2015 - Sida 19 av 68 - Runner's World

Blogg

Behöver du en boost?

22 sep 2015 av Runners World Antal visningar: 318

Så här års har det börjat glesa ut lite på gymmen igen efter post-semester-paniken (”GAAAAAH! Rosévintet sitter kvar!”).

Men inte har väl du tappat sugen? Du tränar väl på som vanligt, pigg och taggad? Om du mot förmodan inte känner så, så tänker jag helt skamlöst göra reklam för mig själv här. Jag erbjuder just nu nya PT-kunder två PT-timmar till priset av en! Wohoo! Kom och putta slädar, svinga kettlebells och häng i räcken med mig! Jag lovar att vi kommer att ha jätteroligt! Stark blir du förstås också, som en bonus.

Det enda du behöver göra är att skicka ett mejl till anna-lena@crossfitnordic.se och så bestämmer vi två dagar som funkar för dig.

Jajamensan! Så gör vi!

Blogg

Vann du en startplats till Women’s Health Halvmarathon?

av Runners World Antal visningar: 259

Lördag 23 april 2016 avgörs den tredje upplagan av Womens Health Halvmarathon – Europas största halvmara för kvinnor. Du springer halva den klassiska maratondistansen, 21 098 meter, på en vacker bana på Södra Djurgården i Stockholm.

Vi tävlade ut en plats här på womenshealth.se och säger stort grattis till Kristina Broman!

Hoppas att fler av er också står på startlinjen tillsammans med oss i april. Passa på att anmäla dig nu – den 30 september höjs priset.

Blogg

Nedräkning till Berlin

21 sep 2015 av Runners World Antal visningar: 327

Äntligen verkar det som om kroppen är tillbaka till nåt som skulle kunna likna känslan från i våras då allt bara flöt på. Nånting verkar ha hänt för den känns inte längre lika tung och seg som vart symptomatiskt för min löpning sen Ultravasan. Idag rullade den på i 4.15-fart utan större ansträngning eller protester. Sprang och väntade på att det skulle bli tungt och segt men istället kändes det löjligt lätt från första metern, trippade med lätta steg upp för backarna och flöt med längs de flacka partierna och kände mig som en löpare på riktigt igen. Den känslan alltså. En riktigt boost för självförtroendet. Dessutom inga känningar nånstans. De 3 vilodagarna på rad förra veckan verkar ha gjort susen.

LG hade angett ”dagsform” som fartangivelse på dagens pass, det sista lite längre innan helgens stora lopp. 4.15 känns som en bra dagsform med tanke på hur det sett ut de senaste veckorna. Det kanske verkar som om jag fullständigt skiter i vad LG skriver i sina program till mig men så är inte fallet, jag hyser alldeles för mycket respekt och beundran för att ens våga mig på det eller för den delen tro att jag skulle veta bättre. Till 93% följer jag passens struktur såsom de är angivna och modifierar kanske på sin höjd 16%. På ett ungefär. Typ. För det mesta handlar det om att jag gärna förlänger distanspass i tid eller kör fartökningar och angivna intervaller något snabbare vilket ofta sker av bara farten utan att vara planerat, undviker att kolla på klockan så mycket som möjligt under intervaller eller fartökningar. Förra veckans angivna distanspass på 60 och 70min förlängde jag till 90-100min (i lugn fart) för att kompensera de uteblivna långpassen nu i höst och för att samla lite fler mil. Dessutom la jag också till ett par distanspass, även de i lugn fart. Som jag upplever det är det inte sträckan som dödar utan farten. Utöver det hade jag ett fartpass angivet; 80min distans varav 30min i 4-fart som i sin tur slutade med 8km i 3.50-fart istället, något snabbare än angiven fart men fortfarande samma struktur. Jag litar till 100% på att LG vet vad han gör. Sen återstår det att se om det var ett felbeslut att laborera lite för mycket med den totala veckomängden, på söndag vid lunchtid vet jag svaret.

