Blogg

Som en sabla bergsget!


Snöskor alltså! Det är ju skiten på vintern. Slår ju skidor varje dag i veckan!

Jag har varit i snön i Jukkasjärvi och sovit i isrum, druckit vargtass ur isglas och åkt spark. Ja, jag har bott på Ishotellet. Det var superfint, och vi fick dessutom en dag av strålande, vindstilla sol på lördagen, så då skulle vi ut och frilufsa tänkte vi. ”Skidor, schmidor”, tänkte jag. ”Nä, nu säger jag ajöss till bakhalt och trassel med smala och långa skidor”. Vi bestämde oss för att hyra snöskor i stället och vilket lyckokast det var! Rätt ut i skogen bara! Först mesade vi omkring lite i skoterspåren, men sen bar det upp på berget, i princip helt obanat. Superskoj! Man var ju som en bergget med sugkoppar under fötterna. Det gick att gå liksom rätt upp utan att halka bakåt, nästan. Så himla kul! Och så himla svettigt. Vi hade lånat overaller på hotellet, men min åkte ner till midjan redan innan vi hade kommit fram till berget och börjat gå uppför. Svettiga och törstiga blev vi. Som tur var fanns det gott om snö man kunde äta på berget. (Senast jag åt snö var på en nyårsnatt i 2000-talets begynnelse, utanför en festlokal i Uppsala, när jag inte orkade stå i kö i baren för att få ett glas vatten… Väldigt ovärdigt att sitta och skyffla i sig snö på trappan i balklänning och klackar. Kändes bättre ute i den rena naturen.)


Nu är jag dock tillbaka i det regntunga Stockholm. Men regntungt eller inte, jag fick börja måndagen med ett tangerat pers i frivändning – wohoo! Jag räknar det som ett nytt pers eftersom det var ungefär 100 gånger snyggare än senast jag tog samma vikt. Då fick jag upp stången, men inte upp på axlarna, så jag fick liksom hålla kvar den och sedan krypa in med kroppen under den. Inte snyggt. Idag small det bara till, tack vare coach Javad som sa åt mig att bli lite arg och inte stå och vänta för länge med händerna på stången, utan bestämma mig när jag står upp och sedan bara gå fram och rycka upp skiten. En bra taktik, visade det sig. Ett steg närmare mot att kunna frivända upp min egen kroppsvikt. Nu hade vi lite ont om tid idag, men annars kan jag nästan lova att det hade blivit ett nytt PR på riktigt.


Senaste numret av Runner’s World!

  • Runclubs – därför vill alla springa tillsammans
  • Guide: 16 snabbare löparskor
  • Löparens fem bästa sommarpass
  • Spring snabbare: Andreas Almgren har skrivit en bok
  • Spring långsammare: #slowrunning – en inkluderande trend
  • 6 ”sanningar” om kost och träning
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Premiärmilen – Race Report (uncut version)


Det gick inte som planerat idag. Långt ifrån. Värdelöst skulle man kunna säga. Om det är nån som är nyfiken så blev tiden 38.22. Premiärmilen 2015 blir ytterligare ett lopp att lägga till kategorin ”glömma-bort-och-aldrig-mer-nämna-tiden-lopp”. Den kategorin verkar bara bli större och större för varje år som går. Främst är det millopp som tenderar till att hamna där. 38.22 hade jag ganska exakt efter milen på senaste halvmaran och då kändes kroppen lätt. Det gjorde den inte idag. Redan efter 2km kom första tankarna på att bryta, då är det svårt att göra ett bra lopp. Men vi tar det väl från början…

Vaknade med en okej känsla, sommartiden kändes inte alls i kroppen och det regnade ingenting ute i Solna vid 8-tiden så hoppet om hyffsade förutsättningar började snabbt infinna sig. Frukost, lite slösurfande, obligatoriskt toabesök x2, väderkoll var femte minut och sen var det dags att bege sig. Klädvalet blev inte så svårt som jag trodde. Korta tights, underställströja, t-shirt, vantar och keps. Klart å betalt.

