MEST LÄSTA
5 myter om löparskor du inte ska gå på!
Blogg

5 myter om löparskor du inte ska gå på!


1. Den ”bästa löparskon”
”Vilken är det bästa löparskon i år?” är en inte helt ovanlig fråga vi får. Jo, det vore ju kanon om man kunde utse en som funkar för allt och alla.

Men så enkelt är det ju inte. Det finns en hel radda faktorer som spelar in. Löpstil, löpsteg, fötter, underlag….  Det som är den perfekta skon för din granne eller din löparkompis, kanske är helt fel för dig. När vi på Runner’s World väljer ut en sko till exempelvis ”Redaktörens val” betyder det helt enkelt att den funkar bra för det den är designad för och har fått höga betyg av många testare. En skoguide kan hjälpa dig att sondera den stora terrängen och ge en fingervisning om vilka skor som passar dig, men i slutändan handlar det ändå om den personliga upplevesen.

2. Alla Nikes är uppbyggda på samma sätt (eller Brooks, Adidas, New Balances…)
Hur många har hört någon säga ”Jag springer bara i XXXX skor….?)

Ett märke berättar egentligen väldigt lite om en sko eftersom i princip varje tillverkare har ett skostall som innfattar alltifrån minimalistiska skor till riktigt välbyggda pjäser, och de skiljer sig stort i både passform och prestanda.

Men visst finns det likheter skorna emellan – lästen brukar vara samma, så om du hittar ett märke som passar din fotbredd, dina vrister osv så är sannolikheten stor att andra skor från samma tillverkare kommer att passa dig också. Men – det kan skilja sig om skorna är helt olika varandra, och glöm inte heller att när märkena ändrar sin design så kan även lästen ändras.

3. En sko är som ett recept.
Du går den rätta vägen och tar dig till en proffsig affär som hjälper dig att prova ut skor genom att undersöka dina fötter och analysera ditt löpsteg. Sen går du därifrån och har fått veta att du pronerar och har lite svaga anklar. Så nu tror du att det är så du springer – resten av ditt liv. Men nej, så behöver det inte vara.

Visst finns det en del genetiska förutsättingar som påverkar ditt löpsteg, men mycket ändras över tid. Faktorer som din vikt, din muskelstyrka, rörlighet, balans, din kadens, löpeffektivitet och fart kan ändra mycket på relativt kort tid. Gör det därför till en vana att test dig med jämna mellanrum. Dessutom finns det faktiskt inte bara en sanning om hur du springer. Olika säljare, sjukgymnaster och löpare kan se, analysera och lägga vikt vid olika saker, utan att någon av dem behöver vara felaktiga.

4. Monogami är en dygd
När det gäller kärlekslivet, kan monogami hålla dig från trubbel. Men när det kommer till skor kan det faktiiskt vara tvärtom. Efter att ha testat dig genom ett gäng olika modeller och gått på några nitar, så hittar du tillslut något som känns riktigt bra. Så de väljer du nästan varje runda. Och när de ska bytas ut köper du nya i samma modell. Är du riktigt fast köper du till och med ett par extra och har på lager – för tänk om de inte skulle gå att få tag på mer!!
Men forskning har visat att det är bra att byta skor med jämna mellanrum. Olika skor påverkar ditt löpsteg lite annorlunda och stärker nya muskler. Variationen gör dig sammantaget både starkare, snabbare och mindre skadebenägen.

5. Skorna kan göra dig snabbare.
Den äldsta och envisaste myten av dem alla. Hittar du bara rätt typ av skor så kommer dina tider att kapas på ett magiskt vis. Visst kan en sko få dig att känna dig snabbare – men de riktiga framstegen kommer från dina muskler, ditt hjärta och dina lungor. Så det enda sättet en sko kan göra dig snabbare är genom slitning.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Fem kilometer skeppsbrott


I lördags sprang jag lopp. Det händer inte jätteofta, men jag älskar det. Jag älskar att stå i starfållan och känna mig lite nervös och spänd och jag älskar att få rusa iväg när startskottet går. Nu var det dessutom ett lopp som jag kände att jag kunde vara bra på – Arena Run. Fem kilometer löpning med en massa hinder. Inte hinder á la Tough Viking, utan hinder man nästan kan springa sig igenom – trappor, krypa, däck, klättra lite och så vidare. Och så roligt det var! Det var den roligaste halvtimmen på mycket länge. Utmanande och jobbigt, men otroligt skojigt. Det var första gången Arena Run kördes och jag kan VERKLIGEN rekommendera alla som gillar lite annorlunda utmaningar att springa nästa år. Superkul. Alltså verkiligen roligt. Skoj. Har ni fattat? Det var roligt.

