Henrik Törn Sommarbloggar
Eftersom jag är av sådant klent virke och mest skriver nonsens om min träning så tänkte jag liva upp bloggen lite med en äkta race report från en som nyligen tävlat och levererat en bra riktigt tid under tuffa förhållanden.
Gästinlägget är från min käre vän, kollega, partner & nemesis Henrik Törn.
Henke är född 1974, jobbar med bank precis som jag och har pysslat med Triathlon i ca 4 år. Hans idrottsliga bakgrund är fotboll på en medioker nivå. Han säger även att han en gång i tiden runt kristi födelse varit ganska okej på utförsåkning. Därav sina oproportionerliga stora vadmuskler till sin så annars späda kropp.
Kuriosa – Henrik kör på en åldersstigen Avélo Speedmachine med brokigt förflutet. Den kan ha varit boven i dramat som gjorde att han missade sin Kona slot med endast 11 mins.
Här kommer en berättelse hur han satte 9:36 på Zurich Ironman i söndags.
Känslorna efter min 7e tävling på IM distansen är klart blandade. Frågan är om man kan vara besviken när man persar med 10 minuter på en tuff bana, genomför tävlingen exakt som man planerat och avslutar med en mara på 3:15 som även det är ett anständigt PB och då räknar jag även in den mara jag gjort utanför IM tävlingar.
Svaret är: JO det kan man vara.
Målet med IM Zurich var att kvala in till Hawaii. Förra året krävdes 9:25 i min AG för att göra detta. Mitt mål när jag åkte ner var sub 9:30 och en bra dag skulle ta mig ner mot 9:25. Träningen under vinter och vår har gått bra förutom en period på ngr veckors uppehåll då diverse magproblem satte käppar i hjulen. Testloppen jag gjorde under försäsongen pekade även de i rätt riktning. Med erfarenhet av 7 tidigare lopp på distansen slipper jag nu också den värsta nervositeten inför tävlingarna som bara den tär extra på krafterna.
Snacket från dem som gjort IM Zurich tidigare var att simstarten är bland den mest stökiga på IM cirkusen i Europa och att det är väldigt trångt fram till första bojen. Med facit i hand var det inte så farligt, Nice tyckte jag var värre. Simningen har dock gått bra på sistone så jag ställde mig i 2a startledet och med rakt spår fram till boj 1. När starten gick kom jag iväg bra och fick nästan genast fritt vatten utan att slåss för livet vilket kändes bra! Då fick någon idiot tag i dragkedjan på min våtdräkt, (vill gärna tro att det var oavsiktligt men är inte säker…) och helt plötsligt fylldes dräkten med vatten. En viss panik infann sig och jag visste ju att bakom mig fanns ca 1700 pers som inte direkt tänkte vänta på att jag hann fixa till dräkten. På något vis, vet inte riktigt hur lyckades jag dra upp dragkedjan igen och få allt hyfsat på plats innan folk kom ikapp och den vanliga fajten satte igång, men som de flesta vet kan det vara lite knepigt att få till dragkedjan på land och att göra det i vattnet precis i starten tog lite på krafterna och det tog mig ngr 100 meter innan jag kom in i ngn form av eget tempo och någorlunda lugn andning. Kollar man proffsens och alla andras simtider verkar banan varit lite lång så min sluttid på 1:05 är jag nöjd med men kanske inte glad över…
Vädret spåddes bli högst skiftande under dagen med temperaturer från 13 upp till 20 grader, regn och hård blåst så diskussionerna innan loppet handlade om huruvida man skulle byta om till cykeltröja eller dra på sig armvärmare innan cykelbenet. Jag valde att köra i vanlig race klädsel men slet på mig ett par handskar vilket skulle visa sig vara ett lyckodrag för det blev ganska kallt i störtskurarna och vindbyarna som kom och gick under cyklingen. Regnet gjorde det lite obehagligt i utförslöporna men eftersom de inte var så långa så påverkade det knappast sluttiden. Planen var att göra cykeln på 5:10 med ett lugnt 1a varv och sen dra på lite sista 9 milen. Cykelbanan i Zurich är väl ungefär mellansvår jmf med andra tävlingar i Europa. Mina tidigare IM har jag gjort på Lanzarote och i Nice så jag ansåg mig väl förberedd på de relativt korta stigningar banan erbjöd. Planen följdes till punkt och pricka och jag sladdade in i T2 efter ganska exakt 5:10 på cykeln och pigg i benen.