Jag intalade mig själv för ett par veckor sen att 2.57 eller 3.22 inte spelar nån roll. Det gör det visst jar jag kommit på. Självklart vill jag behålla trenden med sub3 maror. Skitsamma om det inte blir PB, man måste inte persa på varje lopp, däremot försöka prestera så bra som möjligt utifrån rådande förutsättningar. Och som det känns i kroppen efter dagens pass så ska sub3 inte vara omöjligt. I vintras tänkte jag att det var i Berlin som jag skulle vara i mitt livs form, det var där jag skulle närma mig, eller kanske t.o.m underskrida 2.50 gränsen. Nu blev det inte så. Jag är så långt ifrån man kan komma att vara i mitt livs form. Men skitsamma, det är ingen mening med att hänga läpp för det. Jag ska ha jävligt kul när jag springer på söndag, försöka se snygg ut på bilderna från loppet och givetvis göra mitt bästa. Då kommer jag vara nöjd när jag passerar mållinjen. Och vem vet, större mirakel än att persa med taskiga förberedelser har ju skett.

Nu återstår några korta pass den här veckan innan det är dags att börja packa väskan. Att undvika att bli förkyld blir den största utmaningen, speciellt när man dagligen vistas bland snoriga gymnasiekids. Vädret ser i alla fall lovande ut i Berlin till helgen. 10 grader och svag vind. Linne, splits och lätta skor. Börjar känna den där mara-nervositeten sakta komma smygandes nu. Skön känsla. Då vet man att man får käka både nutella och jordnötssmör till frulle hela veckan.

/Hörs

Dagens låt: Taylor Swifts senaste skiva var inte mycket att hänga i julgranen. Som tur är tyckte inte Ryan Adams det utan bestämde sig för att den var så bra att den förtjänade att tolkas i sin helhet. Det här är årets bästa skiva hittills, så bra är den. Taylor Swift borde verkligen göra cover på Ryan Adams’ covers.

Blogg

Veckans triathlet: Rebecca Karlsson

av Runners World Antal visningar: 406

Namn: Rebecca Karlsson
Ålder: 31 år
Längd: 164 cm
Vikt: 64 kg
Klubb: Ljusdals CK
Hemsida/ blogg: http://www.rebeccakarlsson.se/

Berätta lite om din idrottsbakgrund:
– Som liten var det bara hästar som gällde och det intresset följde med ända upp i vuxen ålder. När jag gått ut gymnasiet ville jag gärna jobba med hästar och kanske var det då det blev för mycket. Så när jag och min sambo bestämde oss för att starta familj så sålde jag min häst och la ridningen på hyllan.

Hur kommer det sig att du började med triathlon?
– Efter två relativt täta graviditeter så trivdes jag inte alls i min kropp. Jag kände mig stor och oformlig så jag ville gärna gå ner i vikt och började därför springa. Mycket för att det var lättillgängligt och effektivt. För att utmana mig lite och öka motivationen anmälde jag mig till ett motionslopp. Det gick bra och var roligt. Så jag anmälde mig till ett till och då var jag ännu bättre. Tänkte att om jag var så här bra med lite träning så skulle jag ju bli jättebra om jag tränade ännu mer. Skadorna kom, en efter en. Jag insåg ganska snart att jag behövde alternativa träningsformer, dels för att bibehålla kondition under rehabiliteringen, men även för att på längre sikt både kunna träna mer och vara skadefri. Jag började därför att cykla och jag älskade det. Susade fram som en tok på grusvägar på min gamla mtb.
Min sjukgymnast visade mig en dag en artikel om triathlon och sa: Detta borde väl vara något för dig som gillar att träna dag som natt. Jag höll med, det verkade jättehäftigt. Jag läste på mer om sporten, och ju mer jag läste om det, desto mer pockande blev drömmen att en dag själv bli en Ironman. Så 2012 anmälde jag mig till min första triathlontävling; Stockholm Triathlon, olympisk distans, och efter det fanns det ingen återvändo!

