Hunden – löparens bästa vän
Blogg

Hunden – löparens bästa vän


Hashtagga din bild #jagochminlöparhund. OBS: Glöm inte att tagga @runnersworldswe! (För att vi ska kunna se dina bilder behöver du ha ett öppet konto.)

I #10-2010 skrev vi även om hur du börjar löpträna med din hund, vilka raser som lämpar sig för olika typer av löpning och hur du kan hantera din hundskräck – ett urval ur den artikeln hittar du här!

Så börjar du löpträna med din hund
Spring inte med en valp, då de kan drabbas av ledskador om skelettet inte vuxit färdigt – det tar ungefär 9 månader för en liten hund och 16 månader för en stor. Om hunden är överviktig eller i dålig kondition så börja med promenader – precis som du själv hade gjort.

Öka distansen successivt; börja till exempel med tre löppass per vecka om 15-20 minuter vardera, och öka med fem minuter per pass och vecka. Om din hund verkar utmattad efter ett löppass så kan den behöva en eller två dagars vila från löpningen.

Vem springer bäst?
Det är inte en lätt fråga att besvara – olika raser passar helt enkelt för olika typer av löpning. Hundtränaren Liz Devitt hjälper dig att välja rätt fyrbent löpkompis utifrån hur du föredrar att springa.

  • Du springer helst: Löppass över 15 kilometer i jämnt tempo.
    Välj en: Medelstor, relativt lätt hund med välutvecklad bakdelsmuskulatur, t ex weimaraner,  vorsteh, ungersk vizsla, jack russel-terrier.
  • Du springer helst: Korta löppass under 10 kilometer i hög fart.
    Välj en: Muskulös men relativt smäcker hund, som gillar att sprinta hellre än att lufsa, t ex vinthund, pitbull, engelsk setter, beagle, labrador eller golden retriever.
  • Du springer helst: Tempopass i 4.30-fart eller snabbare.
    Välj en: Medelstor, smal men muskulös hund med sinne för löpning, t ex ungersk vizsla, vorsteh, weimaraner, vinthund eller whippet.
  • Du springer helst: Långa, långsamma löppass.
    Välj en: Satt, medelstor hund som klarar långa distanser om du springer i ett lugnt tempo, t ex labrador, golden retriever, pudel, dalmatiner eller rottweiler.
  • Du springer helst: När det är riktigt varmt.
    Välj en: Hundras med långa nosar, kort, slät päls och smal kroppsbyggnad, t ex rhodesian ridgeback, ungersk vizsla, airedaleterrier eller foxterrier.
  • Du springer helst: När det är riktigt kallt.
    Välj en: Hund med satt kroppsbyggnad och tjock päls, t ex schäfer, schweizisk bergshund, siberian husky.
  • Du springer helst: I tekniskt svårsprungen terräng.
    Välj en: Jakt- eller vallhund som har säkra tassar och snabb reaktionsförmåga, t ex vorsteh, ungersk vizsla, weimaraner, border collie eller belgisk vallhund.
  • Du springer helst: Bland människor och andra hundar.
    Välj en: Ras med milt temperament, sociala egenskaper och som är angelägen att lyda, t ex golden retriever, labrador, pudel, border collie.


Hantera hundskräcken
På löppasset möter du plötsligt en ilsket morrande hund. Vad som händer sedan beror på hur du reagerar. Så här ska du göra:

Röstläge: Lägg rösten i ett djupt, bestämt tonläge för att signalera att du är lugn.

Kroppsspråk: Stå avspänt, men upprätt för att signalera auktoritet utan att utmana hunden. Backa långsamt och lugnt bakåt och åt sidan, utan att vända ditt ansikte ifrån hunden.

Ögonkontakt: Undvik direkt ögonkontakt. Titta förbi hunden, eller vid sidan av den, samtidigt som du håller koll på den i ögonvrån.

Skydda dig: Om hunden ändå attackerar så kan du använda en försvarsspray (laglig) som färgar, svider och förblindar hunden tillfälligt. Har du inte det kan det funka att spruta vatten på den – om du har en vattenflaska med dig. Båda metoderna är ofarliga för hunden. Men spring inte eller skrik med hög, gäll röst – det triggar bara igång jakt- och attackinstinkten.


Fråga vår coach LG Skoog om löpträning
Hur jämställd är löpningen i Sverige?
Blogg

Hur jämställd är löpningen i Sverige?


