Blogg

I love the smell of burpees in the morning!


Den här morgonen var en av de bästa på länge. Jag gick som i trans från ett träningspass till ett annat och det kändes som att jag hade hur mycket energi som helst. Och tro nu inte att jag gick omkring och latade mig på träningen, ånej. Morgonen på Crossfit Nordic bjöd på ett riktigt ”håll käften”-pass. Vi började med 2 frivändningar varje minut i 16 minuter. Det var förrätten. Sen kom nämligen 27-21-15-9 burpees och höga svingar. Alltså, göra 27 burpees, 27 höga svingar, 21 burpees, 21 höga svingar och så vidare. Man hade 10 minuter på sig. Jag klockade in på 7 minuter och 15 sekunder. Försökte gå runt och röra mig den återstående tiden inför finalen: 2000 meter rodd.

Nu måste jag ju leva upp till mitt bloggnamn också och ge er ett par av mina bästa burpee-tips. För alla som vill tycka bättre om burpees eller bara kunna göra fler snabbt utan att gå in i den fruktade burpee-döds-väggen.

Tips 1: Nej, en burpee är inte ett hopp ut till armhävningsposition, en strikt armhävning och sedan ett hopp upp igen. Varför? Jo, för att det blir jättejobbigt supersnabbt! Hoppa i princip ner på mage direkt. Och ta dig upp så fort du kan. Om du kollar på filmen så ormar jag mig upp ganska mycket. Det går snabbast för mig. Hitta ditt snabbaste och energisnålaste sätt.

Tips 2: Hoppa in med så raka ben som du kan på vägen upp. Hoppa inte in så att du sitter på huk, för då måste du hoppa upp från huksittande varje gång och då kommer du att nosa på burpee-väggen med låren inom kort.

Jag var helt slut efter passet! Men jag återhämtade mig ganska snabbt, och tur var väl det, för sedan var det bara att trampa Sats Stureplan och lanseringspasset av Les Mills cykelcirkus Immersive Fitness. Jag har testat det förut och skrivit om det förut också. Det är spinning framför en gigantisk skärm där man slängs in i en datorspelsliknande miljö samtidigt som man cyklar. Alltså det känns som att man är INNE I spelet. Jättekul! Får du chansen, testa!

Jag fick dessutom äran att cykla med mina älskade kolleger Sofie Lantto (bakom kameran), Marie Kjellnäs och Åsa Eriksson från cykeltidningen Bicycling. Världens kanske bästa förmiddag. I morgon är det dags för att vila mig i form inför att testa att göra en muscle up på torsdag. Håll alla tummar du har för att det ska gå vägen!


Senaste numret av Runner’s World!

  • Spring ditt snabbaste
  • Kom i toppform till långloppet
  • Stor guide! Vårens 23 bästa löparskor
  • Carolina Wikström – nybliven mamma – och bättre än någonsin
  • Experten: Så börjar du träna efter din graviditet
  • Trött? Det kan vara järnbrist
  • Astma eller pollenallergi? Du kan ändå prestera
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Marathonmannen


Jag tror det var i slutet på februari som Jonas på RW ringde och frågade om jag ville vara en del av Team Asics Go Run It. Ett par veckor senare hade LG styrt upp min träning och sen dess har jag persat både på maran och halvmaran. Förhoppningsvis är det bara början. Dessutom har ju säsongen bara börjat. Känner mig starkare än någonsin. När jag vaknade i söndags fanns inte ett spår av Kungsholmen runt kvar i kroppen, det första jag gjorde när jag kom hem till Sundsvall var att sticka ut på ett 31km kuperat långpass och fick hålla tillbaka för att inte springa för fort. För ett år sen kunde jag knappt springa dagen efter en halvmara, än mindre ett långpass men nu känner jag mig bara urstark och i riktigt bra form. Tänkte under gårdagens regniga runda att jag kanske inte tog i tillräckligt i lördags med tanke på hur lätt det kändes.

Bestämde mig efter lördagens lopp för att gå all-in på Asics Stockholm Marathon. Inför Rotterdam var formen högst osäker efter en vinter med bara massa nötande i lugn fart, Premiärmilen veckan innan antydde dessutom att formen inte var den bästa, men nu inför Stockholm så vet jag att jag är i bra form. Jag har kört fler fartpass & intervaller de senaste 2 månaderna än jag gjorde på hela förra året, tänker inte fega eller öppna defensivt som i Rotterdam, det värsta som kan hända är att man bonkar ute på Djurgården och får ta en taxi in till stadion….been there, done that, och jag överlevde det den gången. Skulle det hända så händer det, det kommer fler chanser.