Ovanligt lite folk på tuben ut, kanske avskräckte vädret en del. Att kliva ut från universitetets t-banestation var ingen höjdare. Möttes av snålblåst, lätt duggregn i ansiktet och en ganska dålig känsla som sa att det här kommer bli rätt jobbigt. På den lilla vandringen över universitetsområdet mot starten fick jag lite flashbacks till maradebuten i Stockholm 2012, det där loppet som gått till historien för sitt minst sagt usla och bedrövliga väder. 

Jag och brorsan hoppade in i på universitetet för att slippa stå ute och slängde av oss alla överdragskläder, kortbrallor kändes helt rätt trots allt när man kom ut. Är det lopp så är det. In med grejjerna i förvaringen och sen lite uppvärmning för att inte förfrysa helt. Lyckades positionera mig ganska bra i starten och träffade på några bekanta ansikten bla Gabriel från jogg (kul å träffas), min vapendragare Robert som skulle gå för sub36 och Agnes som höll Sundsvallsfanan högt genom att komma 6:a i damklassen.

Pang så var vi iväg. Första kilometern på millopp brukar alltid kännas lätt, men inte idag. Det var tungt från första metern, särskilt i låren. Klockade den på 3.32 men tappade sen all fart i motvinden och hade inget tryck i benen alls. Hade heller inget pannben att kunna kompensera det med, det var bara allmänt bedrövligt. Ännu bedrövligare var den nya bansträckningen med lera upp till knäna. Överlägset sämst idag. Vid varvningen övervägde jag starkt att kliva av bara för att slippa alltihopa. Bet dock ihop och prövade istället att öka farten lite med håll som resultat. Kul! Sista varvet sket jag fullständigt i tider, nu handlade det bara om att ta sig i mål. Lagom till sista kilometern släppte hållet och mäktade faktiskt med en spurt på upploppet även om det inte var nån särskilt vacker syn.

Mötte upp min Team kompis Sanna i målet som hade sitt roliga framför sig, själv var jag bara glad att ha tagit mig i mål utan att ha brutit. Ser oförskämt glad och pigg ut på bilderna nedan, men bilderna ljuger, sådär glad var jag verkligen inte.

Foto: Jakob Zander

Tog en evighet att hämta ut överdragskläderna, skärpning Premiärmilen, det där måste gå mycket smidigare. Duschen efteråt var magisk, kanske den skönaste duschen det här året. Efteråt pizza med brorsan, hans sambo Karro, min polare Nille och hans sambo Jenny som alla sprungit loppet och var nöjda. Sen väntade en lång bilfärd hem till Svallet där vi möttes av snöfall ju längre norrut vi kom

 

Nä, premiärmilen 2015 gick inte riktigt enligt planerna. 10km är inte min grejj och kommer heller aldrig att bli. Ändå envisas man med att springa millopp, trots allt är det ju ändå rätt coolt med en bra tid på milen. Nån gång kanske man får till det. Eventuellt. Men det blev åtminstone ett bra träningspass. Nu tar jag sats mot Rotterdam Marathon, då jävla ska det springas fort. Marathon, det är min påse!

/Hörs


Antal kommentarer: 1


Sanna Bryngelsson

Grymt jobbat! Det var kallt blåsigt och halt. Härligt att läsa ditt senaste inlägg(30/3).



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Veckans triathlet: Carl-Emil Bengtsson
Blogg

Veckans triathlet: Carl-Emil Bengtsson


Namn: Carl-Emil Bengtsson
Ålder: 30 år
Längd: 196 cm
Vikt: 79 kg
Klubb: 338 Småland Triathlon 
Hemsida/ blogg: www.cetri.se/ @carlemiltri på Instagram

Berätta lite om din idrottsbakgrund:
– Jag är uppvuxen i södra Sverige, men började ändå åka längdskidor i väldigt tidig ålder. Jag hade en aktiv barndom och ungdom, men tävlade inte i någon idrott. Började löpträna mer i tonåren och även cykla MTB. Vinteridrott och friluftsliv har alltid varit en del av livet, och fjällvandringar och havspaddlingar har utmanat och lockat mig. Efter 15 krävande månader med värnplikt i den svenska skärgården var fysiska utmaningar varje dag en naturlig del i vardagen. Träningen av olika slag fortsatte därför sedan av ren rutin. Efter värnplikten flyttade jag till Luleå för att börja mina civilingenjörsstudier, och då fanns närheten till fjällvärlden vilket jag uppskattade mycket. Jag köpte en landsvägscykel som skulle vara ett komplement i barmarksträningen till skidåkningen, men det växte istället snabbt till en omåttlig passion för cykling!