Jämställdhet i träningen verkar inte vara ett problem bland majoriteten av de som svarat på vår enkät online. Av de svar vi fick in ser vi att det prioriteras högt att hjälpas åt att pussla in den viktiga träningstiden, oavsett mål med träningen. Detta kan tyckas självklart, men motsäger en del av vad forskningen i artikeln påvisar (men så får man heller inte glömma att många av Runner’s Worlds läsare förmodligen prioriterar träningen högre än vad som är brukligt bland medelmotionären).

Av svaren att döma kan vi också se att många löpare även verkar dras till aktiva partners – ett ämne Sofia Hedström återkommer till i ett kommande nummer av Runner’s World!

Vill du läsa hela artikeln om jämställdhet från nr 3 2014? Här kan du läsa tidningen digitalt om du redan prenumererar.  Du kan också köpa tidningen digitalt här.


Här ser du ett urval av svaren vi fick:

Springer du och din partner lika mycket? Varför/varför inte?

  • Det är helt enkelt en intresse/prioriteringsfråga, jag springer 4-5 pass/vecka medan min sambo springer 1-2/vecka.
  • Jag springer mer än min sambo. Det främsta skälet till att jag springer mer är att mitt löparintresse och äventyrsintresse är större. Jag anmäler mig till lopp som utmanar min förmåga att springa långt och fort, min sambo har inte samma intresse av att anmäla sig till dumma idéer.
  • Jag springer mer och min partner styrketränar mer. Tillsammans tränar vi nog ungefär lika mycket.
  • Jag har nu skilt mig, men innan så såg jag till att allt var klart och städat, diskat och barnen tandborstade, sen sprang jag. Alternativt sprang jag tidiga morgnar – så att jag hann hem och fixa frukost. Min exman tränade lagsporter ett par gånger i veckan mellan 19 och 21 på kvällarna, samt på helger. Pratar man runt med kvinnor med småbarn så är det här inte så ovanligt.

Tycker du att ni har ett jämställt förhållande när det gäller löpning? Varför/varför inte?

  • Jag tycker det är jämställt, vi är båda måna om att den andre ska få till de pass som hen önskar. Jag lägger nästan all min träning under tider då det inte påverkar min fru eller mina barn (luncher och mornar).
  • Det tycker jag, vi springer så mycket vi vill och hinner, skulle någon av oss vilja mer ser vi till att lösa det.
  • Ja det har vi. Om han vill får han springa hur mycket han vill. Som jag får om jag vill.

Jobbar ni aktivt för att göra löpningen mer jämställd hemma hos er? Hur?

  • Vi försöker hjälpa och peppa varandra att komma ut på alla planerade pass.
  • Jämställd löpning! Vad menas med det? I vårt förhållande springer var och en så sakta eller fort, kort eller långt som vi själva vill.
  • Ja, vi kommer överens om när vi ska träna/tävla så det fungerar med övriga familjen och familjeåtaganden.

Följer ni med och hejar på varandra när ni springer lopp? Varför/varför inte?

  • Absolut, det är jätteviktigt att visa varandra sitt stöd! För oss är det självklart att hela familjen är med, såväl vuxna, hundar och barn!
  • Hon är inte intresserad längre då jag springer många lopp. Hon springer inga lopp, men om hon gjorde det skulle jag nog komma och heja på.
  • Det gör vi och kommer fortsätta att göra. Roligt att stötta varandra och härlig stämning på löplopp!
  • Nej, jag har sprungit Tjejmilen och andra lopp tillsammans med vänner istället.

Ledarkrönika: Onda och goda spiraler
Blogg

Ledarkrönika: Onda och goda spiraler


Det var som att höstens eviga mörker och de ständiga förkylningarna till slut tog ut sin rätt. Plötsligt insåg jag att effekten av att inte ha kunnat träna under fyra månader påverkade mig mycket mer än jag någonsin kunde tro.

Efter ett livslångt beroende av träningens effekter var nu soffans dragningskraft mycket mer lockande, och den blev starkare och starkare ju sämre min kondition blev. Jag var tröttare än någonsin. Jag åt mer ostbågar, drack mer vin, köpte saker jag inte behövde och gick upp i vikt. Jag sov sämre, åt sämre, var på sämre humör och kände mig mer stressad än någonsin. Och jag blev sjuk stup i kvarten.

