BMW Berlin Marathon – 2.49.11
Jag gjorde det!! Sub 2.50! Jag kände redan efter nån kilometer att jag hade en bra dag och att om det någonsin skulle gå så var det idag. Halvvägs in hade jag fått sån hybris att jag började drömma om 2.47 men Gudarna ska veta att marathon är långt och idag var det fan ännu längre än normalt var känslan på slutet. Mycket kan hända under 42,2km och idag var inget undantag. Från att ha vart ganska självsäker till en början så började dom negativa tankarna komma allt oftare ju längre loppet led. På upploppet var jag så groggy och suddig i blicken att det kändes som om jag skulle tappa kontrollen över kroppen, ni vet, bli ett klipp på youtube några hundra meter innan mål, killen som blir buren över mållinjen. Men jag höll ihop det.
Det är svårt att sätta ord på alla känslor. Jag trodde att jag mest skulle känna glädje men faktum är att det mer känns som en lättnad just nu. Och missförstå mig rätt, jag är otroligt nöjd med både min insats och tiden men ändå så grämer det lite att jag bommade 2.48.48. Fram till 35km trodde jag att det skulle gå. Då hade femmorna dittills gått på 19.53, 19.57, 19.55, 19.45, 19.50, 19.53 och 20.03. Jag hade nästan 50s till godo men när man väl tröttnar under maran så rinner sekundrarna snabbt iväg. Så därför är jag stolt över att jag ändå höll ihop det så pass bra att farten som mest sjönk till 4.10.
Vädetförutsättningarna var i alla fall helt optimala. Mulet, fuktigt i luften, duggregn, svag vind och ca 14 grader. Var på plats drygt en timme innan och joggade upp. Det är verkligen hur smidigt som helst att ta sig till starten i Berlin, inte alls samma hysteri och väntan som vissa av dom andra stora loppen. 7.30 lämnade jag hotellet för att ta spårvagnen till Hauptbahnhof, en halvtimme senare hade jag lämnat in överdragen och börjat jogga upp.
Av nån anledning så startade jag i grupp B i år och inte C vilket normalt kräver en sub2.50 tid. Hamnade så pass långt fram att jag i alla fall kunde känna den elektriska stämningen som uppstod när Kipchoge, Kipsang och Bekele klev in i startfållan.
Jag hade tidigt bestämt mig för att verkligen ge Berlin en match och öppna hårdare än jag gjort tidigare. När startskottet ljöd kom jag iväg bra men det kändes som tjurrusning så jag höll medvetet tillbaka en del för att inte öppna första kilometern på 3.30.
Det kändes riktigt bra tidigt in, klockade kilometrarna på under 4min och låg helt rätt i ansträngning. Kollade klockan hela tiden och när jag passerade halvan på 1.23.46 kändes det oförskämt bra, som uppvärmning.
Dock fick jag lite panik strax efter då jag upptäckte att jag tappat 3 av mina gels. Köpte ett gelbälte på mässan med löfte från säljaren om att det inte skulle vara någon risk för gelsen att lossna. Jo tjena! Nu hade jag bara två kvar och fick verkligen hushålla.
Nånstans vid 28km kom första vågen av trötthet, klockade min första kilometer över 4min där men lyckades mota tröttheten och kom in i andra andningen och hittade tillbaka till den goa känslan. Vid 30 delades det ut gels, jag brukar aldrig ta nåt annat märke än det jag är van vid men nu hade jag inget val. Magen höll sig i schack och jag fck den kick jag ville.
Förra året tog jag slut på Kurfürstendamm men idag höll jag ihop det bättre. Vid 35km hade jag 2.19 och började drömma om stordåd. Sen kom tröttheten igen och de här gången gick den inte att mota med gels. Ställde in skallen på att nu blir det till att kriga hels vägen in i mål. Tappade hela mitt försprång på 2.48.48 och passerade 40 på exakt 2.40. 2,2km kvar. Jag brukar kunna gräva rätt djupt sista två med vetskapen att det bara ör 10min kvar tills smärtan är över men inte den här gången. Började se suddigt, kände att kroppen var helt dränerad på energi och blev omsprungen på löpande band. Ett tag blev jag faktiskt lite orolig om jag skulle bli tvungen att stanna.
