MEST LÄSTA
Var med i Runner’s Worlds läsarenkät 2016 och få chansen att vinna prenumeration och GPS-klocka.
Blogg

Var med i Runner’s Worlds läsarenkät 2016 och få chansen att vinna prenumeration och GPS-klocka.


Om du deltar i enkäten här nedanför har du chansen att vinna en helårsprenumeration på Runner’s World och en GPS-klocka (värde 1795 kr). 

Resultatet från undersökningen kommer att presenteras både i tidningen och digitalt kort efter att den avslutats. Detsamma gäller vilka av er som har vunnit GPS-klockan och helårsprenumerationen på tidningen.

Vi vill ha ditt svar senast onsdag 3 februari.

Besvara enkäten här
 

Tack för din hjälp att göra oss bättre.


Antal kommentarer: 9


Birger Winsnes

Hoppas att mitt enkätsvar kom fram. Jag loggades ut innan jag hade lyckats skriva min mailadress. Var vänlig meddela om ni inte fick mitt svar för jag är angelägen om att ni kan ta del av mina kommentarer.


Jon Mccaffrey

Det var jättebra med go-asics team att följa vanliga löpare


Thomas

Roligt att få hjälpa till


Susanne Tingström

Runner’s World är en utmärkt tidning som ger mig inspiration till min löpning speciellt nu när jag är fri från min skada i foten efter ett års uppehåll.


Lars Vinger

Var vänlig använd vitt papper mär Ni skriver text i tidningen. Det är nästan omöjligt att läsa det som är skrivet på färgade sidor!


Fredrik Hartman

Tack för en bra tidning gärna mer intervjuer med löparprofiler


Susanne Andersson

Önskar gärna mer om riktigt bra prehab-övningar för att stärka ryggen. Det är väldigt intressant att lära sig om hur allt har ett samband; t.ex. att ont i fot, knä eller höft egentligen kan vara ryggproblem, mer om detta!


Nina Nyström

Tack för input, allihop! 🙂
/Red


Corina Leth

Jag vill gärna ha råd om vilka skor som är bra när man har dåliga leder, var man kan testa skor, hur man kan öva när man är helt otränad för att inte få ont osv.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

#TBT | Runner’s World genom tiderna: 1989-90
Blogg

#TBT | Runner’s World genom tiderna: 1989-90


Dubbelband! Mats Erixon och Jonny Danielsson in action!

Invgar Carlsson var löpare. Och hamnade i Springtime med en putslustig rubrik.

Gunde i var het i bar överkropp och uppknäppta 501:or.

Och en 16-årig Malin Ewerlöf slog igenom.

Svenk löpning hade fina år just då. Åke ”Biten” Eriksson gjorde under Chicago Marathon 1990 Sveriges näst snabbaste maratonprestation genom tiderna med 2.10.53.

Och inte var det sämre på 10 000 meter. Med tiden 27.55.74 satte Jonny Danielsson ett rekord som står sig än idag.

Och i augusti 1990 satte även Midde Hamrin svenskt rekord på 10 000 meter, också det ett rekord som står sig än idag! I RW nr 2 2016 möter vi Midde igen.

Loppkalender anno 1989. Även den hittar du åter i nr 2 2016. Notera reklam för Bajamaja!


Antal kommentarer: 1


Marwar

Notera maxhastigheten på löpbandet…2.15 min/km…..sa det något om målgruppen och epokens ambitionsnivå….



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Rundays Löparskola: Så laddar du inför helgens Winter Run!

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Ledarkrönika: Krångla inte till det
Blogg

Ledarkrönika: Krångla inte till det


Alla har vi drömt om ett bättre jag, sundare vanor, en starkare kropp och nya personliga rekord. Och alla har vi misslyckats någon gång. Särskilt i februari – årets mest besvikelsetäta månad.

Men nu är det slut med ouppfyllda nyårslöften. I det här numret får du nämligen veta hur du skapar nya, hållbara träningsvanor (s 50). Den goda nyheten? Ny forskning visar att träning stärker den exekutiva förmågan i frontalloben. Träningen i sig skapar alltså en positiv spiral – ju mer du tränar desto lättare blir det att prioritera och genomföra träningen (liksom andra viktiga saker i livet).

Den dåliga nyheten? Det är vägen dit som är den verkliga utmaningen. Att skapa nya träningsvanor kräver att du är motiverad. Det kan du bli med hjälp av långsiktiga och kortsiktiga mål. Bra tips på hur du kan formulera dina målsättningar hittar du på sidan 72.

Att komma igång med träningen är särskilt tufft för dig som inte har tränat alls tidigare. Då räcker det inte alltid med alla de överväldigande argument som finns för att löpträna (några riktigt bra hittar du på sidan 80). För den som är helt ny i löparvärlden kan det också kännas överväldigande med alla råd om hur man ska träna, äta och leva.

Men var bara lugn. Löpning är en träningsform som alla, nästan utan undantag, kan ägna sig åt. Löpning är också billigt. Du behöver inga snajdiga funktionskläder. Du behöver ingen GPS-klocka (men vill du ändå ha en så har vi testat sex nyheter på sidan 21). Du behöver inte äta någon särskild kost. Du behöver inte ens gå en kurs i löpteknik – löpning är faktiskt ingen teknikidrott, som Lars Södergård konstaterar på sidan 86.

Löpning är däremot en otroligt tillgänglig träningsform. Du kan springa var som helst, när som helst. Det enda du behöver är ett par bra löparskor. Vissa tycker sig inte ens behöva det.

