Hej känna sig stark. Bli starkare. Uthålligare. Grymta lite. Gå in i bubblan. Slå på. Stänga av. Andas frisk luft. Dansa över löv. Svettas mycket. Huttra lite först.

Lyfta en till. Springa en till. Öka lite.

Krama ur lite. För att fylla på mycket.

Idag kändes det ok med min raspiga röst att testa att träna igen. Jag vilar gärna en extra dag, tar det säkra för det osäkra.

Kursen är heltid, jag försöker hinna med det viktigaste på jobbet, hinna till simskolan, greja med Tjejmarathon (ni skulle bara veta vad jag fick igenom igår!), maila klienter, pussa på min fästman (bild på mig här med hjärta i ögonen).

Och då får träningen gå snabbt.

Idag blev det en supersets på gymet här på Mornington Hotel:

OH squats/armhävningar

Utfallssteg med axelpressar/rodd

Thrusters

Dynamisk planka/ryggresningar

Rörlighet.

KABOOM på 40 minuter.

Löparskorna testar jag imorgon. Längtar.

Bättre och bättre för varje år! Så jobbar vi! Och nu släpper vi Tjejmarathon 2014.

Tjejmarathon är ett lopp som handlar om gemenskap och att gå ihop och förändra till det bättre  och utmana sina gränser- för att vi kan.

Vi har hittills samlat in över 200 000 kronor till Panzisjukhuset och Hungerprojektets arbete i Bangladesh. Andra större lopp gör stor sak av att de har en välgörenhetsaspekt och ju fler lopp som arbetar med frågan desto bättre men vi är grymt stolta över att vi är så små och ändå har genererat så mycket pengar!

Så vill vi fortsätta! Så i år är fokuset än mer på insamlingen. Vi testar en ny sträckning- nu på Maddes hemmaplan, lite tidigare i juni och tar lite hjälp av lite nytt folk för att bli ännu starkare i vår organisation och insamlingsarbete.

Vi har valt att stötta Panzisjukhuset igen. Dr Deniz Mukwege fick nyligen altrnativa Nobelpriset. Han grundade sjukhuset 1999 och jobbar med att behandla de kvinnor och barn som utsätts för så hemska saker så det knappt går att sätta ord på . Men Läkartidningen gjorde det nyligen. Läs. Orka läs.

Tänk dig att vara med och stödja ett projekt för att ge de här kvinnorna- och barnet som aldrig kommer kunna själv få barn- tillbaka till ett liv. En chans till mening, en chans till trygghet. Det väljer vi att stödja i år.

Det är samma kärna- samma kärlek tilll löpningen utomhus, till kraften inom oss och viljan att göra skillnad. Tjejmarathon är bland det häftigaste jag får vara med om i mitt liv. Jag har skarpa bilder som fyller mig med värme från när vi släpper iväg startfältet, såg folk gå i mål där distansrekorden rök all världens väg. ”Årets bästa lopp” som Peter sa.

Hur tjejerna det första året tog varann i handen över mållinjen.

Samma från förra året- en riktig kämpardag i sol.

Nytt datum, ny sträckning, lite nyheter. Många nya löpare hoppas vi- och hoppas alla som var med vill springa igen.

Läs mer här!

Jag är som sagt sällan sjuk och man kan lätt tycka att det är ett stort misslyckande att bli förkyld men den här snuvan var rätt väntad.

Jag hade en kanonfull vecka förra veckan och i fredags blev jag både kall och varm och vaknade med snuva på lördagen. Sen försvann rösten och den är inte tillbaka än.

Jag vilade dessutom två dagar extra förra veckan för när jobbet är MAX då är träningen MINI och bara med fokus UTOMHUS och FRISK LUFT. Så det blev inte så mycket löpning men mina backintervaller i tisdags var riktigt fina!

Det gör inte så mycket att det inte springs just nu. När man coachar andra så kan man leva ut lite genom dem. De senaste veckorna har det presterats med glädje (Mycket viktig aspekt i min coaching- det ska lysa om rapporterna) på både Tjurruset, SUM, Hagenloppet och bara i största allmänhet.

