Blog

7 smarta kosttips inför loppet

7 smarta kosttips inför loppet


RW:s kostexpert Emma Lindblom tipsar om hur du ska ladda inför loppet:

1. Prova ALDRIG något nytt i kostväg på tävlingsdagen, eller dagen före.

2. Ta med frukost om du bor borta, alternativt kontrollera att hotellet har den mat du brukar äta före ett lopp.

3. Har du svårt att äta tidig frukost? Gör en matig smoothie med banan och havregryn för att öka energi- och kolhydratintaget.

4. Har du svårt att äta ”riktig” mat före tävling? Prova att äta frukostmat till lunch.

5. Serverar loppet sportdryck, så kontrollera vilken sportdrycksleverantör de använder (brukar stå på hemsidan) och prova på träning före loppet. Vissa kan få problem med magen av sportdrycker och man kan reagera olika på olika märken.

6. Ta med egen gel eller dryck för längre lopp om du är känslig för andra fabrikat.

7. Är du känslig mot någon produkt så bör du undvika detta dagen före, samt under tävlingsdagen – maxprestationer kan göra kroppen extra känslig.

Sarah Lahti: Historien bakom nya svenska rekordet

Sarah Lahti: Historien bakom nya svenska rekordet


Hon har varit ung och lovande länge, och i fjol gjorde hon ett av de bästa svenska juniorresultaten genom tiderna på JEM i terräng. Nu har Sarah Lahti också tagit klivet in i senioreliten – med besked. I vår nya serie ”Unga och lovande” möter du framtidslöftet Sarah Lahti.

Det är lördagen den 13:e februari och Nordenkampen i friidrott avgörs i Växjö. Sarah Lahti startar i 3 000-metersloppet, och tar rygg på farthållaren Lisa Öhberg tillsammans med Charlotta Fougberg. Trion lämnar snabbt det övriga fältet bakom sig. Efter att haren Öhberg gjort sitt är Fougberg och Lahti växelvis uppe i ledning, men när drygt halva sträckan är avverkad så skapar Sarah en lucka till Charlotta som drygas ut meter för meter.

Till slut korsar Sarah mållinjen med tiden 9.01,16; nytt personbästa med 15 sekunder. Dessutom är det den näst bästa tiden i Sverige genom tiderna. Bara Sara Wedlund har sprungit snabbare: 8.50,32, år 1996.

Det är ett genombrott för Sarah inför en bredare, svensk friidrottspublik. Däremot ser Sarah inte ut att vara belåten med sin prestation, hon skakar missnöjt på huvudet efter målgång.  

Fyra dagar senare träffar vi Sarah Lahti på en restaurang i Globen-området i Stockholm. Om besvikelsen efter loppet i Växjö säger hon: 

– Målet var att kvala in till inomhus-VM, och det missade jag med en sekund. 

Hon är här för att springa den sällan löpta distansen en engelsk mil (1 609 meter) på Globengalan. I startfältet finns etiopiskan Genzebe Dibaba, som ska jaga rumänskan Doina Melintes världsrekord på 4.17,14, satt 1990. För Sarah är det debut på Globengalan, tidigare har hon bara kört förtävlingarna. 

– Jag ska göra ett bra lopp och få en bra känsla. No expectations, säger Sarah tolv timmar före start.

Hon växte upp i den nordvästra skånska kommunen Klippan – en uppväxt som Sarah beskriver som lugn och fin. Som barn var hon ”halvbusig och väldigt aktiv”. Hon kommer från en familj som inte låg på latsidan – hela familjen höll på med löpning, och hennes två år äldre bror Oscar var snabb i löpspåren. Sarah blev inspirerad av brorsan, hon ville bli lika duktig och det var en anledning till att hon började med friidrott som tioåring. Hon visade snabbt framfötterna på nationell nivå, som tolv- och trettonåring vann Sarah Lilla Lidingöloppet.

När det blev dags för ungdoms-SM som 15-åring fortsatte framgångarna: guld på 1 000 meter under inomhus-SM, guld på 2 000 meter och silver på 1 500 meter hinder. I prisskåpet finns totalt sju individuella guld och en silvermedalj på USM (flickor 15-17 år).

Sarah kom in på friidrottsgymnasiet i Växjö 2011, men där stannade hon bara i fyra veckor. Hon trivdes inte i staden och längtade hem till Klippan och sin familj. Istället gick hon det samhällsvetenskapliga programmet vid Klippans Gymnasieskola. 

När Sarah blev junior utökades medaljsamlingen. Inte bara på Junior-SM, hon slog sig även in i svensk seniorelit. Som 18-åring, år 2013, tog Klippantjejen brons på 5 000 meter när SM avgjordes i Borås. Samma år på hösten kammade hon hem silvret på Terräng-SM över 4 000 meter. Året efter, 2014, vann hon. 

Även fjolårets säsong resulterade i fina resultat, trots skadebekymmer. Det blev ännu ett guld på 4 000 meter vid Terräng-SM. Därtill en sjätteplats under Junior-EM i terränglöpning i K22-klassen, den bästa placeringen någonsin av en svensk tjej. 