Nu är jag, familjen och systerns familj i Orsa Grönklitt och åker skidor. Jag är inte jätteduktig, men glad och lite orädd och gillar när det går fort. Uppkopplingen är inte den bästa här på klitten så jag får blogga igen när jag är nere på marken.

Ha det gött tills dess. Swoosh swoosh swoosh!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

6 supersmarriga mackor att se fram emot efter löprundan!
Blogg

6 supersmarriga mackor att se fram emot efter löprundan!


Chiasylt och jordnötssmör
Chiafrön innehåller massor av fibrer, bra fetter och protein. Ett enkelt sätt att göra den tidigare bespottade sylt-och jordnötsmackan till en riktig nyttobomb!

Hur: Tina en kopp hallon, addera 2 matskedar chiafrön, en klick honung och en skvätt citronjuice (eller vatten). Rör ihop, värm ett par minuter i mikron och låt sedan svalna. Bred på en rostad fullkornsmacka tillsammans med en nyttig variant på jordnötssmör.

Soltorkade tomater och ägg
Soltorkade tomater innehåller lykopen, som skyddar mot en hel massa saker. Äggen står för hjärnboostaren kolin och protein.

Hur: Blanda 2 ½ msk pesto av soltorkade tomater (finns på burk i affären) med 1 ½ msk gräddfil eller creme fraiche. Bred på en surdegsmacka, toppa med ett hårdkokt ägg, 1 tsk kapris och dill.

Blåbärs-cheesecake
Blåbär är en riktig antioxidantbomb och mandelsmör hjälper till att hålla energinivåerna jämna.

Hur: Rör ihop en deciliter blåbär med 2 msk ricotta, ½ msk honung, ½ tsk vaniljpulver, and ¼ tsk. apelsinzest. Bred mandelsmör på en rostad fullkornsmacka, toppa med blåbärskrämen och gärna lite mynta om du har hemma.

Smoky Avocado- och bönmacka
Avokado är den hälsosammes bästa (och godaste!) vän.

Hur: Mixa en mosad avokado med en riven vitlöksklyfta, en tsk chipotlepeppar, juice från
1/2 lime och salt. Bred på mackan, topp med svarta bönor, rödlök, mango och koriander.

Kyckling och Pesto
Förutom att vara fullproppat med protein innehåller kyckling också niacin, ett B-vitamin som hjälper kropen att omvandla mat till energi när du springer hårt.

Hur: Bred en msk pesto på en rostad skiva fullkornsbröd, toppa med två skivor rostad paprika (finns på burk i affären), några skivor stekt kyckling (eller påläggskyckling), oliver och ruccola.

Lax-sallad
Omega 3 är bra både för humöret och för att hjälpa till att minska träningsvärk!

Hur: Blanda ett par msk cream cheese med 1 tsk hackad dill, lite pepparrot och några droppar citronsaft. Bred på mackan och toppa med babyspenat, gurka och laxskivor.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Post Playitas Camp


Hallå igen!

Playitas, vilket jävla tillhåll!

Blåsigt, regnigt (?), kargt, fattigt, öde och fullkomligt sagolikt jävla bra. Förutom att asfalten stundtals lämnar mer att önska så har jag svårt tro det finns en bättre sportresort inom 5h flyg från Stockholm? Det enda egentligt negativa jag kan komma på är att det är svårt hitta någonstans att träna där man bara kan ”rulla alt spinna” i två timmar. Det är backar & den där eviga blåsten som hittar en vart man än tar vägen. Likadant med löpningen. De zon2 pass som man har på schemat blir väldigt snabbt ett zon3-4. Ett par hetsiga kompisar på det så har du ett maxpass om dagen. För er som känner mig så vet ni att jag tränar inga zon2 pass. Så fruktansvärt tråkigt och för oss som inte kan träna mer än 10h i veckan så vetifan om de ens är nödvändiga alls?! Säger som Emil Zapotek ”Varför ska jag träna på springa långsamt, det kan jag redan. Trodde hela idén var att lära sig springa fort”. Nåja, det är min filosofi i alla fall. Alla gör ju som dom vill. Inget ont om lugna pass, men inget gott heller.

