Blog

Ledarkrönika: Framtiden är här!

Ledarkrönika: Framtiden är här!


För tre år sedan intervjuade jag två studenter på Kungliga Tekniska högskolan (KTH) i Stockholm med anledning av deras examensprojekt; ett system med sensorer som fästes vid benet på löpare. Sensorerna skickade en ljudsignal till löparens hörlurar om hen landade för hårt. Syftet med projektet var i första hand att minska risken för överbelastningsskador – främst stressfrakturer på skenbenen. 

Ett tydligt resultat av studien var att testlöparna själva kunde minska stötkraften med så mycket som tio procent genom att förändra sitt steg – en avsevärd minskning av belastningen. Detta tack vare att löparna fick direkt återkoppling när de sprang.

Nu var detta inte någon färdig produkt, utan snarare en pilotstudie. Men de båda studenterna pekade ut flera möjliga framtida användningsområden, som utveckling av löparskor, nya träningsmetoder och nya hjälpmedel för att träna upp ett effektivare löpsteg. Spännande tyckte jag – och målade upp ett framtidsscenario där din träningsklocka säger åt dig hur du ska springa. 

Och nu, tre år senare, är framtiden här. I senaste numret kan du läsa om en ny dansk konsumentprodukt som gör precis detta – och mycket mer. Den är en av flera spännande nyheter inom det produktområde som kallas för ”wearables” – bärbar teknik som i allt högre grad integreras i kläder eller accessoarer, och kommunicerar med appar i smarta telefoner. 

En fråga är förstås om vi löpare är redo att anamma den här nya teknologin. Behöver vi verkligen ännu fler prylar för att springa fortare – när vi med bara ett tidtagarur och en uppmätt sträcka enkelt kan mäta progressionen i vår träningsutveckling? 

Historiskt har åtskilliga löpare visat att det går att springa fort med ett allt annat än (visuellt) perfekt rörelsemönster. Hade Paula Radcliffe eller Emil Zátopek kunnat springa ännu fortare om de hade haft tillgång till en app som hade korrigerat deras steg? Eller är det andra faktorer som kommer att ligga bakom framtidens nya, fantastiska rekord? 

Liksom vi gjort tidigare här i Runner’s World (#1-2015) spekulerar journalisten och författaren Ed Ceasar i vad som krävs för att springa ett maraton under två timmar i sin bok Two Hours: The Quest to Run the Impossible Marathon. För att en sådan drömgräns ska slås krävs förstås att många olika faktorer samverkar på ett optimalt sätt – det gäller allt från kost- och träningsupplägg till nya tävlingsstrategier. 

Framtidens rekordtider kan till och med vara frukten av ny kunskap om hjärnan – ett oerhört spännande forskningsområde. Att slå ”omöjliga” rekord har ju historiskt inte minst handlat om att riva mentala barriärer. Så kanske är det en ny pannbens-app som blir nyckeln till den första sub 2-maran? Den som springer får se.    

3 vanliga löpstegsfel och hur du fixar dem

3 vanliga löpstegsfel och hur du fixar dem


FÖR LÅNGA STEG
PROBLEMET
Hälen landar för långt fram i förhållande till knäet, när du springer.

FIXA DET
Korta stegen genom att öka stegfrekvensen till åtminstone cirka 180 steg per minut. Sikta på att landa med foten rakt under kroppens tyngdpunkt.

 

DÅLIG HÅLLNING
PROBLEMET
Du böjer dig för långt fram med överkroppen från höften, vilket ger dig en böjd rygg.

FIXA DET
Tryck bröstkorgen framåt och dra axlarna bakåt, håll huvudet rakt (titta inte ner i marken) och slappna av i axlarna. Tänk dig att ett snöre drar ditt huvud rakt uppåt.

 

ÖVERDRIVEN ROTATION
PROBLEMET
Du vrider överkroppen för mycket åt sidorna från höften.

FIXA DET
Var uppmärksam på dina armrörelser. Armbågarna ska drivas aktivt bakåt för varje steg, med händerna nära midjan. Sträva sedan efter en avslappnad rörelse framåt med händerna.