Hur kommer det sig att du började med triathlon?
– Utmaningen med ironman lockade. Järnmannen i Kalmar 2007 var första gången på den distansen. Ett par år med triathlon följde sedan innan jag tog ett uppehåll och endast cyklade i drygt två år. 2012 insåg jag att jag hade lämnat en idrott som jag verkligen älskade och gjorde comeback. Från och med 2013 var jag också tillbaka på ironman-distansen. 

Vilken distans satsar du på?
– Från och med i år är allt fokus på ironman.

Hur ser en träningsvecka ut för dig?
– Ingen vecka är den andra lik. De enda fasta passen under en vecka är simpassen med VöSS Masters. Kontinuiteten i simning, cykling och löpning varje vecka är nummer ett. Vilken del som har övertag på veckobasis varierar. Med hänsyn till var jag befinner mig i den stora träningscykeln och vad övriga livet kräver så planerar jag ofta träningen med en veckas framförhållning.

Hur lägger du upp träningen över året?
– Jag cyklar utomhus året om, men vintern är en bra möjlighet att fokusera extra på simningen och löpningen. Generellt är det grundträning under vintern och en bit in på våren. Varje långdistanstävling kräver sin specifika träning. Är det en tävling jag har kört förut och kan banan är det lättare styra träningsbehovet. Det som jag har framför mig närmast är ironman Texas i maj, där har jag varit två gånger tidigare och vet väl hur cykelbanan ser ut och väljer därför cykelvägar i träningen som passar bra just för den. De senaste åren har tävlingsåret varit bestämt med ett års framförhållning och då går det långt i förväg att skaffa sig en uppfattning om hur den stora träningscykeln över året bör se ut.

Vilka är dina svagheter?
– Vilar för lite. På den långa distansen har jag hittills även haft svårt att hålla ihop bra löpningar.

Vilka är dina styrkor?
– Av triathlonens tre delar är cyklingen min styrka. Mentalt stark, få saker som får mig ur balans. Ödmjuk och har alltid ett leende nära till hands!

Hur ser din träningsfördelning ut mellan de olika grenarna?
– Ju närmare en tävling jag är, desto mer balans mellan simning, cykling och löpning vill jag ha. I timmar räknat har av naturliga skäl ofta cyklingen ett övertag.

Vad är ditt stora mål i år?
– Alla fyra ironmantävlingarna som är planerade är lika viktiga.

Vad är dina tre bästa tips till nya triathleter?

  • Låt glädjen i triathlon vara drivkraften
  • Ha tålamod och tänk långsiktigt
  • Undvik prylfixeringen som råder inom sporten

Var tycker du det är bäst att träna?
– Jag älskar att träna utomlands i värme och cykla i bergsterräng. Men min nuvarande bostadsort Växjö erbjuder väldigt bra träningsmöjligheter året om. Det finns flera sjöar att simma i på sommaren och den närmsta inom 500 m från där jag bor. Cykelpassen startar jag direkt från dörren och väljer vädersträck beroende på vilken typ av cykling jag vill ha. Löpningen har jag lika nära och kan springa både platt eller kuperat och på stig eller asfalt.

Hur många punkor innan du bryter?
– Tränar jag och det skulle ta slut på reservslangar så ringer jag efter support och får ett nytt hjul eller fler slangar. Vid tävlingar är jag begränsad till det jag har med mig, men i vissa fall kan support från tävlingsarrangören vara möjlig.

