Blog

Så håller du motivationen på topp

Så håller du motivationen på topp


Vad är det vanligaste felet man gör när motivationsbristen kommer smygande?
– Det vanligaste felet är att man tränar på samma sätt om och om igen utan variation, träningen blir för monoton. Två enkla sätt för att undvika detta är att pröva att byta träningsplats och lägga in övningar i träningen som du vanligtvis inte brukar göra.
Det andra är byta ett träningspass mot något helt annat, spela innebandy istället för att springa din vanliga runda är ett exempel. Variation förnöjer, och det gäller även i idrottens värld.
Fördelen med triathlon är att där redan finns en bra variation mellan de tre olika grenarna man tränar i. Variationen mellan simning, cykling och löpning gör därför att triathleter oftast orkar träna på och tycker att det är kul. Om man ändå känner att träningen är enahanda, kan ett tips vara att lägga till en fjärde gren för att höja omväxlingen på träningen. Det går även bra att byta ut en av de vanliga grenarna till något annat under en tillfällig tid. Vårt nervsystem är nämligen skapat för att lära sig nya saker och reagerar positivt på förändring. Detta gäller i allra högsta grad även träning. Ensidig träning bidrar därför till att man lättare tröttnar, säger Johan Plate.

Mörkare tider
Under de mörkare månaderna när vi inte får i oss tillräckligt med solljus, minskar även depåerna med serotonin (ett hormon som gör att vi blir piggare) i kroppen. Detta får många av oss att naturligt bli mer nere och deppiga under vinterhalvåret.
– En varm rekommendation kan därför vara att boka in en veckas solsemester under vinterhalvåret om möjligheten finns, och då passa på att fylla på med solljus så att depåerna med serotonin fylls på. Får man även till några träningspass under semestern kan det absolut bidra till en kick för motivationen och att träningsglädjen ökar. Under en veckas solsemester hinner vi nämligen fylla på lagret med serotonin så att det räcker i ungefär åtta veckor, vilket bidrar till att vi blir piggare.

Hur kan man tänka om man är skadad?
– Har man en skada innebär oftast det att man ändå kan träna, fast på ett annat sätt – alternativ träning. Ska man se skadeläget ur ett positivt perspektiv har du under skadetiden chansen att lära dig något nytt. Om du exempelvis har en knäskada och du inte kan löpträna kan det vara bra både för uppbyggnadsträning och för dina andra triathlon-grenar att då lägga extra mycket tid på cykling och simning – något som ändå gynnar dig i din triathlon-träning längre fram när du så småningom blir bra i din skada.

Andra sätt att peppa sig själv vid en skada är att följa utvecklingen av hur mycket bättre du faktiskt blir av rehabilitering och alternativ träning. Var delaktig i mätning, uppföljning och fråga din sjukgymnast vad som har blivit bättre än senaste gången du var där.

Trots din skada är det viktigt att fortfarande vara med på träningar med kompisar och i klubben ändå. Se till att hänga med och gör det du kan på träningarna – tappa inte den sociala biten och missa inte snacket som går i omklädningsrummet. Om det är någon gång man verkligen behöver träningskompisar är det när man är skadad. Under skadeperioden är det också bra att passa på att fördjupa sig i den mentala träningen.

Sist men inte minst, vad får man inte glömma?
– Se till att ha förbaskat kul! Är det allmänt trist att ge sig ut på sitt dagliga träningspass – hitta på något roligt utav det passet. Variera för att inte bli uttråkad, risken finns att du slutar med idrotten om träningen bara blir en belastning och inte en kul utmaning. Anmäl dig till tävlingar och roliga lopp för att ha mål och inspiration!