Jag sitter på en pilatesboll på kurs hela veckan för den här duktiga läraren och väntar ut att börja springa tills rösten kommer tillbaka. Om det är någongång det passar att vila så är det nu. Jag börjar träna för Coach med stort C snart och då blir det andra bullar.

Så vill ni läsa om vad en av mina adepter tränar för så kika in här hos fina doktor Magda. Det är så så roligt att få hjälpa till mot spännande mål!

Nästan så man glömmer sina egna ibland! 🙂

Man kan alltid se på saker på två sätt. Alla dessa saker man måste göra.
Jobba till exempel. Handla mat. Städa. Tvätta. Motionera.
Och ibland är det skönt att bara sura lite över att göra det. Muttra lite och få det gjort! Men alltför mycket i vardagen som bara genomförs- som att släpa sten- det är ett slöseri på konstruktivt tänkande och lycka tycker jag.
Det mesta du gör, gör du ju i ett syfte att bygga ditt liv. Handla bra mat för dig och kanske din familj. Göra luften bättre hemma istället för att dammsuga *suck*. Få rena kläder- snarare än att ta hand om tvätten.
Träna ett grisigt pass för att bli starkare.
Tvinga sig i säng för att orka med dagen efter med full energi.
Perspektivet att inte bara göra ”måste-saker” utan att bygga en väg, ett liv, kanske gör några saker den här veckan lite lättare.

Jag hade tänkt skriva om ett långpass den här helgen. Ett långpass med insprängd marafart. Bygge av insynsskydd på vår altan. Men.

Det blir om något annat. Det blir om världens finaste kille. Han jag träffade och tänkte ”NEJ” först. Nej för jag skulle ju vara singel resten av livet men träffar man världens finaste så- ja då smälter man!

Mycket är privat som rör kärleken. men mycket vill man dela med sig av.

Som att hur enkelt allt ibland blir när livet på riktigt knackar på och frågar om man ska vara med eller ej? Ganska direkt när jag och N träffats fick han reda på det allvarliga läget med sin lever och förberedelser för transplantation och ett rätt annorlunda liv började. Vad gör man då? Kliver man av? Eller följer man med?

Jag valde att följa med. Och jag har fått lära mig. Fått vara med. Får vara med. Lärt mig. Ni som tycker jag skriver vettiga saker med perspektiv ibland- jag har en läromästare! 🙂

Vi bråkar inte om småsaker. Vi retar oss på varandra precis som vilket par som helst men perspektivet är rätt klart. Vi har varit med om saker som sätter saker på sin spets. Och det rätt tidigt. Ni vet när man säger att ”vi är inte där än”. Well, det skrattade vi åt rätt mycket. Det blev mycket annorlunda upplevelser mot vad man kanske går igenom när man börjar träffa någon.

Men jag blev ändå väldigt överraskad där ute i skogen- så mycket kan jag berätta- när han friade på det mest romantiska, personliga sätt. Varm i hjärtat av alla som var delaktiga och att det ändå kändes att det bara var vi det handlade om!

Den delen är privat!

Men jag kan skriva om Yasuragi! För dit kidnappade han mig sen! Jag var förkyld igår och på Yasuragi vaknade jag upp med fästman men utan röst. Livet ger och tar liksom. Skönt och rofyllt för N men frustrerande för mig som vill prata! Vi åt en fantastisk frukost i säkert två timmar- jag drack säkert en halvliter misosoppa.

På kvällen innan fick jag en fantastisk ansiktsbehandlning- vi badade ute i varmt varmt vatten under en fullmåne och i riktigt kall luft (här tror jag mina luftrör lade ned!). Middagen var god men rätt utdragen och tröttmössorna A och N var inte i sitt esse men det var skönt att äta i morgonrock!

Jag är förstås enormt lycklig och lite nykär- varje dag är en ny dag att vara kär och vi (nåja främst N) är väldigt bra på att hålla romantiken levande. Jag får nog skärpa mig lite. För det är inte brist på kärlek.