Domarinsatsen under cykeln var dock ett skämt och om jag inte visste att jag INTE är ett cykelproffs hade jag kunnat svära på att vi tävlade i Tour de France…klungorna som drog förbi innehöll allt från 5-20 pers som ogenerat draftade på varandra. Något annat som var under all kritik var vätskestationerna där sportdrycken var marginellt starkare än vatten, jag vet inte….ska man kunna räkna med ett basic utbud under IM tävlingar eller måste man köra egen langning?? Det kan inte heller vara så svårt att märka upp var det serveras vatten, sportdryck resp cola istället för att stå och skrika till deltagarna som omöjligt kan uppfatta vad som sägs.
Så var det dags för den del av tävlingen jag fruktat under månader. Mitt tidigare PB på en IM mara var 3:25 och jag visste att om jag skulle ha ngn chans att kvala till Kona var jag tvungen att pressa mig ner mot 3:15. Planen var att göra första 10k på ca 46 min, 21k på 1:38 och sen öka för allt vad kroppen klarade av. Efter ca 10k blev jag passerad av en förvånansvärt pigg Pontus Schultz som kom farande i ett galet tempo. Jag vet att Pontus är en grym löpare och tänkte att kan jag hänga på hyggligt här bådar det gott. Det kunde jag ju inte riktigt men iom att det var en 4 varvs bana och man ständigt mötte varandra märkte jag att jag inte tappade alltför mycket och det höll mig uppe, tack för det Pontus och återigen stort grattis till din Kona slot! För en gång skull lyckades jag bibehålla ett bra tempo mellan 15k – 30k vilket har varit mitt problem tidigare. Sista 6km kommer jag knappt ihåg men klarade av att hålla farten uppe hyfsat hög på kroppens egna dopingpreparat.
Även på maran följde jag planen till punkt och pricka och fast de flesta av mina tränings ”vänner” tycker jag är tråkigt disciplinerad fungerade det väl den här gången och jag var precis lagom död när jag klippte mållinjen efter 9:36. Av någon anledning tycker medicinpersonalen att man måste stå upp och jubla efter en IM annars åker man direkt in i sjuktältet, så det blev en kort färd dit i rullstol men efter en påse dropp kände jag mig bättre och piggare än innan start!
Sammanfattar man det hela måste jag vara nöjd med en 66e plats i en internationell IM. Jag tränar givetvis många timmar i veckan men det finns saker jag skulle kunna fokuesera ännu mer på för att ta min IM satsning till nästa nivå. För tillfället skulle det dock kräva att jag försakar saker i privatlivet jag inte är beredd att göra just nu. Jag tror jag lyckades göra 9:36 just pga att jag följde min plan och inte förhastade mig under cykeln och tidigt på maran när det kändes oförskämt bra. Nästa gång får jag chansa lite och se om det håller…så jag slipper bli hånad av blogginnehavaren!
Grattis alla andra som var med och slogs mot vädrets och organisationens makter nere i Zurich, jag ser fram emot att träffa er alla på träningar/läger/tävlingar framöver! Tack syster Caroline för stödet under hela resan och själva tävlingen trots delvis vidrigt väder.
Sök på start nr 1553 i länken nedan för bildbevis hur man överdriver en IM målgång 🙂
http://apps.ipmedia.ch/finishers/im-zurich-switzerland-2012–2/
Henke
