I löpningen finns verkligen något för alla. Variationerna i hur och vad man kan springa är outtömliga. Om vi tittar på tävlingslöpningen firade svenska topplöpare framgångar under helgen på allt från 100-meterslöpning i friidrottens lagtävling ”Team Championships 1st League” via olika Midsommarlopp på hemmaplan till 100 miles loppet Western States i USA. Allt ryms under definitionen löpning, där många av oss säkert tog ett härligt löppass, en del med fart som motivation andra med upplevelsen i centrum och några för att känna den härliga känslan av att bli trött och få jobba med kropp och knopp.

Allt är löpning, men här berättar vi kort kring vad de svenska topplöparna gjorde internationellt, utan krav på att rapportera allt som hände. Vi börjar med den traditionella löpningen på bana där Sverige vann sin lagtävling i finska Vaasa och avancerade till högsta europeiska ligan i friidrott. Flera löpare la grunden till detta, och ska vi lyfta några blir det tjejerna som tog fullpoängare i sina grenar genom segrar i de individuella loppen. 800 meters stjärnan Lovisa Lindh tog hem sin favoritdistans på ett imponerande sätt och lika imponerande men kanske lite mer överraskande var Linn Nilssons seger på 3000 meter. Linn har öppnat säsongen starkt, och gjorde bland annat suveränt bra lopp i Bauhaus Galan där hon hade 9.01 på 3000 meter. Då kom Linn lite i skymundan av de redan etablerade svenska stjärnorna Meraf Bahta och Sarah Lahti, men nu var det hon som tog en seger i sin gren.

I bergen runt Chamonix avgjordes bergstrail-loppet Mont Blanc Marathon över olika distanser på olika dagar. I det internationellt högt rankade loppet tog svenska Mimmi Kotka en imponerande seger på 80 km distansen. Mimmi rapporterar själv att loppet var närmare 92 km och med 6600 höjdmeter. På den kortare maratondistansen 42 km, tog RW´s bloggare och etablerade ultra-trail stjärna Ida Nilsson en suverän 2:a plats trots att hon rapporterar att hon hade en riktigt tuff dag i bergen.

Mimmi vann i Mont Blanc Marathon 80 km.
Foto: Damien Ross. @drozphoto

Borta i USA, närmare bestämt i Squaw Valley i Kalifornien, avgjordes anrika och mytomspunna Western States 100 miles. På startlinjen hade vi två svenska elithopp genom Jonas Buud och Elov Olsson. Båda låg länge i toppen i loppet, men den grymma värmen på bitvis över 40 grader gjorde det redan tuffa loppet än mer utmanande för löparna. Efter mer än 18 timmars tävlingstid nådde Jonas och Elov målet som hjältar på sina 12:e resp 13:e plats. Jonas berättar att det kändes som han kokade stora delar av loppet. – Många, band annat storfavoriten i loppet, lyckades inte ta sig i mål och det kan tilläggas att Elov inte hade med pannlampan när skymningen föll och räddas lite av att han kunde hänga med Jonas till en kontroll där han fick sin egen lampa.

Jonas och Elov i Western States.
Foto: i Run Far  Läs deras Twitter rapport från Western States

Foto på Linn: Deca text & bild

Grattis till alla och kolla in våra rapporter/bilder från Mont Blanc Marathon och Western States på Runner’s Worlds svenska instagramsida @runnersworldswe

Vi har tidigare berättat om Elovs och Jonas satsning mot ultra trailloppet Western States, som ofta kallas den ultimat uthållighetstesten. 160 kuperade kilometer ska besegras och gärna så många konkurrenter som möjligt. Starten går på midsommardagen 05.00 lokal tid vilket innebär kl 14.00 svensk tid. Förhoppningarna är stora om framskjutna placeringar för både Jonas och Elov och RW stämde av med killarna innan loppet.

Hur är läget nu inför den närliggande starten i Western States?
Elov; Jo det rullar på bra, varmt och skönt trots snö på marken på sina ställen.

Jonas; Det har varit bra att vara på plats dagarna innan loppet för att vänja in sig vid höjden, värmen och underlaget. Så allt känns riktigt bra.

Blir det orginalbanan på lördag eller ändrar snöunderlaget bansträckningen något?
Jonas; Det blir original banan, så det kommer bli en hel del snö. Första 2 milen (drygt 3 km) är det snöfritt, men sen kommer det vara perioder med snöunderlag.

Var innebär det för skovalet, som jag vet ni testade av när ni var på plats och tränade på banan i maj?
Jonas; Det blir terrängskor. Jag kommer köra i ASICS Fuji pro, som jag vet funkar riktigt bra för mig.

Elov; Jag kommer köra i terrängskon Scott Kinabalu. Den tror jag blir perfekt för underlaget.

