Ledarkrönika: Onda och goda spiraler

Det var som att höstens eviga mörker och de ständiga förkylningarna till slut tog ut sin rätt. Plötsligt insåg jag att effekten av att inte ha kunnat träna under fyra månader påverkade mig mycket mer än jag någonsin kunde tro.

Efter ett livslångt beroende av träningens effekter var nu soffans dragningskraft mycket mer lockande, och den blev starkare och starkare ju sämre min kondition blev. Jag var tröttare än någonsin. Jag åt mer ostbågar, drack mer vin, köpte saker jag inte behövde och gick upp i vikt. Jag sov sämre, åt sämre, var på sämre humör och kände mig mer stressad än någonsin. Och jag blev sjuk stup i kvarten.

Jag var fast i en ond spiral. Och så här i efterhand kan jag se att mina symptom kanske kan tolkas som tecken på en depression. Men det förstod jag inte då.

Depressioner kan vem som helst drabbas av, och de kan triggas av olika orsaker. Men forskare har nyligen visat att människor som slutar träna ofta drabbas av depressioner och att det bästa sättet att häva en sådan depression helt enkelt är att börja träna igen.

I sin bok Spark menar John J. Ratey, professor i psykologi på Harvard, att konditionsträning som löpning har en positiv effekt på i stort sett alla symptom kopplade till depression – och att träning som behandlingsform har enorma fördelar framför antidepressiva mediciner.

Hans förklaring är, lite förenklat, att konditionsträning bland annat stimulerar viktiga tillväxthormon och proteiner som bygger upp nya och starkare kontaktvägar – synapser – mellan våra hjärnceller. Dessutom boostas tillväxten av hormoner, till exempel endorfiner, som bland annat bidrar till det välmående många upplever efter träning.

Men ännu viktigare är att träningen stimulerar produktionen av centrala signalsubstanser – noradrenalin, dopamin och serotonin – som behövs för att föra över informationen
mellan hjärncellerna; exakt samma signalsubstanser som antidepressiva läkemedel påverkar.

Nu springer jag fyra till fem pass i veckan igen. Jag sover bättre, äter bättre och blir nästan aldrig stressad. Mitt humör och min koncentrationsförmåga är på topp. Mitt sug efter onyttigheter är utbytt mot en längtan efter frukt och grönt. Vin dricker jag fortfarande, men mycket måttligare. Och det var länge sedan jag var sjuk. Min onda spiral är bruten, utbytt mot en god.

Man kan förklara löpningens omvälvande effekter i kemiska och biologiska termer. Men ensamseglaren, filosofen och löparen Sven Yrvind formulerar det bättre i vår intervju i nr 3: ”Det är bara genom att använda energi som man skapar energi – och det är överflöd på energi som gör dig lycklig och frisk.” Att det vi investerar i form av träning ger mångfalt åter – på så många plan – är en viktig insikt. Men kanske är det också en insikt man bara kan nå genom personlig erfarenhet. Nästa gång livet känns tungt och soffan lockar är jag bättre rustad att motstå dess dragningskraft. Jag vet att jag bara behöver springa lite.

---