På tåget hem igår lyssnade jag på senaste maratonpodden med Åke Biten Eriksson. Kom på mig själv med att sitta och småle under hela avsnittet. Det verkar vara en skön snubbe med en skön inställning och han satte fingret på många intressanta saker. Rekommenderas varmt. Jag reagerade framförallt på det han sa om att motionärer kanske tar sig själva på lite för stort allvar. Exakt så är det nog. Vi måste komma ihåg att vi är motionärer som i grunden gör det här för att det är kul, inte för att vi har någon press på oss att prestera (mer än från oss själva). Det betyder inte att träningen alltid ska vara rolig och bekväm, men vi är inga elitidrottare och det kan vara bra att påminna sig själv om det ibland, för jag är nog inte ensam om att stundtals uppslukas av både träning och resultat mer än vad som är hälsosamt. Inför Kungsholmen Runt laddade jag upp med starköl kvällen innan, det är sånt som är helt okej för en glad motionär trots att man vill prestera. Jag har lovat mig själv att inte låta träningen begränsa mitt liv, däremot kan jag aktivt välja att avstå nånting för att det får mig att må bättre eller att jag prioriterar träning framför nåt annat men då är det för att jag vill det, inte för att jag måste. Öl är gott, lopp är roligt att springa, svårare än så behöver det inte vara. Man vill ju inte sluta som Marathonmannen i Mammas nya kille…


Antal kommentarer: 2


Frida Michold

Jag föll också för Biten, särskilt hans 15 km-uppvärmningar.. Respekt


Anders Larvia

Tack Petra! Och tack för en bra podd, vore kul om LG dök upp i ett framtida avsnitt 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Patrik Nilsson visar storform
Blogg

Patrik Nilsson visar storform


Stort grattis! Inom loppet av två veckor har du hamnat på pallen två gånger, först Challenge Fuerteventura och nu IM på Mallorca. Vad gör dig så stark?
– Det jag tror krävs för att utvecklas och orka med två tävlingar på kort tid är kontinuerlig träning över en längre tid. Egentligen inget konstigt eller magiska pass, men att kontinuerligt kunna träna och bygga upp en uthållighet/styrka från grunden. Tiden mellan loppen blir självklart extra viktig med återhämtning och ett bra upplägg kring träning och vila, säger Patrik Nilsson.

Berätta om Mallorca-tävlingen. Hur skiljde det sig från Fuerteventura?
– Loppet på Fuerteventura var riktigt slitsamt… En backig samt blåsig bana på både cykel och löpning gör att det är ett speciellt lopp. Mallorca har däremot bara en lång stigning på cykeln och resten av loppet är riktigt platt och ingen särskild vind. Båda loppen hade helt nya banor så vilka tider vi kunde tänkas ha var svårt att bedöma innan, dock inget som skulle behöva påverka något av loppen. Så utöver banprofilen var de ganska lika… Uppladdningarna inför tävlingarna bestod av att jag jobbade som guide på min tränares läger på Mallorca, så någon speciell toppningsträning uteblev egentligen helt vilket kändes i benen. Istället bestod träningen av mycket mängd på cykeln och en hälsena som strulat på löpningen.

Under båda loppen kunde jag simma och cykla med en förstagrupp (med Andreas Dreitz på Mallorca och två athleter på Fuerteventura som bröt sig ur grupperna). Simningen på Mallorca var dock mindre lyckad med en dålig start och en stökig simning rakt igenom där jag aldrig lyckades hitta någon rytm. Ut på löpningen var tempot betydligt högre de första kilometerna på Mallorca (tror vi sprang mellan 3.05-3.20/km de första 2km) innan farten slogs av. På Fuerteventura blev fältet utspritt direkt där jag kunde springa förbi en efter en. På Mallorca var vi dock en grupp om tre som kunde springa tillsammans och där jag först efter 15 km fick en lucka och kunde springa in som tvåa.

Hur har uppladdningen sett ut?
– Uppladdningarna inför loppen var egentligen detsamma. Inför båda loppen har jag jobbat som guide på Mallorca och min tränares läger. Toppningen har därför uteblivit helt och vi har istället tänkt långsiktigt och fått in mycket mängd på främst cykeln. Tyvärr strulade en hälsena, vilket satte lite käppar i hjulet på löpträningen… Däremot ha vi fått till bra alternativträning och kunnat hålla igång löpningen på ett fåtal pass.

Lyckligtvis har jag möjligheten att träna på Playitas så den banan har jag kunnat träna mycket på… Detsamma gäller banan på Mallorca som vi har cyklat ett antal gånger.