Utöver det hittar vi flera intressanta prestationer. Ett är ett terränglopp i belgiska Roselare (Lotto Cross Cup de Hannut) där Sarah placerade sig som tvåa, endast sju sekunder bakom belgiskan Louise Carton, JEM-vinnaren i terräng. Bakom sig hade hon flera etablerade löpare, bland annat två tidigare VM-finalister på 10 000 meter.

Men det kanske mest intressanta resultatet gjorde hon i den tyska staden Paderborn den fjärde april i fjol, under ett stadslopp på 10 kilometer. Sarah dundrade in på den strålande tiden 32.58. Som jämförelse har Hälle IF:s Meraf Bahta nyligen satt nytt svenskt rekord på 10 kilometer landsväg, med 31.26. Och rekordet på 10 000 meter på bana är 31.57, vilket Midde Hamrin lyckades med för snart 26 år sedan. Sarah själv verkar däremot inte vara allt för upprymd över tiden. 

– Jag hade precis haft en stressfraktur, så det var väl en bra start med tanke på det. Men det var ingen kanontid.

En orsak till den återhållsamma inställningen till loppet i Tyskland är, att hon helgen före sprang ett tiokilometerslopp i Nederländerna på tiden 33.02. När Sarah kollade GPS-klockan efter målgång visade den att hon tillryggalagt 10,4 kilometer.  

– GPS:en brukar inte visa så mycket fel. Så det loppet var nog snabbare än det jag sprang i Tyskland. 

Sarah har fram till nu mestadels tävlat på medeldistans och kört terränglopp. Efter att ha sprungit så fort på milen fokuserar hon nu på längre sträckor. 

– Ja, det blir en satsning på 5 000 och 10 000 meter. Och sedan lite kortare lopp också, för att få snabbhet. 

I år är huvudmålet att kvalificera sig till EM i Amsterdam på 5 000 meter (kvalgräns 15.40). Hon har även en förhoppning om att få dra på sig landslagslinnet under OS i Rio i augusti, för att springa 10 000 meter. Den Svenska olympiska kommitténs kvalgräns är tuff – 31.50 – men Sarah tror att det ska vara möjligt. 

– Det tror jag. Och det trodde Nic Bideau, som jag tränat med under vintern, också. Men jag är ju bara 21 år, om jag inte kvalar in till OS i år så är det inte hela världen. Fast om jag gör det så blir det en bra upplevelse. 

Annars är det långsiktiga målet OS i Tokyo om fyra år. Då är Sarah 25 år. 

– Det är då jag vill vara som bäst. Vi får se om det är på 5 000 eller på 10 000 meter. 

Under våren åker Sarah och pojkvännen Jesper van der Wielen – 24-årig löparstjärna från Nederländerna som sprang tiokilometersloppet i Paderborn på 28.18 – till Flagstaff i USA på träningsläger. Därifrån reser de till Stanford i Kalifornien för att tävla på 10 000 meter den första maj. Det blir samtidigt hennes debut på sträckan i år, och första chansen att fixa kvaltiden till OS i Rio. 

– Där ska jag springa så snabbt som möjligt, så får vi se hur långt det räcker. Därefter kommer jag att springa några lopp i Nederländerna, men tävlingsprogrammet för sommaren är inte riktigt klart ännu.

Sarah och Jesper har ingått i Nic Bideaus träningsgrupp i Falls Creek i Australien under sex vinterveckor. Den välrenommerade tränaren har bland annat coachat den tidigare OS-guldmedaljören på 400 meter, Cathy Freeman, och hjälper även Sverigeettan på långdistans, Mikael Ekvall. Sarah säger att träningen var fantastisk, de var uppe på hög höjd och det var en vacker miljö att springa i. Det var tänkt att de skulle vara där i tre månader, men vistelsen varade alltså bara i sex veckor.

– Träningen gick bra men allt runt omkring var inte bra. Vi bestämde oss för att åka hem tidigare på grund av det. Det var personkemin som inte fungerade, jag och Nic klickade bara inte. Vi är helt olika som människor. Däremot är hans träningsprogram bland de bästa i världen och det tycker jag fortfarande. 

Nic Bideaus veckoupplägg bestod av tre fartpass, ett långpass samt en massa distanspass. Inga konstigheter alltså.

– Han tror mycket på tröskelfart, vi körde samma pass varje vecka i sex veckor. Mycket av träningen är likadan hela tiden, det går om och om igen. Sen ändrar han lite beroenden på om det är vinter- eller sommarsäsong, annars är det ofta samma innehåll. Men jag gillar det. 

Vilken typ av pass körde ni?

– Det var väldigt simpelt, exempelvis 8 x 1 000 meter eller kort- och lång backträning. Sedan körde vi något som heter ”quarters”, vilket innebär 400 meter snabbt, därefter 200 meter mellansnabbt följt av 400 meter snabbt. Det körde vi åtta gånger. 

Träningsmängden har stegrats från år till år, och nu springer Sarah oftast 15-16 mil i veckan.

– Det är ganska basic under vinterhalvåret. På sommaren är intervallerna kortare och snabbare, och då drar jag också ner på träningsmängden lite. 

