Blogg

Jakten på lycka


Det börjar närma sig sa Bill. Snart är det dags sa Bull. På söndag är det exakt fyra veckor kvar till Barcelona Marathon. Tiden har verkligen gått sjukt fort sen jag bestämde mig för Barcelona Marathon och började träna målinriktat mot sub2.50. Det där avlägsna ”sen” börjar helt plötsligt inte länrge vara så avlägset, om en månad är det skarpt läge, examen. Då gäller det att leverera och inte bara snacka. Då är det upp till bevis. Som jag skrev tidigare; rädslan för att misslyckas är minst lika stark som drivkraften att lyckas. Jag intalar mig själv att det är nånting positivt.

Hittills har jag inte tänkt i närheten så mycket på själva loppet och vad som komma skall som jag brukar utan jag har uteslutande försökt att fokusera på det jobb som ska göras här och nu och det tror jag har vart en avgörande faktor till varför träningen gått så bra som den gjort de senaste månaderna. Jag vet hur fruktansvärt besviken jag har vart på mig själv dom gånger jag inte klarat mina mål, vissa gånger har jag känt mig så jävla dålig och värdelös att jag starkt ifrågasatt varför jag utsätter mig för det här och det har fått mig att fundera. Egentligen är det inte målet i sig som är det viktiga har jag kommit fram till efter många om och men, det är egentligen bara pricken över i:et efter månader av hängiven träning. Den här gången har jag bestämt mig för att så länge jag kan se mig själv i spegeln efteråt och känna mig stolt över min insats så kommer jag vara nöjd oavsett om det blir 2.48, 2.53 eller 3.01 i Barcelona. Däremot kommer jag inte vara nöjd om jag känner att jag inte gav allt, oavsett sluttid. Alla vet egentligen innerst inne att man inte blir lyckligare av att tänka på hur bra allting ska bli sen bara man får det där nya drömjobbet, träffar sin blivande fru eller köper den där nya porschen. Det är bara en utopi. Istället är det här här och nu som gäller. Lycka är dom små guldkornen i vardagen, att ha ett meningsfullt arbete, trevliga människor runt omkring sig och roliga saker att fylla fritiden med. Samma sak med löpningen. Lycka är tröskel på måndagar, distans på onsdagar och långpanna på söndagar, att kunna springa överhuvudtaget. Jag har insett att jag inte kommer bli lyckligare bara för att jag klarar mitt mål. Det enda som kommer hända då är att jag sätter upp ett nytt mål, glömmer bort att njuta och tror att det nya målet är det som ska göra mig ännu lyckligare. Lyckan ligger snarare i strävan mot målet, vägen dit, att lägga ner ett hårt arbete på nånting som man vill åstadkomma. Det är meningsfullt och genererar lycka. Inte målet i sig. Det är faktiskt ganska godtyckligt.

Min löpning har ofta präglats av allt för mycket fokus på allt som ska ske i framtiden – sedan. Jar har alltid tränat inför ett nästa lopp. Ifjol strax innan maran i Holland tänkte jag lika mycket på Stockholm och UltraVasan som på Rotterdam. Hela tiden nya mål, nya lopp och inte allt för sällan alldeles för mycket fokus på en enda sak, nämligen en tid som ska uppnås. Ofta så pass mycket att jag glömt bort det som är roligt och meningsfullt. Bara jag tränar mer och hårdare så kommer jag bli bättre och därmed lyckligare har vart mitt mantra. Helt fel. Lycka är inget konstant tillstånd. Människor som påstår att dom ständigt är lyckliga ljuger. Samma sak med löpning. Löpare som påstår att varje pass är roligt, meningsfullt eller njutbart ljuger förmodligen också för sig själva. Många gånger är löpningen ganska tråkigt, ensamt och gör mest ont. Den här gången har jag försökt lägga allt mitt fokus på varje enskilt pass snarare än att hela tiden tänka slutmål. Därmed inte sagt att varje pass alltid har vart roligt, snarare tvärtom, men istället för att bara tänka sub 2.50 hela tiden har jag ofta stannat upp och tänkt att lycka är att få vara frisk, skadefri och kunna träna precis såsom jag vill, springa långt ena dagen och hårt dagen efter utan att gå sönder. Jag har försökt fokusera på nuet, inte framtiden. För det är träningen här och nu som spelar roll. Och det ena medför ju som bekant det andra, så jag är ändå hoppfull och ganska övertygad om att det kommer bli nytt PB. Och målet i sig är fortfarande en stark drivkraft, kanske den största, och fortfarande viktigt men däremot långt ifrån den enda som är viktigt. Det är nånting att ta med sig.

Igår fick jag mina nya tävlingsskor. Say hello to my little friends. Ibland kanske man faktiskt kan köpa sig lycka för pengar. Åtminstone inbillade jag mig det igår när dom kom. Det här paret ska jag vårda ömt. Bara använda till tävlingar. Eller så köper jag nya igen och blir lite lycklig för stunden en gång till.