Jag var fast i en ond spiral. Och så här i efterhand kan jag se att mina symptom kanske kan tolkas som tecken på en depression. Men det förstod jag inte då.

Depressioner kan vem som helst drabbas av, och de kan triggas av olika orsaker. Men forskare har nyligen visat att människor som slutar träna ofta drabbas av depressioner och att det bästa sättet att häva en sådan depression helt enkelt är att börja träna igen.

I sin bok Spark menar John J. Ratey, professor i psykologi på Harvard, att konditionsträning som löpning har en positiv effekt på i stort sett alla symptom kopplade till depression – och att träning som behandlingsform har enorma fördelar framför antidepressiva mediciner.

Hans förklaring är, lite förenklat, att konditionsträning bland annat stimulerar viktiga tillväxthormon och proteiner som bygger upp nya och starkare kontaktvägar – synapser – mellan våra hjärnceller. Dessutom boostas tillväxten av hormoner, till exempel endorfiner, som bland annat bidrar till det välmående många upplever efter träning.

Men ännu viktigare är att träningen stimulerar produktionen av centrala signalsubstanser – noradrenalin, dopamin och serotonin – som behövs för att föra över informationen
mellan hjärncellerna; exakt samma signalsubstanser som antidepressiva läkemedel påverkar.

Nu springer jag fyra till fem pass i veckan igen. Jag sover bättre, äter bättre och blir nästan aldrig stressad. Mitt humör och min koncentrationsförmåga är på topp. Mitt sug efter onyttigheter är utbytt mot en längtan efter frukt och grönt. Vin dricker jag fortfarande, men mycket måttligare. Och det var länge sedan jag var sjuk. Min onda spiral är bruten, utbytt mot en god.

Man kan förklara löpningens omvälvande effekter i kemiska och biologiska termer. Men ensamseglaren, filosofen och löparen Sven Yrvind formulerar det bättre i vår intervju i nr 3: ”Det är bara genom att använda energi som man skapar energi – och det är överflöd på energi som gör dig lycklig och frisk.” Att det vi investerar i form av träning ger mångfalt åter – på så många plan – är en viktig insikt. Men kanske är det också en insikt man bara kan nå genom personlig erfarenhet. Nästa gång livet känns tungt och soffan lockar är jag bättre rustad att motstå dess dragningskraft. Jag vet att jag bara behöver springa lite.


Rättelse i "Fixa drömmilen!" i nr 3 2014
Blogg

Rättelse i "Fixa drömmilen!" i nr 3 2014


Sub 50:
Vecka 1, dag 2:
Farterna skall vara 5.20-5.10-5.00-4.50-4.40-5.00. (Inte 5.40 på 5:e intervallen!)

Vecka 4, dag 3 och dag 4: Distansfarterna ska vara 5.40 respektive 5.45 (Inte 6.40 resp 6.45!)

Sub 40:
Vecka 8: Testloppet skall vara 5 km, inte 6 km.

Vi ber om ursäkt för missen och hoppas träningen går vägen ändå!


Blogg

Axelmos med coachen


Idag var det dags för pass med coach Jakob, det första på mycket länge. Jag har ju tragglat på med mina muscle ups-övningar ett bra tag nu och det kändes bra med en utvärdering och en puts av tekniken på vissa av övningarna. Jakob är en teknikälskare. Det petas på små muskler, dras i axlar och pillas på latsen hela timmen. Passet gick ut mycket på att se till att jag kan placera skuldrorna rätt i pullups, och också då i muscle ups.

Tydligen kunde jag det. Och jag hade också blivit starkare, sa han. Sånt piggar upp. Men efter en timmes axelmos i alla vinklar orkade jag knappt lyfta armarna. Jakob masserade också en del av kappmuskeln som hade stelnat till nu när jag haft ont runt nyckelbenet. Det var inte alls skönt, men säkert bra. Passet gav mig en endorfinkick som hette duga! Jag har känt mig lite sänkt några dagar, men efter dagens pass har jag varit helt hög. Otroligt skönt! I morgon blir det en rejäl slutspurt på träningsveckan. Cykel till och från gymmet och jobbet och träning på morgonen. Kul! Sedan blir det total vila i helgen – som sig bör.