Någon ny tränare har hon och Jesper ännu inte skaffat sig. Det lutar åt den 72-årige nederländaren Bram Wassenaar, som i yngre dagar tillhörde den nederländska eliten på medel- och långdistans. 

– Vi tror att det blir så, vi ska bestämma oss snart. 

Sarah och Jesper träffades under EM för klubblag i Portugal för två år sedan. Liksom för det svenska kungaparet sa det klick direkt – ett halvår senare flyttade hon till honom och staden Nijmegen, Nederländernas äldsta stad med 170 000 invånare. 

– Det är en jättefin stad. Dessutom är det bland de bästa ställena att springa på, och lite varmare än i Skåne, säger Sarah.

Vad gör ni när ni inte springer? 

– Vi träffar kompisar, går på kafé och bio. Vi försöker ha ett vanligt liv mellan träningarna. Men riktigt vanligt blir det inte, för vi vilar ganska mycket, säger hon och skrattar. 

Det är en heltidssatsning som Sarah gör. Tidigare pluggade hon nederländska, och längre fram planerar hon att läsa till personlig tränare. Men löpningen går alltid i första rummet. Hon får satsningen att gå runt med hjälp av sponsorer, som Sarahs mammas företag K2C och skofabrikanten New Balance. Även Sarahs klubb Hässelby SK stöttar henne ekonomiskt. Sedan springer hon stadslopp i Nederländerna som ger ett tillskott i plånboken i form av start- och prispengar. 

 Hur är det att vara löpare i Nederländerna? 

– Det är många stora lopp och många som springer. Och det är många som är och tittar på tävlingarna. Prispengarna går inte att jämföra, där får man hur mycket som helst jämfört med i Sverige. 

Det märks att Sarah har drivet och viljan att bli så bra som möjligt inom sin idrott. På frågan om hon är beredd att göra det tuffa jobb som krävs för att lyckas, så kommer svaret snabbt. 

– Det är jag absolut. Jag känner att det är det här som jag vill göra. 

Känner du någon press från dig själv eller från omgivningen? 

– Jag känner ingen press utifrån, den kommer mer från mig själv. 

Onsdagsförmiddagen har blivit till sen kväll. Klockan är strax före halv tio när Sarah Lahti kliver in på löparbanorna inför ett halvfullt Globen. Det är dags att springa en engelsk mil, 1 609 meter, tillsammans med en världsrekordjagande Genzebe Dibaba. Sarah gör några stegringslopp och tar sedan en klunk vatten. I hennes ögon syns ett totalt fokus på de kommande minuternas hårda slit. 

Startfältet släpps iväg och Sarah lägger sig långt bak i fältet, efter det första varvet har hon bara en löpare bakom sig. Åt den extraordinära Dibaba är det såklart inte mycket att göra, hon vinner överlägset med det nya världsrekordet 4.13,31. I skuggan av etiopiskan gör Sarah ett kanonlopp, hon tar placering för placering och stormar i mål på 4.30,42, och slutar som femma av tretton startande. Det är ett nytt svenskt rekord. Dessutom passerade hon 1 500 meter på 4.12,73, vilket innebär en startplats till Inomhus-VM i Portland på just den distansen. 

Det dröjer innan vi lyckas få en pratstund med Sarah efter loppet. Ett dopningstest ska göras, vilket drar ut på tiden. Till slut dyker hon upp. 

– Det gick snabbt idag och jag fick sprinta lite. Jag är inte van vid den snabba farten, annars kändes det riktigt bra, säger den nya svenska rekordhållerskan på en engelsk mil inomhus. 

Och det är kanske inte det sista svenska rekordet som den unga och lovande Sarah Lahti tar. 

FAKTA SARAH LAHTI

Ålder: Född 1995 i Klippan.

Längd: 178 cm.

Vikt: 53-54 kilo.

Klubb: Hässelby SK.

Familj: Sambo med nederländska löparen Jesper van der Wielen.

Bor: Nijmegen, Nederländerna.

Favoritpass: 8 x 1 000 med en minut joggvila. 

Hatpass: Inget, gillar alla pass.

Mat: Kalops.

Dricker: Färskpressad apelsinjuice.

Personbästa: 

1 500 meter: 4.17,20 (2015)

1 500 meter inomhus: 4.12,73 (2016)

3 000 meter: 9.26,02 (2013)

3 000 meter inomhus: 9.01,16 (2016)

5 000 meter: 16.19,58 (2014)

10 km landsväg: 32.58 (2015) 

10 000 m inomhus: 31.54,87 (2016)

Nytt svenskt rekord av Sarah Lahti på 10 000 meter!

Nytt svenskt rekord av Sarah Lahti på 10 000 meter!


Den 21-åriga svenskan sprang på 31:54.87, nästan 2,5 sekunder snabbare än Midde Hamrins tidigare ohotade svenska rekord från Helsingfors 1990. 

Sarah var klart snabbast i loppet, tvåan Margarita Hernandez Flores från Mexico kom i mål på 32:11.04.

Sarah Lahti har utvecklats mycket som löpare det senaste året och dessutom visat en stor bredd. Senast i vintras sprang hon 1 500 meter på inomhus-VM i Portland.