Idag har jag haft vilodag. Jag måste verkligen bli bättre på det. Från och med nu fram till raceday ska jag åtminstone försöka ta två hela vilodagar per vecka och inte göra samma misstag som många gånger tidigare, att bara köra på som vanligt fram till sista dagarna. Igår fick jag i alla fall till ett bra pass. En stege på 5-4-3-2-1km. Första femman i marafart och sen en gradvis ökning av farten. Det är sånna pass som jag känner gör mig starkare, uthålligare och bygger pannben. Då kan man unna sig en vilodag efteråt även fast benen ville springa även idag. 

/Hörs

Dagens låt: den musik som ligger mig allra varmast om hjärtat är en genre jag sällan delar med mig av här. AOR. För den oinvigde står det för Adult Oriented Rock och representeras bäst av 80-tals band såsom Journey, Foreigner, Toto, Survivor mfl. För ett par år sen hade jag en grym AOR skivsamling med åtskilliga rariter. I Sverige slog termen aldrig riktigt igenom utan istället användas benämningar som pudelrock, hair metal, melodiös hårdrock osv. Men rätt ska vara rätt. Om ett par veckor arrangeras Rockweekend AOR i Stockholm. Självklart ska jag dit. Bland annat spelar Alien som jag för några år sen aldrig trodde att jag skulle få se live. Sen återförenades dom och jag stod givetvis längst fram på deras spelning på Sweden Rock som synes i denna video.


Senaste numret av Runner’s World – i butik t.o.m 12 november!

  • Guide! 20 nya löparskor
  • Bygg dig stark! Styrketräningen som kan minska risken för skador
  • Fjällmaraton – den orubbliga löparfestivalen i Åre
  • Magiskt trailäventyr i Alperna
  • Var går gränsen för människans rekordjakt?
  • 5 superbra mellis för löpare – och mycket mer!
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Ledarkrönika: Vår skeva syn på mat
Blogg

Ledarkrönika: Vår skeva syn på mat


Inget annat ämne i Runner’s World genererar så mycket reaktioner från er läsare som artiklar om kost. Inte sällan är kontentan att vi förespråkar fel saker (kolhydrater), att våra kostråd är otidsenliga (eftersom vi förespråkar kolhydrater) och att vi inte är uppdaterade på den senaste forskningen (som ratar kolhydrater).

Jag tänker inte ge mig in i kostdebatten, men jag vill gärna förklara hur vi ser på ämnet kost i Runner’s World. För till skillnad från de otaliga dieter som lanserats på senare år ser vi nämligen inte mat som ett nödvändigt ont. Vi tycker inte ens att kalorier är något som man bör undvika till varje pris.

Vår relation till mat präglas istället av ett pragmatiskt förhållningssätt, en syn som vi vill krydda med lika delar inspiration och matglädje. För vi gillar mat. Mat är det bränsle vi springer längre och fortare med. Mat är dessutom gott. Och ju längre och fortare vi springer, desto mer god mat kan vi njuta av. Det är en positiv ekvation.

Men kost är inte bara mat. För löpare är kosten en del av den helhet som också består av träning och vila. Med bra och balanserad kost kan du träna hårdare och oftare, återhämta dig snabbare och hålla dig friskare.

Våra rekommendationer handlar därför i första hand om hur du kan optimera kosten utifrån ett prestationsperspektiv. Det innebär bland annat att vi, till vissas stora fasa, ibland förordar kolhydrater.

Men vi gör det inte av principiella eller ideologiska skäl, eller för att vi är köpta av pastaindustrin eller hjärntvättade av Livsmedelsverket. Vi gör det för att det finns mycket starka bevis för att kolhydrater har betydelse för prestationsförmågan i uthållighetsidrotter som löpning.

Och det kommer vi att fortsätta göra. Oavsett vad trenddieter eller studier gjorda på grunda forskningsunderlag – men med stor ekonomisk säljpotential för media och bokförlag – påstår om kolhydrater.

Vi kommer att fortsätta göra det så länge det massiva, mångåriga och evidensbaserade forskningsunderlaget inom idrottsnutrition och idrottsfysiologi inte motsägs av nya starka bevis. När den dagen kommer så kan du vara lika förvissad om att vi rapporterar om det här.

Personligen skulle jag gärna se en mer nyanserad debatt kring kost i allmänhet. Tänk om vi kunde sluta stigmatisera det vi och andra äter, och istället ge våra barn en positiv, bejakande inställning till mat.

Tänk om vi kunde fokusera mindre på vad vi inte ska äta och mer på det som vi vet är bra för vår hälsa: att röra på oss mer och att äta mer av oprocessad, naturlig mat med högt näringsvärde. Då är jag övertygad om att världen skulle bli en lite bättre – och mycket trevligare – plats.   


Antal kommentarer: 44


Lisen

Är ingen läsare av er tidning utan hamnade här av en slump. Och har troligen aldrig någonsin kommenterat en ledarsida i någon tidning alls. Men bara måste nu: SÅ BRA och klokt skrivet! Bra start på veckan 🙂


Ann

Håller med Lisen!


Andreas

Instämmer helt och hållet!