Jag är så kär så kär!

Hoppas ni haft en fin helg! Jag laddar för kurs, balansera jobbet med andra handen, dagid hämt och lämning och så släpper vi en nyhet imorgon! Det blir bra det!

Igår var jag inbjuden av försäkringsföretaget IF till ett rundabordssamtal om hälsa och humankapital på Stockholm Open. Vi var ett tiotal personer (de flesta inom HR) från företag som Scania, H&M, SAAB, IF, Office, SBAB, Nordea och CNG och jag för PwC.
Det var väldigt konstruktivt att få sitta i en så liten grupp och diskutera och få höra lite mer i detalj hur företag arbetar med hälsofrågan, vilka problem och möjligheter de möter.
Underbart att inte prata ”nummerlappsaktiviteter”utan mer ledarskap. Diskutera hälsa utifrån ett potentiellt lönsamhetsperspektiv som måste finnas i kulturen och växa uppifrån och nedifrån – och inifrån! Fick några riktigt fina kontakter och insikter. Tack If Care för en riktigt givande eftermiddag!
Vi satt inne på själva ”klubben” dit man vanligtvis inte får gå. Efteråt var det mingel inne på sponsorområdet och det var mycket manliga näringslivsprofiler och förstås unga söta tjejer som serverade.
Man fick stanna och titta på tennis men jag som inte ens visste att det inte finns en damturnering på Stockholm Open valde att smita iväg.
Jag har med mig både idéer och funderingar men låter dem lägga sig lite och tar en riktigt lugn ledig helg utan träning men med mycket natur, vila, god mat och kärlek istället! Ha det fint!

We did it again! Kanske är du en av dem som ingår det ”vi’t”.

Tjejmarathon 2013 lyckades igen samla in över 100 000 kronor till välgörande ändamål. I år till att stödja projekt i ett av världens fattigaste länder- Bangladesh! Här kan du läsa vad pengarna gick till.

Jag och Madde är klara med grunderna för nästa år. Vi är tokladdade och tokstolta över att vara kanske Sveriges starkaste välgörenhetslopp sett till insamling. Insamling per löpare är vi iallafall världsklass på!

Fredagsgottis idag är värme i hjärtat. Ingen kan göra allt mot den ondska och fattigdom som finns. Men alla kan göra något. Kan du inte ge din tid- ge pengar. Kan du inte ge pengar- ge av din tid.

Den här bilden är inte arrangerad. Den är på riktigt från Girl Child Day i och den är från Bangladesh och det är suveräna Magdalena Jennstål på Hungerprojektet som skickat den till mig. Tack Magdalena för vi fick stötta er i år! Känns enormt att vi alla tillsammans gjorde skillnad!

Nu tar vi sats mot 2014. Håll utkik på Tjejmarathon på webben, Facebook och på Twitter som @Tjejmarathon.

NU ska jag till Kungliga Tennishallen och prata företagshälsa och humankapital! Sen ska jag ge massa kärlek och tid till den där pojkvännen jag skrev om igår. Trevlig fredag!

Jag har som de flesta vet en förkärlek för tunna skor som låter mig känna underlaget. Även när jag springer långt. Jag älskar Inov-8 men har också varit nyfiken på ett märke som heter Viva Barefoot.

Skorna är ju det viktigaste när man springer. Om man inte springer barfota. Jag kan bli väldigt lyrisk över en sko som sitter som den ska och bryr mig inte så värst på asfalt men i skogen och terrängen- då jäklar ställer jag höga krav. Att bli en #trailbaby i min skogarderob – det är det få skor som klarar!

Viva Barefoot är verkligen skor med ”nära marken” känsla och finns i såväl löparskor som vardagsskor.

För några veckor sedan landade ett härligt paket från Fotkultur i Malmö med ett par mysiga ”skogstofflor”.

