Blogg

Outta here


Hallå!

Har en väldigt tidig semester i år, normalt brukar den ligga i slutet av juli – början augusti. Sticker redan nu i helgen till Frankrike för tio dagar med familjen. Vid hemkomst blir det tyvärr ingen tävling sista helgen i juni som först planerat utan blir till träna nere på landet i Halmstad i ca 10 dagar. Kommer sedan jobba resterande veckor i juli uppe i Stockholm. Åker ut till familjen som uppehåller sig i Skärgården på helgerna. Detta flackande kanske inte är optimalt ur alla synvinklar men som förberedelser inför Kalmar kan man inte önska ett bättre upplägg utifrån mina förutsättningar. Ur min aspekt kommer jag alltså få börja semestern med cykla eviga berg & simma i klart saltvatten i nära två veckor. Efter hemkomst byter jag det mot böljande vindpinat landskap nere i Halland samt tuffa simförhållanden i Kattegatt. Avslutar med många flacka cykelpass i Stockholm, kontrollerade simpass i Hellasgården/Skärgården samt massor av mil löpning i skogen. Lyckas jag hålla mig frisk och skadefri borde detta innebära en monsterform vid slutet av juli, början på augusti. Ska se till toppa föredömligt innan den 16:e augisti så borde jag ha chans nå pallen i min AG givet förra årets konkurrens. Svårt sia om sådana här saker, ännu svårare sätta ett tidsmål då yttre faktorer på en nio-tio timmars tävling blir väldigt avgörande. Hoppas på liknande väder som under 2013, anser mig vara bättre förberedd än många jag slåss mot samt kan lätt anpassa mig utefter skiftande scenarion. Man får inte vara fyrkantig i sin race strategi, då går det garanterat åt helvete. Speciellt om vädret bjuder på överraskningar vilket det 9 gånger av 10 gör (undantag Kalmar 2012).

Sista veckorna har träningen inte gått speciellt bra, fått stryka massvis av pass men det var väntat. Maj-juni är som december för vuxna människor med jobb & familj. Det är hundra grejer som händer det är ingen idé försöka gå emot. Har försökt få in de viktigaste passen om möjligt med tröst om att det snart vänder. Underhålla formen är ibland nödvändigt, man kan inte se positiv utveckling året runt. Tyvärr är simformen ganska medioker för tillfället, likaså cykelformen som jag kämpat så mycker med. Löpningen däremot har lostnat rejält och jag springer anständigt igen. Saknar överfart samt distanståligheten men det finns gott om tid för finslipning. Nästan skönt Halmstad 11.3 blev inställt/flyttat så man slipper känna stress.

Skulle ljuga om jag säger att jag inte är sugen mäta mig mot Sveriges bästa i Motala men formen är tyvärr inte där. Ska jag ställas mot eliten vill jag visa upp mig i fullgod form, speciellt med så pass lång simning & cykling. Mitt SM är och förblir Kalmar. Det kräver för stora uppoffringar vara i form såhär tidigt på säsongen. Funderar dock på köra SM på Olympisk Distans även om jag kommer få duktigt med spö. Står mig nog ok på cykeln & löpningen men på simmet blir det en pinsam historia. Kanske klara ligga runt 1:30 min per 100 meter på 1,5 km sim. I toppklungan går det snabbare än 1:15…..hyfsad klassskillnad och den klungan kommer ha duschat samt ätit brunch vid tiden när jag kommer i mål.

Hoppas ni får en episk midsommar!

Följ mig gärna på instagram & twitter @nelker

Jag & den unge lovande Jonatan efter ett avverkat Terrible Tuesdays pass.


Senaste numret av Runner’s World – i butik t.o.m 12 november!

  • Guide! 20 nya löparskor
  • Bygg dig stark! Styrketräningen som kan minska risken för skador
  • Fjällmaraton – den orubbliga löparfestivalen i Åre
  • Magiskt trailäventyr i Alperna
  • Var går gränsen för människans rekordjakt?
  • 5 superbra mellis för löpare – och mycket mer!
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Sommarkurs: Allt om SwimRun
Blogg

Sommarkurs: Allt om SwimRun


Lär dig SwimRun i både teori och praktik under kunnig ledning av Team Snabbares specialister! Huvudledare: Björn Englund (dubbel världsmästare i SwimRun, ö-till-ö) och Ulf Hausmann (Team Snabbares head coach simning).