Magnus

Bra skrivet! Personligen tror jag att människors förhållande till en balanserad och varierad kost skulle förenklas om/när de utvecklar ett naturligare förhållande till sin träning. Så länge man innerst inne ser sin träning som ett nödvändigt ont för att få extern bekräftelse – i form av snabba tider att skryta med eller är smal och snygg – så kommer man falla för alla dumma dieter som folk hittar på för att tjäna pengar.
http://triathlon.runnersworld.se/blogs/magnusjonsson/fire-ready-aim-setting-goals.htm


Andreas Bergman

Det är intressant hur Stefan Larsén väljer att avfärda nya rön inom kost som ”trenddieter” då kosten som numera förespråkas speglar hur vi ätit i alla tider. Kostcirkeln är verkligen en trenddiet i sammanhanget!
Sedan att Tim Noakes, den stora gurun inom löpningen, insett detta borde på något sätt influera en tidning som Runners World:
http://www.ur.se/Produkter/183316-UR-Samtiden-Naring-for-halsa-och-prestation-Konsten-att-paverka-halsan


Lasse

Kan bara hålla med. Det finns så många kost”poliser” som tror sig veta vad som är rätt och fördömer alla andra som inte håller med. Om man skulle följa alla deras råd så blir maten ett nödvändigt ont och inte någonting trevligt som man kan njuta av.
Som du skriver: om man inte äter ”korrekt” blir man stigmatiserad.
Ni som är fanatiker låt oss andra vara för vi kanske inte delar er uppfattning.


Mr Big

Som vanlig människa och löpare känns det inte bra att i princip har varit lurad i 40 år. Klart det väcker känslor när man genskådat pastabluffen och samtidigt blir utsatt för propagandamaskinen som säger att man måste pastaladda inför löpning. Min och många andras långsiktiga hälsa och löparglädje ökar i takt med smör och minskar med pasta/bröd.
Länge leve kostdoktorn.se , LCHF och människor som kan tänka själva.


Patric

Jag följer den internationella triathlonpressen och där har man valt en mer nyanserad bild av kost för prestation, det är inte lika mycket antingen eller. Man pratar mer om differentierade kostmodeller där man äter mycket mer fett under uppbyggnad och försäsong för att under tävlingssäsong fokusera mer på kolhydrater, allt för att minimera skador, minska sjukdagar, öka hälsa och prestation. Man låser sig inte vid att denna ena eller den andra modellen är optimal, man väljer att presentera olika dietval och håller sig objektiv till dessa.. Det saknar jag i svensk kostdebatt..


Katarina Nilsson

Vilket dravel! Skev syn på kost för att man äter LCHF? Det är oproccesad mat om ngt! Du håller dig mätt länge, ingen ångest kring mat utan äter gott. Orkar träna, springa långt och inget sockersug eller svullen mage. Trenddiet? Back to basic skulle jag säga. Bra att veta att jag inte behöver köpa den här tidningen. Ni som inte har problem med att kolhydrater/gluten triggar inflammationer i kroppen och har lätt att lagra kolhydrater så ni orkar springa långt utan att gå in i väggen. Grattis. Jag kan bara springa långt på LCHF. Kanske borde tidningen skriva lite om hur olika kostupplägg påverkar dig ist. Matrevolutionen och Ett sötare blod. Läs dem!


Carro

Fantastiskt bra skrivet Stefan! Mat är bränsle och ingenting vi som aktiva behöver vara rädda för! Stå på er bland trendiga dieter och åsikter! Tack!


Elin

Hejja dig! Vad bra skrivet!
Fokus på det som gör en gott – glasklart! Äta bör man, annars dör man.


Maria

Bra skrivet! Var själv allt för överviktig, dock uppväxt i hem med mycket kostkunskap så körde eget race med en mer balanserad kost, men främst mer grönsaker, frukt/bär, mindre fett o kolhydrater samt ökad träning. Blev dock för lite kolhydrater i relation till mängd löpning/träning för att fungera. Balansen fanns inte där o tog slut lagom till ett lopp både förkyld o energimässigt, så nu har jag lärt mig av misstaget och äter än mer balanserar o anpassat till rörelse/träning. Bra med kolhydrater på morgon sen väljer jag kolhydraterna, men absolut ingen absolutist, äter när det serveras men mindre. Funkar fin-fint. Gått ner ca 17 kg, hållt det nu ca 1,5 år. Kan springa bättre o utan krämpor o skador o orkar mer tack vare bättre kolhydratgrund:) Balans helt enkelt! Mat är härligt:) Bra artikel!


Anneli

Kostdoktorn är ett enda stort skämt, om du inte genomskådar hans patetiska inlägg, då är det synd om dig.


Henning

Exakt Stefan. Mat är gott. Träning är kul. Dom kompletterar varandra jättebra.


Fredrik

Ni säger ju mot er själva, ni på RW är kanske inte köpta av kolhydratsindustrin. Men livdmedelsverket och flera i idrottsnutrtions branschen är ju direkt kopplade till stora företag inom kolhydrater och socker industrin. Och dessa två följer ni ju angående era kostråd.
Studier ska man inte lita på, man kan ju komma fram till vad som helst med studier, beroende på vad man vill komma fram till. Och vem som beställt studien. Personligen tycker jag att ni på RW kan plocka fram andra sidan av kost myntet och vissa att man inte måste bada i kolhydrater för att löpträning.


