200 miles längs västkusten, 100 miles över Österlen och fjällmaratonveckan i Åre. Även när denna ultrakolumn tog semester var sommarens ultrakalender välfylld.
100 miles på Österlen
100 miles är en klassisk distans inom ultralöpning. Det var dock inte förrän 2006 som den första 100-milestävlingen anordnades i Sverige. Stefan Samuelsson arrangerade då det första Gax 100 miles, i en stor loop längs Skåneleden på Österlen.
Årets upplaga var den 13:e i ordningen och sedan loppet återupplivades 2014 är det Urban Ljungberg och Jan-Erik Ramström som har haft huvudansvaret. Startplatserna sålde slut på några minuter i denna tävling där det inte finns några genvägar till startlistan för elitlöpare.
Lena Lönnemark banrekord & vinnare Gax 2022
Lena Lönnemark från Solna har förvisso vunnit Gotlands Ultra Maraton och varit tvåa i Bergslagen 100 miles. Men nu presenterade hon sig på allvar för ultra-Sverige genom att slå banrekord i Gax 100 miles med tiden 19:25:20. Hon är därmed den första kvinnan att springa under 20 timmar.
Även Liselott Jezek (21:23) och Anna Andersson (21:49) slog sig in på damernas topp 6-lista genom tiderna.
Det gick snabbt också på herrsidan. Bara Magnus Rabe (15:16:50 2020) har sprungit snabbare än de 16:40:50 som det tog för André Rangelind i år.
Andre Rangelind vann 100 miles loppet Gax
Den forne svenske rekordhållaren på 6-timmars och dubble SM-guldmedaljören på 100 km har nu sadlat om till längre distanser. Genom 40 varv i Kalmar Backyard Ultra kvalificerade sig Rangelind för Team Sweden i satellit-VM o backyard ultra och nu kan han alltså också stoltsera med seger i sin första 100-milestävling.
Till tvåan Kristoffer Eneman (18:07) skiljde nästan 1,5 timme. På tredje plats kom fjolårsvinnaren Roger Kjellsson (18:35).
I systerloppet Full Moon Race, som går längs Gax-banans sista 50 miles, blev det också kvinnligt banrekord. Matilda Gend vann på 8:23 och Magnus Linde som vann herrklassen på 7:18 var bara fem minuter från det banrekordet.
200 miles längs västkusten
När Robert Rundqvist för två år sedan bjöd in till det första Halland Ultra-Beach Trailrun, eller HUB som det kallas, var det en utmaning utöver det vanliga. Inte nog med att distansen var 200 miles (322 km), från Göteborg till Båstad, banan gick genom brötiga stenpartier, vadande i vatten och längs tunglöpta stränder med semesterbadare.
Förra året tvingades tävlingen ställas in med kort varsel, på grund av protester mot bandragningen från fågelskådar. När det var dags för den andra upplagan i år var intresset förvånansvärt stort med tanke på vad som väntade.
Jonas Eklöf snabbast i HUB200
Förvisso kom “bara” 32 deltagare till slut till start i ösregnet vid Götaplatsen i Göteborg. Tolv av dessa tog sig ändå hela vägen till Båstad. Snabbast av alla var Jonas Eklöf, som inte behövde mer än 48 timmar och 39 minuter. Trefaldige Trans Scania-vinnaren Pål Andersson blev därmed distanserad med över 9 timmar.
Ingen av de sju startande kvinnorna tog sig hela vägen. Man kunde även tävla på 100 km, 100 miles eller någon av de sex etapperna som utgjorde 200-milestävlingen.
Augusti är månaden för trailtävlingar i fjällen. I Åre pågår trailfesten i en hel vecka, där två av tävlingarna är på ultradistanser, Fjällmaraton 45K och Fjällmaraton 100K.
På den distans som har gett upphov till evenemangets namn, som numera mäter 45 km, visade Ida Nilsson att hon är tillbaka efter en strulig vår och sommar. Men SM-vinnaren i kort trail, Emilia Brangefält, skuggade hela tiden strax bakom och slutade mindre än två minuter efter Ida.
Även på herrsidan var det en guldmedaljör från korta trail-SM som återigen skulle göra ett klasslopp. Oscar Claesson var med tiden 3:20:29 5,5 minuter före EM-löparen Sebastian Ljungdahl.
På 100-kilometersdistansen fördubblade SM-fyran i marathon och fjolårsvinnaren i Fjällmaraton Bydalsfjällen, Åsa Wiklund, sin längsta distans på tävling. Hon tog täten inledningsvis, men när Malin Barrulf hade arbetat sig ikapp och förbi var det inte något snack om saken. Barrulf gick i mål på 11:23, vilket var 1 timme och 15 minuter innan Wiklund gjorde detsamma.
I herrklassen var det en amerikan som bor i Falun, Noah Brautigam, som var klart starkast. Ultravasantvåan Viktor Stenqvist var distanserad med 45 minuter (9:31 mot 10:16). Bara två minuter bakom Stenqvist kom överraskande John Lagerskog, en 48-åring från Arvidsjaur som bor i Östersund och tävlar i längdskidor på vintern och löpning under sommarhalvåret.
Internationella sommarframgångar
Johan Steene, som i våras blev av med sit svenska rekord på 24-timmars, vann i juli the Last Annual Vol State Road Race, 500 km över hela delstaten Tennessee. Samma helg vann Petter Engdahl med 45 minuters marginal Zugspitz SuperTrail 68 km i tyska Garmisch-Partenkirchen.
Johanna Gelfgren kände sig inte i form när hon sprang Hamperokken Skyrace under Tromsø Skyrace, en tävling i Skyrunner World Series, men tog sig med pannbenets hjälp trots det in på tredje plats efter två spanjorskor.
Filip Söderling knep den sista silverbiljetten till satellit-VM i backyard ultra. Anna Andersson avslutade en intensiv sommar med seger i Trans Scania, där även Victor Lundqvist tog sin första ultraseger. Och i premiären av Öland Lighthouse Challenge var värmen den tuffaste motståndaren.
Sista silverbiljetten delades ut i Bunketorp
Värmen var tuff för många den gångna tävlingshelgen. Tillsammans med en backyardbana med omkring 130 höjdmeter var det tuffa förhållanden för att springa många varv i Bunketorp Backyard Ultra Trail. De som ville kvalificera sig till det svenska laget i satellit-VM i backyard ultra fick därför förlita sig på att vinna tävlingen och därmed ta hem den sista direktplatsen genom en silverbiljett.