Vilken distans satsar du på?
– Medel- och långdistans.

Hur ser en träningsvecka ut för dig?
– Jag vill gärna få till 3 pass/gren samt 1-2 pass med styrke- och rörlighetsträning. Sedan ska övriga livet med familj och heltidsjobb pusslas ihop.

Hur lägger du upp träningen över året?
– Jag är min egen tränare och brukar dela upp säsongen i grundträning (nov-jan), uppbyggnadsträning (feb-maj) och toppning/tävlingsperiod (jun-aug). När tävlandet är över är det dags för totalt ostrukturerad träning några veckor, innan jag försiktigt smyger igång med att fasa in kroppen för att vara beredd för nästa säsongs träningsupplägg.

Vilka är dina svagheter?
– Jag är benhård mot mig själv, vilket kombinerat med en extremt dålig självkänsla och ett sviktande självförtroende kan skapa en ganska påfrestande inre miljö. Speciellt i sammahang där jag verkligen vill prestera. Ofta när jag kommer till en tävlingsplats så känns det som att jag borde be om ursäkt för att jag är där, för alla andra ser så grymt bra ut. Detta medför även att jag inte riktigt vågar ta plats och prata med mina triathlet-kollegor. Det är tråkigt och jag hoppas att jag kommer att lyckas stärka mig själv vad gäller detta inför nästa säsong.
En annan akilleshäl är att jag är en liten kyckling när jag cyklar; tycker bland annat att det läskigaste som finns är att cykla snabbt i nedförsbackar.

Vilka är dina styrkor?
– Jag är så envis och tjurskallig att en åsna bleknar vid jämförelse. Har jag väl bestämt mig för något så är det få saker som kan stoppa mig. Ska något göras så ska det göras ordentligt. Jag är disciplinerad och behöver sällan draghjälp eller yttre påtryckningar för att få min träning gjord. Jag gör det jag ska även om det ösregnar eller blåser halv snöstorm. Lever ofta efter devisen att det som inte dödar härdar och har inga problem med att acceptera att det inte alltid är roligt att träna.

Hur ser din träningsfördelning ut mellan de olika grenarna?
– Det beror lite på var i säsongen jag är och vilka områden inom de olika grenarna jag vill utveckla. I år har utvecklingsfokus legat på simning och löpning, eftersom jag upplevt att de varit mina svagare grenar.

Vad är ditt stora mål i år?
– Målet för det här året har varit att vara topp 10 i de tävlingar som jag deltagit i, och det har jag ju lyckats med. Vad jag vill uppnå 2016 är det meningen att jag ska klura ut medan jag säsongsvilar nu i september.

Vad är dina tre bästa tips till nya triathleter?

Fundera på vad du vill uppnå och unna dig själv att skapa rätt förutsättningar för att just du ska nå dit. Alla är olika, vilket innebär att du måste hitta din egen väg till målet. Snegla på andra; hämta inspiration och idéer, men sedan kör du ditt eget race utifrån dina unika förutsättningar. Om du har familj, se till att de också är med på tåget.
Prioritera! Acceptera att du måste tacka nej till vissa saker för att komma dit du vill. Kan kännas hårt ibland, men då gäller det att se det du säger ja till. Våga säga nej till saker du faktiskt inte måste göra: hemma, på jobbet, i relationer etc. Har man partner och/eller familj är det såklart viktigt att kompromissa, men kompromissa inte bort det som är viktigast för dig.
Tänk tillbaka ibland och gläds åt din utveckling. Fira dina delmål och var stolt över den bit på vägen du kommit.

Var tycker du det är bäst att träna?
– Hemma i Ljusdal i Hälsingland. Här finns nästan allt. Vacker natur, grymma backar och fina sjöar. Det enda jag saknar på orten är en simhall, men i Delsbo 2,5 mil bort finns det en 25-metersbassäng både ute och inne.