Sandy

Hurra, Stefan! Alltför många tidskrifter (och människor) idag förstår inte vetenskap och kan därför inte dra slutsatser kring forskning. Man förstår heller inte ogrundade uttalanden från nästintill religiösa kostpåhitt som kostdoktorn och liknande.
Jag äter som jag äter, sätter helst ingen etikett alls, men vet vad jag mår bra och presterar bäst på. Tränar 5-10 pass i veckan och tänk, helt utan kött!
Sluta hetsa kring mat, och lämna nutrition till dem som kan det, dietister och nutritionsforskare.
Peace!


Kattis Nilsson

Kostdoktorn är ju verkligen en utbildad läkare som tar del av ny forskning och delar dem samt av berättelser från folk som äntligen kan äta sig mätta och samtidigt gå ner i vikt. Han mäter blodsocker och hur det påverkar oss med olika livsmedel. Det är inget skämt. ”Lite av allt” är ett skämt, lagom eller tom mycket av kost som du mår bra på. Nyss créme fraich med färska blåbär och kaffe med kokosfett. Kommer hålla mig till kl 21 ikväll då jag kommer hem. Omöjligt med kolhydrater och lite fett. Skriv om hur man äter LCHF och tränar, skriv om de som lyckas med kolhydrater också. Ge folk möjlighet att hitta den kost som deras kropp mår bra av.


Jill

Äntligen någon som tänker vettigt och vågar stå för det. Tack Stefan!


Lena

Bra skrivet, håller med till fullo! Skönt att läsa från er som har ”makt” att påverka.


Elin

Tumme upp! Tack för en bra tidning!


Erik

Väldigt bra skrivet! Jag är ingen löpare men tränar styrka 5-6 ggr /veckan. Kolhydrater är nödvändigt. Tyvärr så finns det folk som Ann Fernholm, Kostdoktorn med flera som sprider sin dynga och många lyssnar. Sen märks det att likt sektledare så litar deras följare på dem när de gäller allt de skriver. Kostdoktorn tycker te.x. att träning är dåligt. De som inte granskat och läst forskningen samt har förmågan att tydja den ska inte få uttala sig i vad som är bra eller dåligt.
Jag utmanar vem som helst att visa upp imponerande nummer när de gäller löpning eller styrka helt utan kolhydrater. Alla världsklass atleter har detta som en del av sin kost. Men tack vare Atkins och senare nissar som Gary Taubes och Robert Lustig så har sektbildningen startat i Sverige, liknar en religion. Man tror på sagor….


Mackan

Detta är anledningen till att jag slutat läsa Runner’s World.
Tidningen hänger inte med i aktuell forskning. Och de artiklar som skrivs har aldrig några riktiga källhänvisningar.


Lasse L

Mycket bra skrivet!!!!
Bra tidning..-.


Anders

Så himla rätt! Den här häxjakten på kolhydrater känns så fel. Kan funka för någon. Men, kolhydrater är ju just det ni säger en viktig del av bränslet. Att sedan se till att få i sig rätt typ och en bra sorts kolhydrater är snarare det man bör lägga vikt på i sin häxjakt. Men, det gäller ju samtliga råvaror och inte enbart kolhydraterna. Bra skrivet i alla fall!


Lena Holmberg

Det här var det bästa jag läst på länge. Gillar varenda mening, ja varenda stavelse faktiskt. Men kanske att de två sista styckena är bäst.
Tusen tack
Lena


Jessika

På så kallad vanlig mat håller inte mina knän. Nu när jag äter ketogen kost så håller min kropp för löpning på ganska långa distanser, för att vara jag. Och denna förbättring har jag haft förmånen att uppleva efter 45 års ålder, dvs bättre tränad nu än som aktiv 20-åring.
Dessutom är varje pass ett skönt pass! Uthållighet och energi som aldrig förr, man slipper tränings avbrott för förkylning. Detta är inte en mode diet för mig, jag har hittat hem matmässigt. För vissa kanske det inte passar, men jag har svårt att tro att jag är så himla unik.


Prettyhomeblog

Fantastiskt bra skrivet!!


Marcus

Kan inte alla kolhydrathatande sektmedlemmar publicera sina bästa tider, så kan vi börja jämföra? Annars kan ni gå och sätta er igen.


Johan Holmsäter

Hej Stefan
Du tar frågan om kost vid hornen på ett utmärkt sätt. Kan förmodligen inte beskrivas bättre. Mat är ett stärkande medel – ett umgängesmedel – ett njutningsmedel men inte ett bantningsmedel i mina ögon sett. Ditt pragmatiska synsätt delas till fullo av mig och hoppas jag av de flesta övriga. Vi måste lära oss skillnaden mellan näringstät mat (frukt och grönsaker mm som alla innehåller kolhydrater och näringsämnen som vitaminer och spårämnen) samt näringsfattig mat som är processade och oftast innehåller mycket rent socker, mättade fetter eller transfetter och är fattiga på ovanstående näringsämnen. Vi behöver even energi och då är det naturligtvis bäst att söka energisnål mat för de som inte rör sig i hög utsträckning (dvs näringstät mat) och de som är fysiskt aktiva dagligen i hög grad – de behöver energität mat (pasta mm ) men dock ej näringsfattig/snål mat. Ganska enkel filosofi om man förstår begreppen och innehållet och förhållningssättet i vardagen. Du ger en tydlig fingervisning i frågan. Vi hoppas att kostanalfabeterna lär sig förstå huvuddragen i detta syn och förhållningssätt. Då blir vardagen enklare, roligare, avspändare, friskare och framgångsrikare hälsar Johan Holmsäter grundare a vFriskis & Svettisrörelsen


Per

Nästa person som tänker använda termen ”balanserad kost” bör först ställa sig några frågor:
– vad betyder den?
– vem använder den?
– när används den?
– i vilket syfte används den?
– och framför allt igen, vad betyder den?
När man har svar på dessa frågor kan man gå vidare och använda ”balanserad kost” och då gärna samtidigt redovisa svaret på åtminstone den sista frågan.