– Det är fantastiskt bra, det är ju hennes första 10 000-meterslopp. Hon sa själv i vintras att hon ville springa 10 000 i sommar, och nu har hon verkligen visat att det är där hon hör hemma, säger förbundskapten Karin Torneklint.

31:54.87 är klart under kvalgränsen till EM i Amsterdam, 33:20.00.

Ledarkrönika: En bra start

Ledarkrönika: En bra start


Man kan tycka att åtminstone vi som jobbar på en löpartidning borde veta bättre än att bli skadade. Vi berättar ju för er i varje nummer hur viktigt det är med styrketräning, prehabövningar och en sund träningsbelastning. Men så enkelt är det förstås inte.

Om det bara handlade om kunskap skulle vi till exempel knappast se rökande läkare. Nej, varken läkare eller löpartidningsredaktörer är blott mer än människor med allt vad det innebär i form av bristande självinsikt, förnekelse, destruktiva drivkrafter, lathet och slarv.

Dessa mindre smickrande egenskaper, hur mänskliga de än må vara, har orsakat mig bekymmer. Mer exakt: Jag har haft ont i en hälsena, och har bara mig själv att skylla.

Ett pass med plyometrisk träning (läs mer om det på sidan 86) kräver en ordentlig uppvärmning. Jag slarvade med det precis som jag slarvat med styrketräningen,  eftersom jag är en lat människa.

Med ett stort mått bristande självinsikt körde jag igång för hårt och för snabbt för min stela kropp. Jag intalade mig själv att det första hugget i hälsenan inte var så farligt (förnekelse) och körde på eftersom jag ville komma i form till vår läsarresa i Portugal (destruktiva drivkrafter).

Jag fick förstås ont.  
Jag fick förstås inte springa.
Det var ingen bra start på säsongen.

Efter två månader med alternativ träning – skidåkning och cykling i första hand – var det dags för avfärd till Portugal. Jag hade inte sprungit en meter. Det kändes så där.

Men solen sken och den första vårvärmen strömmade upp från den afrikanska kontinenten. Sällskapet, stämningen och inspirationen försatte mig och alla andra i ett träningsrus. Första tre dagarna körde jag dubbla löppass och lite rörlighetsträning. Jag vet – idiotiskt. Men jag är bara en människa, driven av en önskan att springa bättre, längre och snabbare.

Jag borde ha fått ont. Men det fick jag inte. Så jag fortsatte att springa långpass, intervallpass och morgonjoggar tillsammans med alla andra löpare och läsare som var med på resan.

Vi var lyckliga. Stela och ömma – men lyckliga. Så den här gången var det kanske tur att vi inte lyssnade för mycket på våra överjag. Det kanske var tur att vi bejakade våra drivkrafter istället för att hålla tillbaka dem. Det kanske var tur att vi inte var så himla insiktsfulla. Det kanske var tur att vi bara sprang och inte kände efter så himla mycket. Och det kanske var tur som gjorde att vi inte blev skadade. Men det blev en bra start på säsongen.  

HÄR HITTAR DU SENASTE NUMRET AV RW DIGITALT

Abeba Aregawi: Historien om svensk idrotts mest dyrköpta guld

Abeba Aregawi: Historien om svensk idrotts mest dyrköpta guld


Skenäktenskap, skattebrott och doping. Turerna kring forna friidrottsstjärnan Abeba Aregawi har varit många. Trots tydliga varningssignaler och besvärande fakta har Idrottssverige sett mellan fingrarna och låtit bli att ta sitt moraliska ansvar, då stora pengar och framtida OS- medaljer stått på spel. För att den här historien inte ska upprepas, försöker vi här berätta om Abeba Aregawis tid som världslöpare under svensk friidrotts vingar. Här är historien om svensk idrotts mest dyrköpta guld.

Det var många höjdare inom svensk idrott som solade sig i glansen när Abeba Aregawi sprang hem guldmedaljer till Sverige. Det var många som till varje pris ville suga åt sig av segerns sötma när en tjej från Etiopien som plötsligt blivit svensk krossade allt motstånd i Diamond League. Det var många som älskade att svensk friidrott äntligen hade fått en världsstjärna i en av sportens tuffaste löpgrenar.

Men till vilket pris nådde vi denna nivå och vad tänker alla pampar och potentater egentligen i dag när alla kritikers farhågor har besannats? Det är som om alla de som nyss stod bakom Abeba Aregawi nu har sopat allt under mattan och bara gått vidare. 

Frågan är om det ska vara så enkelt? Är det inte istället bättre att låta såret blöda en stund till så att alla inser konsekvenserna av snabba och mindre genomtänkta beslut för guldmedaljers skull. Det är nämligen svårt att se att någon skulle vilja stå till svars för en liknande historia igen. 

– Det är en märklig historia. En historia där tydliga varningssignaler och besvärande fakta tycks ha fått hela Idrottssverige att hålla för öronen och stoppa huvudet i sanden. Det säger före detta agenten och nuvarande strategen och sponsringsexperten Lars Kristiansson när han börjar prata om hur fallet Abeba Aregawi har skötts.