Ser man dig tävla någonstans hemma i Sverige? Hur ser sommarens tävlingar ut?
– Fokus nu ligger mot VM i Motala. Därefter hoppas jag kunna tävla i Kalmar igen… Förra året gick det inte riktigt som planerat och det Åsa gjorde för två år sedan när hon vann var något extra, så jag hoppas att vi kan få en svensk herrsegrare under det loppet. Jag vill gärna ge det loppet en chans till och hoppas att jag eller någon av de andra svenska herrarna kan ta sig först till målet inför en svensk publik. Efter Kalmar är planen inte riktigt klar. Om det blir en tur tillbaka till Malaysia, Australien eller något i USA får vi se…

Vad händer den närmsta veckan?
– Nu väntar några lugna dagar på Mallorca där jag fortsätter jobba några dagar till. På fredag flyger jag vidare till Danmark och två veckor där innan det bär tillbaka till Sverige och uppladdning inför Motala.

Se hela resultatlistan från Ironman Mallorca här.
Se hela resultatlistan från Challenge Fuerteventura här.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Favoriterna levererade i helgens SM i halvmarathon
Blogg

Favoriterna levererade i helgens SM i halvmarathon


Isabellah Andersson (Hässelby SK) tog sitt 27:e SM-guld då hon vann Kungsholmen Runts halvmaratonklass i lördags medan Abraham Adhanom (Eskilstuna Friidrott) tog sin fjärde raka SM-seger på herrsidan.

Abraham inledde loppet med att dra ifrån alla andra löpare under de första flacka kilometerna längs Norr Mälarstrand. Därefter fick han sällskap av Johan Larsson (Strömstad LK) och Andreas Åhwall (Hässelby SK). Andreas släppte ganska snart igen medan Johan hängde på förbi knappt 15 kilometer. Sista dryga halvmilen låg Abraham ensam i toppen, han passerade mållinjen på 1:04:38. Segermarginalen blev 25 sekunder till Johans 1:05:03 (som innebar nytt personbästa med 3 sekunder). 

Topp 3 Herrar

1. Abraham Adhanom, Eskilstuna Friidrott, 1:04:38
2. Johan Larsson, Strömstad Löparklubb, 1:05:03
3. Anders Kleist, IK Akele, 1:06:43 

För Isabellah blev loppet en sololöpning redan från början då hon drog ifrån närmaste kvinnliga konkurrent med cirka minuten per halvmil, segermarginalen blev drygt fem minuter och tiden slutade på 1:11:56. Malmö AI:s Louise Nilsson upprepade sitt silver från i fjol. Efter henne gick Josefin Gerdevåg (KFUM Örebro) ut starkt under loppets första halva men fick därefter se sig passerad och frånsprungen av Therese Olin (Ullevi FK). Therese krympte avståndet till Louise från 51 sekunder vid 10 kilometer till 14 sekunder i mål. 

Topp 3 Damer

1. Isabellah Andersson, Hässelby SK, 1:11:56
2. Louise Nilsson, Malmö AI, 1:16:58
3. Therese Olin, Ullevi FK, 1:17:12 

Källa: Friidrott.se

Anders Larvia från Team Asics Go Run It satte nytt personbästa på 1:21:39, men kände efter loppet att han har ännu mer att ge.
– Jag är nöjd med genomförandet och känner att det finns ytterligare tid att kapa på halvmaran. Ser på kilometertiderna att det gick något ojämnt och behöver bli bättre på att hitta rätt tempo från början, säger Anders i sin blogg. 

Asics Go Run It: Här kan du läsa Anders lopprapport

I Kungsholmen Runts 10 kilometersklass vann Hässelby SK:s Charlotte Karlsson på 35:24. Hon följdes av Ida Nilsson (Högby IF) på 35:45 och Ulrika Flodin (Rånäs 4H) – som bloggar hos oss på RW – på 36:43. 

Ulrika Flodin: ”Gårdagens Kungsholmen Runt 10 km påminde mig om varför jag älskar löpning”

På herrsidan bestod medaljtrion av Olle Walleräng (Spårvägens FK) på 29:48, tätt följd av klubbkompisen Ebba Tulu Chala på 29:49 och på tredje plats Daniel Lundgren (Turebergs FK) på 30:30. Loppet avgjordes under soliga löparförhållanden i Stockholm.