På de tre och en halv dagarna som jag var där fick jag till 440 kilometer, 5000 höjdmeter blåsig cykling. Normalized power hamnade som lägst på 245 och som högst på 275 watt på samtliga pass. Flertalet 20 minutare över 300 watt och långa sektioner där jag hamnade runt min halv ironman intensitet. Låter kanske galet men ska man tävla om sex veckor och har vinter hemma så anser jag det är bättre trycka på lite här när man har chansen än tvingar klämma in skiten på trainern. Kroppen svarade faktiskt bra även om jag var lite blek vissa kvällar och tvingades fylla på med energi som kakmonstret. Även stolt över jag lyckades simma mellan 1500-2500 meter öppet vatten varje dag. Det är en lyxvara för en nordbo. Ovant till en början men när navigeringen börjar komma naturligt och axlarna vant sig vid att inte få microvila var 25/50:e meter så är det nästan kul…..nästan.
Sprang endast två gångar á 6-9 kilometer för hålla musklerna vid liv. Löpkänslan och steget under en cykelboost är inte imponerande. Förvånad jag tilläts springa i dagsljus överhuvudtaget. Jag & Björn Andersson måste ha sett ut som två matglada Noshörningar med skoskav när vi brakade fram.

Fanns även andra mäktiga sportnördar på plats förutom Pro wannabeen Micke Nelker. Åsa Lundström, Marcus Hultgren, Sebastian Kienle, Fredrik van Lierde, Anja Berenek & up and coming Daniel Adams Ray. En mix av riktiga proffs, glada bankgubbar och popstjärnor. Alla samlade under sportsolen på Fuerteventura med samma mål. Hur jävla snabb & tight kan jag bli?!

Nu med en finputsad cykelform, och stark kropp tar jag mig an ett nytt träningsblock inför Sydafrika. Blir många ensamma & tuffa pass på trainern och löpbandet. Har dock några dagar i Frankrike under Påsk där jag hoppas få till två större cykeldagar så uthålligheten får sin beskärda del. Kommer inte kunna vara lika stark som man är på sensommaren på cykeln men hoppas kunna kompensera upp det till viss del med bra löpning och anständig simning. Får helt enkelt köra på säkerhet även om det går emot allt jag står för. Kona slot är det primära målet med Sydafrika även om man såklart alltid vill stå på pallen. 75 slots totalt finns det att slåss om vilket innebär 9-10 st i min AG. Kvalar jag där nere så kommer en ganska så mycket coolare tävling i höst där jag däremot tänker vara i olagligt bra form.

Nåja, en sak sitta här och skriva om det. Det ska göras också.

Har i hemlighet dagdrömt om Vansbro. Inser nu att det kommer vara fantastiskt bra motstånd där. De flesta som ”är nåt” kommer vara där och spänna bågen. Har redan börjat tough talkas och kommer vara ett hormonbubblande gäng som brakar ner i älven den 2:a juli. Inser absolut mina begränsningar och har inga illusioner om någon topplacering. Finns säkert 10-15 riktigt bra elitmotionärer som väldigt gärna tvålar till min stora Stockholmskäft. På det är det 6-7 st proffs också som slåss om den åtråvärda SM-titeln. Enligt mig står Patrik Nilsson ohotad som favorit och det krävs ett mekaniskt haveri för att han inte ska vinna. Blir mer intressant se vem som blir 2:a & 3:a. Nisse Svensson, George Bjälkemo, KJ eller förra årets segrare Bäckson?! Inte heller underskatta den gode Johan Kärner som sägs ha lärt sig simma. På damsidan är Åsa Lundström klar favorit. Mikaela Persson, Sara Svensk & Amanda Bohlin ska man nog inte räkna bort men svårt se dem matcha Åsas framfart på cykeln med efterföljande 1:24h halvmara. Hur som helst, ascoolt få tävla med dessa inspirerande idrottsmän & tjejer. Men var så säkra, jag kommer vara i min bästa form denna dag och inte vara bussiga Sixten där ute. Är det tävling så är det. Man tar inga fångar och hellre brinna upp när man försöker vinna än rulla igenom på säkerhet. Vem fan kommer ihåg han som kom i mitten av placeringslistan?!

Tack för ordet!

Nelker



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Pre Playitas Camp


Tog mig en dryg vecka-tiodagar återhämta mig från äventyret i öknen.  Inga nya skavanker som tur är eller gamla känningar för den delen heller. Har faktiskt redan hunnit med ett par hårda löp- och distanspass på cykeln. Varit hektiskt på jobbet senaste tiden vilket tagit både fokus och energi. Ganska vältajmat samt välkommet då tjäna pengar är bra för aktiva familjer samt kul med annan fokus ett tag. Ironman Sydafrika är bara veckor bort så ingen idé bli bekväm eller längta efter viloperioder. Sex veckor framåt är det militärisk disciplin som gäller.