Värsta och bästa simning:
– Värsta sim-minnet är från Ironman France 2014. Den mest kaotiska triathlonstarten jag varit med om. Jag brände sedan handleden illa på en manet efter ca 1500 meter och det blev en smärtsam simning. Den bästa simningen är från Kalmar samma år. Den nya ”rullande” simstarten var behaglig och jag gjorde en snabb simning.   
Hur många timmar tränar du en vanlig vecka i april?
– 15-20 timmar

Våtdräkt:
– Blueseventy Reaction

Cykel (huvudsaklig tävlingscykel):
– Specialized Shiv

Löparskor (förstaval tävlingsskor):
– Asics GT2000-2

Idrottsliga meriter (tider, medaljer m.m.):
11 x ironman
22 maratonlopp
24-timmarscykeltävling (solo, non-drafting)
Solo-RAAM kvalificerad (Race Across America)
12-timmars MTB-lopp
Långlopp på MTB
Cykeltävlingar på landsväg i både Sverige och Danmark
Vasaloppet och Öppet Spår
Med mera.

Målsättning:
– Fortsätta resa världen runt till olika tävlingar, ha triathlon som livsstil och utvecklas som triathlet!

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Vad är skillnaden? Terrängskor vs. traditionella löparskor
Blogg

Vad är skillnaden? Terrängskor vs. traditionella löparskor


Att springa allsidigt är A och O för att undvika överbelastningsskador. Springer du enbart på asfalt är skaderisken högre än om du varvar med löpning i skogen eller i elljusspår.

För den optimala och natursköna löpupplevelsen är terrängskor ett positivt tillskott på skomarknaden. De är extra förstärkta för att tåla löpning bland rötter och stenar och många modeller finns i Gore-Tex-material, vilket innebär att de är vattentäta, men transporterar bort fotsvetten. Idag har nästan alla löpskotillverkare en terrängmodell och det finns, precis som när det gäller traditionella löparskor, allt från väldämpade och tyngre modeller till minimalistiska och tunnare skor. Här går vi igenom några av de punkter som kan skilja en terrängsko från den traditionella löparskon. Gå till din lokala sportbutik för att få hjälp att hitta just din favorit.

1. Tåbox: På terrängskorna är tåboxen en aningen större än på vanliga löparskor, främst för att foten ska kunna ha ett visst utrymme framåt i alla nedförsbackar.

2. Skyddande lager: För att skydda fötterna från vassa stenar, pinnar, grenar, vattenpölar och regn är terrängskon gjord av kraftigare material. Flera modeller finns i Gore-Tex, som släpper ut svett, men utestänger vatten.

3. Snörningen: Skosnörena får inte sticka upp för mycket, då kan de fastna i rötter och grenar.

4. Plösen: Eftersom många terrängskor är gjorda i vattenavvisande material är det viktigt att vatten inte läcker in vid plösen.

5. Hälkappan: Precis som på en konventionell löparsko måste skon omsluta hälen ordentligt. Skillnaden ligger i att terrängskon har en extra förstärkning i häldelen.

6. Tåskydd: Detta är en mycket viktig del av terrängskon. Utan extra tåskydd kan det göra rejält ont att slå i rötter och stenar.

7. Vridstyvhet: Terrängskon är tillräckligt flexibel för att klara ojämna underlag, men ger samtidigt stabilitet åt foten så att man inte trampar snett.

8. Främre delen av sulan: Till skillnad från vanliga löparskor har också framfoten på terrängskon en grövre sula för att skydda fötterna.

9. Mittfoten: Även mittfoten har förstärkningar. Det är visserligen skönare att springa med en mer flexibel sko, men en vridstyv sko ger bättre stabilitet.

10. Dämpning: Nästan alla löparskor är mer eller mindre dämpade och stabiliserade för att ge support på ojämnt underlag, så även terrängskorna.

11. Yttersula: Profilen på en terrängsko är grövre och mer mönstrad. Det ger bättre fäste på lera, snö, våta bergsknallar och hala stigar.