Tre tips på vad man kan göra när motivationen inte är den bästa

  • Sätt en social pressfaktor på sig själv. Bestäm tid och plats med en kompis eller med klubben där ni tränar ihop. Det är inte lika enkelt att hoppa över träningen om man bestämt att träna ihop med någon. Andra positiva effekter av detta är att man gärna peppar, uppmuntrar och motiverar varandra vilket gör träningspasset roligare än om man tränar på egen hand.
  • Koppla prestation till belöning. Se till att belöningen blir större än kostnaden av träningen. Kör till exempel löppasset på ett ställe du aldrig tidigare sprungit på och sätta nya mål med det passet, istället för att köra på planlöst träning efter träning. Att träna på nya platser eller testa en ny sport och uppleva något nytt kan bara det vara en fin belöning som hjälper till att hålla motivationen uppe. Belöning i denna form handlar alltså inte om att ge sig själv en extra bulle eller en godispåse, det handlar om att belöna sig med nya upplevelser och erfarenheter inom träningen.
  • Mät dina resultat och värden över tid. Med detta kan du enkelt följa hur du utvecklas i träningen och hur du blir bättre under tiden som du tränar. Märker man och kan se att man orkar springa längre i snabbare tempo och flåset är bättre på cykeln nu än för några veckor sedan, ger det en riktigt bra mental skjuts i den fortsatta träningen.
Ligg steget före – och nå dina mål

Ligg steget före – och nå dina mål


Oavsett om du har uppnått det du föresatte dig eller inte under det gångna året, så är en summering av vad du har åstadkommit värdefull för att du ska kunna sätta upp rimliga mål för det nya året.

Sätt upp ett mål i god tid innan januari är här, och du ökar dina chanser att få en riktigt bra start på säsongen. Här är några tips, hitta det som stämmer för dig!

I ÅR: Sprang du relativt ostrukturerat
NÄSTA ÅR: Spring kontinuerligt 
Om du inte känner för att springa så är det lätt att tänka: ”Jag tränar i morgon istället.” Skapa en mer regelbunden löpvana genom att planera in veckans pass redan på söndagen. Ska du löpträna fyra gånger kan ett upplägg vara: ett längre distanspass, ett backpass, ett tempopass och ett lugnt distanspass. Om du trots planeringen har svårt att komma iväg så ge dig ut i åtminstone tio minuter. Chansen att du fortsätter en bit till när du väl är ombytt är nämligen stor.

I ÅR: Sprang du inget lopp
NÄSTA ÅR: Spring ett femkilometerslopp 
Ett lopp utan tidtagning kan vara roligt, men många tävlingar med tidtagning kan vara precis lika avslappnade och lustfyllda. När du sedan har fått en sluttid på ett lopp är det svårt att inte försöka förbättra den till nästa gång, det ökar både tränings- och tävlingsmotivationen. På olika löparforum eller i löpbutiker kan du be om rekommendationer på lopp som är roliga, välorganiserade och passar förstagångsdeltagare. På tävlingsdagen kan du ställa dig längre bak i startfållan, ta det lugnt (speciellt i första halvan av loppet innan du vet vad kroppen går för just den dagen) och att hålla dig till höger om du vill ta en gångpaus.

I ÅR: Sprang du ditt första lopp 
NÄSTA ÅR: Spring ett lite snabbare lopp!
För att bli snabbare behöver du springa både längre distanspass och tempopass. Spring ett långt och lugnt pass varje eller varannan vecka då du successivt ökar upp distansen. Är det lopp på 5-10 km du siktar på, arbeta dig upp till en distans som är 3-5 kilometer längre än tävlingsdistansen.

Fartträning
Testa det här banpasset en gång i veckan:
Spring ett varv (400 meter) i lugnt tempo. Spring nästa varv tio sekunder snabbare än det första och gå sedan ett varv. Upprepa det snabbare setet fyra gånger så att du springer fyra snabba varv (följt av ett varv gång) och lägg sedan till ett set för varje vecka så att banpasset omfattar 10-14 snabba varv. 

I ÅR: Satte du personligt distansrekord 
NÄSTA ÅR: Spring ännu längre 
Fokusera på att förlänga dina långa pass. Spring ett distanspass i lugnt tempo en gång i veckan. Varannan vecka ökar du distansen med en eller ett par kilometer så att du till slut springer åtminstone 16 kilometer (om du siktar på ett halvmaraton) eller 32 kilometer (om du siktar på maraton). 

