MEST LÄSTA
"Jag kapade 8 minuter på milen – på en vecka!"
Blogg

"Jag kapade 8 minuter på milen – på en vecka!"


Jag hade en lat gympalärare, vi fick nästan aldrig spela bollspel. Jag gick i en skola i Älvsjö utanför Stockholm, han bara satt och klockade tider när vi sprang en runda på 2,3 kilometer. Det var där jag grundlade den kondition jag har idag.

Jag har nog provat på de flesta sporter med en boll inblandad. Fotboll, basket, innebandy, badminton, tennis. Och golf, jag började spela golf när jag var femton. I fotboll vann jag division ett i S:t Erikscupen med pojkar 16, men när vi kom upp i elit blev vi ett mittenlag. Då insåg jag att jag inte skulle satsa på en karriär som fotbollsspelare.

Jag har alltid tyckt att det har varit roligt att springa, både kortdistans och lite längre. Jag tycker det är roligt att pressa tider på milen, och jag skulle också kunna tänka mig en halvmara. Men maraton är inte min grej, det känner jag. Jag har varken intresset eller psyke för det.

Första gången jag sprang en mil var på gymmet. Jag stod på löpbandet och hade sprungit fem kilometer som uppvärmning, men kände att jag inte hade någon lust att gå in på gymmet och träna. Så medan jag sprang där och funderade på vad jag skulle göra i stället, så blev det sex kilometer, och sju. Då tänkte jag, vad fan, jag har ju aldrig sprungit så här långt. Så då fortsatte jag, och tänkte att jag skulle fixa milen på under femtio minuter. Jag klarade det på 49.45.

Efter det fick jag blodad tand, och sprang en mil varje dag i sju dagar. Den sjunde dagen klockade jag 41.17. Sedan fick jag löparknä direkt. Jag tog mig till sjukgymnasten och löpcoachen Rubin McRae som satte armbågar i rumpan så att jag nästan grät av smärta. Han tyckte det var orimligt av mig att gå fram så hårt på så kort tid, det var att chocka kroppen. Men han var faktiskt lite impad också, över min utveckling på så kort tid.

Jag försöker springa tre gånger i veckan, och växlar mellan två rundor på åtta och tio kilometer. Jag har svårt för att springa långsamt, tidigare brukade jag ligga runt 4.10- till 4.15-tempo, det kunde kännas vidrigt. Jag fick en lektion en gång av en löpare på Runners Academy, hon fick mig att dra ner tempot till 4.45. Men det blir man ju seg av, det känns som om konditionen blir sämre av att springa långsamt. Nu försöker jag hålla runt 4.25, fast när jag var ute på landet och sprang för en tid sedan klockade jag 41.35 utan att vara riktigt trött.

Jag tror att det har att göra med att jag har haft alkoholuppehåll i nio månader. Det har hänt mycket sedan jag hade premiär med min show Under ytan i våras. När jag hade nypremiär med den under hösten fick jag skriva om den. Nio månader utan alkohol har förändrat mitt liv på många plan. Jag firade min 40-årsdag utan att dricka något, jag firade midsommar utan alkohol. Tidigare levde jag ett ganska festligt liv under många år, det blir lätt så när man är i den bransch jag är.

Jag säger att jag inte gör ”Stand Up Comedy”, jag gör ”Spiritual Comedy”. Jag vill inspirera folk, man ska lämna föreställningen med någonting mer, någonting större. Det är mycket humor, men också mycket allvar, om att inte fly från sig själv. För min egen del är all ångest som bortblåst, förut hade jag en malande, orolig röst i huvudet. Jag möter människor på ett annat sätt idag än tidigare, jag känner mig piggare och mer närvarande, det är den stora skillnaden. Det är nog också därför jag tycker att den nya showen är bättre än den i våras. Kritiken har varit oerhört positiv, jag rodnar nästan över alla superlativ.

Jag har också startat en klubb, Sober, där man inte serverar alkohol. Första gången kom det 850 personer, brittiska BBC var där och filmade, dagstidningarna och kvällstidningarna skrev mycket. Det var en enorm hype. Det var en fantastisk kväll, en massa leenden, kärleksfull stämning, folk visade respekt för varandra och 21.20 var det fullt på dansgolvet.

Jag är ganska noga med löparkläder, det känns som om man springer fortare om man ser ut som en löpare. Jag kör med tajts och bra skor och har laddat ned Runkeeper för att hålla koll på tiden. Jag började med skor med lite tjockare sula, men det är sällan jag använder dem längre. Jag vill springa mer framåtlutad och sätta i fotdynan först och de tjockare skorna hämmar det, de känns mer som en stor klump därunder. Det är mycket enklare att springa med lätta skor, tycker jag.