Det är ju midsommar här hemma, kan ett firande ingå i er uppladdning inför starten på midsommardagen?
Elov; Det blir att vi firar midsommar när vi går i mål på söndag. Jag har tagit med sill och nubbe så självklart ska firas, även om det får vänta till efter loppet! Nu innan loppet blir det mer att man ser till att dricka tillräckligt då det är varmt. Sen blir det laddning som inför vilket ultralopp som helst.

Vad har ni för ambitioner i loppet och hur ser ni på era konkurrenter?
Elov; Jag kommer satsa på att komma så bra som möjligt, så jag kommer inte fega i början. Givetvis inte snabbare än att det känns bekvämt och lätt, men jag kommer inte ta det lugnt.

Jonas; Jag är lite svagare uppför så jag kommer medvetet ta det lite lugnare inledningsvis första 10 km när det går uppför. Sen blir det lite bökigare med snö och knixigare, så där kan jag jobba på lite hårdare. Jag är ju van vid snölöpning, så det tror jag kommer passa mig.

Vet ni hur formen ser ut för era konkurrenter?
Elov; Det verkar som Jim Walmsley är i riktigt bra form så jag tror att han är det största hotet. Sen finns det ju många andra starka ”feglöpare” som säkert kommer komma bakifrån. Men det ska bli kul att ta sig an dom.

Jonas; Jag tror också Jim blir riktigt vass men Chris Mocko kommer också vara en riktigt stark kandidat till en topp-placering. Startfältet är ju riktigt bra totalt sätt, och det kan hända mycket på en så här lång distans och krävande banan.

Kommer ni ha någon ”pacer” (medlöpare som får hålla sällskap med tävlingslöpare från en viss punkt i loppet) på slutet av loppet?
Elov; Vi träffade några killar här på resan som kommer vara med tillsammans med Johan Lantz. Dom kommer vara med efter banan först och supporta vid stationerna. Sen kommer någon av de amerikanska killarna paca först, och sen sista 22 miles (ca 35 km) kommer förhoppningsvis Johan vara med hela vägen in till mål.

Jonas då, kommer du ha pace av din fru Zandra?
Jonas; Ja, Zandra kommer paca mig sista 20 miles. Nej, skämt och sido, jag kommer inte ha någon pacer, utan jag kommer springa med mina egna demoner i stället. Det är ett väl så gott sällskap och det är det jag är van vid.

Runner´s World tackar för intervjun och ser fram mot att följa Jonas och Elov med start på Midsommardagen kl 14.00 svensk tid.

Intervjuer och hittar du på I RUN FAR hemsidan som har en speciell Western States sida, och givetvis återkommer RW med rapporter i våra sociala kanaler med Instagram och Facebook.

Storfavorit är amerikanen Jim Walmsley som slagit rekord på det mesta han sprungit och var på väg mot seger och rekordtid i fjol i Western States innan han sprang fel. Elov vill dock utmana!
På instagramkontot: OckelboMaffian olssonlantzrunning kommer updates under loppet.

Jonas kommer öppna lugnt uppför, men han har visat förr att han är en mästare på att disponera loppen.

Johanna sprang sin första ultra 2014, och efter några års mer träning och rutin har hon fått ett riktigt genombrott på ultradistans. I april månad vann hon 100 miles (ca 160 km) loppet ”TEC” och tiden 15 timmar, 10 minuter och 34 sekunder var den snabbaste som någon svenska gjort över distansen. Även i TEC var Johanna först över mållinjen och slog därmed alla herrarna.

I nyligen av gjorda High Coast Ultra, som troligen är Sveriges mest utmanande och kanske vackraste ultratrail lopp hade Johanna sällskap med några av dom bästa herrarna under delar av loppet. Men på slutet kunde ingen hänga med och hennes tid på 13 timmar 26 minuter och 52 sekunder och var snabbare än gällande banrekord både för herrar och damer. En grym tid med andra ord på en bana som arrangörerna beskriver som oförlåtande med höjdmeter, stenar och rötter.
Runner´s World stämde av med Johanna hur hon kan springa så snabbt och vem hon är som löpare.

Stort grattis till fantastik insats i High Coast Ultra, berätta om loppet?
– Målsättning var att slå mitt tidigare rekord på 15 timmar. Jag brukar inte ha den typen av målsättningar, men nu ville jag försöka springa fort. Jag tyckte kroppen kändes riktigt stark redan från början och eftersom jag sprungit loppet innan hade jag kontroll på vad som väntade mig.
– Det är otroligt fysiskt krävande med mycket teknisk löpning. Med rekordet i sikte öppnade jag hårt och vi blev snabbt tre stycken i täten. Det var jag och Mikael Näslund och Erik Eng.
Men efter ett tag tyckte jag farten blev lite jobbig, och det är ingen riktigt bra känsla om man ska springa ultra. Så jag slog av lite på takten och det kom upp någon löpare bakifrån. Så jag hade en lite dipp ungefär halvvägs. Det blev som en sömnighet slog till.