Hur många punkor innan du bryter?
– Nu är det ju så att jag aldrig har fått punktering, varken på träning eller tävling. Jag inser att det bara är en tidsfråga innan jag står inför detta dilemma. Jag har alltid en slang med, men på vissa tävlingar så kan man ju få grejer vid service stationerna också, så jag antar att jag skulle lösa problemet på ett eller annat sätt. För att bryta finns inte med i min världsbild, då får man nog lyfta mig av banan

Värsta och bästa simning:
– Värsta simningen är när det blåser, regnar och/eller är så kallt så ingen annan än självplågare av hög rang väljer att simma öppet vatten. Ungefär som det varit hela denna sommaren. Jag har aldrig simmat så mycket ensam som jag gjort i år, med min stackars sambo som övervakar mig från strandkanten.
Bästa simningen var under Mora Triathlon i år då jag var först upp ur vattnet av alla, både herrar och damer. Det trodde jag aldrig någonsin skulle vara möjligt då jag gick min första crawlkurs under vårvintern 2013. Hårt arbete ger förr eller senare resultat.

Hur många timmar tränar du en vanlig vecka i april?
– Då brukar det klättra upp emot 20 timmar

Våtdräkt:
– TYR Hurricane.

Cykel (huvudsaklig tävlingscykel):
– Trek Speed Concept 7.5.

Löparskor (förstaval tävlingsskor):
– Pearl Izumi Project EM Road.

Idrottsliga meriter (tider, medaljer m.m.):
Under 2015:
9:a KMD Ironman 70.3 Kronborg (Tid: 05:09:18)
9:a Motala ITU Long Distance World Championship (Tid: 06:37:17)
7:a Vätter Challenge Triathlon- SM Medeldistans (Tid: 05:07:25)
(1:a Mora Triathlon Olympisk-Motion (Tid: 02:30:25))
6:a Ironman Kalmar (Tid: 11:00:21, min Ironman-debut)

Målsättning:
– Att inom de närmsta fyra åren vara en av Sveriges bästa långdistanstriathleter i min åldersgrupp och då ingår såklart även kvalificera mig till Ironman World Championships på Kona Hawaii.

Blogg

17 tips: Från start till mål i Lidingöloppet

av Runners World Antal visningar: 1261

FÖRE STARTSKOTTET
Det är viktigt att komma till tävlingsområdet i god tid före start. Då kan du koppla av och göra de sista förberedelserna inför loppet utan att stressa.

Följ det här upplägget:

1. Förbered löputrustningen. Plocka fram tävlingslinnet eller tröjan, shortsen och löpskorna kvällen före loppet. Nåla fast nummerlappen och fäst tidtagningschipet i ena skon. Så här fäster du chipet. Packa väskan och kolla vilken tid du måste lämna hemmet/hotellrummet. Då kan du gå och lägga dig med en mer avslappnad känsla i kroppen.

2. Res lätt. Duscha hemma om du har möjlighet så slipper du bära med dig ett extra ombyte och handduk. I de populäraste loppen blir det lätt långa köer av svettiga löpare. Då är det smidigare att ha med ett lättare ombyte med en under- och en överdragströja samt ett par varma överdragsbyxor.

4. Dags för Bajamajan. Besök toaletten en sista gång och ta med eget toapapper. Ju längre köerna är, desto större risk är det nämligen att toapappret är slut.

5. Skaffa en plastpåse. Det är inte snyggt, men funktionellt. En stor plastpåse med hål för huvudet skyddar hela kroppen mot både regn och kyla, och du kan slänga av dig den strax innan starten går.

6. Värm upp klokt. Undvik våta gräsmattor eftersom du kan bli blöt om fötterna. Leta i stället upp ett kort vägavsnitt där du kan jogga fram och tillbaka några gånger.

