Johan Larsson – den kompromisslöse löparen

I början av sommaren hamnade jag av en ren händelse på Johan Larssons blogg. Jag blev förbluffad över det jag läste, det både hänförde och förskräckte mig. Men framför allt blev jag nyfiken på denna löpare som verkade tillhöra den mer dedikerade sorten. Visst kände jag till Johan sedan tidigare, och jag var väl medveten om hans talang, utveckling och potential, men jag visste inte på vilket sätt han gick in för sin löpning.

– Min starkaste talang är min vilja. Jag genomför varje träningspass till vilket pris som helst. Jag har aldrig struntat i ett pass, om jag inte mot förmodan har varit sjuk. Att gå till träningen är som att gå till jobbet, för mig. Det är någonting man bara måste göra, säger Johan. 

Har det aldrig hänt att du har avbrutit ett träningspass?
– Nej, det har aldrig hänt.

Har det aldrig hänt att du bara har kört 8 x 1 000 meter istället för planerade 10 x 10 000 meter?
– Nej, det har aldrig hänt. När jag står på startlinjen i en tävlingssituation vill jag känna att jag har gjort precis allt för att kunna springa så fort som möjligt. Jag vill känna att ingen annan har tränat lika hårt som jag. Det gör mig trygg, och jag kan med gott självförtroende gå in och bomba när starten går.

När man hör Johan Larsson prata om sin disciplin får man motstridiga känslor. På ett sätt hänför hans ord, på ett annat sätt förskräcker de, eftersom gränsen mellan disciplin och mani i hans fall verkar vara hårfin. Johan Larsson har uppenbarligen bara bestämt sig. Han är inställd på att göra allt som står i hans makt för att han ska kunna springa maran på OS 2020. Och träningen mot detta mål är ingenting annat än brutal. Tidigare i år blev den lite för brutal. 

Efter att ha sprungit halvmaran i Berlin på 1.05,14 var Johan besviken eftersom hans målsättning hade varit sub 1.04. Det ledde till att han i juni vidtog rätt extrema åtgärder. 

– Efter loppet tänkte jag att min vikt på 62-63 kilo fördelade på 171 centimeter var förhållandevis tung för att vara löpare, så jag bestämde mig för att gå ner till 59 kilo. 

Johan drog ner på allt som innehåller socker och fett. Godis, glass, chips och dylikt har han i princip aldrig ätit, men nu började han också avstå mat som salami, leverpastej, russin, sylt och så vidare. Han åt ännu sallad och protein – och mindre kolhydrater och portioner överlag – vilket gjorde att han successivt började gå ner i vikt. 

– Resultaten kom snabbt, redan två veckor efter Berlin slog jag personligt rekord på tio kilometer landsvägslöpning i DM i Skåne med tiden 29.34. 

Vill du läsa hela artikeln?

Det här är början av en artikel i Runner’s World nummer 9 2015. Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:

---