I satellit-VM i backyard ultra tävlar länder mot varandra, med 15 deltagare vardera. Varje land har sin egen tävling och när bara en person återstår är därmed den tävlingen avgjord och alla deltagarnas varv räknas samman för att få landets resultat.
5 av de 15 platserna i det svenska laget, Team Sweden, gick till dem som vann någon av de fem silverticket-tävlingarna, där alltså Bunketorp var den sista. Övriga platser går till dem som har gjort flest antal varv i en tävling under kvalperioden. För att komma in på den senare listan skulle den som assisterade vinnaren i Bunketorp behöva göra minst 36 varv.
Hela 57 av de 78 startande gjorde dock minst 7 varv och blev därmed ultralöpare. 8 deltagare kämpade sig igenom ett helt dygn och 100 miles. Men därefter decimerades fältet ganska snart. Fem genomförde ytterligare ett varv och ut på det 26:e återstod bara tre löpare. Det blev Mikael Kristenssons sista och duellen om silverbiljetten kom därmed att stå mellan Filip Söderling och Fredrik Sundberg.
Sundberg var den mest erfarne backyardlöparna av de två, med hela sju tidigare backyards på sitt CV, med 30 varv från I2 IF Backyard Ultra i Karlstad 2020 som den bästa (där han delade “segern”). Söderling hade dock hunnit med både att vinna TEC Backyard i höstas och springa 31 varv i silverticket-tävlingen Winter Bay Backyard Ultra.
När Fredrik Sundberg inte tog sig runt det 28:e varvet inom 60 minuter behövde Filip Söderling därför inte springa något ytterligare varv och fick ta emot den sista platsen i det svenska backyardlandslaget.
I och med den gångna helgen är också kvalperioden över till satellit-VM i backyard ultra. Team Swedens lagledare Janne Svärdhagen har nu i uppgift att kolla med de kvalificerade om vilka som vill och kan vara med.
Magnus Rabe, som vann silverbiljetten i Jernbruket Backyard Ultra, springer EM i 24-timmars tre veckor innan backyard-VM och har tackat nej till en startplats, liksom Martin Scharp av samma skäl. Två EM-löpare finns i dagsläget kvar på listan, Torbjörn “Tobbe” Gyllebring och Bill Öster.
Av de 15 som just nu finns på listan för Team Sweden är två kvinnor, vinnaren i Winter Bay Mai Bui och vinnaren från Personliga Rekordens Backyard (PRB) förra helgen, Ingela Jonsson.
Ingela gick en kamp på PRB mot de första två årens vinnare Christer Svensson. Efter att Per Hedberg gav upp efter det 26:e varvet kämpade sig Christer igenom ytterligare fem varv innan han inte klarade ge sig ut på det 32:a.
Ingela Jonsson kunde därmed ta hem sin första ultraseger, även om hennes 32 varv på PRB inte räckte till en VM-plats. Det gjorde dock de 36 varv som hon sprang i Kalmar i april.
Ytterligare en vecka tidigare hade Emil Lilja lockat ett flertal VM-aspiranter till Svanö utanför Kramfors för High Coast Backyard. Där fanns en tydlig ambition att göra många varv. Lilja själv, som diskades i Kalmar efter att ha varit ett par sekunder för sen in i målfållan inför det 40:e varvet och då fick ett slutresultat på 39 varv, var själv den som drog det längsta strået. Den här gången kunde han passera 40, dit han även fick sällskap av Rasmus Stenemo. Trots att Rasmus hade krafter kvar för fler varv räknade han med att 40 skulle räcka för en VM-plats och Emil Lilja vann alltså på 41.
Rasmus Stenemos taktik visade sig alltså räcka och i skrivande stund har han den 12:e av de 15 platserna i laget.
Om alla tackar ja består hela laget av följande löpare:
fyra silverticketvinnare: Bill Öster, Johan Johansson, Mai Bui och Filip Söderling
11 från “at large-listan”: Tobbe Gyllebring, Niklas Sjöblom, Sten Orsvärn, Emil Lilja, André Rangelind, Henrik Lowemark, Branislav Pavic, Rasmus Stenemo, Mattias Edlund, Ingela Jonsson och Peter Schröder.
Anna och Victor snabbast över Skåne
När Stefan Samuelsson arrangerade det första Trans Scania 2010 var det viktigt att distansen var 246 km. Så långt är nämligen också Spartathlon, det klassiska loppet från Aten till Sparta i Grekland, i fotspåren av Feidippides. Enligt legenden från slaget vid Marathon år 490 före Kristus ska nämligen Feidippides innan han sprang från Marathon till Aten för att kungöra seger, också ha sprungit hela vägen från Aten till Sparta, för att hämta hjälp från Spartanerna.
Numera har Scania Road Runners tagit över evenemanget och ordnar sedan 2020 också en vinterupplaga. Sommarupplagan gick för 13:e gången och startfältet var som vanligt begränsat till 20 deltagare. Av dem som inte hann få en startplats upprättades en reservlista, där numera åttafaldige Trans Scania-finishern Peter Bengtsson fick sin startplats så sent som på den gemensamma middagen kvällen före loppet.
Flest gånger av alla har Henrik Kockum genomfört tävlingen, hela tio gånger. Mia Thomsen genomförde sin sjätte Trans Scania, fler än någon annan kvinna.
Snabbast i värmen detta år var Victor Lundqvist. Han tog redan tidigt greppet om taktpinnen och höll en stabil ledning tills han springa i mål i Lund efter 33 timmar och 55 minuter.
Johan Johansson var tvåa i mål och bara tio minuter efter honom kom damvinnaren Anna Andersson, som med tiden 36:19 var över 14 timmar före damtvåan Mia Thomsen.
Anna Andersson. FOTO: Magnus ”BuickaMange” Johansson
Annas make Pål Andersson har vunnit sommarupplagan två gånger och vinterupplagan en gång. Efter att ha varit support åt Anders Norén under Badwater genom Death Valley i USA sprang de direkt efter hemkomsten Gax 100 miles tillsammans. Förra helgen genomförde Pål HUB 200 miles med Anna och support och nu var det alltså Annas tur att själv dra på sig nummerlappen.