Veckans triathlet: Maria Larsson

Veckans triathlet: Maria Larsson


Namn: Maria Larsson
Ålder: 32 År
Längd: 169,5 cm
Vikt: 64 kg
Klubb: Västra Mälardalens Triathlonförening  
Hemsida/ blogg: http://marialarssontriathlon.se/

Berätta lite om din idrottsbakgrund:
– Som många andra som är födda och uppvuxna i Oxberg i Dalarna så har man vuxit upp på längdskidorna.
Men efter att ha fått börja rida på ridskolan så blev det hästarna som tog över. Det var fälttävlan som jag satsade på fram till efter gymnasiet. Efter gymnasiet hade jag turen att få åka ner och börja jobba på Strömsholm, och där blev det banhoppning och unghästar som blev mitt fokus ett bra tag framöver.

Hur kommer det sig att du började med triathlon?
– Ren tur kan man säga. En gammal god vän till mig, före detta boxare, fick mig att börja träna kondition igen. Han brukade vara ute och springa i ett par timmar med ett trevligt triathlon-gäng någon gång i veckan. Då tyckte jag de var idioter hela högen, men jag blev ändå lite nyfiken och började faktiskt själv att tjuvträna. En riktigt kall februari, det var kring -26 grader minns jag, vågade jag hänga på gänget och testa på att springa med dem. Jag blev kvar, och jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle bli kvar och börja träna med ett triathlon-gäng. Jag hade även turen att få en jätteduktig triathlet som tränare. Ingen av oss trodde väl att jag skulle kunna genomföra allt jag gjorde och gjort. Men tack vare hans kunskap och tränarskap, höll han mig skadefri och jag kunde få en kontinuitet som är ovärderlig för den grunden vi lyckades bygga. 26 kg lättare, fler träningstimmar än jag någonsin trodde jag kunde uppnå, och en målgång i ironman sitter jag här nu och älskar sporten ännu mera.
Denna hjärtliga, vänskapliga sport är svår att inte bli förälskad i.

Vilken distans satsar du på?
– Främst halv-ironman och fulldistans.

Hur ser en träningsvecka ut för dig?
– Väldigt strukturerad och planerad in i minsta detalj. Som ensamstående mamma, heltidsjobb, tränare i föreningen och driver eget så finns det inga luckor för tvivel på hur jag ska lägga upp dagarna. Ett misstag så är allt paj. Normalt sätt så är det tidig morgon och då blir det ett lättare träningspass innan jobbet och sen går dagens huvudpass på min lunch. Älskar att få komma ut mitt på dagen, få lite syre och sol innan det är dags att ta tag i eftermiddagen. Helgen består av många timmar på cykeln, i löparskorna och det är där jag har mina långpass. Träning alla dagar utom en dag i veckan, och den har då blivit lite helig för mig. En dag i vanliga människokläder 🙂

Hur lägger du upp träningen över året?
– Jag har turen att jobba med två helt fantastiska människor som styr upp all min träningstid. Jag har Clas Björling som är min huvudtränare. Han har den stora planen, året, framtiden och alla upplägg i stort. Han har koll på allt jag gör och sköter den biten utmärkt.
I min simning har jag Emma Igelström som jag träffar och blocktränar för kan man säga. Sen får jag åka hem och köra ensam med upplägg både genom henne och Clas.
Men det ser väl ut som för alla andra med grundträning, prepp för tävling, tävling/ underhåll, ”off season time” och sen börjar hjulet om igen 🙂
Jag är dock väldigt noga med att när motivationen börjar sjunka åker jag till ställen som är extra roliga att träna på och blir på så vis som balsam för själen.

Vilka är dina svagheter?
– Godiset Polly! Skämt åsido, mina svagheter är definitivt mitt humör, det vill säga jag är envis som synden, ibland på rätt sätt och i bland på fel sätt.
Jag blir lätt sur när det inte går som jag tänkt mig och har då svårt att bita i och hålla kvar det sista och ge allt. Jag har väldigt höga krav på mig som gör att jag lätt kan få helt fel prestationsångest inför race- och test-/ uppgifter.

