Mörkret och det ruggiga höstvädret gör att många av oss tar vår tillflykt till löpbandet. Här kommer ett effektivt intervallpass med ett upplägg som gör att bandlöpningen blir lite extra händelserik – testa det du med! På hösten väljer många löpare löpbandet som sitt träningsredskap. Intervaller lämpar sig kanske bäst, trots att det kan vara långt till säsongen, men även distanspass funkar att springa på bandet. Det här är ett intervallupplägg som jobbar effektivt med både din kondition och din fartkapacitet. Passet utgår helt från tid (inte sträcka) – och tack vare att du hela tiden gör små justeringar av…
Dela artikeln:
Detta innehåll är exklusivt för dig som är prenumerant
Som prenumerant på Runner’s World får du tillgång till en rad förmåner, bättre priser i vår shop och möjlighet att läsa tidningen digitalt när du loggar in.
Mustaschmilen är inte bara ett lopp, utan också en möjlighet för alla att bidra till en viktig sak. Loppet har både fysiska versioner och ett digitalt alternativ, och riktar ljuset mot Sveriges vanligaste cancersjukdom – prostatacancer. Under november månad samlas tusentals deltagare på travbanor i Stockholm, Göteborg och Malmö. På lördag 9 november är det dags att dra igång Mustaschmilens första fysiska lopp för 2024, och det är Stockholms tur att ta täten.
Solvalla väntar på att fyllas med löparglädje och energi när deltagarna ger sig ut på banan, för att tillsammans stödja kampen mot prostatacancer. Intresset är större än någonsin, och tävlingsledningen förväntar sig en stämningsfull dag fylld av gemenskap och glädje.
”Vi är otroligt glada att se en sådan fantastisk respons i år. Att kunna välkomna löpare både digitalt och på plats gör att vi når ut till fler än någonsin,” säger Marcus Andersson, tävlingsledare för Mustaschmilen. ”Vi ser fram emot en minnesvärd dag på Solvalla, där deltagarna inte bara springer för sin egen hälsa utan också för ett viktigt ändamål.”
Det digitala loppet redan igång med stark start
Parallellt med det fysiska loppet är den digitala upplagan av Mustaschmilen redan igång, och många löpare har redan genomfört sina lopp. Den digitala varianten ger friheten att springa när och var man vill under november, vilket gör att Mustaschmilen verkligen kan nå ut till löpare över hela landet.
Markant ökning i antalet deltagare
Jämfört med samma period förra året har antalet deltagare ökat med hela 45%, och Mustaschmilen går mot all-time high i antal deltagare. Detta markerar ett historiskt ögonblick för evenemanget och visar på både ett ökat intresse för motionslopp och en stark vilja att bidra till kampen mot prostatacancer.
Det finns fortfarande möjligheter för dem som vill vara med. Förutom lördagens evenemang på Solvalla går det att anmäla sig till kommande lopp i Göteborg och Malmö, samt till den digitala upplagan för de som vill springa på hemmaplan.
Marcus Andersson avslutar: ”Mustaschmilen har alltid handlat om mer än bara löpning – det handlar om att skapa en gemenskap där vi springer för varandra och för alla som kämpar mot prostatacancer. Vi ser fram emot en fortsatt stark uppslutning och välkomnar både nya och återkommande löpare att delta och göra skillnad.”
Med den kommande lördagen på Solvalla är Mustaschmilen 2024 redo att skriva historia. Var med och bli en del av denna rekordbrytande resa!
Mustaschmilen är inte bara ett lopp, utan också en möjlighet för alla att bidra till en viktig sak. Under november månad samlas tusentals deltagare på travbanor i Stockholm den 9/11, Göteborg den 16/11 och Malmö den 23/11. För de som vill springa hemma erbjuder Mustaschmilen även ett digitalt alternativ som pågår under hela november. Loppet riktar ljuset mot Sveriges vanligaste cancersjukdom – prostatacancer.
Varje år får cirka 10 000 män i Sverige diagnosen prostatacancer, och mer än 2 200 av dem förlorar kampen. Mustaschmilen stöttar forskningen genom att samla in medel till Mustaschkampen och Prostatacancerförbundet. Det är också ett initiativ för att öka medvetenheten om vikten av tidig upptäckt och en hälsosam livsstil.
”Mustaschmilen handlar om mer än att bara springa – det handlar om att göra skillnad tillsammans. Det är otroligt roligt att se så många som vill delta på plats med oss i Stockholm, Göteborg och Malmö. Genom att springa tillsammans ökar vi medvetenheten om prostatacancer och samlar in viktiga medel till forskningen”, säger Marcus Andersson, tävlingsledare för Mustaschmilen.