Henrik

Mycket bra skrivet! Önskar mej mer forkus på ”ordentlig mat och vad som er ballanserad mängd för mej och vilka typer mat er viktiga och vilka er extra smarta att få i sej. Jag orkar inte läsa en meneing till om viktreduksjon eller fett/socker fri diet.


Stefan Bohlin

Jiiihaaa, är det något man skulle vilja att löpning resulterade i, förutom hälsovinster, så är det väl ödmjukhet och distans. Men den bitska tonen som präglar delar av ”kostdebatten”, med alla messerschmidtar som bara måste klämma ur sig sin ståndpunkt, inte för att kommunicera utan för att briljera (funkar sådär) får mig att fundera på om inte era kost- och träningsupplägg är lite felaktiga? Rimmar lite illa med det JAG känner att löpning bidrar med för välmåendet. Kanske en gnutta perspektiv? Kost är superviktigt, superintressant och superhett som diskussionsämne. Alltid. Förringa det inte till ett skyttegravskrig, låt det handla om just KOST och inte om hugskott mot andras idéer. Skulle gärna höra, fleras, historier om PERSONLIGA upplevelser av att ha ändrat kostupplägg. Åt ena eller andra hållet vad gäller kolhydrater/fett eller kött/vego t.ex. Kan ju vara skönt att få sina tankar/åsikter ”besannade” av andra men åtminstone jag läser RW främst för att få nya idéer och kunskap.


Martin

Men vad säger ledaren egentligen? Först skriver Stefan: ”Jag tänker inte ge mig in i kostdebatten” och sedan lite längre ner ”Med bra och balanserad kost kan du träna hårdare och oftare”. Vad är balanserad kost? Det som eliten inom löpning äter är förhoppningsvis balanserat för dem men att direkt applicera den sortens mat på de flesta läsare av RW är ju helt galet. Till stor del är det här med kost individuellt. Som exempel vet ni ju att vissa av er är eller så känner ni säkert någon som har den underbara genuppsättningen som gör det möjligt att äta vad som helst utan att gå upp i vikt.


Johan

Utmärkt skrivet! Jag har lång erfarenhet av konditionsidrotter på olika nivåer (främst löpning men även cykel) samt en ganska gedigen utbildning på seriöst lärosäte och det känns helt orimligt att tro eller försöka påstå att förhållandevis intensiv belastning under lite längre tid skulle funka utan kolhydrater (glykogen). Sen finns det bättre och sämre (förkastliga) kolhydratsorter/ -källor, förstås… Den som någon gång har fått slut på glykogenet och ”gått in i väggen” förstår nog vad som menas.
Har personligen också varit med om ett fälttest (vildmarksliv) där mätningar på olika kropps- och blodvärden genomförts, registrerats och utvärderats efter att under förhållandevis lång tid ha levt på kolhydratfattig kost. Risken är här stor att då fettet inte kan nyttjas som enda energikälla så övergår kroppen till nödenergikällan protein och det som behövs till reparation av muskelvävnad m.m. istället förbrukas som energi (räcker inte detta kan nedbrytning av kroppens muskler istället komma att ske, katastrof…).
Nej, inga överdrifter åt något håll, utan varierad kost inkl. avvägd mängd kolhydrater måste vara det som skall förordas för de som är hyfsat fysiskt aktiva.


Mattias

Lästips: (forskningssammanställning ang LCHF kost och prestation)
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4672014/


Viktor

Stefan,
Jag antar att du skrev den här ledaren för att vädra ut alla kommentarer om kost som ni får från läsarna. Att få räta ut några frågetecken och visa att ni har en tanke bakom ert upplägg.
Du inleder med ”Jag tänker inte ge mig in i kostdebatten” – och sedan presenterar du just ett inlägg i kostdebatten, med en rad osedvanligt ensidiga och onyanserade tankar. Som i grund och botten förordar kolhydrater som den främsta energikällan. Du visar upp ett stängt sinne vad gäller kost och det är tråkigt.
Skriver Jonas Colting fortfarande för er ibland? Jag bara undrar eftersom han är motsatsen till ditt påstående:
”det finns mycket starka bevis för att kolhydrater har betydelse för prestationsförmågan i uthållighetsidrotter som löpning.”
Han är som bekant triatlet på världsnivå – med fett som främsta energikälla.
Jag tycker tyvärr att din ledare bara bidrar till polarisering. Det är ju bara att läsa kommentarerna här, som blev effektenav din text. ”DU har fel! Nej DU har fel! Nej DU har fel fattar du väl…”
Kontentan av din ledare borde vara att ni behöver ha ett riktigt stort kostnummer. Endast kostfokus. Vissa äter kolhydrater och tycker det är det bästa som finns för deras träning. Vissa säger att fett är det bästa – och har egen erfarenhet av att det är bäst. Varför är det så? Och vem har rätt? Och är det verkligen den ena sidan som har rätt?
Lite nyansering kan man be om, när du ändå tog dig tid att skriva den här texten.