Med start längst upp i norr på Öland, vid fyren Långe Erik, skedde den första upplagan av Öland Lighthouse Challenge. Den längsta distansen, 100 miles, sprang över hela Öland med målgång vid Långe Jan. För arrangemanget stod den klassiska friidrottsklubben Högby IF, tillsammans med Running Venue.
Högbylöparen David Nilsson, senast med en avbruten VM-mara i bagaget, sprang ultradistans på tävling för första gången på tre år genom att vinna den kortaste distansen, 50 km, på 3:55, före Jonatan Alvaeus. 35-årige David, som tycker att han är för gammal för en ultrasatsning, nöjer sig med Trailvasan 30 km istället för Ultravasan45 kommande helg.
För Oskarshamnsparet Madeleine och Jan Waermö slutade dagen med var sin seger, på 50 km respektive 50 miles. Snabbaste dam fram till 50 km var dock Sofia Bylinder, som inte kom i mål på 50 miledistansen.
Motsvarande skedde på damsida på 100 miles, där Anna Hedenfeldt från Växjö skulle ha tagit en överlägsen seger på 50 miles, men istället slutade med DNF på den dubbla distansen efter att fotsmärtor hindrade henne från att fullfölja. På herrsidan blev det en kamp hela vägen, där Johannes Engberg med tiden 20:25:30 bara var åtta minuter före Kristian Kornhag.
Kvinnorna starkast i Trail Genom Skåne
Namnet till trots så gick inte Trail Genom Skåne igenom hela Skåne, till skillnad från nämnda Trans Scania. Den längsta distansen var på 50 km och kallas för TGS50.
Av de totalt 47 deltagarna var de båda främsta i damklassen, Hanna Kronberg (5:22:27) och Emelie Eklöf (5:25:12) trea och fyra totalt. Damtrea Emma Lindberg var inte heller långt efter.
Åt herrvinnaren Matteo Rossi fanns dock inget att göra. Hans 5:03:16 gav en segermarginal på 18 minuter ner till Niels Holm, med Marcus Josefsson som trea i herrklassen.
Internationella framgångar
Svensk-brittiska kiropraktorn Linn Davies Sahlström vann 100-milesdistansen i den populära tävlingen längs vandringsleden North Downs Way i sydöstra England, en tävling som arrangeras av anrika Centurion Running. Sahlström ultradebuterade för övrigt med en seger i Trans Scania 2011 och flyttar efter tio år i England tillbaka till Sverige nästa år. Nu fick hon tiden 21:35 på en distans som mätte omkring 165 km med över 3 000 höjdmeter.
100 miles med många höjdmeter blev det även för Johan Hartelius, som kom på andra plats i norska Rondane 100.
På måndag 15 augusti inleds Europamästerskapen i friidrott i München. Sverige skickar en stor trupp och alla Europas löparstjärnor finns med. Här hittar du Elmar Engholms och Olof Silvanders EM-guide som lyfter fram det viktigaste att veta om varje medel- och långdistansgren, om stjärnorna och de svenska hoppen. Kampen kan börja!
Friidrotts-EM i München blir kulmen på ett galet friidrotts-år. Många har deltagit både på inomhus-VM och utomhus-VM tidigare i år. En del britter har dessutom hunnit med Samväldesspelen emellan VM och EM.
Normalt sett hålls EM vartannat år, men 2020 års upplaga, som skulle hållits i Paris, blev inställt under det då rådande pandemiläget. Det innebär att två raka upplagor har hamnat i Tyskland – men det finns sämre länder att arrangera friidrottstävlingar i. Senast i Berlin var stämningen på Olympiastadion magisk när Jakob Ingebrigtsen sprang hem två guldmedaljer bara 17 år gammal, Armand Duplantis tog 6 meter i stav och Tyskland tog guld efter guld. Det sportälskande folket kan till och med fylla arenor vid de tyska mästerskapen.
München är klassisk friidrottsmark och har hållit både OS och EM tidigare. Mästerskapet är också del i den ambitiösa ”EM-veckan” där München samtidigt håller Europamästerskap i bland annat cykel, bordtennis och rodd.
Löpgrenarna på mästerskap brukar alltid vara något lite extra. De flesta andra grenar är fundamentalt detsamma som under en galatävling. Man kastar, hoppar eller sprintar allt man har varje gång. I löpgrenarna blir dynamiken helt annorlunda. Det finns inga harar i loppen och taktiken blir extremt viktig. En bra löpare kan få stryk av en sämre motståndare om den inte sköter sina kort rätt.
Att förstå loppets skeenden blir betydligt lättare om man vet mer om vilka som är med och vad deras styrkor respektive svagheter är. Denna guide lyfter fram det viktigaste att veta om varje gren och dess stjärnor. Dessutom lyfts våra svenska hopp fram.
D försök: 18:e augusti kl. 10:45 D semifinal: 19:e augusti kl. 10:50 D final: 20:e augusti kl. 20:15 H kval: 18:e augusti kl. 10:10 H semifinal: 19:e augusti kl. 20:27 H final: 21 augusti kl. 19:40
Stjärnorna
Jake WIGHTMAN, Storbritannien gör en spännande start på 800 meter
Fransosen Benjamin Robert är den enda som sprungit under 1:44 i år i det på förhand jämna fältet. Här finns till exempel Roberts landsman Gabriel Tual som var ensam europé i VM-finalen. Likt svenske Andreas Kramer har Tual varit stabil på tider mellan 1:44-1:44.5 och det kan räcka långt i ett mästerskap. Bosniens Amel Tuka måste också nämnas, han har “bara” gjort 1:46 i år men var i OS-final förra året.
Världsmästaren på 1500m, Jake Wightman, gör en intressant start på distansen. Han kommer närmast från Samväldesspelen (OS-liknande tävlingar för länder som ingick i det forna brittiska imperiet) där han blev trea på 1 500 meter. Britten har ett två år gammalt personbästa på 1.44,18 och kommer bli att räkna med under mästerskapet. Polske Patryk Dobek har inte visat samma form som förra året men är en meriterad löpare som tog OS-brons i fjol.
Keely HODGKINSON, Storbritannien, 800 meter
På damsidan har de tre snabbaste tiderna i år gjorts av britter. Unga Keely Hodgkinson, född 2002, måste ses som favorit till guldet. Hon är den enda i fältet som varit under 1:57 i år (1:56.38), i och med EM gör hon dock sitt tredje mästerskap för säsongen vilket kan ha slitit hårt. Hon tog silver på både VM och Samväldesspelen och har dessutom en silverpeng från OS förra året. Hon utmanas främst av sina landsmaninnor Lauria Muiroch Jeema Reekie.
