Reportage i Runner´s World DEC 2016/JAN 2017:

Lagom till skidsäsongen känner sig Charlotte Kalla i bättre form än på länge. Hon tackar höstens många löpintervaller och dis­tanspass för den stabila grunden. Möt vår stora skiddrottning i en exklusiv intervju.

Ett snötäcke har lagt sig på de flesta håll i landet och skidsäsongen är igång på allvar. Charlotte ligger i hårdträning i Ramundberget tillsammans med sina kollegor, med siktet inställt mot VM i finska Lahti. Men innan dess ska hon vara med i ett par världscuper. Just nu handlar det bara om träning, att äta rätt och återhämtning för Charlottes del. Intervjuer med nyfikna journalister står inte högst på att göra-listan. Men att vara med i RW ligger henne varmt om hjärtat; efter skidåkning är löpning nämligen Charlottes absoluta favoritträningsform.

– Jag kände att det här vill jag vara med på. Jag gillar Runner’s World! utbrister Charlotte Kalla entusiastiskt när vi intervjuar henne. Faktum är att löpningen är en lika viktig del i Charlottes träning som själva skidåkningen. För under årets många snöfria månader gäller det att hitta alternativa träningsformer för en skidåkare. Och under barmarkssäsongen är löpningen nummer ett för Charlotte.

– Egentligen är rullskidåkning den träningsform som liknar skidåkning allra mest, och jag kör därför en del rullskidåkning på sommarhalvåret för att komma upp i fart. Men det är inte jättekul att behöva hålla sig på vägarna, säger Charlotte. Annat är det med löpning, menar hon. Då kan man ge sig ut på stigar eller springa obanat och bara ”köra på”. – Jag älskar löpning. Det är så lättillgängligt, man behöver bara ett par skor och sen kan man ge sig ut överallt. Det ger sådan frihet.

Förutom att Charlotte tycker om frihetskänslan som löpningen ger, uppskattar hon träningseffekten. Löpträningen bygger upp en bra grund och kapacitet inför skidsäsongen. Särskilt effektivt är traillöpning. – När jag springer obanat, rakt ut i naturen, så tvingas jag att balansera över stenar och rötter, att parera mellan buskar och träd. Då får bålen jobba och jag utmanar balansen.

Charlotte har sprungit mycket under barmarksperioden genom åren, men inför den här skidsäsongen har löpningen haft extra stor betydelse för henne. I somras vaknade hon en morgon med en överbelastningsskada i bröstryggen. I början hade hon väldig ont och fick vara försiktig med träningen, hon hade svårt att använda överkroppen och rullskidåkning var uteslutet.

– Jag fick acceptera en annorlunda vardag. Jag kunde inte längre träna som jag ville, jag kunde bara planera en dag i taget. På kvällarna fick jag se hur jag mådde och fundera över morgondagen. I samråd med läkare, tränare och fysioterapeuter fick Charlotte klartecken att direkt börja springa distanspass. Ibland blev det dock för stötigt och hon fick ta det försiktigt, till sin förtret. – Och jag som älskar att springa utför på stigar!

Löpintervaller var bland det första hon kunde träna i intervallform när andningen inte längre gjorde henne påmind om skadan. På så vis fick hon till belastande kvalitetspass då hon kunde träna i de högre pulszonerna. Under hösten har Charlotte åkt iväg på två barmarksläger, en vecka i september till Ramsau i Österrike och en vecka i oktober till Val Senales i Italien. I år tränade hon utan sina landslagskollegor. Hon valde istället att ta med sig sitt ”team” bestående av en skidtränare, en fystränare och en sjukgymnast.

– Jag känner mig faktiskt starkare och snabbare än på länge. Löpningen har betytt mycket, och mitt tränarteam har varit grymt. De har gjort allt för mig. I oktober var Charlotte också på Härnön på Höga kusten, där loppet Härnö trail gick av stapeln för första gången. Charlotte sprang inte loppet, men blev nyfiken på banan eftersom miljön är så spektakulär. Hon laddade ner bansträckningen från nätet och sprang enligt den. – Det var så läckert. Banan slingrar sig över flera bergstoppar, går genom ur­skogar, på sandstränder, myrar, häftiga stigar och klippor. Stora delar av sträckan var helt obanad. Bara markeringarna skvallrade om var jag var.

Om Charlotte själv får välja så springer hon helst i Vålådalen eller i Bruksvallarna i svenska fjällen. – Fjällen är speciellt med sitt öppna landskap. Jag lockas särskilt av att ta mig upp på höjderna där jag lika fint att springa på en fin myr. Jag gillar när det är blött och geggigt, det är skönt att ta i, säger hon.

