Även om utmaningen kallades RunStreak fanns inget krav på att passet på 30 minuter eller mer skulle bestå av löpning. För vi på Runner’s World ville inte pressa någon till skador, utan motivera till träning – och definitionen av vad som räknas som träning fick varje person sätta själv.
Peppen och inspirationen mellan deltagarna har varit fantastisk i Facebook-gruppen som startades och en av deltagarna är Fredrik Von Gegerfelt från Stockholm. Vi stämde av med Fredrik kring hans #RWRunStreak 30/30 inför det sista passet, den 31 januari.

Du är en av de flitiga deltagarna i RWRunStreak 30/30 och kommer klara utmaningen. Vem är Fredrik som löpare?
– Jag definierar mig som en vanlig glad motionär, med roliga målsättningar för året.

Har du kört någon så kallad runstreak tidigare?
– Nej, det här är första gången. Jag tror jag haft fyra träningsdagar som mest i rad tidigare, men då har det handlat om lite längre pass. Just att det var 30 minuter som var gräns, och att man kunde alternera med andra pass än löpning, var det som lockade och gjorde att jag hakade på. Det har varit oerhört roligt faktiskt.

Har det varit nära att släppa streaken och låta bli att träna någon gång?
– Ja, vid ett par tillfällen har träningspasset genomförts riktigt sent på kvällen, så då var det nära någon gång att jag hoppade över, men då har motivationen ändå kommit in att jag ska slutföra streaken. Det var spännande handbollsmatcher från EM på tv som också gjorde att träningen fick flyttas till sent på kvällen. Vissa dagar har träningsmotivationen heller inte varit på topp, men då har man hittat någon variant av träning som ändå känts kul.

Har du hittat inspiration till din träning i gruppen på Facebook?
– Ja, definitivt. Ett par av löppassen på löpband har jag snott från gruppen. Det har varit en väldigt peppande grupp. Ingen press, utan väldigt bra stämning där alla velat inspirera varandra.

Vad blir dit finalpass i streaken?
– Ja det börjar bli sen eftermiddag, men jag ska fira streaken med ett fint löppass i skogen. Riktigt vad det blir vet jag inte än, men helt klart blir det att jag fullföljer streaken.

Blir det vila sen?
– Ja, vilodagar kommer det säkert att bli, men jag siktar på att springa min första mara i samband med Stockholm Marathon så jag kommer hålla i gång. Jag ska försöka leta fram ett 16-veckors schema som jag har i någon tidning från tidigare. Så även om det nog inte blir 30 dagar i rad igen kommer jag absolut fortsätta träna regelbundet.

”Dags att starta 2018 på ett starkt sätt, så jag hakar på #rwrunstreak, 30 minuter i 30 dagar. 1/30 löpband, det här blir kul!!

Hennes höstsäsong innehöll fem tävlingar och på den sista, terräng-EM i slovakiska Samorin, gjorde hon säsongens bästa lopp genom att sluta på en 19:e plats i damernas seniorklass.
– Jag inledde höstträningen med vila och mitt enda mål för hösten var att få den första sammanhängande hösten utan uppehåll. Jag sprang Lidingöloppet för att jag tycker det är ett häftigt arrangemang.  Jag var egentligen inte förberedd för tremilen men jag tycker den är roligast. Efter det tog jag det lugnt igen. Terräng-SM var ett bra lopp att kicka igång lite tuffare höstträning med. Jag började succesivt lägga in tröskelpass. Jag känner hur otroligt hårt jag har tränat tidigare. Det jag har känt varit normalt har egentligen varit väldigt hög belastning. Jag är jättestolt hur jag la upp mitt lopp på Nordiska Mästerskapen. Jag plockade mycket på slutet då.

Efter en tredje plats på NM i terräng efter landslagskamraten Sara Christianssonn och hinderkombatanten från Finland, Camilla Richardsson, så var det dags för EM. Under de fyra veckor som skiljde NM och EM åt hann det hända mycket. – Innan EM så la vi in ett intervallpass i veckan. Jag kunde avsluta andra halvan starkare på EM och fick lära mig hur jag lägger upp ett mästerskapslopp. Jag tror att jag låg 63:a efter 2 km men gick i mål på som topp-20. Jag tror att mina sista 4 km var nästan lika snabba som Karoline Bjerkeli Grøvdal (norska som tog brons). Jag har haft mycket mer fokus på att lära mig i höst snarare än att prestera.

Maria Larsson karriär har gått i vågor. Hon var duktig när hon var yngre och som 19-åring tog hon så när medalj på Junior-EM på 3000 m hinder. Men hennes karriär har också kantats av problem och skador. För ett år sedan så träffade hon den australienska meriterade tränaren Nic Bideau som hon inledde ett samarbete med. I honom har hon funnit en trygghet och ett upplägg som passar henne bra. De skyndar långsamt med fokus att prestera på topp först om många år. Maria har hållit sig skadefri det senaste året och just det är något som de verkligen har prio på.

– Jag och min tränare Nic Bideau hörs väldigt mycket via sms. Programmet får jag per mail. Om allt rullar på har vi kontakt någon gång i veckan. När jag behövt det så hörs vi någon gång om dagen – det är lite varierande beroende på vad jag behöver. Jag är helt övertygad om att jag inte hade varit där jag är idag utan honom. Jag tror jag kommer förstå vad han har betytt än mer senare. Han formar mig på ett sätt som jag inte varit med om innan. Han är fantastiskt duktig på att fokusera på tänk snarare än prestation. Han övervakar mig på ett sätt som jag inte har varit med om innan.
De beslutade nyss att det inte blir någon inomhussäsong. – Jag kommer inte att tävla inomhus då vi inte ser att det gynnar mig inför sommaren. Jag kommer att fortsätta bygga långsamt och tävla på bana först i sommar.

Foto: Deca Text & Bild