1986 satte svenska ultralegenden Rune Larsson sitt nordiska rekord på 24 timmars löpning, när han i norska Höneforss hann 262 km och 640 meter på ett dygn. Ett svårslaget rekord, men något Johan Steene faktiskt hade som en målbild när han startade årets VM i 24 timmars löpning i Belfast på Irland. I vår intervju med Johan innan loppet berättade han att han tidigare haft lite svårt för själva tävlingsmomentet i ultra, och mer fokuserat på utmaningen och prestationen. Men det skulle det bli ändring på nu på VM, och det blev det verkligen.

Sakta men säkert avancerade han genom fältet, och när slutsignalen gick efter ett dygns löpning hade han tagit sig ända upp till silverplatsen på nya nordiska rekordnoteringen 266 km och 515 meter. Det innebar att han sprang drygt 162 varv på den lite mer än 1600 meter långa slingan. Johan hann alltså 6,3 maraton på ett dygn och varje mil gick på runt 54 minuter. (11,1 km per timme)

Runner´s World fick en pratstund med Johan efter medaljceremonin.

Stort grattis till ett imponerande lopp och resultat. Klassiska frågan, hur känns det?
– Ja, usch vad hemskt det känns. Jag har fortfarande lite svårt att tro på det. Jag bedömer inte att jag är så där bra på 24 timmars löpning. Jag hade bestämt mig för att jag skulle göra ett försök på rekordet och så gjorde jag det. – Så jag höll i, höll i, och höll i till det var klart.

Du sa innan loppet att du aldrig riktigt gått in för tävlingsmomentet, hittade du in till det nu?
– Ja, jag hade ett bra snack innan med mitt supportteam. Ulf Nilrud var ansvarig för mig och vi hade verkligen ett bra snack innan loppet om hur han skulle agera för att få fram det bästa ur mig. Så från det samtalet gick jag med vetskapen om att jag verkligen skulle göra mitt bästa. Så enkel var den medicinen, och jag höll i konstant hela loppet och tappade aldrig mitt fokus. Jag hade mina mantran, ”vi älskar svårt” och den kanske lite töntiga men som funkar om man låtsas att det är på låtsas, ”det är värt att dö för”. Det får gör hur ont som helst, det kan inte hända något.

För oss som ville följa loppet hemifrån var det strul med resultatrapporteringen, hur var det för dig. Visste du hur du låg till?
– Nej inte på placeringarna. På slutet fick jag lite uppdateringar, men annars låg det mesta nere under loppet vilket var superjobbigt. Men jag hade koll på vilken fart jag höll och att jag höll min plan mot att försöka slå rekordet. Så det var en jämn satsning från början till slut, förutom någon timme mitt i loppet där jag råkade dricka lite för mycket saltvatten som man kan göra ibland när man vill få i sig salt. Då mådde jag lite illa och var dålig i magen nån timme och fick sänka farten. – Dom som känner mig i ultravärlden vet att jag inte brukar vara i världseliten på 24 timmars löpning, jag gör så mycket annat inom ultralöpningen. Så det var nog lite överraskande även om några hade sagt innan loppet att Johan kan nog bubbla lite. – Så när jag under loppet körde på med samma fart och samma löpstil timme ut och timme in, blev det väldigt bra stämning runt banan och runt mig. Jag blev lite av en publikfavorit, och det är alltid roligt och då bärs man fram lite av det.

Du ligger och kör 54 minuter per mil i 26 millopp i rad under ett dygn. Hur kunde du hålla så hög fart rakt igenom som det nu blev med 5.24 min/km i snitt?
– Ja, det är lite sjukt. Man fattar inte att det går, men det gick.