7. Kom i tid men inte för tidigt. Ställ dig bakom startlinjen i god tid före start men undvik att gå in i fållan för tidigt eftersom du hinner bli både stel och nervös om du får vänta för länge på starten.

STARTEN HAR GÅTT
När loppet har börjat finns det mer att tänka på än att sätta ena foten framför den andra.

Tänk på det här:

1. Ha tålamod. Gör inte misstaget att springa för snabbt i början. Det är tyvärr vanligt och brukar leda till att det blir onödigt jobbigt senare i loppet. Sänk axlarna, slappna av i armarna och håll huvudet högt så hittar du snart flytet i löpningen. Försök att inte dras med i dina medtävlandes tempo utan håll din egen fart.

2. Drick tidigt. Det är viktigt att börja dricka tidigt för att energitillförseln ska ske kontinuerligt. I början av varje vätskestation brukar det bli trångt. Sikta därför in dig på att greppa en mugg i slutet av stationen.

3. Passera andra löpare försiktigt. Att springa förbi löpare som lyssnar på musik, kan vara svårt eftersom de inte hör att du är på väg att passera. Var uppmärksam på att löpare med hörlurar inte är lika koncentrerade som andra löpare.

4. Håll åt sidan när du saktar ned. Håll dig åt sidan av vägen om du tvingas sänka tempot eller stanna. Då slipper du att bli omkullsprungen av löparna bakom.

5. Vänta med firandet… Visst kan det kännas som du nästan är i mål när det bara återstår några få kilometer av ett långlopp. Men vänta med att ta ut något i förskott. Spara på krafterna, de kan behövas ända in över mållinjen.

LYCKLIGT SLUT
Stort grattis – men du är inte klar ”bara” för att du kommit i mål. Några moment återstår fortfarande:

1. Fortsätt framåt. När du passerat mållinjen är du säkert trött. Det är alla andra löpare också. Många av dem du har strax bakom dig vill också komma till den efterlängtade vätskan och duschen efteråt och det kan bli trångt i målfållan. Undvik därför att stanna direkt när du gått i mål. Fortsätt i stället att gå tills utrymmet blir större.

2. Ta på dig något snabbt. Byt linnet/tröjan mot en torr överdragströja så snabbt du kan.

3. Visa beviset. Häng medaljen runt halsen och njut av känslan av att ha fullföljt loppet. Låt medaljen hänga kvar även på festmåltiden på kvällen. Det ger många uppmuntrande kommentarer.

4. Ät något lätt. Fyll också på med något ätbart efteråt. Både proteiner och kolhydrater behövs för att du ska kunna återhämta dig.

5. Leta upp dina bekanta. Bestäm en återsamlingsplats där du kan träffa vänner och anhöriga efter loppet. En skylt med en viss bokstav eller siffra, alternativt ett stort träd kan vara lämpligt. Kom ihåg att det oftast är lättare för dig att hitta dina anhöriga än tvärtom i en stor samling med löpare som är likadant klädda.

Lycka till!

Blogg

7 tips på hur du tar hand om dina löparskor

20 sep 2015 av Runners World Antal visningar: 988

1. Leriga skor rengör du enklast genom att spola av dem, relativt försiktigt, med ljummet vatten. När det behövs kan du använda lite tvättmedel för att hålla skorna fräscha. Borsta gärna skorna med en diskborste, men om de är väldigt smutsiga kan du stoppa in duschmunstycket i skorna och ”trycka” ut smutsen ur tyget.

2. Tvätta innersulorna separat och använd den hårda sidan på en tvättsvamp för att rengöra mellansulans sidor.

3. Att köra skorna i tvättmaskinen är ett effektivt sätt att förstöra dem. Anledningen är att limmet i skorna släpper.

4. Det bästa och mest skonsamma sättet att torka skorna är att fylla dem med papper efter tvätt. Byt ut tidningspappret efter någon timme. Eller så använder du superabsorberande blöjor, som Runner’s Worlds redaktör Kalle Bern:

”Ett tips är att använda babyblöjor, som man vänder ut och in och trycker in skorna. Dagens superabsorberande babyblöjor suger under en natt ur det mesta av fukten ur ett par blöta skor. Dessutom är blöjorna perfekta att ha med till exempel på resor där torkmöjligheterna är begränsade”, säger Kalle.