Alla resultat från Kungsholmen Runt



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Del 3 | Recept för en lyckad säsong
Blogg

Del 3 | Recept för en lyckad säsong


Kort sammanfattning från del 1 och 2:

  • Det finns många fungerande recept för att tillreda den perfekta säsongen. Hämta gärna idéer och inspiration från andra, men undvik att blanda för mycket och våga lita på din egen förmåga.
  • Sätt olika mål för säsongen: Trygghetsmål, realistiska mål, barriärbrytande mål.
  • Välj ut dina huvudmål för säsongen. Runt dessa huvudmål kan du sen komponera resterande tävlingar. Välj dina A-tävlingar, B-tävlingar och C-tävlingar.
  • Vikten av att proportionerna är rätt fördelade i träning, kost och vila för att orka med säsongen och kunna prestera på tävling.

Läs del 1 här.
Läs del 2 här.

Proppmätt?
Under en riktigt bra middag njuter jag hela tiden och låter goda smaker explodera i munnen. Samtidigt gör pauserna mellan rätterna att jag inte blir proppmätt, utan när det är dags för nästa rätt så är jag sugen på den.

Detta kan överföras på hur mycket vi tränar under tävlingssäsongen. Om vi lastar på för mycket träning mellan racen blir vi både fysiskt och mentalt slitna. Hur ska man då lägga upp träningen under säsongen?

Som alltid är svaret väldigt beroende på person. Fysisk status, mental status, syfte och mål etc.

Några tips som jag vill ge är:

– Våga vila/ träna mindre inför tävling så du är både fysiskt och mentalt laddad. Inför en olympisk distans, trappar jag ner sista 5 dagarna men kör kvalitetspass även under dessa. Inför en Ironman börjar jag trappa ner 10 dagar innan och kör bara väldigt korta pass (15-20 min) de sista 5-6 dagarna. Exempel:

  • Kör en rejäl genomkörare lördag och söndag 14 dagar innan tävling, vila helt måndag, kvalitetspass resten av veckan och helgen därpå.
  • Kör en genomtänkt taper week. Om du tävlar på lördag så kör t ex sista löpintervallerna på måndagen. Förslag: 4 x 1 km snabbt, cykelintervaller tisdag, simma onsdag, vila torsdag, kort simning och några löpruscher fredag.

– Våga vila efter en tävling. När en tävling är genomförd betraktar jag den träningsmässigt som ett kvalitetspass inför nästa tävling. Jag vill då säkra återhämtningen så att jag får ut maximalt av det ”träningspasset”.

– Efter en olympisk distans – vila i alla fall två dagar, eller kör väldigt lätt återhämtningsträning.

– Efter en IM-distans – vila helt i 4-5 dagar. Räkna med närmare 2 veckor med fokus på återhämtning. Våga vila lite mer istället för lite mindre. Behovet av återhämtning beror förstås på fysisk kondition och hur mycket du tagit ut dig, men det ökar alltid med stigande ålder. En 50-åring behöver mer tid för återhämtning än en 30-åring.

Ser hur du trancherar gåsen – redan innan den är stekt
Jobba med visualisering, d v s föreställ dig hur du genomför viktiga lopp. Se starten framför dig, simningen, växlingen, cykelmomentet, nästa växling och löpningen. När jag såg mitt finisherfoto från Kalmar järnman 2011 där jag fixade målsättningen att gå under 9 h på IM-distansen kändes det som att se bilden jag tittat på för min inre syn större delen av vintern. Det är bevisat effektivt att jobba med visualisering. Lyssna på stjärnkockar som beskriver sina paradrätter – de har alltid en klar bild av slutresultatet och vägen dit innan de sätter igång.

Mise an place
Säkra att du har koll på din utrustning med några dagar kvar till tävling. Det ger förutsättningar för att vara avslappnad dagarna innan. Väl på plats är det klokt att hämta nummerlapp i god tid och se över utrustning, fylla på flaskor och förbereda energigel och liknande. Räkna med att något oförutsägbart händer och att du inte är den ende som vill gå på toa strax innan start… Att ha med en påse med lite toapapper kan vara en räddare om de blå båsen har slut på sitt.

Erfarenhet – kunskap vi har strax efter vi hade behövt den.
Tillåt dig att utvecklas. En förutsättning för att nå vår fulla potential är att vi utgår från att vi ännu inte nått den. Således ska vi inte försöka bevisa vad vi kan under träning och tävling, utan utgå från att vi ständigt kan utvecklas, lära oss och bli bättre. Ta Patrik Nilssons fantastiska exempel från förra året där han i Kalmar Ironman kör på över sin förmåga och tokväggar. Många kanske hade sett det som ett misslyckande, men Patrik tog det uppenbart som en erfarenhet. Den erfarenheten tog han med sig till IM Malaysia ett par månader senare. Där använder han erfarenheten på bästa sätt och är först i mål av alla!