Antal kommentarer: 6


Staffan

Alltså, det finns ju terrängskor av väldigt olika typer, alltifrån tunna, väldränerade, minimalistiska modeller med noll mm drop och utan några som helst stödjande strukturer i hälkappa eller ovandel och med väldigt lite dämpning till tyngre modeller med Gore-Tex-membran för att utestänga väta. Den enda gemensamma nämnaren mellan en minimalistiska skor som t ex Icebug Acceleritas eller Inov8 Xtalon och tyngre mer skyddande modeller är väl att sulan är klart kraftigare mönstrad eller räfflad jämfört med en vägsko


Jonas

Jag tycker ni ger en väldigt snäv bild av vad en terrängsko är, och det kanske viktigaste glömmer ni nästan bort. Terrängskor finns ju av alla möjliga slag, för olika smaker och olika användningsändamål. Det viktiga är att de (1.) passar på just din fot, (2.) har ett hyggligt bra fäste på det underlag du vanligen springer på, och (3.) har en LÅG SULPROFIL.
Dessa tre faktorer sammantaget förhindrar att du vrickar foten medan saker som vikt, skydd, ventilerat eller vattentätt, mönsterdjup mm ska anpassas efter årstid, terräng och användning.
Det viktiga är ju att man INTE tar sina höga och väldämpade asfaltskor och börjar köra terrängpass för det kan i längden inte sluta med annat än en skada! Själv vill jag ha tillgång till hela skalan från Fivefingers till Salomons tåskyddsmonster. På ojämnt underlag är behovet av dämpning minimalt.


Johanna

Håller med föregående talare om att detta ger en väldigt snäv bild av terrängskor. T ex Fivefingers och New Balance wt00 är varken vridstyva eller särskilt förstärkta i sula eller tå men säljs likväl som terrängskor. Detta kändes mer som en reklam för just de Salomon-skorna som bilden visar.


Tobias

Skulle nog vilja påstå att det stämmer till 50% ca med för och nackdelar.
Någon som håller med?


Andreas Nilsson

Man undrar ju vem artikeln riktar sig till? Uppenbarligen inte till de individer som kommenterar den iaf. Avsändaren är tydligare. Jag uppfattar den, precis som Johanna, som just reklam.


Jenny Sunding

Tack för era synpunkter! Artikeln riktar sig främst till löpare som inte har sprungit med terrängskor förut och som vill veta lite mer om hur många terrängskomodeller generellt ser ut i uppbyggnad, jämfört med mer traditionella skor. Men det finns såklart många olika typer av terrängskor, som FiveFingers och andra mer minimalistiska varianter, vilket vi nu har tryckt på lite extra i artikeln. Mvh Jenny, webbredaktör



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Tävla & vinn supersmoothies för 1500 kr från Superfruit!
Blogg

Tävla & vinn supersmoothies för 1500 kr från Superfruit!


Superfruit är nordens ledande varumärke inom Superfruits, Superfoods och Raw foods. I Superfruits sortiment hittar du produkter ifrån Acai, Gojibär, Chiafrön, Hampafrön, Incabär, Blåbär, Cacao, Guarana, Tranbär, Spirulina med flera.

De är inte minst perfekta ingedienser till din egen supersmoothie – kolla in alla deras recept här

För att ha en chans att vinna produkter från Superfruit för ett värde av 1500 kr är det bara att fylla i följande formulär och svara på vår fråga. Vi vill ha ditt svar senast onsdag 8 april.

Lycka till!

[form code=191]

All ev. vinstskatt betalas av vinnaren. Genom att delta i tävlingen godkänner du att vi publicerar ditt namn vid ev. vinst i Runner’s Worlds och Superfruits mediekanaler. 


Antal kommentarer: 7


Lone J Bauder

Underbart med ekologiska greens utan socker!!!
Längtar till min nästa smoothie!!!


Malin N

Så kul att prova något nytt i mina morgonsmooties, hoppas det är en neutral smak 😉


Ulla-Maria

Behöver boosta mitt immunförsvar efter höstens och vinterns tärande influensa och förkylningsvåg. Skulle bli såå glad och tacksam!


Gunilla

Att lära mig göra smoothies med ekologiska produkter är en stor önskan jag har.


LisaG

Superfruit har superfräscha produkter och denna lär inte göra någon besviken!


Johanna

Jag älskar smoothies och Superfruit verkar vara ett spännande märke, så jag håller tummarna! 🙂


Sofie

Min dotter och jag börjar dagen med en grön/röd drink för att slippa stressa och väcka kroppen på rätt sätt! Glada kroppar ger glada tjejer!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*