5. Förvara skorna mörkt och svalt, låt dem inte stå kvar leriga och blöta ute på trappen. Undvik att ställa dem varmt eller i direkt solljus, vilket bland annat gör att gummisulan torkar.

6. Om skorna har en tendens att krökas upp i tådelen kan du sätta i skoblock som hjälper till att hålla dem spända.

7. Variera dig
Ha minst två par skor att alternera mellan. Då har du alltid torra skor även om du springer varje dag.

Blogg

Coach LG: Kostladda smart inför Lidingöloppet

19 sep 2015 av Runners World Antal visningar: 215

När det gäller kosten måste du ladda kroppen med extra kolhydrater för att ha energi nog för hela loppet. Ett enkelt och säkert sätt att kolhydratsladda är att från och med onsdag middag öka intaget av kolhydrater. Komplettera gärna måltiderna med Vitargo och eventuellt lite Resorb för saltbalansen.

Överdriv inte dina matportioner, utan ät regelbundet och sådan mat som du är van vid. Vissa använder en lite mer avancerad metod som går ut på att man från tisdag förmiddag till onsdag förmiddag ”tömmer” musklerna på kolhydrater för att därefter fylla på dem igen. Det kan effektivisera inlagringen av glykogen i musklerna. Om du använder den metoden ska du följa det här upplägget:

Tisdag förmiddag: Spring ett intervallpass och ät en kolhydratfattig kost.

Onsdag förmiddag: Spring ett distanspass och först därefter påbörjar du kolhydratladdningen. Enligt vissa studier reagerar kroppen då med att lättare ”suga åt sig” kolhydraterna.

Att köra ett par pass med lite kolhydrater i musklerna kan också ha en psykologisk fördel eftersom det förbereder dig på hur det kan kännas i slutet av loppet.

Denna metod bör du dock ha prövat någon gång i ett tidigare skede så att du inte får magbesvär. Använd alltså inte denna metod för första gången när du ska springa årets kanske viktigaste lopp.

Som jag nämnde ovan bör du också pröva den sportdryck som serveras under loppet på något eller några av dina pass för att se hur din mage reagerar på den. Då kan du också passa på att träna på att dricka när du går eller joggar lätt. Ytterligare ett tips är att under något av dina långpass testa några av de gels som finns på marknaden. De flesta får en effektiv energikick av att ta en gel inför den sista milen.

LÄS MER
Formtoppa inför Lidingöloppet! Här är ditt träningsupplägg sista veckorna

Blogg

Icona Pop: "Löpningen spelar stor roll för våra artistkarriärer"

18 sep 2015 av Runners World Antal visningar: 420

Vi har alltid varit väldigt aktiva och testat allt möjligt. Aino började tidigt med bland annat handboll och thaiboxning och Carro höll på med allt från fotboll och boxning till ridning. Dessutom har vi båda dansat allt från balett till street dance.

Vi började med löpning för att vi ville rensa tankarna. Att springa kan vara en så otroligt befriande och meditativ sport. I och med att vi reser så mycket är löpningen också ett fantastiskt sätt att se och uppleva en ny stad.

Jag (Carro) skadade mitt bakre korsband i en trampolinolycka för åtta år sedan. Läkarnafickiprincipbyggaettnyttknä och ta delar av baklårsmuskeln, vilket ledde till många timmar rehab-träning. Efter det har jag haft svårt att bygga muskler och får ofta smärta eller kramp, men tack vare bra hjälp har jag vågat utmana mig själv och lyckats börja springa igen. Det har handlat mycket om att skynda långsamt.