Jessica

Kan det inte med fördel konstateras att konceptet ”one size fits all” inte fungerar, vad ämnet än berör? Inte bara föredrar olika personer olika kosthållning, det finns även individuella faktorer som inverkar på hur olika kosthållning påverkar på individnivå. Att finna det som fungerar för sig själv torde vara det mest prioriterade målet -inte vad omgivningen, massmedia eller forskning anser ur ett generellt perspektiv.
Mår man bra på exempelvis LCHF, paleo eller kolhydrattäta dieter, så är det väl fantastiskt att ett vinnande koncept har upptäckts? Oavsett vad andra upplever, så kan vinsten i sig vara nog för egen del.
Fram för acceptans och ödmjukhet inför individuella skillnader, var och en är fri att ta till sig vad den önskar. Uteblir önskad effekt har man alltid den fantastiska möjlighet att ändra strategi.


Matete

Precis som att det verkar finnas fördelar med att variera sin träning (högintensiva intervaller – lågintensiva långpass), är det nog så att även variationer i kosten kan ha sina fördelar.
Polarisera mera!? (både kost och träning)


Susanne Gustafsson

Mycket bra skrivet! Som dietist får jag också försvara min syn på kolhydrater!
Med vänliga hälsningar
Susanne (älskar träning och mat)


M

Mycket bra skrivet!


PriMaten

Det jag tycker vi borde prata mer om är långsiktig hälsa. Och livsstilsresonemang för att leva ett långt friskt liv. Tyvärr blandas korten ofta ihop och man drar likhetstecken mellan hälsa och prestation. Men hälsa och prestation hänger liksom inte automatiskt ihop. Man kan ha det ena utan det andra, båda eller inget. Detta skriver Phil Maffetone insiktsfullt om i ”In fitness and in health”.
Så – frågan är vad vi vill uppnå med vår löpning? Personligen är det hälsan jag vill åt, även fast jag springer både ofta, långt och ibland snabbt. Prestation för mig är kul men inte viktigt.
Och för att bygga långsiktig hälsa tror jag att vi bör lära oss mer om att bygga ett starkt immunförsvar, som verkar vara ett galopperande problem bland de allra flesta populationer. Och jag tror att vi kan hitta värdefulla ledtrådar till hur det allätande djuret människan bör äta i hur vi har ätit under hela vår evolution.
Hel ,ren, giftfri, oproccessad mat! Växter och djur, i en kombination du själv känner att du mår bra av.
Skitenkelt 🙂
/ PriMaten


Anette af Geijerstam

Väldigt bra skrivet! Det gör mig dock ledsen när jag ser att du skriver att dietister ser mat som något nödvändigt ont. Som dietist kan jag inte hålla med om detta. Känner inte igen mig alls. Det är tråkigt att denna uppfattning finns. Jag uppfattar att jag ser på maten som du. Jobbar hela dagarna med att hjälpa svårt sjuka människor att bli friska. Maten är många gånger en riktig utmaning för dessa patienter.
Vill du veta mer om hur vi jobbar får du gärna höra av dig.
Mvh/Anette


Victor

Väl skrivet!
Rata kolhydrater när man håller på med uthållighetsidrott? Den ekvationen ser ut ungefär så här ketos – bonk – hejdå personbästa! De bästa löparna i världen grundar sin kost på just denna näringskälla. I kenya äter man ugali och i etiopien teff 🙂


Sonja Roxner

Mycket bra skrivet!
Äntligen en motvikt till hetsen mot kolhydrater som råder för tillfället. Vi kan inte ändra vårt biologiska arv, nämligen det faktum att musklerna behöver bränsle som lagras i form av glykogen i muskler och lever och sedan frisätts som glykos och blir effektivt bränsle när vi springer. Dessutom har kolhydrater betydelse för den mentala uthålligheten. Media har en stor påverkan på hur debatten drivs och just nu verkar protein- och fettivrarna få väldigt mycket utrymme. Jag uppmanar alla läsare och konsumenter att fundera på vem som är avsändare av artiklarna som bedriver ett drev mot kolhydrater och även ta reda på hur mycket forskning som finns för långsiktiga verkningar av att utesluta kolhydrater i kosten.
Tack Stefan Larsén!
Mvh/Sonja Roxner (Kostrådgivare och Löpcoach)



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Följ med oss och Saucony på en resa genom löparskons historia.
Blogg

Följ med oss och Saucony på en resa genom löparskons historia.


Den här artikeln presenteras i samarbete med Saucony

Att löparskon har utvecklats från slutet av 1800-talet till nutid är knappast någon nyhet. Men har du koll på många av de banbrytande händelserna längs vägen som har påverkat och format vad vi sätter på fötterna när vi ger oss ut för att springa numera?