Fotkultur (som har webbshop förstås!) vill ”vara ett attraktivare alternativ till den traditionella skofackhandeln genom att kombinera försäljning av fotriktiga/innovativa skor och produkter med personlig specialistkompetens inom friskvård & hälsa”

Ja men skorna då- skogstofflorna! Jag hade inte provat dem för runt BRR var det inte läge med nya skor fast – de var faktiskt med dit för så sköna är de!

Men häromdagen var de med ut- när jag tog en snortidig spontan skogsrunda på kursen. Utan pannlampa. Jo jag lyfte benen rätt bra där i skogen. Skorna var riktigt sköna- de passar nog dig som har lite bredare fötter bättre än riktigt smala. Jag drog åt dem rätt bra men så har jag herrstorlek också så i dam är de säkert smalare.

Jag tycker fördelarna med tunna lätta skor är övervägande. Ponera att du tar 180 steg per minut. Och du ska springa tre timmar. Och du har en sko som väger 200 g och en som väger 300 g. I varje steg lyfter du 100 g mer. För varje timme gör det 1000 kilo ungefär. Lustigt va? Så kan man ju inte räkna för då kan man ju säga att man borde springa naken för att inte släpa på vikt men just på fötterna tycker jag det är grymt att känna mig lätt, vara nära marken och gärna låta fotleder jobba lite.

Mitt tips för dig som vill börja springa i tunnare skor är att börja väldigt försiktigt. Dina vader kommer skratta då och gråta annars. Det är en massa nya muskler som får jobba, leder som rör sig lite annorlunda och ligament som stretchas på ett nytt sätt.

Jag tycker att man ska tänka lite barfota till vardags också- så blir det inte en sån abrupt chock för fötterna när det är dags att springa. Gå mycket barfota där du kan! Sockar på kanske nu till vintern men rör på fossingarna- de gillar det!

För att börja springa med tunnare skor- ta korta svängar på mjukt underlag. Testa gärna att springa helt barfota också. Öka lite successivt. Det är ingen status i att springa i tunna skor- men det är en underbar känsla.

Här kan du läsa mer om fotens anatomi.

Och här kan du läsa om Fotkulturs utbildning!

Det är torsdag och det är lite kli i halsen och jag som aldrig haft problem med tänderna får åka in akut och laga en krater (ok liten överrift) där en tand gått sönder. Sånt jag inte hade tid med. Liksom.

Det sovs lite dåligt för dammsugarjäfveln ramlade omkull mitt i natten, det är äggskal i min handväska och jag åt lunch när bedövningen satt i för jag var så hungrig och jag tror jag spillde och dreglade lite och det var lite jobbigt ute bland folk.

Det är ungefär en triljard med mail som ska svaras med människor som har förväntan på saker jag ska göra som jag inte vet om det är jag som ska göra?

Det är lite osäkerhet på vad den här ledningsgruppen jag ska presentera för imorgon väntar sig. Det är däremot helt soklart vad jag brinner för, vad jag vill förmedla med mitt *Verksamhetsintegrerat hälsoarbete (japp googla på det och se vems namn som kommer upp som topp 3- c’est moi!).

Inte nog med det ska jag sen sitta med på ett runda bords samtal om företagshälsa på Stockhom Open efteråt men behöver inte förbereda mig som tur är.

Det är lite ont om tid, det finns en pojkvän som förtjänar en massa mer tid, massa mer kärlek, en cykel som ska lagas. ett hög med tvätt, massa räkningar att betala.

Men.

Jag väljer att göra det bästa av den här dagen. Göra det bästa jag kan just nu. Väljer att lyssna på sjukt bra musik och ta fram minnen av någongång då jag- just det ÄGDE läget trots att det var tufft och så boostar jag mig själv inifrån så jag ska kunna gå rakryggad in och leverera det jag tror på och kan stå för.

Varje dag. Så bra det går. Så bra det går. Varje dag. Bara så.

En sak jag reflekterade över efter kursen är det här med information och kommunikation.

Det är väldigt ofta vi informerar om saker. Det informeras enormt mycket överallt men det är bara kommunicerat när det tas emot av någon.

Och HUR det tas emot är ju helt olika. Ord har så enormt olika innebörd för oss.