Har aldrig haft problem med motivationen eller tyckt det är stressande leva i en sönderplanerad tillvaro. Det två stora problemen som jag uppfattar det är bristen av vila (sömn) eller ha energi tillräckligt för till fullo kunna uppskatta tiden med sina barn. Alla mammor & pappor är trötta ibland men hatar vara så söndertränad att jag knappt orkar leka med dem. Får ursäkta beteendet med att det bara är under en begränsad period och försöka verkligen vara mer närvarande efter den 10:e april. Misstänker många föräldrar känner såhär oavsett om det är pga mycket jobb, fest eller andra hinder. Får förhoppningsvis trösta dem med en resa till avlägsna öar i Stilla Havet senare…

Man kan inte förbereda sig inomhus för en Ironman. Kanske för en halv, men inte en hel. Åtminstone inte om man planerar köra hårt & fort. I min värld som jag tränar handlar det aldrig om att genomföra saker. Är inte fostrad så inom sport. När jag får höra att jag är hurtig eller ”du kom ju i alla fall i mål” blir jag otroligt förolämpad. Jag tränar för att bli bäst och vinna. Kanske inte hela race men över dem i min grupp eller vad man nu önskar kalla det. Amatörer inom triathlon är ett komplext begrepp. De som tränar på halvtid och ligger på nästan samma antal träningstimmar som proffsen har en klar fördel över dem som tränar mindre, det är ett matematiskt faktum. Det förekommer även att många motionärer tar olagliga preparat för förbättra sin prestation. Väldigt sällsynt om man bortser från muskelbyggare då vi amatörer inte kan vinna några pengar utan bara ära. Doping förekommer oftast bara när det finns pengar att tjäna eller motsvarande. Inom orientering är doping sällsynt, inom friidrott anser är det nästintill omöjligt nå toppen utan ta nåt. Om man bortser från dessa finns det en liten klick på varje race som jag försöker vinna över. De med samma förutsättningar helt enkelt. Lättare sagt än gjort och därför väldigt åtråvärt och hedrande när man väl lyckas. Som finaste bevis för sin bedrift kan man vinna (köpa) en startplats till Ironmans egna Världsmästerskap på halva eller hela distansen. Ta sig dit på fusk är därför bland det fulaste man kan göra anser jag. Köpa in sig, vinna på lotteriet eller bli erbjuden av andra anledningar är i min bok hur lugnt som helst. Det är ett privat företag som vill tjäna pengar, ingen kyrka eller statligt organ. Men fuska sig in och därmed ta en plats från någon som för egen maskin var värd åka dit. Borde resultera i ett fängelsestraff!

Med mina begränsande möjligheter att träna mängd nu under detta block måste jag åka utomlands för bokstavligt talat cykla skiten ur mig. Finns många bra ställen för det runt om i världen men få slår Playitas på Fuerteventura. Här blåser det som ett helvete, det är kuperat och kan stundtals bli väldigt varmt. Dvs precis som under de race jag vill köra. Träna under det omständigheter som man ska tävla på är nyckeln för kunna maximera sin prestation. Hemma på trainern är det inte så blåsigt även om det kan bli varmt. Simma oändliga längder i en klorförgiftad 25:a påminner inte särskilt mycket om ett inferno vid första rundningsbojen på ett race. Löpningen kan man få till hemma så den kommer få stå åt sidan nu ett par dagar så jag verkligen kan fokusera min energi på cykling samt simma öppet vatten. Har bl a Björn Andersson som sällskap här nere vilket säkerhetsställer kvalitén. Misstänker jag kommer ligga gråtandes i fosterställning efter varje cykelpass. Väderutsikterna säger dessutom ”kuling” så en del svordomar kommer delas ut när energin börjar tryta.

Sjukt nog är det här bland det bästa jag vet och om ni inte fattar det så är det ert problem. Man känner att man lever till 100% och det är den mest fantastiska gåvan av alla. Den som säger att det inte är kul cykla har aldrigt cyklat nerför i 80-90 km/h. Festligt att man måste vara nära döden för att uppfatta hur kul det är att leva. Lite ironiskt när man tänker på det…

Nu ska jag strax landa, skruva ihop cykeln och ge mig ut i stormen för att cykla mig riktigt jävla trött. Är duktigt avundsjuk på mig själv just nu J

Nelker



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*