Både Reekie och Muir har varit under 1:57 tidigare i sina karriärer. Muir imponerade när hon blev trea på 1 500 meter vid VM i år och vann senare Samväldesspelen på samma distans. I Samväldesspelen fick hon dock stryk av Hodgkinsson på 800 meter. Reekie, å andra sidan, övertygande varken på VM, där hon åkte ut i semifinalen, eller på Samväldesspelen där hon inte heller kunde ta sig till final.
Glöm heller inte bort slovenska Anita Horvat, som var sjua på VM, eller fransyskan Renelle Lamote.
Svenskarna
Kramer & Lindh. Svenska hopp på 800 meter.
Sverige har två löpare till start på 800 meter, Andreas Kramer och Lovisa Lindh. Kramer är raknad som nia och har dryga halvsekunden upp till nederländaren Van Diepen på andraplatsen. Det är jämnt på herrsidan och Kramer är en av killarna som kan vara med och slåss om medaljerna. På VM senast blev han utslagen i semifinalen men han har ett EM-silver från 2018 att försvara.
Lindh har haft en lite stökigare säsong. Hon började året starkt med att göra 2:02.24 men har sedan dess inte varit nere på de tiderna utan istället legat kring 2:03-2:05. Hon blev trea på SM senaste efter att ha blivit nedspurtad av både Hanna Hermansson och Wilma Nielsen.
Lindh har dock ett personbästa som är så bra som 1.58,77 och så sent som förra året var hon nere på tider under 2 minuter. Kan hon komma tillbaka dit kan en final vara inom räckhåll. Det kan däremot komma att krävas ännu snabbare tider då topp femton på startlistanvarit under 2 minuter i år.
1 500meter
D försök: 16:e augusti kl. 10:15 D final: 19:e augusti kl. 20:45 H försök: 15:e augusti kl. 20:15 H final: 18:e augusti kl. 21:05
Stjärnorna
Laura MUIR är storfavorit på damernas 1 500 meter
En större favorit än Laura Muir är svår att finna i det här mästerskapet. Hon är den enda kvinna som har gjort under 4:00 i år, och det med råge. Hon har med sina 3:55.28 nästan 6 sekunder ned till Claudia Bobocea, Rumänien. Sofia Ennaoui, Polen, har tidigare gjort 3:59.70, men har haft några skadedrabbade år. Hon har dock kommit tillbaka starkt i år med 4:01.39 och en 5:e plats på VM. Hon kan möjligen med sin starka spurt stoppa Muir från att försvara sin titel.
Andra starka utmanare finner vi i Ciara Mageen, Irland, Melissa Courtney-Bryant, Storbritannien, och Marta Perez, Spanien.
På herrsidan saknar vi tyvärr tre av de fem européer som tog de fem främsta platserna på VM. Världsmästaren Jake Wightman, Storbritannien, springer 800 meter och bronsmedaljören Mohammed Kaitr, Spanien, springer 5 000 meter. Jakob Ingebrigtsen är en skyhög favorit, men får framförallt akta sig för VM-fyran Mario Garcia, Spanien. Utan hotet från Timothy Cheruiyots styrka och Jake Wightmans spurt kan Jakob enklare styra loppet.
Andra medaljkandidater inkluderar Michal Rozmys, Polen, som är livsfarlig på upploppet i ett långsammare lopp, Neil Gourley, Storbritannien och OS-finalisten Charles Grethen, Luxemburg.
Svenskarna
Hanna Hermansson & Yolanda Ngarambe – svenska hopp på 1 500 meter
På damsidan startar båda VM-svenskorna, Hanna Hermansson och Yolanda Ngarambe. Hanna var i semifinal på VM och final senaste på EM och formen är uppenbart god. Yolanda har också haft en bra sommar och kommer också utmana om en plats i finalen, men det är ett ytterst starkt startfält de ställs emot. Rutin och is i magen kommer att belönas.
På den manliga sidan gör unga Samuel Pihlström seniordebut i ett internationellt mästerskap. Den före detta orienteraren har gått från klarhet till klarhet på löparbanorna och har en god blandning av löpstyrka och fart. Även här är startfältet djupt, men i avsaknad av några av stjärnorna är det öppet om en plats i finalen. I ett heat med bra fart kommer Samuel slåss om en finalplats.
5 000 meter
H final: 16:e augusti kl. 21:08 D final: 18:e augusti kl. 21:25
Stjärnorna
Jakob Ingebrigtsen storfavorit på 5 000 meter
Norske Jakob Ingebrigtsen är storfavorit till guldet. Han är färsk världsmästare och regerande europamästare på distansen och har dessutom gjort den snabbaste tiden i år. Det är dock jämnt bakom norrmannen. Hemmahoppet Mohamed Mohumed har gjort 13:03 och är europatvåa. Tysken fick dock inte alls till det på VM och var nästan 50 sekunder från sitt personbästa. Både belgaren Issac Kimeli och italienaren YemaneberhanCrippa har gjort 13:04. Crippa tog brons på EM i Berlin 2018 och har följt upp det med medaljer på terräng-EM.
Britterna går inte att räkna bort. Marc Scott gjorde i vintras fantastiska 12:57 på 5 000 meter, han var dessutom trea vid inomhus-VM. Han gjorde en okej insats på VM, där han tog sig till final, men blev “bara” fjortonde man. Hans landsman Andrew Butchart tog sig inte vidare till final på VM, men har varit topp åtta på OS. Han innehar dessutom det brittiska rekordet på sträckan.
Ingebrigtsen stora hot får nog ändå ses komma från Spanien. Både Adel Meechal och Mohammed Katir kan utmana norrmannen om guldet. Katir har ett personbästa som endast är två sekunder långsammare än Jakobs. Han åkte dessutom ifrån VM med en bronspeng på 1 500 meter, så han är i bra form. Även om Meechal missade final på VM slog han europarekord på 3 000 meter i vintras. Kan han hitta tillbaka till den formen är det tillräckligt för att göra Jakob orolig.