Tre distanser
Mustaschmilen erbjuder tre olika distanser: 10 km, 5 km och ett barnlopp på 1 km, där föräldrar kan springa vid sidan av och supporta sina barn. Detta gör att alla kan hitta en sträcka som passar deras förmåga och ambition. Oavsett om du vill utmana dig själv med den längre distansen eller heja på barnen i barnloppet, finns det en möjlighet för alla att vara med.
”Vi vill samla människor från hela Sverige för att springa tillsammans och stötta både prostatacancerdrabbade män och deras närstående. Via våra lopp hoppas vi kunna sprida medvetenhet och samla in pengar till forskning”, säger Per-Anders Nygård, kampanjledare för Mustaschkampen.
Alla är välkomna
Årets lopp hålls på tre ikoniska travbanor – Solvalla i Stockholm, Åbytravet i Göteborg och Jägersro i Malmö. På dessa arenor utlovas en peppig stämning där människor i alla åldrar kan delta. Från glada motionärer till elitlöpare – alla är välkomna att bidra till kampen mot prostatacancer.
Vill du vara en del av gemenskapen och bidra till något viktigt? Anmäl dig till Mustaschmilen och upplev känslan av att springa för livet, för hälsan och för framtiden.
När mörkret lägger sig som ett lock över Norden och höststormarna piskar Skånes klippiga kust är det återigen dags för Kullamannen by UTMB. Svenska trailundret Petter Engdahl är av många välmeriterade elitlöpare som kommer.
I år, under helgen 1-3 november, ställer sig 2 800 löpare på startlinjen för att uppleva Kullaberg, Bjäre Skåneleden och det skånska novemberklimatet. Loppet ses som ett av de hårdaste i UTMB-serien.
Trenden att Kullamannen lockar fler och fler internationella löpare håller i sig. 1200 av de startande är tillresta från andra länder.
– De utländska löparna har aldrig sett något liknande. Det är höst, det är mörkt, det är ett kustlopp. Det är en helt annan atmosfär här än på loppen med sol och blå himmel. Vi är en katt bland hermelinerna, säger tävlingsledaren Per Sjögren.
Jakob Åberg vinner 2023 års Kullamannen
Inte minst elitledet är internationellt. På Ultra 100 miles startar Alexandre ”Green cap” Boucheix (FRA) som vann 2022 och kom tvåa förra året, efter Jakob Åberg (SWE) som även han återvänder. De utmanas av flera starka löpare med hög ranking, som Juuso Simpanen (FIN), Ivan Hrastovec (SLO) och Samir Tazi (FRA).
– Men det finns en chans att Magnus Lind (SWE) och Bill Öster (SWE) kan utmana. Ett lopp i totalt novembermörker med två varv runt Kullaberg avgörs inte på pappret, säger Per Sjögren.
Loppets ”dark horse” är Simon Bloss (SWE).
Anna Carlsson på 100 miles & Petter Engdal på 50 km
På damernas 100 miles ser vi fram mot ett stenhårt race mellan fjolårsvinnaren Johanna Antila (FIN), Emma Stuart (IRE) och Anna Carlsson (SWE) som vann 2018.
På Sprint Ultra 100 kilometer startar den högt rankade trailmaskinen Yngvild Kaspersen (NOR), som alltså dubblar efter förra årets seger i 50 kilometer. På UTMB:s index är hon tvåa i världen på 100 kilometer. Hon kommer att jagas av bland andra Michaela Pilat (AUT) och Anna-Stiina Erkkila (FIN).
På herrsidan har Tobias Dahlö Fenre (NOR) högst ranking på UTMB-indexet.
Seventh Seal 50 kilometer har i år ett mycket rutinerat startfält som väntas prestera på hög nivå. Högst ranking har Sveriges största trailstjärna Petter Engdahl (SWE) som inte sprungit Kullamannen tidigare. Han tävlar nästan aldrig i Sverige och kommer att utmanas av Daniel Pattis (ITA), Kristian Jones (UK) och Fredrik Bruseth Toreli (NOR).
– Det är extra kul att Petter väljer detta lopp och att fansen får en chans att se honom på hemmaplan, säger Per Sjögren.
Utöver ultraloppen genomförs även ett kortare lopp. North Shore är ett nytt 20 kilometer långt, flackt och snabbt kilometerslopp, med start och mål i Båstad.
FAKTA OM LOPPEN Ultra 100 miles och Sprint Ultra 100 kilometer Start i Höganäs intill Himmelfärdskyrkan fredagen 1 november och målgång i Båstad lördag 2 november. Seventh seal ultra 50 kilometer Start och mål i Båstad lördag 2 november.