Vilka är dina styrkor?
– Mina styrkor är mina svagheter, mitt humör och min envishet! Min glädje till livet, att vakna på morgonen med ett leende, aldrig se hinder, bara möjligheter. Jag har alltid nära till skratt, mitt driv och vilja att alltid utvecklas och bli bättre.

Hur ser din träningsfördelning ut mellan de olika grenarna?
– Det är faktiskt väldigt jämt fördelat mellan alla delmoment. Men det är ju klart, cykel tar tid så där lägger jag mest timmar. Men annars så har jag lika många dagar på gym, cykel, simning och i löparskorna. Många timmar, många pass blir det. Men jag älskar det 🙂

Vad är ditt stora mål nästa år?
– Mina största mål till kommande säsong är helt klart att komma ut starkare, snabbare och grymmare än någonsin. Rent tävlingsmässigt är vi inte klara med hur säsongen ska se ut än. Men vi håller på att bygga en grym långdistans-triathlet i vuxen ålder, det tar tid och det är många byggstenar som ska utvecklas och härdas.

Vad är dina tre bästa tips till nya triathleter?
– Skratta, ha kul och träna med människor som får dig att utvecklas.

Vad tycker du det är bäst att träna?
– Helt klart grunden. Det är svårt att få huset att hålla länge om man inte bygger en stabil grund och stomme. Med bara ett tak blir det inte långvarigt. Det finns inga genvägar!

Hur många punkor innan du bryter?
– Jag har faktiskt hittills aldrig fått en punka, inte ens vid träning så jag kan nog inte uttrycka mig på den tyvärr. Men det beror ju på vad det är för distans. Är det ironman eller halvdistans skulle jag nog ändå byta en eller två punkor om jag är snabb.

Värsta och bästa simning:
– Värsta simningen är när jag har kluckande vågor som är i min näs-höjd.
Bästa: Att få lägga sig i bassängen, och bli ett med vattnet. Den där helande känslan som infinner sig är helt fantastisk.

Hur många timmar tränar du en vanlig vecka i april?
– 10-15 timmar.

Våtdräkt:
– V:3 2XU.

Cykel (huvudsaklig tävlingscykel):
– Planet X.

Löparskor (förstaval tävlingsskor):
– Salming.

Idrottsliga meriter (tider, medaljer m.m.):
10 km: 44 min
21 km: 1.42
42 km: 4.15
Halv IM: 5,10
Ironman: 11.52
Lidingöloppet: 2.42
Öppet spår, Vasaloppet: 8.36

Målsättning:
– Bli gammal med sporten jag älskar, ha roligt, utvecklas och göra det bästa jag kan med de förutsättningar jag har.
Våren 2012 började min resa och den har tagit mig långt. 26 kg mindre och innan kunde jag inte springa 5 km utan livet som insats. Och nu har jag lyckats med allt jag lyckats med. Min resa är långt ifrån över, mitt mål är att jag ska bli starkare, bättre och grymmare för varje år som går. Jag vill motivera, driva och hjälpa andra att nå sina mål, vilka de än är. Och en dag skulle jag vilja kunna göra ironman under tio timmar.

 

Spring snabbare med nötter!

Spring snabbare med nötter!


I Journal of the International Society of Sports Nutrition publicerades en studie där två grupper av vältränade cyklister och triathleter fick äta 75 gram mandlar respektive 90 gram kakor (båda på 430 kilokalorier) utöver sin vanliga kost. Efter fyra veckor fick de genomföra ett hårt cykelpass på 125 minuter och avsluta med ett 20 minuters tempolopp. De nötätande cyklisterna och triathleterna kunde nöta på i ett högre tempo och nådde 1,1 kilometer längre än de som ätit kakor. Forskarna tror att nötternas innehåll förbättrar kroppens förmåga att transportera syre.

LÄS MER:

LÖPARMAT: FRUKT- OCH VALNÖTSLIMPA

BAKA DINA EGNA ENERGIBARS ENKELT

Gör som Musse och Szalkai – spring för UNHCR med Alla för Alla!