Även damsidan har samma länder i topp. Norska Karoline Bjerkeli Grövdal toppar statistiken, sex sekunder före tyskan Konstanze Klosterhalfen. Av de åtta löpare som gjort under 15 minuter i år finns bland annat tre britter och två tyskor.
Britten Eilish McColgan får ta hand om favoritskapet tillsammans med Grövdal. McColgan kommer från en säsong där hon slagit europarekord på 10 kilometer landsväg. Hon drabbades dock av covid innan VM och gör, som många andra britter, sitt tredje mästerskap för säsongen. Hon visade å andra sidan på Samväldesspelen att formen är tillbaka när hon vann 10 000 meter på 30:48.
Svenskarna
Meraf Bahta & Sara Lahti
Sverige har fyra löpare till start, Sarah Lahti, Meraf Bahta, Jonas Glans och Andreas Almgren.
Sara Lahtis säsong har varit upp och ned. Hon har ett säsongsbästa från i maj som är så bra som 15:04, men hon drabbades av covid efter VM. Det är svårt att säga hur det kommer att påverka hennes prestationer i mästerskapet, men kapaciteten för en topp 10-placering finns där.
Meraf Bahta har inte tävlat sedan sjätte juni då hon sprang 10 000 meter. Efter det loppet fick hon en skada i en häl som tvingade henne att lämna återbud till VM. Bahta har sprungit två sekunder långsammare än Lahti i år.
Jonas Glans är tillbaka efter några års frånvaro från elitlöpningen. Han har två femteplatser från inomhus-EM på 3 000 meter och gjorde överraskande 13:20 på 5 000 meter i somras. Han ligger på 18:e plats i statistiken och har dryga tio sekunder upp till en topp 10-placering.
Andreas Almgren gör en spännande mästerskapsstart på 5 000 meter
Andreas Almgren kvalade in med rankingpoäng och har bara tävlat en gång sedan i vintras. Hans personbästa på 13:29 och sattes i Finnkampen förra året efter ett sololopp. Även om den skadeförföljde löparen har haft en strulig vår visade han med vinterns superlopp att han kan vara med i den absoluta toppen.
Om Almgren har hittat tillbaka till den form han hade i vintras kan det här bli ett mycket roligt mästerskap för honom. Kan det till och med räcka till medalj? Hans 7.34 är den femte bästa tid någonsin av en europé inomhus och bara 3,5 sekund från Adel Meechals europarekord. På SM gjorde han förra helgen comeback och vann efter ett fantastiskt sista varv. Den farten bådar gott för hans chanser i ett långsammare lopp.
10 000meter
D final: 15:e augusti kl. 21:48 H final: 21:a augusti kl. 20:00
Favoriterna är i mångt och mycket desamma som på 5 000 meter. Här finns Crippa, som har gjort den snabbaste tiden i år med 27:16 och Marc Scott som är bäst rankad och har ett personbästa från förra året på 27:10. Fransmannen Jimmy Gressier och belgaren Isaac Kimeli finns också med bland topplöparna. Glöm inte heller Andrew Butchart. Ytterligare en britt, Patrcik Dever, har gjort den näst snabbaste tiden i år.
En brittisk trippel är en inte osannolik tanke även om det finns en del löpare emellan trion. Kanske får vi se britterna samköra under loppet?
Även på damsidan får samma namn som på 5 000 meter räknas som favoriter. Eilish McColgan har kanske de största förväntningarna på sig. Även McColgans landsmaninna Jessica Judd kan vara med och hota. Judd är en av de fyra i fältet som varit under 31 minuter. På Samväldesspelen blev hon andra europé på en femteplats och på VM var hon precis bakom McColgan på en elfteplats.
Norskan Grövdal är den fjärde i fältet som varit under 31 minuter. Hon har två EM-brons på meritlistan sedan tidigare, på 10 000 meter från Amsterdam 2016 och på 3 000 meter hinder från Berlin 2018. Räkna också med att Klosterhalfen, som gjort precis över 31 minuter, kommer bäras fram av hemmapubliken. Hon kan också hota om medaljerna, samma gäller för turkiskan Yasmine Can.
Svenskarna
Faktum är att Sarah Lahti faktiskt är rankad så bra som sjua inför mästerskapet. Det är dock på hennes tid 31:11 som hon gjorde i maj förra året. Lahti började året med springa 31:18 på 10 kilometer landsväg. Även om det inte räknas som svenskt rekord (eftersom det var i ett mixat lopp) var det under hennes tidigare svenska rekord på sträckan. Hon har startat ett 10 000-meterslopp denna säsong men tvingades då att bryta. Lahti har varit öppen med att hon har svårt med värmen vilket kan bli tufft ifall värmeböljan över Europa håller i sig.
Får Lahti det att stämma kan det dock räcka till en topp-5 placering. Hon är tio sekunder bakom Klosterhafen som är rankad femma och endast en sekund bakom Can som är rankad sexa. Det svenska rekordet har Meraf Bahta på 31:08 och det kommer nog att krävas en putsning av det för en topp-5 placering.
3 000 meter hinder
D försök: 18:e augusti kl. 09:20 D final: 20:e augusti kl. 22:13 H försök: 16:e augusti kl. 11:40 H final: 19:e augusti kl. 21:00
Stjärnorna
Tyska Gesa Krause har dominerat sträckan under många år i Europa, men kommer inte kunna försvara sin titel på hemmaplan av hälsoskäl. Istället är det vidöppet bakom och finalen kommer vara en av tävlingarnas mest spännande och ovissa. Albaniens Luiza Gega var bästa europé på VM, men där drogs hon med i det höga tempot, en lyx hon inte lär få här. Brittiskan Aimee Pratt och fransyskan Alice Finot var de bästa européerna utöver Gega och har en lika stor chans på segern.
Slovenskan Marusa Mismas Zrimsek kom in sent i säsongen efter skadebekymmer men gjorde trots det ett starkt VM. Hon är den som har bäst potential till resultatutveckling och är en stark spurtade som inte kan räknas bort. Brittiska Elizabeth Bird chockade så sent som den 10:e augusti med att pulverisera det brittiska rekordet med 9:07.87, vilket gör henne till europaetta. Vill hon springa så snabbt i München får hon göra jobbet själv.