Det är underbart att träna ihop så att man kan få den pepp man behöver när självförtroendet inte är på topp. Vi sprang vårt första millopp i Amsterdam i somras. Stämningen under loppet var bra och målgången helt magisk. Känslan att klara det vi hade tränat för var hur härlig som helst.

Vi springer helst utomhus, gärna på morgonen. Det är ett perfekt sätt att starta dagen och få igång kroppen. Men även kvällslöpningen är fantastisk för att komma ner i varv när vi jobbat hårt en lång dag.

Vi försöker kombinera löpning med gym-träning. Vi snittar tre, fyra löppass i veckan – två kortare i lite högre tempo och ett lite längre. Är vi på turné kör vi lite kortare pass så att vi inte springer slut på oss före showen. Då blir det ofta snabba intervaller för att få upp pulsen.

När det gäller utrustning är skorna såklart viktigast – de får gärna vara stabila men ändå med en fantastisk studs i sulorna. Kläderna måste också kunna andas och vara bekväma. Och så kör vi med en spring-app. Man blir alltid peppad eftersom det känns som om någon är med en och har koll på hastighet och distans.

Löpträningen är en viktig del i våra artistkarriärer. Den ger kondition, vilket vi behöver mycket av under våra långa turnéer. Rösten är ju en muskel och löpträningen gör att vi orkar sjunga under en hel show där vi hoppar loss och röjer.

Vi är må bra-löpare. Löpningen tar oss bort från vår stressiga vardag, ger tid för reflektion och att komma fram till bra beslut. Men det är klart att vi ibland också försöker jaga personliga rekord. Vi gillar att dra på när vi känner oss starka.

Det värsta löparminnet vi har är nog när Carro sprang vilse i en park i Tyskland. Hon hade ingen mobil med sig och höll på att missa kvällens show, men det löste sig till slut.

När vi springer gör vi det nästan alltid till musik. Vi är ett par kompisar som har en gemensam Spotify-lista där vi lägger in låtar. Oftast är det något lite tyngre elektroniskt.

Vi har som vanligt massor att göra. Vi släppte tidigare under sommaren 2015 singeln Emergency, skriver låtar till ett nytt album och befinner oss nu på USA- turné som förband till One Direction. Det är så kul!

Den svenska dj- och pop-duon Icona Pop bildades 2009, av stockholmarna Aino Jawo och Caroline Hjelt. Deras musik beskrivs som dubstep och pop med inslag av house och indiepop – en blandning de bland annat har vunnit två Grammis med.

Blogg

Ta en tjuvtitt på nummer 9 2015

av Runners World Antal visningar: 254

Blogg

(O)dödlig

17 sep 2015 av Runners World Antal visningar: 255

I våras när resultaten gick min väg och kroppen svarade på all träning utan att trilskas så kände jag mig oövervinnerlig. Sen small knät. Efter Ultravasan kände jag mig återigen odödlig. Överlever jag den överlever jag vad som helst, tänkte jag innan. De senaste veckorna har verkligheten börjat komma ikapp. Med facit i hand borde jag 1) ha vilat mer än 5 dagar efter urladdningen i Mora och 2) inte ha haft så bråttom med att springa en massa lopp så tätt inpå. Det är alltid lätt att vara efterklok. Har underskattat kroppens behov av vila och återhämtning och lurat mig själv å tro att allt vart som vanligt. Dom 9 milen mellan Sälen och Mora slet mer än jag velat erkänna för mig själv. Det är lätt å se vilka fel och misstag andra gör men sällan sina egna. En 5-åring hade kunnat räkna ut att skicket på min kropp efteråt skulle vara – för att tala skivspråk – Vg minus (many marks, has noice but plays, looks bad) snarare än mint condition (as new)

Har börjat fundera på om inte vila är den rätta medicinen inför Berlin Marathon. Som det har känts hittills så har fartpassen slitit mer än vad de gett. Planen den här veckan har vart att ta det lite piano. Gå tillbaka till det som funkade i vintras inför Rotterdam. Springa massa distans och dra ner på farten utan att för den skull frångå LG’s schema. Mer mellanmjölk helt enkelt. I måndags blev det 20km distans i 5-fart. Tisdag 20km distans något under 5-fart. Igår onsdag 20km distans i exakt 5-fart. 20km distans är grejen.