Årets julklapp: Aktivitetsbandet!

Årets julklapp: Aktivitetsbandet!


Det första jag funderar över när jag ska anta jobbet som aktivitetsbandstestare är på vilken arm den funktionella accessoaren ska sitta. Enligt flera forum på nätet väljer många tennisspelare högerarmen för att bandet då plockar upp swingarna på bästa sätt. Men eftersom jag är löpare och vevar lika mycket med båda armarna, och dessutom är intresserad av den estetiska aspekten väljer jag vänster arm. Mitt första band blir ett rött i gummi från Jawbone, som med sin våglika yta påminner mer om ett smycke än ett mätinstrument.

Kvantifiering är en stor trend just nu och det går att få statistik på det mesta i livet. Exempelvis tar det ungefär 17 minuter för mig att somna från det att jag lagt huvudet på kudden. Det säger i alla fall min mobilapp som aktivitetsbandet är kopplad till. När jag visar upp smycket på vänsterarmen för en psykolog jag känner ryggar han tillbaka istället för att heja på. – Herregud, det där skulle vara en katastrof för många av mina patienter, utbrister han. Andra psykologer hävdar motsatsen – men oavsett om det är hälsosamt att kvantifiera livet eller inte är banden en markör för att visa att man hänger med. Det är nämligen inte bara statistiken man vill åt – utan också reaktionerna från allmänheten.

Jag brukar kalla Nikes Fuelband med gulddekoration, som pryder många armar kring Stureplan, för den nya Rolexklockan. Visst är bandet betydligt billigare än den ikoniska klockan, men som statusmarkör är den minst lika effektiv. ”Passivitet har blivit passé och alkohol har blivit omodernt”, som en stjärnkock jag träffade nyligen uttryckte det. Istället är det motion som gäller, vilket gör att det mesta i sportvärlden numera förpackas snyggt. Fler och fler exklusiva aktivitetsband kommer ut på marknaden och bara under modeveckan i New York, som gick av stapeln i september, presenterades två. Ett av dem är ett samarbete mellan Opening Ceremony – förmodligen den just nu coolaste butikskedjan i världen – och Intel. Tillsammans har de skapat en digital accessoar i ormskinn som dekorerats med pärlor och döpts till MICA, som står för My Intelligent Communication Accessory. Prislappen? Cirka 7 000 kronor. Ett annat aktuellt exempel på hur aktivitetsbanden just nu genomgår en moderiktig makeover är märket Fitbit, som samarbetar med designern Tory Burch. Ett ytterligare exempel är CuteCircuit som gör band som ändrar färg.

När jag efter sex dagar som aktivitetsbandstestare ska vara med i SVT:s Gomorron Sverige och prata om hösttrender sitter det röda bandet på vänsterarmen. Bara några minuter före sändning funderar jag på om jag inte borde haft ett svart istället för att matcha klädseln? Hjälp – modepanik! Men försent att ändra sig.

I egenskap av modejournalist förutspår jag att aktivitetsbanden kommer att bli mer och mer exklusiva, som dyra smycken som ska signalera att man sportar. I egenskap av löparjournalist förutspår jag att vi kommer att tröttna på att få statistik på allt i livet. Jag kan därför tänka mig att många i framtiden kommer att bära aktivitetsbanden enbart för att de ska synas. Ungefär som Rolexklockan – för vem kollar egentligen vad klockan är på sin arm idag? 

SÅ FUNKAR ETT AKTIVITETSBAND

  • Mäter dina fysiska aktiviteter i form av steg och rörelser, via en inbyggd accelerometer.
  • Hjälper dig att hålla koll på hur många kalorier du stoppar i dig.
  • Registrerar hur många timmar du sover – och bedömer kvaliteten på sömnen.
  • Påminner dig om att röra på digom du har suttit still för länge. All information synkas trådlöst och blir till statistik som du kan se på din telefon eller dator, och dela till andra om du så önskar.
  • Många aktivitetsband är kompatibla med pulsmätare.