Racecenter
Hela tävlingen och alla löpare samlas i Båstad. Här finns info-center, nummerlappsutdelning, mässa och utställare med massor av schyssta erbjudanden. Alla löpare går i mål i Båstad och vi väntar oss mycket folk. Prisutdelningen flyttar in på ikoniska nattklubben Pepes Bodega. – Det blir en ny upplevelse att vi samlar hela loppet på ett ställe. Det kommer att märkas tydligt att det blir mycket mer folk i Båstad, säger Per Sjögren.
Ny aid-station i Mölle
Tälten med mat och dryck nere i hamnen är borta, istället flyttar den servicen in på legendariska Krukmakeriet ”Krukan” i Mölle. Här kommer 100-mileslöparna, som springer två varv runt Kullaberg, att fylla på energi under natten mellan fredagen och lördagen.
SM i terräng plus VSM: ”Bra gräs och mycket backar”, sammanfattar Abraha Adhanom, Eskilstuna IF, banan inför Terräng–SM i Jönköping i en intervju med FK Studenternas Lorenzo Nesi, med tillägget att banan också är mycket värre än den han en gång sprang i terräng–VM.
Jag tänker att VSM i terräng kommer bli en gräsligt jobbig upplevelse. Jag funderar också om en gräslöpare i England kan kallas för en lawnmower (nåt kul måste man ju ha att göra när man åker tåg…) Jag har tuffat tåget ner till Nässjö, bytt till Krösatåget och landat i Jönköping. Årets sista lopp är det tänkt, fyra kilometer terränglöpning, mestadels på gräs, och lite ängslig är jag. En fot har börjat krångla, närmare bestämt en hälsena.
Malaga
För några dagar sedan kom jag hem från Malaga efter ett besök hos dotter som skulle fira sin trettiofjärde födelsedag (ja herregud, man gör skäl för sin veteranstatus) och Malaga visade sig vara en alldeles underbar stad att löpa i. Det blev någon mil varje morgon i soluppgången, sedan frukost och någon timmes vila (som sagt, man är ju veteran) och så ett par timmars promenad på det i strålande solsken. Allting frid och fröjd, förutom att underlaget på strandpromenaden i huvudsak bestod av kakel, och kakel är mycket hårt.
Väl hemma och ut på en lätt runda några dagar innan avfärd till Jönköping började ena hälsenan beklaga sig över tidens tand och tyngd. Kunde vi inte bara ligga i soffan och läsa en bok, som normala sextioplussare. Men det örat ville jag inte lyssna på, gnuggade i stället in senan med Ormsalva Extreme både morgon och kväll – men senan fortsatte sura. Hur ska detta gå?
– Du ska inte kuta om du är skadad, muttrar brorsan (med en uppfostrande ton) på telefon. Då kan det bli värre, och du vet ju hur det är med skador i vår ålder, det tar låååång tid att läka.
– Jo, men jag tycker kanske ändå att det möjligen känns lite bättre ändå, förklarar jag och försöker känna efter i hälsenan så positivt som möjligt.
Med tankens kraft och allt det där man kan läsa i självhjälpsböcker borde positiva tankar också kunna verka positivt på en sårig hälsena.
– Jag testar och går det så går det, och går det inte så går det inte, ett avbrutet lopp är ju också ett lopp, travesterar jag Ulf Lundell (om en inställd konsert).
Brorsan bangade
Brorsan hade eventuellt tänkt följa med, men hoppade av i sista stund, formen var inte riktigt vad den borde vara efter en längre tids rehab av, ja gissa vad, en fotskada. Kanske är det genetiskt? Brorsans klass, M60, är ett veritabelt getingbo med tjugotvå startande, hungriga sextioplussare. Det är lite lugnare i M65 (storebrors klass) där tio kommer till start, och så nio i M70, fem i M75, och fem i M80. Det lär bli trångt i startfållan i veteranstarten.
Jag fick med mig brorsans Nike XC spikskor för terräng (ingen gegga på dom när du lämnar tillbaka dom, vilket jag lovade heligt), men vet inte om jag vågar ta dom med tanke på vaden. Stoppade också ner ett par urgamla Icebug Animas BugGrip, som funkade fint på ett terräng-DM i Huddinge på den tiden man sprang i M60, dock mer av en traktor i jämförelse med Nikes racermodell. Men betydligt snällare mot hälsenan, och då lämpligare att halta runt i. Och jo, fick med att par gamla Vaporfly också, men odubbat på gräs?
Mötte Mårten från Rinkeby Runners som talade ur skägget om loppet!
Jag pratade lite med tävlingsledaren Anders Grönvall kvällen innan tävlingsdagen, han kliade sig i skägget och sa att möjligen kunde det komma lite dagg på gräset, men annars var det torrt och fint, så nog kunde det funka med odubbat. Men särskilt kul är det förstås inte, det blir stumt och trist utan dubbar på gräs. Planen är att sova på saken och bestämma sig på plats, typ 30 minuter innan start. Så får det bli. God natt!