Gör som Musse och Szalkai – spring för UNHCR med Alla för Alla!


Gör som Mustafa ”Musse” Mohamed, Rami Shaaban, Anders Szalkai och många fler. Anmäl dig till Alla för Alla – ett lopp med välgörenhet som mål.

Loppet springs på Stockholms Stadion och Slottsskogsvallen i Göteborg. Om du inte kan vara på plats kan du ändå vara med i klassen spring-där-du-är. Samla ihop familj, vänner, kollegor och häng med. Barn som gammal, elit som motionär. 

Läs mer och anmäl dig på Alla för Alla – Tillsammans springer vi för en bättre värld!

Så blir löpningen en vana!

Så blir löpningen en vana!


Oavsett när i livet du börjar löpträna kan du förvänta dig prestationsförbättringar under flera års tid. Det gäller bara att skynda långsamt, att öka träningsbelastningen progressivt och kontrollerat och se till att anpassa träningen till din livssituation. Det går att tydligt urskilja tre olika faser, från det att du tar upp löpning som ett sätt att hålla dig i form till att du har etablerat din löpträning som en viktig och positiv del av vardagslivet. De olika faserna kan visserligen ta olika lång tid för olika individer, men mönstret ser tämligen lika ut.

Fas 1 – igångsättningsfasen – är av naturliga skäl kritisk. Inte sällan är motivationen inledningsvis högre än förmågan att kunna tillgodogöra sig träningen på ett optimalt sätt. När du väl har bestämt dig för att satsa på löpning vill du förståeligt nog se resultat tämligen omgående. Grundproblemet är att kroppens syretransporterande organ – hjärta, lungor, blod – och musklernas förbränningskapacitet påverkas mycket snabbare än rörelseapparatens stödjevävnad; senor, ligament, brosk och bindväv. Som nybörjare har du ännu inte lärt dig att tolka kroppens signaler rätt och råkar därför lätt ut för överbelastningsskador.

Under denna fas är träningsfrekvensen (träning varannan dag är oftast optimalt) viktigare än att du ökar belastningen i de enskilda träningspassen. Om du har tålamod och ger dig själv sex till åtta veckor att komma igång med din träning har du goda möjligheter att utan större störningar övergå till nästa fas. Under dessa inledande veckor är det ofta bättre att mäta träningsmängden i tid än avverkad distans. På så sätt frestas du inte att ständigt försöka löpa snabbare, utan kan i lugn och ro lägga en god grund med hjälp av relativt långsam distanslöpning.

Under igångsättningsfasen är det viktigt att följa en strukturerad träningsplan. I träningslitteraturen och på nätet finns många bra exempel på hur du kommer igång med din löpträning. Välj en plan som du tycker passar in i din vardag och försök att följa den så noga som möjligt.

Fas 2 – etableringsfasen – betyder att du har kommit så långt att du har hittat en sorts rytm i träningen. Du varvar träningsdagar med vila och återhämtning på ett sätt som gör att du upplever träningen mer som en stimulerande utmaning än en jobbig ansträngning.

Oftast noterar du inga förbättringar från träningspass till träningspass, men känner ändå att det successivt blir allt lättare att löpa. Åtminstone en dag i veckan löper du längre än ett genomsnittligt träningspass (långpass) för att bygga en solid uthållighet. Du inser att det är löptempot – inte avverkad distans – som är den begränsande faktorn och på så sätt lär du dig att ”känna fart” och därmed hushålla rätt med krafterna.

För att träningen ska bli stimulerande är det viktigt att den görs omväxlande. Framgångsreceptet är att först bygga upp en uthållighetsbas genom att successivt öka träningsvolymen, det vill säga löpa allt längre i relativt långsamt tempo. Därefter introduceras mer intensiva träningspass, vilka måste balanseras med vila och återhämtning.

Du kan fortfarande följa någon typ av standardplan för en lämplig målsättning. Allteftersom du lär dig mer om hur den egna kroppen reagerar på träning är det dock lämpligt att göra justeringar, så att träningsplanen blir mer och mer individuellt anpassad. Se till att avsätta tid för kompletterande styrketräning och lägg in moment för att förbättra din löpteknik.