Det jag skriver här. Är information. Som blir kommunikation på olika sätt beroende på vem du är. Säkert är det någon som tycker att jag är alldeles för mycket! När jag tycker att jag sprungit snabbt- tycker någon att det är långsamt. Någon tycker det jag tycker är långsamt är rätt snabbt.

Men en sak är säker och nu när jag sitter med en nulägesanalys och förslag till handlingsplan för en avdelning så finns det ett ord som är nyckeln till nästan allting: Kommunikation. Alltså inte information. Dialog.

Förra veckan när Obama satte sig i förhandlingar med republikanerna efter budgetstupet så hände något.

Börsen steg.

Så är det. När vi pratar med varandra. Då händer saker.

Inspirerade av amerikanska PCRM- Physicians Committee for Responsible Medicine så bildas nu också i Sverige en läkarledd förening för kost och hälsofrågor. Den är under konstruktion och beräknas vara färdig till början av 2014.

Det ska bli intressant att se vad för råd som kan komma därifrån.

Klart är iallafall att de flesta av de 11 000 läkare som är med i PCRM förespråkar vegankost av hälsoskäl.

För oss västerlänningar som har lite svårt att inte få äta vår ”traditionella kost”, ”måste ha kött för proteinets skull” och tycker det är tråkigt med konsthållning som inte innehåller temporär svält och sifferkombinationer så kanske det blir lite jobbigt.

Men det går att bara öka andelen vegetariskt och vegansk kost man äter. Istället för att tänka att nu måste jag utesluta kött så kan du tänka att nu ska jag införa vegetarisk kost flera dagar i veckan.

Klimatet, djuren och din kropp kommer tacka dig!

Jag är just hemkommen från två riktigt härligt, tuffa, roliga, inspirerande och tänkvärda dagar!

Vi har en egenkomponerad ledarskaps och coachutbildning som jag, även om jag ju jobbar helt fristående från de vanliga ”linjerna” fått äran att gå. Jag leder ju på mitt lilla sätt.

Vi har utgått ifrån DISA och även om jag vetat att jag är en klassisk ”gul”- Inspiratör, fladdrig social eldsjäl utan tålamod som gärna bara KÖR rätt på och så får det bli lite som det blir så vet jag att jag har andra delar också.

Och de här två dagarna och genom den analys vi fått göra tillsammans med en handledare har jag lärt mig mycket mer om hur jag ska dra nytta av mina styrkor (jag är GUL men också RÖD, vilket kortfattat står för ”Verkställare” och så är jag grön också vilket står för mer omhändertagande).

Hur kommunicerar man bättre med andra som har ett annat grundbeteende? En väldigt analytisk och pedantiskt ”blå” person blir ju helt förskräckt över hur jag far fram.

Hur kan jag coacha bättre de som reagerar annorlunda än mig?

Hur ger man negativ feedback bättre? Hur ger man en tillsägelse? Hur kommunicerar man effektivare och driver en grupp mot ett uttalat mål?

Sånt har vi arbetat med ledda av och Ami och Patrik från Mindset som verkligen levererat över förväntan. De var otroligt duktiga, kunniga, engagerade och speciellt Ami fastnade jag för.

Jag känner mig full av nya idéer, lite starkare i att kommunicera och ta mig an alla de ”blåa” människor jag ofta måste prata med och så ser jag enormt mycket fram emot att gå steg två som drivs av Renée Manne. Vilken fantastisk utbildning! Vilken möjlighet! Vilket företag jag jobbar för!

Jag känner än mer hur jag fullkomligt älskar att coacha, att föreläsa och att hjälpa andra till förändring. Det är helt underbart, och samtidigt frustrerande, att ha hittat rätt och hittat så mycket att göra. Jag har gett mig själv i läxa att börja bli lite mer strukturerad. Älskar att sladda in lite oförberedd och spontanlösa problem med ett sjujäkla driv och envishet men det finns smidigare sätt att göra saker.

Jobba på det alltså. Och så är ju mina initialer ASF- Alltid Ständig Förbättring. #workit