Nu är löpskorna utbytta mot efterlängtad snö och skidåkning. Samtidigt, i november, hittade man rester av ett dopnings­klassat medel i ett blodprov på Therese Johaug, Charlottes norska konkurrent. Charlotte konstaterar att fokus därför har flyttats från idrotten skidåkning till dopning på ett sätt som hon inte upplevt tidigare, vilket hon tycker är beklämmande. – Jag känner så mycket för människan Therese. Dessutom är det tråkigt att sporten har fått den här dopnings­stämpeln. Jag är rädd att folk inte litar på skidåkare längre, säger Charlotte.

Hon har märkt att många av hennes landslagskollegor har blivit mer på sin vakt och är mer noggranna än tidigare med vad de stoppar i sig. – En del pratar om att de har börjat tejpa sina termosar. Men jag kan inte lägga så mycket energi på det här. Jag försöker istället fokusera på vad jag ska göra – åka skidor.

Precis som Charlotte har hittat löpningen som en alternativ träningsform till skidåkning under sommaren, är vi löpare betjänta av alternativa träningsformer under vintern. Dubbskor i all ära, men under riktiga snöstormar eller när det är som slaskigast ute kan det kännas motigt att ge sig ut och springa. Dessutom är det ypperligt att ägna sig åt alternativträning under uppbyggnadsperioden under vintern, för att stärka och skydda kroppen från förslitningsskador. Och varför då inte göra som Charlotte Kalla, men tvärtom: Använda skidåkningen som alternativträning.

– Skidåkning är en skonsam träningsform, den är inte så stötig som löpning, samtidigt som den ger en utmaning konditionsmässigt. Det gör att du kan träna mer utan att slita på kroppen. Genom skidåkning tränar du under­ och överkroppen samtidigt, vilket ställer stora krav på bålen och ger utmärkt funktionell träning, menar Charlotte. – Har du chans att ge dig ut på skidor i dagsljus så gör det. Du får vara ute i naturen samtidigt som du blir pigg av ljuset, det behövs på vintern. Om du vill få den optimala skidupplevelsen ska du hålla utkik efter skaren på våren. – Alltså, när solen skiner och man kan skejta ut på skaren – det är frihet. Det är enormt häftigt att kunna förflytta så stora sträckor på kort tid.

CHARLOTTES SKIDTIPS TILL LÖPARE

• Boka in en skidlektion hos en skidcoach så att du lär dig hur du ska åka tekniskt. Du får en helt annan fart och ork om du får ut krafterna i rätt riktning. 

• Skaffa skidutrustning som är anpassad efter din vikt och längd.

• Ta hjälp med vallning av någon som kan, med rätt vallning kommer din upplevelse att bli så mycket bättre. Om det är nollgradigt och det är svårt att valla – skejta då istället.

• Titta på videoklipp med någon som åker bra. Eller åk bakom någon som åker bättre än du själv och studera hur hen gör.

• Tänk på tyngdöverföringen; våga stå på en fot i taget, glid och nyttja farten när du åker. Plocka bort stavarna för att tvinga dig till detta.

• Se till att ha en lodrätt stavisättning, den ska vara i 90 graders vinkel.

• Precis som när du springer ska du tänka ”hög höft” så att du undviker att bli sittande i åkningen.

• Ha samma vinkel på underbenen som på överkroppen, var lite lätt framåtlutad, redo att trycka ifrån och att skapa kraft framåt.

FAKTA CHARLOTTE KALLA

Ålder: 29 år.
Bor: Sundsvall.
Familj: Mamma Lena, pappa Per-Erik och de yngre systrarna Cecilia och Christelle.
Favoritlöppass: ”Distans i fjällen.” Hatpass: ”Att ge sig ut med oriente­ringskarta i kyla och rusk, jag gillar inte att stå still. .. Jag gillar bara orientering om jag får skugga någon.”
Favoriträtt: ”Allt som innehåller korian­der. Det får gärna vara chili, vitlök och kokosmjölk i också.”
Favorit TV-program: ”Svett och etikett med Kalle Zackari Wahlström (programledaren) för han är så bra på att förmedla glädjen med fysisk aktivitet. Han är nyfiken och förenklar saker.”
Bästa idrottsögonblick: ”VM-guldet på hemmaplan i Falun, det var stort. Veckan före var det världscup i Östersund, det var också häftigt. Föret var perfekt och jag kunde inte bli trött, det kändes som om jag hade all energi i världen.”

OS guldet i Sydkorea i skiathlon kanske kommer in på listans om bästa idrottsögonblick nu.

---

Innan ASICS FrontRunner-teamet startades i Sverige hade Josefine 200 följare på Instagram. Ett år senare har hennes motiverande träningsbilder och inlägg spritt sig så att hon i dag inspirerar över 38 000 följare. Vi ringde upp Josefine för att få veta mer om hennes resa med ASICS FrontRunner.