Fas 3 – vanefasen – har du uppnått då träningen blivit en helt naturlig del av tillvaron. Du har hittat dagar och tidpunkter för din träning, som gör att den synkroniserar väl med den övriga tillvaron. Även om det känns motigt att snöra på sig träningsskorna vissa dagar, är träningspassen något som du generellt ser fram emot och blir stimulerad av. Du tränar inte enbart för att öka din fysiska kapacitet utan uppskattar löpningen för dess egen skull. Du har lärt dig att njuta av vädrets och årstidernas växlingar och ser löpningen som en värdefull mental avkoppling från alla krav och måsten i vardagen. Löpningen har nu blivit till ett behov och du blir frustrerad när du tvingas att ställa in planerade träningspass – träningen har blivit ett slags positivt beroende.

Men ett fåtal löpare klarar tyvärr inte av att se på sin träning från ett helt sunt perspektiv, utan utvecklar närmast en besatthet. De klarar inte av att balansera sin träning mot livet i övrigt och ger inte kroppen tillräcklig tid till återhämtning mellan träningspass och tävlingar. De tror att ”mer alltid är bättre” och tangerar ständigt gränsen för överträning. Ofta negligerar eller förtränger de skadebesvär och tränar trots att de har ont.

Var gränsen mellan positivt beroende och negativ besatthet går är naturligtvis svårt att definiera. Det viktiga är att hela tiden vara observant på hur du tränar och vilken roll löpningen spelar i ditt liv. Tänk i termer av att löpningen ska berika tillvaron – inte begränsa den.

Den stora fördelen med löpträning är att den i princip går att genomföra var och när som helst. När du kommit så långt att den blivit en naturlig del av din vardag, är det egentligen enbart din egen fantasi som sätter begränsningarna för hur din träning kan utformas. Nu finns det möjligheter att närmast ”skräddarsy” din träningsplan, så att den fungerar optimalt just för dig. Ta vara på erfarenheter som du gjort under de två inledande faserna och utforma ett träningskoncept som du själv trivs med. 

5 anledningar till att löpare behöver en bra frukost!

5 anledningar till att löpare behöver en bra frukost!


1. Behålla muskelmassa
Efter en hel natts sömn är kroppen i nedbrytningsläge, framförallt när det gäller muskelproteiner. För att vända nedbrytningen behöver du fylla på med protein. Sikta på att få in 20-25 gram protein tillsammans med 50-100 gram kolhydrater i din frukost för att ge din kropp en bra start. 

2. Viktkontroll
Studier efter studie har visat att de som äter frukost har lättare att hålla vikten än de som hoppar över den. Forskning visar också att frukostätandet hjälper dig att göra smartare val under resten av dagen.

3. Hjärnverksamheten
Hjärnan behöver kolhydrater. Utan frukost försämras både hjärnans tankekraft och minne. Barn som äter frukost sköter sig bättre i skolan, och alla vuxna som råkat ut för den irriterade kollegan som missat frukosten vet att det där inte växer bort med åren…  

4. Bättre kosthållning
Frukostätare gör generellt bättre kostval än frukostskippare och äter mer protein, fiber, kalcium, järn och kalium. 

5. Minska sjukdomsrisken
Frukostätare tenderar att ha lägre kolesterol och därmed minskad risk för hjärtsjukdomar. De som gör fiberrika val såsom bröd, gröt, musli osv kan sänka de dåliga LDL-nivåerna och äggätare har lika fina värden som de som skippar ägg helt. Frukosten hjälper också till att kontrollera blodsockret, vilket kan förklara varför det finns forskning som tyder på att frukostätare löper mindre risk för typ 2-diabetes. 

Frodeno och Ryf bäst i Hawaii

Frodeno och Ryf bäst i Hawaii


Under lördagskvällen var det många som följde världseliten live på nätet när Ironman World Championship i Kona, Hawaii avgjordes. Segrarna i bägge proffsklasserna vann med god marginal, och tävlingen är som många säger en av världens tuffaste triathlon-tävlingar.