För att sammanfatta:

  • Formulera en inspirerande målbild – så du vet vart du ska.
  • Välj och välj bort – så du kan fokusera.
  • Anpassa dig till nuläget – d v s kombinera planering med parering.
  • Se vilan och återhämtningen som en nyckelkomponent som leder till målet.
  • Visualisera dina viktiga tävlingar under träningsperioden.
  • Tillåt dig att ”misslyckas” – då kan du också utvecklas till din fulla potential och bli en mästerkock!

Låt dig så väl smaka av en riktigt läcker triathlonsäsong 2015!

För mer inspiration, läs gärna Carls blogg: sub9top10.com/ och mer om träningsresor som han arrangerar kan ni hitta på invictustravel.se/ 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Supertalangen Anna Silvander gillar när mjölksyran sprutar
Blogg

Supertalangen Anna Silvander gillar när mjölksyran sprutar


Först vid 17 års ålder testade hon friidrott för första gången. Idag är sueprtalangen Anna Silvander 21 år och vågar redan snegla på Abeba Aregawis svenska rekord på 800 meter. Högsta drömmen är att få springa på en fullsatt OS-arena i Rio de Janeiro nästa sommar. 

De som tror att Anna Silvander har glidit på en räkmacka mot löparframgångarna vet inte vad de pratar om. Hon har inte bara gott om talang – hon vet också vad hon vill och vad som krävs för att nå framgång. Anna Silvander går i gång på de riktigt snabba och tuffa träningspassen.

– Jag vet, jag är kanske lite sjuk i huvudet men jag gillar när mjölksyran sprutar och kroppen skriker av smärta. Samtidigt måste man ju tycka om att ta i hårt när man satsar på löpning, säger Anna.

– När förstod du att du kunde bli riktigt snabb?
– Jag vet inte om jag har förstått det riktigt än, haha. Möjligen började jag inse det lite grand under förra säsongen. Jag satt och kollade Sverigestatistiken och tänkte: Shit, jag ligger ju ganska högt upp. Men egentligen är det väl först efter årets inomhus-säsong som jag på allvar förstått att jag har potential och kan förbättra mitt pers ännu mer.

Det var under inomhus-EM i Prag i år som stora delar av svenska folket fick upp ögonen för Anna Silvander för första gången. Hennes löpning räckte aldrig till någon finalplats i 800 meter, men att nå semifinal i ett stort mästerskap var långt bättre än förväntat.

Hennes insats i inomhus-SM i Sätra fick också många att höja på ögonbrynen. Totalt respektlöst tog hon tidigt initiativet och sprang ifrån alla andra. Det var utklassning på hög nivå, och efter en ren sololöpning stannade klockan på 2.03,36. Det är just detta som är Anna Silvanders signum. Att vara helt orädd och att våga ta initiativet.
– Faktum är att jag ofta får höra det. Att jag är den där tjejen som sticker iväg och drar hårt i täten. Det tycker jag är roligt att höra; jag vill vara den typen av löpare som alltid vågar vara modig.
– Samtidigt tvingas du tänka annorlunda i de mästerskap där du möter internationellt motstånd?
– Jo, det blir en helt annan situation. Man står där och har plötsligt många extremt bra löpare runt omkring sig. Anspänningen blir mycket intensivare och nervositeten ökar naturligtvis. Det är också en helt annan känsla när man springer om placeringar istället för tider.
– Kan du beskriva taktiken under EM-loppen?
– Det var faktiskt jättesvårt, eftersom det var en ny situation för mig. Strategin att inte ligga i front och dra, utan istället ligga mitt i fältet bland knuffarna och försöka hänga med, var väldigt annorlunda.
– Men det gick ändå ganska bra?
– I försöket var jag inte riktigt beredd, utan hamnade på bana två på grund av att jag var orutinerad. Men i semifinalen gick det bättre. Då var jag lite tuffare och tog mig till bana ett. Det var en grym erfarenhet och jag ser verkligen fram emot att springa fler mästerskap.

Anna Silvander har provat på de flesta idrotter. Hon var lovande i fotboll, men fastnade för friidrott. Det är alltid intressant att analysera vilka individer som till slut fastnar för den stenhårda konditionsidrotten som löpning är. Oftast är det nämligen inte slumpen som för dem dit.


Vill du läsa hela den här artikeln – och ta del av Anna Silvanders träningsupplägg?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 5 2015.
Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*