MEST LÄSTA
10 tips – så klarar du milen på bästa sätt!
Blogg

10 tips – så klarar du milen på bästa sätt!


1 Öka tempot
Tröskelfart – eller tempopass – är inslag som är absolut nödvändiga för 10-kilometersträning. De gör att kroppen klarar av att hålla farten över hela distansen. Hur? Genom att höja tröskeln för din mjölksyranivå – den nivå där mjölksyran strömmar ut i musklerna och får dig att börja flåsa högt och till slut helt tappa farten. Löp regelbundna tempopass strax under din tävlingsfart, så kan du förbättra din uthållighet och löpeffektivitet markant på bara sex veckor.

Tips: 
Lägg till ”10-10:or” till varje veckas träningsprogram. Spring 10 minuter i din tävlingsfart på 10-kilometer. Jogga i tre till fem minuter mellan varje tio-minuterslöpning. Börja med två eller tre och kör fler när du känner dig starkare. Känns farten för jobbig, lägg den lite lägre, det vill säga strax under tävlingsfart.

2 Löp mer ekonomiskt
Minimera din energiförbrukning för längre hållbarhet. Löpekonomi hjälper dig att springa fortare och längre. Dålig hållning i höga farter tar mycket energi. Maximal ekonomi betyder minimal förlust av energi.

Tips:
Träna på att hålla armbågarna nära kroppen – det gör överkroppen mindre spänd, får axlarna att bli avslappnade och öppnar upp bröstkorgen för bättre andning. Löp som om du sprang på moln utan att trampa igenom dem. Det får dig att löpa mer upprätt och ändra steget från den långsamma hälisättningen till den snabbare mellanfotsisättningen.


3 Slipa på intervallerna
En rapport publicerad i magasinet Peak Performance visade att intervaller i ett tempo lite över tävlingsfart gav ännu bättre effekt än löpning i tröskeltempo (löpning strax under tävlingsfart). Intervallöparna utvecklade bättre löpekonomi och koordination och kände sig mer bekväma i högre farter, vilket också gjorde att de förbättrade sina tider snabbare.

Tips:
Pröva det här intervallpasset: Spring 6 x 1 km i den fart du siktar på som 10-kilometerstävlingsfart med tre minuter lätt jogg mellan varje intervall. Lägg till en kilometer varannan vecka tills du nått upp till tio kilometer och minska återhämtningstiden mellan varje kilometer med 30 sekunder.


4 Backträning
Backträning är ett viktigt inslag i förberedelserna inför ett 10-kilometerslopp och det inte bara för eventuella backar på tävlingsbanan. Backträning gör att du springer bättre även på de platta sträckorna. Om du tränat backe ordentligt inför ett lopp kommer du märka stora förändringar under den sista tredjedelen av loppet. Backträning stärker lårmusklerna och gör dem uthålligare. Den muskulära uthålligheten hjälper dig att hålla god löpekonomi genom hela loppet. Backträning stärker också hjärtoch lungkapaciteten, vilket gör ditt 10-kilometerslopp lättare.

Tips:
30 sekunders uppförslöpningar stärker benen. Pröva 10 x 30 sekunders uppförslöpningar, där du joggar tillbaka i lugnt tempo nerför backen. Se till att hålla tempo ända upp till backens krön.


5 Spring utför
Det som går upp måste komma ner – och det gäller också dig. En rapport publicerad i Journal of Strength and Conditioning Research visade att löpare som tränade uppförsoch nerförsbackar förbättrade fart och fotisättningshastighet bättre än löpare som bara tränade uppförslöpning och löpning på platta sträckor. Löphållningen är avgörande i nerförslöpning: luta dig försiktigt framåt och försök landa på fotens trampdyna.

Tips:
Ta inga långa steg, det bromsar bara takten och ökar påfrestningen på de främre lårmusklerna. Se denna typ av pass som hårda träningspass, som inte ska genomföras alltför ofta. Det ökade trycket på muskler och leder ökar risken för skador.


6 Spring med en grupp
Gruppträning är ett mycket bra sätt att hålla ordning på träningen. Att springa i grupp gör också att man känner sig mindre trött. Kilometrarna känns lättare när man delar dem med andra – och du springer både snabbare och hårdare än du skulle göra om du vore ensam. Du vänjer dig också vid att ha andra löpare omkring dig och ger dig tillfälle att öva på olika tävlingsmoment.