1. Polar Loop Misty Blue, 945 kr
2. Garmin Vivofit, 1 200 kr
3. Nike+ Fuelband Black Total Crimson, 1000 kr
4. Jawbone Up24, ca 1 300 kr 
5. Fitbit Flex, från 700 kr 

Övningarna för en balanserad kropp

Övningarna för en balanserad kropp


1. Hitta balansen
Kontrollera först styrkebalansen i din kropp: Klocka tiden du kan stå på ett ben, med slutna ögon, utan att tappa balansen. Byt sedan ben och upprepa. Om tidsskillnaden överstiger tio sekunder kan du jämna ut obalansen med de här övningarna:

2. Öka symmetrin i höftmusklerna
Gör så här: Gör en ögla på ett gummiband och sätt den runt vristen på ditt starkaste ben. Håll ditt knä rakt samtidigt som du pressar benet ut åt sidan i två sekunder innan du för foten tillbaka under två sekunder, i en kontrollerad rörelse. Gör övningen i 3 set med 10 repetitioner.

Varför: Genom att träna enbart din svaga sida förbättrar du din styrkesymmetri, och den här övningen belastar – och stärker därmed – det stöttande benet mer än benet du arbetar med.

3. Stabilisera din core-muskulatur – din inre muskelkorsett
Gör så här: Stå med ditt svagaste ben på en kudde och försök balansera i 30 sekunder. Repetera tre gånger på samma fot. När du balanserar relativt enkelt i 30 sekunder kan du öka svårigheten genom att blunda.

Varför: Att stå på ett ben och dessutom på ett ostadigt underlag aktiverar inte bara ben- och vadmusklerna utan också fotlederna, höft- och coremusklerna i din svaga sida.

Kör igenom följande övningar 3 gånger i veckan, i en månad. Testa därefter balansen igen.   

I huvudet på Anders Gärderud

I huvudet på Anders Gärderud


Att stämma träff med Anders Gärderud för att samtala om löpning i allmänhet och hans karriär i synnerhet är värt varje minut. Det visste jag redan på förhand när jag joggade lätt i Lidingös skogar, precis intill Bosön, timmarna före vårt möte. Jag sprang där i det mytomspunna terrängspåret, och funderade på den mytomspunna löparen som jag strax skulle träffa, öga mot öga.

Jag har alltid fascinerats oerhört av Gärderud. Jag fascineras nämligen alltid av människor som är etthundra procent hängivna sitt kall. Just det var Anders Gärderud. Han tog beslutet. Han tog konsekvenserna. Han ritade upp en långsiktig plan och höll sig strikt till den. Han var tålmodig och inväntade resultatet. Och plötsligt, efter många år, var han bäst. OS-guldet på 3000 meter hinder i Montreal 1976 är svensk löparhistoria, och det mest intressanta med denna triumf är Gärderuds känsla inför och under loppet.
– Jag visste att jag var förberedd och att jag var genomtränad på rätt sätt. Jag hade en fysisk status som fick mig att undra om det överhuvudtaget var möjligt att besegra mig. Visserligen kunde man aldrig veta om någon dopad östtysk skulle dyka upp från ingenstans, men i stort sett kände jag mig oslagbar, säger Gärderud när vi sitter med varsin kopp kaffe på Bosön.

Jag försöker förstå den känsla som Gärderud beskriver, men den är svår att greppa. Det jag anar är att det krävs en oerhörd resa om man ska kunna stå på startlinjen i en OS-final och känna sig som en kung redan innan startskottet går. Jag förstår också att det är hans klassiska formel 2x7x52x10 som ligger bakom. Det vill säga två träningspass om dagen i 365 dagar per år under tio års tid. Den här formeln, menar Gärderud, ska tas i bruk när man redan har haft en gynnsam uppväxt med mycket fysisk aktivitet, när man har hittat sin idrott och när man redan är på en hög nivå.
– Det är då du måste vara beredd att ta konsekvenserna. Som elitidrottare kan man säga att man tränar ett pass om dagen, men det är ett pass som är 24 timmar långt. Det krävs fokus på precis allt i livet om man ska bli bra, säger han.