– Det är ytterst anmärkningsvärt att det här fallet har kunnat hanteras så oetiskt under så många år. Jag förstår inte att det har kunnat ske när samtliga parter – Hammarby friidrott, Friidrottsförbundet, Riksidrottsförbundet och Svenska olympiska kommittén – har haft vetskap om alla frågetecken. De har sett alla varningssignaler, ändå har ingen agerat? 

Lars Kristiansson var en av de personer som fanns med i ett tidigt skede när det gällde att få Abeba att bli svensk medborgare och bli startklar för att springa i blågult tävlingslinne. Han kontaktades av Hammarby friidrotts ordförande Ingvar Åström för att allt skulle skötas enligt regelboken när Abeba Aregawi skulle bli en svensk löpare.

Lars Kristiansson hade den juridiska kompetens och det internationella kontaktnät som krävdes för att genomföra hela denna komplicerade process från start till mål. Men det blev inte riktigt som Lars Kristiansson hade tänkt sig. Han klev tidigt av Abeba-tåget, som hela tiden fortsatte att rulla vidare med ljusets hastighet, eftersom han såg att allt inte stod rätt till.

– Jag har ingen förståelse för Hammarbys drivkraft i den här historien. Den är osund och märklig. Det faktum att ansvariga personer får sitta kvar på sina poster är obegripligt. Hade det här inträffat inom näringslivet så skulle hela Hammarbys styrelse ha varit utbytt nu och även förbundet skulle ha fått ta stora konsekvenser. Jag förundras över att Abeba Aregawi-historien är så oprofessionellt skött, det går i strid med sunda idrottsliga värderingar.

Nu står alltså svensk friidrott med ytterligare ett dopingfall på sitt samvete, trots så kallad nolltolerans mot förbjudna preparat. Det är för övrigt det fjärde fallet på bara ett par år. Tre av fallen (Niklas Lindstedt, Adil Boaufif och Andreas Gustafsson) kom under Björn Erikssons tid som ordförande i Friidrottsförbundet. Idag är han ordförande i Riksidrottsförbundet, men även om Abeba Aregawis positiva dopingprov kom efter Björn Erikssons tid i Friidrottsförbundet så var han med under Abebaresans gång.   

Men fallet Abeba Aregawi handlar inte bara om den numera förbjudna substansen Meldonium. Den handlar om så mycket mer. 


Vill du läsa hela den här artikeln?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 5 2016.
Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:

Löpningen blev en livlina när Cecilia drabbades av cancer

Löpningen blev en livlina när Cecilia drabbades av cancer


Efter att ha sprungit regelbundet i en tioårsperiod kände jag att det var dags att ta löpningen till en ny nivå. Jag skulle springa Médoc Marathon i franska Bordeaux efter sommaren. Jag hade aldrig sprungit en mara tidigare, så jag började träna flitigt.
Löpträningen flöt på bra, jag kände mig uthållig och stark; det enda besväret jag hade var att jag behövde gå på toaletten hela tiden.

Jag vände mig därför till en gynekolog, som bekräftade det jag trodde, jag hade fått urinvägsinfektion. Men han upptäckte också något som inte hade med urinvägsinfektionen att göra; jag hade vätska i buken. Han sa att jag behövde opereras, vilket gjorde mig livrädd.

Jag kontaktade en annan läkare för att få en andra bedömning. Efter diverse tester förordade även hon operation, så jag var tvungen att acceptera att operation var nödvändig, men jag slog dövörat till när ordet cancer nämndes.

Jag bestämde mig ändå för att springa maratonloppet i Bordeaux, som jag hade tränat så mycket för. Kanske för att förtränga verkligheten. Jag var utklädd i piratmössa, det var 35 grader varmt och solen gassade medan vi sprang mellan ett tjugotal vingårdar. Médoc är världens häftigaste maraton, man springer, dricker vin och dansar på den stora after run-festen.

När jag kom hem till Göteborg igen var det snart dags för operation. Läkarna upptäckte äggledarcancer som hade spridit sig. Efter operationen fick jag cellgiftsbehandling i flera omgångar och tappade håret.

Från en dag till en annan hade jag fått cancer, kändes det som. Jag förstod ingenting, det var som om livet rämnade. Jag hade inte yppat för någon om operationen, så omgivningen var inte alls förberedd när jag berättade att jag hade opererats för cancer.

Min bror kom och hälsade på mig, satte sig på en stol bredvid mig medan jag låg i sängen. Han frågade: ’Vad har du för mål?’ Han frågade det som om det var det mest naturliga i världen. Jag, hans syster, hade alltid haft mål att sträva efter.

Jag vet inte varifrån jag fick det, men det slank ur mig: ’Jag ska springa Médoc Marathon nästa år också.’ I samma andetag kände jag hur jag såg något slags ljus i mörkret, jag fick något att hänga upp livet på. Jag satte genast igång att sätta upp delmål för att kunna nå mitt mål.