Tävlingsdag
Och god morgon! Sov finfint på Scandic Elmia, mycket fräscht hotell med förföriskt sköna sängar och formidabel frukost. Låter det som om jag vore sponsrad, så är det fel. Jag har bara sovit gott!
Tävlingsdag, och det är nervöst. Vickar på foten fram och åter, dags för uppvärmning, dags för test. Trampar försiktigt en cykelväg ner mot Vätterns strand, där horisonten förlorar sig i en gråmulen gryning. Det är förförande vackert, hjärtat lyfter, hoppas det lyfter hälsenan också. Trippar försiktigt och det känns okey. Gör några fartökningar, lite känning men kors i taket och ödmjuk blick mot himlen, det kan gå.
BG och Gysing, glada trots många krämpor.
Jag möter BG Nilensjö, IS Götas eminente storlöpare, vid tält för omklädning, som vänligen förklarar att starten för herrar M60 och uppåt går klockan 11.00 och inte 10.30 som jag fått för mig (demensen tilltar), om jag nu inte vill starta i K60 förstås. Jag förklarar mig vara nöjd med min könstillhörighet, är alldeles för gammal för att byta juridiskt kön, dock inte lika nöjd med hälsenan. BG vill inte vara sämre, han berättar om hjärtsvikt och andra hiskeliga krämpor och vi är rörande överens om att klarar vi ta oss runt banan så är det med yttersta nöd och näppe. Där kommer så Lennart Julin förbi och frågar BG om han är den ena eller den andra tvillingen (BG har en tvillingbror, Svenne). BG förklarar promt att han är BG
Dags för start
Starten närmar sig, och det är en samling väderbitna mångåringar från 60 och upp till 80 som lydigt placerar sig längs startlinjen efter anvisningar från FK Studenternas legendariske tränarvirtous, Lorenzo Nesi (som också verkar som speaker). Seniga och sammanbitna gubbar hukar sig fram med fingrar på tidtagaruren, nu är det allvar av, nu ska den kanske mest gräsligt backiga terräng–SM–banan någonsin besegras. Jag har bestämt mig för att kuta i mina gamla Icebug, kanske kan man bugga sig fram om det kniper (mer orolig är rolig)?
Starten går och ett gäng med M65 lappar fästade bak på ryggarna drar iväg i en rasande fart. Jag tänker att här gäller det att tygla sig och inte låta sig dras med, lyssna till signaler från foten och inte dra på sig en massa mjölksyra redan efter femhundra meter. Efter femtonhundra meter väntar en förskräcklig backe på närmare 300 meter och förfärlig lutning innan det är dags för varvning.
Efter 500 meter hör jag ett flås i nacken och en nätt M65:a från Björnstorps IF rusar förbi, med lätta steg. Jag vågar inte haka på, hold your horses, det är långt kvar. I den förfärliga backen hör jag ännu ett flås i nacken och en senig M65:a från Växjö Löparklubb stånkar förbi. Men det var väl själva faen, ska det vara på det här viset? Jag överlägger med mig själv, ställer en fråga till hälsenan, som förklarar sig vara ansträngd men inte överansträngd. Ett varv kvar, troligtvis det sista loppet för i år och jag fäster blicken vaderna från Småland framför mig och biter ihop. Det rullar på bra i nerförsbackarna och så är det dags för den förfärliga backen igen.
Bra uppbackning
Men se där, där är ju M65:an från Björnstorp, och inte längre lika pigg i steget som på första varvet. Mannen från Växjö med mig i hasorna, passerar förbi mitt i backen. Nu är det jobbigt, herrejävlars, ska den här backen aldrig ta slut. Jag hör rejäla stånk från framförvarande sista femtio innan upploppet, det är ljuv musik för ett par ben som ändå tycker sig ha litet kraft kvar. Så kommer upploppet och tyglar släpps och proppar dras ur öronen (bildligt talat, tänk hästsport och finish på Solvalla) och jag kränger mig förbi med vobblande lår (mjölksyra) och passerar mållinjen och tänker att springa terränglopp är ganska underbart ändå. Ingen plats på pallen men det blev en fjärde plats, och det känns som en seger. Foten höll, nu blir det att halta fram ett par dagar.
Det var kanske inte alldeles förnuftigt att löpa loppet, men det är som det är, ryktet som gör gällande att man blir klokare med åren är betydligt överdrivet, i alla fall vad det gäller löpare. Och BG, han kom trea, tog SM–brons, med hjärtsvikt och allt. Kära hjärtanes, det ”klaffade” där med!
Stort tack till arrangörerna, Svensk Friidrott och IKHB Huskvarna, för en lysande löparhelg, och i alla avseenden grym terrängbana!