1896

Det är dags för världens första olympiska maraton i Aten. Sträckan är precis lika ny som företeelsen att springa långdistans vilket säkert medför en hel del fotskav längs vägen. Antingen för att det mer eller mindre saknades anpassade löparskor eller för att barfotalöpning på stenigt grekiskt underlag saknar en hel del av de stötdämpande egenskaper som vi löpare har vant oss vid idag.

 

1898

Redan året efter det första Boston Marathon-loppet grundas Saucony i USA. Även om inte löparskor var det första man tillverkade har företaget tack vare sin långa historia en unik erfarenhet av skoutveckling. Dessutom har farten alltid funnits med i namnet – Saucony (uttalas Sock-A-Knee) är ett indianskt namn för att beskriva en snabbt strömmande vatten och också passande nog namnet på floden vid företagets första fabrik.

 

1920-talet

Utvecklingen av löparskor går sakta men säkert framåt. Sulorna tillverkas numera oftast i flexibelt gummimaterial men ovansidan är fortfarande tillverkad av skinn. Designen som helhet skiljer sig inte heller så mycket från traditionella skor men man lyckas trots det skapa modeller som väger under 280 gram.

 

1940-talet

De allra flesta lopp under seklets första hälft avgörs på kolstybbsbanor eller i terräng. Därför utvecklas spikskorna snabbare än modellerna för långdistanslöpning. Bland annat finns det redan nu engelska företag som specialiserat sig på att tillverka skräddarsydda spikskor för de snabbaste löparna.

 

1951

Redan nu har flera tillverkare börjat experimentera med olika innovationer för att ge löpare fördelar mot sina konkurrenter. Den japanska löparen Shegekei Tanaki vinner till exempel Boston Marathon med skor som har en delad framfot som skiljer stortån från resten av foten.

 

1960

Att skorna inte är det enda som gör löparen visar etiopiern Abebe Bikila när han vinner det olympiska maratonloppet i Rom i överlägsen stil helt barfota. Men att rätt skor inte heller är till skada blev uppenbart fyra år senare då han vann samma distans lika överlägset vid OS i Tokyo.

 

1965

Vid mitten av 1960-talet börjar de första massproducerade löparskorna med mönstrade gummisulor dyka upp på marknaden. Något som var extra lämpligt då det också är året som det första Lidingöloppet avgörs där den leriga löpningen behövde hjälp med allt fäste som gick.

 

1970-tal

Den amerikanska löparvågen börjar ta fart på allvar och flera nya skommärken etableras. Det är också nu som Sauconys löparskor får en bredare uppmärksamhet bland de stora massorna beroende på bra betyg för kvalitet och komfort i bland annat Runner’s World.

 

1977

EVA börjar användas som material i löparskornas mellansulor och inom kort har de flesta skotillverkarna börjat experimentera med egna blandningar för bästa möjliga komfort.

 

1979

Kort efter EVA-materialets intåg dyker de första modellerna med stötdämpande material inbakat i sulan upp. Och i Sverige arrangerades Stockholm Marathon för första gången vilket också blev premiären för nylonmaterial hos löparkläder i Sverige genom SUB4.

 

1980

Saucony blir först ut med att sy ihop skons tygovandel med lästen för att ge en bättre löpkänsla hos sin modell Trainer 80. Året efter använder man den här erfarenheten för att skapa Sauconys storsäljande modell Jazz som fortfarande är en populär retromodell.

 

1983

Rod Dixon vinner Sauconys första stora seger då han är först över mållinjen i New York Marathon. Året före det hade märket lanserats i Sverige som första land utanför USA.

 

Sent 1980-tal

Experimentlustan är på topp. De första testen med att få in elektronik i skorna eller hitta alternativ till traditionella snören dyker upp. Men framför allt handlar utvecklingen om att hitta nya kombinationer av stötdämpning och EVA-material. Löpningen blir också bredare men många nya lopp, inte minst i form av Tjejmilens första upplaga 1986.

 

1991

Under början av 1990-talet är trenden tydlig att fortsätta skapa bättre stötdämpning i skorna men också att erbjuda bättre stabilitet för att minimera effekten av biomekaniska defekter i löparens steg. 1991 tar Saucony därför fram systemet GRID (Ground Reaction Inertia Device).

GRID är en lika enkel som genialisk lösning, där en liten ”hytrelkassett” i skons urholkade hälparti ger en överlägsen stötdämpning i alla labbtester. Teknologin utgörs av ett nät likt ett uppspänt tennisracket som som emot belastning på ett sätt som ger både stötdämpning och stabilitet. Det här är en teknik som utvecklats och fortfarande finns kvar i några Sauconymodeller under namnet PWRGRID+.

 

1995

Bikilas ande vilar över hinderloppet vid VM 1995 i Göteborg då kenyanen Christopher Kosgei blir den senaste löparen att vinna guld i VM eller OS utan skor på fötterna. Helt barfota var han däremot inte, han hade faktiskt tejpat ihop ett antal tår, vad det gjorde för skillnad är däremot oklart.

 

2004

Om det var Kosgei som sådde fröet till att det de första så kallade barfotaskorna börjar dyka upp 2004 är oklart. Men i kombination med att boken Born To Run kommer ut 2009 finns det inget som kan stoppa jakten på att hitta det naturliga steget med hjälp av så minimala skor som möjligt – eller allra helst helt barfota.