Mitt första delmål uppnådde jag två veckor efter operationen: Jag fick på mig mina löpartajts – till knäna. Jag var ju uppskuren vid magen, så jag hade svårt att röra mig, men ändå, det var en början. Några dagar senare lyckades jag dra upp tajtsen till låren. Och ett par veckor efter det kunde jag dra på mig dem på riktigt.

Två månader efter operationen fick jag lov att börja röra på mig. Jag hasade runt på Vasagatan utanför min lägenhet i centrala Göteborg. Jag tror inte att man kan kalla det löpning, men jag tyckte själv att jag löptränade.

Jag hade hela tiden en tydlig målbild framför mig: medaljen som jag skulle erövra i Bordeaux nästa år. Under sjukdomsvistelsen hade jag haft årets medalj med mig. Jag hade hängt den ovanför min säng, så att det första jag såg efter operationen var medaljen, jag tror att den gjorde mig starkare.

Medan jag fick cellgiftsbehandling försökte jag att inte tänka på cancern, jag fokuserade istället på min träning. Mitt stora mål var Médoc, det var det som gav mig hopp och det var det som gjorde att jag orkade.

Efter ett halvårs behandling röntgades jag och fick ett positivt besked: tumören var borta. Nu när jag förstod att jag hade fått en andra chans så tänkte jag bara ’woooooo, här kommer jag!’

Jag sprang Göteborgsvarvet i maj med ett konstant leende på läpparna, jag sprang under 1.55 och kände mig som en drottning, jag ägde – jag flög fram.

Efter sommaren, ett år efter operationen, uppfyllde jag mitt mål: jag sprang Médoc Marathon, igen. Jag sprang bara tre minuter sämre än året före.

Men efter loppet hände det något med mig. Mitt euforiska jag var som förbytt. Min kropp var väl helt slut efter cytostatikabehandlingen, och efter att ha tränat hysteriskt trots att jag ännu inte var helt återställd efter operationen. Under vintern som kom låg jag bara i min säng, deprimerad.

Det tog drygt fyra månader, fram till våren, innan jag orkade masa mig ut i friska luften igen och börja springa lite smått i skogen. Löpningen tände åter en gnista inom mig och jag kände hur livslusten sakta kom tillbaka.

Löpningen hade bokstavligen fått mig på fötter igen efter operationen. Likaså hjälpte löpningen mig nu att komma ur depressionen. Utan löpningen vet jag inte hur jag hade mått idag.

Som hyllning till löpningen och till cancerforskningen så var jag med och startade loppet Fight cancer and run. Överskottet går till cancerforskningen och hittills har vi samlat in nästan 150 000 kronor. Att få andra att förstå hur viktig löpningen är – att det faktiskt kan rädda liv –  är det som driver mig framåt idag.”

Vill du höra mer av Cecilias historia? Under den närmaste månaden huserar hon på vår Livsloppet-blogg.

Promoe: Löpningen lyfter mig som artist

Promoe: Löpningen lyfter mig som artist


Vi ses på Runner’s Worlds redaktion strax efter hans hemkomst från Västsahara och Sahara Marathon. Han, rapparen Mårten ”Promoe” Edh, åkte dit för att springa för frihet. Loppet är en manifestation för västsaharierna, som bott i flyktingläger i 40 år. Marocko har ockuperat deras land och loppets paroll är ”running for freedom”. Mårten Edh passade också på att spelade in en video för sin nya skiva ”Fult folk”.

Medan vi sitter och pratar slås jag av hur mycket hår han har, både på huvudet och på hakan.

– Jag har inte klippt eller rakat mig sedan jag tog studenten 1995. När jag gick i skolan gjorde jag mina försök att passa in, men det kändes aldrig riktigt bra. Så jag tog beslutet att aldrig mer försöka passa in. Håret och skägget är väl någon slags fysisk manifestation av det, säger han.

Under sin uppväxt i Västerås satsade Mårten hårt på handboll. Han hade det lite svårt i början. Antingen var han sämre än han trodde, eller så var han inte en av tränarens favoriter. 

– Så jag började löpträna istället, vilket gav många fördelar. Jag orkade så mycket mer än många av mina lagkamrater. Mot slutet fick jag ett erbjudande om att börja spela i A-laget, men då la jag av. Jag satsade på plugget och musiken i stället.

Mårten Edh bildade bandet Looptroop med några vänner, de släppte skivor och slog igenom stort och turnerade flitigt. Under en resa i Tyskland 2003 hamnade han i finkan. De åkte runt fem veckor i en husbil i Europa och sålde vinylskivor till skivaffärer, de hade hela bussen full av skivor. Vid ett tillfälle fick Mårten en idé; de skulle gå in i en skivbutik, iklädda ”värsta kostymerna”.

– Problemet var att vi inte hade några pengar till kostymer. Då kom jag på att vi kunde krossa ett skyltfönster till en klädbutik och låna ett par. Det blev inte exakt så, men jag hamnade i alla fall i en cell i två dagar.

Efter den händelsen kom jag på att jag aldrig mer skulle dricka alkohol, och sedan dess har jag inte druckit en droppe. Det var inte så svårt, jag drack inte så mycket tidigare, men när jag gjorde det så gjorde jag skitdumma grejer.

