed till under ett par obehagliga minuter på läktaren.

Allt redde i alla fall ut sig och så gjorde det även på bandyplanen. Jag kommer förmodligen aldrig att glömma var jag satt någonstans när klassiska Ljusdals Bandyklubb återigen gick upp i elitserien. Jag satt på Stadio Diego Armando Maradona i Neapel. Jag tror dessutom att jag hade exakt samma känsla som Napolis supportrar när laget tog scudetton för första gången 1987…

Hostel Mancini, dock inte döpt efter en av mina favoritspelare Roberto Mancini, men väl anledningen till att jag valde detta utmärkta vandrarhem i centrala Neapel mycket nära järnvägsstationen.

Uppehållsrummet i Hostel Mancini är målat som en hyllning till Napoli av den finsk- och svenskspråkige ägaren till vandrarhemmet.

Neapel, en stad lätt att föräslska sig i om man bara ger den chansen.

”Torktumlare” på varje balkong i Neapel…

Sevärdheterna finns, precis som i Rom, överallt. Man behöver ingen karta att finna dessa. Bättre att bara strosa omkring och ramla på alla häftiga byggnadsverk.

Neapel, som en bal på slottet!

Neapel

Neapel

 

Neapel

Neapel

Enkelriktade gator..?

Diego ledde sitt Napoli till två titlar i italienska ligan 86/87 samt 89/90, och dessutom UEFA-cupen 88/89.

Curva A, visst låter det lite obehagligt..?

Dags för möte i Serie A mellan Napoli – Torino.

Hur det gick i elitseriekvalet i bandy? Kul att ni frågar!

Matchen mellan Ljusdal och Motala slutade 6-6 efter stor dramatik. Resultatet innebär därmed att… Ljusdal är tillbaka i elitserien, bandyns finrum!

---