Hur kom du i kontakt med ASICS FrontRunner?
– Förra årsskiftet såg jag att de sökte FrontRunners i Sverige. Jag tyckte att det lät både kul och intressant, så jag fyllde i en ansökan. Jag fastnade för att man gärna skulle vara en passionerad löpare, men hade inte jättestora förhoppningar om att komma med. Men sen ringde Thomas Pickelner, som är ansvarig för teamet, upp mig och meddelade att jag kommit med. Det var givetvis oerhört kul och inspirerande.

Som passionerad löpare – hur tränade du innan FrontRunners?
– Jag började springa redan som sjuåring. Då sprang jag min första löptävling i min hemstad Motala. Jag fastnade direkt för löpningen och började därför med friidrott. I friidrotten höll jag på med många grenar, allt från längd och häck till ren löpning. Jag tävlade i cirka tio års tid på en ganska seriös nivå. Sen flyttade jag till Göteborg för att plugga och då passade löpträningen oerhört bra in i mitt liv. Det är så enkelt att komma ut och träna, och löpning ger alltid mycket tillbaka. På ett sätt blev löpningen en passion – och det var ju något som efterfrågades i ansökan till ASICS FrontRunner.

Vad har FrontRunner-teamet inneburit för din löpning?
– De har inneburit väldigt mycket. Framförallt är det väldigt kul att komma med i ett så här stort community där alla delar samma intresse och så att man kan bli lite nördig tillsammans. På hemmaplan kan sambon och barnen bli trötta på mig när jag pratar om löpning och tränar löpning hela tiden. Men här kan man prata om löpning – och det blir verkligen en motivationshöjning att vara med. Min motivation har verkligen påverkats positivt – man blir inspirerad av alla andra som är med.
– Jag gillar också att nivåerna på löparna har ett så stort spann, från nästintill nybörjare till elitlöpare. Av det kan man inspireras på så olika sätt, man får verkligen något från alla.

Har du blivit mer målinriktad?
– Jag är faktiskt något mindre tävlingsinriktad nu, jag har lagt ner lite av prestationsmålen och springer mer på känsla. Jag både tränar och tävlar på känsla, och det har jag inspirerats till av andra i gemenskapen. Tävlar gör jag fortfarande, men jag har inte samma krav på resultat längre. Så jag är mer avslappnad helt enkelt, även om jag fortfarande definierar mig själv som en löpare mellan eliten och motionären träningsmässigt. Jag är långt ifrån eliten men jag tränar nog löpning betydligt mer än de flesta på motionsnivå.

Du började träna löpning hemma i Motala, men nu har du flyttat utomlands?
– Ja, under året som gick flyttade hela familjen till Palma på Mallorca. Jag och min sambo har väldigt länge varit inställda på att testa något annat och då gärna också bo i ett härligare klimat. Vi fastnade för Palma, åkte ner och kollade in staden och kände direkt att ”här skulle vi kunna bo”. Vi har två små barn, som nu börjat skolan här, och även om vi inte bott här så länge känns det helt fantastiskt.

Lämnade ni även era jobb hemma?
– Vi har sedan tidigare ett gemensamt företag som vi jobbar i båda två, där grunden är reklamuppdrag. Från Palma jobbar vi vidare med såväl kunder som vi hade tidigare och med nya kunder här nere, så jobbmässigt har flytten inte inneburit så stora förändringar. Med ASICS FrontRunner kommer jag också att vara med och organisera ett internationellt camp för de globala teamen, både i mars och i oktober här på Mallorca. Det känns väldigt kul.

Har ni mycket kontakt över nationsgränserna inom ASICS FrontRunner?
– Ja, jag har väldigt mycket kontakt med våra internationella vänner. Det är så enkelt via sociala medier och det är där vi får inspiration av varandra, genom att peppa och kommentera varandra.

Du och din kollega Daniel Larsen blev utsedda till ”ASICS FrontRunner of the year” i Sverige. Vad innebär det?
– Det var givetvis hedrande och jättekul att andra känner att de fått inspiration via mitt Instagram-konto, där jag når ut till väldigt många olika människor. Det är det jag vill, att kunna inspirera och ge andra glädje. Samtidigt känner jag att alla inspirerar på sina sätt, så alla i teamet är värda titeln.

Nu ska ni få några nya medlemmar i det svenska teamet. Har du något råd till de som ansöker?
– Mitt råd är att man ska vara sig själv och förmedla det man känner för löpningen. Sen ska man inte tveka att ansöka. Någon kanske är lite rädd för att man ska vara aktiv i sociala medier, för det är en viktig del i FrontRunners-teamet, och det kan kännas som en spärr. Men om man själv älskar löpning är det bara att köra – man får och ska vara sig själv. Det är det viktigaste.