Året därpå, 2004, kom skivan The Long Distance Runner, med låtar som Marathon och just Long Distance Runner. Med ett korus som går såhär:

”No alcohol, no weed
No cigaretts, no Es
No milk, no cheese
No eggs, no meet
Just meditation and peace
Red lentils, chick peas
Good workout, good sleep
Mo´sunshine, light breeze …”

– Mellan 1995 och 2005 sprang jag inte så mycket. Den där plattan var mer en metafor för hur jag ville att min musikaliska karriär, och mitt liv skulle vara – länge och långt. Men samtidigt tänkte jag att jag nog skulle börja springa igen. Och så blev det.

Vilken musik springer Promoe själv till? Kolla in Promoes egen löparlista här!


Vill du läsa hela den här artikeln?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 8 2015.
Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:

Var det du som vann träningskläder från ASICS?

Var det du som vann träningskläder från ASICS?


Rätt svar på frågan: ”Vad heter stafetten som Asics anordnar i kampen mot solen 21 juni och som du kan ansöka att bli en deltagare i?” är ju Beat the sun!

Stort grattis till Amanda Sjölund som vann damoutfiten, dvs Asics Graphic Tight och Racerback top.

Stort grattis till Johan Påve som vann herroutfiten, dvs Sanded Graphic SS Top och Mesh Short 9IN.

Tack alla ni som var med och tävlade!

Vill du vässa din löpning med hjälp av ASICS Want IT More? Kolla in vårt explosiva program och crossfitprogrammet!

Crossfitövningarna som lyfter din löpning!

Crossfitövningarna som lyfter din löpning!


Den här artikeln presenteras i samarbete med Asics Want It More

Kettlebell-svingar
Förbättrar din explosivitet i höften och sätet. 

SÅ GÖR DU Stå axelbrett isär med fötterna och kettlebellen framför dig. Fäll i höften och greppa tag i handtaget och svinga kulan in mot höften. Tryck med höften så att kulan kommer upp i ansiktshöjd. Låt kettlebellen falla ner mot höften till nästa repetition.

Thrusters
Gör dig explosiv i benen och stärker axlarna. 

SÅ GÖR DU Håll ett par hantlar vid axlarna. Gå ner i en djup knäböj och vänd direkt upp igen. Pressa upp hantlarna till raka armar med hjälp av kraften från benen och höfterna. När du sträckt på benen och armarna går du direkt ner igen i nästa repetition

Slamballs
En grym och explosiv bålövning som också får fart på flåset. 

SÅ GÖR DU Stå framför en tjock matta och håll en tung medicinboll i händerna. Höj medicinbollen över huvudet och dräm ner den i mattan så hårt du kan med hjälp av bålen. Lyft upp bollen igen och börja om. Håll ett högt tempo.

Laterala burpees
En riktig flåsfest som stärker hela kroppen och gör dig smidig. 

SÅ GÖR DU Börja med att sätta händerna i golvet, hoppa bak med fötterna och lägg dig så fort som möjligt ner på mage (ingen strikt armhävning, alltså). Vänd sedan rörelsen direkt och hoppa in med fötterna nära händerna och rumpan högt. Res upp överkroppen och gör ett hopp åt sidan.

Passet som utmanar löparflåset
Kör så många varv du hinner på 20 minuter. Första varvet kör du 5 repetitioner av varje övning. Varv 2 kör du 6 repetitioner och så vidare. Håll ett högt tempo. Kör passet två gånger i veckan.

Lycka till!

Kolla in det explosiva programmet från ASICS Want It More

Shop the look

ASICS nya träningskläder består av plagg som funkar perfekt för tuffa pass i gymmet som de som används i de här övningarna. Kolla in hela kollektionen och mycket mer på asics.se


WANT IT MORE VIDEO 

Se fler inspirationsfilmer och mycket annat på asics.se/wantitmore


WANT IT MORE är en uppmaning till alla att träna ännu hårdare och nå ännu längre. Kampanjens fokus ligger på hur långt idrottare och motionärer inom alla sporter – oavsett ålder och fysiska förutsättningar – är beredda att gå för att nå sina mål. Se hur andra pushar sig själva och lägg upp egna bilder under hashtaggen #wantitmore.

Var det du som vann resan till Amsterdam med Brooks?

Var det du som vann resan till Amsterdam med Brooks?


Rätt svar på frågan ”Vad är Brooks slogan?” är så klart Run Happy! 

FÖRSTA PRIS:
Resa till Amsterdam med startplats till Brooks 10K Champions Run, plats under de spännande löpfinalerna på Friidrotts-EM samt en hotellövernattning. Värde: 5000 kr. 

Stort grattis till Tore Knutsson som får åka till Amsterdam!

Och grattis även till:
Hanna Magnusson och Veronica Dinnetz som vinner varsitt par Brooks Launch 3 EAC Amsterdam värde 1400 kr.

Tack alla ni som var med och tävlade!

Vinn löparskor från New Balance!

Vinn löparskor från New Balance!


Om Fresh Foam Vongo:

Fresh Foam Vongo ger en mjuk och stödjande känsla i din löpning så du kan njuta av varje steg. Skon kombinerar dämpning med stabilitet och passar bra för längre pass.