En av storfavoriterna på damsidan Miranda Carfrae (AUS), förra årets vinnare bröt tyvärr tävlingen en bit in på cyklingen efter att ha fått problem med ryggen. Leanda Cave (USA), 2012-års vinnare, var en annan stark tjej som också bröt loppet. Därmed kunde fjolårets tvåa, Ryf ta revansch och i år placera sig högst upp på prispallen, med en suverän sluttid på 08:57:57, drygt tio minuter före tvåan. Tvåa blev Rachel Joyce (GBR) på tiden 09:10:59, Liz Blatchford (AUS) tog tredje plats på tid 09:14:52.

En annan tjej att nämna med en stark insats var Camilla Pedersen (DEN) som 2013 var med om en allvarlig krasch och låg i koma i en månad. Hennes framtid då var oklar och läkarna tvivlade på att hon någonsin skulle kunna gå igen. I lördagens tävling placerade hon sig på en åttonde plats, en riktigt imponerande insats med andra ord.

Vår svenska stjärna, Åsa Lundström imponerade även hon med att vara endast två minuter från att slå sig in på topp tio listan över världens bästa långdistans-triathleter. Hon berättar på sin hemsida:

– 
Man skulle kunna tro att jag är lite besviken över att ha hamnat precis utanför topp-tio placering, att jag inte fick prispengar eller bli hyllad på scenen, men eftersom jag gjorde allt vad jag kunde och dessutom placerade mig sex placeringar högre än i fjol, så kan jag inte annat än vara nöjd. Jag fick inte till det där perfekta loppet och de små misstagen kan ha kostat mig topp tio placeringen.

På herrsidan vann Jan Frodeno sin första VM-seger i karriären på sluttiden 08:14:40. Det gör 34-åringen historisk – han är den förste triathlet att både vinna OS-guld (2008) och VM-guld. Andreas Raelert (DEU) blev tvåa på tiden 08:17:43 med en riktigt stark avslutande löpning. Tredje plats knep Timothy O’Donnell (USA) och tiden blev 08:18:50. En av favoriterna till segern, Sebastian Kienle (DEU), fjolårets vinnare var inte med och slogs om medaljerna detta år, han placerade sig på åttonde plats.

Vårat andra svenska proffs, Fredrik Croneborg gjorde även han en stark insats i en av världens tuffaste ironman-tävlingar. Han kom in på en 24:e plats med en tid strax under nio timmar: 08:58:46. Han berättar:
– Ironman World Championship är en av de tuffaste tävlingar jag någonsin genomfört och jag kämpade hela vägen, men är otroligt glad att jag fullföljde. Jag hade tyvärr en dålig simning, men kom upp ur vattnet med ett gäng starka cyklister vilket betydde full gas från första början. Jag lyckades hålla uppe farten bra, även fast det inte kändes helt optimalt, och det kostade mig mycket energi. I ungefär 10 mil körde jag på i samma tempo men efter det var jag tvungen att sakta ner och bara fokusera på att slutföra tävlingen.
Inga glada ben sprang ut på löpningen, men jag lyckades ändå ta några placeringar och korsade mållinjen på 24:e plats.
Även om tävlingen inte riktigt gick som jag hoppades på var det en värdefull erfarenhet inför framtida utmaningar. Att ta sig an tävlingar som denna gör mig bara till en ännu bättre atlet.

Läs mer om damernas tävling här.
Läs mer om herrarnas tävling här.
Se samtliga resultat från alla åldersklasser här

Spurtduell och banrekord på Hässelbyloppet 2015

Spurtduell och banrekord på Hässelbyloppet 2015


Jubileumsloppet blev en snabb historia. Abraham Adhanom gick ut hårt redan från början och vid 5 kilometer hade Abraham och etiopiern Damta lyckats komma loss. De två följdes sedan åt fram till en tuff spurtduell under den sista kilometern, och Adhanom gick i mål med endast fyra sekunders marginal till Damta. Segertiden blev 29.32, ynka tre sekunder från Mustafa Mohameds fem år gamla banrekord. Daniel Lundgren, Tureberg blev bäste svensk med en fjärde plats på 30.04.