Herrsidan är minst lika oviss. Ingen av medaljörerna från 2018 återfinns i startfältet. Istället är det två italienare, Ahmed Abdelwahed och Osama Zoghlami, som ligger etta och tvåa i europastatistiken. Trea är spanjoren Daniel Arce, och han var också bästa europé på VM. Även spanjoren Sebastian Martos och fransosen Mehdi Belhadj var i VM final. Räkna inte heller bort finländaren Topi Raitanen som har varit i både OS- och EM-final och har en mäktig spurt.
Svenskarna
Linn Söderholm, svenskt hopp på 3 000 m hinder
Hinderlöpning är verkligen en svenskgren! På damsidan har vi två svenska tjejer på startlinjen, och var ytterst nära att även få med en tredje tjej. Linn Söderholm hade en motig start på säsongen men tävlade sig verkligen i form. Det kulminerade i ett nytt personbästa, 9:44.25, och ett SM-guld föregående helg. För final kan det krävas kapacitet under 9:40, men om Linn fortsätter på sin stigande formkurva är det ingen omöjlighet.
Emilia Lillemo är bara 22 år gammal och gör seniormästerskapsdebut. Hon har haft en stadig utvecklingskurva och väntar bara på fullträffen. Om hon har prickat formen rätt har hon alla möjligheter att sänka sitt pers rejält och smita in i finalfältet.
Simon Sundström, Vidar Johansson, Emil Blomberg
På herrsidan återvänder våra tre OS-svenskar till mästerskapsscenen. Både Emil Blomberg och Simon Sundström stod över VM till förmån för EM och har båda visat bra form. Emil vann SM med ett mäktigt slutvarv under 60 sekunder. Simon valde bort hinderloppet på SM och debuterade istället på 10 000 meter, där han var absolut starkast de sista par varven och tog en överraskande seger.
Vidar sprang VM men hade ingen lyckad dag där. Han har dock många snabba hinderlopp de senaste två åren att luta sig mot och fått känna lite på mästerskapspulsen redan. De har alla chans på final, och väl där är en medalj inte otänkbar.
Maraton
D: 15:e augusti kl. 10:30 H: 15:e augusti kl. 11:30
Stjärnorna
En av de stora snackisarna inför EM:s maratonlopp har varit värmen. Det är inte en slump att de stora maratonloppen ofta startar tidigt på morgonen när temperaturen är som lägst. Värme saktar ner löparna betydligt och kan i extremfall vara direkt farlig. Trots att den värsta av värmeböljan lär ha passerat över München till måndagen så ser temperaturen ändå ut att klättra mot 25 grader mitt i loppen, något som har lett till starka reaktioner. Flera av löparna som ska delta har öppet protesterat och pläderat för en tidigare starttid på måndagen, för sin egen säkerhet. I dagsläget står dock schemat fast.
I damloppet saknas VM-trean Lornah Salpeter, Israel. Snabbast års- och personbästa har istället holländska Nienke Brinkman, Nederländerna. 28-åring har en av de mest fascinerande karriärerna i hela mästerskapet. Hon började springa 2020 och upptäckte snabbt en talang utöver det vanliga. 2 år senare slog hon Lornah Kiplagats 19-åriga holländska rekord med 2:22:51 i Rotterdam. Med flera löpare som prioriterade årets VM-maraton så har hon nästan fyra minuter ner till nästa kvinna på årsbästalistan, Tysklands Miriam Dattke. Näst bästa personbästa innehar rutinerade irländskan Fionnuala McCormack med 2:23:58. Portugisiska Sara Moreira är en annan rutinerad löperska med ett pers på 2:24:49.
På herrsidan saknas också en VM-bronsmedaljör, Belgiens Bashir Abdi. Saknas gör även Nederländernas Abdi Nageeye och Frankrikes Morhad Amdouni. Bäst säsongs- och personbästa har Spaniens Ayad Lamdassem med 2:06:25.
Näst bäst personbästa har faktiskt en svensk, Hälle IF:s Samuel Tsegay som för första gången får representera Sverige i ett internationellt mästerskap. Samuel har länge bott och tränat i Göteborgstrakten men först nu fått klartecken. Sina 2:06:53 gjorde han förra året, men då som eritrean i Internationella Friidrottsförbundets ögon. I år har Samuel gjort så bra som 62:32 på halvmaraton och skulle kunna ta en lite överraskande medalj här!
Israels Maru Teferi har också gjort under 2:07 och var 11:a på VM. Det återstår att se hur han kan ställa om till en ny mara en knapp månad senare. Andra att hålla utkik för är Hamid Ben Daoud, Spanien, och den regerande mästaren Koen Naert, Belgien.
Svenskarna
Hanna Lindholm, svenskt EM-hopp bara några veckor efter VM
EM har också en lagtävlingsdel där Sverige ställer upp med dam- och herrlag. Carolina Wikström, den ena av VM-deltagarna, ställer inte upp. Hanna Lindholm, den andra VM-deltagaren, gör dock sin andra start på en knapp månad. Hon får sällskap av Sanna Mustonen och Camilla Elofsson, medan Charlotta Fougberg har tvingats lämna återbud. Det innebär att alla tre svenskorna måste gå i mål för att få ett resultat i lagtävlingen, vilket kommer bli en utmaning i värmen.
Hanna Lindholm har kapacitet att haka på i täten, medan Sanna och Camilla säkert hoppas hitta en bra grupp med löpare någonstans i mitten för att sedan avancera förbi trötta löpare den sista milen.
Mustafa Mohamed
På herrsidan har vi ett dubbelt så stort lag och goda chanser till en framskjuten placering. Utöver Samuel Tsegay ställer Sverige upp med svenska rekordhållaren Mustafa Mohamed, Jonas Leandersson, Archie Casteel, Linus Rosdal och Ebba Tulu Chala.
Precis som på damsidan gäller det att springa smart, hitta en bra klunga och hantera värmen. Killarna har dock råd att springa lite aggressivare eftersom alla inte behöver gå i mål för att få ett fullt lag på tre löpare i mål.
Vill du veta mer om EM? Lyssna då på skribenternas podcast Det Aeroba Huset och följ @detaerobahuset på Instagram!
På måndag 15 augusti rivstartar Europamästerskapen i friidrott i München med bland annat maratonloppen för både herrar och damer. Vi stämde av med RW:s krönikör Mustafa ”Musse” Mohamed kring formen och målsättningen i EM-loppet, där han är en av sex svenska herrar.