Hur gjorde du när ”sömnigheten” slog till?
– Ja, man vill ju bara lägga sig ner och vila lite, men det kan man inte göra. Jag hade en koffein shot som jag hade i väskan, så den drog jag i mig och försökte också äta om det kanske kom av att just energin var låg. Och jag tror att det var just koffeinet som gjorde susen, för jag kom igång bra igen.

Hur gestaltade sig loppet efter din dip?
– Jag och Erik hade släppt Micke som sprang på riktigt snabbt, så vi låg tillsammans. Då kände jag att Erik nog hade det lite jobbigt och började trycka på, men Erik hängde med. Vi kom ifatt Micke igen och då trodde jag nog att även Micke skulle hänga på. Men han var helt slut, så jag och Erik tuffade på och känslan var fortsatt att Erik fick jobba lite tuffare än vad jag behövde göra. – Så i en brant kupering gick jag på med riktigt bra flyt och då släppte Erik. Så sen sprang jag en mil själv, innan man kom till stationen vid 109 km där man får ha farthjälp, en så kallad pacer. Så där stod min bror och väntade och kunde springa med och skingra framförallt den mentala tröttheten genom sällskapet.

Vad för en ”pacer” göra?
– Dom får bara vara med och hålla sällskap, så dom får inte bära någonting eller putta på eller så. Men sällskapet är verkligen viktigt, så det hjälpte mig.

Hur var känslan att nå målet?
– Det var givetvis fantastiskt, och det var kul att det blev banrekord. Det tidigare rekordet låg på 13 timmar och 51 minuter (reds anm: för herrar alltså), så det var verkligen kul att kunna gå under 13,5 timmar.

Ja, verkligen en grymt bra tid. Vi som inte riktigt känner till din bakgrund, kan du berätta vem du är som löpare?
– Jag har orienterat sedan jag var 8 år, och har givetvis den sporten med mig fortfarande. Det har lagt en otroligt bra grund. Jag har alltid varit stark, men aldrig varit snabb som löpare. Så det passar mig att jobba med styrkan i löpningen. Jag vann en startplats i Lidingöloppet ett år, så då testade jag på ren löpning och tänkte att 3 mil skulle vara fruktansvärt långt. Men det var inte så långt, så jag gick vidare och testade på en fjällmara och de ledde mig vidare att testa ännu längre och anmälde mig till High Coast Ultra 2014. Efter det var jag fast.

Vilken nivå låg du på tidsmässigt på dom här loppen?
– Det var inga supertider så, men runt 2.20 på Lidingöloppet och sen gick High Coast Ultra på 17,5 timmar.

Och nu är du nere på 4 timmar snabbare på High Coast Ultra. Vad har gjort att du blivit så mycket snabbare nu?
– Dels är det givetvis mer rutin, men jag tränar också på ett annat sätt nu. Jag tränar mycket mer av vardagsmotion. Jag räknar varken tid eller kilometer, utan tränar bara på och det kan bli 3 pass om dagen utan att det känns inte konstigt. Kroppen styr helt. Sen kan man nog också säga att många års slit ger utdelning nu.

Hur ser en tre pass dag ut, och hur för du in det i vardagen?
– Det kan vara ett morgonpass med antingen simning eller lugn löpning, sen ett styrkepass på lunchen och sen något konditionsbasserat pass på kvällen. Jag har ett jobb som har ganska mycket flexibiltet där jag kan träna på lunchen och jobba igen det sen, och sen har jag en bra social apparat runt om kring mig som ställer upp och hjälper till med barnen.

Vad jobbar du med och hur ser familjen ut?
Jag jobbar som projektekonom på Länsstyrelsen i Västernorrland. Jag har två grabbar på 4 och 9 år. Dom har alltid varit en del av träningen och hängd med på mycket i vagn. Så träningen är ett naturligt inslag i vardagen.

Nu har du haft ett genombrott på hemmaplan, hur ser dina målbilder ut framöver och tänker du på Ultralandslaget och internationella ultralopp?
– Jag tänker inte direkt på det. Allt jag gör är så otroligt lustbaserat, så både kroppen och det mentala får styra. Jag har inga utstakade planer, men vill gärna köra något ultralopp i höst och självklart skulle det vara riktigt kul att någon gång springa ett internationellt lopp, men det ska ju passa in. Det blir säkert Härno trail i slutet av september sen får vi se. Närmst ska jag för första gången testa på en swimrun tävling in High Coast Swimrun. Det ska bli spännande att testa.

RW tackar för intervjun och hoppas vi får se Johanna mäta sig med dom bästa även internationellt.

High Coast Ultra bjuder på utmaningar och naturupplevelser. Här en bild från Slåttdalsskrevan.
Foto: Erik Billerby

Resultat High Coast Ultra, där Erik Eng tillslut vann herrklassen på 14 timmar.

Läs Johannas blogg här om loppet