Men idag efter jobbet dök en brännande och stickande känsla på utsidan av ITB upp från ingenstans. Fick panik. Rullade foamroller. Stretchade. Testade några stapplande steg jogg på promenaden till och från gymmet. Ingen smärta som tur var. Tok prehab i ren desperation och en massa svordomar över att jag inte hållt i styrkeövningarna som jag lovade mig själv. Känslan är att det inte är ett återfall till löparknä utan snarare att kroppen bara är allmänt trött och sliten, men bara det faktum att den brännande känslan kommer från samma område gör ju att pulsen börjar åka berg och dalbana och tankarna flyger iväg och tänker det värsta.

Konstigt nog känner jag ingen panik inför Berlin nästa helg. Det får gå som det går. 2.50 eller 3.30 spelar ingen roll just nu, det absolut viktigaste är att få vara hel och kunna springa överhuvudtaget. Tänker ta ett par vilodagar med total löpvila och drömma mig tillbaka till i våras då jag kände mig odödlig. Just nu är min enda önskan att få uppleva den känslan igen om så endast för en kort sekund. Börjar bli less på att ha en trasig kropp.

Dagens låt: har aldrig riktigt gillat allsång på konserter, de flesta i publiken är antingen för fulla, kan inte texten eller så är de totalt tondöva och sjunger falskare än en kråka. Men det här är undantaget som bekräftar regeln och som grädde på moset avslutas det hela med ett hjärtskärande gitarrsolo signerat Steve Rothery.

Blogg

Jag är en lektant!

av Runners World Antal visningar: 259

Idag skulle jag skriva en PT-presentation av mig själv till Crossfit Nordics sajt. Den skulle vara kortfattad och innehålla min träningsfilosofi, bakgrund och utbildningar. Inga konstigheter, men det var banne mig bland det svåraste jag har gjort! Som reporter på tidningen har jag ställt frågan om träningsfilosofi tusen gånger och tyckt att ”Det kan väl inte vara så svårt! Svara bara något!”

Men nu vet jag hur svårt det är! Vad vill jag med mitt jobb? Vad har jag för träningsfilosofi? Till slut landade jag i att jag vill att alla ska träna efter sina förutsättningar. Det finns något som alla kan göra, oavsett om man har begränsningar. Och så vill jag att det ska kännas lite som att man leker träning. Jag kom på det när jag var i lekparken med min son. Han lekte i ett räcke och hängde och gjorde volter. Jag också – det var ju superroligt! När han gör det heter det lek. När jag gör det heter det träning. Men vad är skillnaden? För mig, ingen. Jag leker ofta träning. Men för någon som kanske inte tycker att träning är det roligaste som finns gäller det att hitta tillbaka till lekstadiet – till det där som var så roligt och som man gjorde i lekparken. Finns det ringar på ditt gym – lek! Finns det inte – hitta något annat att leka med!

Mvh

/Anna-Lena, personlig lekare

Behöver du en boost?

Vann du en startplats till Women’s Health Halvmarathon?

Nedräkning till Berlin

Veckans triathlet: Rebecca Karlsson

17 tips: Från start till mål i Lidingöloppet

7 tips på hur du tar hand om dina löparskor

Coach LG: Kostladda smart inför Lidingöloppet

Ta en tjuvtitt på nummer 9 2015

(O)dödlig

Jag är en lektant!

Följ oss

Kontakta oss

Samarbeta med oss

Runner’s World

Sök på test.runnersworld.se