Tänkte du själv på exakt alla detaljer?
– Ja, det måste jag nog säga. Jag tycker inte om när folk förklarar att de hade otur som blev förkylda eller hade otur som blev skadade. Det är inte otur. Jag tycker istället att det är klantigt. Man ska inte skylla på otur, eftersom det går att skydda sig mot sådana saker om man är smart.

Måste man inte vara otroligt stark mentalt för att orka med den totala uppoffring som du gjorde?
– Jag vet inte, jag tyckte bara att det var fantastiskt roligt och kände mig jävligt lyckligt lottad att ha möjligheten att träna fullt ut. Jag sprang två mil på morgonen och två mil på eftermiddagen. Jag såg fram emot de hårda passen, längtade efter att spränga gränser. När jag väl hade bestämt mig för att bli bäst var jag beredd att ta konsekvenserna.


Vill du läsa hela den här artikeln?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 11 2014.
Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:

Veckans triathlonklubb: Göteborgs Atlet- & Triathlonsällskap

Veckans triathlonklubb: Göteborgs Atlet- & Triathlonsällskap


Antal medlemmar: 20
Ordförande: Erik Bergkvist
Kontaktmail: trigronsvart@gmail.com
Säte: Göteborg 
Hemmasimhall: Valhallabadet & Åby
Hemsida: www.trigronsvart.com

Hur tränar ni ihop?
– Vi brukar oftast träna spontant och gärna tillsammans, säger Erik Bergkvist, ordförande för Göteborgs Atlet- & Triathlonsällskap.

Hur håller ni ihop klubben?
– Vår klubb bildades under namnet C.A. 727 Triathlon Göteborg för två år sedan innan vi bytte namn till Göteborgs Atlet- & Triathlonsällskap. Föreningen är ju sprungen ur läktarmiljön på GAIS hemmamatcher så vi brukar träffas även när vi inte tränar ihop i samband med fotbollsmatcher, men också genom kommunikation via sociala medier. Alla medlemmar som vill är inkluderade i föreningens kommunikationsforum, även de utan fotbollsintresset, haha.

Vad är ert bästa träningstips?
– Att man gör det som är kul och att ge 90 % är att få ut 100 % i konditionsidrott.

Hur tänker ni kring försäsongsträning?
– Återhämtning och vila till en början. Psykisk återhämtning efter en lång säsong är viktig. Sedan kör vi på med simning, trainer/cykel och löpning med mål att bara samla träningstimmar. Kvalitet på träningspassen får komma framåt vårkanten.

Anordnar ni några träningsläger?
– Inte under vintern, men vi brukar ha löst sammansatta löparläger i de svenska fjällen. Det är bra att arrangera dem där eftersom det inte finns så många störande moment att bry sig om, man kan helt enkelt bara fokusera på träningen där och då.

Brukar ni åka på tävlingar ihop?
– Absolut. Vi tävlar alla på helt olika nivåer men det är en jädra skön sammanhållning och vi hjälps åt med allt.

Varför ska man bli medlem hos er?
– Man ska bli medlem hos oss om man vill vara delaktig i en avslappnad miljö där alla tävlar och tränar på egna villkor.

Vad är bäst med er klubb tycker du?
– Att man får vara som man vill, träna som man vill, tävla hur man vill och att vi tillsammans hittar en nivå för hur just ditt liv ska bli lite bättre av träning och tävling.
Syftet med GATS (Göteborgs Atlet- & Triathlonsällskap) är att vi ska må bra och stimulera de sinnen som gör att man vill utvecklas som människa.
Att uppnå tillfredsställelse för att man genomfört något man kanske inte trodde man skulle kunna göra är oerhört utvecklande och är en typ av känsla som stärker individen även i vardagslivet.