Pris: 1950 kr för 4 tillfällen à 2 timmar (kurs) (Finns även möjlighet att deltaga vid enstaka tillfällen)

Plats: Hellasgården, Stockholm – samling vid utegymmet
Tider: Onsdagar 18:30-20:30
Datum: 18 juni, 25 juni, 2 juli, 9 juli (minitävling)


Exempel på kursinnehåll:

  • Genomgång av utrustning: Vad man bör ha, vad man inte bör ha etc.
  • Hur tränar man specifikt för Swimrun? Tips på intervallpass, upplägg för långpass, bra platser att träna på.
  • Att springa med sin våtdräkt och med blöta skor.
  • Att tävla i swimrun: Förberedelser innan loppet, att tänka på under loppet. 
  • Avslutande träningstävling.

Läs mer om kursinnehållet och anmäl dig på TeamSnabbare.se



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Snälla, ta mig på allvar.


Jag vet. Vi är många som har skrivit, fräst och rutit i åt hur tjejloppen marknadsförs och vilken syn på tränande och tävlande kvinnor de visar. Men så länge inget förändras måste man fortsätta fräsa. Jag trodde nämligen att något hade hänt, att det hade blivit bättre av att många, både män och kvinnor, sagt ifrån och ifrågasatt, men så satt jag i helgen och slösurfade och ramlade in på Vätternrundans sajt.

 

Förlåt mig, men ”skratt och härlig gemenskap”, är det verkligen det som tusentals kvinnor lagt hundratals mil i cykelsadeln för att få uppleva? Inte den fysiska prestationen? Att tjejlopp per automatik ska vara betydligt kortare (i Vätternrundans fall en tredjedel av det fulla loppet) stör mig fruktansvärt. Det finns så vitt jag vet inga bevis för att kvinnor inte klarar långa distanser sämre än män, snarare tvärtom. (Därför är Tjejmaraton, som är längre än ett vanligt maraton ett kalasbra exempel på motsatsen.)  Men att loppen ska vara kortare och dessutom presenteras mer som en social happening än en faktisk tävling är att gå hundra steg för långt. Framför allt när hela loppet måste ramas in av rosa ballonger och goodiebags. Som om vi kvinnor inte vill springa annars!

Jag tror att kvinnor som vill skratta sig genom loppet kan göra det utan att det står i presentationen. Vi behöver ju inte berätta för männen att de ska ha roligt, de verkar kunna avgöra sin nivå på allvaret själva. Vätternrundan är ingalunda det enda lopp som förminskar kvinnors vilja att tävla på riktigt, som man uppenbarligen tror att män vill eftersom det inte står ett ord om glad gemenskap eller skratt i marknadsföringen av loppen där män också är välkomna.

 

Jag förstår att en del kvinnor inte är tävlingsgalningar som lägger timme ut och timme in i spåret för att träna inför Tjejmilen, och att sättet loppet presenteras kan sänka tröskeln för många att ställa upp i ett lopp överhuvudtaget, men så är det väl för en del män också? Men trots det skulle ett lopp där män springer aldrig presenteras så här.

 

Jag har hört skräckexempel på lopp där män som går i mål fått en ölkorv och kvinnor fått en röd ros. Det finns också lopp där det på tjejvarianten är tillåtet med såväl barnvagnar, stavar som hundar, och tjejlopp som inte ens är kontrollmätta. Det spelar ju ingen roll för vi kvinnor vill väl ändå bara springa runt och skratta bland hundar och bebisar tills vi går i mål och får vår goodiebag. Och vem som vinner spelar ju ingen roll, för vi tävlar ju ändå bara mot oss själva och för att få testa vår kondition. Eller hur!?

Nej. Det här förminskar tränande och tävlande kvinnors insatser. Och jag borde väl inte bry mig, jag springer ju inte ens lopp. Men jag blir tvärförbannad ändå. Det här handlar inte om löpning, utan är ett bevis på hur många ser på kvinnors träning. Den behöver man inte ta på lika stort allvar som mäns träning.