Innan loppet pratade vi lite skor, och du sa att det inte var så noga för dig utan du väljer på känsla för dagen. Vad blev valet som tog dig till rekord och VM silver?
– Jag tog ett par gamla Saucony Hattori. Dom ser ut lite som mockasiner. Det är en favorit och det var mitt sista par. Men det var ett litet hål i meschen vid stortån så jag kände tidigt att det här kommer inte bli riktigt bra. Men sen tänkte jag att det bara är 24 timmar, så det var bara att bita ihop.

Är det så du tänker, att det bara är 24 timmar?
– Ja, just när det gäller smärta och utrustning tänker jag att det bara är 24 timmar. Det finns ju mycket längre lopp, där det är mer avgörande. Men att hålla en hög kontant fart, den tortyren är fruktansvärd, men den här gången klarade jag hålla fokus och farten hela vägen. Jag speedade till och med upp lite på slutet sista timmarna.

Nu har du fått medalj, hur känns det i kroppen och kan man över huvud taget fira något efteråt?
– Man har alla sina krämpor, ont inne i ben, muskler, senor och skavsår. Så man är svag helt enkelt. Det är ganska roligt att man springer i den där farten ända fram till slutsignalen efter 24 timmar. Men när den kommer faller man bara ihop och sen kan man inte resa sig utan hjälp. Firandet blir att försöka få i sig lite mat. Jag körde så hårt sista timmarna och då fick jag inte i mig så mycket energi, och sen efteråt blev det dopingtest och sen direkt till ceremonin. Så nu måste jag äta något innan jag svimmar.

Ja, då ska vi inte ta mer tid utan du ska få ta in ny energi. Återigen stort grattis från RW.

Det svenska damlaget tog en imponerande fjärde plats, bakom USA, Polen och Tyskland. I laget ingick Maria Jansson, Sandra Lundqvist och Anna Grundahl. Maria blev individuell 10:a, Sandra och Anna kom på 18:e respektive 20:e plats i det 131 tjejer stora startfältet. Dan Välitalo var andra svenska löpare på herrsidan och han kom på 57:e plats.

Till resultaten

FOTO: Ulf Nilrud

VM loppet avgörs på en 1,6 km slinga, där löparna ska hinna så många varv som möjligt under dygnet. Starten går på lördagen kl 13.00 svensk tid och ett dygn senare går slutsignalen. Drömgränsen får många är att hinna mer än en mil, 10 km, per timme och alltså mer än 240 km. Maria har redan klart den gränsen med marginal och nu siktar hon på en utgångsfart som kan leda till nytt världsrekord. Ungefär samma utgångsfart kommer rutinerade Johan Steene ha i herrloppet och Runner’s World fick en pratstund med både Johan och Maria inför VM loppet.

MARIA:

Jag hörde att ni gick ut för att äta då maten VM maten inte riktigt var det ni ville ha, vad blev ditt eget val av mat och hur ser energiladdningen ut?
– Jag åt en bläckfisksallad till förrätt och sen blev det kyckling och potatis. Kanske inte så mycket energi i bläckfisk, så det åt jag för att det är gott. Annars blir det många mål, men utan att proppa i mig. Det blir ingen regelrätt kolhydratladdning eftersom vi ändå kommer springa så pass sakta.

Jag såg en bild på energin du ska ta under loppet, är det matematik att räkna ut hur mycket du kommer behöva under dygnet?
– Nja, inte egentligen. Det som jag tycker är lite svårt med upplägget nu på VM är att distansen på varvet inte stämmer riktigt för mig. Två varv är bara lite drygt 3km och de tycker jag är lite för kort mellanrum för att ta in energi, men ett till varv blir nästan upp mot 5 km och då tycker jag i gengäld det blir lite för långt mellan energi påfyllnaden. Så där har jag inte landat riktigt än hur jag ska lägga upp det. Jag vet ungefär mycket jag kommer ta, men har lite i reserv i fall det skulle bli något. Jag har med mig 53 gels, men de tror jag inte jag kommer dra i mig.