Läs mer om Fresh Foam Vongo här!

Vi har tre par att fördela bland er som svarar rätt på frågan nedan. Fyll i ditt svar senast 13 maj.

Lycka till! 

Vinstvärde: 1500 kronor.

[form code=225]

All ev. vinstskatt betalas av vinnaren.

Stort test! 8 par sportglasögon som lämpar sig för löpning i solsken

Stort test! 8 par sportglasögon som lämpar sig för löpning i solsken


Butiken Sportoptik har specialiserat sig på sportglasögon. Lars Wulfing, ägare av butiken ger dig sina bästa tips här!

Vad är ett bra kriterium när man ska välja solglasögon för löpning?
– Det viktigaste är att glasögonen sitter bra utan att guppa. Enklast är att välja ett par som är lätta och som har justerbar näsdel. Om det dessutom går att justera skalmarna är det ett plus, säger Lars.

Att justera och anpassa glasögon är relativt svårt, så det kan vara skönt att låta ett proffs fixa dina dyra glasögon. En erfaren optiker ser direkt vad som behöver justeras, och kan med hjälp av värme böja till skalmarna för att de ska passa dig bättre.

Olika typer av ljus
Men passformen är inte allt. Olika typer av linser funkar olika bra för soligt eller mulet väder.
– Idealiskt för de flesta typer av förhållanden är en fotokromatisk lins, som ändrar färg utifrån solens ljusstyrka. Då fungerar samma lins i alla väder.

Bra att tänka på när det gäller fotokromatiska linser är att de inte alltid hinner anpassa sig när man springer in och ut ur skuggiga partier i skogen, där man också måste ha koll på hur underlaget ser ut.

UV-skydd
UV-skyddet är däremot inget man behöver fundera på när man ska välja solglasögon för löpning. Det är bara glasögon med genomfärgade blå linser som inte har hundraprocentigt UV-skydd. Linser med en blå spegel är däremot bra, om den sitter som en hinna på en lins som inte är blå. Alla glasögon i detta test har fullständigt UV-skydd.

– Alla moderna sportglasögon av god kvalitet har alltså ett fullgott UV-skydd. Men de som har en gul-orange-brun ton är bättre på att effektivt ta bort det blå ljuset, vilket gör att ögonen blir mindre trötta.

Om du bär glasögon till vardags på grund av synfel, finns det också möjlighet att slipa den lins som sitter på från början på flera tillverkares sportglasögon. Krävs väldigt stor korrigering kan man behöva slipa en lös insats istället, som man fäster innanför sina sportglasögon.

GLASÖGONPEDIA

1. Lins
Tillverkad i plast. De flesta tillverkare har ett eget namn på plasten, som oftast är polykarbonat eller NXT. Ljusgenomsläppet graderas mellan 0-4, där 0 är transparenta linser och 4 är de mörkaste linserna. Alla kategorierna ska däremot skydda lika mycket mot UV-strålning – är linsen CE-märkt uppfyller den de krav som ställs på UV-skydd.

Fotokromatiska linser ändrar sig efter rådande ljusförhållanden. Polariserande linser tar bort reflexer från till exempel våta vägbanor. Gula och orangea linser tar fram kontraster. Många linser går också att slipa för att passa närsynta.

2. Båge
Är oftast tillverkad i plast. Vissa bågar har en svettbroms i ovankant och utbytbara gummidetaljer i näsdelen och på skalmarna. Det finns också modeller med ett fäste för en minibåge med slipade glas, som sitter innanför linsen.

3. Skalm
Skalmarna är en del av bågen. Är de gummerade så sitter de bättre när du springer. Många skalmar är böjbara för att du ska kunna anpassa passformen.

4. Näsdel
Oftast tillverkad i gummi, vilket gör att den sitter bättre på svettiga näsor vid löpning.  Får gärna vara justerbar för att passa olika näsor.

Tipset!
För att slippa imma på dina glasögon finns det imspray att köpa hos de flesta optiker. När du stannar eller sänker farten så hjälper inte fartvinden till att transportera bort fukten från glasen, då kan du flytta fram glasögonen lite på näsan så att det ventilerar bättre.

Årets vinnare: Bliz Tempo

Cirkapris: 800 kronor

Vikt: 24 gram 

Fakta: Levereras med en utbytbar mörkare lins och en extra, kontrasthöjande orange lins. Optiskt kompenserade linser med 100 procent UV-skydd. 

Justerbar näsdel, justerbara skalmar med löstagbar svettbroms. I priset ingår också en rem för att säkra glasögonen ytterligare runt huvudet. Hårt fodral ingår.

+ Lätta med bra passform. Rör sig inte vid löpning. Skönt ljus i de flesta ljusförhållanden. Bra vindskydd. Prisvärda. 

– Går inte att kombinera med slipade glas på något sätt. 

KANONERBJUDANDE: FÅ TESTVINNAREN BLIZ TEMPO+12 NUMMER AV RUNNER’S WORLD FÖR ENDAST 799 KR! (du sparar 835 kr!)

Kolla in resten av vårt stora test här! (PDF)