Anta "Världens vackraste utmaning" med Peak Performance
Blogg

Anta "Världens vackraste utmaning" med Peak Performance


Matterhorn Ultraks går den 23 augusti i Zermatt, Schweiz. Med fyra distanser i olika svårighetsgrad är loppet en utmaning för såväl elit som motionär.

Du kan själv välja mellan att springa 16 km, 30 km eller 46 km längs smala stigar, branta stigningar, längs sjö och i skog. Det finns även en kortare distans på 14 km som går uteslutande uppför. Mer information om Matterhorn Ultraks finns på www.ultraks.com

Vinn din resa inkusive boende, mat och startplats
För att vara med och tävla om din resa till ”Världens Vackraste Utmaning” anmäler du dig via länken här nedanför från den 6 mars:

Vinsten inkluderar resa till Zermatt den 21-24 augusti 2014, startplats på valfri distans, hotell med frukost och middagar samt coaching inför tävlingen.

Vi vill ha ditt svar senast 15 april. 


Blogg

Kan bara bli bättre


Aningens motigt just nu. Min skada vill inte riktigt ge med sig även om det är avsevärt bättre. Hela tillvaron ses genom ett grått filter känns det som, så mycket saknar jag löpningen. Knepigt med nerver då själva läkeprocessen är oklar och det verkar skilja sig mycket från fall till fall. Detta gör det svårt att få grepp om tillfrisknandet. Igår sprang jag dock hela tusen meter för att se vad som skulle hända. Smärtan var hyfsat hanterbar men det kändes som om nerven var i kläm någonstans vilket yttrar sig i Fantomsmärtor och domningar i vänster knä och fot. Antar att jag måste ge det mer tid. Verkar tyvärr vara en av dom skador som självläker till största del vilket är något frustrerande. Maktlöshet, tålamod & sitta stilla är inte mina paradgrenar. Men ska inte inte klaga för mycket, kunde varit mycket värre. Tajmingen är mindre dålig och jag kan fortfarande simma och cykla som om ingenting hade hänt. 

Känns väldigt kul att ha roliga saker framför sig nu när det känns tufft. Här närmast kommer ett egenkomponerat läger på Playitas. Vi är hela 23 personer som drar iväg den 20:e Mars. Stort tack till Apollo som varit extremt flexibla och samarbetsvilliga vilket gjorde detta möjligt. Fokus detta läger blir att få till nyttig distans på cykeln men även en simboost. Sannolikt slänger vi in några kvalitetspass också för att inte bli för uttråkade. Hoppas verkligen jag kan springa då.

Nästa spännande händelse är min egendesignade cykel som kommer i slutet av Mars. Lite försenad då många cykelmärken är överrumplade över den kraftigt växande efterfrågan som finns idag. Ska bli väldigt intressant att se vad Trek har gjort med den nya för att få den slå den gamla som jag ansåg vara fulländad. Misstänker att de största förändringarna kommer upplevas genom hur användarvänlig den har blivit. Nu slipper man anlita uppfinnar Jocke för att montera på en flaskhållare på styret samt ordna med ett fäste mellan pinnarna för min Garmin. Väldigt bra också med deras förvaringsbox på överröret samt bakom sadelstolpen. Hatar ha grejer påklistade över hela ramen. Det är opraktiskt och ser förjävligt ut. Att ramen skall vara snabbare är jag nog tyvärr inte rätt man att avgöra, får tro deras ord helt enkelt. 

Lyckades även få igenom en påskledighet ner till Cannes. Blev inte helt ledsen när jag såg att de anordnar en tävling i min smak första helgen. Sim 2km, cykel 80 km + 15 km löpning. Detta på en kuperad cykelbana vilket blir kanon. Räknar med ett fiasko placeringsmässigt då Frassarna simmar som delfiner samt klättrar i berg som ingenting. Gör ingenting, behöver en genomkörare med bra motstånd samt en käftsmäll så man är hård när den svenska säsongen drar igång.

Är det någon som har en ischias-story att dela med sig så är jag idel öra. Helst en med ett lyckligt slut…

Nelker

 


Blogg

Vilodag schmilodag


Jag gillar inte vilodagar. Framför allt när de dyker upp för att man känner sig trött, sliten och har lite ont och inte för att de är en del av ett välplanerat träningsschema. Idag är en sådan dag. Jag har träningsvärk överallt, blåmärken som räcker för att täcka Skåne och ont runt vänster nyckelben (se bilden). Jag skyller allt på VÄGGEN från i måndags. Hade tänkt återhämtningsspringa i morse, men sket i det för att jag inte orkade. Benen värkte och jag kände mig helt ur gängorna när jag vaknade. Därför cyklade jag till jobbet i stället för att få lite cirkulation i kroppen.