Det långa upploppet under Brandenburger Tor var bland det jobbigaste jag vart med om. Kroppen ville inte lyda. Med 400m kvar började jag försöka spurta men det gick inte. Kroppen började bete sig på ett sätt som jag aldrig vart med om. Att till slut få korsa mållinjen var en befrielse. Hade tänkt att jag skulle göra värsta målgesten men det fanns inte på kartan.
Hur som helst så var det här mitt bästa lopp någonsin och jag är sjukt glad att jag fick ut det jag hade. Nu ska jag njuta av det här en vecka men sen börjar jakten på nya tider.
/Hörd
ps! Ber om ursäkt för alla ev stavfel, sitter på flygplatsen och skrivet på telefonen och orkar inte korrekturläsa.

Mitt första Lidingölopp 1988 i F8


Antal kommentarer: 16
M
GRATTIS!!!
Johan Hedlund
Grymt bra jobbat! Stort grattis!!
Lars johansson
Hatten av! Riktigt starkt! Som vanligt kul att ta del av dina race reports.
Inger
Stort Grattis Anders!
Följer din blogg, du skriver så levande och det är alltid lika kul att läsa. Många igenkännande inlägg :-), Bästa bloggaren tillsammans med LG.
Så glad att du klarade ditt mål nu!
Joakim Tillman
Härligt! Stort grattis till en grym prestation och som alltid är din recerapport väldigt läsvärd. 2:48:48 fixar du nästa gång om du håller koll på gelerna 🙂
//Tillman
Alexander
Grattis
Lars Daun
Grattis till perset.
Du har verkligen jobbat hårt för det.
Anders Larvia
Tack allihopa för alla fina ord, det värmer! Är tillbaka i verkligheten och ska ha mattelektion om 10min på skolan, loppet känns overkligt avslägset på nåt konstigt sätt, var jag verkligen i Berlin igår och sprang? är känslan. Men jag ska försöka njuta så mycket som möjligt av min prestation ett tag till 🙂
Micke
Stort grattis! Blir otroligt inspirerad av att läsa vad en glad amatörlöpare kan åstadkomma med mycket vilja och styrka! Riktigt imponerande.
Stefan N
Stort grattis! Nu är du inne i finrummet och kan kalla dig ”2.40-löpare”. Creme de la creme. Grymt pannben, som en Cro magnon. Trägen vinner.
Erik Aschan
Mycket imponerande! Sub 2:50 är verkligen ingen picknick. Hatten av!
Björn W.
Vad glad jag blir! Bra jobbat!
Andreas Persson
Grymt starkt! Jag säger som Fylking: Äntligen!!!
Mathias Johansson
Fantastiskt kul att du fixade målet! Har följt dig länge och du levererar otroligt fin träning hela tiden i ur och skur, aldrig några undanflykter. Så himla kul att du satte ditt mål nu och riktigt bra skrivet om känslan. Njut länge och välförtjänt, det är ju detta du jobbat så attans hårt för. 2.48:48 kommer snart, framgång föder framgång.
Staffan
Stort grattis och väldigt välförtjänt efter alla nedlagda mil! Löpning är ju ganska rättvist på så sätt, den som är trägen belönas! Sub2:50 är grymt och frågan är hur mycket gladare du skulle varit för 2:48? Vi löpare fungerar ju så att vi alltid ställer upp nya mål, glädjen över en uppfylld målsättning är kortvarig i relation till resan mot målet!
Anders Larvia
Tack alla, blir nästan lite rörd av alla fina ord!