Sandra och Daniel vann Tunnel Run

Sandra och Daniel vann Tunnel Run


Stockholm Tunnel Run bjöd på 10 kilometer med såväl långa uppförs- som utförslöpningar, musik och vackra konstinstallationer genom Norra länkens tunnelsystem. I damklassen höll Sandra Eriksson (IK Falken) för favorittrycket. Segertiden 33:27 var inte bara nästan 2,5 minuter före tvåan Cecilia Norrbom (Spårvägens FK), Sandra satte nytt personbästa med 45 sekunder på 10 kilometer. På tredje plats kom Charlotte Karlsson, (Hässelby SK). 

I herrklassen blev det seger för Turebergs FK:s Daniel Lundgren på 30:19, före Napoleon Salomon (Fredrikshofs IF) och Ebba Tulu Chala (Spårvägens FK). Lars Södergård (Vallentuna FK) hamnade precis utanför pallen med en fjärdeplats på 30:47. 

Topp 3 Herrar
1. Daniel Lundgren (Turebergs FK), 30:19
2. Napoleon Solomon (Fredrikshofs IF), 30:27
3. Ebba Tulu Chala (Spårvägens FK), 30:30

Topp 3 Damer
1. Sandra Eriksson (IK Falken), 33:27
2. Cecilia Norrbom (Spårvägens FK), 35:51
3. Charlotte Karlsson (Hässelby SK), 36:08

Här hittar du alla resultat från Stockholm Tunnel Run 

RW-passet: Slå flera flugor i en smäll

RW-passet: Slå flera flugor i en smäll


Kombinationspass för uthållighet och specifik löpstyrka
Spring 15-20 minuter i din normala distansfart till en backe. Syftet är löpspecifik styrketräning så backen ska inte vara superbrant, men ändå ha en lutning som gör att du måste jobba aktivt med både frånskjut och en kraftig armpendling.

Backen bör ta 30-45 sekunder att springa till toppen.
För dig som är van vid backträning: Börja med 2 serier av 5 intervaller till toppen, med 2-3 minuter setvila mellan serierna. Jogga långsamt ner till botten av backen mellan intervallerna. 

För dig som är ovan vid backträning: Börja med 3 intervaller. Bygg sedan på antalet vecka för vecka, tills du klarar 10 stycken upprepningar med joggvila nedför emellan (alternativt samma serieupplägg som ovan).

Efter backintervallerna fortsätter du distanspasset under ytterligare 15-20 minuter. Vill du ha ännu mer uthållighetsträning kan passet förlängas, men kom ihåg att du löper på uttröttade ben, så var extra observant på smärtsignaler från fötter och underben.

Passet är framtaget av Christer Wernlund (från Runner’s World nr 7 2014)

Tagga gärna din träning under #rwpasset
Här hittar du fler pass i serien!

Coachens träningstips för vabruari

Coachens träningstips för vabruari


Vilka är dina bästa tips för att slippa bli förkyld såhär års?
– Om du duschar, tar på dig torra kläder och äter en väl sammansatt måltid snabbt efter varje träning så blir du sällan förkyld. Felet många gör är att de har blöta kläder på sig för länge efter träning och väntar för länge innan dom äter efter träningstillfället. Då blir immunförsvaret rejält nedsatt. Men med den klassiska vitlöks- och C vitaminkuren samt lite extra sömn är man snabbt på banan igen efter en förkylning.

När kan man börja löpträna igen efter en förkylning?
– När du varit feberfri en dag och inte har några känningar av halsont så kan du köra igång med några lugna distanspass. När kroppen svarar igen är det bara att köra.

Hur är det med alternativ träning, exempelvis yoga, core eller lugn styrketräning – kan man köra det om man inte känner sig jätterisig?
– Lätt träning som inte höjer pulsen kan man köra i de flesta fall. Men har du ont i kroppen och muskelvärk bör du vila helt.

Hur mycket tappar man egentligen om man är borta en vecka eller två? Hur bör man lägga upp träningen för att så snabbt som möjligt ta sig tillbaka?
– Jag brukar säga till mina adepter att för varje dag du legat i feber så tar det 2-3 dagar innan du är tillbaka i gammal form igen. Så om du har haft feber i fyra dagar innebär det att du bör ge det 8-12 dagar innan du är tillbaka igen. Kör lugna distanspass plus lite styrketräning de första 4-5 dagarna, därefter kan man lägga in lite lätta intervallpass och tröskelpass.

