Löpboost

Va fan är problemet med folk?! Varför flyttar de inte på sig, är de lobotomerade, har de ingen hyfs eller skam i kroppen?! Jag förstår inte väjningsreglerna bland fotgängare. Varför skall alltid löparna vara den som måste väja. Den person som inte har bråttom, rörelsehinder eller bara njuter av en lugn promenad kan väl för i helvete hålla sig till sidan av trottoaren alternativt ta ett simpelt steg åt sidan ibalnd. Måste ni alltid gå i bredd som om det var ni som ägde stället?! Likadant i city när ”out of towners” kommer fem i bredd i gallerior och passager utan nån som helst respekt för andra som har lite mer skyndsamma ärenden på lunchen. Värsta är nästan när man fått ögonkontakt och de ser att man kommer men väljer ändå att preja ner en i rännstenen. Ska sluta skrika könsord & peka finger åt dessa hänsynslösa bufflar och i fortsättningen kommer jag köra en regelrätt NFL tackling på nästa idiot som kommer i min väg….
Har länge letat ett ord för dessa tölpar i samhället tills min kära kollega Peter hittade ordet Blockmongon i nån Urban dictionary efter en Falling Down som han hade under mellandagsrean då han skulle ut & köpa lunch i Stockholm city. 

Nåväl, nu är jag nere i Cannes för en 9 dagars semester med familjen. Fantastiskt att få ett litet miljöombyte. Att det sen är 13-15 grader i skuggan här nere samt 17 grader i vattnet gör inte saken sämre. Min tränare Pasi skickade dessutom ett mycket inspirerande schema med löpfokus. Det spritte lite i benen idag så jag valde att köra ett av de 4 st 8 kilometers snabbdistanspassen jag ska få till här nere. Tyvärr var det kuling idag så det blev lite tuffare än väntat….men splits på 15:55 ut och 15:05 hem med relativt låg puls ( 85%) får ändå ses som godkänt efter en trasslig resa.

Mike 

Ska ärligheten fram så har jag aldrig varit mycket för långpass inom löpning. Samma gäller för cykel och simning. Jag kör hellre dubbelpass, dvs 12 km på förmiddagen och sen 15 km på kvällen. Funkat kanon än så länge…man slipper den sega känslan av att vara ute i 2h i sträck men får ändå den uthålligheten i benen man behöver.
Har alltid varit en extremt rastlös person så egentligen passar nog den här sporten mig ganska dåligt. Men det är nog kanske det som gör den så utmanande och tilldragande också?! 

Idag tänkte jag alltså testa att springa lite längre än vad jag gjort på länge. Valde att först ta ett varv på Djurgården, sen fortsätta runt Riddarfjärden om knät tillät.
Inte sprungit på några dagar så jag fullkomligt flöt fram på fantastiskt pigga ben, höll ca 4:30 fart första 12-13 kilometrarna utan att ens gå över 140 bpm (74%). Efter Västerbron tryckte jag på fast utan att lämna komfortzonen. På de sista 5 kilometrarna höll jag 3:55 fart i snitt trots att det är vissa backar. Gick inte över min tröskel förrän på sista kilometern då jag hade en 500 meters lång uppförsbacke att tampas med. 
Kom hem och hade avverkat 18.5 km på 1:20h med en riktigt skön avslutning. Inte ofta man får ha den känslan efter ett långpass. (Jag vet att det är lite kort för att räknas som långpass men vafan gör man med oklara skadebekymmer?)
Nu med detta formbesked kan jag äntligen börja lägga in mer mängd igen i schemat och börja köra på seriöst igen med löpningen.

Denna vecka är det vilovecka fortsättningsvis. För mig innebär det hålla igång med träningen men inte köra saker som sliter för mycket. Kommer sannolikt cykla imorgon, köra styrka på onsdag för att senare gå ut på kvällen och skjuta ut mig ordentligt. På torsdag kommer jag antagligen vara yxbakis och förbanna allt och alla. På fredag sticker jag & familjen ner för 9 dagars semester i Cannes. Då kommer det bli sinnessjukt mkt träning. Älskar växthuseffekten, det sägs vara 18 grader i vattnet där nere.

//M