Sverige har med en stor trupp till 2022 års EM som avgörs i München. Om man ser till medel och långdistans har Sverige anmälda löpare på alla sträckor utom i manliga 10 000-metersloppet.
Maratonloppen avgörs under EM:s första dag, måndag 15 augusti, där damerna är först ut med start kl 10:30. En timme senare ger sig herrarna i väg på banan som innefattar en kort loop på några kilometer innan man sedan springer 4 varv på en 10-kilometersslinga.
På damsidan är 65 löpare från 24 nationer anmälda. För Sverige springer Hanna Lindholm som har snabbast PB av svenskorna med 2:28:59, Camilla Elofsson (pb 2:35:09) och Sanna Mustonen (pb 2:35:17).
På herrsidan är 81 löpare anmälda från 27 nationer, och här har Sverige 6 löpare i fältet då det i EM-loppet ingår en lagtävling som gör det möjligt att ha upp till 6 löpare med i loppet per nation.
De tre snabbaste löparna räknas in i laget vilket gör att även svenska damerna har chans i lagtävlingen. De 6 svenska maratonherrarna är Samuel Tsegay som har 4:e snabbaste personbästat i fältet med sina 2:06:53, Ebba Tulu Chala (pb 2:11:18), Jonas Leandersson (2:13:58), Archie Casteel (2:15:22), Linus Rosdal (2:13:24 och Mustafa ”Musse” Mohamed (2:10:03).
Vi stämde av med Musse hur formen är dagarna innan loppet.
Hur är läget inför EM? – Läget är mycket bra. För bara två månader sedan trodde jag inte på en EM-start för mig, för då hade jag lite ont i ländryggen som i sin tur påverkade sätesmuskeln negativt. Då tvingades jag ta två veckor med bara distanslöpning och behandling. Men efter distansperioden släppte det och sedan dess har det gått så bra som det kunnat.
På din Instagram har man kunnat se att du kört några pass med Linus Rosdal som också ska springa EM-loppet. Vilka pass har ni kört? – Vi har kört något långpass ihop och nu senast körde vi ett rejält intervallpass som bestod av 1x5km-2x4km-2x3km-2x2km-2x1km. Då startade vi strax under den maratonfart vi kommer att ha på EM, inräknat att det troligen kommer vara varmt. Så runt 3.10 min/km på 5-kilometersdelen, sen något snabbare ju kortare intervall med 3.08 min/km i snitt på 4 kilometer, 3.05 min/km på 3 kilometer och runt 3-fart på 2 kilometer och sen strax under 3.00 min/km på 1 kilometer.
Ja, det var ett rejält 25-kilometersfartpass. Är du och Linus jämna skulle du säga? – Ja, utifrån träningen vi kört tillsammans är vi nog ganska jämna. Men sen är det såklart svårt att säga om en löpare ligger på 95 procent och en annan på 97 procent men jag tror vi är hyfsat jämna. Sen är det såklart fler faktorer som spelar in när man springer ett lopp jämfört med träning.
När åker du till München, och hur se din laddning och träning ut i slutfasen in mot loppet? – Jag åker ner till München på lördagen innan måndagens lopp. Jag har varit i valet och kvalet om jag skulle åkt ner och värmetränat på något ställe med värme, men valde till sista att stanna hemma förutom att jag var i Spanien i början av sommaren. Så jag har värmetränat genom att jag haft på mig flera lager kläder på distanspassen.
– Annars är ju all viktig träning gjord där jag körde det sista tuffa passet över 10 kilometer i 3.05 fart förra lördagen (med 9 dagar kvar till loppet, reds.anm.). Sedan körde jag 10 x 2 minuter intervaller med lite knappt en vecka kvar med 40 sekunders vila i 2.55-3.05 i fart. Så inget riktigt tufft där, men bra aktivering. Möjligen lägger jag in 10 x 1 minut i samma fart tre dagar innan loppet, men det får jag se hur kroppen känns.
Har du kollat in banan som väntar i München? – Ja, först springer vi ett kort varv på 2 195 meter, och därefter fyra varv på ett ganska flackt 10-kilometersvarv. Den är lite knixig på några ställen, och har en mindre backe med runt 20 meters höjdskillnad. Så jag skulle säga att det är en hyfsat snabb bana, och jag har inga problem med att det är varvbana. Jag kan tycka det är ganska skönt att ha vätskan på samma ställe.
Hur tänker du runt vätskan nu när det ser ut att bli varmt? – Om det varit svalt hade jag bara druckit sportdryck varje 5-kilometerspassering. Det kommer jag göra nu också, men utöver det kommer jag ta lite vatten och även försöka kyla av mig mellan varje 5-kilometerspassering.
Hur ser du på att ni är ett lag? – Jag tycker det är kul och jag tror vi kan ha nytta av det. Exempelvis med Linus, som jag tränat med, tror jag vi kan skapa en klunga tillsammans som hjälps åt att hitta rätt fart utifrån de yttre förhållandena. Jag har inte pratat med de andra svenskarna än, men tror att Samuel Tsegay vill och kan gå tuffare utifrån den kapacitet han besitter. Men kanske att vi andra i laget kommer och kan dra nytta av varandra.
– Sen tror jag att en framskjuten placering i lagtävlingen, till och med medalj, hänger lite på om vi har ett ankare så som Samuel som springer ett bra lopp.
Vädret, med värme och lopp mitt på dagen kommer spela in, men har du ändå redan någon tanke på hur du vill lägga upp loppet? – Jag tror att en passering på runt 68 minuter halvvägs, om det är upp mot 30 grader, kommer vara fullt tillräckligt. Sen om det blir något långsammare tror jag inte gör något, men jag vill inte öppna så mycket snabbare än så. Det är ett bra startfält, där många européer prioriterat EM-loppet framför VM, men jag tror man kan placera sig bra om man gör ett smart lopp.
Du har ju varit med ett tag nu i mästerskapssammanhang, hur ser du på att du nu är med ”igen” som 43 åring? – Ja, jag missade faktiskt EM för 20 år sedan just i München. Då, 2002, var jag väldigt nära att kvala in på tre distanser. Jag missade kvalgränsen med 3 sekunder på 10 000 meter, och 2 sekunder på både hinder och 5 000 meter. Så det känns verkligen kul att jag är med nu, och med tanke på skadeperioden i början av sommaren känns det oerhört bra att känna att jag gjort allt jag kunnat i träningen sedan dess. Jag kanske inte är i mitt livs form, men ändå i bra form. Så jag ser verkligen fram mot loppet.