Veckans triathlet: Sten Orsvärn

Veckans triathlet: Sten Orsvärn


Namn: Sten Orsvärn
Ålder: 52
Längd: 175 cm
Vikt: 74,5 kg
Klubb: Stockholms Långdistansklubb
Hemsida/ blogg: www.informagi.se

Berätta lite om din idrottsbakgrund:
– Jag har alltid gillat långlöpning och hållit på med det på motionsnivå sedan barnsben. På något vis har det bara blivit mer med åren och sedan ett tiotal år tillbaka satsar jag mer tävlingsinriktat och försöker placera mig bra i min åldersklass oavsett vad det är för tävling jag ställer upp i. Jag idrottar visserligen bara för min egen skull och försöker prestera bra utifrån mina egna förutsättningar, men det är ju himla roligt att tävla och mäta sig mot andra …

Hur kommer det sig att du började med triathlon?
– Det började kännas lite jobbigt och hetsigt att jaga snabbare tider på löptävlingarna. Ironman kändes som en utmaning där man kunde vara nöjd med att fullfölja utan att fundera för mycket över tiden, så jag bestämde mig för att testa. När jag väl började träningen insåg jag nyttan och glädjen i även de kortare triathlondistanserna. Den allsidiga träningen gjorde dessutom att jag blev kvitt en del skadesymptom jag dragits med som långlöpare.

Vilken distans satsar du på?
– Jag tävlar gärna i alla distanser, men jag föredrar långdistans. Ironmandistans är en härlig utmaning!

Hur ser en träningsvecka ut för dig?
– Jag kör rörlighet och grundstyrka ca 20 minuter varje dag. Så blir det cykel eller löpning till och från jobbet några dagar. Då lägger jag in högintensiva intervaller och teknikövningar. På helgerna blir det längre pass. Simning och övrig styrketräning varierar krafigt beroende på tid på året och andra omständigheter.  Men vanligen blir det ett par kvällar/vecka.  Återhämtningen är viktig och det är alltid en utmaning att få tillräckligt med sömn, så jag avstår helst från supertidiga poolpass som många andra ägnar sig åt.

Hur lägger du upp träningen över året?
– På hösten har jag vanligen en viloperiod med lite basträning och rehab. Sen bygger jag vidare med grundstyrka och ännu mer rehab för att huvud och kropp ska vara återhämtade och redo för tuffare träning längre fram. Under vintern ökar jag på dosen med längre och hårdare pass, där jag pulserar distansorienterade veckor med högintensiva dito. På våren är det dags för de riktigt långa cykelpassen ute och så snart vattentemperaturen kommer över 15 grader kör jag igång med sim i öppet vatten. Sommaren är min normala tävlingssäsong så då pulseras träningen efter de planerade  tävlingarna.

Vilka är dina svagheter?
– Simningen är mitt svagaste moment, men över tid arbetar jag på att förbättra mig i alla delmoment och kvaliteter. 

Vilka är dina styrkor?
– Jag är träningsvillig och väldigt mentalt stark. Andra kallar det envis.

Hur ser din träningsfördelning ut mellan de olika grenarna?
– Under 2013 hade jag ett veckosnitt på 4.5 timmar löpning, 5 timmar cykel, 3 timmar simning och 2 timmar styrketräning.  Det året tränade jag ovanligt mycket, men fördelningen brukar bli ungefär likartad även de år jag tränar färre timmar totalt.

Vad är ditt stora mål nästa år?
– Jag vill i första hand ha en skön och inspirerande säsong för att ladda batterierna inför 2017 då jag tänker satsa hårt på Ironmandistans igen. Men jag tänker köra Ironman Kalmar och även springa Swedish Alpine Ultra. Eventuellt kan det även bli Ultra Trail de Mont Blanc. Jag hade egentligen tänkt vara med på långdistans-VM i Motala, men jag missade att anmäla mig i tid, så jag var väl helt enkelt inte tillräckligt motiverad för den tävlingen.