Hittills har jag bara sprungit ett lopp, Premiärmilen, men jag kommer definitivt försöka springa fler millopp och säkert prova på halvmaran. Jag har som mest sprungit 17 kilometer och visst kändes det långt, men jag hade mer att ge. Förutom löpningen satsar jag på golfen. Jag har 9,9 i handicap, men gick en 77-runda för en tid sedan. Jag siktar på att ta mig under 5, och på löpningen då, sub 40. Det borde vara möjligt – i båda fallen!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

3 sätt att springa riktigt bra långpass
Blogg

3 sätt att springa riktigt bra långpass


Oavsett om du springer två maratonlopp eller ett par, tre 10-kilometerslopp om året, så är du en långdistanslöpare. Som sådan kan du kanske skippa ett tempopass i veckan och ändå klara din målsättning på tävling.

Det du däremot inte bör slarva med är veckans långpass – i alla fall inte om du siktar på en mara eller halvmara. Minst en gång i veckan bör du springa ett löppass som är längre än dina vanliga distanspass (som främst fungerar upprätthållande av den löpform du redan har).

Skälen till att springa ett längre långdistanspass i veckan tål att upprepas: Långa löpturer ökar kroppens förmåga att bränna fett och att spara på glykogenet i musklerna så att du orkar springa länge utan att bli trött, något som kommer väl till pass i långdistansloppen.

Långdistanspassen förbättrar också kroppens förmåga att transportera syre och näring till dina hårt arbetande muskler. Om du är nybörjare räcker det att försiktigt och tålmodigt öka distansen på ett av veckans pass och om du satsar på att springa tio-kilometerstävlingar, halvmaraton eller maraton bör du, vartefter du blir starkare, se till att få till ett ordentligt långpass varje vecka.

Här följer tre varianter av långdistanspass som ger bra effekt på din prestationsförmåga.

Lugnt långdistanspass
Långa, långsamma löppass rekommenderades för nybörjare redan på 70-talet och det är fortfarande den bästa löpträningen för såväl nybörjare som regelbundet skadedrabbade eller nyligen rehabiliterade löpare.

Att springa lugnt men långt förbättrar din uthållighetskapacitet. Att inte springa långpassen för snabbt är dessutom hemligheten bakom en skadefri löparsäsong.

Spring så här
För att undvika överträning med förkylning, dålig form och överbelastningsskador som följd bör man öka tiden istället för distansen på sina långpass. En rimlig ökning är 10-15 minuter på ett av långpassen varannan vecka.

Inled det förlängda löppasset med att värma upp i en fart som är cirka 90 sekunder långsammare per kilometer än din planerade tävlingsfart. Håll det tempot i 20 minuter. Öka sedan farten till cirka 30 sekunder långsammare per kilometer än din tävlingsfart resterande tid av passet, eller håll ett tempo strax under detta – om du känner dig trött. Varannan vecka drar du istället ner tiden på ditt långpass med 25-50 procent.

Stegringspass
I stegringspasset börjar du i ett lugnt tempo och ökar farten successivt, vilket hjälper dig att pressa dig till att hålla eller öka farten i ett lopp, även när du blivit rejält trött. Stegringspasset förbättrar också din uthållighetsförmåga och bryter monotonin genom att tvinga dig att hålla koll på ditt tempo.

Ett maratonlopp kräver tålmodighet och kroppskännedom, och stegringspassen tränar just de förmågorna. Rutinerade maraton- och halvmaratonlöpare som testat sina gränser klarar utan problem denna typ av träningspass, men nybörjaren bör vara försiktig. Att springa fortare och fortare ökar pressen både fysiskt och mentalt på ett sätt som en nybörjare inte är redo för.

Spring så här
Inled löppasset med en kilometerfart som är knappt 90 sekunder långsammare per kilometer än din planerade tävlingsfart. Öka sedan din kilometerfart med runt 10 sekunder var tredje kilometer så att du avslutar löppasset i din planerade tävlingsfart, eller något snabbare. Alterna veckans stegringspass med långa, långsamma löppass.

Generalrepetitionspass
Att springa några kilometer i tävlingsfart i slutet av ett långpass gagnar alla löpare, men har särskilt stort värde för dem som siktar på en specifik sluttid i loppet. Det bästa sättet att lära sig att hålla sin planerade tävlingsfart är att träna i den. Generalrepetitionspassen tränar dig att hålla farten i slutet av loppet, när benen är som tröttast.

Spring så här
Inled ditt långpass i ett lugnt distanstempo. Fem till åtta kilometer från träningspassets mållinje ökar du farten tills du når din planerade tävlingsfart, vilken du håller ända till löppassets slut. Varva sedan ner i lugnt distanstempo.

Den totala längden på generalrepetitionspassen bör vara 13-19 kilometer för nybörjare på maratondistansen, och 24-32 kilometer för rutinerade maratonlöpare. Gör ett flertal generalrepetitionspass under den sista tredjedelen av din träningsperiod inför maratonloppet.


Antal kommentarer: 5


Sophie

Det står att för nybörjare på långpass ska man öka tiden m 10-15 min varannan vecka men ska man minska tiden m 25-50%. Låter motsägelsefullt el har jag missförstått? Mvh Sophie


Jenny Sunding

Hej Sophie! Tanken är att du ska varva varannan vecka längre och kortare långpass där det längre passet ökas med 10-15 min/gång. De kortare passen minskar du i tid med 25-50 procent från föregående veckas långa pass.
Mvh Jenny, webbredaktör


Karin

”Håll det tempot i 20 minuter. Öka sedan farten till 30 sekunder under din tävlingsfart, eller sänk tempot om du känner dig trött.” Hur menar ni? Om jag springer 5 min/km, ska jag hålla 5.30 eller 4.30? Vad menar ni med ”under”. Och hur läng ska jag hålla den farten? Från att jag värmt upp till slutet?


Karin

”Håll det tempot i 20 minuter. Öka sedan farten till 30 sekunder under din tävlingsfart, eller sänk tempot om du känner dig trött.” Hur menar ni? Om jag springer 5 min/km, ska jag hålla 5.30 eller 4.30? Vad menar ni med ”under”. Och hur läng ska jag hålla den farten? Från att jag värmt upp till slutet?


Jenny Sunding

Hej Karin! Tack för din fundering. Jag har förtydligat i texten:
”Inled det förlängda löppasset med att värma upp i en fart som är cirka 90 sekunder långsammare per kilometer än din planerade tävlingsfart. Håll det tempot i 20 minuter. Öka sedan farten till cirka 30 sekunder långsammare per kilometer än din tävlingsfart resterande tid av passet, eller håll ett tempo strax under detta – om du känner dig trött. Varannan vecka drar du istället ner tiden på ditt långpass med 25–50 procent.”
Om din tävlingsfart är 5 min/km så är rekommendationen alltså att värma upp i ca 6:30-tempo (20 min) och därefter öka till 5:30-tempo (eller något lägre än 5:30, om du känner dig trött) resten av passet.
Lycka till med träningen!
Mvh Jenny, webbredaktör



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Veckans triathlet: Andreas Lindén
Blogg

Veckans triathlet: Andreas Lindén


Namn: Andreas Lindén
Ålder: 25
Längd: 184cm
Vikt: 72kg
Klubb: Umara Sports Club
Hemsida/ blogg: www.andreaslinden.se

Berätta lite om din idrottsbakgrund:
– Jag har idrottat så länge jag kan minnas. Innan jag slutligen började på triathlongymnasiet i Motala hade jag hållit på med alla möjliga olika idrotter. Min tanke, när jag började på triathlongymnasiet, var förstås att bli triathlet. Men cyklingen gick fantastiskt bra vilket gjorde att jag valde att satsa på den.

När jag var 18 år kontrakterades jag av ett danskt cykelstall och under år 2009 cyklade jag som professionell i danska Team Capinordic. Samma år gick lagets huvudsponsor i konkurs. Laget lades ner sent på året och mitt tvåårskontrakt blev inaktuellt.

2010 planerade jag och genomförde Superklassikern, alla fyra klassikergrenar på ett dygn. Det formade mig som idrottare och person. Därefter började jag med triathlon på riktigt och började satsa rejält 2013. Tyvärr har mina senaste 4 år som idrottare varit kantade av skador.

Hur kommer det sig att du började med triathlon?
– Jag ställde upp i Borås Triathlon 2003. Redan då fastnade jag. Men det var först efter 2004 års upplaga som jag började fundera på triathlon. Mitt gymnasieval blev en chansning. Jag var osäker på om jag skulle trivas med triathlon och Motala. Men det passade mig perfekt.

Vilken distans satsar du på?
– Mitt långsiktiga mål är full Ironman-distans. Men inför 2015 kommer jag att satsa på Ironman 5150 och andra kortare tävlingar. Därefter kommer jag satsa några år till på halv Ironman innan jag går över till hel Ironman.

Hur ser en träningsvecka ut för dig?
– Alla mina träningsveckor ser olika ut. Men en vecka kan se ut ungefär så här:
Måndag: Löpning 8-10km lätt + Simning 3000m (medelintensivt.)
Tisdag: Simning 2000m intensivt + 90km cykel (långa intervaller) + Löpning 3km avstannande
Onsdag: Styrketräning tungt + Löpning 15km (långa intervaller)
Torsdag: Simning 2000m intensivt + 100km cykel (långa intervaller)
Fredag: Löpning 20-25km (långa intervaller) + Simning 3-4000m medelintensivt
Lördag: 50km (cykel halvlånga men intensiva intervaller)
Söndag: Simning 3000m lugnt

Hur lägger du upp träningen över året?
– Jag subtraherar min fysik från kravprofilen jag framtagit utifrån mina mål. När jag vet vad jag måste förbättra funderar jag hur och när. Mina största svagheter börjar jag med allra först.
Jag periodiserar min träning och blandar både grenfokus och fysisk fokus. Med andra ord varierar jag dels mellan att fokusera på simning, cykling och löpning samt dels att fokusera på uthållighet, syreupptag, styrka etc.

Vilka är dina svagheter?
– Simningen är min svaga gren. Rent fysiologiskt är jag lite för vek för att klara av löpningen riktigt. Efter alla år som cyklist fick jag en väldigt mycket bättre fysik än vad mitt löpsteg kunde hantera. Jag har dock nästan jobbat bort det problemet nu.

Vilka är dina styrkor?
– Cyklingen är min starka gren. Jag har nästan genomgående en mycket bra fysik. Men jag har ännu inte hunnit paketera den triathlonspecifikt.

Hur ser din träningsfördelning ut mellan de olika grenarna?
– Mest tid går alltid till cyklingen eftersom den lämnar minst slitage på kroppen och även tar mest tid under tävlingarna. Vilken gren som tar mest fokus är något jag varierar. För tillfället ligger mest fokus på löpningen. Under resterande del av vintern kommer huvudfokus att ligga på simningen och delfokus löpningen.

Vad är ditt stora mål nästa år?
– Att jag kan hålla mig hel och på riktigt njuta av min triathlonkarriär efter ett år med riktigt många sjuk/skadedagar. Vilka resultat jag faktiskt uppnår är inte primärt. Det viktiga är att jag överhuvudtaget kan jaga dem.

Vad är dina tre bästa tips till nya triathleter?

  1. Var nyfiken och våga fråga.
  2. Satsa på vägledning istället för en dyr cykel.
  3. Kontakta mig.

Var tycker du det är bäst att träna?
– Palma de Mallorca där jag har min träningsbas och tillbringar ett antal månader varje år. Här finns allt jag kan önska.

Hur många punkor innan du bryter?
– På korta tävlingar 1st. På långa tävlingar 2st.

Värsta och bästa simning:
– Sämsta – SM Sprint, Malmö 2014. Jag tyckte själv att det gick fort när jag insåg att jag tappat kurs och simmade mot Öresundsbron. Tappade så mycket tid att jag förträngt det.
Bästa – När simningen var inställd under HIM Zürich 2013 och jag sprang ifrån Axel Zeebroek m.fl. på inledande löpningen.

Hur många timmar tränar du en vanlig vecka i april?
– 25 timmar.

Våtdräkt:
– Orca

Cykel (huvudsaklig tävlingscykel):
– Canyon Aeroad CF SLX (till 2015)
Canyon Speedmax CF

Löparskor (förstaval tävlingsskor):
– Salming Speed

Idrottsliga meriter (tider, medaljer m.m.):
Professionell cyklist i Team Capinordic 2009
Provcyklist för Team Saxobank jan-feb 2009
Superklassikern 2010
SM-brons Tjörn Medeldistans 2013
7 segrar 2013
1:a Skoda Triathlon Series Palma de Mallorca 2014
2 segrar 2014

Målsättning:
– Kort sikt: Kunna konkurrera med de bästa i Sverige igen under 2015 samt vara relativt konkurrenskraftig internationellt.
Lång sikt: Konkurrera med de allra bästa i sporten på långdistans.

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

"Jag behövde komma bort från problem i mitt liv"
Blogg

"Jag behövde komma bort från problem i mitt liv"


Det är soft, jag kan prata nu, ena barnet har somnat. Pappan tar hand om det andra.

Jag är oerfaren som löpare, men jag har tränat thaiboxning i många år, där ingår det i träningen att springa lite. Det är ungefär så nära jag har kommit.