Tips:
Växla mellan att springa i täten och längre bak i gruppen. När du följer en ledare är det lättare att springa avspänt och bara följa tempot. När du är i täten får du koncentrera dig mer på att själv hålla tempot. Se bara till att ett lätt pass inte förvandlas till ett hårt och tvärtom, och passa gärna på att fråga dina löparkompisar om träningstips.


7 Lär dig avsluta starkt
Den olympiske stjärnan Seb Coe sa en gång: ”Stora löpare har lärt sig springa fort avslappnat.” När det handlar om 10-kilometerslopp hänger förmågan att trycka på när du blir trött på hur snabbt du har startat i loppet. Det gäller att ha tålamod, att inte gå ut för fort i inledningen. Den energi du slösar bort i starten får du aldrig tillbaka. Att orka avsluta starkt stärker självförtroendet, vilket i slutändan leder till bättre tider. Muskler levererar bäst när de är avslappnade, och vetskapen om att du kan avsluta starkt hjälper dig från starten till mållinjen i loppet.

Tips:
Genom att förbättra din avslutning skapar du också fler möjligheter för hur du kan springa ett lopp. ”Fartväxling” är en bra övning: Spring 8 x 2 minuter, den första minuten i tävlingsfart och den andra minuten något snabbare. Kör två minuters ståvila mellan varje pass.


8 Träna i tävlingsfart
i slutfasen av varje träningsprogram måste varje löpare börja vänja sig vid tävlingsfarten. Du stärker självförtroendet betydligt om du kan genomföra kortare löprundor i tävlingsfart med känslan av att kunna fortsätta betydligt längre. Något eller några korta, snabba löppass innan tävling är ett bra sätt att pröva olika tävlingsrutiner. När du närmar dig tävlingsdagen, och känner dig allt starkare, minska också återhämtningstiden mellan de snabbare löpintervallerna.

Tips:
Pröva tävlingsfart på det här sättet: Spring 5 x 3 minuter i 10-kilometersfart (eller något snabbare för den mer erfarne löparen). Ett par sådana löppass bygger upp både självförtroende och form. Försök också hitta några kortare lopp som du kan springa inför din huvudtävling. Tävlingssammanhang sätter större press och får dig att koncentera dig bättre på att hålla ditt planerande tävlingstempo.


9 Vattenlöpning
Vattenlöpning anses av många vara den bästa alternativträningen för löpare. Vattenlöpning tar hela kroppen i anspråk: ben, armar, skuldror, bål, mage, rygg. Det konstanta motståndet från vattnet stärker de muskler som är vitala för löpningen, vilket i sin tur förbättrar ditt löpsteg och löphållning på fast mark. Forskning har visat att löpare som också tränar vattenlöpning förbättrat rörligheten i höfterna, vilket gett dem ett bättre steg och därigenom också högre fart.

Tips:
På samma sätt som med simning handlar vattenlöpning mycket om rätt teknik. Försök inte springa på samma sätt som du springer på fast mark. Spring med svepande rörelser med en pendling från höfter till tår, där du knappt böjer på knäna. Håll också armarna när kroppen och så raka som möjligt. Varje ”steg” ska vara kort, ben och armar bör hålla sig inom området mellan ”klockan 5 och klockan 7”. Om du rör dig runt i poolen beror det troligen på att du böjer dig framåt för mycket.


10 Mat för milen
Strax innan loppet är det bra att äta en mindre mängd protein och fett, och en större mängd kolhydrater. Det håller hungern borta och ger energi som räcker långt över 10 kilometer. Den optimala måltiden före ett lopp bör innehålla 200-300 gram kolhydrater med låg fiberhalt. Fibrer kan inverka negativt på tarmarna. Och en forskningsstudie vid två universitet i Minnesota visade att intag av koffein före ett lopp förbättrade VO2 max med fyra procent och höjde nivån för att drabbas av mjölksyra med tre procent, vilket översatt i tid skulle ge en förbättring på 30 sekunder i ett 10-kilometerslopp.

Tips:
Pröva med att äta en tallrik gröt med honung och bär innan loppet. Men ät senast två timmar före loppet så att magen hinner smälta maten. Ett tips är också att dricka kylt grönt te. Grönt te innehåller mängder av antioxidanten catechin, som minskar skador på musklerna, orsakade av hård ansträngning.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Nybörjarprogrammen på plats!

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Tillbaka till verkligheten


Alla som nån gång tränat inför en mara vet att vägen fram till mållinjen sällan är rak och problemfri, allt för ofta blir det inte riktigt så som man planerat. Med- och motgångar hör liksom till, det är en del av tjusningen med att träna inför just en mara. Min erfarenhet är också att det nödvändigtvis inte är den som har tränat mest eller hårdast fram till loppet som kommer prestera bäst utan snarare den som tränat ”smartast”. Mängd, fart, vila och intervaller i all ära men kontinuitet är nog det absolut viktigaste men det förutsätter ju också att man får vara hel.

Hittills så har min träningsplan fungerat precis så som jag hoppats, kanske till och med lite över förväntan. Inte så att varje pass har vart rosa fluffiga moln men faktiskt inte så långt därifrån. Även fast kroppen stundtals har protesterat som jag skrev om tidigare så har träningen flutit på över förväntan, jag har aldrig behövt bekymra mig över att ställa in nåt pass eller känt att jag håller på att gå sönder. Vill jag springa så har jag sprungit, har jag velat köra bana så har jag kört bana och jag har vilat utan dåligt samvete när jag har känt för det. 10km morgonjogg och 20km distans med fartökning på kvällen har vart mer regel än undantag nu i sommar. Dom senaste veckornas varma väder har ju inte gjort det sämre. Nu när kroppen äntligen vant sig vid 30 grader och stekande sol så måste jag erkänna att det faktiskt är rätt skönt, framförallt när man mest bara matar på mil efter mil. 

I fredags körde jag årets längsta långpass, 36km på stekhet asfalt. Kände redan på en gång att nånting ”drog” i ena knävecket men ignorerade det och tänkte sen inte så mycket mer på det. Dagen efter skulle jag bara köra en kort och lugn runda men kom typ två meter innan kroppen sa ifrån. Samma känsla som tidigare i knävecket men nu högg till så att varje steg gjorde ont. Avbröt direkt. På kvällen hade vi klassreunion med högstadieklassen så av naturliga skäl tänkte jag inte så mycket mer på den där konstga smärtan. Och i söndags var jag så jäkla sliten att löpning inte fanns på kartan. Med facit i hand var det kanske inte en så dum idé ändå att korka upp sista vinaren kl 03 för det innebar att jag fick två hela dagar med löpvila.

Det är svårt att beskriva smärtan och var den sitter. Jag har lokaliserat den till strax ovanför knävecket men jag känner bara av det när jag spänner baksida lår. Det gör inte ont när jag trycker där och smärtan är heller ingen direkt smärta, mer som en tung brännande känsla, ibland nästan som växtvärk. Börjar tro att det inte är muskulärt utan kanske nåt ben eller skelett? Hur som helst så kan jag springa men jag känner av det till en början innan det sen släpper helt och bara försvinner. Igår när jag insåg att smekmånaden är över och att jag är tillbaka i min vanliga verklighet med att ständigt ha ont och oroa sig för att gå sönder inför varje pass så blev jag bara matt. Och när jag heller inte kunde beskriva eller lokalisera smärtan så bestämde jag mig för att försöka trigga fram den. 20km distans på förmiddagen i stegrande fart och sen 13km lite senare på eftermiddagen med 6km fartökning i tröskelfart. Men samma resultat, stelt till en början innan det bara försvinner och löpningen känns som vanligt. Idag kändes det lite bättre men det kanske är läge att besöka naprapaten igen.

Nästa vecka tänkte jag springa ett litet lokalt lopp här uppe i den norrländska skärgården. Det är sjukt vad tiden går fort, har svårt å ta in att det snart är augusti. Det betyder ju att det snart är dags att börja jobba igen. Vad hände med sommaren egentligen? Det enda positiva med augusti blir att byta fokus till lite mera fart och då passar det ju bra att slänga in ett 7,4km lopp. Skärgårdsloppet i Holmsund utanför Umeå. Det är inte ens tidtagning men jag tänker att det blir ett perfekt snabbdistans pass. Två veckor senare tänkte jag köra en repris från ifjol och sticka till fjällen för att springa Jämtlandstriangeln igen, det kan bli riktigt bra det också.

Tyvärr kunde Anna Rahm inte vara med på vår klassträff, jag som hade hoppats på att få med mig en massa värdefulla tips men jag får väl köra på den plan jag la upp tidigare och tro på att jag vet vad jag gör. Hoppas kunna passera >600km nu i juli och sen blir det fart och lite olika lopp som delmål på vägen mot Berlin. Jag skulle vilja göra milen på 36min och halvmaran på 1.20 innan det är dags att sätta sig på flyget till Berlin. Men framförallt ska jag se till att försöka vara hel, det är viktigast av allt just nu. Annars kan jag glömma 2.48 nu i år.

/Hörs

Dagens låt: jag har snurrat Biffy Clyros nya skiva konstant sen den kom för ett par veckor sen men den har fortfarande inte riktigt fastnat, tenderar att allt för ofta backa och istället lyssna på deras äldre material. Och det är världsklass. Foo Fighters möter U2 möter Rush möter Soundgarden. Dom kommer till Sverige i Oktober.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Veckans triathlet: Jonathan Flod
Blogg

Veckans triathlet: Jonathan Flod


Namn: Jonathan Flod
Ålder: 29 år
Längd: 189 cm
Vikt: 70 kg
Klubb: Triathlon Väst
Hemsida/ blogg: TriToSmile.blogspot.se

Berätta lite om din idrottsbakgrund:
– Oj, ja den är ganska kort egentligen. När jag var liten fastnade jag aldrig för någon lagidrott som många andra i kompisgänget. Provade fotboll några månader men blev inte mycket mer än så. Det jag höll på med längst var nog pingis som jag spelade utan någon egentlig tränare under 3-4 år, och sen lite badminton i något mer år. Tyckte ändå det var lite kul att springa så under mina år på gymnasiet försökte jag springa någon mil i veckan trots allt. Sen blev det lite mer fysisk aktivitet under lumpen och med det lyckades jag springa Göteborgsvarvet på 1:36 precis innan jag muckade.

Hur kommer det sig att du började med triathlon?
– Det hela började egentligen 2012 när min syster frågade om jag ville springa halva Lidingöloppet med henne och hennes sambo den hösten. Jag tänkte då att jag lika gärna kunde springa hela och göra en klassiker, men tyvärr var loppet slutsålt. Och med facit i hand var det väldigt tur, jag var totalt slutkörd efter de 15 kilometrarna. Därefter började jag min första klassiker 2013 med Vasaloppet, och med endast 3 mil skidor i benen – någonsin – lyckades jag slita mig runt på nästan 10 timmar. 2013 var dessutom mitt sista år på Chalmers så träningen blev rejält lidande men i gengäld kanske det räddade mig från att gå för hårt och skada mig. 2014 provade jag triathlon i form av Tjörn Triathlon och sedan dess har jag vart fast. 2015 körde jag Kalmar Ironman och i år är jag anmäld till Challenge Poznan (även det full distans) och Tjörn.

Vilken distans satsar du på?
– Jag satsar huvudsakligen på Ironmandistansen, men försöker köra så mycket tävlingar jag hinner.

Hur ser en träningsvecka ut för dig?
– Jag försöker göra träningen till naturliga delar av vardagen och ett av de lättaste sätten att göra det är ganska mycket transportlöpning. En vanlig vecka kan se ut som följande:
Mån: Löpning till och från jobbet + Simning
Tis: Styrketräning + Cykling
Ons: Löpning till och från jobbet + Simning
Tors: Löpning till och från jobbet + Cykling
Fre: Vila
Lör: Simning + Löpning
Sön: Cykling

Hur lägger du upp träningen över året?
– Jag har försökt coacha mig själv och lära mig så gott det går, vilket har lett till att jag provat olika former av periodisering under de två seriösa år jag tränat. Jag siktar på säsongsvila runt oktober och sedan dra igång grundträningen i november och därefter skifta från icke-tävlingslikt mot tävlingslikt. De senaste åren har jag dessutom åkt Vasaloppet vilket har gjort att jag naturligt fått in lite alternativträning i form av längdskidor, vilket jag kommer försöka fortsätta med.

Vilka är dina svagheter?
– Min simning har varit en svaghet från start, nu börjar det dock ordna upp sig. Bortsett från det är det att jag lätt blir slav under siffrorna.

Vilka är dina styrkor?
– Min löpning, min vilja samt min förmåga att skapa rutiner.

Hur ser din träningsfördelning ut mellan de olika grenarna?
– Under höst/ vinter tränar jag jämnt fördelat över alla grenarna. Under vår och sommar tar cyklingen ca 50 % av tiden medan löpning och simning får resterande tid.

Vad är ditt stora mål i år?
– Challenge Poznan, 24:e juli i Polen.

Vad är dina tre bästa tips till nya triathleter?

  1. Om du inte redan kan simma, gå en crawlkurs direkt istället för att försöka lära dig det mesta på Youtube…
  2. Inse att livet är mer än bara träning och triathlon, försök göra träningen till en del av din vardag.
  3. Hitta andra likasinnade, förslagsvis i en triathlonklubb.

Var tycker du det är bäst att träna?
– Eftersom jag aldrig varit på Mallorca så får jag nog säga västkusten en varm sommardag. Gärna på tempocykel på bilfria vägar eller på en grusväg i skogen.

Hur många punkor innan du bryter?
– Har aldrig blivit mentalt prövad med en punka på tävling, men jag tävlar bara med en extra slang så risken är väl att jag bryter efter två. Men jag hade nog försökt lösa ny slang på något sätt innan jag tog det beslutet.

Värsta och bästa simning:
– Värsta simningen är Kalmar Ironman 2015, inte för att vågorna var så enormt höga utan för att de var såpass små att du delvis förflyttades uppåt och neråt, men även att de bröts mot simmarna och skapade kaos.
Bästa simningen hittills är nog senaste klubbmästerskapet med Triathlon Väst, då kände jag total kontroll och gjorde en bra tid med mina mått mätt.

Hur många timmar tränar du en vanlig vecka i april?
– Ca 15 timmar.

Våtdräkt:
– Zone3 Aspire.

Cykel (huvudsaklig tävlingscykel):
– Canyon Speedmax Al 8.0

Löparskor (förstaval tävlingsskor):
– Asics Gel DS Racer.

Idrottsliga meriter (tider, medaljer m.m.):

  • Löpning – 5km – 16:33 (2016)
  • Löpning – 10km – 33:44 (2016)
  • Löpning – 21,1km – 1:17:15 (2016)
  • Löpning – 42,2km – 2:51:57 (2016)
  • Simning – 400m – 6:17 (2016)
  • Cykling – 40km – 1:02:10 (2016)
  • Halv IM – 5:17:24 (2014)
  • Hel IM – 11:44:36 (2015)

Målsättning:
– Min målsättning är som så många andras; att ta mig till Ironman Hawaii. Utöver det hoppas jag i framtiden får möjlighet att köra fler extrema lopp där upplevelsen tar ett större fokus. Jag skulle vilja testa Norseman, Ultraman, UTMB etc. Sen har jag en liten outtalad dröm om att någon gång klara SM-kval på 10/ 21,1 / 42,2 km i löpning.

Men i slutändan gör jag det för att det är fantastiskt roligt med triathlon, annars hade jag antagligen inte anmält mig till Challenge Poznan efter förra årets totala väggning på Kalmar. Och jag är fantastiskt tacksam för alla i min närhet som stödjer mig genom alla timmarna av slit, däribland min kära sambo, mina vänner, min familj och inte minst min arbetsgivare!

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Living on the edge


Häromdagen såg jag en intressant dokumentär. En brittisk dokumentärfilmare skulle se om det på två år var möjligt att gå från överviktig festprisse till att springa London Marathon på sub 2.20 och därmed också kvala in till OS. Jag ska inte spoila för mycket men vid filmens början klarade han knappt av att jogga 5min, mindre än ett år senare sprang han halvmaran på 73min. Fascinerande och nästan ett hån mot oss motionärer som tränar hårt år efter år utan att ens vara i närheten av dom tiderna. Vad gör jag för fel? Jag är i betydligt bättre skick än vad han var i när han började men jag kommer nog aldrig att springa halvmaran på 73min trots att jag tränar lika mycket. Irriterande men samtidigt inspirerande.

Nu har det gått drygt fyra veckor av sommaren och kroppen börjar äntligen att vänja sig vid mycket löpning. Den är fortfarande ganska seg och svarar dåligt på fart men det känns som jag är på rätt väg, känslan blir lite bättre för varje vecka som går. Men jag har ont. Inte ont-ont utan bara ont. Känningar. Massa småskavanker här och där. Resultatet av en tung träningsperiod och få vilodagar. Kan vakna mitt i natten av krampande vader. Hälsenorna ömmar hela tiden, har svårt att gå normalt på mornarna när jag vaknar och att resa sig upp från toaletten är inte alltid helt lätt. ITB senan bränner dessutom till stup i kvarten men jag är medveten om riskerna. Vill man bli bättre så måste man våga pressa sig och det är precis vad jag gör just nu, utforskar okänd mark för att se vad kroppen tål. Det känns som om jag balanserar på en lina med hundra meters fallhöjd. Då gäller det att ha lite fingertoppskänsla, kanske inte avsluta varje pass med en fartökning eller att kunna byta ut ett tänkt intervallpass mot vanlig distans utan prestige. Det kan vara skillnaden mellan 3 månaders rehab och sub 2.50 i Berlin till hösten. Om jag hade lyssnat på kroppen varje gång den protesterat så hade det inte blivit många mil nu i sommar. Man får inte vara rädd bara för att man har ont för då kommer man aldrig att bli bättre, kom ihåg det. Även fast viljan många gånger är större än förmågan så måste man våga tro på det man gör vilket ibland kan innefatta att tänja på sina gränser för det är inte förrän man testat som man riktigt kan veta.  

Trots mycket löpning nu i sommar så njuter jag faktiskt för det mesta. Inte just av själva löpningen, den är ofta stel och jobbig, vetskapen att man ska tugga på 2mil trots att kroppen protesterar är inte alltid så upplyftande varje gång, särskilt inte när första steget känns tungt. Men jag njuter av att jag satt mig själv i situationen att jag kan träna så här pass mycket utan att gå sönder. Jag njuter av att kunna springa två pass om dagen och fortfarande vara hel, finns det kräm kvar i benen till dagen efter för ett pass på bana så är det ännu bättre. Jag tänker rätt ofta på förra sommaren och får kraft och energi av det. På ett sätt uppskattar jag den perioden för den gjorde mig starkare och bättre men nog är det fan så mycket roligare att kunna springa nercabbat med splitshorts än att stå inne på en crosstrainer å svettas som en gris. Alla dagar i veckan.

Jag är också igång med långpassen på allvar och har gradvis ökat längden på dom. Börjar sakteligen närma mig punkten då 35km känns ganska behagligt och då brukar det vara läge att lägga in lite kvalité i långpassen. Veckomängden har varierat en aning men snittar ca 15mil/v hittills vilket känns bra. Till och med värmen börjar kännas behaglig, det är inte alls lika jobbigt längre att springa trots att termometern säger +20 grader. Trösklar och banpass har vart frekventa inslag den senaste månaden även fast tiderna är långt ifrån vad de borde vara men det kommer. Mentalt är det jobbigt att vara flera skunder långsammare på en tusing jämfört med när man är i form men fokus är mängd just nu och så fort jag släpper upp det en aning så tror jag att det kommer lösa sig. Ser fram emot augusti då fokus blir att försöka få upp farten. Har även kollat på lite olika lopp som skulle kunna vara intressanta men inte riktigt hittat nåt som lockar mer än nåt annat. Det jag är på jakt efter är en snabb halvmara i augusti (alternativt en snabb mil) men det verkar inte krylla av dom just i slutet på sommaren. Tips någon? Umemilen och Stockholm Halvmarathon är väl de lopp jag hittills planerat in som nån sorts avstämning inför Berlin men det vore kul med ytterligare nåt lopp.

Och appropå Berlin, om allting går som jag tänkt fram tills dess så kommer jag stå på startlinjen den 25 september och vara i mitt livs form. Fixar jag inte 2.48 där och då så kommer jag nog aldrig att göra det. Kanske är det läge att kasta in handduken i så fall, fokusera på rekreationslöpning och upplevelselopp istället för att jaga tider. Jag älskar att springa och löpningen är en livsstil men jag vetifan om jag orkar träna så mycket som jag gör just nu igen. Framförallt skulle det vara skönt att slippa ha ont hela tiden.

/Hörs

Dagens låt: Jag har ett excel ark liggandes på datorn som jag fyller i allt eftersom med alla nya skivsläpp så jag inte missar nåt. Trots att jag gjort mig av med nästan hela skivsamlingen så är jag ändå som ett litet barn på julafton när det vankas en stor albumrelease. Sommarens stora höjdpunkt är Karmakanic men eftersom förmodligen 0 personer som läser det här känner till dom så bjussar jag på sommarens andra höjdpunkt istället. Ända sen Steven Tyler sa att ”country is the new rock n roll” så har jag vart spänd på den här plattan. Det låter lite Aerosmith här och lite Tim McGraw där. 


Antal kommentarer: 2


Anders Larvia

Den heter Running to the limits från 2009, finns att strömma på diverse sidor på nätet


Anders Larvia

Tack för tipsen på alla lopp, ska kolla upp dom och se om nåt av dom passar i kalendern. Tavelsjö har jag faktiskt sneglat på lite sen tidigare så det kanske blir den.

Tack Stefan och Björn. Det är nog mest segheten i kroppen som gjort att det känts tungt men det börjar släppa och direkt kommer självförtroendet tillbaka. 20km igår varav 12km i marafart som till slut blev 3.53min/km med en lätt känsla. Så nu börjar jag tro på stordåd i Berlin igen 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*