Vad är dina tre bästa tips till nya triathleter?
– Träna klokt och låt det ta tid för kroppen att tåla hårdare och hårdare träning.  Var inte rädd för att tävla! Det är fantastiskt bra träning. Fokusera på att förbättra en kvalitet i taget och ge dig tid till återhämtning.  Ett tufft simpass kl 06.30 är inte särskilt bra återhämtning efter föregående kvälls löpintervaller.

Var tycker du det är bäst att träna?
– Så nära hemmet som möjligt. Det gäller att utnyttja den tid man har till träning och återhämtning så alla onödiga transporter och ställtider är svartlistade. Men jag älskar att springa långt och uppleva omgivningarna var jag än är i världen.

Hur många punkor innan du bryter?
– Jag planerar alltid för att fullfölja oavsett yttre omständigheter.

Värsta och bästa simning:
– För-VM på långdistans i Säter 2003 var inget vidare. Jag var alldeles för dåligt förberedd och fick hemsk kramp på insidan av låren under den minst sagt gropiga simningen. Min bästa simning tänker jag göra i Kona 2017.

Hur många timmar tränar du en vanlig vecka i april?
– 11-13 timmar. Är det påskvecka så kan det bli 20 timmar.

Våtdräkt:
– Zero-D Vanguard

Cykel (huvudsaklig tävlingscykel):
– Orbea Ordu

Löparskor (förstaval tävlingsskor):
– Puma Roadracer

Idrottsliga meriter (tider, medaljer m.m.):
Delad 1:a i Swedish Alpine Ultra 2014
1:a M50 Ironman Lanzarote 2013
1:a M50 Ironman Overall Age Group Ranking 2013
1:a TEC 100 miles 2012

Målsättning:
– Fortsätta att ha ett skönt idrottsliv

Inlöparna springer för innanförskap

Inlöparna springer för innanförskap


Hej Christine Hägglund, en av initiativtagarna till Inlöparna, berätta om er idé!
– Min vän Martin Machnow ville använda löpning som ett sätt att skapa gemenskap mellan flyktingar och Östersundsbor. Tillsammans med Emma Arnesson, som driver den ideella organisationen Hej främling, samlade vi in löparkläder till flyktingarna. Sen genomförde vi den första löpturen i oktober.

Varför tog ni detta initiativ?
– För att skapa gemenskap och hjälpa till med integrationen. Fysisk träning är också bra för att motverka psykisk ohälsa, som många på flyktingförläggningar ofta upplever. Löpning kan även fungera som ett samtalsämne och som en lätt introduktion till svenska språket. Vår dröm är att de asylsökande flyktingarna ska trivas och vilja stanna här, och att detta initiativ ska sprida sig till fler städer i Sverige.

Hur var den första löpturen?
– Fantastisk! Ett femtiotal män, kvinnor och barn från bland annat Eritrea, Syrien och Afghanistan sprang tillsammans med oss Östersundsbor. Träningskläderna räckte inte till alla, så några fick springa i jeans och lågskor. Men stämningen var på topp – alla var glada, skrattade och gjorde high-fives i mål.

När och var springer ni?
– Vi springer på onsdagar klockan 19.00, vid Grytans Flyktingförläggning. Alla som vill vara med är välkomna hit. Vägbeskrivning finns på vår Facebooksida: Inlöparna – spring för innanförskap.

Hur kan man hjälpa till?
– Vi har fortfarande ett stort behov av löparskor, framför allt i storlekarna 42-43, och träningskläder. Alla som vill får gärna skicka sina begagnade löparkläder till oss, eller bara komma hit och springa.

Läs mer på Inlöparnas facebooksida 

Vill du bidra med kläder eller löparskor? Skicka dem till denna adress:
Martin Machnow
Trampolin PR
Biblioteksgatan 6
831 30 Östersund

Delar ur Runner’s World-redaktionens paket till Inlöparna

Vann du GPS-klockan från Polar?