Cykelturen gjorde underverk. När jag hade landat på kontorsstolen drabbades jag visserligen av frysma och tröttma och ville bara dra något gammalt över mig, men frukost och en sjal (virkad av min pappa – hörde jag nnaaaaawwwww?) fick mig att piggna till och benen tackade för lite extra blod till musklerna.

I morgon står det PT-pass med coach Jakob på schemat. Vi ska gå igenom lite olika muscle up-progressioner så jag hoppas att det förbannade nyckelbenet mår bättre. Jag vette katten vad som har hänt. Det känns som att det är muskulärt i alla fall och det blir bättre när jag blir varm, så jag får värma upp ordentligt.

Nu är det dags att cykla hem igen. Lite mer cirkulation till trötta låren och lite mer frisk luft till trötta hjärnan. I morgon är jag som ny!


Träna höftböjarna – bli en starkare löpare
Blogg

Obstacle-Soffi, blåmärken och en vägg


Idag var det dags. Jag och Sofie skulle äntligen få lära oss att bemästra hinder och väggen. Vi på redaktionen har ett lag till Tough Vikings sprinttävling i maj och ända sedan vi bestämde att vi skulle vara med där har Sofie blivit OBSTACLE-SOFFI! Ja, men versaler. Hon gick all in, och kunde när man minst anade det smyga upp bakom dig och plötsligt vråla ”I AM OBSTACLE-SOFFI!!!” På riktigt var jag lite ängslig över hur hon skulle hantera den här klassen. Övertänd är bara förnamnet när vi åkte ut till Bosön med bussen. Jag själv var mest rädd. För Obstacle-Soffi. Och för väggen.

Väggen – ni hör ju själva hur otäckt det är. Jag har ända sedan skolgympan tyckt illa om att hoppa över höga objekt. Ja, jag räknar en vanlig plint som hög. Idag var det en vägg på dryga två meter som skulle klättras över. Oh. My. God. Till vår hjälp hade vi Konstantin Avramidis, en av världens bästa hinderbanelöpare som Reebok har inlett ett samarbete i och med satsningen på hinderbanelopp och hinderbaneträning. Efter uppvärmning visade han på en plint hur vi skulle göra för att ta oss över. Det såg ju lätt ut. Och det var det också. Gympasals-Anna-Lena fick stryka på foten och jag studsade över plinten. Oroväckande snart var det dags för VÄGGEN.

Konstantin flög, nej – flöt över väggen. Det gjorde inte jag. Och det gjorde inte Obstacle Soffi. Jag gjorde ett minst sagt förnedrande försök då jag knappt kom upp till kanten med händerna. Jag hade likasom gett upp redan innan jag var framme vid väggen. Försök nummer två var knappt bättre. Nu var jag skitarg.

Obstacle-Soffi, då? Jo, hon satsade allt, stampade i marken, frustade som en tjur och brände i hög hastighet rätt in i väggen med ena knät före.

Vid det här laget var jag frustrerad och arg, men på tredje försöket gick det bra och jag kom över! Från den sekunden var jag OBSTACLE-ANNA-LENA. Jag kände mig helt oslagbar och vräkte mig över väggen gång på gång. Efter väggen kom en rad över-och-under-hinder och avslutningen var…

…att välta stockar två gånger innan man fick springa tillbaka och ställa sig längst bak i kön för att återigen ta sig an väggen.

Obstacle-Soffi fick sig en törn, blev lite tilltufsad, men hon kommer tillbaka – det är jag säker på. Hon får slicka sina sår (hon lyckades också vrida sitt andra knä illa), men sen är hon med all säkerhet tillbaka – måhända lite mer sansad.

Jag ska ärligt talat också slicka mina sår, eller åtminstone mina blåmärken som dagens obstacle triaining lämnade efter sig på mina underarmar.

Sambon är inte helt nöjd med att jag ser misshandlad ut, det får bli långärmat ett par dagar tills det har lagt sig.


Ta en tjuvtitt på nr 3 2014!