Du brukar ha en plan där du har belöningar under loppet på bestämda tider, har du det nu också?
– Ja den planen står fast. Så det blir belöning vid 6, 12 och 18 timmar. Så det blir en proteinshake efter 6 timmar, en Fanta efter 12 timmar, en alkoholfri öl efter 18 timmar. Samma upplägg som tidigare. Det är skönt bryta av gelsmaken, framförallt med ölen som säkert kommer vara kall och god där på morgonen. Den brukar vara riktigt välkommen.

Efter ditt EM guld blev ditt nya mål direkt VM loppet som nu är på gång, hur har träningen gått och hur har den sett ut sedan loppet i höstas?
–  Det har gått bra, men det var lite struligt i vintras måste jag erkänna. Jag fick inte riktigt till det. Det var inte kroppsligt, men jag hittade inget flyt eller bra känsla i träningen. Så då var det bitvis lite jobbigt, men sen lossnade det i mitten av mars. Så jag fick till en bra grund innan dess, trots att det inte kändes så då. – Sen har det flutit på bra och jag har tävlat väldigt mycket mer än tidigare säsonger på underdistanser. Allt från millopp till ett 50 km lopp. Milloppen har varit skitjobbiga. Det är över ganska fort, men riktigt jobbigt ändå att springa på max.

Är det någon skillnad i smärtan mellan 10 km max och 24 timmars ultra?
–  I grund och botten handlar det om att tåla det. Sen vet man ju att ett 10 km lopp är över rätt snabbt, men på ett 24 timmars ska du härda ut det mycket längre. Så lika men ändå viss skillnad.

Hur är tanken att du ska kunna växla ut den ökade träningen med kortare tävlingslopp nu på VM?
– Det gör att jag kan gå ut i ett högre tempo från start och ändå ligga lika långt från mitt fart max som tidigare. Så ”bekvämfarten” ska helt enkelt blivit snabbare genom dom kortare loppen. Så jag kommer spänna bågen högre än i tidigare mästerskapslopp gällande fart.

Hur hårt ska du spänna bågen?
– Målet är att starta i 5.30 minuter per kilometer och hålla det upp till helst 12 timmar. Då har jag lite marginal.

Hur tänker du då, utgår du från att det är den farten som behövs för att vinna?
– Det där är lite svårt. Det finns ett färskt världsrekord på 256 km, men samtidigt finns det inte så många i startfältet som har kapacitet att slå det även om det är många riktigt starka löpare med. – Men jag ställer mig på startlinjen med inställningen att det kommer krävas ett världsrekord för att vinna. Sen får vi se hur det artar sig. Troligtvis kommer flera av mina konkurrenter starta ännu snabbare, men jag kommer hålla mig till min plan så hoppas jag det räcker riktigt långt!

JOHAN:

Har du några mentala knep för att stå ut med den långvariga och extrema utmaningen som loppet kommer innebära?
– Det är gäller att tänka positivt. Jag har en trygghet i att ha gjort det tidigare och vet vad som väntar. Det gäller att vara beredd på den mentala anspänningen som kommer av den fysiska påfrestningen. Den som orkar hålla i den koncentrationen kommer nå långt. Alla har ont, men tappar man den mentala koncentrationen tappar man löpningen. Så man får förbereda sig på tankarna som kommer komma, och inte vara rädd för dom utan bara förhålla sig till det.

Smärtan man får stå ut med, går det att sätta ord på den?
– Det är klart att det går, men det är nog svårt att göra smärtan som kommer rättvisa. Det är ju en muskelutmattning som gör ont, och det kan nog alla som sprungit relatera till på en viss nivå. Skillnaden här blir att du måste stå ut med det under lång tid. Men då gäller det att ha med sig att det inte är ett permanent tillstånd, utan det kommer gå över.

Maria har vissa belöningar som hon ser fram mot under loppet, har du några liknande knep?
– Nej, jag har inga sådana yttre belöningar, utan jag försöker springa avslappnat och känna att jag har kul så länge som möjligt. Jag försöker hitta zoonen där tiden bara går och inte räkna varv och fokusera på besvärligheterna.