En sista fråga – vilket är ditt roligaste löppass?
– Oj, det var en svår fråga. Det finns så mycket som är kul. Men fartlek i olika former gillar jag. Eftersom jag tränar för maraton nu har jag långpass med fartökning i, vilket jag tycker är både ett kul pass och något som ger mig väldigt mycket tillbaka. På det långpasset springer jag först 15 kilometer i lugn fart, men ändå så pass fort att jag börjar få en lite stum känsla i benen. Därefter ökar jag sedan farten under 3 kilometer. Det handlar inte om någon jättetuff fart, men är ändå en klar fartökning. Vid 18 kilometer går jag ner i lugn långpassfart igen, innan jag gör en ny fartökning i 2 km efter 20 kilometer. Sedan avrundar jag passet med någon lugn kilometer så att jag når runt 23–25 kilometer totalt.

Kolla in Josefines blogg på FrontRunner och kolla in hennes Instagramkonto här.

Vill du ha chans att bli en av de nya i ASICS FrontRunner Teamet? Ansök här

---

Förra sommaren blev han som 22-åring svensk mästare på 1500 m och vann Finnkampen på samma sträcka. Efter att som 19-åring blivit trea på JVM på 800 m och året efter så när slagit svenskt rekord på samma sträcka så blev det förra sommaren mer fokus på 1500 m.

– Eftersom jag varit skadad kunde jag inte göra den träningen som behövs som förberedande inför 800 m. Och så fort jag försökte köra syraintervaller så reagerade kroppen med känslan som om jag kört ner i ett dike istället för lyfta efteråt och ta mig till nästa nivå. Jag hade inte den snabbheten man behöver för 800 m – uthållighet var det jag hade.

De kommande åren är det hans gamla specialsträcka 800 m som gäller. Avsaknaden av snabba lopp de senaste åren, senast han var under 1:47 var sommaren 2015, gör att han kommer att behöva springa en del mindre tävlingar nu i början och prestera där innan han kan komma in i större lopp.
– Förutom 1,5 vecka i december då jag hade problem med en vad så har jag kunnat göra alla träningspass som jag velat. Innan 2017 hade jag totalt 11 veckor med över 10 mil i veckan. Under 2017 så blev det 18 veckor vilket säger lite om den kontinuitet jag har fått till. När jag kollar i träningsdagboken så tycker jag att jag ligger bättre till nu jämfört med inför säsongen för tre år sedan när jag kom fyra på inomhus-EM.

– Jag har gått in i en ny period nu när jag siktar mot inomhussäsongen. Grundträningen har bestått utav tre kvalitetsdagar. En tröskeldag, en dag med långintervaller och nu på slutet ett pass med korta aeroba intervaller, exempelvis 16×300 m med kort vila. Under hösten har jag också kört en tekniksprintträning i veckan, inspirerad av Andreas Kramer. Det var lite det jag saknade i somras. Jag känner att det har gett väldigt mycket nu. Förra sommaren kunde jag knappt köra en 200-ing under 23. Igår sprang jag exempelvis ett lopp på 22.9 här på gräsbanan i Belfast.

– Tankar finns om ett inomhus-VM. Kvalgränsen är tufft satt till 1:46.50. Det är sex hundradelar snabbare än Andreas inomhuspersonbästa satt i Globen för tre år sedan. I sommar väntar ett EM i Berlin som redan nu finns i tankarna.

– Utomhussäsongen är så klart mycket viktigare än inomhussäsongen. EM är det stora målet. Jag är ju inte junior nu längre utan har bara ett stort mästerskap att sikta på. Jag behöver massa lopp för att komma tillbaka till tävlingskänslan. Men som det känns nu så tror jag att jag skall kunna hävda mig bra på ett EM i sommar.

Det blev en klar seger i säsongsdebuten på 800 i Raka Spåret. Farthållaren i loppet drog upp ett hårt tempo från start, till och med något för snabbt så Andreas kunde inte riktigt ligga med i rygg, utan fick i princip dra hela sitt lopp själv. Även om farten mattades något, och segertiden blev 1.50.09 var det som Andreas sa efter loppet klart bättre än alla 800 meters lopp under senaste sommaren. Direkt hemkommen från läger i Sydafrika kändes ovanan vid de doserade inomhuskurvorna också under loppet. Sett till helheten var det en riktigt bra säsongsdebut.

Andreas Almgren i front på ett pass på gräsunderlag i samband med vinterns träningsläger i Sydafrika

FOTO: Deca text & bild

Kolla in bild och kort film på vår Instagram från Raka Spåret

---