Efter 2016 års Stockholm Marathon blev det ett uppehåll i tävlandet när Isabellah väntade sonen Lennox. Efter graviditeten blev upptrappningen för snabb och tuff i sikte på 2017 års VM i London vilket ledde till skadebekymmer. Löpvila i 16 veckor ordinerades, och eftersom vattenlöpning inte riktigt är Isabellah´s grej blev det inte så mycket konditionsträning under löpvilan. I slutet på 2017 satte hon igång löpträningen igen och nu är hon redo för 42 km på tävling.

Hur är läget med en vecka kvar till en efterlängtad comeback?
– Det är jättebra, och det ska bli jättekul. Det var så länge sedan nu som jag tävlade.

Kan du berätta om perioden från det att familjen utökades med Lennox?
– Ja, en månad efter att jag fött barn började jag träna igen. Tanken var att jag skulle kvala in till sommarens VM i London, men det var kanske lite dumt. Det blev en för snabb återgång till löpningen och kroppen var inte redo för det. Jag fick problem med höften och ryggen med någon typ av stressfraktur, och fick avbryta min träning en månad innan London-VM.

Vad fick du för besked runt träningen och hur länge fick du avstå löpningen?
– Jag fick besked att jag skulle vila från löpning i 16 veckor, men jag fick köra lite gym och vattenlöpning. Men det är inte min grej, så det var riktigt tråkiga fyra månader även om jag fick mycket bra hjälp av förbundets medicinska team med Sverker Nilsson och Jenny Jacobsson.

Efter 4 månaders vila, hur trappade du upp träningen då?
– Ja, jag började springa på löpband på gymmet. Jag körde med lutning, och det gick jättebra. Helt utan smärta. Så det var verkligen skönt. Sen vid årsskiftet kom vi till Kenya, och då kunde jag köra på med bra löpträning direkt. Första veckan i Kenya fick jag springa 10 mil, men jag ville springa mer. Så redan andra veckan kom jag upp till 140 km och det har funkat riktigt bra sedan dess. Jag har bara haft ett avbrott under träningen mot Hamburg, det var när jag fick en oturlig urinvägsinfektion som jag fick avstå löpning i två veckor. Så förutom det har det flutit på jättebra.

Hur känns det mentalt inför Hamburg, nu när du varit borta ett tag från tävlandet?
– Jag är rädd samtidigt som jag är taggad. Lite nervös självklart för det är så länge sedan jag tävlade, lite mer nervös faktiskt än vad jag brukar. Kommer jag att orka tänker jag, men vad ska jag göra, jag måste börja någonstans igen.

Har du en plan för din löpning i Hamburg?
– Ja, jag vill springa under 2.38 så jag kan kvala in till sommarens EM. Det är det viktigaste, och det är det jag siktar på.

Kan du berätta om något tufft och kul pass du kört i din uppbyggnad mot Hamburg?
– Alla mina pass har varit jättetuffa, jag vet inte om det känts så bara för att jag precis kommit igång. Men om jag ska välja ut ett pass, som nog ändå är det tuffaste, blir det en löpning där jag avslutar med 22 minuter i tuff fart. Passet börjar med 14 minuter, sedan blir det en 18 minuters löpning, innan jag får köra en kort 11 minuters, men sen kommer det tuffaste att jag måste springa 22 minuter som avslutning. Min tränare vill att jag ska springa längre och längre, det ska inte bli lättare och lättare, utan tuffare och tuffare. Jag själv vill gärna ha sista kortast, men det vill inte tränaren.

I den här serien av löpningar som du berättar om kör du då i din tänka maratonfart?
– Nej, nej jag springer så fort jag kan. Det är ingen maratonfart utan bara så fort jag kan.

Oj, det låter riktigt tufft. Hur lång vila ger din tränare dig mellan löpningarna i serien?
– Det är lite olika, men mellan 2-3 minuter.

Hur känns det innan du ska börja den avslutande 22 minuters intervallen?
– Ja, då måste jag vara mentalt beredd. Så det gäller att vara positiv. Jag är ju ganska trött, men sen tänker jag att om jag ska springa ett maraton då kan jag inte komma till 25-30 km och sen bara sluta springa för att jag är trött. Så jag måste fortsätta, och när jag tänker så då blir det lite lättare.

Härligt tips, det ska jag tänka på nästa gång jag vill ta det lugnt på ett pass mot slutet. Har du kört dina pass själv, eller har du haft sällskap på passen?
– I början av min träning i Kenya körde jag själv, men när jag började komma igång kände jag att jag behövde sällskap för att få lite kick. Så jag har tränat mycket med en kille och en tjej som kunnat pusha mig. Det har funkat jättebra.

Är det någon av dom som kommer och hjälper till med farthållningen i Hamburg?
– Nej, nej dom kommer inte till Hamburg. Det är bara jag, det får jag klara själv nu och det ska bli kul.

Ja, det ska bli kul att följa Isabellah´s comeback och vi på RW önskar stort lycka till!

FOTO: Deca Text & Bild och Lars Andersson

Läs Isabellah´s tankar förra sommaren när det stod klart att det inte blev någon VM start.