Svett i fallna soldaters ära

Här har ni honom. Han heter Nils Wallfält, men jag kallar honom för Mr Teknik. Jag har tränat ganska få pass för honom – FÖR få, helt uppenbart, för när han sätter tänderna i ens svagheter behöver han oftast bara säga ett par ord, en liten mening för att det ska bli SÅ mycket bättre. Senast handlade det om ryck och den här gången front squats, alltså knäböj med stången fram på axlarna. Jag har hatat front squats förut. Det har varit en av mina dödsfiender inom crossfit. Sanningen är att jag har många dödsfiender inom crossfit – pullups, front squats, toes to bar – listan kan göras lång. Egentligen är ju Crossfit Nordic som Mordor och jag är Frodo. Ni hajar, det är många övningar som jag HATAR och är rädd för.

Förut – i livet före morgonens pass med Nils – brukade jag gå ner rakt och fint, men sen säckade hela jag ihop och när jag skulle upp sjönk bröstryggen framåt och rumpan gick upp före allt annat. FAIL! Jag har provat allt. Tryckt upp armbågarna, försökt tänkta på att pressa fram höften och räta på ryggen, men varje gång med samma skräpresultat.

Så sa Mr Teknik det: ”Tänk att du ska pressa upp stången med armarna när du reser dig upp.”

Voilá! Så klart! Så dum jag har varit. Det är väl klart att man ska göra så! Ryggen tycker att det är tungt. Jag håller i stången med händerna. Ja men så hjälp till med armarna då! Jag har aldrig gjort så snygga front squats någonsin! Vissa personer, till exempel Nils, har förmågan att med små små medel pinpointa exakt vad man behöver hjälp med. Helt otroligt! Jag är ju inte den som strösslar epitet omkring mig hur som helst, men Nils är utan tvekan Mr Teknik.

Nu ska den här endorfinhöga kroppen sitta i soffan och jobba med nummer 4 av Women’s Health. Man kan inte säga annat än att vi är i framkant!