Hur ser du på att det är VM och tävling, triggar det dig?
– Jag är väldigt dålig på det, men jag ska bli bättre på det nu i det här loppet hoppas jag. Vi kommer ju ha riktigt bra support längs banan, och det tror jag kan ge en kick och det kan driva att man vill plocka placeringar. Upp till 18 timmar tror jag dock att man gör sitt eget lopp. – Men det är roligt med mästerskap, för många har svårt med just tider och placeringar och startar ofta alldeles för snabbt i början. Man drivs på av tävlingsmomentet och glömmer lite att det är 24 timmars arbete som gäller.

Hur tänker du runt skor när det kommer 24 timmars löpning?
– Jag springer helst med någon sko som inte är så uppbyggt. Det ska inte finnas för mycket styrning och stöd, utan det ska vara platta sköna skor. Jag tror faktiskt det blir ett par Nike Free som jag körde ett 6 dagars lopp tidigare i under våren. Jag har aldrig använt sådana skor tidigare annat än till jeans. Men i 6 dagars loppet råkade jag ha med dom och det funkade skitbra. Så det kan bli dom, jag bestämmer mig på morgonen.

Slutligen vad har du får målbild personligen nu i VM?
– Jag kommer försöka hålla runt 5.20-5.30 min/km. Det bedömer jag att jag kan hålla ganska tryggt i 10 timmar, sen gäller det att psyket sitter där. Så vi får se hur långt det kommer räcka.

Runner´s World tackar för intervjun och ser med spänning fram att följa svenskarna.

Svenska truppen 24 timmars VM

Män             
Johan Steene, IF Linnéa. Bästa notering 242.401 km
Dan Välitalo, Västerås LK. Bästa notering 240.873 km

Kvinnor         
Maria Jansson, Kvarnsvedens GoIF. Bästa notering 250.647 km
Sandra Lundqvist, Kristinehamn MSK. Bästa notering 226.194 km
Anna Grundahl, IF Linnéa. Bästa notering 229.890 km

Officiella hemsidan för VM loppet

VM startlistan

Sverige har en stark trupp på plats i Belfast, men stört förhoppningar sätts till Maria Jansson. Efter sin EM seger i höstas med Europa rekord distans, siktar hon på att ha ”lika bra utsikt från pallen” på stundande VM.

FOTO: Deca Text & Bild 

VINJETTFOTO: Från Johan Steene

Träningstrenden är stark i Sverige, men konkurrensen mellan olika motionsformer och -lopp har ökat markant de senaste åren. Många löplopp tappar i antal deltagare.

 – Vårt goda syfte, att loppen arrangeras tillsammans med blodcentralerna, i kombination med erfarna lokala arrangörer tror vi är nyckeln till framgången, säger Claes Fagerström, ordförande för Blodomloppet Sverige. Många företag prioriterar också friskvård mycket tydligare idag än för bara några år sedan, fortsätter han.
De återstående sju loppen arrangeras i augusti och september. Karlstad och Östersund var nya orter 2016 och Halmstad är ny ort i år.

 1 658 nya blodgivare – hittills i år
Men för Blodomloppet är inte bara antal deltagare viktigt. Lika angeläget är att loppen uppmärksammar vikten av blodgivning på de orter och i de län som Blodomloppet arrangeras i.
– Blodomloppets arbetar för ett hälsosammare Sverige där det aldrig ska råda brist på blod. Syftet är att skapa uppmärksamhet och engagemang kring blodgivning och främja en hälsosam livsstil, berättar Claes Fagerström.

I fjol rekryterade blodcentralerna 2 328 nya blodgivare i anslutning till loppen (tillkommer gör de som anmält sig efter själva loppdagen). Efter de nio inledande orterna i år är siffran 1 658 nya blodgivare, även det fler än efter motsvarande lopp 2016.