I samband med Fjällmaratonveckan i Åre bjöd The North Face in till ett inspirerande trailpass tillsammans med Fanny Borgström, Naturkompaniet och Runner’s World. Deltagarna lovordade trailproffset Fannys tips som gav snabbare löpning utför och mindre energikrävande löpning och ”power hiking” uppför.
[ANNONS] I samarbete med The North Face och Naturkompaniet i Åre, tipsade trailstjärnan Fanny Borgström om hur man tar sig an traillöpning på bästa sätt. Innan starten på passet var det många av löparna som tog chansen att testa de senaste trailmodellerna i The North Face VECTIV-serie som utvecklats i nära samarbete med proffsen i The North Face-teamet.
Löparna som deltog på eventet kunde testa de mycket uppskattade trailmodellerna VECTIV. Flight, Enduris och Infinite från The North Face.
Fanny Borgström – som bland annat vann Kia Fjällmaraton 2019 i Åre på nytt banrekord – tog med löparna från Naturkompaniet vid torget i Åre upp mot Totthummeln via Trollstigen. Starten, som tangerade loppet ”Vertikalens” start, var helt klart pulshöjande med ett tufft motlut. Men nu handlade det inte om att ta sig upp snabbt. I stället det blev några korta pauser där Fanny delade med sig av tips kring löpteknik som många tyckte gjorde löpningen uppför lättare.
Passet, som genomfördes vid två tillfällen under dagen, stannade sedan av en bit upp på berget. Där fick deltagarna applicera Fannys tips, både utför och uppför, på en ”tekniksträcka”. Även om fokus låg på löpteknik fick både syreupptag och muskler jobba hårt uppför och i utförslöpningen blev det både bra fart- och löpstyrketräning.
I uppförslöpningen tryckte Fanny på att många kan tjäna på att använda sig av ”power hiking” i de brantare motluten – redan innan man blir trött. Power hiking innebär att man går uppför med relativt långa steg, och tar hjälp av armarna genom att sätta händerna på låren.
Fanny beskrev det som att man kan tänka att låren är korven och händerna är korvbrödet som sluter om låren. Sedan hjälper man till och trycker ifrån i gångsteget uppför med både armar och ben. Många upplevde att det lite längre steg som den här tekniken ger både är vägvinnande när det gäller farten men även kraftbesparande.
I utförslöpningen fick många testa på farter man tidigare inte riktigt vågat sig på. För här gällde det att utnyttja terrängens höga punkter och dansa och leka sig utför. Fanny menar också att man i största möjligaste mån inte ska möta underlaget med en skarp hälisättning, utan att man bör försöka få till en mjukare fotisättning. Det är inte lika lätt som det låter, men övning ger färdighet.
Ett annat tips var att utnyttja underlagets höga punkter. I stället för att undvika rötter och stenar som sticker upp, så kan man nyttja de som känns ”säkra” att trampa på för att hålla sig högt i förhållande till underlaget.
Här gällde det att våga lita på The North Face-skornas grepp och hitta ett steg som inte förlängdes för mycket. Målet var att hitta höga punkter utplacerade med lagom avstånd utifrån sitt steg. Detta var ett nytt knep för många av oss, som snarare undviker att trampa på stenar och rötter. På de mindre tekniska delarna av sträckan, där farten kunde vara riktigt hög, släpptes armarna ut för bra balans och för att våga flyga nerför.
Fanny bjöd på fler tips utifrån deltagarnas frågor, och även om det var ett lätt pass, fick alla som var med ett riktigt bra och kul träningspass.
The North Face, Naturkompaniet och Runner’s World tackar alla som hade möjlighet att hänga med på passet. Nedan kan du också läsa om två av de skomodeller från The North Face som löparna hade chans att testa i Åre.
Förmiddagspassets grupp samlade innan teknikintervallerna startade.
I trailskoserien VECTIV™ från The North Face finns modellerna som verkligen kan göra löpningen på skogsrundorna både säkrare och roligare. Här presenterar vi två av modellerna i den mycket uppskattade trailskoserien:
The North Face Flight Vectiv
The North Face flaggskeppsmodell för traillöpning kallas Flight Vectiv – en helt ny modell som är utvecklad för dig som vill springa långa, utmanande distanser på blandade underlag.
Överst i mellansulan på Flight Vectiv ligger en kolfiberplatta, som också fungerar som sidostöd i hälpartiet samt på strategiska punkter i framfoten. I kombination med den rejäla vaggformade sulplattformen ger det här en robust stötdämpning och kvick stegavveckling, samtidigt som skon skyddar löparen mot ojämnheter.
Ovandelen är tillverkad i ett kevlarförstärkt material och har en strumpliknande utformning utan traditionell plös. Den slitstarka yttersulan har 3,5 millimeter höga dubbar som gör att skon fungerar bra på varierade underlag – från skogsstigar till asfaltsvägar.
Fakta The North Face Flight Vectiv Vikt: Herr 285 gram. Dam 245 gram. Häldropp: 6 mm Rek butikspris: 2 200 kronor
The North Face Vectiv Enduris II
Enduris är framtagen för traillöpning över ultradistanser. Skons konstruktion ger nämligen löparen både komfort och stöd i det långa loppet – även i oländig terräng. I andra versionen av modellen har man ökat på skons vaddering ännu mer och förstärkt den redan fina och mjuka känslan.
Liksom Flight Vectiv så bygger Enduris på en integrerad platta i mellansulan, men som här är tillverkad i Pebax-material i stället för kolfiber. I kombination med den rejäla mellansulan, som är uppbyggd av stötdämpande skum i två olika densiteter, och sulplattformens vaggliknande geometri ger det en trailsko som klarar utmaningar och underlag av olika svårighetsgrad. Som löpare upplever du att du har stabilitet och grepp i alla riktningar – och att du både får stötdämpning och en kvick, responsiv stegavveckling.
Enduris har en invändig hälkappa och en flexibel ovandel för att ge perfekt passform och stöd där det behövs. Gummiyttersulans material och dubbar ger ett grymt grepp mot underlaget i all slags terräng.
Fakta The North Face Vectiv Enduris Vikt: 278 gram i US8/39 Häldropp: 6 mm Rek butikspris: 1 550 kronor