Jag kom hem från Thailand 2012, då hade jag varit där i två år. När jag kom hem blev jag gravid med tvillingar. Då tappade jag formen helt. Sedan har det varit lite svårt att komma igång. Det har varit mycket med barnen, de har varit mycket sjuka, och tvillingar – ja, det tar mycket tid.

Men jag saknade träningen, och jag saknade löpningen. När jag fick chansen att vara med i Adidas Tribes, ett upplägg med olika nivåer för alla typer av löpare och coachning av Runday, skulle jag vara med och leda en Tribe för nybörjare (inför Tunnelloppet, reds. anm.). Det var den perfekta chansen att komma igång igen och samtidigt lära mig grunderna i löpningen.

Jag är med där för att inspirera andra människor till att börja springa, att hitta glädjen i löpningen – precis som jag själv behöver inspiration. I min Tribe är det allt från unga tjejer som aldrig tränat en dag i sina liv, till de som är igång och hittat sin grej med löpningen och även folk som inte känner sig på topp. Jag är på samma nivå som de är. Som nybliven mamma vet jag hur jobbigt det kan kännas, men jag vill visa att det går – att löpning är kul och att vi kan göra det tillsammans.

När jag är i bra form brukar jag springa en runda på åtta kilometer. Men nu när jag är på noll igen och samarbetar med Runday, så kör jag mycket intervall – men i ganska lugn takt, för att försöka få fart på kroppen igen.

Jag åkte till Thailand för att hälsa på min bror, som bor där. Bredvid huset han bodde i ligger en träningslokal för thaiboxning. Jag började hälsa på tränarna på morgnarna när jag gick ut för att äta frukost, och till slut frågade de om jag inte ville komma in och testa. Först sa jag nej, jag trodde inte det var min grej. Men så provade jag och fastnade direkt.

Jag tror det var någonting jag behövde just då. Jag ville komma bort från en del problem i mitt liv, saker som gick runt i huvudet. Så jag började träna hårt: sex dagar i veckan, fyra timmar på morgonen och tre timmar på eftermiddagen. Varje morgon inleddes med löpning, fem eller tio kilometer. Därefter slog jag på säck någon timme, och så sparring med tränare.

När man tränar så hårt och sedan kommer hem är man så slut i huvudet att man inte orkar tänka på någonting negativt – man orkar knappt skratta. Man käkar och så lägger man sig och sover och så gör man samma sak nästa dag igen.

Man har ju en massa konstiga ljud för sig när man tränar thaiboxning, man skriker när man sparkar, och det har tagit på mina stämband. Rösten har förändrats en del, jag har fått svårare att ta ton, rösten har blivit lite råare. Samtidigt är det den rösten som har fört mig in i rappandet, den fungerar bra för det.

Jag använder mig mycket av träningen som jag lärde mig i Thailand i mitt tänkande när jag skriver låtar och musik. Det är ett slags fokustänkande – jag filtrerar bort sådant som är jobbigt och försöker bara tänka positivt och målmedvetet.

Jag älskar att lyssna på musik när jag springer, man går in i bubblan, det är bara jag, löpningen och min musik. Jag springer bäst till hiphop, men dancehall funkar också bra – man blir peppad. Jag har svårare för vanlig dansmusik, jag kommer inte in i känslan på samma sätt. När jag lyssnar på hiphop och någon säger någonting som går in, då är känslan där. Jag är lite fast i 1990-talet, gillar råare hiphop som Fugees och Busta Rhymes, det går jag bäst igång på.

Det var meningen att jag skulle komma med en ny EP nu i november, med fem nya låtar, men vi har skjutit på det till januari. Mina texter kommer ur min vardag, men där finns två olika typer av låtar. Dels min verklighet; mammarollen, kärleksproblem. Dels en fantasivärld där jag drömmer mig iväg, sjunger om att ha massor av pengar och feta bilar.

Jag gillar verkligen löparkläder. Ju tightare de sitter desto skönare är de. Det är det knep jag lärt mig, haha, bara stoppa upp hela korven. Skorna måste vara bekväma, det är det viktigaste. Jag brukar gå in dem så att de blir mjuka och bekväma innan jag börjar springa i dem.

Jag hade ett par löparskor i Thailand som jag vägrade att slänga. Jag var inne på andra året med dem och de var helt utslitna. Till slut slängde jag dem i alla fall, men efteråt kände jag att jag hade övergett dem, att jag svikit dem.

Hjärnan arbetar när jag springer, då är man helt ren. Det kommer många bra idéer då, glödlampan dyker fram.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*