 – Vad gäller antal deltagare siktar vi på rekordet från 2014, då vi hade 113 496 deltagare. När det kommer till antal nya blodgivare är det så stor kännedom om frågan som möjligt som gäller, sedan är det upp till var och en att bestämma sig om man vill bli givare, avslutar Claes Fagerström.

Återstående Blodomlopp 2017 (5 och 10 km)

• Jönköping (15 aug)
• Örebro (24 aug)
• Västerås (28 aug)
• Karlstad (29 aug)
• Halmstad (6 sept)
• Östersund (12 sept)
• Visby (16 sept)

Kort om Blodomloppet
Blodomloppet startade 1993 i Göteborg och Stockholm. Det organiseras av en ideell förening (Föreningen Blodomloppet Sverige), där de blodcentraler och lokala idrottsföreningarna som arrangerar loppen är medlemmar. 2016 blev Blodomloppet Sveriges största motionsloppsserie med 16 lopp i 15 städer och totalt 111 599 deltagare.

Mer information om Blodomloppet finns på hemsidan för loppet.

3 av 100 ger blod
Blodgivningen i Sverige har under senare år legat på ungefär samma nivå, dock har antalet donerade blodpåsar minskat något. Fördelningen mellan kvinnliga och manliga blodgivare är relativt jämn.
På hittar du allt du behöver veta om blodgivning; hur det går till, vad man ska tänka på och vilka regler och riktlinjer som finns. Där finns också kontaktuppgifter till din närmaste blodcentral.

Fakta om blodgivning i Sverige:

• Det finns ca 340 000 registrerade blodgivare (gett blod de senaste fem åren)
• Cirka 220 000 är aktiva blodgivare (gett blod minst en gång senaste året).
• Medelgivningsfrekvensen bland aktiva givare är 2,1 gånger per år.
• Varje år rekryteras omkring 45 000 nya givare (ungefär lika många slutar).
• I snitt transfunderas det cirka 1200-1500 blodenheter (röda blodkroppar, plasma, trombocyter) per dygn.
• Cirka 100 000 personer får blodtransfusioner varje år.
• Sverige har 91 blodcentraler, från Ystad i söder till Kiruna i norr och 15 mobila blodgivningsenheter (blodbussar, minibussar, trailers). Dessa besöker närmare 500 hållplatser (t ex torg och större företag).
• Blod är en färskvara, det tillverkas inte på konstgjord väg utan ges från människa till människa.

På hemsidan geblod.nu hittar du allt du behöver veta om blodgivning; hur det går till, vad man ska tänka på och vilka regler och riktlinjer som finns. Där finns också kontaktuppgifter till din närmaste blodcentral.

Pressfoto: Fredrik Karlsson, Blodomloppet

I senaste Runner’s World, nummer 7 2017, berättar vi om utmaningen där de tre utvalda löparna kommer få coachning ända fram till loppet av Magnus Bergman (Myllymäki), Anders Szalkai (Sarenbrant) och Charlotte Karlsson (Södergren). 
För att coacherna ska kunna styra träningen optimalt, och för att utmanarna ska ha en tidsutmaning i loppet har/kommer alla utmanarna testa fram sina värden i tröskel- och maxtest på Löplabbet.
 
Hur ett riktigt tröskel- och V02max-test går till och vilket tidsmål utmanarna fått ser du i klippet nedan. Anders Södergren gjorde en olycklig mountainbikevurpa innan sin test och har fått skjuta på sin testningen. Anders har dock fått ett preliminärt ett tidsmål satt till under 2.40 på TCS New York Marathon baserat på ett tävlingslopp i löpning han körde under våren.

Under hashtaggen #nycmutmaningen kan du följa utmanarnas träning på Instagram fram till loppet, som avgörs den första söndagen i november.

Kolla in de tuffa testerna nedan: