Läsvärt om ortorexi

”We try, we may fall but we get up again and we know that our road gets better with every bend. So we climb, ever higher knowing there’s never an end, we’ll keep running forever” (Joshua Radin)

Hallelujah! Äntligen börjar kroppen ge med sig och känns både hel och lätt. Idag var det tusingar, sista passet innan Rotterdam med lite fart. Instruktionerna var 6x1000m i 3.45. Kände direkt utanför dörren att kroppen var lätt och benen pigga. Kände också att kortbrallor kanske inte var det smartaste valet med tanke på vinden som attackerade från alla håll och kanter. Svor lite för mig själv men stack iväg. Satan vad benen kändes fräscha. Och satan vad det blåste. Helvette!  

Begav mig mot Hedbergskas slitna tartanbana. Med tanke på vinden ville jag springa cirkulärt för att få jämn vind på alla intervaller. Tänkte också att jag skulle köra tusingarna i tävlingsfart och inte överfart för att inte bli allt för sliten. Kände mig som en pil som borrade sig igenom vinden när jag stack iväg. Tävlingsfarten kändes bekväm men vinden överjävlig. Pip! Första tusingen på 3.39. Whaat? Andra tusingen på 3.31. Tredje på 3.30 och den fjärde på 3.29. Brukar vanligtvis få slita hund för att hålla 3.30-fart men inte idag. Idag kändes det som tävlingsfart. Behövde knappt nån vila emellan heller. Nöjde mig med fyra och att avsluta med en riktigt bra känsla, joggade ner och njöt av att formen äntligen verkar ha infunnit sig. Så här lätta ben vill jag ha på söndag.

Nu är all träning gjord, finns inte så mycket mer att göra. På det stora hela har gått ungefär som jag hoppats på. Möjligen hade jag velat ha några fler 20km pass i tänkt tävlingsfart i benen och en premiärmil som pekat på uppåtgående form men med tanke på att vaden inte ens klarade 5km löpning i julas så tycker jag att det har gått över förväntan. 1300km sen nyår och långpass på 3mil nästan varje vecka. Nu återstår bara kolhydratsladdning. Mindre roligt att komma hem till Sundsvall efter påskhelgen och upptäcka att kylskåpet lagt av. Fick slänga massor av mat men skitsamma! Har en pizzeria precis utanför dörren, pasta och godis klarar sig i rumstemperatur, bröd och jordnötsmör likaså och ölen kan kylas på balkongen. Nu blir det totalt frosseri i dom finaste formerna av kolhydrater och då snackar vi inte fullkornspasta. 

Herman från RW ringde idag och ville ha några citat till kommande nummer om träningen och målsättningar inför Stockholm Marathon. Ärligt talat så har jag inte hunnit fundera så mycket på Stockholm. Allt fokus har legat på Rotterdam. Vi får väl se hur det går och känns efter söndagens lopp. Men nog ska det kunna gå. Marathon handlar om mental styrka. Det enda man kan vara säker på är att man nån gång under de 42.2km kommer börja fundera på att ge upp och ställa sig frågan varför man utsätter sig för plågan att springa dessa 42.2km. Då gäller det att huvudet är med. 

Kollar yr och som det ser ut just nu kommer jag inte att kunna skylla ett eventuellt fiasko på vädret. Mulet, 6 grader, lätt vind. Men mycket kan hända. Dom säger även 9mm regn och 10m/s senare på kvällen samma dag men just nu kommer klädseln bli följande:

/Hörs i Holland nästa gång!

Joshua Radin – We’ll keep running forever