Missförstå mig inte nu, jag skrattar gärna i samband med att jag tränar. Jag kan lätt säga att jag aldrig har skrattat så mycket på passen som jag gör nu, på Crossfit Nordic. Men just när jag tränar är det blodigt allvar. Före och efter passen och till och med mellan seten kan jag garva läppen av mig, men när skivstången läggs på nacken eller det är dags för nästa omgång boxhopp blir jag svart i blicken och okontaktbar. Jag tar min träning på mycket stort allvar och jag vet att väldigt många andra kvinnor också gör det. Både de som springer och vi som tränar annat. Så, snälla förödmjuka oss inte med en röd ros vid målgången.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Vattenträning ger svalkande variation
Blogg

Vattenträning ger svalkande variation


Kom igång
Sätt på dig våtvästen och testa ditt löpsteg där vattnet inte är djupare än att dina fötter kan snudda vid botten; det hjälper dig att få till en bra, upprätt hållning. När du känner att du har fått in rörelsetekniken springer du vidare mot djupare vatten. Spring nu i fem minuter, vila i fem och repetera övningen två till fyra gånger. Vid varje träningstillfälle minskar du successivt på vilopauserna och ökar längden på löpsekvenserna tills du klarar att vattenlöpa 30 minuter i ett sträck.

Öka intensiteten
Börja med en lätt ansträngningsnivå – inget flämtande och flåsande. Efter några träningstillfällen kan du gradvis snabba på stegen så att din andhämtning motsvarar den du brukar ha när du springer i medelhögt tempo på land.

Kör några simintervaller
Simma en bestämd sträcka eller en bassänglängd, vila i 20-30 sekunder och simma sedan en längd till, något snabbare. Vila nu i en minut och simma två längder i lätt tempo. Vila i en minut och avsluta med två till fyra längder i snabbt tempo. Ta så långa vilopauser du behöver efter varje snabb längd.

Träna som på land
När du springer långdistans i vattnet springer du helt enkelt lika länge som du brukar göra på land. Om du vill köra tempoträning, till exempel intervaller eller fartlek, kortar du precis som på land ner steget och ökar stegfrekvensen. Längden på löpsekvenserna och vilopauserna ska motsvara de du har när du springer på land.

Kommer jag kunna behålla löpformen om jag bara simmar under en vecka av semestern?
Om du bara simmar i ett behagligt tempo stärks inte de muskler, leder och skelettdelar som används mest i löpning nämnvärt. Men om du kör simpass med olika intensitet, inte minst intervaller, bör varken löpstyrka eller kondition försämras nämnvärt.

Jojje Borssén testar vattenlöpning för RW – se filmen här!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Fem lekfulla sommarpass med fart!
Blogg

Fem lekfulla sommarpass med fart!


FALLANDE STEGAR
Den stora fördelen med fallande stegar är psykologisk; eftersom löpsträckan blir kortare för varje gång upplever du att ansträngningen minskar (vilket naturligtvis inte stämmer om du gör övningen rätt). Använd övningen för att utveckla din förmåga att hålla farten uppe trots tilltagande trötthet.

SÅ GÖR DU
Löp 1600 meter, 1200 meter, 800 meter, 400 meter på en 400-metersbana med tre minuters vilopaus mellan varje löpsträcka. Målet är att springa snabbt och att öka tempot med en eller två sekunder för varje varv under varje intervall, utan att spränga dig.

Bob Kennedy, den förste amerikanen att springa fem kilometer under tretton minuter, brukade löpa den här fallande stegen på tiderna 3.57, 2.56, 1.55 och 0.55. Ha som mål att genomföra ett sådant här träningspass var fjärde vecka inför ett femkilometerslopp.

STIGANDE STEGAR
Den här övningen hjälper dig hålla tävlingsfarten uppe genom repetitioner som gradvis blir längre, och därigenom hårdare, vilket liknar hur tävlingar utvecklas. Börja försiktigt: att löpa 1600 meter i maratonfart i början kommer att kännas lätt, och det kan sluta med att du springer 20-30 sekunder snabbare än planerad fart utan att du inser det. Det är ett vanligt misstag som kan straffa sig – både under träning och under tävling.

SÅ GÖR DU
Löp 1600 meter, jogga 800 meter, löp 3200 meter, jogga 800 meter, löp 4800 meter, jogga 800 meter, löp 6400 meter. Håll din maratonfart under varje intervall. Upprepa en gång i månaden som ett maratontempopass. Börja med att löpa upp till 4800 meter, tills du känner att du klarar av hela stegen.

PYRAMIDER
En kombination av stigande och fallande stegar utvecklar din förmåga att kunna växla mellan olika tempon under ett lopp. Variationen i tempo hjälper dig att få upp tävlingsfarten på tre månader.

SÅ GÖR DU
Löp intervaller på 1 minut, 2 minuter, 3 minuter, 2 minuter och 1 minut. Efter varje löpsekvens joggvilar du motsvarande tid. Löp sedan 1 minut i din 1500-metersfart, 2 minuter i din femkilometersfart och 3 minuter i din milfart. Utveckla passet genom att utöka pyramiden till 1-2-3-2-1-2-3 minuter eller 1-2-3-2-1-2-3-2-1 minuter.