Även i damklassen blev det fina tider – Tjejmilen-vinnaren Ayele Webalem från Etiopien gick i mål på 33.23 – hela 23 sekunder under Meraf Bahtas tre år gamla banrekord.

Läs mer om Hässelbyloppets historia och årets hyllning av 1915 års lopp. 

Resultat Hässelbyloppet 2015, 10 km
HERRAR
1) Abraham Adhanom, Eskilstuna, 29.28
2) Taya Damta, Etiopien, 29.32
3) Nassir Dawud, Eskilstuna, 30.02
4) Daniel Lundgren, Tureberg, 30.04
5) Lars Södergård, Spårvägen, 30.52

DAMER
1) Ayele Webalem, Etiopien, 33.23
2) Gelan Yewbdar, Etiopien, 33.32
3) Anna Rahm, Huddinge, 35.14
4) Louise Wiker, Hässelby, 35.50
5) Josephine Ambjörnsson, Hässelby, 36.08

Johan Larsson – den kompromisslöse löparen

Johan Larsson – den kompromisslöse löparen


I början av sommaren hamnade jag av en ren händelse på Johan Larssons blogg. Jag blev förbluffad över det jag läste, det både hänförde och förskräckte mig. Men framför allt blev jag nyfiken på denna löpare som verkade tillhöra den mer dedikerade sorten. Visst kände jag till Johan sedan tidigare, och jag var väl medveten om hans talang, utveckling och potential, men jag visste inte på vilket sätt han gick in för sin löpning.

– Min starkaste talang är min vilja. Jag genomför varje träningspass till vilket pris som helst. Jag har aldrig struntat i ett pass, om jag inte mot förmodan har varit sjuk. Att gå till träningen är som att gå till jobbet, för mig. Det är någonting man bara måste göra, säger Johan. 

Har det aldrig hänt att du har avbrutit ett träningspass?
– Nej, det har aldrig hänt.

Har det aldrig hänt att du bara har kört 8 x 1 000 meter istället för planerade 10 x 10 000 meter?
– Nej, det har aldrig hänt. När jag står på startlinjen i en tävlingssituation vill jag känna att jag har gjort precis allt för att kunna springa så fort som möjligt. Jag vill känna att ingen annan har tränat lika hårt som jag. Det gör mig trygg, och jag kan med gott självförtroende gå in och bomba när starten går.

När man hör Johan Larsson prata om sin disciplin får man motstridiga känslor. På ett sätt hänför hans ord, på ett annat sätt förskräcker de, eftersom gränsen mellan disciplin och mani i hans fall verkar vara hårfin. Johan Larsson har uppenbarligen bara bestämt sig. Han är inställd på att göra allt som står i hans makt för att han ska kunna springa maran på OS 2020. Och träningen mot detta mål är ingenting annat än brutal. Tidigare i år blev den lite för brutal. 

Efter att ha sprungit halvmaran i Berlin på 1.05,14 var Johan besviken eftersom hans målsättning hade varit sub 1.04. Det ledde till att han i juni vidtog rätt extrema åtgärder. 

– Efter loppet tänkte jag att min vikt på 62-63 kilo fördelade på 171 centimeter var förhållandevis tung för att vara löpare, så jag bestämde mig för att gå ner till 59 kilo. 

Johan drog ner på allt som innehåller socker och fett. Godis, glass, chips och dylikt har han i princip aldrig ätit, men nu började han också avstå mat som salami, leverpastej, russin, sylt och så vidare. Han åt ännu sallad och protein – och mindre kolhydrater och portioner överlag – vilket gjorde att han successivt började gå ner i vikt. 

– Resultaten kom snabbt, redan två veckor efter Berlin slog jag personligt rekord på tio kilometer landsvägslöpning i DM i Skåne med tiden 29.34. 


Vill du läsa hela artikeln?

Det här är början av en artikel i Runner’s World nummer 9 2015.
Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande: