Apropå kyla sprang jag intervaller i form av pulserande tusingar på en kall och blåsig bana igår, ett av veckans nyckelpass. Passet gick ut på att man skulle springa växelvis en kilometer i milfart och en kilometer i milfart + 40 sekunder tills man hade sprungit 8 kilometer. Med ben något stela av kyla, trots löpskolning och uppvärmning, gav jag mig iväg på banan. Det svåra i detta pass för mig var att hålla kilometertempot, det är lätt hänt att det går lite för snabbt när man går över från ”snabbt” tempo till ”långsamt” tempo. Trots isande vind var jag väldigt nöjd med passet när jag var klar. Bilden nedan är tagen under en löprunda i vintras.

Premiärmilen börjar närma sig och jag vet inte riktigt hur jag ska angripa loppet. Jag vill inte riskera att tappa en massa tid i starten men inte heller riskera att ta ut mig för snabbt. Det är lättare sagt än gjort, när starten går brukar de första kilometrarna bara gå av farten och ibland lite väl snabbt. Det gäller att klä sig ordentligt på söndag då vädret inte ser ut att bli något vidare bra. Det känns som om jag har missat något, var det inte vår nyligen?

…långa backintervaller, det är nog både älskat och hatat av löpare. Jag brukade tillhöra dem som starkt ogillar backintervaller men sedan några månader tillbaka är det något av det bästa jag vet träningsmässigt. Känslan när man når toppen och inte riktigt vet vad man ska göra först, spy eller andas, är kanske inte så trevlig men känslan i kroppen efter passet är väldigt härlig. Det går inte att fuska när man springer backintervaller, det är inte ett pass som man kan glida igenom vilket jag gillar. Det skall kännas när man springer backintervaller annars gör man något fel.

Igår stod 6 × 90 sekunder backintervaller i milfart på schemat och fokus skulle ligga på löpteknik. Eftersom att det är svårt att hitta en backe som det tar 90 sekunder att springa upp för i milfart, givet att man håller korrekt tempo, utförde jag intervallerna på ett löpband med fyra graders lutning, att det även fanns en spegel framför där jag kunde studera min löpteknik vägde upp det faktum att jag sprang på ett löpband. Efter 10 minuter uppvärmning på bandet körde jag igenom backintervallerna, det kändes bättre än vad jag hade trott efter mitt långpass i lördags.

På söndag är det dags för Premiärmilen! Ni kan läsa mer om min och Anders uppladdning inför den här.

Natten var kall, lång och helt fantastisk. Efter en tunnelbanetur kom jag fram till Ursvik ungefär en timme innan utsatt starttid. Innan start var det väldigt kallt och det låg en förväntan i luften. 3, 2, 1 loppet var igång. Det var en väldigt fin bana på 15 kilometer med ungefär 400 höjdmeter. Underlaget bestod både av något tekniska stigar och elljusspår.

Marken var mestadels frusen och hård med inslag av vissa blöta partier. Det var så mysigt att springa med pannlampa. Det kändes verkligen som om man var i sin egen lilla värld och allt fokus låg på den del av stigen som man lyste upp. Mina två planerade varv gick i en behaglig fart som tillslut landade på 3 timmar och 30 minuter. Det enda som inte gick som planerat var det faktum att det var väldigt kallt vilket gjorde att munstycket till mitt vätskesystem frös till is. Jag testade att lägga munstycket innanför löparjackan och då släppte det. Efter andra varvets slut var klockan 03:30 på natten men det kändes inte alls som om jag hade varit vaken i nästan ett dygn. Efter en varm dusch och en välbehövlig bastu gick jag ner till varvningsområdet för att heja på alla löpare. Vilka krigare! Jag är imponerad av alla som gav sig ut i den stundvis -8 gradiga natten. Jag var tillbaka hemma klockan 11 på förmiddagen efter en härlig upplevelse och lite sömnbrist, det var väldigt skönt att lägga sig i sängen och sova i några timmar. Tack Stockholm Multisport för ett väldigt bra arrangerat lopp.

Jag lyckades fånga den magiska soluppgången!

I natt ska jag ut på äventyr, jag ska utforska skogarna i Ursvik. Vid midnatt går starten av Ursvik Ultra, ett 75 kilometers lopp bestående av fem varv på Ursviks 15 kilometer långa extrem spår.

Tanken var, innan jag blev antagen till Team Asics Go Run It, att jag skulle springa hela loppet men jag har bestämt mig för att ”bara” springa två varv vilket innebär 30 kilometer. Några av anledningarna till detta val är att jag vill satsa mer på Premiärmilen nästa vecka samt att jag inte vill riskera att missa en massa träning till följd av att kroppen blir sliten av ett Ultralopp. Ursvik Ultra är en stor utmaning!

Jag ser verkligen fram emot denna utmaning och det ska bli väldigt kul att testa att springa med pannlampa i skogen mitt i natten. Loppet startar som sagt vid midnatt och håller på fram till söndag förmiddag. Efter att ha sprungit mina två varv kommer jag att stå vid varvningsplatsen och heja på alla krigare i spåret.

Detta äventyr får bli veckans långpass. Hoppas att ni har en fin lördagkväll!

För några dagar sedan var det torrt och fint i spåren, i natt ser det ut att bli lite mer lera och snö…