ALTERNERA
Alla brukar ha någon särskilt tuff övning som ger självförtroende när det gäller formen. Här är ett exempel på ett intervallpass som stärker både kropp och pannben.

SÅ GÖR DU
Löp 800 meter i högt tempo, jogga 200 meter, löp 300 meter i hårt tempo, avsluta med 300 meter jogg. Upprepa övningen fyra till sex gånger. Spring de 800 meterna i din tävlingsfart på tio kilometer och de 300 meterna i din femkilometersfart. Löp också varje intervall något snabbare än den tidigare. Det här är en övning du kan göra regelbundet. Maximera antalet repetitioner två månader innan tävling, varpå du sedan minskar antalet repetitioner gradvis fram till tävlingen samtidigt som du ökar farten på dem. Ska du springa en mara eller halvmara kan du springa längre intervaller – till exempel 1600 meter/600 meter istället för 800/300.

TRÄNA SOM PRE
Gör som löparlegendaren Steve Prefontaine gjorde; spring en utmanande intervallkombination en gång i månaden för att utveckla fart och styrka.

SÅ GÖR DU
Löp 400, 600, 400, 200 meter i din 1500-metersfart eller snabbare, med 90 sekunders joggvila. Jogga sedan 1200 meter. Löp 600, 400, 300, 200, 100 meter – börja i din femkilometersfart och accelerera. Vila i en minut efter 600 och 400 meter, och därefter i 30 sekunder mellan varje intervall.


Antal kommentarer: 1


Toini Rydgren

Fallande stegar: hur många gånger ska sekvensen upprepas?



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Löpare hjärta löpare = sant?
Blogg

Löpare hjärta löpare = sant?


Ända sedan jag startade löparbloggen Sofia Springer har jag fått olika slags läsarmail. Visst finns det löpare som hör av sig och undrar hur man erövrar olika distanser, men förvånande många vill ha hjälp med att få sina förhållanden med icke-löpare att fungera.

I min mailbox finns det ett stort antal rop på hjälp från löpare som blivit hånade av sin partner för att de tränar för mycket, och detaljerade mail om förhållanden som tagit slut för att det inte fanns plats för både sporten och kärleken.

Under mina sju år som löpare har jag dessutom träffat många människor som börjat springa för att kunna samla kraft för att göra slut, och löpare som sprungit sig starka efter havererade förhållanden. Jag tillhör den sistnämnda gruppen och ända sedan min första dag som löpare har jag varit fascinerad av hur löpning, relationer och kärlek hör ihop.

Precis som många andra singellöpare har jag frågat mig om det skulle bli enklare att hitta en partner att få en fungerande relation med, om jag bara sorterade bort alla icke-löpare. Kanske är det så att springförmågan är en egenskap som man som löpare bör prioritera hos en potentiell kärlek?

Vi befinner oss mitt i en löparboom och fler motionerar idag än för tjugo år sedan. I ett samhälle där det blivit status att motionera påverkas både arbetslivet och kärlekslivet.

Exempelvis väljer alltfler att nämna att de springer maraton i sina jobbansökningar såväl som på dejtingsidor. Och enligt Andrea Hjelmåker, idrottspsykolog och lärare på Bosön Idrottsfolkhögskola, påverkar motionstrenden vårt val av partner. Om vi själva identifierar oss som tränande är vi mer benägna att söka efter fysiskt aktiva personer. När fler springer blir det därför fler som spanar efter en löpande partner.

 – Att vara vältränad finns nog med på mångas kravlistor, säger Andrea som ändå vill framhålla att kravlistor är riskabla, eftersom de kan göra att man missar människor som man skulle passa bra ihop med.

Men även om ett exkluderande av icke-löpare kan begränsa urvalet finns det en rad tydliga fördelar med att hitta en partner som också springer. Det uppstår till exempel ett slags intimitet när man springer tillsammans med någon. Utmattad och nära ens egna fysiska och mentala gränser är man sårbar och närvarande.

– Vi-känslan blir dessutom starkare när man springer tillsammans, och när man lyckas med en fysisk utmaning som att klara ett lopp, menar Andrea.


Vill du läsa hela den här artikeln?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 6 2014.
Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:


Antal kommentarer: 1


Anna-Lena

Även jag började motionera efter att vi separerade. Även om det var jag som lämnade honom.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*