 

2010

Som på beställning lanserade Saucony modellen Kinvara för att uppnå minimalism utan att ta bort all sula och stötdämpning. Nyckeln till att lyckas med det var en justering av det så kallade häl-till-tå-droppet, skillnaden i höjd mellan häl och tå. Kinvara var den första stora modellen på marknaden med 4 mm häl-till-tå dropp.

Vanligtvis brukar nivåskillnaden ligga på 10-15 mm, något som de första löparskorna på 70-talet ärvt från klackskor och vilket sedan levt kvar av tradition. Kinvara gjorde att löparen hade möjlighet att landa på fotens mitt eller främre del samtidigt som de hade tillräckligt med stötdämpning.

Att tala om dropp blev nu en lika viktig faktor som dämpning eller vikt för många löpare. Därför kan du alltid se hur stor nivåskillnaden är hos en specifik Sauconymodell genom att titta på märkningen i hälen på innersulan.

 

2014

Med nya tekniska landvinningar inom materialutvecklingen har hela skobranschen skapat lättare modeller som sitter bättre på foten utan att tappa den stötdämpande komforten. 2014 tog Saucony nästa steg genom att lansera ISOFIT som omsluter foten som en socka för att ge komfort, stöd och följsamhet. 

 

2015

Under slutet av förra året och början av 2016 kommer Saucony på att implementera det helt nya stötdämpande materialet EVERUN i sina skor. Det nya materialet är en polymer, som bevisat ger bättre energiåtergivning och placeras mer eller mindre i direkt kontakt med din fot istället för djupt inne i sulan för en effekt som är tillräckligt stor för att du ska känna den från första steget.

Eftersom EVERUN läggs in som en ”toppsula” direkt under hela fotbäddens längd får din fot möjlighet att fördela hela kraften på en större yta jämfört med en traditionell sula i EVA-material vilket bland annat kan minska risken för hälsporre.

Framtid

Som du märker är EVERUN (som du kan läsa mer om här) bara det senaste steget i Sauconys utveckling av sina löparskor. Vad som är nästa steg är fortfarande en hemlighet men missa inte att bli först med att få reda på den genom att följa Sauconys fortsatta utveckling på deras Facebooksida eller sajt.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Vinn en PT-timme! Med mig!


Jag vill träffa just DIG för en PT-timme! Därför ger jag nu er chansen att slåss om en PT-timme. Allt du behöver göra är att skriva en motivering till varför just du ska få komma och träna med mig på Crossfit Nordic. Du kan antingen skriva motiveringen här som en kommentar eller mejla den till mig på anna-lena@crossfitnordic.se. Nästa fredag 12 februari meddelar jag vem den lyckliga vinnaren är.

Kom igen! Jag vill träffa DIG!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Så justerar du din träningsplan efter att ha missat några veckor
Blogg

Så justerar du din träningsplan efter att ha missat några veckor


Nyckeln till att komma igen på ett bra sätt är att vara realistisk och snäll mot kroppen. Starta där du är formmässigt, och inte där du hade hoppats att vara (dvs. plan A). Svårt, vi vet. Men backa bandet och acceptera förändringen så blir resultatet bättre i slutändan.

Missat veckor (men inte pga. sjukdom) – satsa på plan B: Skala ner veckorna i mitten och slutet av programmet.
Har du alltså missat ett par veckor på ditt schema så här års, satsa på att skala ner lite i mitten av slutet av programmet. Början av ett träningsprogrammet är viktigt för att bygga upp en stadig grund att stå på och förebygga skador. Så för att missa så lite viktig träning som möjligt, justera bort några av de längre rundorna i mitten av programmet och skippa någon formtoppningsvecka i slutet av programmet. (se till att du har minst en veckas rejäl nedtrappning för att ladda inför loppet.)

Har du varit sjuk – plan C
Har du åkt på en rejäl influensa eller liknande är det klokare att följa plan C. För varje dag du har varit sjuk bör du nämligen vika två dagar för återhämtning. Har du varit sjuk i tre dagar bör du alltså räkna en vecka för att ta dig tillbaka till var du var innan du blev sjuk.

Första veckan tillbaka
Börja med ett par korta 30-40-minutersrundor i ett skönt tempo för att låta kroppen hitta tillbaka till löpningen utan stress. Efter några sådana rundor kan det vara läge för ett lite längre pass på helgen.

Andra veckan tillbaka
Nu bör du vara tillbaka på samma träningsmängd som innan du blev sjuk, men ta det fortfarande ganska lugnt så kroppen hinner med.

Tredje veckan tillbaka
Nu är du redo för högintensiv träning som tempopass, backar, och fartintervaller (om du har sådana i din träningsplan dvs.) och fortsätta att bygga på dina längre rundor. 

Kom ihåg – målet är att stå på startlinjen stark, frisk och hel!

LÄS MER:
Så håller du dig frisk resten av vabruari

Träna smartare – minska stressen



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Stark och feminist


I min familj är jag starkast. I alla fall enligt min son. För honom är det skrattretande att hans pappa skulle vara starkast. Nu säger jag inte att alla kvinnor måste bli starkare än sina män, men för mig är en utjämning av kroppsstyrka ett viktigt feministiskt steg. Det är mamman som är den coola superhjälten – pappan springer.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*