Löpning är enkelt – så krångla inte till det (överlåt det åt oss). Allt du behöver göra är att springa. Börja lugnt; blanda gång med löpning. Bry dig inte om fart eller tider, och håll distanserna korta. Öka sakta. Lyssna på din kropp. Ät mat.

Så enkelt är det – och ändå är det så svårt. Allt du behöver göra nu är att fortsätta springa, rakt igenom februari och vidare. Utan att se dig om. Utan att stanna. Då kan du stolt kalla dig för löpare.

Välkommen i gänget!

Här kan du läsa nya numret av Runner’s World digitalt


BOKA IN EN ROLIG TRÄNINGSMOROT REDAN I FEBRUARI – ANMÄL DIG OCH NÅGRA VÄNNER TILL ARENA RUN. KUL FÖR HELA FAMILJEN!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Två steg framåt, ett steg bakåt


Det tog inte mer än 19 dagar in på det nya året innan jag var tillbaka hos naprapaten. Det är nog nytt pb med råge skulle jag tro. Jag måste vara alla naprapaters dröm och står nog för halva deras omsättning här i stan. Har nästan haft det på känn, nästan så att jag gått och väntat på ett bakslag med tanke på hur bra det gått de senaste månaderna. Murphys lag. Den där jävla Murphy. Det skulle inte förvåna mig om jag föddes på en måndag.

Förra veckan var en riktigt bra träningsvecka, den bästa på länge. Var riktigt taggad att fortsätta den trenden med ännu mer löpning den här veckan, istället blev det ofrivillig löpvila både igår, idag och kanske även imorn. Det känns som om jag har balanserat ett tag nu på gränsen till vad min kropp klarar av men den här gången är det dock inget som kan härledas direkt till löpningen vilket känns skönt. Igår var det ryggen som sa tut. Jag har haft problem med ryggen till och från sen tidigare men ändå lyckats hålla den i schack och kunnat springa på ändå. Då har det berott på svaghet i säte och höft men det första naprapaten sa idag – med glimten i ögat – var att det här är ett tydligt tecken på man blir äldre för varje dag som går. 

Värken kom smygandes igår eftermiddag. I mitt jobb som lärare står jag ofta i konstiga positioner böjd över elevernas bänkar och efter min sista lektion igår så kände jag att allt inte var bra i ryggslutet. Tänkte inte så mycket mer på det, hade bestämt mig lite tidigare för att skippa vilodagen eftersom benen kändes fräscha och var i full färd med att planera vilken typ av pass jag skulle köra, men väl hemma hade smärtan blivit så pass stark att det bara var å kasta in handduken. Tänkte att det släpper nog till imorn. Blev nog inte direkt bättre av att jag låg i soffan med ryggen böjd som en ostbåge hela kvällen. Imorse när jag vaknade tog jag mig bokstavligen inte upp ur sängen. Ryggen gick inte att böja. Fick panik. Vad är det som händer?, tänkte jag. Efter mycket om och men lyckades jag i alla fall få på mig mig byxor och skor, tryckte i mig en halv karta voltaren och ringde naprapaten direkt. 

Fick tid några timmar senare och han konstaterade vridningar i ländryggen, alltså inget samband med säte och höft, men som tur var inget problem med diskarna. Diskbråck hade vart nästan lika illa som löparknä. Förmodligen har jag stått i nån konstig position som gjort att ryggen krampat. Fick uppmaningen att ta det lite lugnt dom kommande dagarna, inga restriktioner med löpförbud utan bara att det är ”sunt förnuft” som gäller. Lugn jogg nu i veckan och en paracetamol & diklofenak kur på det så borde jag kunna träna på som vanligt till helgen, trodde han. Det lät överkomligt. Just nu känns ryggen helt okej faktiskt tack vare alla ipren, voltaren och alvedon som kickat in, skulle nog ha kunnat springa ikväll men är det nåt jag har lärt mig det senaste året så är det att behålla lugnet och inte få panik över ett par dagars missad träning. Två dagar extra löpvila är inget som kommer påverka mitt lopp i Barcelona. Även om det här är ett steg bakåt så tänker jag att de senaste månaderna har vart två steg framåt. Så istället för att springa så får jag tröstäta en semla och blogga om att inte kunna springa. Det är inte det sämsta.

Dessutom är det så att Runacademy ska starta här i Sundsvall till våren vilket känns riktigt kul, äntligen får även vi i Svallet en renodlad löpargrupp, inte en dag för tidigt. Ibland känns det som om alla hålor i Sverige har minst en löpargrupp förutom just Sundsvall men det ska det bli ändring på nu. Jag ska hjälpa till som ledare så alla ni Sundsvallsbor som springer och vill springa med andra trevliga människor, anmäl er så ses vi till våren. Den 16 mars drar vi igång här i stan. Platsen blir vid Sidsjön och tiden onsdagkvällar. Man behöver inte ha sprungit särskilt mycket sen tidigare, alla är välkomna! Tillsammans ska vi visa att även vi Sundsvallsbor har förstått varför det är så galet kul att springa!

 

 

/Hörs!

Dagens låt: Scarlets walk med Tori Amos är ett av de bästa album som gjorts på 00-talet och förtjänar att dammas av oftare. Första gången jag såg den här videon tänkte jag mest ”what the fuck” innan jag förstod dess storhet. Nu tycker jag att den tillhör en av de bästa och mest artistiska videor som gjorts, när man väl förstår vad den försöker säga så vill man bara gråta en skvätt istället, så vackert är det.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*